Jordbruksverket som djurskyddsmyndighet!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I regeringens andra åtgärdspaket meddelades att man vid SLU ska inrätta ett vetenskapligt råd för djurskyddsfrågor. Det var något som föreslogs i djurskyddsutredningen redan 2011. Detta har setts som en fördel av Jordbruksverket. Syftet är att Jordbruksverket ska bygga sina föreskrifter på aktuell forskning. Döm om min förvåning, då Jordbruksverket i veckan meddelade att man utformat förslag till nya föreskrifter för lantbrukets djur. Den tidigare s k L 100 har delats upp på respektive djurslag. Detta var kanske inte en nyhet, eftersom det meddelats tidigare bl. a i Jordbruksverkets djurskyddsråd. Men med hänvisning till livsmedelsstrategins målsättning om ökad konkurrenskraft, passar man på att göra en del förändringar i föreskrifterna för fjäderfä och gris. Då är frågan, bygger dessa förändringar på aktuell och samlad forskning? Tveksamt! Hade det inte varit klädsamt att vänta på att man inrättat det vetenskapliga rådet. Sänkning av avvänjningsålder för smågrisar bygger på Grisföretagarnas pilotstudie, som syftade till ett nytt kontrollprogram för gris. Och det var alla överens om, var ingen forskning utan en fältstudie.

Om Jordbruksverket ska uppnå trovärdighet som djurskyddsmyndighet, får man vara lite mer försiktig och omdömesgill. Detta var heller ingenting som så vitt jag vet nämndes i Jordbruksverkets insynsråd nyligen. Nu går hela luntan föreskrifter ut på remiss med ganska kort remisstid. Det kommer krävas mycket jobb för att gå igenom alla dessa föreskrifter och jämföra med nuvarande L 100, för att se till att inte andra ändringar har smugit sig in. Jag har vid ett flertal tillfällen påpekat att djurskyddsfrågor har mycket hög prioritet hos konsumenterna och att dessa därför också bör tillfrågas. Några konsumentorganisationer finns inte med på remisslistan, men Vi Konsumenter kommer yttra sig. Precis som vi gjorde vid remissen av betesföreskrifterna. Det är som jag sagt tidigare – det är nu ”striden” börjar.

Till slut måste jag be att få citera en underbar krönika i tidningen EkoWeb, 11 april (bilaga till Jordbruksaktuellt) skriven av Per E. Falk auktoritet på kor. Han citerar ATL och uttalande av Torbjörn Iwarsson, råvaruexpert (inte namngivna i texten). Iwarsson drar slutsatsen att ett högre mjölkpris i Sverige är negativt för den svenska produktionen. Falk undrar om ” han vaknat på fel sida eller missförstått någon ultrafundamental frihandelsguru på Timbro. Enligt Falk ska vi vara uppmärksamma på inhemska experter som inte tror på svenska mervärden – eller i vart fall inte anser att vi ska ha betalt för dessa. Jag har ju själv varit i klinch med Torbjörn Iwarsson tidigare eftersom han tvärsäkert påstått att konsumenterna inte bryr sig om svenska mervärden när det kommer till ost exempelvis. Så här skrev jag den 5 april förra året: ”En reflektion efter seminariet på ABF 4 april, som ordnades av LRF var just att deltagarna fastnat i kartan – sin egen eller LRF:s? Temat var svensk livsmedelsförsörjningen. Att Torbjörn Iwarsson, råvaruexpert, var mer intresserad av den politiska färgen d v s (mer rödgrön än blå) i boken Maten och Moralen än budskapet i boken är avslöjande. Pinsamt blir det när han hävdar att 20 års väg med svenska mervärden, gett effekten att 70 % av grisköttet är importerat och därför bör förkastas, vilket han uppfattar stöds av LRF. Sanningen är ju att det är precis tvärt om. 70 % av grisköttet som konsumeras i Sverige är svenskt. Det har skett ett trendbrott, enligt Jordbruksverket. Svenskt kött tar har stärkt sin position på marknaden” Precis som Per Falk säger jag. Gud bevare oss för experter som Torbjörn Iwarsson.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.