Bönder är olika

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Den 22 maj avtackade jag Helena Jonsson som avgående ordförande för LRF på uppdrag av Djurskyddet Sverige och Sveriges Konsumenter. Min kära kompis Helena Elmquist, Odling i balans gav mig Helena Jonssons bok, ”Sverige ser inte ut som du tror” , eftersom jag inte har Swish (skämmigt). Jag har inte läst hela boken, men en reflektion av förordet är – bönder är olika. Var det så att alla var kunniga, insiktsfulla och hade gemensamma värderingar, så kanske man kunde säga som Helena säger: ”När allt kommer omkring är det vår dagliga omsorg som garanterar världens bästa omsorg om djur och miljö – inte lagstiftningen”. Och visst är det så att lagstiftning inte räcker, men den lägger en gemensam ribba, som vi enats om när det gäller skyddet av miljön och skyddet av våra djur. Lagstiftningen ska vara och är förebyggande och bygga på vetenskaplighet och värderingar.
Sanningen är att det finns vitt spridda uppfattningar bland bönder kring hur lantbrukets djur ska hållas och skötas. Det är ingen hemlighet, eftersom det förekommit debatt kring detta i lantbrukspressen. Vissa tycker det är acceptabelt att regelmässigt stänga in suggor i bur, medan det är otänkbart för andra och de klarar frigående grisning galant. En majoritet av mjölkbönderna vill ha sina kor på bete, medan Stefan Gård vill avveckla allt svenskt djurskyddsregelverk för kor f f a beteskravet. Palle Borgström, ny LRF-ordförande går ut i ”Svenska Måltider” och hävdar att ”Det är viktigare att se till att grisen har en bra miljö, än att boxen har ett visst antal kvadratcentimeter”. Men hallå där, just gott om utrymme är något som ger bra miljö och som bidrar till ett gott hälsoläge. Det anser även EU. Vi kan förvänta oss en fortsatt diskussion med LRF, om att våra regler ska vara förebyggande och lägga en acceptabel ribba för skyddet av våra djur. Men knäckfrågan är varför jag ska välja svenskt kött och svenska mejeriprodukter om jag inte vet att vi har nästan världens bästa djurskydd. Djurskydd har ju jättehög prioritet bland svenska konsumenter.

Är det ”inrikespolitik” som gör att Helena Jonsson i boken sprider det felaktiga mantrat att man inte kan ta mer betalt för lagstiftning. Det är ju precis vad ICA och COOP gör d v s marknadsför svensk djurskyddslagstiftning och som gör att julskinkan blir dyrare. Dessutom hävdar Helena felaktigt att Finland inte har något lagstiftat beteskrav för kor. Det finns ett lagstiftat beteskrav för uppbundna kor och kvigor. Det är de med lösdriftsbesättningar som släpper ut korna på bete som kan få EU-ersättning. Det är inte acceptabelt att använda felaktiga fakta för att bygga under sin argumentation.

Miljö – och jordbruksutskottet, eller snarare Alliansen, riktar sju uppmaningar till regeringen. En verkar vara ett direkt citat av Konkurrenskraftutredningen d v s ”Det innebär att alla nationella regler som går längre än de gemensamma EU-reglerna kan riskera att försämra konkurrenssituationen för svenska företag. Miljö- och jordbruksutskottet menar därför att nationella, mer långtgående regler alltid ska vara väl motiverade och prövas noga.” Man kan konstatera att i stort sett allt svenskt regelverk när det gäller djurskydd, bygger på vetenskap om djurs behov och har också stöd i många EFSA-rapporter. När det gäller lättnader vid försäljning av viltkött, kan noteras att 30 % av vildsvinen var bärare av salmonella i en studie och man hittade också yersinia. Hur är det med kravet på livsmedelssäkerhet?

En kommentar

  1. Lena Lindström
    Publicerad 4 juni, 2017 at 21:11 | Permalink

    Så sant och bra att du lyfter fram det. Viktigt också att tänka på att om lagstiftningen legat på en annan nivå hade även böndernas normer för vad som är acceptabelt gjort det. Helena Jonssons och Stefan Gårds motsvarigheter i Danmark hade haft sina respektive ribbor någon annanstans. Liksom sannolikt Djurskyddet. Vilket är ytterligare ett skäl till att lagstiftningen är så viktig.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.