Vi kommer tillbaka – var så säkra!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det var mina avskedsord till politikerna, som vi bjudit in till samtal kring livsmedelsstrategin i Almedalen. Det finns ett stort antal berättigade frågor som vi medborgare vill ha svar på. Är det verkligen vi som konsumenter, som ska lösa hållbarhetsaspekterna kring svensk matproduktion? Var finns det politiska ansvaret för hur vår mat ska produceras? Samtliga riksdagspartier var representerade; Lars Tysklind, Liberalerna, Emma Nohrén, Miljöpartiet, Magnus Oscarsson, Kristdemokraterna, Martin Kinnunen, Sverigedemokraterna, Håkan Svenneling, Vänsterpartiet, Jonas Jacobsson Gjörtler, Moderaterna, Eskil Erlandsson, Centerpartiet och Marianne Pettersson, Socialdemokraterna. Inte dåligt att få alla på plats. Det kändes också alldeles rätt att fokusera på politikernas roll och inte ta med hela livsmedelskedjan.

Tre områden var uppe till diskussion – hållbar och hälsosam mat, miljömålen och djurskyddet. Fick vi svar på våra konkreta frågor – tveksamt. I luften ligger fortfarande påståenden om att konsumenterna är så krävande och kunniga och att märkning och information är vägen framåt. Därför känns mina avskedsord väl motiverade. När man talar om hållbar och hälsosam mat, hamnar vi som alltid i skolan. Kommer vi någonsin se flera timmar i hemkunskapen? Den offentliga upphandlingen mat kommer också upp. Här händer mer än vad politikerna har kunskap om. Den offentliga maten är bara 4 procent av den totala livsmedelskonsumtionen, men har stor betydelse som pådrivare. Svaren hur vi uppnår miljömålen var minst sagt luddiga. Det finns en förhoppning om minskad användning av bekämpningsmedel genom ökad precision i bekämpningen. Alla är överens om behovet av egen växtförädling, men kommer pengarna räcka?

Vid direkt fråga om vi ska höja, sänka eller behålla det svenska djurskyddet, vågade ingen sänka, men Eskil Erlandsson talade sig varm för att höja djurskyddet i EU. ”De konkurrensmedel vi har är ju mervärdena för just djurskyddet och antibiotikan. Svenskarna köper svenskt griskött och de funderar inte så mycket på pris. Det är för mervärdena djurskydd och minskad antibiotika som konsumenterna betalar”, sa Lars Tysklind, (L). Emma Nohrén, MP, ansåg att moderater och kristdemokrater var oärliga, eftersom man vill ta bort beteskravet. Det ska bli spännande och se om vi får en proposition om en ny djurskyddslag. Jag noterade att ordet konkurrenskraft inte nämndes av politikerna, vilket kändes skönt. Däremot avlyssnade jag ett samtal i veckan mellan en representant för köttföretagen och Jonas Jacobsson Gjörtler. Där sa köttföretagsrepresentanten: Får vi bara ökad konkurrenskraft, så fixar det sig”. Då undrar jag vad man menar med konkurrenskraft. Är inte konkurrenskraft både produktens kvalitet och pris. Tror man verkligen, att om man sänker kostnaderna genom att ta bort svenska mervärden (som vi för övrigt inte vet den verkliga kostnaden för) att man ökar konkurrenskraften? Jag anser att Lars Tysklind har rätt.

Vårt samtal blev till ett seminarium, eftersom universitet schabblat bort vår bokning. Vi fick en lokal på 50 personer i stället för 20. Det innebar att det blev gott om folk, trots att vi inte bjudit in och avskräckt intresserade, med att det inte fanns plats. Är vi nöjda? Både Ja och Nej. Vi har markerat i våra frågor och förhoppningsvis sänt signaler till politikerna. Men åtta politiker och sex utfrågare är svårt att hantera på en timme. Tack Ann-Helen Meyer von Bremen, som verkligen gjorde det bästa av situationen. Jag återkommer med min personliga reflektion över årets Almedalen.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.