Så kan man säga om Bertel – en människa som bara försvann vid 75 års ålder. Så känns det nu för tiden när jämnåriga fulla av liv och aktivitet dör. De dör faktiskt mitt i livet. Det kanske var symtomatiskt att han drunknade vid bryggan till sitt kära sommarhus på Stegesund. Så dramatiskt en kväll med stormbyar och svall och i en överlastad liten roddbåt med snurra. När jag går in på Bertels facebook-sida, hittar jag bilden av snurran överlastad med möbler. Samma dygn, som Bertel förolyckades, upplevde jag att en jättelik asp föll med ett väldigt brak när jag var ute på promenad med hunden. Aspen knäcktes hos grannen och la sig tvärs över vägen. Jag får samma symboliska känsla som jag fick när den jättelika björken, kallad mormors björk, föll dagen efter Utöja 2013.
Bertel var bror till min svåger Bengt. Bengt mötte min syster Elisabeth i slutet på 50-talet. Bengts bror Bertel såg bra ut och han var nog min första stora kärlek. Bertel lånade sin pappas bil, en grön Mercedes, och vi åkte ut till Bromma och tittade på flygplanen. Det gjorde man på den tiden. Bertel var klasskamrat till Erik och tillhörde umgänget, som festade i studenttider. Så skiljdes våra vägar och vi sågs bara vid släktträffar. Bertel avslutade sin karriär som jurist på Konsumentverket och då möttes vi ibland igen. En av Bertels många favoritsysselsättningar var att ägna sig åt dynamitgubbar. Han sprängde faktiskt bort en stor sten hos mig på Cirkusberget för många år sedan. Av Bertels många unika egenskaper, nämns ofta samlaren. Jag avlyssnade i våras ett intressant radioprogram med medverkan av Bertel, kring kommunikationen på mjölkförpackningarna. Bertel samlade ju på mjölkförpackningar sedan 70-talet. Arlas budskap på mjölkförpackningarna avspeglar tiden. Sist sågs vi i april på bror Bengts födelsedag. Lite mer vithårig, men annars sig lik. Hans stekta ägg i aluminium – vilken kreativitet!
Jag fick nyligen en biltur med Jan Bertoft, generalsekreterare hos Sveriges Konsumenter, som var tidigare kollega med Bertel på Konsumentverket. Man brukade säga på verket att Bertel trivdes nog mer med konstnärskapet snarare än att vara jurist. Hans fantastiska fiskar i aluminiumplåt är så skickligt utformade. Att läsa hans inlägg på Facebook kändes som att komma närmare en person, som jag inte träffat så mycket på senare tid. Och det är som en kreativ, spännande och väldigt speciell människa i alla avseenden jag vill minnas honom.