Jag var på SLU:s evenemang Matologi i Stockholm i lördags. På Norra Latins skolgård fanns tält med paneldebatter, speakers corner och forskarmöten. Även LRF var på plats och bjöd på svensk ost – Herrgård, Präst och Greve´. Det gnälls en del på SLU för tillfället när det gäller bristen på tillämpad forskning, vilket anses missgynna svenskt jordbruks konkurrenskraft i samband med livsmedelsstrategin. Men SLU insatser för att öka kunskapen hos allmänheten ska inte föraktas. Ökad kunskap hos medborgarna är nyckelfrågan när det gäller såväl valet av livsmedel som medborgarnas krav på politikerna. Om man kan mer om hur livsmedlen produceras och vad som krävs från hållbarhetssynpunkt ökar det engagemanget och det kan sätta ökat tryck på politikerna. Det behövs, vilket vårt seminarium i Almedalen visade. Det är inte bara vi som konsumenter som ska lösa matproduktionens hållbarhetsfrågor.
Ett antal intressenter för livsmedelshygien lett av Marie-Louise Danielsson-Tham har i en debattartikel ropat på mer kunskap om livsmedelshygien i skolan. Den efterlängtade ökade undervisningstiden bör också omfatta frågor kring produktionen av mat – miljö, klimat, djurskydd och etik. Synd att det var så få som lyssnade på SLU:s Erik Fahlbecks, vice rektor, kloka inledning av Matologi-dagen. Den handlade just om ”Du blir vad du äter”.
Jag träffade också en av SLU: trogna gamla grisforskare. På min fråga om hur han såg på grisnäringens framtid, så uttryckte han viss oro över storskaligheten och industrialiseringen (precis som Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen). Den av SLU:s studenter mest besökta grisgården är i sammanhanget liten, men ligger i topp när det gäller produktionsresultat. Det är också den grisgård som framgångsrikt tillämpar vaccinering av hangrisar mot könslukt. Grisnäringen står inte och faller med att man får avvänja smågrisarna något tidigare eller ej. Jordbruksverkets agerande har bara skapat misstro mot verket. Håkan Henrikssons uttalande har t o m föranlett en JO-anmälan. Både han och Gunnar Palmqvist på verket hänvisar till livsmedelsstrategins mål om att öka produktionen. Det är därför man kan oroa sig över hur myndigheten har uppfattat hur ökningen ska gå till. Jordbruksverket är nyckelmyndigheten och det kräver omdöme och ansvar för sitt uppdrag att utveckla miljö – och djurskyddshänsyn. Jordbruksverket har sett över sina råd och dialoggrupper. Sedan verket presenterat sitt förslag är det fullkomligt tyst. Ingen förfrågan om representation i rådet för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel och ingen kallelse till Jordbruksverkets konsumentråd. Har luften helt gått ur p g a Leif Dennebergs avgång?