Valåret 2018 – vad kan man önska sig?

Det finns mycket man kan oroa sig för och önska sig inför nästa år när det gäller hållbar produktion och konsumtion. Vad kommer att hända i vår omvärld? Vad händer med den globala handeln med livsmedel (se tidigare blogg)? Beroende på utfallet av valet kan man med viss rätt oroa sig över hållbarheten i svensk matproduktion. Alliansen vill ha bort ”onödiga” särregler, vilka man nu anser vara onödiga. Den nuvarande regeringens genomförande av livsmedelstrategin och propositionen om ny djurskyddslag – vad ska man tro med tanke på fokus på produktivitet, målstyrning och flexibilitet. För att inte tala om landsbygdsministern totala ovilja att se till att hans myndighet Jordbruksverket tolkar livsmedelsstrategin med hänsyn till dagens kunskap och med respekt för konsument – och djurskyddsintresset. Därför följande önskelista:

• Att politikerna tar sitt ansvar och beslutar om regelverk som gör valet av svensk mat till det hållbara alternativet. Ett regelverk, som respekterar medborgarnas rätt till hälsa, säkra livsmedel producerade med hänsyn till klimateffekter, naturen och djurens rätt till hälsa och djurvälfärd.
• Att Näringsdepartementet vid genomförandet av livsmedelsstrategin respekterar strategins målsättning med hållbar utveckling, att miljömålen uppnås och att djurskydds- och konsumentintresset inkluderas. Förtroendet för Jordbruksverket måste återupprättas.
• Att Näringsdepartementet utnyttjar det nationella djurskyddsnätverket för dialog även för nationella djurskyddsfrågor, vilket var önskemålet i framställan i juni 2016 till landsbygdsministern från Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige i anslutning till Animal Welfare Platform. Vi hänvisade till det breda samrådet i Danmark och svensk brist på detta när man utformade svenska handlingsplaner för kött och mjölk.
• Att SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd fyller den efterlängtade rollen att ge Jordbruksverket ett på vetenskaplig grund baserat underlag till djurskyddsföreskrifter för samtliga djurslag
• Att den nya djurskyddslagen med djurskyddsförordning inkluderar viktiga baskrav som rätten till naturligt beteende d v s tillräckligt utrymme, kors rätt till bete, grisars rätt till att gå lösa och ha sysselsättning och hönors rätt till sittpinne, rede och sandbad m m. Att djurstallar ska förprövas och att det är förbjudet att lämna djur.
• Att ny generaldirektör för Jordbruksverket tillämpar det grundlagsskyddade kravet på remisshantering på ett respektfullt sätt med hänsyn till remisstid och tidigt samråd med inte bara med lantbruksnäringen utan också med djurskydd – och konsumentorganisationer.
• Att lantbruksnäringens representanter öppnar sina hjärtan och LYSSNAR! Det kan faktiskt hända att kritikerna har rätt i sin kritik. Gör en seriös riskvärdering vad det är värt att förlora förtroendet hos konsument – miljö – och djurskyddsorganisationer. Respektera konsumenternas högt värderade mervärden, som är en konkurrensfördel och inget annat.

Och mycket mera

2 kommentarer

  1. Lars Dittmer
    Publicerad 29 december, 2017 at 6:44 | Permalink

    För att belysa de mindre producenternas behov och möjligheter översänder jag en insändare som visats i ATL.
    5 DECEMBER
    Små djurgårdar mår bäst utan regleringar
    Hemslakt och gårdsförsäljning har stor potential.

    381 2
    Nyligen kunde vi läsa i Svenska Dagbladet att landsbygden behöver mer pengar. ”Ge bönderna betalt för att värna vår kulturmiljö”, skrivet av riksantikvarie Lars Amréus och Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg.

    Detta kan i och för sig vara sant men det belyser myndigheters behov att göra sig själva delaktiga i alla lösningar och därmed visa sin egen betydelse och behov av egna resurser. Jag är övertygad om att landsbygden kan vinna mycket på avregleringar samtidigt som kostnaden för myndigheternas administration avsevärt kan reduceras.

    Sveriges landsbygd hålls levande till stor del av att småbönder håller gamla fält öppna med hjälp av mindre djurbesättningar. Faktum är att dessa bönder utgör grunden för en levande landsbygd och de utgör en majoritet av Sveriges bönder. Dessa bönders djur är normalt friskare än djur i täta stordriftsbesättningar och de kallas ofta vid namn i stället för nummer och ses därmed som individer i familjen.

    I dag är det tillåtet att slakta egna djur för eget bruk. All annan slakt ska ombesörjas av slakterier och besiktigas av veterinärer. Det är dags att myndigheter tänker om genom att tillåta hemslakt och direktförsäljning av kött utan mellanhänder.

    Riskerna är små eftersom konsument och producent får en närmare kontakt och ingen har möjlighet att gömma sig bakom någon okänd person/organisation. Utan slakttransport förbättras både djurskydd och köttkvalitet. En tillåten direktförsäljning är ett sätt att eliminera svartslakt och bidrar till att stadsbor kommer ut på landet för inköp.

    Jämför vi med vilt så ska vilt i den öppna handeln passera en vilthanteringsanläggning inklusive veterinärbesiktning. Det är också tillåtet för jägare att sälja vilt direkt till kund utan någon tredje parts inblandning (särskilda regler gäller för vissa djurslag där risk för trikiner föreligger).

    För livsmedelsindustrin och hela livsmedelskedjan med många parter behövs regelverken. För direkthandel mellan producent och konsument är det inte alls nödvändigt. Däremot vore det välkommet med utbildningsinsatser för den som ska slakta och sälja hemifrån.

    Lars Dittmer

    Hestra

  2. Publicerad 29 december, 2017 at 9:49 | Permalink

    Tack för respons på min blogg. Djur behöver skydd av lagstiftning oberoende av om de vistas på en stor eller liten gård. Det är farligt att generalisera. Det handlar om skötare/ människor med olika kunskap och skiftande engagemang. Jag vill påstå att det generellt inte finns något samband som bevisar att ju större gård ju sämre djurskydd. Risken med större besättningar är smittskydd – ju fler djur ju fler smittvägar och vid sjukdomsutbrott är det fler djur som drabbas. När det gäller avlivning på gården är det ett känsligt område. Det finns en EU-förordning som reglerar vad som är tillåtet. Jag vet att det finns ett intresse av att kunna avliva för slakt på gården och frågan är värd att undersöka. Jag som har sysslat med livsmedelssäkerhet är mycket tveksamt att släppa på lagkrav för att säkra trygga livsmedel. Jag minns fortfarande skolbarnen som blev allvarligt sjuka av campylobacter av att dricka opastöriserad mjölk från mjölktanken. Inte att förglömma katastrofala fall av EHEC med ursprung från gårdar med djur.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.