På SCAW:S utmärkta djurskyddskonferens den 31 januari ställde Britt-Marie Stegs, Hälsingestintan frågan tre gånger till Jordbruksverket om varför man valt att tillåta en sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Tredje gången svarar Ingrid Eilertz att man förväntade sig en ökad produktion i enlighet med livsmedelsstrategin. LRF och Jordbruksverket stöder en djurskyddsföreskrift, som enligt all befintlig och aktuell forskning, mycket tydligt presenterat av Bo Algers, ger djurhälsorisker och risk för beteendestörningar. Dessutom gav inte de två rapportörerna stöd för tidig avvänjning, i den rapport som de levererade till Jordbruksverket i samband med granskning av grisnäringens pilotstudie kring tidigare avvänjning av smågrisar. En utvärdering är inte lika med att man sagt ja till ett förslag till föreskrift, även om det påstås att en av utvärderarna sagt ja! Det finns heller inget stöd för Jordbruksverkets förslag hos djurskydds – och konsumentorganisationer, länsstyrelser, Livsmedelsverket och länsstyrelser. Det finns också enskilda grisuppfödare som i media tagit avstånd. Handeln riktar en tydlig signal: Tumma inte på svenskt djurskydd, som är ett mycket starkt mervärde. Grisföretagarna har sagt att man inte kan eller vill avvänja vid 21 dagar som föreskriften tillåter. 127 700 namnunderskrifter från oroade medborgare har överlämnats till landsbygdsministern.
Att Jordbruksverket, med stöd av LRF inte är beredda att ta en förnyad diskussion är ett mysterium. Att Leif Denneberg som avgående VD, enligt uppgift på Köttföretagens konferens (inte inbjuden) deklarerat att han är ledsen över utvecklingen, hjälper inte. Det är sannerligen självförvållat. Han hade världens chans att göra ett omtag. En GD måste väl kunna sätta ned foten och inbjuda till dialog för en vettig kompromiss. Jordbruksverket brukar framföra att vi, kritiker, har missuppfatta frågan. Men, nej vi har full koll på vad som står i föreskriften, rapporten från pilotstudien, utvärderingsrapporten och resonemang från såväl Jordbruksverket som Grisföretagarna liksom livsmedelsstrategin. Mycket av detta är framfört i tidigare bloggar. Varningsklockorna ringde ett flertal gånger ända sedan förra våren. Min gamla kollega Lars- Erik Lundqvist, LRF (som aldrig förstått värdet av miljöåtgärder och djurskydd) deklarerade tydligt på SCAW:s konferens att LRF stöder Jordbruksverket. Har LRF ingen känsla för att ett sänkt förtroende för Jordbruksverket sänker förtroendet för svensk livsmedelsproduktion? I vårt debattinlägg i Svenska Dagbladet i december var vi tydliga i vår kritik att Jordbruksverkets agerande urholkar trovärdigheten. Vad hjälper det om man blir vän med några svenska grisuppfödare om man tappar förtroendet hos svenska medborgare och konsumenter? För det är ju dessutom bara ett fåtal smågrisuppfödare som enligt Gård – och Djurhälsan som kan tillämpa den nya föreskriften. Så frågan kvarstår: Varför gör de på detta viset -Jordbruksverket och LRF? Astrid Lindgren riktade en uppmaning till mig i sin bok, Min ko vill ha roligt: Ge inte upp! Och det kommer jag inte göra.