I en tom värld kunde man göra saker, som man inte kan göra i en full värld

Anders Wijkman presenterade i tisdags sin nya bok Come on! Bokreleasen lockade 200 personer, så att man fick byta lokal för att få rum. Inte konstig att det var attraktivt med tanke på att förutom Anders Wijkman själv så pratade bl a Johan Rockström, Per Bolund och Åsa Domeij. Ernst von Weizsäcker och Anders Wijkman – medordföranden (co-chairs) i Romklubben har gett ut en ny bok på Springer. Den engelska titeln är ”Come On”, med undertiteln ”Kapitalismen, kortsiktigheten, befolkningsökningen och förstörelsen av planeten. ”Miljö- och klimatkrisen, samt den allt djupare sociala krisen i många länder, främst manifesterad i kraftigt ökande inkomstskillnader, är först och främst en moralisk kris. Krisen är moralisk eftersom vi skjuter svåra problem på framtiden. Vi behöver en ny modell för samhällsutvecklingen – som går bortanför höger och vänster i politiken. Precis som på 1700-talet behöver vi bryta ny mark, i form av en ny upplysning”( ”a new enlightenment”)” skriver författarna som introduktion. I boken kommenteras de ansträngningar som görs för att tackla problemen – som Parisavtalet och beslutet om de Globala Utvecklingsmålen (SDG:s). Både Parisavtalet och FN:s Utvecklingsmål förtjänar stöd och beröm. Men djävulen ligger i implementeringen och där är det långt kvar.

På den tiden när världen var tom d v s när vi var en miljard kunde vi göra massa saker, som vi inte kan göra i dagsläget när världen är full sa Anders. Vi kunde överutnyttja naturen och tillväxt kunde mätas i traditionell BNP. När världen var tom skaffade vi mer effektiva fiskeredskap för att fånga mer fisk. Nu när världen är full med 8 miljarder måste vi stoppa utfiskningen. Vi har ett problem! Inte ett enda land klarar att hålla sig inom planetens gränser. Sverige ligger högt upp när det gäller vårt ekologiska fotavtryck och vi måste hantera våra konsumtionsbaserade utsläpp. Produktionen betalar inte sina kostnader och vi utnyttjar människor otillbörligt. UNHCR saknar pengar för att föda svältande. Anders uppehåller sig som tidigare kring att det traditionella sättet att mäta tillväxt BNP är rena vansinnet och nationalekonomerna är hopplöst kvar i gamla tankebanor. Tekniska lösningar räcker inte. Vi måste ändra vårt förhållningssätt. Men det finns hopp. 97 % av företagsledarna anser att hållbarhet är viktigt för företagens överlevnad. Men marknadsutvecklingen måste ske inom ramen för ett ramverk. Utan ramverk drivs utvecklingen åt fel håll och då är vi tillbaka till rovdriften av naturen. Vi måste se till helheten. Anders gav ett antal punkter som vi måste ta tag i.
1. Vi måste se över vår resursanvändning och inte överutnyttja naturen
2. Vi måste jobba med energieffektivitet
3. Sol, vind och bioenergi som energikällor måste utvecklas
4. Det måste till cirkulära materialflöden
5. Klimathotet kräver att vi ställer om
6. Jordbruket måste gå mot CO2- neutralitet. Utnyttja den gemensamma jordbrukspolitiken CAP till att främja exempel perenna grödor eller plöjningsfritt jordbruk
7. Finansmarknaden
8. Utveckla indikatorer
9. Stärk det demokratiska regelverket – öka tilliten
Det är för få medborgare som talar om utmaningarna. Det krävs en ny förståelse.

Johan Rockström hävdar att vi rullar i rätt riktning, men det går för långsamt. CO2-utsläppen ökar igen. Det lönar sig att vara ohållbar i dagsläget. Därför måste vi ha politiska regler. På sikt ger den hållbara planeten hållbar ekonomi. Vi måste få politiskt visionära mål. Per Bolund anser att kvartalsekonomi inte är förenligt med klimatarbetet. Vi måste mäta samhällsutvecklingen på andra sätt än BNP. Vi har ändå ett blocköverskridande klimatramverk och vi har en energiöverenskommelse. Consensus- överenskommelser är en basplatta. Åsa Domeij fick applåder när hon hävdade att vi måste säga nej till att bygga på produktiv åkermark.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.