Förhindra att allvarliga djursjukdomar kommer in i Sverige!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Handel med levande djur är den största risken för att sprida djursjukdomar- djursjukdomar som skapar lidande och ökar risken för ökad antibiotikaanvändning. Om detta är expertisen helt överens. Därför måste landsbygdsminister Sven-Erik Bucht driva frågan om att Sverige får behålla sina gränskontroller vid import av djur, ända in i kaklet i förhandlingarna i Bryssel. I denna fråga är det ingen skam att hamna i EU-domstolen. Friska djur är en svensk hjärtefråga. Är det någon slags rädsla för att detta skulle störa handeln med Kina, som gör att Bucht inte driver frågan? För mig obekräftade rykten, säger att Danmark, som har omfattande handel med Kina, är aggressiv moståndare mot att begränsa handeln med levande djur med gränskontroller. De sjukdomar det handlar om är PRRS, allvarlig grissjukdom och ParaTuberkulos, otäck dödlig sjukdom, som drabbar nötkreatur. Båda dessa sjukdomar finns i Danmark och därför finns inget skäl för Danmark att stödja Sverige.

Att behålla det som tidigare kallades tilläggsgarantier för sjukdomarna PRRS och ParaTb är en fråga som jag tillsammans med lantbruksnäringen, LRF och veterinärorganisationerna drivit i många år. Frågan har bl a diskuterats i SVA:s projektråd. Jag kan inte hävda att vi har känt att vi har haft landsbygds/näringsdepartementets handläggare på vår sida. Under min karriär på LRF har frågan kring handel med levande djur över gränserna varit högaktuell vid flera tillfällen. Swedish Meats nuvarande HKScan ville år 2001 importera 500 danska avelsgaltar. Min dåvarande ordförande i LRF Caroline Trapp, som inledningsvis stödde Swedish Meats, satte munkavle på mig som ansvarig handläggare, som ville hindra importen. Nu gick det inte som chefen för Svenska Djurhälsovården, som rådgivare till Swedish Meats ville, utan Jordbruksverket med stöd av SVA, sa nej till import av levande galtar. Caroline Trapp backade. Faktum var att hon och jag åkte till Köpenhamn till danska LRF och Danske Slagterier, för att tydligt säga att vi inte ville att danska smågrisar skulle transporteras genom Skåne från danska fastlandet till Bornholm.

SDS Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll har inrättats, där branschen ställer egna tuffa krav vid import av levande djur, embryon och sperma. Men importörer är inte tvungna att följa dessa regler. Om jag inte minns fel anmäldes Sverige till EU-domstolen för några år sedan av en importör av nötkreatur för att Sverige krävde kontroll av ParaTb vid import. Handeln med embryon och sperma bör väljas som bättre alternativ än import av levande djur.

Men handel med levande djur har också stor betydelse från djurskyddsynpunkt, förutom smittskydd. Handeln med levande djur är omfattande inom EU. Exporten av levande djur från EU till Turkiet har fått stor uppmärksamhet. Under varma sommardagar med långa väntetider vid gränsen är detta helt oacceptabelt. Miljontals smågrisar transporteras mellan EU-länder och även ut ur EU. Det är ingenting man kan avläsa av ursprungsmärkningen för griskött. Skräckvarianten är den intensiva kalvuppfödningen i exempelvis Holland, som bygger på att kalvar hämtas från stora delar av EU (inklusive Sverige en gång i tiden) och infektionerna blandas. Den är därför helt beroende av generell antibiotika.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.