Regeringen ska utarbeta en ny handlingsplan för livsmedelstrategin för åren 2020 – 2022. Regeringen har tidigare utarbetat två handlingsplaner för 2017 – 2019 och nu är det dags för nästa. Nu måste vi planera och diskutera HUR den svenska matproduktionen ska öka. Vad ska vi producera och på vilket sätt? Målsättningen måste vara en såväl hållbar konsumtion som produktion av livsmedel. Export i all ära, men hur vi ska uppnå en hållbar konsumtion, som svarar upp mot FN:s hållbarhetsmål. Det kräver modiga politiker och ansvarstagande företag. I dag är politikerna för fega för att våga tala om vad vi ska äta.
Det osäkra politiska läget gör inte frågan mindre angelägen. Om man studerar oppositionspartiernas tillkännagivanden i samband med att strategin behandlades i miljö – och jordbruksutskottet i juni 2017, kan man bli minst sagt orolig för framtiden. Producenterna har framgångsrikt planterat ett tydligt producentfokus. Alliansen talar för att det ska bli lättare att godkänna bekämpningsmedel och ifrågasätter strängare svenska regler än EU:s för exempelvis djurskydd. Vidare driver man att myndigheterna i ökad omfattning ska främja livsmedelsföretagen. Var finns människors hälsa, planetens gränser och skyddet av djur och miljö? Dåvarande opposition vill också att konsumenterna och marknaden ska styra utbudet. Framför allt ogillar man målsättningarna för ekologisk produktion och konsumtion. All forskning visar att marknaden allena inte kan lösa frågan kring hållbar konsumtion. Det måste till politiska styrmedel i form av regelverk och ekonomiska styrmedel. Ska svensk mat var det bästa alternativet måste det till att man sätter en lägsta nivå för exempelvis djurskydd och miljö för det som produceras i Sverige. Jag ska som konsument inte behöva fråga om suggan står i bur eller ej när jag köper griskött.
Det måste finnas målsättningar och handlingsplaner kring hållbar konsumtion och inte bara produktion. Och hållbarhet är inte bara klimataspekter. WWF brukar betona såväl klimat, som biologisk mångfald. Men oftast försvinner den biologiska mångfalden i debatten. Ska vi producera inom ramen för planetens gränser måste också kemikalieanvändningen inkluderas liksom flödet av kväve av fosfor. Det innebär exempelvis för att effekten av djurhållningen måste ses – inte bara från ett klimatperspektiv. Man talar med rätt mycket om naturbeteskött, men jag tycker man missar gräsätarnas fördel och vallen positiva miljöaspekter. Och lösningen på utmaningarna kring klimatet ligger inte heller bara i hur maten produceras och konsumeras. Vi får inte glömma övriga 75 procent.
Den samlade konsument, miljö – och djurskyddsrörelsen har allt sedan starten 2015 av arbetet med livsmedelstrategin drivit att en svensk livsmedelsstrategi måste bygga på en hållbar livsmedelskedja – människors rätt till en god hälsa, ekosystemens bärkraft och planetens gränser, att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val samt mervärden inom miljö, djuromsorg och kvalitet som ger lönsamhet i hela sektorn. En livsmedelstrategi som fokuserar på en ökad produktion utan målsättningar inom miljö, klimat, djurskydd och folkhälsa är inte att ta ansvar för de miljö- och klimatmål som den svenska regeringen åtagit sig inte minst inom ramen för FN:s hållbarhetsmål.
En kommentar
Jag tycker det vore klädsamt att även du visar mod och förordar avreglering vid direktförsäljning av kött när producent och konsument utan inblandning av tredje part gör upp om en affär. Detta fungerar för vilt. Givetvis med bibehållen djurskyddslagstiftning.