Antibiotikaresistensen kan kosta 10 miljoner döda år 2050 och 66 trillioner pund.

”Jag är allvarligt oroad” sa Anne Kveim Lie från Oslos universitet på en workshop förra veckan ordnad av Uppsala Antibiotic Centre. Trots tydliga uttalanden från WHO, FAO och EU ökar antibiotikaanvändningen och resistensen i många delar av världen. Workshopen handlade om medvetenheten kring antibiotikaresistens i forskning och i media och leddes av Alexandra Waluszewski från institutionen för ekonomisk historia vid Uppsala Universitet. Deltagarna kom från samtliga nordiska länder. Jag var där och berättade om vad konsumentorganisationerna i Sverige och i Bryssel har gjort och gör i frågan.

Frågan kring antibiotikaresistens var uppe på World Economic Forum. Om inget allvarligt görs kommer antibiotikaresistens kosta 10 miljoner döda år 2050 och 66 trillioner pund enligt en beräkning 2015. Användningen av antibiotika till djur minskar bara långsamt i vissa delar världen, men ökar i andra delar. Och detta trots att frågan lyfts i media under senare år med skräckartade rubriker kring ”Antibiotic Apocalypse” och superbugs. Frågan är om skräckproganda fungerar undrade Kveim Lie. Liksom rädsla för bakterier som klimatångest kan detta skapa passivitet. Någon annan måste lösa problemet. I detta sammanhang betraktas Sverige som ett positivt exempel. Internationellt har Danmark emellertid lyckats bättre med att marknadsföra sig som spjutspetsnation. Men vi har varit duktiga. Förbudet mot antibakteriella fodertillsatser 1984, bildandet av STRAMA 1995 och SPAR-planen 1999 (strategisk plan mot antibiotikaresistens). 2006 antogs en nationell strategi mot antibiotikaresistens i riksdagen. Den omfattade såväl human – som veterinärmedicin. Och veterinärerna hade varit på gång länge. Det finns också ett STRAMA VL, där jag är medlem. Vi träffas varje år för samråd inför presentationen av förra årets antibiotikasiffror.

Vilka är motkrafterna? I dagsläget kan det vara lätt att glömma bort att vi har en läkemedelsindustri som tjänar pengar på att sälja läkemedel. Enrico Baraldi, Uppsala Universitet presenterade en kartläggning av läkemedelsindustrin som del av problemet och lösningen. Man brukar ofta enkelt säga att industrin är ointresserad av antibiotikautveckling, eftersom man tar fram ett läkemedel, som ska användas så lite som möjligt. Men flera stora företag satsar på utveckling av antibiotika som the magic bullet. Men många läkemedelsföretag har också en inte oväsentlig del av intäkterna från försäljning av antibiotika. Marknaden flyttar till Asien, när trycket ökar på minskning i västvärlden. Transparensen brister i läkemedelsföretagen och tillgänglighet av antibiotika är hög i många länder där animalieproduktionen ökar och man kan köpa medicin utan recept. Vi som jobbade med antibiotikafrågan i EU på 90-talet glömmer inte kampen mot de stora läkemedelsdrakarna som Bayer och Pfizer m fl för att inte tala om fodertillverkarna (FEDESA och FEFANA). Så här skrev jag i vitboken 1998: Våra ”motståndare” inom läkemedelsindustrin uppmärksammade uppsvinget i debatten. I AnimalPharms årskrönika för 1997 skrev de att debatten är mer intensiv än den varit på 20 år och att det svenska undantaget kan bli den fullständigt dominerande frågan på djurhälsoområdet under 1998. De skrev vidare att industrin försöker få debatten att vara mer sansad och att vetenskaplig grund måste krävs för att åtgärder ska vidtas. Underförstått att inga vetenskapliga belägg finns för att antibiotika ska förbjudas som ”digestive enhancer”. Industrin sade sig befara att resultatet av det svenska undantaget och begäran om anpassning kan bli ett totalt förbud eller ett receptkrav”.

En kort intressant kommentar om Norge. Statistik över antibiotikaförbrukning till djur har genom åren visat att Norge och Island har lägre förbrukning än Sverige. Men alla vet att statistiken beror vad som produceras inom landet räknat i ”slaktad” vikt. Om man tar bort den norska fiskodlingen, är förbrukningen till två – och fyrbenta djur minst lika hög som i Sverige!

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.