Rubriken kan hänföras till sista bilden i presentationen av Scans program Omsorg i Djurskötseln. Mitt budskap är att även om svenskt lantbruk är mycket starkt när det gäller låg klimatpåverkan, hög livsmedelsäkerhet, låg antibiotikaförbrukning, djurskydd och miljöåtgärder så finns alltid anledning till självkritik och kritisk granskning över tänkbara förbättringsåtgärder och riskfaktorer. Det känns farligt nära att man känner sig som världsbäst och inte ser eller inte vill se att man inte i alla avseenden tål en kritisk granskning. Och även om bönderna är färre, så är man inte mer likformad idag än för 20 år sedan. Man kan se att det finns ganska vitt skilda åsikter om vilken väg man ska välja när det gäller exempelvis svenska mervärden. Som representant för en konsumentorganisation, måste jag kunna lita på LRF:s positioner och värderingar.
LRF:s stämma 2014 gjorde ett katastrofalt uttalande kring svenskt djurskydd (ett svart hål sa en f d kollega). Det var då ett regionförbund talade om djurskyddslagstiftningen som ett experiment, som skulle avslutas. Stämman 2018 la en position kring miljö och djurskydd, som kändes rimlig, men signaler kommer fortfarande om att bönderna vet bäst och behöver inga regler eller att man egentligen vill ha en harmonisering till EU:s nivå. Årets stämma har en motion som eftersträvar vetenskap och beprövad erfarenhet som grund för djurskyddslagstiftningen och det kan man väl inte säga så mycket om. Men hela tiden ligger i argumentationen att livsmedelstrategins målsättning om ökning svensk livsmedelsproduktion inte får hindras av nya djurskyddsregler. Martin Wierup har ett tungt debattinlägg i DN fredagen den 17 maj. Där säger han bl a ”Det är dags att lämna livsmedelskedjans splittrade myndighetstruktur där samma myndigheter dessutom både skall kontrollera och främja lantbruket och varför inte ta lärdom av den politiska exekutiva handlingskraft som EU här visat.” Jag undrar vad Martin har tänkt sig. Myndigheterna Jordbruksverket och Livsmedelsverket har ju både en kontrollerande och främjande roll. Det senaste har LRF drivit med eftertryck. Alexandra Waluszewski, Upssala Universitet, ekonomisk historia ifrågasatte EU:s suveränitet i ett svarsinlägg i SvD
https://www.dn.se/debatt/repliker/att-hanvisa-till-eus-ledarskap-ar-en-grov-forenkling/?fbclid=IwAR1_vbL-3w0vztJMXItfjQSRo4irTXH1fIAuM4QQPrEgTnWhIuUUEjAsYbI
Scans program Omsorg i Djurskötseln etablerades 1985 och drevs framgångsrikt en bra bit in på 90-talet. Uttalandet i rubriken bygger på ödmjukhet och realismen. Vi var medvetna om att alltid fanns åtgärder att vidta exempelvis när det gäller djurtransporterna och slaktdjurshantering och att det fanns/finns skilda uppfattningar och kunskap mellan bönder om värdet av djurvälfärd. Jag lämnade Slakteriförbundet 1993 och återvände till LRF. Då hade LRF startat upp programmet Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk. Programmet byggde på LRF:s konsumentpolitiska program som antogs 1992. Budskapet är att man inte är framme med världens renaste jordbruk, men har stakat ut riktningen och vet att det finns och kommer finnas hinder på vägen. Och vad lovade Sveriges bönder 1993:
• Vi Sveriges bönder skall skapa världens renaste jordbruk
• Vi halverar användningen av kemiska bekämpningsmedel
• Vi minskar användningen av handelsgödsel
• Vi inriktar vår forskning mot ett mer miljövänligt jordbruk i samklang med naturens eget kretslopp
• Vi förbättrar hanteringen av stallgödsel så att kväveläckaget minskar
• Vi avstår från att påverka djurens tillväxt med hormoner och antibiotika
• Vi skall i varje led av djuruppfödningen respektera djurens naturliga behov och beteende
Det var ett löfte från Sveriges bönder till Sveriges konsumenter 1993. Vad lovar Sveriges bönder konsumenterna 2019? På LRF:s stämma behandlas De gröna näringarnas klimat- och hållbarhetsstrategi. LRF antog 2018 en övergripande miljöpolicy som bland annat slår fast att ”LRF ska vara en aktiv drivkraft i hållbarhetsarbetet, för att värna konkurrenskraften och för att sätta brukandet i centrum.” Policyn bör enligt LRF vara en utgångspunkt för ett framåtsyftande hållbarhetsarbete, där LRF sätter agendan istället för att vara i en reaktiv roll mot omvärldens förväntningar. LRF ska under det kommande året anta hållbarhetsmål för de gröna näringarna, som sätter det aktiva brukandet i centrum, som stärker konkurrenskraften och som ger LRF en möjlighet att vara drivande i hållbarhetsdebatten. Detta genom en process med LRFs regioner samt organisationsmedlemmar och branscher. Jag konstaterar att det i dagsläget inte går att lägga en strategi utan att ordet konkurrenskraft ingår. Syftet med en strategi är väl att skapa konkurrenskraft. Det kan inte vara ett mål i sig. Och var finns löften om djuromsorg eller antibiotikaanvändning.