Att äta mindre kött är allas ansvar

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Sedan 2016 minskar den svenska köttkonsumtionen och vi äter mer svenskt kött. Men slakten av svenskt griskött minskar. Detta får stor uppmärksamhet i media. Åsa Lannhard-Öberg, Jordbruksverket får stort utrymme i SVT för att kommentera utvecklingen. En intressant utveckling. Butikerna översvämmas numera av vegetariska och veganska alternativ. WWF kommer efter sina fisk –och köttguider snart med en vego-guide. Debatten om kött och klimat fortsätter. Man gör helt olika tolkningar av IPCC:s senaste rapport.

Det kan vara intressant och blicka tillbaka på köttdebattens början. 2011 ordnade Vi Konsumenter (VK) en workshop kring kött och köttkonsumtion (rapport finns). I april 2012 bjöd VK in såväl politiker som intressenter till ett seminarium. Ovanstående rubrik var rubriken på den debattartikel, som vi skrev på Brännpunkt i Svenska Dagbladets februari 2014. Och vi var Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter, Medveten Konsumtion, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige. Undertecknarna av artikeln skickade också öppna brev till Svensk Dagligvaruhandel, Besöksnäringen, Livsmedelsföretagen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, med ett antal konkreta uppmaningar hur man kan bidra till en mer hållbar utveckling. En av artikens huvudbudskap blev att vi ville uppmana handeln att anta utmaningar som att sluta använda kött som lockvara. Har vi lyckats – knappast.

Vi uppmanade de svenska djuruppfödarna att anta utmaningar som att minska sitt beroende av importerad soja som fodermedel. Den soja som används ska vara ansvarsfullt producerad och certifierad. Antalet betande djur bör öka liksom produktion med tydliga mervärden som ekologisk uppfödning, naturbeteskött och klimatcertifierad uppfödning. Genom att klimatcertifiera produktionen minskas klimatpåverkan. Målet måste vara att svenska djur fortsätter att vara bland de friskaste i världen genom förebyggande djurhälsovård.

Det kan vara intressant att se hur våra uppmaningar för fem år sedan har bemötts
• Vägleda och ge konsumenter och kunder vegetariska alternativ.
Här kan man verkligen inte klaga. Livsmedelsindustrin har utvecklat ett stort antal vegetariska alternativ och recepten är rikliga. Detaljhandeln har varit på offensiven. Och matmedia översvämmas av recept på alternativ till kött.
• Stötta konsumenter till ett varierat proteinintag. Ersätt inte kött med fisk eftersom det ökar risken för utfiskning.
Se kommentarer till förra punkten. WWF var noga med att framföra att ökad fiskkonsumtion är ett hot. Livsmedelsverket förordar fisk, men att man ska välja MSC eller ASC-märkt fisk. EU-kommissionen vill stoppa torsk – och sillfiske i delar av Östersjön. Djurskyddet i anslutning till odling (uppfödning)och f f a avlivning är mycket oroande.
• Stimulera ekologisk köttproduktion.
I regeringens handlingsplaner i anslutning till livsmedelsstrategin finns målsättningar kring ekologisk areal och offentlig upphandling. Jordbruksverket delar ut pengar till ekologiska satsningar bl a en bred kommunikationskampanj för ekologiskt med start i sptember
• Stimulera utvecklingen av certifierat Naturbeteskött.
Här har proppen äntligen gått ut, genom COOP:s märkning och kampanj. ICA kom aldrig loss. Hoppas nu att det finns djur och efterfrågan.
• Stimulera åtgärder som minskar klimatpåverkan.
Här finns mängder av åtgärder och både statliga och privata alternativ. Klimatmålsinitiativet, som består av ett tjugotal NGO:s driver att vi måste sätta mål för våra konsumtionsbaserade utsläpp. Mycket av vår påverkan kommer från importerade produkter exempelvis mat.
• Ursprungsmärka kött och köttprodukter med information om var djuret är fött, uppfött och slaktat.
Från Sverige-märkningen har underlättat rejält för oss konsumenter. Färdigmaten är fortfarande en utmaning för att inte tala om restauranger och storhushåll. Men jag vill fortfarande ha ökad differentiering av nötkött. I tjugo år har jag bett om information om djuret har betat eller ej. Vill kunna välja bort kött från ungtjurar, som står stall hela uppfödningstiden – ofta på helspalt.
• Stimulera och premiera en sund djurhållning för att minska antibiotikaförskrivningen
Saknas fortfarande system. Låg antibiotikaförbrukning anses dock vara ett argument för att välja dyrare svenskt kött.
Ett råd som alla vanliga konsumenter dock kan följa är att välja kött med omsorg – mindre men bättre. Mindre mängd kött, men bättre kött för hälsa, miljö, djurskydd, klimat och hållbarhet. Så sa vi 2014 och det rådet håller väl fortfarande.

En kommentar

  1. Göran Rudbäck
    Publicerad 1 september, 2019 at 15:28 | Permalink

    Givet vegetabiliers väsentligt sämre proteintäthet, står en huvudsakligen vegetabilisk kost i motsatsförhållande till de klimatproblematikens konsekvenser som avser tillgänglig energi och effekt till transportarbete. Nu kända ickefossila system kan inte leverera tillräckligt, vare sig energi eller effekt, för att försörja den urbana befolkningen med vegetabiliska livsmedel, knappast heller animaliska, med den höga grad av arbetsspecialisering som det nuvarande systemet för matförsörjning har – råvaruproduktionen inbegripen. En direkt konsekvens blir då att transportavståndet mellan producent och konsument måste minska – och därmed också graden av industriell bearbetning av livsmedel. Uttryckt i ekonomiska termer betyder det att graden av arbetsfördelning minskar, eller, att den ekonomiska tillväxten har nått sitt slut. Därmed minskar intäkterna för det gemensamma, välfärden kommer att urholkas allt mer och kvinnorna får gå tillbaka till spisen. Dessa är konsekvenser av att den billiga, fossila energin ska ersättas av… ingenting. För de alternativa energikällor som kan leverera lika billig energi och effekt som de fossila saknas. Och även om de funnits, så har likväl den ekonomiska tillväxten kommit till sitt slut. Ty arbetsfördelningen är maximerad, nu återstår endast att ta bort människorna.

    Det mest effektiva sättet att producera protein är betande djur med minimal stallperiod, då det kostar mindre energi för djuren att gå till maten än vad det kostar oss att transportera maten till djuren och restprodukterna tillbaka. Och detsamma gäller oss, det kostar mindre energi om vi går till maten, än att transportera maten till oss – transportavståndet mellan konsument och producent måste minska. Och givet det svenska klimatet och grönsakers dåliga lagringsbarhet, är vurmen för vegetarisk föda motsatsen till ett hållbart samhälle – det är snabbspåret till ekonomisk ruin.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.