Vegetariskt – ett paradigmskifte

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Är det bara positivt från hållbarhetsynpunkt att den vegetariska trenden ersätter ekologiskt och efterfrågan på hållbart producerade animaliska produkter? Från klimatsynpunkt är det kanske fördelaktigt, ja, men andra aspekter på hållbarhet drunknar i klimatbudskapet. Och än så länge är stor del av de vegetariska livsmedlen importerade. Många av de vegatebiliska livsmedlen består av många ingredienser. En Hamburgare består främst av nötkött, medan vegoburgaren har många olika grönsaker för att klara av smakligheten. Och vad gäller tillsatser eller livsmedelsäkerhet? Glöm inte att för några år sedan var groddar källan till ett stort EHEC- utbrott. Det är heller inte ovanligt att grönsaker innehåller salmonella från gödselvatten. Och hur produceras de växtbaserade alternativen eller köttalternativen? Vet vi något om odlingen i länder från vilka importen sker. Sydliga länder har exempelvis ofta en högre användning av bekämpningsmedel. Jag och många fler provoceras av Oatlys kampanj ”Spola mjölken”. Varför talar inte Oatly om hur och var havren odlas. Råvaran är väl inte generellt ekologisk (utom hos Adam Arnesson). Bidrar odlingen till biologisk mångfald? Många frågor! En del av dessa försöker Vi Konsumenter besvara på ett seminarium på KSLA den 19 november.

För några år sedan såg vi en kraftigt ökad efterfrågan på ekologiska livsmedel och den svenska produktionen ökade kraftigt. Nu viker efterfrågan och producenter går tillbaka till konventionellt eller lägger av. I månaden satsas brett på en eko-kampanj. Vi får se om den ger resultat. Men ingen kan ha undgått det våldsamma skiftet från allsidig kost till vegetariskt eller veganskt. Varenda livsmedelproducent kommer med vegetariska alternativ. Recept och TV-inslag är fulla med alternativ till kött och mejerivaror. Vad jag förstår så serverades helt vegetariskt på galamiddagen för Årets Kock i veckan. Och då är ändå Arla huvudsponsor! Debatten är polariserad, förenklad och stundtals ganska hätsk. Rapporter från IPCC eller EAT Lancet förenklas.

När det gäller djurhållning har funnits en bred diskussion kring djurskydd och antibiotika. Elin Röös, SLU utvecklade Köttguiden, som senare övertogs av Världsnaturfonden, WWF. Detaljhandeln har format gemensamma kriterier för djurhållningens antibiotikaanvändning. Dessa ses nu över. Miljöstyrningsrådet på sin tid fokuserade mycket på kriterier för animaliska livsmedel – ursprung, livsmedelssäkerhet (som salmonella), antibiotika och djurskydd i den offentliga upphandlingen. Hur ser det ut idag när det gäller upphandling av växtbaserade produkter? Har jag missat motsvarande diskussion inom nuvarande Upphandlingsmyndigheten kring vegetabilier? Nu kommer så småningom en vego-guide från WWF – efterlängat, för att underlätta för oss konsumenter att göra medvetna och informerade val.

Hur utnyttjas den ökade efterfrågan på växtbaserade livsmedel av det svenska jordbruket? Jag har noterat att Lantmännen har svenska bönor och linser. Det gläder mig, men det måste sannolikt till mer aktiva åtgärder för att öka den svenska odlingen. Vad gör LRF?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.