Det sa alltid min tidigare kollega Rolf Eriksson på LRF (sedermera Brennerfelt, bl. a statssekreterare, ordförande vid SLU och GD på SMHI). Jag fick frågan häromdagen hur jag bedriver min omvärldsspaning. När sonen Alexander hjälpte till att lägga upp mig på Twitter för fem år sedan, pekade han just på möjligheten att fånga upp nyheter och intressanta artiklar. Jag har bara en dagstidning, men via Twitter hittar jag viktiga debattartiklar i annan media och rapporter från seminarier och konferenser. Jag har och läser ATL, Land Lantbruk och Jordbruksaktuellt för att följa utvecklingen inom svenskt lantbruk. Nyhetsbrev är givetvis också bra informationskällor.
Att delta på seminarier och konferenser ger ny kunskap, nya tankar och nya kontakter. Jag säger nästan också alltid ja till att delta i projekt, där man efterlyser konsumentsynpunkter. Jag kan nämna SLU:s Formas-projekt för att hitta kunskapsluckor för en hållbar animalieproduktion. Ett annat är ett SLU-projekt, som syftar till att utvärdera djurskyddskontroller på mjölkgårdar. Sedan har jag förmånen att stundtals representera Djurskyddet Sverige som exempelvis på Jordbruksverkets möte kring indikatorer inom livsmedelsstrategin eller sakrådet för den nya gemensamma jordbrukspolitiken CAP. KSLA:s seminarier ger ett rikt utbud av många dimensioner. Haga-initiativet är, som jag tidigare nämnt, duktiga på att ha hög kvalitet på sina frukostseminarier.
Men möten med människor är ovärderligt från utgångpunkt från att omvärldsspana och omvärldsanalysera. På bussen mellan Skövde och Jönköping på väg till och från Jordbruksverket, kan man få mycket inside från Naturskyddsföreningen eller LRF. Att åka bil tillsammans, som jag gjorde med min kompis från SVA, ger bra tid för gemensamma reflektioner. Eller att bjuda in nätverk på drink eller middag.
Men utifrån all denna omvärldsspaning ska man göra en omvärldsanalys och omsätta detta i kanske en blogg, ett möte, ett initiativ till debattartikel, ett Vi Konsumenters seminarium i Almedalen eller KSLA. Inom föreningen Vi Konsumenter har styrelsen just ett brett nätverk, som ger en bra omvärldsspaning. Tidigt, 2011, utnyttjade vi vår spaning för att ta tag i frågan kring minskad köttkonsumtion. Nu börjar vi borra i kring var och hur de växtbaserade alternativen produceras. Och det känns alldeles rätt. Naturvårdsverkets PRINCE-rapport från förra året visar att vår konsumtions bekämpningsmedelsanvändning till stor del kan hänföras till vår import. Jag har fått flera instämmande nickanden när jag berättat om Vi Konsumenters samtal på KSLA den 19 november. Läs gärna tidigare blogg i frågan.
En kommentar
Håller med dig Gunnela. Twitter är prima.