Bakterier blir resistenta mot vi antibiotika, tarmparasiter överlever parasitbekämpningsmedel, ogräs blir resistenta mot ogräsbekämpningsmedel, råttor blir resistenta mot råttgift – naturen har en oändlig kapacitet att tillförsäkra att vissa arter överlever trots människans försök att påverka. Å andra sidan har vi en skrämmande minskning av den biologiska mångfalden (flora och fauna) huvudsakligen beroende på att vi människor helt har ändrat förutsättningarna. Skoningslös jakt och fiske är exempel liksom minskningen av betande djur. Invasiva arter slår ut befintlig flora och fauna – kaniner i Australien, mördarsniglar i Sverige eller blomsterlupiner och björnlokor. Mänskligt oförnuft och okunskap eller girighet har drivit fram genomgripande förändringar av livet på vår planet.
Men en gång i tiden medverkade mögelsvampar till ett av de mest fantastiska läkemedel, som räddat miljoner liv – antibiotika. Men man visste också tidigt att bakterier är överlevare, som kan bygga upp resistens, när de utsätts för antibiotikabehandling. Ju mer och oftare antibiotikabehandling sker, ju större risk att bakterierna blir motståndskraftiga/resistenta. Dessa fakta fanns inte på bordet när LRF på 80-talet bestämde sig för att föreslå ett svenskt förbud mot antibiotika i foder för att öka tillväxten. Man skulle kunna säga att det var en tillämpning av försiktighetsprincipen. Många vill ta åt sig äran av det svenska förbudet. Jag anser att man ofta glömmer Sven Tidala som VD för Slakteriförbundet, som var kraftfullt pådrivande och Nils-Erik Bramsvik, som skrev Center-motionen (tillsammans med mig) till riksdagen 1984.
Antibiotikaresistensfrågan är verkligen en ödesfråga, som skulle behöva en Greta Thunberg-figur för att lyfta och driva frågan. Men vi (media) kan inte ha två frågor i huvudet samtidigt. Klimat, om än oändligt viktigt, tar över allt. T o m läkaren som chef för STRAMA, som jag träffade på en workshop i september, ansåg att klimatet är viktigare.
Den 12 november samlar KSLA till ett seminarium: Antibiotikaresistens – ett globalt hot! Hur kan Sveriges erfarenheter bidra till lösningar för en hållbar djurhållning? Syftet är inte att fastna i historien, även om den är väl så intressant, utan fundera på vad vi gjorde som var bra och som vi i dagsläget kan utnyttja för att påskynda en mer restriktiv användning av antibiotika i djurhållningen i EU och world wide. Mellan 1996 och fram till 2002 när beslutet om ett EU-förbud mot antibiotika som fodertillsats antogs, jobbade man med utgångspunkt från en gemensam plattform. I plattformen samlades samtliga berörda myndigheter, lantbruksnäringen, djurhälsoorganisationer och ett antal idéella organisationer. Det var en framgångsrik modell, där alla agerade på respektive arena utifrån ett gemensamt budskap. Kanske dags för ett omtag. Hur ska exempelsvis EU:s nya läkemedelsförordning, som förbjuder rutinmässig förebyggande behandling med antibiotika till djur implementeras? Budskapet till ansvariga myndigheter i samtliga EU-länder vid Jordbruksdepartementets seminarium i september 1998, var att friska djur för att minska behovet av antibiotikabehandling, kräver en mängd åtgärder. Det räcker inte med en fodertillsats, utan det kan krävas genomgripande förändringar i djurhållningen. Det handlar om smittryck, biosäkerhet, minskad beläggning, omgångsuppfödning, fodersammansättning, avvänjningsålder, ventilation, temperatur m m. Ledod för ett framgångrikt påverkansarbete är uthållighet och samverkan.