Konsumenter bygger inte sin konsumtion på kunskap och insikt om vad som är hållbart. Man kan inte genom att informera om våra miljö – och hållbarhetsproblem enbart lassa över till konsumenterna att genom sina val bidra till en hållbar utveckling. Nej, precis som Louise Ungerth alltid sagt, det krävs modiga politiker och ansvarsfulla företag, som fattar modiga beslut som underlättar hållbara val. Ohållbara och oacceptabla produkter från miljösynpunkt måste bort från marknaden.
I veckan höll Konsumentverket och Livsmedelsverket sin konferens: ”En hållbar matkonsumtion för planeten och hälsan”. Innehållet avspeglade inte rubriken utan det blev en obalans till att huvudsakligen handla om att begränsa köttkonsumtionen. Och så enkel är inte hållbarhetsfrågan. Elin Röös, SLU var tydlig. Vi vet tillräckligt för att börja agera: Det krävs politik, livsmedelsindustrin måste dela risken och handeln har ett stort ansvar. Det måste finnas ett ramverk för att göra bra val. Även Anna Richert, WWF och Jenina Dahlberg, Sveriges Konsumenter skickade en tydlig signal till politikerna. Robert Östling, nationalekonom från Handelshögskolan var tydlig. Vi fattar inte rationella beslut. Det räcker inte med nudging, som var så poppis för något år sedan. Det måste till ekonomiska styremedel som köttskatt, för att minska köttkonsumtionen. Lars -Olof Johansson, docent i psykologi, Göteborgs universitet gav understöd till principen att vi är irrationella i våra beteenden. När vi fattat beslut, argumenterar vi för att rättfärdiga dessa. Politikerna måste ta ansvar. Men han gav inte mycket hopp med anledning av dagens politiska situation om modiga politiska beslut. Det finns ju en bred uppfattning om att politiker inte ska lägga sig i vad folk äter. Men det är väl precis vad de måste göra om man vill gynna klimat, miljö, hållbara ekosystem, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaresistens. Intressant är att Vetenskapsrådet som presenterade sin forskningsstrategi kring antibiotikaresistens i tisdags tar upp mänskligt beteende som ett angeläget forskningsbehov.
Nu får jag vatten på min kvarn. Jag har i flera år citerat Nordiska rådets utmärkta rapport från 2013 ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myterna om hållbar konsumtion”. Huvudbudskapet är att det går inte att överlämna till konsumenter och marknad att öka den hållbara konsumtionen. ”Vissa seglivade missuppfattningar har permanentas i den allmänna diskursen, som fått beslutsfattarna att snarare fokusera på teknikutveckling. Regeringarna måste leda övergången till hållbara infrastrukturer och skapa en arkitektur för hållbara val. Bindande lagstiftning är ofta de mest effektiva politiska styrmedlet. Det krävs nya mått på samhällets välstånd (alternativ till BNP, min kommentar)”.
Till slut ett uttalande, som Alexander, sonen skickat. Katarina Graffman, antropolog, som pratade om vikten av att inte lyssna på människors fina värderingar utan faktiskt studera hur människor agerar i praktiken på konferensen ’En regional mat- och livsmedelsstrategi för Gotland’. Om och om och om igen bekräftas dock att vi sitter fast i den idiotiska idéen om den rationella människan som fattar beslut baserat på information säger Graffman.