Den svenska livsmedelsstrategin – en personlig reflektion

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Först kom Rolf Annerbergs Konkurrenskraftutredning 2015. Att LRF:s expert hade fått ett betydande inflytande, framgick när man föreslog en harmonisering att svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå. Då undrar man varför just djurskyddsregelverket skulle vara så fördyrande för svensk livsmedelsproduktion. När LRF:s f d ordförande Helena Jonsson i sitt nyhetsbrev till medlemmarna gav LRF äran av att ha tagit upp de fördyrande svenska djurskyddsreglerna, avslutade jag mitt medlemskap i LRF. Då hade Vi Konsumenter och det samlade djurskyddet i debattartiklar argumenterat för att behålla svenskt djurskydd. Seminariet i Almedalen 2015 hade samma budskap.

Vi var många som gjorde inspel till det pågående arbetet med en svensk livsmedelsstrategi. Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm, WWF, Naturskyddsföreningen och World Animal Protection: ”Vår konsumtion och produktion av mat håller oss inom ramen för en planet och bidrar till uppfyllandet av FNs hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på ekosystemens bärkraft, konsumenternas medvetna val, hälsosamma måltider och en framgångsrik ansvarsfull livsmedelsbransch med hög kompetens och god lönsamhet. Mervärden inom miljö, djuromsorg och kvalitet lyfts fram och tydliggörs för lönsamhet i hela sektorn. Sverige har fortsatt ett av världens bästa djurskydd som utgår från att djur ska hållas friska och ha det bra. Konsumenterna har tillgång till mat som är säker, hälsosam, prisvärd och hållbart producerad. Lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns över hela Sverige och har en stark marknad nationellt och internationellt. Livsmedelskedjan är transparent, sträcker sig från jord till bord och inkluderar producenter, företag, intresseorganisationer, konsumenter. Alla tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja. ”

Hur blev det då i januari 2017? ”En konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet”. Till det ska tilläggas att livsmedelsstrategin också uttalar att Sverige ska fortsätta att ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU. Frågan är om man lyckats med någondera – ökning av produktionen respektive nationella miljömål eller förbättrat djurskydd. Knappast något av de svenska miljömålen kommer att uppfyllas. Och bönderna är frustrerade över att man inte ser resultat av livsmedelsstrategins ambition till ökning. LRF driver hela tiden att myndigheternas huvuduppgift ska vara att främja närigens utveckling. Jag tror att många bönder tror att förenkling ska lösa problemet. Att öka produktionen av växtbaserade livsmedel måste vara en prioriterad uppgift med hänvisning till ökad efterfrågan från marknaden.

Jag tittar på regeringens handlingsprogram, som avspeglar regeringens politiska vilja. Första omgången fick Jordbruksverket medel till flera projekt och en del gick till Livsmedelsverket. Där fanns bl a medel till djurskyddsprojekt, ett rådgivningsprojekt kring djurskydd och också pengar till hantverksmässig livsmedelsproduktion. Livsmedelsverket fick och får pengar till bl a matsvinn. Hur ser det då ut i andra omgången 2020 -2025? Förenkling har ju varit en fokusfråga för LRF och regeringen och det ingår också i listan: Analyser av den samlade regelgivningen för livsmedelskedjan för att identifiera regler som försämrar konkurrenskraften. Glädjande nog satsar man också på åtgärder för att förhindra livsmedelfusk. En fråga som aktualiserades i Almedalen 2019. Ökad export ses ofta som lösningen till ökad produktion och regeringen bidrar med stimulansåtgärder. Den offentliga upphandlingen av hållbar och hälsosam mat ska främjas. Det som gläder mig är att man vill identifiera hållbara livsmedelssystem genom en förstudie. Analysen ska definiera begreppet och visa på vilka behov som finns för att uppnå ett hållbart och konkurrenskraftigt livsmedelssystem. Den analysen kommer förhoppningsvis innehålla flera kriterier kring planetens gränser än klimat. Sedan måste det givetvis finnas en samordning mellan alla aktörer i livsmedelskedjan. Och var hamnar civilsamhället i regeringens modell? Den nationella samrådsgrupp som tidigare fanns verka ha somnat in. Näringen tyckte inte den fyllde någon vettig funktion. Rätt eller fel?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.