Nu vet man ju aldrig om det innan våren kommer en vinter. Jag har upplevt att det har snöat på valborgsmässoafton och jag har bilder från min födelsedag i början av april när vi pulsar omkring i snö ute på Ingarö. Men jag har aldrig under mitt nästan sjuttiosexåriga liv upplevt att Bergviken inte varit istäckt i februari. Det har snöat några få gånger i Stocholmstrakten, men snön har försvunnit på några dagar. Dessutom regnade det så kraftig precis innan jul så att vägen flöt bort och inte var farbar på tre dagar. Det har hänt en gång för trettio år sedan i samband med vårfloden. Jag kommer inte ihåg när isen låg på fjärden sist. När man kunde åka skidor ut till Rönnskär eller att det körde bilar på isen utanför Ingarö. När Bosse och jag åkte skridskor till Fällström, sundet mot Saltsjöbaden. Det var också väldigt behändigt att ta pulkan tvärs över viken på nyårsaftonsmiddag till grannen. Jag minns nyårsafton just som en iskall vinternatt. När man höll på att frysa knäna av sig i finklänning och nylonstrumpor på nyårsfest i stan.
Man vet att man inte ska dra slutsatser av ett enskilt extremt väderår, men jag känner oro. Och jag är inte ensam. Vi är många som är oroliga eller borde vara oroliga. När jag inte kan sova, läser jag Sverker Sörlins bok: ”Till bildningens försvar”. Den är definitivt inte lättläst, men kan rekommenderas. Han refererar forskning kring klimatskeptiker. Kunskapen om klimatförändring är känd bland förnekarna. Skillnaden är att de misstror den. Det är för att de i de andra stora frågorna, förhindrar dem att vara entusiastiska över vad det skulle innebära att klimatfrågorna togs på allvar. På grundval av en omfattande psykologisk forskning kan man visa hur människors förhållningssätt till klimatfrågan ytterst styrs av hur vi anser att världen och samhället fungerar och bör fungera. Klimatförnekare som hoppar på Sverker Sörlin, som ledamot av det Klimatpolitiska rådet, är män, sällan unga, i vissa fall välutbildade för ganska länge sedan inom områden teknik, geoteknik och vissa andra naturvetenskaper, där de lärde sig att jorden och atmosfären var stabila företeelser som människor inte kunde påverka. De besitter också i regel ett utomordentligt självförtroende, som har gåtfulla drag – typ Donald Trump (min kommentar). I USA är 75 % av republikanerna klimatförnekare och ca en fjärdedel av demokraterna. Enligt Sverker domineras propagandan i USA ofta av aktörer med koppling till den fossila industrin. Vilka fakta som tar plats i våra huvuden, deras väg dit är en fråga om institutioner och makt och om värderingar. Travestering av Luther – ett korrekt faktum gör inte en god människa, men god människa förenar korrekta fakta med goda värderingar.