Går det förklara sambandet mellan svensk ost och biologisk mångfald?

Det verkar inte som man ens försökt. Vi är många som försöker bredda hållbarhetsdebatten till att omfatta mer än klimatet. Jag har själv gjort det i ett flertal bloggar. I fredags i samband med Ostfestivalen försökte LRF Mjölk göra detsamma. Biologisk mångfald är svårt att förklara och att förstå. Bin som pollinerare kan man nog förstå. Det är poppis att skaffa bi – och humlehotell. Och blommande vägkanter är ett sätt att erbjuda pollinerare föda. Liksom att häckar gynnar gråsparven. Och lärkrutor i spannmålsåkern ger möjlighet för lärkorna att häcka. Fredagens diskussion vid bordet, började med att konstatera att svalorna minskat. Svalorna vill vara där djuren och där flugorna finns. Vad händer om vi inte har djur ute?

Biologisk mångfald i haven är nödvändig för att olika arter ska överleva. Om man fiskar ut en art påverkar det direkt balansen och andra fiskarter. Östersjön är ett bra exempel. Sedan går det nog att inse att invasiva arter hotar den biologiska mångfalden i en viss biotop. Minken är ett bra exempel, som hotar f f a sjöfågeln i skärgården.

Många vet nog att våra svenska hagmarker är oerhört artrika och arealen måste öka. Om man i Sydamerika talar om avskogning som ett stort hot mot den biologiska mångfalden, så är igenväxning Sveriges utmaning. Handlar det bara om att handla naturbeteskött? Hur får vi ihop osten och den biologiska mångfalden – kommunikativt. När jag tagit upp frågan med LRF m fl tidigare, så hävdar man att osten för konsumenten ligger för långt bort från kon. Det innebär att man inte tror att betande kor är ett argument för svensk ost. Eller så vill man inte ha ett opinionsmässigt tryck för att behålla beteskravet. Jag är glad att LRF Mjölk i alla fall nu försöker ta tag i diskussionen. Att ost görs av mjölk och mjölk kommer från kor kan inte vara något helt okänt. Högproducerande kor betar inte naturbetesmarker, men kvigor, sinkor och stutar kanske gör det. Den stora andelen tjurkalvar som inte kastreras utan hålls på stall, är ett problem. Den svenska mejeribranschen måste inse att man har ett oerhört starkt argument – det svenska beteskravet. Inte nog med att betande nötkreatur gynnar en artrik flora. Vallodling är positivt från miljösynpunkt. Vallen är bra i växtföljden, minskar behovet av bekämpningsmedel, ökar mullhalten och kolinlagringen. Beteskravet är ett jättestarkt djurskyddsargument. Det finns flera konsumentstudier som bekräftar det. Ge mig en bra ursäkt för att man inte kopplar svensk ost till att den kommer inte bara från mjölk från svenska kor, utan också från betande kor.

Man får väl i alla lägga en plan hur man ska kommunicera sambandet mellan ost och biologisk mångfald. Det är verkligen värt ett försök. Eller förhindrar kriget mellan mejeriföretagen ett gemensamt grepp? Och Arla måste se till att Arla inte kopplas till ett beklämmande djursskyddsfall i Hälsingland. Om man hela tiden hänvisar till att man inte kan kommentera en enskild bonde, så är det totalt oprofessionellt. Så fungerar det inte. Det handlar inte om den enskilda bonden, utan precis som VD Patrik Hansson till slut ändå säger d v s systemet har fallerat.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.