Spridning av sjukdomar – finns intressanta paralleller mellan epidemier och epizootier? Har man som jag sysslat med epizootier, smittsamma sjukdomar på djur i många år i min yrkeskarriär, kan det vara intressant att titta på spridningen av corona-virus ur det perspektivet. Det finns kanske något att lära från veterinärmedicinen, även om förutsättningarna skiljer sig markant mellan hur vi kan styra vår djurhållning jämfört med det mänskliga samhället.
Inom veterinärmedicinen är alla överens om att den viktigaste orsaken till spridning av djursjukdomar är handeln med levande djur. Det finns flera exempel på hur handel med djur har bidragit till spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar. Det tydligaste exemplet är nog mul – och klövsjukeutbrottet år 2000 som startade i Storbritannien. I landet är det tradition att mycket av försäljningen av levande djur sker via kreatursmarknader. Mul – och klövsjukesmittade djur upptäcktes inte, utan sjukdomen spreds från en kreatursmarknad till stora delar av landet och även till andra EU-länder. Vi såg hemska bilder av bål med brinnande kor som fick avlivas i samband med utbrottet. EU införde förbud mot djurtransporter i hela EU, som inte gick direkt till slakt. I Sverige stoppade vi de kreatursmarknader som fortfarande fanns kvar. Elmias djurutställning ställdes in. Smittrycket är högre i stora beättningar d v s många djur på samma ställe. Jag vill påminna om f d Svensk Djurhälsovårdens logga, som just visade hur antalet smittvägar ökade med fler individer. Lätt att glömma bort i dessa tider när djurgårdarna växer i storlek.
Epizootilagstiftningen innebär att gårdar med konstaterad smitta med en epizooti (inklusive salmonella) spärras och i de flesta fall av epizootier, avlivas alla djur. Man inrättar skyddszoner för att förhindra vidare spridning. Biosäkerhet med slutna besättningar har blivit en oerhört viktig åtgärd för att förhindra att sjukdomar kommer in i djurbesättningarna. Man ställer hårda krav vid gårdsbesök (skyddskläder m m) och inköpta djur sätts ofta i karantän. Man jobbar ofta med krav på garanterad smittfria djur vid handel med livdjur. Man försöker begränsa antalet levererande besättningar när man köper in smågrisar eller kalvar för att undvika dagis-fenomenet. Den holländska kalvuppfödningen är ett exempel på hur handel och blandning av djur från många gårdar och flera EU-länder medför krav på generell antibiotikabehandling för att förhindra diarréer och lunginflammationer.
När det gäller människor har vi skapat perfekta förutsättningar för att sprida virus, sjukdomar och antibiotikaresistenta bakterier mellan människor över hela världen. Utan kontroll reser vi kors och tvärs över jordklotet. Stora mängder av individer från olika delar av världen möts i olika sammanhang och vi för ihop unga individer med dålig immunitet på förskolor. Nu införs drastiska åtgärder för att förhindra att smitta sprids mellan människor. De drastiska åtgärderna är nödvändiga eftersom vi lever som vi gör i en öppen värld. Det finns ingenting som tyder på att epidemin kommer att blåsa över inom kort. Även om jag älskar Almedalen som mötesplats, inspiration och fortbildning, måste jag konstatera att det är en aktivitet som fungerar som en jättelik human kreatursmarknad. Här samlas människor från hela landet, som trängs ihop vid fullpackade seminarier och politikertal. Människan är en social varelse och det är tungt att befinna sig i riskgrupp. Men den som lever får se!
En kommentar
Intressant med antibiotikaperspektivet och Italien och Spanien.