Att angöra en brygga?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Bryggan som kom med Bosse för drygt 40 år sedan, är på väg att slita sig från sina förtöjningar. En av kättingarna har sannolikt rostat sönder och stark nordlig frånlandsvind hade vridit hela bryggan snett ut mot fjärden. Bron mellan flytbryggan och landfästet har hoppat av och ligger på botten. Landfästet har hamnat på sniskan efter extremt högvatten i vinter. Det ligger något symboliskt i det hela. Bryggan kom med Bosses och hans båt 1976. Bryggan innehåller så mycket minnen. På den har vi badat, solat, metat och lagt ut nät. Bastu utan brygga fungerar inte så bra. Vid bryggan har legat båtar med olika personlikheter. Bosses segelbåtar Marusjka, Jamsin, Catinca och min favorit Linjett 32, Alexandrine. Alexandrine är mitt tredjenamn. Man byter inte namn på båtar så hon heter det fortfarande även när Bosses dotter Pernilla tagit över. Vid bryggan låg också den vackra allmogebåten Tove, stjärnbåten Knipan och Fjordlingen Miss Unna. En förgången tid – en tid med fantastiska minnen med en alldeles speciell man. Jag har fina, festliga och glada minnen från båtdop av Sjökan, Alexandrine, Miss Unna och Tove. Nu finns bara ekan, Sjökan, kvar, som Bosse byggde själv någon gång på 90-talet.

När Bosse kom in i mitt liv, kom han med båt – den fantastiska havskryssaren Marusjka . Båttypen hette Mistral och var byggd på Tjörn (tror jag). Vi var där en gång och tittade på gjutformen. Marusjka var lite speciell. Hon hade ett peke, vilket gjorde att förseglet, genuan, kunde vara större än om fockfästet satt i fören på båten. Peket var perfekt när man skulle hoppa i land på en brygga. Jag kom in i Bosses liv ungefär samtidigt med Marusjka. Hon döptes till Marusjka, för att sjökrigsskolekursen ofta sjöng: Maria Marusjka från Petrograd. Hon blev vår semesterbostad under många fantastiska seglingar. Det började med segling runt kusten via Gotland och Christiansö första sommaren tillsammans 1973. Göta Kanal hem blev ett särskilt äventyr. Sonen Alexander var bara fjorton dagar när han första gången seglade en helg i maj 1974. Efter att båten några år legat vid kusin Bengts brygga, ville Bosse gärna ha egen brygga. Det blev en flytbrygga som bogserades till Bergviken troligen 1976. Bojstenarna släpades över isen från Bergviks brygga.

Nu har jag säkrat bryggan med en tamp i land, men framtiden känns oviss. Jag behöver ju inte en lång brygga för en eka. Redan i augusti förra året rostade badstegen tvärs av. En epok är över. Det känns vemodigt och brutalt. Vem kan hjälpa mig att fixa en lagom stor brygga för en eka och som möjliggör bad efter bastun. Jag fick ju en badtermometer av barnbarnet Hanna i julkklapp!

En kommentar

  1. roger
    Publicerad 1 april, 2020 at 10:08 | Permalink

    Vet inte hur man ska kommentera en monolog i ensamhet, du får rycka upp dig Gunnela! Det var mer *eld och engagemang i dig förr i tiden. Vi kan väl ta ett nappatag om Belgisk-Blå igen så du kommer på banan.

    //Roger Nilsson

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.