Renaissance för ökad självförsörjning av mat

Inte så oväntat i Corona-krisen spår, så aktualiseras diskussionen om Sverige kan bli mer självförsörjande på mat. LRF:s mantra om att varannan tugga är importerad dyker upp envist, liksom att vi i Sverige skulle behöva leva på morotskaka. Vi har gott om spannmål, morötter och socker. De som är lite mer insatta vet att de 50 procenten handlar om pengar d v s handelbalansen. Jag upphör inte att förvånas över att granskande journalister inte frågar Jordbruksverket om hur det verkligen står till med marknadsandelarna för svensk mat. Det är klart att vi inte kommer att leva på bara morotskaka. Vems ska äta alla svenska ägg, alla kycklingar, fläskkotletter, biffar och youghurt. För dessa råvaror ligger svensk marknadsandel en bra bit över 50 procent. Det kritiska vid en kris, är om jordbruket inte får tillgång till produktionshjälpmedel som drivmedel, foderråvaror, gödselmedel, växtskydd och veterinärläkemedel.

Många bönder klagar på dålig lönsamhet. När LRF talar om hållbarhetsaspekter är det ekonomisk hållbarhet som ensidigt fokuseras. Förtroendevalda säger att man måste höja lönsamheten genom enklare regler. Vilka regler undrar jag då? Det finns inga aktuella trovärdiga studier, som visar de verkliga kostnaderna för exempelvis svenska djurskyddsregler. Och LRF vill inte låta göra sådana värderingar. En väl genomarbetad studie av svensk grisproduktion 1997 visade på en merkostnad jämfört med Danmark på 50 öre per kg griskött för svenska djurskyddsregler. Studien byggde på att man bl a byggde en dansk grisgård i Sverige. Den visade med önskvärd tydlighet, byggt på vetenskapliga studier, att många svenska regler för grisar lönade sig ex krav på strömedel, högre utrymmeskrav, fixeringsförbud genom bättre hälsa och högre produktion. Jordbruksverket rapporterade för några år sedan ett antal scenarios som skulle visa på kostnaderna för det svenska beteskravet för kor. Rapporten fick en hel del kritik i underlaget till livsmedelstrategin. Man räknade med kraftigt sänkt avkastning på bete. Kan det verkligen stämma med tanke på den höga avkastningsnivån för svenska kor i ett internationellt perspektiv?

Men det finns starka skäl för att producera mer mat i Sverige. Inte bara av beredskapshetsskäl och för att livsmedelstrategin säger så, utan för att konsumenterna vill ha lokal– och närproducerad mat. Ett tungt vägande skäl är att vi till viss del i landet bestämmer över de regler som styr produktionen. Ett område som har stor betydelse från konsumentsynpunkt är svenskt djurskydd och låg användning av antibiotika och bekämpningsmedel. Därför är det så aningslöst att ropa på sänkta svenskt djurskyddregler. I LRF-region väst vill man avveckla ett av de främsta argumenten för svenska mejeriprodukter d v s beteskravet för kor.

2 kommentarer

  1. Louise Ungerth
    Publicerad 5 april, 2020 at 16:44 | Permalink

    Klokt som vanligt Gunnela. Håller med. Vilka argument finns för att köpa svenskt, som så gott som alltid är dyrare än importerad mat, om den svenska maten inte är bättre ur hållbarhets- och djurskyddssynpunkt? Jag bara undrar…

  2. Krister
    Publicerad 27 april, 2020 at 12:02 | Permalink

    Självförsörjning som individ…
    Finns det inte mycket egoism kring detta?
    Om folk handlar butiker så får samhället in
    lägre skatteintäkter och avgifter. Samtidigt
    tror jag att människor kräver fortsatt välfärd.
    Att ambulansen skall komma, brandkåren och
    att avlopp mm skall fortsätta fungera m m.
    Finns dylika diskussioner bland entusiaster?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.