Att lösa jordbrukets hållbarhetsproblem kräver helhetssyn och balans

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Förenkling kan hota vår strävan att lösa jordbrukets hållbarhetsproblem. Det blir allt mer uppenbart, att det inte är vad vi lägger på tallriken som är avgörande, utan hur det är producerat. Vi måste förstå att allt hänger ihop. Man kan inte hävda att den höga köttkonsumtionen är ett av de stora problemen kopplat till folkhälsa, klimat, miljö, antibiotikaresistens och djurskydd. Slutar vi med animaliska livsmedel, minskar vi visserligen viss klimatpåverkan, slipper djurskyddsproblem och antibiotikaanvändning, men vi tappar åtgärder för att behålla och öka den biologiska mångfalden och förutsättningar för att även upprätthålla aktiva levande ekosystem. Våra jordars hälsa är beroende av en balans mellan växtodling och djurhållning. Dessutom skulle svinnet i livsmedelskedjan öka stort. Produktionen av vegetabilier är helt beroende av djur, som konsumerar biprodukter från livsmedelsförädlingen som kli, betfor, sojamjöl, rapsmjöl, solroskaka, drav, vassle, brödavfall och mycket mer. Idisslande djur kan omsätta gräs och örter, som är oätbara för oss människor till värdefullt protein. Men framför allt bidrar hållning av idisslare till en av våra viktigaste grödor från hållbarhetssynpunkt – vallen. Vall och bete bidrar till kolinlagring, minskar växtnäringsläckaget och behovet av bekämpningsmedel. Att behålla marken bevuxen under stor del av året anges ofta som en viktig åtgärd för att minska klimatpåverkan. Sverige har mycket goda förutsättningar att odla vall i stora delar av landet.

Livsmedelsverkets s k miljöanpassade kostråd vill begränsa konsumtionen av rött kött till 500 g i veckan. 2010 skattade Livsmedelsverket att vi åt 50 – 55 kg per capita och år. Livsmedelsverket anger ingen begränsning när det gäller matfågel. Jordbruksverket (Åsa Lannhard Öberg) anger att det är en uppräkning till rå vikt innan tillagning från de 40,3 kg kött och kyckling vi uppgav att vi åt 2010. Siffran för rött kött och korv var 32,5 kg/capita och kyckling var 7,8 kg/capita (genomsnitt män och kvinnor). Nu ser ju konsumtionen annorlunda ut 2019 än 2010. Den siffran blir 2019 28,5 kg för rött kött och korv samt 9,5 kg för kyckling 2019, eftersom vi idag äter mindre rött kött och mer kyckling än för tio år sedan. Med dessa uppgifter beräknas konsumtionen av rött kött överstiga rekommendationen med endast 10 %. Vi har alltså inte en jättekonsumtion av rött kött. Livsmedelsverket rekommenderar kött som är miljömärkt, exempelvis naturbeteskött, ekologiskt eller klimatcertifierat. Det känns motsägelsefullt att vi ska minska på det röda köttet som kommer från djur som bidrar till att uppfylla flera viktiga hållbarhetsmål. Är det inte att slänga ut barnet med badvattnet.

En övergång till vegetariska livsmedel är inte givet en lösning, som innebär att vi håller oss inom planetens gränser. Växtbaserade livsmedel kan minska klimatpåverkan, men kan produceras med mycket bekämpningsmedel (kanske t o m inte tillåtna inom EU), kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden eller innebära ett ohållbart vattenuttag. Det kanske räcker med att nämna sojaodling i Brasilien, palmolja från Indonesien, mandel från Kalifornien, paprika från Spanien eller hallon från Portugal (beskrivet i tidningen Natur). WWF:s vegoguide kommer att innehålla vegetabilier som kommer att få rött ljus. Kommer vi som konsumenter uppleva att WWF och Livsmedelverket ger oss olika budskap?

En kommentar

  1. Margareta Steen
    Publicerad 26 maj, 2020 at 16:04 | Permalink

    Klokt sagt. Ja jag blev förbluffad häromdagen när jag hörde att forskare på SLU mfl. rekommenderade att välja bort kor från vår planet och därmed rädda den-tillspetsat!

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.