Globalisering och frihandel i corona-pandemin spår

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I Corona-pandemins spår diskuteras globaliseringens framtid. Globaliseringen, som skulle förse världen med en mångfald av varor till låga priser ”just in time”. Handeln mellan länder skulle förebygga konflikter. EU bygger ju på ide´n om fri rörlighet av varor, tjänster och människor. Tidigare var det terrorismen eller krigshot som var hotet mot beredskapen och livsmedelsförsörjningen. Så kom ett aggressivt virus och ställde hela världen på ända. Gränser stängdes och stora delar av samhällen stängdes ned. Frågan kring hur man skulle säkerställa den framtida tillgången till sjukutrustning och livsmedel blev aktuell. Sverige har inte drabbats av någon livsmedelsbrist. Men det har skett stora förskjutningar i var och hur vi konsumerar vår mat. Vi lagar mat och äter hemma i större omfattning. Det är kanske inte så konstigt att det skett en fokusering på nationell beredskap för att klara kommande kriser. Men det är inte bara tillgången till mat det handlar om. Produktion inom landet ger möjlighet till insyn, kunskap och möjligheten att påverka hur maten produceras. Det är svenska politiker och myndigheter som fastställer regler kring miljön, livsmedelsäkerheten och hur djuren får hållas och skötas. Detta är inte bara en svensk trend, utan närhet och lokalt är en bred trend i västvärlden. Och för exempelvis fransmännen har det alltid varit fransk mat som gällt.

Som jag skrivit tidigare. ”Globalisering får inte vara ett självändamål”. Vårt överdrivna resande ser till att vi sprider smittämnen snabbt över hela världen. Här utmärker sig verkligen svenskarna, som kastar sig iväg till exempelvis Grekland, så fort gränserna öppnar. Kommer resandet att minska? Vi har lärt oss att kommunicera med Teams, Zoom och Skype. Det är ett tråkigt sätt att mötas, men det underlättar tillvaron – man slipper resa och ordna hundvakt.

Mitt i allt detta kritiserar agronomen och mjölkproducenten Per Larsson i ATL, jordbrukets strävan mot nationalisering. ”Snarare visar forskning att de globala livsmedelssystemen är en garant för vår globala och nationella försörjning vid kriser. Ansträngningarna borde riktas mot att hålla handelsvägarna öppna, snarare än att stänga gränser. I stället för att försöka skydda sig mot den omvärld som är ett faktum borde målsättningen i stället vara att helt integreras i densamma” skriver Per Larsson. Har inte corona-pandemin gett oss en tankeställare när det gäller globaliseringens osårbarhet. Det verkar nästan att vara naiv att ha så stor tillit till att globaliseringen aldrig fallerar. Det är klart att vi inte ska stänga gränserna, men det Per Larsson också helt missar, är konsumentpreferenserna som jag nämnt tidigare. Vi konsumenter vill ha nära och trygg mat. Då kan resonemang som att vi ska lita på en globaliserad marknad kännas främmande. Vi gillar inte att mat far kors och tvärs över världen för att processas där arbetskraften är som billigast.

Och så en helt annan sak. Jag är helt fast fem dagar i veckan mellan kl 10 – 12. Då går sedan några månader Downtown Abbey på TV 4. En fantastisk välgjord serie som beskriver en spännande tid i Englands historia. Vilka intriger och vilka personligheter. Dialogen är slagfärdig och på hög nivå. Bara att studera damernas kläder är en höjdare.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.