Det är lyx att äta kött från en gård i närheten, så säger journalisters kock 2006 Malin Söderström i SvD. Det känns som om den lokala och regionala maten, verkligen fått ett lyft under de senaste åren. Även om fakta talar för att transporterna står för en mindre del av miljöbelastningen, så känner många som jag, att det är något sjukt när global handel blir ett självändamål. Men tro inte att jag därmed inte har full respekt för u-ländernas möjlighet att producera det som de har potential för.
Ekologisk honung från Argentina, australiska äpplen, brasiliansk kyckling, lamm från Nya Zealand, ostar från Frankrike har fått motkrafter från svensk honung med regional hemvist, kyckling från Bjärehalvön eller ostar från Skärvången eller Bredsjö. Danskt storskaligt producerat griskött får konkurrens av Sigillmärkt Nibble gårdsgris. Brasilianskt nötkött får tävla med skånskt naturbeteskött eller Gotlandskött från Charolaisgruppen. Ingen nämnd och ingen glömd. Läser man referat från RestaurangExpo i Sollentuna var småskaligt och ursprung ledorden för det nya MatSverige. Och framåt krögare har sedan länge varit intresserade av lokala specialiteter. Men var finns svenska Slow Food i sammanhanget?
På livsmedelsdagarna i Tylösand i början av september presenterades en mängd lokala specialiteter – Wapnös kryddade färskostar, god halländsk vitlökskorv och rotfruktschips från Halmstad. Härligt att få alternativ att välja på. Problemet är dock att jag inte hittar den goda vitlökskorven från Halland hos Hemköp eller ICA i Stockholm. Däremot köpte jag upp lagret på Hemköp av de dyra men goda rotfruktschipsen, när jag skulle ha fest för ett tag sedan. Men tro inte att jag är rabiat för svenskt och regionalt. När är det vinter köper jag gärna sockerärter från Kenya.
2 kommentarer
Hej, namnet Gotlandskött äger vi och ingen annan.
Mvh Gotlandskött AB
Reid Hulting.
Reid Hulting är inblandad i ett mycket stort antal tvister! Varning för att göra affärer med honom!