Inom regeringskansliet pågår nu en process med syfte att, som man säger, vidareutveckla djurskyddsarbetet. Det kan vara intressant att diskutera om man kan målstyra djuromsorgen i stället för regelstyra, som Sverige delvis gör inom miljöområdet. Skillnaden tycker jag, är dock, att vi inom djurskyddsområdet, har att hantera levande kännande varelser. Målstyrning kräver att det förebyggande arbetet fokuseras, vilket är en framgångsrik svensk tradition. Det kan gälla såväl salmonella som djurskyddsproblem. Ett hjälpmedel i att förebygga djurskyddsproblem är att behålla såväl förprövning av djurstallar som förprövning av ny teknik. En aktuell fråga med anledning av tingsrättsdomen kring hönsburarna.
Förprövning av ny – om och tillbyggnad av djurstallar har funnits sedan 1973 (den s k djurstallkungörelsen). Syftet är och har varit att därigenom medverka till en bra djurmiljö, som främjar ett gott djurskydd och en bra djurhälsa. Förprövningen innebär att stallritningarna granskas med utgångspunkt från gällande djurskyddsförordning och föreskrifter, men avsikten är att också medverka till goda djurmiljöer som främjar en god djurhälsa och ett gott djurskydd grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Granskningen utförs av länsstyrelsernas personal. Denna fortbildades tidigare kontinuerligt.
År 1999 bjöd Sverige in EU:s medlemsstater för att diskutera förprövning av ny teknik från djurskydds – och djurhälsosynpunkt. Målsättningen var att införa systemet inom EU. Sverige är inte ensamt om att driva den här typen av verksamhet, men om jag kommer ihåg rätt så är det endast obligatoriskt i Schweiz. Prövning fanns dock både i Tyskland, Holland och Danmark (Rullande avprövning). Från LRF framfördes att förprövningens stora fördel är att det förhindrar att dåliga lösningar sprids d v s sparar pengar för bonden förutom att det främjar ett bättre djurskydd. Nackdelar är att systemet kan motverka kreativiteten och ökar utvecklingskostnaderna. Det kan också vara svårt att avgöra vad som är ny teknik.
Tingsrättsdomen kring hönsburarna innebär att de fyra äggproducenter som inte bytt ut sina olagliga burar i tid, fått rätt. Om jag fattat det rätt, anser domstolen att Sverige inte i tid anmält till EU att lagstiftning kring burar hade djurskyddsperspektiv! Utan att ha läst domen, har jag förstått att man också ifrågasätter om det svenska krav på förprövning av ny teknik gått rätt till. Det är möjligt att Jordbruksverket på sin tid begått misstag kring förprövningen av nya hönsburar, men därför behöver man ju inte ifrågasätta systemet. ”EG-rätten gäller i Sverige” brukar man säga. Jag vet inte om domaren Sten Paulson är medveten om att, förutom den senaste översynen av föreskrifterna, är det införande av EU:s djurskyddsdirektiv och förordningar som under senare år ställt krav på ändringar av den svenska djurskyddslagstiftningen. Jag rekommenderar också en läsning av den senaste EG-förordningen kring djurtransporter- ett under av tydlighet ironiskt uttryckt.