Inte oväntat föreslår regeringens utredare Bertil Norbelie att djurskyddsfrågorna ska flytta till Jordbruksverket i Jönköping. Att ha en djurskyddsfilial i Skara skulle bli en dålig kompromiss. Det är bättre att verksamheten integreras med djurhälso – foder- och avelsfrågorna på Jordbruksverket. Forskningsfrågorna hamnar på forskningsrådet FORMAS. Man får hoppas detta inte innebär att den tillämpade forskningen tappas bort. Norbelie föreslår att Sverige blir ett säte för ett Europeiskt centrum för djurskyddsfrågor och det skulle väl vara jättespännande och bra för Sverige och EU:s djurskyddsarbete. Det jobbar jag gärna för om jag kan.
Bertil Norbelie hade inte mycket tid på sig att ge förslag till hur avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten skulle gå till. Han ger ett gott betyg till Djurskyddsmyndigheten bl. a när det gäller stärka informationen kring djurskydd och medverka till en bättre tillsyn. Det är viktigt att Jordbruksverket förvaltar detta väl. Målsättningen att inrikta regleringen på funktionskrav i stället för detaljreglering är vällovlig och det blir en utmaning för alla intressenter.
Han vill ersätta de tre råden som finns idag med ett djurskyddsråd, där intressenterna exempelvis näringen och djurskyddet inte finns med. Detta beklagar jag eftersom jag tror på att olika intressenter ska mötas för att bryta sina uppfattningar mot varandra och kunna finna consensus i god svensk tradition. Jag är tveksam till att samrådsgrupper kopplat till olika djurslag fyller samma funktion.
Han har intervjuat ett antal intressenter och det är alltid intressant att titta på listan över referenser. I utredningen hittar man följande påstående (sid. 24): ”Från ledande biologer och etiker framhålls att formuleringen (utrymmen för djur skall utformas så, att djuren kan bete sig naturligt) inte tar hänsyn till att djur genom hela evolutionen utvecklats och anpassats till sin miljö”. Då undrar man nyfiket vilka dessa ledande biologer och etiker är. Jag tror inte att det var Bo Algers eller Linda Keeling som uttalade sig så. Jag kan ingenting om försöksdjur, men svensk beteendeforskning på våra lantbruksdjur ger inte stöd för ett sådant påstående. Det visade sig att exempelvis suggans bobyggnadsbeteende i stort sett är oförändrat från ursprunget vildsvinet. Och hästen är väl fortfarande ett flockdjur, som trivs bättre med sällskap – eller?