När ska Svenskt Näringsliv erkänna att deras sagokampanj förra året var pinsam klantig och okänslig. Pressad av EU-parlamentariker Anders Wijkman och ordförande i Naturskyddsföreningen Mikael Karlsson efter filmen ”Den elfte timmen” om planetens framtid, framhärdar Svenskt Näringsliv att ökad konsumtion, utan några reservationer, är nödvändig. Enligt klassiskt maner från delar av industrin, lämnar man över till konsumenterna att lösa klimat – och miljöfrågorna. Var finns det egna ansvaret för utvecklingen?
Tongångarna liknar de som ordförande för Svenskt Näringsliv, Signhild Arnegård Hansen framförde under Dagligvarudagen i november 2007. Då var det mer nöjsamt att lyssna till Leif Johansson, Volvo, som ödmjukt och ärligt presenterade Volvos miljösatsningar på Global Forum i Göteborg. Svenskt Näringsliv hävdar att utsläppen av CO2 har minskat i Sverige trots ökad BNP. Men då glömmer man totalt importens miljöbelastning. Sverige exporterar mycket av sina miljöproblem genom import. Jag tänker bl a på importen av sojamjöl och kött från Sydamerika.
.
Vi blir inte lyckligare av lyxkonsumtion och vi har ett stort ansvar för hur vår konsumtion påverkar klimatet och miljön. I FORMAS´ bok Konsumera mera – en dyrköpt lycka, har drygt 20 forskare gett sin syn på hur vi genom rimlig och genomtänkt konsumtion kan medverka till en hållbar utveckling. Budskapet står i bjärt kontrast till Svenskt Näringslivs sagor i dagspressen: Konsumera till varje pris – annars utarmas svensk industri (och aktieägarna). Men flera svenska företag, gör inte som sin branschorganisation, d v s underskattar konsumenterna och kunderna. De arbetar med miljö, klimatåtgärder och etik. Har Svenskt Näringsliv missat det?
De 23 forskarna representerar en mängd olika discipliner med en stor geografisk spridning på olika lärosäten. De har oberoende av varandra lämnat ett tämligen samstämt budskap. Mängder av studier visar att, över en viss materiell standard, blir vi inte lyckligare av att köpa mer prylar och grejor bara för köpandets egen skull. Huvuddelen av all konsumtion medför utsläpp av växthusgaser. Med ökad kunskap och insikt kan vi konsumera smartare och mer hållbart. Och vi kan inte bara titta på den inhemska produktionen utan mycket av miljöproblemen och utsläppen av växthusgaser exporterar vi till andra länder genom importen av varor. Att stoppa importen av sojamjöl som foder skulle vara en jättefördel både när det gäller miljö, salmonellarisk och GMO.
Det fanns skäl för att Stefan Edman i sin rapport: Biffen, Bilen och Bostaden 2005 förordade resurssnål immateriell tjänstkonsumtion som kultur, vård, utbildning, hälsa m m. Vi kan konsumera upplevelser som ger marginellt med CO2-utsläpp exempelvis konst litteratur, teater och nära naturupplevelser. Den mest meningslösa konsumtionen är väl den som inte äger rum d v s som bara ger upphov till spill och avfall. Exempelvis att slänga bort mat som är helt ok, att inte tömma ur förpackningar eller planera så dåligt att man köper för mycket.
Läs mer, relaterade artiklar: