Efter att vissa har läst sidorna 24 – 26 i Marit Paulsens bok ”Lurad av laxen” har debatten kring ekologisk produktion kontra s k konventionell satt fart i media, inte minst i lantbrukspressen. Jag vill dock inte kalla detta för en stor kampanj från Marits sida. Jag vill hellre att vi talar om total miljönytta. Det finns en EU-definition på vad som kan certifieras och märkas med ekologiskt, organic, biologique producerat etc. Men ekologi är som rubriken anger en vetenskap. Som ordpolis tycker jag det låter jättekonstigt att Arla talar om att man vill vara den som gör mest för att ekologin ska växa eller vill kommunicera ekologins mervärden. Om det syftar till att allmänt öka kunskapen om ekologiska samband, miljö- och klimatfrågor så är jag den första att gratulera.
Staffan Danielsson (C) och jag kanske inte alltid är överens, men många av hans reflektioner i tidningen ATL är intressanta. Han tar också upp att den ekologiska produktionen lagt beslag på begreppet ekologi. Det ligger någonting motsägelsefullt i att många hävdar att ekologisk odling i stort sett är lika effektiv som konventionell, men man får mer betalt för produkten och dessutom ett statligt stöd. Arla har ett eko-tillägg på 50 % på mjölken, men framför tydligt att miljöstöden i Sverige är nödvändiga.
Jag tycker det är viktigt att diskutera den totala miljönyttan. Precis som i den offentliga upphandlingen blir miljönyttan marginell om man väljer 10 % ekologiska livsmedel, men skiter i att ställa krav på övriga 90 % av inköpen till skola och äldreomsorg. Min kollega hittade KRAV-gurka för 95 kr kilot och Svensk Sigill-gurka för 25 kr i butik. Med sådana prisskillnader finns det risk för att kommunen tycker man gjort något för miljön genom att barnen i skolan får en skiva KRAV-gurka, medan köttfärsen kommer från intensivuppfödda köttdjur i Tyskland eller Danmark. Pengarna kommer inte räcka till närproducerat naturbeteskött. Slutsatsen är att samhället måste stödja miljöåtgärder oberoende av produktionssystem. Något som Staffan Danielsson tar upp i sin debattartikel.
En kommentar
Vi är inte alltid överens, kanske, Gunnela, men ändå i mycket, tror jag.
Jag har stor respekt för Ditt kunnande och engagemang, och tackar för det balanserade inlägget.
Jag kunde avstå från att ”sticka ut” i dessa frågor, men min övertygelse är att de behöver diskuteras i en ärlig och saklig dialog, i omsorg om alla bönder oavsett hur de väljer att certifiera eller sälja sina produkter!