Kommissionen har skickat ut sin rapport kring olika alternativ för djurvälfärdsmärkning. Alla intressenter är överens om att det är ett problem att konsumenterna inte kan göra medvetna val av livsmedel det gäller djurvälfärd på grund av bristande eller vilseledande information. De överskuggande problemen är att det inte finns några etablerade standarder för djurvälfärd och att det finns bristande kunskap och medvetenhet hos konsumenterna. Det är också speciellt svårt att hitta system som täcker alla djurslag och alla djurhållningsformer. Med hänsyn till detta förordas frivilliga system. Ett tänkbart alternativ, anser rapporten, är att med EU-ekologisk som förebild, införa en EU-gemensam djurvälfärdsmärkning. Nu är ju erfarenheterna av EU-ekologiskt inte bara positiva från svenskt perspektiv. En komplikation som man inte hittar i rapporten är att djurskyddslagstiftningen skiljer sig mellan medlemsländer. Man kan ju hamna i en situation där EU:s djurvälfärdsstandard har sämre djurskydd än svensk djurskyddslagstiftning.
Bakgrunden till rapporten är EU:s handlingsplan för djurskydd 2006 – 2010 om möjligheten att låta marknaden och konsumenterna driva på för bättre djurskydd. Kommissionens öppna konsultation, konsumentstudier och kartläggning av marknaden i EU och vissa andra länder bildar underlag för rapportens rekommendationer. Det finns också en allmän strävan att EU:s livsmedelsproduktion ska konkurrera med kvalitet gentemot tredje land. Efter BSE – och andra livsmedelskriser har EU skärpt sin lagstiftning inom många områden. Certifieringssystem har också i stor omfattning byggts ut som komplement till lagstiftningen.
Rapporten anger åtta olika alternativ varav tre med obligatoriska krav på märkning och fyra frivilliga alternativ. Ett alternativ är att inte göra något alls, vilket innebär att ingenting händer. Obligatorisk märkning av djurvälfärdsstandarder anses i dagsläget vara omöjlig att genomföra i brist på harmoniserade mätinstrument typ indikatorer. Obligatorisk märkning kan också hamna i konflikt med WTO:s regelverk. Att obligatoriskt märka med en EU-logga, d v s att man följer EU:s minimilagstiftning förkastas. Det ger ingen som helst drivkraft för ett förbättrat djurskydd, möjligen kan det ställa krav på import från tredje land. Det är ju intressant eftersom det ibland har förespråkats av EU-parlamentariker och om jag inte minns fel kommissionären Marianne Fisher- Boel.
Frivilliga system är mer genomförbara eftersom det medger att man inför märkningen successivt. Dessutom behöver motståndare till ett obligatorium inte ansluta sig någon märkning om man inte vill. Ett av de frivilliga alternativen handlar om harmoniserade krav på frivilliga påståenden när det gäller djuromsorg och ett annat samma sak fast det gäller påståenden när det gäller djurhållningssystem. Detta påminner om lagstiftningen kring hälsopåståenden, health claims.
När man rekommenderar förslaget om en gemensam djurvälfärdsstandard (A Community Animal Welfare Label open for voluntary participation) så hänvisar man till erfarenheterna av införandet av förordningen för ekologisk produktion och gemensam logotype. EU-ekologiskt ses som en framgång eftersom det gav genomslag på marknaden och uppskattades av marknadens aktörer f f a handeln, som är beroende av volymer. Men en del av framgången beror också på statligt stöd till produktionen. Det sista frivilliga alternativet är att utarbeta riktlinjer för djurvälfärdsmärkning och kvalitetssäkringsystem. Detta anges ge marginell effekt på djurskyddet inom EU.
Det ska bli intressant att se vad tunga remissinstanser kommer att säga i denna fråga. Kommer man att hörsamma konsumenternas tydliga önskemål, eller kommer vi i Sverige även i fortsättningen bara kunna välja enligt en osäker ursprungsmärkning.