Jag hoppas det. Jag hoppas på ett mycket mer nyanserat samtal kring hur vi ska bedriva vår livsmedelsproduktion. Jag kommer med en dåres envishet hävda att vi måste förbättra såväl den ekologiska produktionen som, det som slarvigt, benämns konventionell produktion. Den offentliga upphandlingen måste exempelvis ta ett ansvar för de 90 % som inte är ekologiska, för att göra största möjliga miljö – och djurskyddsnytta. Jag vill att miljö- djurskydd – och konsumentorganisationer uppmuntrar och premierar goda icke ekologiska initiativ i stället för att slå dessa aktörer i huvudet som varande icke renläriga. KSLA (Kungliga skogs – och lantbruksakademin) har kallat till ett sådant samtal den 3 december. Jag hoppas detta är ett steg på vägen.
Inspirerad av Johan Hakelius Spaning i P1 i fredags, hoppas jag att den intoleranta debatten och ensidiga fokuseringen på en lösning på alla problem tvingar fram ett mera nyanserat synsätt – den ekologiska produktionen har sina problem och den konventionella har sina och ofta är de gemensamma. Rättvisemärkt, Rainforest Alliance och Svenskt Sigill är inte miljömärken, men gör också nytta med att driva på utvecklingen. Den ekologiska produktionen delar samma problem som den konventionella när det gäller exempelvis kväveläckage. Tillför man kväve till jorden så måste man med god kunskap se till att kvävet inte försvinner ut i Östersjön eller ger mycket av den klimataggressiva lustgasen. Jag deltog i KSLAs Ekoforum den 4 november, som tog upp den ekologiska produktionens utmaningar inför klimathotet. Där presenterades att ett sätt att öka den biologiska mångfalden är att anlägga skyddszoner längs åkrarna. Där kan rovinsekter trivas tillsammans med småvilt och vattendrag skyddas. Intressant nog har sådana krav funnits i Svenskt Sigills standard redan när Lantmännen drev kvalitetssäkringssystemet. Lantmännens Sigillogga var ju just en rapphöna.
Den s k konventionella djurhållningen har definitivt sina djurskyddsproblem. Men trots allt är det en jätteskillnad mellan svensk grishållning och holländsk i intensitet. Det är också skillnad mellan svenskt naturbeteskött och med feed lot- producerat nötkött i USA eller sydamerika. Även den ekologiska djurhållningen har sina problem. Eko-grisar hade 2008 lika mycket lunginflammation som svenska konventionella grisar. Den ekologiska kycklingproduktionen har alldeles för hög dödlighet och de ekologiska hönsen riskerar näringsbrist på grund av den maniska rädslan för det som kallas syntetiska tillsatser.
3 kommentarer
Mycket tänkvärt och väl formulerat, Gunnela!!
Jag instämmer helt och fullt!
Vilka djurskyddsproblem skulle kvarstå om vi inte åt djur alls Gunnela? Är vi oroliga för att djur inte behandlas bra, så varför då inte helt låta bli att äta djur?
Och är man orolig för miljöpåvekan från lantbruket (t ex kväve-läckage och metangasutsläpp), där är det ännu enklare. Ät srikt vegetariskt! Det är inte en ”absolutistisk” lösning, det är bara rationellt och det moraliskt rätta att göra.
Till Barbro
Hur vi ska undvika kväveläckage eller bildning av lustgas i samband med odling är inte kopplat till djurhållningen. Även för grönsaksodling är frågorna relevanta. Det intressanta är att ekologisk, men framför allt biodynamisk produktion bygger på att det finns djur på gården.