Djurrättsalliansen har avslöjat allvarliga missförhållanden hos flera svenska grisuppfödare. Beklämmande nog blir det Lars Hultström, ordförande i Swedish Meats som får vara det stora dåliga exemplet. Efter skandalen kring danska grisar i våras, är det inte så konstigt att det finns ett legitimt intresse att granska svensk svinproduktion. En djurägare har alltid ansvar för sina djur och det som visats i bild kan aldrig försvaras, Men det här visar också att den offentliga kontrollen inte fungerar. Det krävs mer resurser och länsstyrelserna måste prioritera löpande kontroller. Men var finns veterinärerna, som regelbundet besöker alla större grisgårdar? Anmäler man brott mot djurskyddslagen eller är det läge för självrannsakan?
Sverige har en av världen strängaste djurskyddslagar. Så är det. Det är fortfarande väsentliga skillnader mellan svensk och dansk djurskyddslagstiftning. Men självfallet måste lagstiftningen efterlevas. Det är viktigt att media har sin granskande roll. I våras när Ekot avslöjade missförhållanden i dansk svinproduktion, fick Johan Beck-Friis Veterinärförbundet, frågan i TV om hur man kunde vara säker på svensk grisuppfödning. Svaret blev att det fanns svenska veterinärer ute i den svenska produktionen som en garant. Det är väl den garantin som jag efterlyser Intressant i sammanhanget är att Norge, som också anser sig ha en ambitiös djurskyddslagstiftning, fått kraftfulla anmärkningar vid besök av EU:s kontrollmyndighet FVO. Kritiken vänder sig mot Mattilsynet och dess inspektörer. Mattilsynet är Norges livsmedelssäkerhetsmyndighet d v s den lösning som Gerhard Larsson ville ha i Sverige. Tack och lov slapp vi det.
Men hur ska svenska konsumenter kunna lita på svenskt kött när den offentliga tillsynen är otillräcklig och man kan visa sådana skräckbilder av svensk grishållning. Den frågan fick jag av tidningen Råd & Rön. Visst kan man välja bort griskött, det måste man kunna respektera. Men vill man ha större säkerhet kan man välja griskött från certifierade koncept som Svenskt Sigill, KRAV och EU-ekologiskt. I dessa grisbesättningar sker regelbunden kontroll av oberoende certifieringsorgan. Viktigt är att Svenskt Sigill kan stänga av gårdar som inte fyller IP Sigill-standardens krav. Svenskt Sigill kommer klokt nog nu att låta genomföra en speciell revision av sina Sigill grisgårdar.
3 kommentarer
Men hur kommer det sig att Djurhälsans egen veterinär i Aktuellt på tisdagskvällen försäkrar att just Lars H. gård regelbundet fått besök av henne och hon inte har hittat något fel? Strax innan detta uttalande ser vi i rutan hur en skottkärra med självdöda grisar körs bort. Helt uppenbart för att dölja missförhållnden för veterinären.
Kan vi verkligen lita på Djurhälsan efter detta?
Är det fler veterinärer som behövs? Eller är det fler oannonserade besök som är lösningen?
Sköter man sin gård och sina grisar som de allra flesta gör behöver man inte vara rädd för oannonserade kontroller eller vad tycker du?
Hej Lotta
Om jag hörde rätt så sa djurhälsoveterinären påplats precis som länsstyrelsen att detta inte var vanvård. Vanvård innebär vad jag vet att det ska gå till åtal. Det innebär inte att inte länstyrelsen ställer krav på åtgärder. För oss som sett filmerna tycker vi självklart att situationen för grisarna är helt oacceptabel. Det tyckte också Grisföretagarna och Djurhälsovårdens chef. Jag hoppas debatten ger en rejäl uppryckning och ökat medvetande om att förtroendet för svensk grisuppfödning bygger på att man följer lagen. Jag kommer framföra till Veterinärförbundet att jag tycker att man ska ta en rejäl diskussion kring sin roll. Jag tycker som du ser i min senaste blogg att det är många aktörer som har ett ansvar. Oanmälda besök – ja, det kan vara ett sätt, men det krävs mer.
Kanske en annan typ av uppfödning, transport och småskalig slakt. Läs om Dövestads utgångsgrisar:
http://lottabrinck.wordpress.com/2009/11/26/finns-lyckliga-grisar/
Kämpa på.