Alla intressenter har ett ansvar; grisuppfödarna, rådgivarna, veterinärerna, slakterierna, kött –och charkföretagen, handeln och den statliga kontrollen. Vi som konsumenter har också ett ansvar. Djurägaren kan aldrig avsvära sig sitt ansvar för sina djur och lagen ska efterlevas, men prispressen, ökad konkurrens och importtryck gynnar inte kostnadskrävande djurvänliga lösningar. Det finns ett skäl för att ekologiska grisar har bara en procent av marknaden. I många år har vi diskuterat slaktsvinens karga miljö och att halmen har minskat i grisbesättningarna är tyvärr ingen nyhet. Debatten kan gynna en klar uppryckning. Svenskt Sigill ska titta på tekniska lösningar för mer halm. Det är bra, men kravet på strö till grisarna har funnits i 15 år.
Det råder en viss förbistring över problemens allvar i Djurättsalliansens filmer. Länsstyrelsen anser inte att missförhållandena i Hultströms besättning är vanvård. Det ansåg inte heller djurhälsovårdens veterinär på plats. Men Grisföretagarna, Scan och Svenska Djurhälsovården tog direkt avstånd. Den offentliga kontrollen är bristfällig p g av bristande resurser, men man markerar från inspektörerna att man inte kan ta ansvar för att inte missförhållandena, som visats i TV ska upprepas. Om det är tre år mellan besöken så kan man inte garantera att allt fungerar hela tiden. Filmerna visar också på de djurskyddsproblem som sällan kommer upp till diskussion. Man talar gärna om vanvård av djur i samband med personliga kriser, ekonomiska, ålder, sjukdom m m, men mer sällan om brott mot djurskyddslagstiftningen som beror på bristande respekt för lagstiftningen. Bristen på halm, överbeläggning, längre inlåsning av suggor eller skitiga djur är sådana problem.
Veterinärerna besöker större grisbesättningar flera gånger per år och borde kunna se mer. Veterinärbesöken krävs för att grisuppfödaren ska ha rätt att behandla sina egna grisar med medicin. Det aktualiserar frågan kring vilka krav som ska ställas på de besättningar som ska ges den rätten. I mjölkproduktionen planeras krav på anslutning till en organiserad förebyggande djurhälsovård som en förutsättning. Det kanske är hög tid att ställa sådana krav även på gris – och nötköttsgårdar.
Och så till sist Eskil Erlandsson och Johan Beck-Friis. Grisar gnager på döda grisar. De skulle de göra i naturen och om de hittade en död gris i en djupströbädd. Det är inte en effekt av brist på halm. Det är naturligt. Grisar är allätare även om det ser äckligt ut. Den som har suttit i en djupströbädd omgiven av grisar, vet att de är oerhört snabba på att bita och nafsa.
En kommentar
Det du skriver till sist tycker jag är viktigt. Grisar i storskalig uppfödning kommer aldrig att bete sig ”gulligt” utan är faktiskt ganska stressade, med många andra djur omkring sig hela tiden, och hög ljudvolym etc. Det blir fel när media hela tiden ska ”avslöja” detta som om det är stor skandal. Visa hur det går till i verkligheten istället. Det som är mera allvarligt är när vi får in resistenta bakterier t ex från importerat kött, från länder med ännu sämre standard.