I sin blogg www.hungryandangry.se hävdar Ann-Helen Meyer von Bremen, att det inte finns så tydliga skillnader mellan svensk grisuppfödning och exempelvis dansk, för att vi ska motiveras betala mer för svenskt griskött. Tydligt är att Ann-Helen ganska oreserverat köpt information i nyhetsbrev från den danska lantbruksnäringen. Hon hävdar bl a att Danmark ligger i nivå med Sverige när det gäller smittskydd och hälsa. Det räcker med att studera officiella EU- studier för att konstatera att salmonellaförekomsten hos danska grisar är högre än hos svenska (än så länge, om inte Djursmittutredningen får slå igenom), att antibiotikaförbrukningen är högre räknat per kg griskött, att antibiotikaresistensläget är sämre än i Sverige. Och att alla grisar i Danmark är svanskuperade. Visst kan danska djurtransporter vara mer skonsamma, men titta gärna på den totala dödligheten. Man kan diskutera den verkliga kostnaden för svenska djurskyddsregler, men helt tydligt är att den svenska industrin och handeln inte betalar tillräckligt för högre svensk grisköttskvalitet. Jag anser EU:s jordbrukspolitik CAP straffar progressiva länder med hög djurskyddsnivå och därför bör svenska djuruppfödare vara berättigade till EU-stöd.
9 kommentarer
Hej Gunnela
Det var ett tag sedan,har inte sett det som särskilt givande att konversera med som är helt okapabel att ta av sig sina svarta Solglasögon och se hur det är.
Såg dock att du kommenterade och hade fullt klart för dig att de Belgisk-blå tjurar som omnämns i boken monsterbiff till middag skulle utgöra en smittspridningrisk i sverige,,,vad baserar du det påståendet på?
Du kan väl berätta det för mig som tog in dem.Gärna i detalj….
Roger Nilsson
Bäste Roger
Det var en spännande och ärlig beskrivning i boken hur du tog in Belgisk Blå-djur utanför gällande regelverk. Alla experter, inklusive EU:s chefveteterinärer, är överens om att det viktigaste spridningvägen för smittsamma sjukdomar är handel med djur. Det är ju skälet till att EU och Sverige ställer upp regler för handel och transport av djur. Tar man in djur utan karantän, så finns det alltid en risk. Berätta gärna hur du såg till att djuren inte var smittade med salmonella, BVDV, Paratuberkulos etc. Du kanske följde SDS regler för smittskyddskontroll av ren självbevarelsedrift. För nästa gång du tar in djur mot gällande regelverk och du får ett utbrott av salmonella eller paratuberkulos kan du kanske få stå för hela kalaset själv.
Hej Gunnela
Roligt att du uppskattade boken.
Givetvis uppfyllde samtliga djur ALLA regler för import,karantän och allt.de var även vaccinerade mot Blåtunga även om vi inte ens börjat med det här vid den tidpunkten,allt som fattades var ett importillstånd,,alltså ett papper.Vilket sannolikt inte kan smitta.
Det har aldrig förespeglat fru Ståhle att det rigorösa regelverket finns till för att skydda de inhemska aktörerna vilka jag förstått även är delägare eller har varit så i det företag du jobbar på.
Alla vet att det är en rent löjeväckande tanke att tro att nån skulle riskera hela sin verksamhet så lättvindigt,lika horribelt som att betäcka alla kor i besättningen med tjurar som skulle kunna misstänka kalvningsvårigheter.Vad gäller smittspridning av både Salmonella och djursjukdomar så nämns aldrig de miljontals djur som redan flyttar från världens alla hörn helt utan kontroll,,Fåglarna Gunnela,från Afrika till Sverige på ett par dagar.Givetvis så lämnar de ju sin avföring på Svenska foderbord och i Svenska fodermedel,,heter ju till och med ex-vis Ladusvala.För att inte nämna alla de 10000 tals Hästar och mtrl som fraktas genom hela Europa jämt,,ingen med kunnande om detta köper ditt resonemang.Det går att göra en Höna av en fjäder om det passar ens syften.Vore roligt att få mötas i en debatt framöver.
Hej Gunnela
Vi har ju haft den här diskussionen på min blogg också. Nej, jag menar inte att danskt fläskkött ur djurskyddssynpunkt är lika bra som det svenska, däremot att skillnaderna är för små och för otydliga, inte bara för konsument utan uppenbarligen också för slakteriföretagen själva eftersom de lyckas ta ut merpriset. Därför tror jag att krav på ett särskilt djurvälfärdsbidrag är dömt att misslyckas. Såvida det inte kopplas till en konkret och tydlig skillnad.
Däremot är tanken att använda en del av EUs jordbruksbudget till att premiera insatser på djurskyddsområdet, något som togs upp på en av konferenserna kring europeiskt djurskydd hos KSLA. Bo Algers nämnde då exempelvis bidrag för de som inte kuperar grisarnas svansar. Det är en intressant modell som man gärna skulle vilja se bli verklig snart.
Det skulle gagna alla de producenter som arbetar med ett bättre djurskydd, fast då inte bara i Sverige utan i hela Europa.
Om du läser min blogg från Kommissionens möte i Bryssel den 12 januari, så kan du notera att jag var där för det europeiska djurskyddet och argumenterade för djurskyddstöd både i pelare ett och två. Det kommer inte att bli lätt eftersom kommissionen inte alls har detta med på dagordningen. Men det jag mest reagerade på i din blogg, var att du köpt danska argument om att danskarna har lika bra smittskydd och djurhälsa som Sverige, vilket du förstår inte är sant.
Hej Gunnela!
Har hittat din blogg och läser den med stort intresse. Liksom du oroar jag mig för smitta som kan komma till landet via olagligt iporterade djur, eller lagligt importerade om nuvarande regelverk angående gränskontroll skulle försvinna.
Angående grisar och djurskydd så fick jag under många år som besiktningsveterinär se alltför många sorgliga exempel på bristande djurskötsel.Sjuka och skadade slaktsvin skickades till slakt – utsattes för plågsam transport, och var dessutom olämpliga som livsmedel.Men jag tror inte att det var bättre i utlandet. En slaktsvinsproducent som skickat en mycket dålig gris ringde mig och undrade varför han anmälts till kommunen.”När jag skickar sådana grisar till Tyskland så får jag aldrig några klagomål, och jag får betalt för grisen.”- Jag hoppas att det är bättre i grisbranschen numera.
Dock har Sverige en bra djurskyddslagstiftning, och det är sorgligt att laglydiga svenska djurbönder drabbas av det orättvisa att kött från länder med sämre djurskydd kan säljas billigare och utkonkurrera svenskt kött på marknaden. Det är så bra att sådana som du finns, Gunnela, som arbetar för en enhetlig djurskyddslagstiftning i EU med samma standard som den svenska.
Hej Christina
Tack för de uppmuntrande orden. Jag kommer envist fortsätta att kämpa. Men det gäller att svenska grisproducenter förstår att sänkta djurskyddskrav är en återvändsgränd eftersom det kommer öka risken för sjuklighet och öka risken för antibiotikaresistens. Och varför ska svenska konsumenter betala mer för svenkt griskött om det har samma taskiga nivå på djurskyddet som i Tyskland.
Hej Gunnela!
Håller med dig på alla punkter. Tanken att vi skulle kunna få en djurskyddsförordning med sänkta djurskyddskrav är en mardröm. Om hela EU skall ha samma regler så måste nivån minst ligga som den svenska lagstiftningen.
Jag är egentligen inte så glad åt EU- medlemskap som skall gynna den ”fria rörligheten”.Varför är den fria rörligheten heligare än allt annat t.ex. djurhälsan.Och synen på djurskydd är annorlunda i södra Europa t.ex.Redan i Danmark och Tyskland verkar nivån vara en annan.
Hur går det med bestämmelserna om djurtransporter, vad jag minns så är de bedrövliga.Tillåter långa transporter med så kallad vila efter ett visst antal timmar plus ytterligare många timmars transport efter pausen. Tur att det är en gräns på åtta timmar för svenska slaktdjur.Det kan vara svårt nog att klara när det finns så få slakterier kvar.
EU:s djurtransportförordning som kom 2005 blev en besvikelse.Den tillåter transport av grisar 24 timmar utan vila och 29 timmar för nötkreatur med en timmes vila. Och vad värre är regelverket efterlevs inte och kontrollen är bristfällig. För några år sedan gjorde kommissionens DG Sanco ett försök att ändra förordningen, men förslaget stoppades inom kommissionen. Det finns starka motkrafter mot begränsningar i handeln av djur, precis som du säger.