Thorsten Andersson är död. Han blev bara 73 år och var min VD i början av 80-talet när LRF bl a fastställde sin antibiotikapolicy – ett av de viktigaste besluten för lantbrukets uthållighet. Som VD var han ganska osynlig för sina medarbetare (men det var även hans efterträdare Leif Zetterberg). Det var nog först efteråt jag förstod att han engagerat delade värderingarna kring svenska mervärden, som jag själv drev som handläggare på LRF. När vi möttes i olika sammanhang efter att han lämnat LRF kände jag en verkligen värme, som blev en bekräftelse på att han uppskattade mina insatser för Sveriges bönder. Jag hade förmånen att på 90-talet delta i en baltisk – svensk filmfestival på Gotland. Det var Thorsten Andersson som landshövding, som generöst välkomnade oss på mottagning i residenset i Visby. Under LRF – tiden upplevde jag Thorsten som en svårtillgänglig person. Det var få som tilläts att få tillgång till hans tid som VD för LRF. Men senare fick jag träffa en varm person med så härligt vänliga ögon.