Böckerna och filmerna om effekterna av den storskaliga intensiva livsmedelsproduktionen avlöser varandra. Daniel Öhman och Malin Olofsson har gjort en bok av flera års inslag i radions P1 kring avslöjanden i livsmedelsindustrin. Jakten på lågpris har sitt pris. Torsken ersätts med intensivodlad hajmal från Vietnam. Nötköttet från Brasilien kommer från besprutade betesmarker. Sojaodlingen i Brasilien använder i EU förbjudna bekämpningsmedel. Holländska grönsaker är fruktansvärda energislukare. Svenska bönder får också en släng av sleven – grisskandalen, nötkreatursaveln och soja i svenskt foder. Den ökande spekulationen i livsmedelsråvaror, cash crops, inger oroskänslor . Kraftiga prissvängningar på livsmedel och matkriser kan bero på spekulationer av investerare och banker och inte på livsmedelbrist. En del av uppgifterna i boken är aktuella, men jag saknar mycket av vad som hände sedan. Hela den svenska grisproduktionen är certifierad och Lantmännen driver på för att förbättra förhållandena i sojaodlingen (RTRS-soja) och att utveckla alternativ till sojan. Kommunerna försöker allt mer ställa djurskyddskrav i upphandlingen, men med känt negativt resultat där Servera ständigt överprövar. Det sorgliga är väl att trots alla filmer och böcker fortsätter handeln att driva prisjakten, köttkonsumtionen ökar och konsumenterna verkar varken kunna eller vilja välja hållbara livsmedel. Vad gör vi för fel?
Filmerna ”Vårt dagliga bröd” från storskalighetens EU, och Food INC från USA, böckerna ”Monsterbiff till middag” och ”Döden i grytan” beskriver en skrämmande utveckling där girigheten och konsumenternas förmodade krav på billiga livsmedel leder till en utveckling, som ingen vettig människa väl kan vilja ha. Monokulturer av soja och spannmål driver mot en intensiv användning av potenta bekämpningsmedel. Detsamma gäller växthusproduktion där bekämpningsmedelsanvändning och gödsling är omfattande. Holland får bli exemplet. Jag har flugit över Spanien där tusentals kvadratkilometer är täckta av plasttält med grönsaksproduktion. Jag undrar var de finns, de spanska miljövänliga frilandstomaterna? Men jag vet att svenska odlare är duktiga på att använda biobränslen för att värma sina växthus och i många fall använder väldigt lite växtskyddsmedel utan vara ekologiska.
Bilden av extensiv nötköttsproduktion med betande djur i Brasilien, har fått sig en rejäl törn. För att spara mark övergår man allt mer till intensiv uppfödning i feed lots. Då blir bilden en helt annan än vad importörerna North Trade och Annerstedt/Flodin vill ge konsumenterna. Och ge mig en förklaring till varför restaurangerna och vissa detaljhandlare blivit så förtjusta i kött från USA, annat än att man kan leverera bra ätkvalitet. Om jag överhuvudtaget ska vara intresserad, vill jag ha garanterat att djuren inte slutgötts i feed lots (jag har sett dem i verkligheten). Och glöm inte att hormonanvändningen för att öka tillväxten är vanlig i USA, även om det köttet inte ska få exporteras till EU. Och fortfarande är antibiotikaanvändningen hög, även om starka konsumentkrafter och vissa kommersiella företag försöker få stopp på användningen för att öka tillväxten (tidigare blogg).
Jag måste erkänna att när jag för första gången såg Handelsbankens (min bank) annonser om att investera i livsmedelråvaror, så jag kände jag obehag. Ska vi nu spekulera i livsnödvändigheter – mat. Jag har en gång i tiden varit i Chicago och sett börshandeln med vete, majs, soja och pork bellies (fläsksidor), men hade då ingen förståelse vad detta kunde tänkas innebära för livsmedelsmarknaden i stort. Daniel Öhman och Malin Olofsson målar upp en skrämmande bild, där prisbilden styrs av samma obegripliga krafter som börsmarknaden. Det handlar inte om terminshandel för att säkra ett pris till bonden utan något helt annat. Och små bönder i U-länderna kan vara helt utlämnade till effekten av kraftiga prissvängningar. Skrämmande!
Men varför ska ekologiskt vara enda lösningen. Varför inte premiera steg på vägen d v s Sigill-certifierade livsmedel, där krav ställs på miljöhänsyn och djursomsorg och klimatcertfiering är möjlig.
En kommentar
Vi gör egentligen inte fel. Det är en ketchupflaska att skaka… Resultatet av våra strategiska insatser kommer inte fort, därför gäller det att inte sluta att tillhandahålla bra verktyg till livsmedelsproducenterna och att oförtrutet skicka positiva signaler till slutkund. Resultater av att skaka en upp och nedvänd flaska med trögt innehåll kommer, efter en stund. Uthålliga insatser för uthållig produktion och uthålliga resultat. Håll ut.