Kan oliver känna smärta och lidande? Är det inte så att vissa av oss ratar semesterbesök i länder med oacceptabla diktaturer? Är frihandel alltid viktigare än djurens välfärd, säkra livsmedel och att främja en bra miljö nära mig? Frågorna är berättigade med anledning av Maria Ludvigssons ledare i dagens Svenska Dagblad. ”I köttdisken är det långt till Danmark”. Enligt Ludvigsson är det oacceptabel protektionismen i form av svenskt, som styr utbudet i butikerna och på krogen när det gäller kött och charkuterier. Men var finns kunskapen om skillnader mellan produktionsmetoder i olika länder? Det är respektlöst mot det stora engagemang som en majoritet av svenska konsumenter känner för hur djuren, som ger oss livsmedel, mår och hanteras. Svensk djurskydd kanske inte är perfekt, men generellt bättre än övriga EU-länders inklusive Danmark. Och vi har salmonellafria svenska livsmedel och små problem med antibiotikaresistens. Att värna ett gott djurskydd behöver i sig inte innebära att man väljer svenskt kött. Kan handeln erbjuda ett gott djurskydd – och miljöalternativ, kvalitetssäkrat, kan jag tänka mig detta. Och uppriktigt sagt – det finns sannerligen ingen brist på kött och chark från andra länder i svenska livsmedelsbutiker. Problemet är snarare att det är brist på svenskt, som svenska konsumenter vill ha.
Visst, jag har arbetat på Scan och i LRF och är anställd i ett dotterbolag till LRF, som arbetar med kvalitetssäkring och certifiering av svenska mervärden, Svenskt Sigill. Och då är jag säkert inte neutral i frågorna kring frihandel och svenska värderingar kring djuromsorg, miljöhänsyn och säkra livsmedel. Visst, jag brinner för frågorna kring antibiotikaresistens, djurskydd, men skaffar mig också kunskap om hållbarhets – och miljöaspekter och klimat. Jag har arbetat med svenska mervärden sedan 80-talet och kanske diskvalificerar detta mig som tyckare. Mitt problem är kanske att jag också vet för mycket om hur det ser ut i djurhållningen i Europa genom att arbeta med djurskydd på EU-nivå. Och jag köper inte brasilianskt eftersom jag inte accepterar att man besprutar betesmarkerna med bekämpningsmedel eller hugger ned regnskog.
Hade vi i Sverige köpt frihandelsprincipen inom EU vid medlemskapsförhandlingarna 1994 hade Sverige släppt kravet på att få ställa krav på att importen till Sverige skulle vara kontrollerad avseende salmonella. Vi hade inte arbetat för att djuren i Sverige skulle kunna skyddas mot vissa allvarliga sjukdomar, som finns på andra sidan Öresund. Vi hade accepterat att det svenska förbudet mot antibiotika generellt i foder faktiskt var ett handelshinder och släppt kravet på ett undantag. Detta undantag innebar sedermera att Sverige lyckades övertyga resten av EU att göra likadant d v s förbjuda tillväxtantibiotika i foder fr. o m 2006. Nu tycker vissa departementstjänstemän och utredare att vi i frihandelns namn ska släppa in allvarliga djursjukdomar i Sverige. Och Livsmedelsverket fick inte ta fram miljöanpassade kostråd, eftersom detta skulle kunna uppfattas som handelshinder. Nej låt oss, som Ewa Björling vill, se till att hela EU får tillgång till snus. Det skulle väl gynna den europeiska folkhälsan – eller hur?
Jag förstår inte att Maria Ludvigsson påstår att protektionismen råder i charkdisken. I går tittade jag på SVT:s GoKväll där köksbänken dignade av italienska charkuterier. Och det är inga problem att hitta dessa i livsmedelsbutikerna. Däremot håller jag med om att utbudet i köttdisken kan kännas ganska påvert. Du får väl välja ekologiskt då, blir kanske rådet. Visst men då måste såväl svenska KRAV och EU-ekologiskt rätta till sina svagheter för att jag ska betala ett högt pris för djurvälfärd. Byt kycklingsort och grisras i den svenska ekologiska uppfödningen. Och låt de danska ekologiska suggorna böka i marken.
4 kommentarer
Håller med dig Gunnela om att det är skillnad på djurvälfärd i olika länder, där trots allt Sevrige ligger främst, generellt sätt. Men håller med SvD att köttdiskarna ofta är tråkiga.Och man kan inte vara säker på att få en bra svensk köttbit om man går på det vanliga sortimentet. Tyvärr.
Bra Gunnela att du tar ställning i frågan! Många svenska konsumenter vill ha svenskt kött. Men inte alla… Det finns de som kanske kommer från vissa länder som uppskattar att allt kött nu blir ursprungsmärkt så att man kan välja kött från olika länder. En tydlig märkning underlättar val av kött…
Vill jag ha en mör biff eller entrecote väljer jag hängmörat typ Hälsingestintan eller Gotlandskött. Att”bara” välja svenskt nötkött kan som Louise 1 säger vara lite chansartat. Nej Louise 2, alla vill inte alltid ha svenskt (jag köper också italiensk parmaskinka och korv), men det är viktigt att veta vad man väljer om man är engagerad i hur djuren har det eller hur mycket antibiotika som förbrukas i uppfödningen. Då kanske det inte alltid räcker med ursprungungsland. Vårt problem är att konsumenterna bryr sig men har dålig kunskap.Bryr du dig?
Jag bryr mig Gunnela, och jag bryr mig nog mer om vem som är ursprungsproducent än vilket land köttet kommer från. Det finns otroliga köttproducenter runt vår jord som behandlar sina djur väldigt omsorgsfullt och är noga med djurtäthet och vad djuren får för foder . Artikeln handlar nog mest om en missuppfattning som många bär inom sig. Man kallar det för protektionism. Inget kan bli så fel som detta. Än en gång… Svenska köttdjur har det förhållandevis bra om man jämför med vissa andra länder. (Vilka länder har bättre djuromsorg?) Djuren har med omsorg skyddats från införsel av diverse sjukdomar och aggressiva bakterier. Forskare kommer till Sverige och undersöker hur vi gör i vårt land för att lyckas hålla bakterierna i schack för att sedan ta med sig kunskapen tillbaka till sitt land för att skydda sina djur o sin befolkning från de aggressiva bakterierna. Är inte det bra, … att fler länder kan få ta del av bra djurvård som kan skydda sin befolkning från sjukdomar?
Sveriges bönder måste följa lagar om gott djurskydd. Många kan tycka att reglerna skulle vara ännu strängare o det kan jag hålla med om. Gott djurskydd kostar men är lönsamt för en del producenter . Här kommer konsumenten in. Det är konsumenten som vill äta köttet från det glada välmående djuret som ätit det hälsosamma fodret. Det här har en del köttproducenter förstått men det handlar både om en livsåskådning och om en strävan efter en god ekonomi hos dem. Men… det är ändå vi konsumenter som betalar mer för det här köttet och vet… att det smakar bättre. Är det smaken eller vetskapen om att djuret har mått bra som gör smaken? Fråga kockarna. Åker man på studiebesök till dessa producenter? Svar: Ja, det gör man. Varför då? Svar: Man tror att man kan lära sig något.
Vad lärde vi oss av det här? Protektionism är när vill man begränsa ett lands import av varor. Vi vill inte begränsa importen av varor (och djur) som är säkra för våra djur och vår befolkning. Sådana livsmedelsprodukter kan vi faktiskt lära oss något av och är av godo. Vi vill bara behålla det vi redan har, det är väl inte så konstigt? Ibland måste länder och folk konsumera dessa produkter för att bevara, stärka och ibland återerövra sin matkultur.
Det finns mycket att göra här. Vi får skaka den där ketchup-flaskan upp och ned några varv till så åker nog proppen ut till slut. Tack ni som försöker bringa reda på detta.. ni har ingen lätt uppgift, men skam den som ger sig.