Vi brukar träffas två gånger per år min vän Gunilla från Slakteriförbundstiden och jag för att skvallra om gemensamma kontakter och vad som händer. Vi skulle ha ätit vår traditionella jullunch den 19 december, när hon ringer och meddelar att hennes man Leif är dålig. 10 dagar senare är han död – så ofattbart. Jag ville gärna vara med på begravningen för att Gunilla skulle känna att jag fanns där. Så jag tar mig till Heliga Korsets kapell på Skogskyrkogården. Ett varmt och personligt avskedstagande med många nära vänner och ingen präst. Men hemskt nog måste jag smyga mig ut för att hinna hem och klä om till den stora festligheten i Stadshuset – KSLA:s 200-års jubileum. Tillsammans med drygt 800 personer lyssnar jag på Kungen, preses Kerstin Niblaeus, akademisekreterare Carl-Anders Helander och professor Louise Fresco, som talar som om livsmedel, brist och överflöd. Vi applåderar nya ledamöter och pristagare. Och äter en charmant middag presenterad av Christina Möller och Marie- Louise Danielsson- Tham. Allt är välregisserat och pampigt, men på något känns det svårt att ta till sig den festliga stämningen. Känslan från Skogskyrkogården finns kvar. Det gäller att ta vara på den tid man har.
En kommentar
Mrs Gunnela Ståhle
Svenskt Sigill
Hi,
I am a journalist for La Presse daily, in Montreal, Canada. I will be travelling soon to Sweden, to write about antibiotic resistance.
Mrs Maria Donis, of Svensk Fågel, told me you were a key person in introducing the current antibiotic policy in Sweden with the focus on trying to prevent illness rather then attempting to cure it.
Could I ask you a few questions?
You can reach me at: mallard@lapresse.ca
Med vänliga hälsningar,
Marie Allard