Bra mat för alla eller vi får den mat som vi betalar för?

Just nu startar Sveriges Konsumenter en livsmedelkampanj ”Vi kräver klartext om maten”. Bra mat för alla, har Sveriges Konsumenter som ledord för sin kampanj. Men det är just ”för alla” som kommer vara knäckfrågan. Nätverket Skafferiet anordnade häromdagen ett seminarium kring frågan om Matsveriges nya underklass. När Jens Linder, känd kock och DN-skribent talade på Vi Konsumenters årsmöte så uttryckte han oro över att det sker en polarisering och klassfrågan är ett problem. Konsumenternas dras isär där den billiga fabrikstillverkade maten ställs mot det hantverksmässiga. Jens oroar sig över en fortsatt storskalighet och anser att vi har problem med industrijordbruket. Våren 2011 ordnade föreningen Vi Konsumenter en workshop ”Närproducerat mathantverk till de rika, billigt och storskaligt till de många – Vart är vårt livsmedelsutbud på väg? ”. Vi var tidigt ute. Slutsatserna från den workshopen var
* Ansvarsfull mat kräver en säker basnivå för att många ska kunna känna sig trygga.
* Det måste finnas ett ansvar i hela livsmedelskedjan. Handeln har en nyckelroll.
* Konsumenterna har krav och måste våga lyfta frågorna
* Ökad kunskap om mat, inte minst hos barn och unga, om hela kedjan, är en nyckelfråga för att kunna påverka
* Matlandet ger ett mandat att ligga på, som kan ta en positiv riktning. Den offentliga maten är en viktig del.
Kloka synpunkter tycker jag. Ansvarsfull och bra mat kan inte i alla lägen vara billig. Hästköttsskandalen kommer för vissa livsmedel ge högre pris, för att livsmedelsföretagen med all rätt måste ställa större krav på sina underleverantörer. ”Man får den mat som man betalar för”, är ett budskap, som framförts av tunga konsumentföreträdare som bl a Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm och Mats-Eric Nilsson, känd matskribent och jag själv. Handelns ansvar ligger i att inte i alla lägen prispressa sina leverantörer och skylla på konsumenterna. Frågar man den svenska slaktbranschen, så har dessa företag ingen chans om man ska konkurrera med företag som köper kött från det som vi Sverige verkligen skulle kalla ”fläskfabriker” i andra länder. Jag upprepar ett tidigare förslag, om att sluta med extra-priser och mycket, mycket tydligare tala om vad vi får för pengarna. Och EMV (handelns egna märkesvaror) är ingenting som vi konsumenter ropat på. Alla fakta talar för att EMV har sitt främsta syfte för handeln i att pressa leverantörerna. Jag köper nästan aldrig EMV-produkter (kanske med undantag för Änglamark och ekologiskt) och hoppas jag inte tvingas till detta i framtiden. Och så vill jag veta var maten kommer från (även ekologisk mat). Nästa vecka startar LRF ”Våga fråga – få en bonde på köpet”. Det kommer i alla fall hjälpa mig om jag nu kan ladda ner appen. Och så ska ja fylla på med apparna från Djurskyddet Sverige och Konsumentföreningen Stockholm.

En kommentar

  1. Publicerad 18 april, 2013 at 13:35 | Permalink

    Billig mat behöver självfallet inte vara dålig i sig. Det beror på hur man lägger upp sitt kosthåll. Jag själv är ju jättesnål. Jag slänger i stort sett ingen mat (utom mögligt bröd). Jag väljer gärna kött med kort datum och nedsatt pris. Jag köper mycket i säsong – rotfrukter och svenska äpplen. Aldrig annat än svenska jordgubbar. Däremot älskar jag goda ostar och vin. Några svagheter måste man ju få ha. Och det händer att jag köper färdigmat till mannen,när jag är borta. Men ändå – den som vann upphandling av köttråvara till Dafgårds köttbullar gjorde det genom lågt pris med hästkött från Rumänien och inte svenskt gris- eller nötkött.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.