Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Enligt Djurskyddslagen från 2018 sägs att djur ska kunna utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende). Det är därför svensk lagstiftning förbjuder instängning av suggor i bås innan grisning och att de ska ha tillgång till halm för att bygga bo. Forskning från 2017 visar att mjölkkor i lösdrift vill arbeta genom att öppna en tung dörr, lika mycket för att få komma ut, som för att få tillgång till färskt foder. Kornas möjligheter till rörelse och sociala interaktioner är helt andra på bete än inomhus i lösdrift, med många gånger hårda och hala golv. Det finns omfattande forskning som visar på positiva effekter av bete på djurens hälsa och beteende. Betet är bl a positivt för kornas ben- och klövhälsa. En studie vid SLU 2019, där belastningsfördelningen på kornas klövar vid olika underlag jämfördes visar att betet är överlägset både betonggolv och gummibeklädda golv. Lösdrift inomhus kan inte ersätta betesgång utomhus. Att Arla nu marknadsför mjölk från frigående kor, är att manipulativt inte kommunicera det starkaste argumentet för svensk mjölk d v s lagkravet på att svenska kor ska vistas på bete. Att hävda att lagkrav inte ger merbetalt är nonsens och kanske ett argument som mejerierna använder. Svenska grisproducenter får mer betalt för svensk djurskydd som förbud mot svanskupering, lösgående suggor och större utrymmen.

På årets LRF-stämma behandlades en motion från LRF Västra Götaland som yrkade att LRF ska verka för att lagstiftningen ändras så att nötkreatur i lösdriftsstallar undantas från kravet på bete och utevistelse. Stämman gav stöd till styrelsen förslag att arbeta för en mer flexibel svensk lagstiftning kring betesdrift för nötkreatur för mjölkproduktion i lösdriftsstallar. På frågan om vad som avses med mer flexibel hänvisar ordföranden till målstyrd lagstiftning. I styrelsens yttrande hänvisas till förra årets position: ”Bete bidrar till bra djurvälfärd och den goda bilden av svensk mjölk- och köttproduktion. Regler och tillämpningar för bete ska ha djuren i fokus och möjliggöra ett modernt och flexibelt företagande i en växande svensk mjölk- och köttproduktion”. I texten sägs också ”Av kommunikationsanalysen framgår bland annat att om beteslagstiftningen förändras, kommer den av många i samhället vinklas till att det leder till en försämring för korna, oavsett om det stämmer eller inte”. Ett ganska anmärkningsvärt uttalande med tanke på vad man uttalade 2019 och vad forskningen säger.

Sverige har haft en lång tråkig tradition av att fokusera på att mat ska vara billig (se uttalande från jordbruksminister Eric Holmqvist längre ned). Till min stora glädje verkar trenden ha vänt och i dagens krisläge prioriteras svensk mat med högre kvalitet till ett högre pris. Närhet och lokalt prioriteras högt och marknadsandelarna för exempelvis svenskt kött ökar samtidigt som köttkonsumtionen minskar. För mejeriprodukterna har utvecklingen på senare år gått åt andra hållet. Svensk mjölkproduktion har minskat och bl a ostimporten har ökat kraftigt. Minskningen ligger bakom svenska mjölkbönders krav på att ändra den ”omoderna” beteslagstiftningen. Nu verkar ändå den svenska mjölkproduktionen ha ökat. Vilket är intressant med tanke på att den vikande svenska produktionen används som argument för att ändra svensk beteslagstiftning. Och lagstiftningen är allt annat än omodern. Det finns som tidigare nämnts en stark motivation för kor att beta och mycket av kornas naturliga beteende tillgodoses på bete. Det är något som har stöd av modern forskning och också av EFSA (EU:s expertmyndighet). Kommer vi få se några kosläpp nästa vår?

Eric Holmqvist, Jordbruksminister 1966:” Endast jordbruket är ett reservat för en föråldrad produktionsform, för en småföretagsamhet som står konsumenterna dyrt. Vi vet att det går att producera livsmedel billigare, att det går att industrialisera jordbruksnäringen. I stora ”fläskfabriker” kan vi producera fläsk billigare och tack vare en mer industrialiserad produktion kan vi i dag köpa kyckling till ett någorlunda hyfsat pris. Får storföretagarverksamheten slå igenom hela näringen kan alla livsmedel bli billigare och konsumenterna tjänar inte bara de två miljarder som nu tas ut i form av subventioner till jordbruket och fördyrande importavgifter utan också ett par miljarder som den överflödiga arbetskraften i jordbruket kan producera för om den i stället sätts in i lönsamma industriföretag.” Inte minst socialdemokraterna ledd av Palme drev frågan om låga matpriser. Skärholmsfruarnas demonstrationer på 70-talet drev på.

På åttiotalet uppstod en reaktion på den ensidiga fokuseringen på billig mat och den intensifiering det lett till framför allt för gris – och kycklinguppfödningen. Men också kornas välfärd var i fokus. ”En tjur till varje ko” utropade Astrid Lindgren. Debatten under 80-talet leddes av Astrid Lindgren, med stöd av veterinär Kristina Forslund och Marit Paulsen. Kritiken på hanteringen under uppfödning, transport och slakt ledde till Scans program Omsorg i Djurskötseln 1985 och så småningom till Mejeriföreningarnas kvalitetsprogram 1993. Debatten ledde också till ett krav på en ny djurskyddslag. Den tidigare lagen var från 1944 och det fanns inga bindande föreskrifter för lantbrukets djur. De föreskrifterna som fanns gällde bara vid nybyggnation den s k djurstallkungörelsen. Djurskyddslagen 1988 blev, som känt, en födelsedagspresent till Astrid Lindgren på hennes 80-års dag. Redan då var lagen en ramlag, där skydd mot lidande utökades med skydd mot sjukdom och med krav på naturligt beteende. I djurskyddsförordningen 1988 konkretiserades lagens intentioner och det var självklart att förordningen skulle innehålla ett beteskrav för mjölkkor. Undantaget är tjurar och kalvar under 6 månader. Detta har följt med till dagens djurskyddsförordning (2019:66). Ologiskt nog ställs inte motsvarande krav på andra nötkreatur. Där räcker det med utevistelse. Förordningens krav översattes sedan till Lantbruksstyrelsens djurskyddsföreskrifter 1989. Där fastställdes bl a betestidens längd i olika delar av landet.

Visst var det så att 1988 fanns huvuddelen av svenska kor i uppbundna system. I ett examenarbete 1988 som gjordes på uppdrag av Slakteriförbundet, konstaterades att det som avvek djurskyddsmässigt till Sveriges nackdel jämfört med ett antal utvalda länder, var att vi hade uppbundna kor inomhus stora delen av året. En hel del problem uppstod kring beteskravet i Norrland. Staten hade bidragit till att bygga upp mjölkproduktion i Norrland genom s k KR-jordbruk, som ofta byggde på korna på stall året runt i brist på betesmark. Förutsättningarna för dispens utarbetades. LRF ansåg då att lösdrift skulle berättiga till dispens om det inte gick att ordna bete.

Forskningen vid Lantbuksuniversitetetfokuserade mest på den positiva effekten av motion i betesdrift. Det var nog också därför som LRF, vidhöll sitt krav på att kor i lösdrift i befintliga besättningar där bete ej kan ordnas bör undantas från beteskravet om vissa villkor är uppfyllda (remissyttrande 1995). Men observera att det gäller när bete ej kan ordnas. Sedan dess har funnits ett antal sammanställningar av forskning som påvisat f f a positiva effekter av betesdrift ex Ekesbo 2015. Jordbruksverkets belyste lönsamhetsaspekter på bete i olika scenarios 2014. Enligt dessa sjönk avkastningen på bete, vilket sänkte lönsamheten. Hälsoaspekterna var inte inkluderade och ej heller positiva miljöaspekter. Alvåsen, SCAW belyste detta 2015.

Beteskravet har diskuterats och ifrågasatts vid ett flertal tillfällen. Föreskrifterna har ändrats flera gånger, senast 2016. Ändringarna har syftat till att öka flexibiliteten. 2016 försökte Jordbruksverket införa utedrift, som ett alternativ till bete. Djurskyddsorganisationerna, Naturskyddsföreningen, WWF och Vi Konsumenterna reagerade och Jordbruksverket fick backa och behålla den nuvarande betestidens längd. Det finns starka krafter som vill avskaffa beteskravet. Producentorganisationen Sveriges Mjölkbönder har drivit frågan sedan länge. LRF Väst har flera år utmärkt sig för att ifrågasätta djurskyddslagstiftningen rent generellt. Man talade om att det var väl dags att avsluta experimentet. Djurskyddsorganisationerna har skrivit ett flertal debattartiklar genom åren. Den senaste kom i maj 2020.