Hur ska LRF som stark och stor lobby-organisation i framtiden skapa förtroende för svenska mervärden när man väljer att avskeda sina experter på hållbarhet, djurskydd, smittskydd, livsmedel m m. Man vill inte ha några seniora experter. Förbättrar den nya organisationen verkligen påverkansarbetet? LRF:s presentation av projektet Diamant ger inga svar kring hur man ska driva hållbarhetsfrågorna eller hur man ska hantera alla de uppgifter, som idag hanteras av experterna. Hur ska remisser besvaras, vem ska sitta i myndigheternas råd, vem ska driva frågorna på EU-nivå och ha dialog med EU-organisationer, politiker, näringsdepartement, civila samhället m m m m. Framgång nås genom att ha rätt kompetens och rätt argument. Argumenterar LRF som Mjölkbönderna när det gäller betesfrågan att bönderna alltid vet bäst?
Jag kan ju beklaga att LRF under senare år varit väl framgångsrikt och fått politiskt stöd när det gäller djurskyddets kostnader i Konkurrenskraftutredningen, att ifrågasatta förprövningen av djurstallar och beteskravet och avvänjning av smågrisar m m. Det innebär att vi som driver djurskyddsfrågorna, Vi Konsumenter, Djurskyddet Sverige, World Animal Protection m fl. verkligen behövs. För även om vi inte varit överens i många djurskyddsfrågor så har det alltid funnits en kompetent motpart. Och när det gäller att förbättra djurskyddet inom EU är vi nog rörande överens. Här behövs verkligen LRF som viktig part i bondeorganisationerna COPA/COGECA och att påverka EU-parlamentariker och Kommissionen.
När jag återvände till LRF från Slakteriförbundet 1993 fanns ingen tjänst, som ansvarade för djurskydd och livsmedelsäkerhet. Men frågorna var högaktuella med anledning av den kommande EU-anslutningen. Det handlade mycket om salmonellabekämpning, det svenska förbudet mot antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte från 1986 och skyddet mot smittsamma sjukdomar. Kampanjen Sveriges Bönder på Väg mot världens renaste jordbruk blev också plattformen för djuromsorgsarbetet. Den nya djurskyddslagen från 1988 skulle också i många fall implementeras. LRF var en aktiv part i djurskyddsarbetet. Vi tog initiativet till ett förbud mot Belgisk Blå. Jag demonstrerade 1996 mot Gunnar Nilsson i Viken när han seminerade med Belgisk Blå-sperma. Vi lyckades så småningom stoppa exporten av svenska kalvar till Holland. Jordbruksverket och LRF var ofta överens om behovet att skärpa djurskyddet. Jag var ordförande i EU-kommissionens kommitté för djurskydd 1999 – 2001.
Det var en händelserik tid med BSE- och mul- och klövsjukekris. LRF blev en intressant aktör på den internationella arenan och jag blev intervjuad av europeiska media som BBC. En spännande och utmanande tid med många resor till Bryssel med seminarier, pressmöten och konferenser kring såväl antibiotika som djurskydd. Min tjänst blev senare två experttjänster på LRF, djurskydd respektive smittskydd och livsmedelssäkerhet.
Jag lämnade LRF 2004 av det skälet att jag sedan 2002 hade ansvaret för svenska mervärden men hade varken pengar eller styrmedel. Vi hade tagit fram en kommunikationsplan som sågades av dåvarande kortvarige VD Reinhold Lennebo. Då hade jag lämnat expertansvaret för djurskyddet och livsmedelssäkerhet. Jag hade tagit ett halvårs tjänstledigt 2002 p g a konflikt med ordföranden och när jag kom tillbaka hade exportområdena övertagits av andra bl a Erika Brendov som nu slängs ut.
Att LRF avskedar sina experter på hållbarhet, djurskydd, smittskydd och livsmedel m m har äntligen fått uppmärksamhet. Jag hörde skvallret för ett bra tag sedan och twittrade utan att få någon reaktion och skrev om detta i bloggen. Men nu blev det napp på Twitter.