Personligen känner jag mig sitta i kläm mellan perspektivet att jag vill ha ett jordbruk enligt principerna i KSLA:s Bruka utan att Förbruka med betande djur och de intresseorganisationer och lärosäten som driver att vi radikalt ska minska konsumtionen av rött kött och mejeriprodukter av hälso – och klimatskäl (var finns den biologiska mångfalden?). Jag hör bonderepresentanter och livsmedelsföretagen som gnäller över frågorna i TV:s trettio minuter häromdagen med utfrågning av landsbygdsminister Peter Kullgren. Jag ger dem rätt. Jag hör synpunkter på att han skötte sig bra. Det tycker inte jag.
Jag förväntar mig att landsbygdsministern lyssnar åt flera olika håll. Precis som utredaren Elisabeth Nilsson ensidigt lyssnade på vissa bondegrupperingar, läs LRF och Sveriges Mjölkbönder, så gör Peter Kullgren detsamma. Och visst finns det många bönder, som gör ett jättebra jobb och förtjänar en klapp på axeln. Men det finns utmaningar även i det svenska jordbruket. Hur ska vi motverka de negativa effekterna av strukturomvandlingen och få hela landet att leva? Norrland är extra sårbart.
Det måste vara slut på standardsvaret att politiker inte ska lägga sig i vad folk vill äta. Nu valde Peter Kullgren, inte oväntat beredskapsperspektivet. Viktig och politisk gångbart i dagsläget. Men det är en förenkling av frågan. Politiken har ansvaret för vad som får finnas på marknaden och hur det produceras. Jag vill bara peka på att riksdagen beslutat att marknaden inte ska bestämma över skyddet av våra djur utan vi har en djurskyddslag. Den måste också KD respektera. Vi har också regelverk kring miljö och kemikalier som bekämpningsmedel. Man kan också ge sina expertmyndigheter regleringsbrev på i vilken riktning vi bör gå. Det är väl det vi vill med KSLA-projektet Bruka utan att förbruka.
Man kan visst ha synpunkter på vad som valts att ta upp. Det var ganska gement att inledningsvis ta upp att Peter Kullgren är frimurare. Det byggde kanske på fleras förutfattade meningar. Med tanke på vilka frågor som finns på agendan, var det väl inte så konstigt att Holmgren tog upp bakgrunden till de kommande svenska kostråden kring minskad köttkonsumtion eller beteskravet, som man vet är kontroversiellt. Det är rätt att vår köttkonsumtion närmar sig de 500 g i veckan som är dagens kostråd. Det är rimligt att ställa frågan om det är 350 g som ska gälla eftersom källan till köttets hälsofarlighet anger 350 – 500 g. Och vi vet att konsumtionen är snedfördelad, där män ofta äter för mycket kött, medan unga tjejer skulle må bra av lite köttillskott. Kullgren kunde säga att det finns utrymme för en minskning av köttkonsumtionen – mindre men bättre. Men det gäller att vi också klarar av våra åtaganden kring biologisk mångfald och tillämpning av restaureringslagstiftningen. Och bäste Peter Kullgren erkänn att om man ändrar djurskyddsförordningen kring beteskravet, kommer vi få fler riktigt stora mjölkbesättningar med korna på stall hela året om. Sådana planer finns redan, förutom de som idag redan har tusen kor, som man inte släpper ut korna trots att det är ett lagkrav sedan 1988.
Och slutligen i en intervju i Land Lantbruk spekulerar Peter Kullgren om att det är organisationer som vill att vi slutar äta animalier som står bakom kampanjen för kors rätt att beta. Fel! kampanjen i form av uppropet Jag vill beta och ett flertal debattinlägg i frågan i media stöds av konsument, miljö – och konsumentorganisationer och av kött och charkuteriföretagen, och dagligvaruhandeln och grossistföretagen och ladugårdsförmännen.