Jag fick frågan om vilka faktorer som bidragit till att Sverige sedan många år har lägst antibiotikaförbrukning till djur i EU. Sammanfattningsvis har jag listat:
– Tidig insikt om frågans allvar och risken för antibiotikaresistens
– Medialt och opinionsmässigt tryck bidrog till behov av åtgärder
– Kloka bondeledare
– Tidigt redovisning av antibiotikaförbrukningen gjorde det möjligt att avläsa effekten av åtgärder
– Bred uppslutning i hela livsmedelskedjan – från bonde till dagligvaruhandel plus NGOs
– En lycklig omständighet att ny djurskyddslagstiftning trädde i kraft
– En gemensam utmaning att övertyga EU att Sverige valt rätt väg
– Enighet inom svenska veterinärkåren
Antibiotikafrågan har en lång historia i Sverige och var en laddad fråga redan på 70-talet. Man hävdade exempelvis att man blandade in kemoterapeutika i fodret och inte antibiotika. Resistensproblematiken var en känd fråga. Att man tidigt frivilligt införde ett receptkrav på antibiotika i kalvnäring var ett sådant exempel (Thore Ehlers, SLR). Den massmediala debatten i början av 80 – talet hörsammades av tunga aktörer (på den tiden) som LRF och Slakteriförbundet, som insåg frågans allvar. Men redan innan dess hade grisuppfödarnas ordförande (dåvarande Svinavelsföreningen) insett vikten av ökat förtroende för svenskt griskött där en restriktiv antibiotikaanvändning kunde ha stor betydelse. Debatten fanns redan då där exempelvis GD för Livsmedelverket talade om floden av antibiotika i slaktdjursuppfödningen. Veterinärkåren hade också kritiserat användningen, dock utan genomslag.
LRFs antibiotikapolicy antogs 1981 i LRF:s djurshälsoråd, där alla intressenter inklusive Djurhälsovården och Svensk Husdjursskötsel fanns med innan beslut i LRF:s styrelse. LRFs djurhälsoråd var en aktiv part i målet när det gällde att fortsatt driva frågan fram till LRF:s stämma 1984 gjorde sin framställan till regeringen om att förbjuda antibiotika generellt i foder. Lagstiftningen trädde i kraft 1986. Slakteriförbundet hade 1985 beslutat om ett djuromsorgsprogram. Fågelbranschen fick en förtroendekris och startade upp sitt djuromsorgsprogram 1987. SVA hade börjat kartlägga antibiotikaförsäljningen till djur, vilket innebar att det fanns instrument för att avläsa antibiotikaförbrukningen och effekten av åtgärder.
Vi fick en ny djurskyddslag 1988 och med detta också en omfattande djurskyddslagstiftning, som bidrog till ombyggnation av många dåliga djurstallar. Det samlade bondesveriges (undantag Lantmännen) antibiotikapolicies (1981 reviderad 1995 och senare) satsning på att just avveckla den generella antibiotikatillsatsen i gris – och kycklingfoder har haft stor betydelse för Sveriges satsningar och framgångar med att satsa på förebyggande åtgärder och minskat behov av behandling. EU-inträdet blev en utmaning att bestämma sig för att övertyga resten av EU att Sverige fattat rätt beslut 1984. Man fick övergångsvis ett undantag för det svenska förbudet och den grupperingen som skapades bidrog till framgång att övertyga EU, även om det tog nästan tio år. Frågan drevs av en gruppering som bestod av departementet, berörda myndigheter, djurhälsoorganisationer, producent – konsument – och djurskyddsorganisationer. Funktionen finns kvar i form av STRAMA VL, som har fyllt en viktig roll att fortsatt driva antibiotikafrågan i Sverige. Och Sverige har fortsatt haft den lägsta förbrukningen av antibiotika till djur inom EU. Men utmaningar finns fortfarande. Tyvärr har STRAMA VL inte träffats på två år. Därutöver har jag personligen bjudit ett nätverk mot antibiotikaresistens årligen under 2000-talet fram till 2016.
Det blev uppenbart att den generella tillsatsen av antibiotika i f f a smågrisfoder hade haft en förebyggande effekt. Förskrivningen av antibiotika ökade p g av avvänjningsproblem. Det blev en utmaning att satsa på förebyggande åtgärder, där veterinärer inom Djurhälsovården tillsammans med SVA gjorde ett jättejobb för att komma år problemen. Det gällde ju att visa att Sverige hade lyckats och fattat rätt beslut. Satsningen smittade av sig till mjölkproduktionen, som gjorde fina insatser för att minska antibiotikaanvändningen. När departementet 1998 bjöd in representanter för samtliga EU-länder till seminarium 1998 kring antibiotika, kunde man redovisa stort konsensus bland producenterna att man fattat rätt beslut och att Sveriges restriktiva användning av antibiotika var en konkurrensfördel för framtiden. Beskrivningen i SOU 2024:56 stämmer inte. Något år tidigare hade Slakteriförbundet i enkät tillfrågat landets alla veterinärer, som till 100 % instämde i att beslutet var rätt att införa receptkrav på antibiotika i foder. Det fanns under 80-talet skarp kritik från vissa veterinärer (bl a djurhälsoveterinärer) över LRF:s ställningstagande att ta bort generell tillsats av antibiotika i foder.
Axfoundations initiativ 2013 att utforma kriterier för antibiotikaanvändningen vid upphandling av animaliska produkter utmynnande i en branschöverenskommelse för dagligvaruhandeln, som gäller fortfarande. Inom den offentliga upphandlingen finns motsvarande kriterier formade av först Miljöstyrningsrådet och senare Upphandlingsmyndigheten.