Betesfrågan delar bondeSverige. På ena sidan står Sveriges mjölkbönder med sina mejerier och på den andra köttbönderna med sina slakteriföretag. Det gäller också rådgivningsföretagen som stöder mjölkbönderna respektive slaktdjursuppfödare. Men köttbönderna står sannerligen inte ensamma utan har stöd av samtliga universitet, SVA, Svensk Dagligvaruhandel och den samlade konsument – djurskydd och miljörörelsen m fl. Jordbruksverket ifrågasätter möjligheten att ändra beteskravet i relation till gällande djurskyddslag. Det bör observeras att i utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd SOU 2024:56 försökte utredaren motivera att Sverige skulle ändra djurskyddsförordningen och tillåta fixering av suggor och öka beläggningen i slakkycklingstallar. Hon försökte också beskriva omställningen efter förbudet mot antibiotika generellt i foder som mycket problematiskt liksom omställningen efter ny djurskyddslagstiftning 1989.
Under hela min yrkeskarriär för Sveriges bönder har jag nog inte upplevt någon liknande situation. Jag har ägnat i stort sett hela min yrkeskarriär att jobba för Sveriges bönder – Lantmännen, Slakteriförbundet, Scan och LRF. Och visst fanns det oenighet mellan branschföreträdare. Ett exempel är antibiotika-frågan där Lantmännen länge motsatte sig en avveckling av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Då var emellertid LRF starkt i sin uppfattning. Och unikt nog bad LRF om lagstiftning d v s receptkrav på antibiotika i foder. Kan ni tänka er att LRF i dagsläget med all diskussion om regelförenkling skulle be om ytterligare lagstiftning.
Frågan kring svenska kors rätt till bete är speciell eftersom LRF har tagit ställning för en avveckling av beteskravet i sin nuvarande form. Arla och övriga mejeriföretag är tunga organisationsmedlemmar. Och en stor andel av det svenska nötköttet kommer från mjölkproduktionen i form av utslagskor och kalvar för vidareuppfödning till slakt. Ordförande i LRF Palle Borgström är också leverantör till Arla och satt tidigare i Arlas styrelse. Bilden kompliceras av Arla är ett stort multinationellt företag på väg att bli ännu större. Skånemejerier ägs av franska Lactalis. Slakteriföretaget KLS Ugglarp ägs av Danish Crown. Så svensk är vår svenska bondekooperation!
Häromdagen fick vi höra av Peter Kofoed, LRF Mjölk, att förtroendet för svensk bönder är rekordhögt. Vi som var med på 80-talet vet att berätta att då var förtroende för svensk mat sannerligen inte högt. Vi hade två starka opinionsbildare Marit Paulsen och Astrid Lindgren som med rätt kritiserade utvecklingen mot ökad industrialisering. ”Den stressade potatisen” och ett oacceptabelt djurskydd inte minst inom slaktgris – och kycklinguppfödningen. Det förtroendet som nu byggts upp har inte kommit gratis. När jag jobbade för LRF och inte minst agerade i Bryssel redogjorde jag med stolthet över svenska bönders proaktivitet. Och då var bondekooperationen ägd av svenska bönder.
• Initierade antibiotikaförbudet 1981
• Framställan om förbud mot tillväxtantibiotika 1984
• Scans Djuromsorgsprogram 1985
• Förbjöd kadaver i foder 1986
• Fågelbranschens Djuromsorgsprogram 1987
• Mejeriernas kvalitetsprogram 1990 –
• Nej till Belgisk Blå 1996
• Nej till GMO i foder 1996
• Svensk Mjölks Etikprojekt 2000
• Nej till export av kalv 2001
• LRFs värderingar kring miljö, etik och säkra livsmedel 2002
• Certifiering av svensk grisproduktion 2010
Tyvärr har listan kompletteras med två exempel på åtgärder som sänker förtroendet. Möjligheten att avvänja smågrisar vid tre veckor, mot all vetenskap som säger att detta är riskabelt. Och nu en avveckling av det starkaste svenska mervärdet – betande kor.