Detta mantra har upprepats av representanter för LRF. Senast var det vice ordförande i LRF Joakim Borgs i tidningen Land Lantbruk. Det intressanta är att mjölkbönderna inte riktar sin uppmaning till mottagaren av mjölkråvaran d v s mejerierna i första hand Arla. Det är inte konsumenterna som bestämmer priserna på mejeriprodukterna. Det är givetvis mejerierna som ska marknadsföra sitt starkaste mervärde, beteskravet och se till att marknaden betalar. Jag har sagt det förut, titta på hur grisföretagarna och svenska slakterier marknadsfört svensk djuromsorg och låg antibiotikaförbrukning och fått marknaden att betala mer för svenskt griskött och lyckats med att öka svensk köttråvara i korven. ”Det är djurvälfärden vi får betalt för” sa Jonas Tunestål som VD för KLS, Ugglarp. Jämför detta med att den svenska osten har dålig ursprungsmärkning, har aldrig laddats med svenska mervärden och endast 23 % av den ost som konsumeras i Sverige har svenskt ursprung.
Det andra alternativet är att djurbönderna får ersättning via den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Där gäller nu att man inte kan ge stöd till åtgärder som är i överenstämmelse med nationell lagstiftning eller praxis. Att ge möjlighet till EU-ersättning för nationell djurskyddslagstiftning har drivits av många genom åren. Själv fick jag lyfta frågan som representant för Eurogroup for Animals på ett möte i Bryssel med Kommissionen redan 2011. Jag lyfte frågan i utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd och departementet har i skrivelse till kommissionen framfört detta i samband med önskemål om att djurskyddsfrågorna ska drivas i EU i Animal Welfare Platform.
Och nu har det hänt. Kommissionen med ambitionen att förenkla regelverket och ge medlemsstaterna större frihet har föreslagit att medlemsstaterna ska ges möjlighet att ge EU-stöd för åtgärder med anledning av nationell lagstiftning kring djurskydd, miljö och klimat. Men det är långt till beslut. Förslaget ska hanteras i EU-parlamentet och ministerrådet inför nästa CAP-period 2027. Jag har också redan fått ett ifrågasättande av att mycket att CAP-pengarna skulle gå till betande kor i stället för till miljöåtgärder i växtodlingen.
Men det innebär att ett av argumenten som framförts av LRF och Sveriges Mjölkbönder kan falla. Nu tror jag tyvärr att detta inte hindrar att LRF och vissa mjölkbönder, framför allt de stora, kommer att fortsätta driva frågan om att i djurskyddsförordningen ge möjlighet att göra undantag från beteskravet för kor i lösdrift. Det finns en motsättning i att Sverige har en mycket hög avkastning per ko, även om många hävdar att mjölkavkastningen sjunker under betesperioden. De som driver frågan räknar nog kallt med att man kan sänka kostnaderna med korna på stall och kunna konkurrera med mjölkgårdar med betande djur, som kan få EU-stöd. Flera politiska partier har tagit till sig den kraftiga medborgaropinionen och är negativa till att avveckla beteskravet enligt intervjuer i Land Lantbruk. SD har ännu inte bestämt sig.
Det finns en hel del orosmoln. Nya ordförande för Lantmännen, som också äger Scan, är stor mjölkproducent, som inte tänker släppa ut sina kor om lagstiftningen ändras. Sofia Karlsson, LRF Väst, har valts in i LRF:s förbundsstyrelse. Hon har krävt att LRF fortsätter att driva betesfrågan. Regeringskansliet bereder fortfarande remissyttranden över utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd. Regelförenklingsrådet har valt in min gamla kollega från LRF. Han var den som drev i Konkurrenskraftutredningen från 2015 att Sverige skulle harmonisera svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå. Eventuella åtaganden på högre nivå skulle ordnas genom branschöverenskommelser. Vi, djurskyddet, hade ett förslag på att grisnäringen i en branschöverenskommelse skulle enas om att inte avvänja smågrisar vid tre veckors ålder. Det blev nobben av LRF.