DN:s ledare i onsdags har rubriken ”Nej vi behöver inte mer svensk mat”. Jag ställde frågan till LRF för säkert 10 år sedan var uppgiften om 50 procents självförsörjningsgrad kom ifrån. Jag fick bekräftat av min gamla kollega Lars-Erik Lundqvist att det handlade om handelsbalans d v s om pengar och inte om kcal eller protein. Jag har skrivit om detta sedan dess ett otal gånger i bloggen och pekat på svenska marknadsandelar för inte minst kött, mjölk, kyckling och ägg på allt från 70 till 100 procent. Jag undrar vilka inom LRF som kom med den ”geniala” idén om att hävda att varannan tugga var importerad. Begreppet har fått ett fantastiskt genomslag och har citerats av bondeföreträdare, politiker, statsministrar och senast nu av ICA.
LRF lanserade också att vid en avspärrning skulle vi få leva på morotskaka eftersom vi har 100 procents marknadsandel av spannmål, ägg och morötter. Det är också det ett ganska löjligt påstående. I kristider får vi självklart ändra våra matvanor och äta lite mindre kött och kyckling och det blir väldigt lite frukt och grönt. Det är för frukt och grönt som vi har stor import. Men allt beror på om vi får tillgång till nödvändiga insatsmedel.
I början av 1900-talet kunde Sverige försörja 5 miljoner människor på 20 miljoner hektar mark. På de tre miljoner hektar åkermark som nu finns kvar kan ca 58 000 bönder försörja 25 miljoner vegetarianer (Sylwan 2024). Och nu har Jordbruksverket och Livsmedelsverket räknat ut att vi med dagens jordbruk kan försörja 14 miljoner människor. Nu är det tyst från bondeleden. Men alla inom lantbruksvärlden vet att självförsörjningen är nästan lika med noll, när vi vet att utan insatsmedel som importerad gödsel, utsäde, foder, reservdelar, drivmedel, bekämpningsmedel, veterinärläkemedel blir den svenska livsmedelsproduktionen väldigt begränsad. Det är också därför den ekologiska produktionen klarar sig något bättre, som inte är beroende av vissa insatsmedel som handelsgödsel och bekämpningsmedel. Många ekologiska gårdar har djurhållning där stallgödseln blir en väldigt viktig del av en cirkulär produktion. Djurhållning med idisslare främjar också jordhälsan och hållbarheten genom grön betad mark och vall. Det är bl. a därför jag har svårt för ambitioner att kraftigt minska främst antalet nötkreatur. Har representanter för Miljöpartiet funderat över konsekvenserna av att ta bort alla lantbrukets djur?
”Om Gud hade velat att människan skulle vara vegetarian skulle hon skapat henne med idisslartänder” Det sa en gång i tiden Marit Paulsen. Med rubriken ”Luras Livsmedelsverket” för Peter Sylwan och Jan Nilsson i Land Lantbruk 3 juli samma resonemang. Jag brukar likna människan vid grisar som allätare. Men människan har nästan samma matsmältningssystem som hund- och kattdjur. Idisslare och hästar som lever på fiberrika växter har antingen flera anpassade magar eller stor blindtarm. ”Om vi ersätter kött med vegetabilier – i synnerhet snabba kolhydrater i socker och stärkelse – går vi ur askan i elden med ökad risk för diabetes och fetma”. Peter och Jan anser att det borde vara mer hälsosamt att de fettsyror som behövs kommer direkt från fettet i kosten (finns i animaliska livsmedel) än att tvinga vår lever att gå omvägen att med insulinets hjälp göra kroppsfett av växtsocker.
Jordbruksverket har fått i uppdrag att forma kvantitativa mål för svensk livsmedelsproduktion. Det blir en grannlaga uppgift för Jordbruksverket att väga olika intressenters önskemål till en realistisk målbild. I den uppdaterade Livsmedelsstrategin anges tänkbara mål för den svenska marknadsandelen för kött och mjölkekvivalenter på 80 procent och spannmål 150 procent samt 100 procent gröna proteiner. Detta skall jämföras med 71 procent för mjölk och kött samt 118 procent för spannmål idag. Om mjölk- och köttproduktionen skall öka från en marknadsandel på 71 procent till 80 procent kommer det enligt Gunnar Rundgren att gå åt ytterligare cirka 230 000 ton spannmål, 293 000 ton vall (ts), 116 000 ton bete (ts), 97 000 ton ärtor, bönor, rapsfrö mm samt 66 000 ton proteinfoder. Detta skulle med oförändar hektarskörd kräva 320 000 hektar mer åkermark. Utöver det kommer det behövas minst 100 000 hektar åker och 40 000 hektar betesmark för annat än spannmål för den ökade mjölk- och köttproduktionen. Enligt Rundgren kan ekvationen bara gå ihop genom antingen en mycket omfattande nyodling en kraftigt ökad foderimport, minskad konsumtion av mjölk och kött eller extremt stora och snabba skördeökningar.