”Från Sverige – märkningen kräver att Sverige har en djurskyddslag över EU:s nivå för att ha ett värde”.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

På Svensk Handels seminarium i Almedalen på torsdagen om handel och hållbarhet hamnade diskussion något oväntat om djurvälfärd. Bakgrunden var att Axfoods Åsa Domeij nämnde djurvälfärd som ett av många områden som Axfood satsar på. På detta nappade moderatorn. Det var då hon mycket tydligt uttalade: ”Märkningen ”Från Sverige” har inget värde om inte svensk djurskyddslag ligger högre än EU-lagstiftningen”. Kommentaren var nog på förekommen anledning. På Vi konsumenters seminarium om livsmedelstrategin på måndagen var LRF:s Palle Borgström allt annat än tydlig. I hans budskap finns väldigt lite fokus på vad konsumenterna vill ha och djurskydd och miljö som mervärden. Han tjatar om att det är bönderna som står för djuromsorgen och om kraven blir för höga, blir det ökad import. Han upprepar LRF:s mantra att svenska djurskyddskrav innebär högre kostnader, vilket faktiskt inte är sant. Tack vare våra djurskyddskrav för gris, växer svenska slaktsvin bäst i världen. Han ville inte svara på frågan om svensk djurhållning hade haft samma goda status utan djurskyddskrav på bete eller förbud mot fixering av suggor. Han presenterade inte ens LRF:s nya policy för miljö och djuromsorg.
Som kanske är känt, ramlade jag handlöst på väg till seminariet, svimmade och hamnade med blödande läpp, skrapsår och pajade glasögon på akuten på lasarettet. Jag har frågat flera hur man uppfattat Palle Borgströms inlägg. En kommentar är att om bönderna vill att vi ska välja svenskt, så måste svensk mat ha generella mervärden och då måste det vara lagstiftning som gäller. Det överensstämmer därmed med Åsa Domeijs budskap. . Tyvärr kändes det som att man fastnat i gamla bondegnället – djurskydd kostar. Det fanns mycket producentfokus i Palles angrepssätt och väldigt lite av konsument – och marknadsperspektiv.

Jag gjorde en hypotetisk reflektion. Ponera att jag hade fått i uppdrag att representera LRF och kommentera livsmedelsstrategin. Jag hade verkligen brett på med konkreta exempel på svenska mervärden som konkurrensfördel, med syfte att tydliggöra varför konsumenterna tryggt ska kunna välja svensk mat. ”LRF vill att svensk mat ska vara det bästa alternativet med hänsyn, livsmedelsäkerhet, klimat, miljö och djurskydd, där djurskydd verkligen har hög prioritet”. Bönderna känner handelns och konsumenternas stöd och andelen svenskt kött ökar. Det finns en utmaning i att bättre kommunicera svenska mervärden för exempelvis mejeriprodukter. Det hade varit mitt budskap.

Ökad matproduktion får inte ske på bekostnad av konsumenternas hälsa och trygghet, miljö – och klimathänsyn och ett gott djurskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det finns goda skäl att i anslutningen till livsmedelsstrategin även i fortsättningen köra blåslampa på politiker och myndigheterna så att myndigheterna inte tappar fokus på sitt uppdrag – att tjäna samhället, konsumenterna, hälsan, ekosystemen och djuren OCH ett blomstrande näringsliv. Främjande av ökad produktion får inte bli överordnat andra viktiga samhällsintressen. Efter valet kan frågan säkert bli än mer aktuell. Konkurrenskraft, vad det nu egentligen innebär, dyker ständigt upp i debatten.

Hur ska den fortsatta utvecklingen av livsmedelsstrategin gynna konsumenterna, planeten, ekosystemen och ett starkt djurskydd? Det var temat för Vi konsumenters, Sveriges Konsumenters, Naturskyddsföreningens, WWFs, World Animal Protection och Djurskyddet Sveriges seminarium i Almedalen måndagen den 2 juli. Intresset var rekordhögt och minst 90 personer fyllde lokalen. En sammanfattande slutsats för min del, är att det krävs stark lobbying och politisk påverkan för att säkerställa att myndigheterna, i det här fallet Jordbruksverket och Livsmedelsverket, inte tappar sitt huvudfokus d v s att främja en hållbar utveckling i samhället i konsumenternas, miljön och djurens intresse. LRF och Livsmedelsföretagen är starka lobbyorganisationer som driver på för att myndigheternas huvuduppgift ska vara att främja företagens utveckling. Det ställer krav på oss intresseorganisationer att vara pådrivande och en tydlig motkraft.

Svenska kor har ett bättre liv och är friskare än kor i andra länder – därför ska vi köpa svensk mjölk och ost!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Att svenska kor har ett bättre liv, måste jag som konsument få veta. Och kommer det förbli så? Växa och Sveriges Mjölkbönder anser, som jag tidigare skrivit, att mer bete som möjlighet inom CAP, skulle vara ett hot. Varför tar jag upp frågan om svenska mervärden – igen? Jo, för att råvaruexperten Torbjörn Iwarsson i tidningen ATL, åter vill hävda att svenska mervärden är ingenting värt när det gäller efterfrågan på svenska mejeriprodukter. Den svenska mjölkråvaran skulle gå mot noll över tid skrev Iwarsson i sin krönika. På ett seminarium ordnat av LRF Mjölk för något år sedan, hävdade Iwarsson att 70 % av det svenska grisköttet var importerat. Han såg det som ett exempel på att svenska mervärden, som exempelvis ett gott djurskydd, inte hade något värde för konsumenterna. Nu var det ju precis tvärtom d v s det var 70 % av det konsumerade grisköttet i Sverige som var svenskt, vilket LRF:s Åsa Odell lite motvilligt måste erkänna i den debatten. Om det är någon som tvivlar på att djurskyddet har betydelse, kunde höra liberalernas representant i Sveriges Konsumenters konsumentduell på Kulturhuset den 29 maj, uttala att man nog måste välja fläskfile´ med omsorg d v s välja bort dansk. Det är fantastiskt vad debatten om antibiotika och grisknorrar ändå gett effekt. Även om man med rätt kan hävda att danskarna oförtjänt har fått för mycket kritik. När får vi politiker att uttala att vi nog bör välja bort holländsk eller dansk ost, för att många kor i Holland och Danmark står inomhus året runt?

I ATL refereras till reaktionen på tysk mjölk på Lidl 2003. Dåvarande konsumentministern Ann-Christin Nyqvist, som tidigare GD för Konkurrensverket, tyckte det var alldeles utmärkt. Det blev upptakten till Frukostklubben och senare Matvalet ett projekt drivet av Svenskt Sigill, Sveriges Konsumenter, Naturskyddsföreningen och Centrum för tillämpad Näringslära vid Stockholms läns landsting. 31 organisationer skrev under ett upprop för produktionskvalitet och rätten att välja med utgångspunkt från ursprungsmärkning. Konsumentministern gjorde efter något år en rejäl omsvängning och la en strategi för svensk mat. Jag minns också ett upprop initierat av Skånemejerier, som snabbt samlade 30 000 röster för skånsk mjölk.

Svensk mejeriindustri inklusive Arla, får väl bestämma sig för vad man vill! Om man hävdar att svenska mervärden som beteskravet bara kostar pengar så kanske det går åt skogen, som Torbjörn Iwarsson påstår. Flera med mig, vill hävda att vi inte vet vad beteskravet kostar – egentligen. Jordbruksverkets rapport 2015, var en begränsad scenariobeskrivning. Jag har tidigare efterlyst tydligare marknadsföring av svenska mervärden, framför allt när det gäller svenska ostar. Svenska ostar kommer från kommer från kor som har betat sommartid. Jag hoppas mycket på att det nya bolaget som tagit över profileringen av de varumärkesskyddade ostarna Herrgård, Greve´ och Präst från Svensk Mjölk gör en ordentlig kommunkation kring svenska mervärden. Spontant tycker jag att Skånemejerier ofta är tydligare med att sälja in svenska mervärden än Arla, trots att Skånemejerier är ägt av ett franskt mejeriföretag. När jag gett mig i den debatten har Arla till min glädje hävdat att jag har fel. Lägg en kommunikationsplan, som har som mål att politiker och andra opinionsbildare ska uttala att man väljer bort mejeriprodukter från kor som aldrig får komma ut och beta!

Två missade budskap kring djurskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Två gånger på möten på Näringsdepartementet har jag av oföretagsamhet (feghet?) missat att framföra två viktiga budskap:

Det första: Det finns ett brett engagemang hos EU:s medborgare för ett gott djurskydd, där Sverige ligger i topp. Trots detta avspeglas detta inte i Kommissionens förslag till specifika mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det borde regeringen reagera på som har förslagit att djurvälfärd över den gemensamma EU-nivån borde berättiga till ersättning. Menar man allvar med sin ambition att driva frågan måste man markera. Den 11 juni anordnade Näringsdepartementet tillsamman med Jordbruksverket en workshop kring en SWOT-analys av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken GJP (CAP) Jag hade chansen att framföra detta i avslutande plenum, men gjorde inte det.

Workshopen syftade till att gemensamt bedöma vilka faktorer som har störst påverkan på möjligheterna att nå målen, att lyfta fram viktiga regionala och sektoriella variationer. Målen för GJP är ännu inte fastslagna men för närvarande diskuteras tre allmänna mål, ett övergripande mål och nio specifika mål för politiken. Det som framför allt behandlades var de nio specifika målen.

1. Stödja jordbrukets inkomster och resiliens i hela EU för att bidra till livsmedelssäkerhet
2. Öka jordbrukets konkurrenskraft och stärka marknadsorienteringen
3. Förbättra jordbrukarnas position i värdekedjan
4. Bidra till minskning av och anpassning till klimatförändringar
5. Främja hållbar utveckling och en effektiv förvaltning av naturresurser
6. Bevara natur och landskap
7. Locka unga jordbrukare och underlätta affärsutveckling
8. Främja sysselsättning, tillväxt, social integration och lokal utveckling i landsbygderna, inklusive bioekonomi och hållbart skogsbruk
9. Adressera samhällets förväntningar på mat och hälsa
Deparmentet och Jordbruksverket hade redan fyllt i vissa påståenden i SWOT-analysen. Det var stor uppslutning på workshopen med bred representation från lantbruksnäringen. Jag noterade att i en grupp framfördes ökat bete som en möjlighet, medan en annan grupp med deltagande av VÄXA och Sveriges Mjölkbönder såg detta som ett hot. Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt kommer göra en framställning till Jordbruksverket.

Det andra: På mötet den 8 juni i det nationella djurskyddsnätverket. Varför inte utnyttja det nationella djurskyddsnätverket för diskussion om svenska djurskyddsfrågor. Idag diskuteras ”bara” djurskyddet inom EU, vilket är angeläget men inte särskilt kontroversiellt. Vem vill inte höja djurskyddet inom EU och därigenom också minska skillnaderna i kostnader mellan Sverige och resten av EU. Vi konsumenter och Djurskyddet Sverige gjorde 2016 en framställan till Sven-Erik Bucht om att skapa en svensk motsvarighet till EU:s Animal Welfare Platform, som då hade initierats av Sverige, Danmark, Tyskland och Nederländerna och som nu haft två möten.

I april gjordes dessutom ett uttalande med anledning av omstrukturering av styrningen av Jordbruksverket. Djurskyddet Sverige krävde, tillsammans med Compassion in World Farming Sverige, Djurens Rätt, Svenska Djurskyddsföreningen, Vi konsumenter och World Animal Protection Sverige att riksdagen och regeringen ska stärka arbetet med djurskyddsfrågor i samband med att Jordbruksverket omstruktureras. Vi krävde att regeringen inrättar ett djurskyddsråd vid Jordbruksverket som ges i uppdrag att följa verkets arbete med djurskyddsfrågor. Rådets ledamöter ska utses av regeringen och ledas av någon som inte arbetar på Jordbruksverket. Rådet ska vara allsidigt sammansatt. Men det är särskilt viktigt att rådet består av forskare som är experter på djurens beteenden och av representanter från djurskyddet och konsumenterna. Detta är kanske något vi också ska fråga Christina Nordin GD för Jordbruksverket på vårt seminarium i Almedalen.

Hur går det med livsmedelsstrategin – egentligen?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Hur det går hoppas vi få svar på – åtminstone delvis, på vårt seminarium i Almedalen den 2 juli. Vi är Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter, Världsnaturfonden WWF, World Animal Protection och Djurskyddet Sverige. Det gäller att vara uthållig. Det är tredje året vi tillsammans ordnar seminarium kring den nationella livsmedelsstrategin. I år har vi bjudit in generaldirektörerna för Jordbruksverket Christina Nordin och Livsmedelsverket Annica Sohlström. Peter Larsson är senior rådgivare hos Sveriges Ingenjörer, som varit delaktig i plattformen kring livsmedelsforskningen, som skapades av Tillväxtverket. Och till vår stora glädje har Palle Borgström omvald ordförande i LRF tackat ja. Vi har valt heta stolen som upplägg för seminariet och de deltagande kommer frågas ut av moderator Madeleine Van der Meer från Världsnaturfonden, som bl a höll i utfrågningen av politiker i den s k klimattimmen och givetvis auditoriet.

Och vad ska vi då prata om? Sverige har fattat beslut om en ökad svensk matproduktion. Men på vilket sätt ska detta uppfyllas med hänvisning till hållbarhet, folkhälsa, miljömål och ett starkt svenskt djurskydd. Hur verkställs regeringens handlingsplaner med hänsyn till dessa mål? Regeringen har genom regleringsbrev och handlingsplaner gett i uppdrag till berörda myndigheter att bidra till en ökad svensk matproduktion. Men vad är det vi ska producera och på vilket sätt? Har vi bra sätt att mäta att miljömålen och hållbarhetsaspekterna beaktas och att det svenska djurskyddet hålls på en hög nivå? Är konkurrenskraft bara sänkta kostnader eller handlar det också om svenska mervärden som konkurrensfördelar för svensk produktion?

Kan jag som konsument känna mig trygg med att svenskt är det bästa valet när det gäller hänsyn till planeten, ekosystemen, folkhälsan och djuren? Har politikerna tagit sitt ansvar och format regelverk som säkrar ett gott skydd för människor, djur och miljö? Mycket av hållbarhetfrågorna grundläggs i primärproduktionen. Livsmedelstrategin har lovat att djurskyddet inte ska sänkas, men vi uppfattar att nya djurskyddsföreskrifter för gris faktiskt innebär en sänkning och harmonisering till EU:s djurskyddsnivå. Och framför allt också ett nytt synsätt där inte längre individen räknas utan gruppen. Och hur mäts effekten av nya föreskrifter. Rockström talar varmt om svenska bönder som världens bästa bönder. Men då måste vi kunna mäta att det faktiskt är så när det gäller miljö, klimat och djurskydd.

2015 bjöd vi in såväl politiker, som livsmedelskedjans aktörer. Vi hade två budskap – sänk inte det svenska djurskyddet och skapa dialog för att hitta bra vägar framåt. Kanske lite naivt trodde jag att LRF skulle bjuda in djurskyddsorganisationerna, men så blev det inte. Till slut tröttnade jag och tog initiativet till dialog i april i år. Förra året bjöd vi in samtliga riksdagspartier för att tydliggöra det politiska ansvaret. Inget parti ville sänka djurskyddet, men nu säger man sig lita på Jordbruksverkets experter, trots att dessa ifrågasätts av en majoritet av svenska forskare.

Och slutligen, var håller vi hus den 2 juli i år kl 14.00 -15.00 i Högskolans E-hus E 35. Hjärtligt välkomna till en spännande timme

Burhönsägg, biologisk mångfald och självförsörjning

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I ledaren i i tisdagens ATL hävdas att det är en minoritet i Sverige som driver kampanj mot burhöns. Inget kunde vara mer fel. Den tunga internationella djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming, CIWF, har sedan en tid drivit en kampanj ”Anti Cage”. Kampanjen vänder sig mot alla former av burhållning, inte minst burhållning av kaniner, som finns runt om i världen. Svenska CIWF lyfte frågan kring import av kaninkött i Svenska Dagbladet för något år sedan. Utfasning av burhönsägg i dagligvaruhandeln är på gång i Tyskland och Spanien förutom i Sverige. CIWF kommer starta ett upprop för att samla in en miljon namunderskrifter till EU-Kommissionen som säger nej till alla former av burar inklusive burar för dräktiga och digivande suggor. Den Europeiska Konsumentorganisationen BEUC driver självt inte djurskyddsfrågor – tyvärr, men inbjuder intresserade medlemsorganisationer att delta. Att agronomen Sture Larsson i ATL idiotförklarar de som driver nej till burhönsägg, hjälper nog inte. Visst finns det fördelar med att lyfta djuren från sin avföring från smittskyddssynpunkt. Och frigående hönshållning har sina verkliga utmaningar i stora grupper, fjäderplockning m m, men möjligheten till naturligt beteende förbättras rejält med större ytor och möjlighet att sprätta i ströbädden. Och, Hanna Björklund, ATL, man måste också behärska fakta i målet om man ska ge sig in debatten. Oinredda burar som förbjöds fr o m 1993 härbärgerade inte alls en ensam höna, utan flera höns. Det intressanta är att marknaden väljer bort en laglig form av djurhållning. Det är något att bita i för de som nu protesterar och har sagt att konsumenterna ska bestämma (LRF:s stämmobeslut 2014).

Världsnaturfonden WWF framhärdar ihärdigt att hållbarhetsfrågorna inte bara omfattar klimat utan också att biologisk mångfald är ett oerhört viktigt kriterium för hållbarheten. Men de som intensivt driver klimatfrågorna framhärdar i att vi ska ta bort alla animaliska produkter från kosten, trots att det blir svårt att klara våra viktiga naturbetesmarker och det öppna landskapet. Jag tycker också man glömmer vallens positiva miljöegenskaper och som en viktig del i växtföljden. Ska vi göra energi av gräset när vi har utmärkta förädlare av gräs i våra idisslare. Eller ska vi bara ha hästar på våra betesmarker? Svenskt Sigill anordnade ett trevligt frukostseminarium på temat på den biologiska mångfaldens dag den 22 maj.

Får vi livsmedelkris i landet behöver vi verkligen inte nöja oss med morotskaka, som LRF kommunicerar för närvarande. Att vi idag bara är självförsörjande på socker, mjöl och morötter innebär inte att vi inte kommer ha tillgång till ägg, mjölk, mejeriprodukter, kyckling och griskött. Vi kan ju inte utgå från dagens konsumtion när vi talar om livsmedelsförsörjning. Blir det kris får vi givetvis rätta mun efter matsäck och äta mindre kött och mer rotfrukter. Frukt och grönt blir dock bristvaror. Det verkliga problemet är om vi inte får tillgång till drivmedel och foderråvaror. Då kan det bli verklig kris för lantbruket. Stängd foderimport kan drabba många produktionsgrenar. Stoppas importen av soja drabbar det inledningsvis såväl kyckling, gris – som mjölkproduktionen.

Äras de som äras bör!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Personal som lagar och severar mat till barn, unga och gamla är värda all uppmärksamhet och uppmuntran. Det har Arla förstått genom att dela ut utmärkelsen Arla Guldko till personal vid förskola, skola och äldreboende. Men det ligger givetvis också ett kommersiellt intresse i att skapa förtroendet för varumärket och Arlas produkter. Utmärkelsen Arla Guldko har delats ut i arton år. I år fick jag glädjen av att i början av maj delta i de stora festligheterna på Musikaliska akademien och Fotografiska. Det är underbart att se den jublande glädjen, när det jobb man lagt ned sin själ i, uppmärksammas och belönas. Det påminner mig om den gången jag fick glädjen att vara med på Dagligvarugalan. Det handlar ofta om ett konstruktivt lagarbete.

Den offentliga upphandlingen av mat, kommer nästan alltid upp när man talar om livsmedelsstrategins målsättning att öka den svenska produktionen. Ändå svarar den offentliga maten endast för ca 4 procent av den totala livsmedelskonsumtionen. 2005 blev jag LRF:s representant i Miljöstyrningsrådets expertgrupp kring kriterier för livsmedelsupphandling. 2006 kom de första kriterierna, som gjorde det möjligt att ställa miljö- och djurskyddskrav vid upphandling av mjölk, kött, kyckling och ägg. Därför kan jag känna det lite tjatigt att ständigt få höra att lagen om offentlig upphandling skulle förhindra detta. Under en period fanns en diskussion, som drevs av Kommerskollegium, vissa grossister och vissa rättsinstanser att man bara fick ställa krav i nivå med EU:s direktiv och förordningar. Stefan Attefall (KD) som Alliansens civilminister, valde att lägga ned Miljöstyrningsrådet och föra upphandlingsfrågorna till Kommerskollegium – så utomordentligt knasigt. Men nu finns en upphandlingsmyndighet och en civilminister Ardalan Shekarabi som blåser på för fullt för att öka andelen svensk mat i offentliga kök. Och frågar man den oförtröttliga entusiasten Monica Sihlén vid Upphandlingsmyndigheten är det en majoritet av kommunerna, som jobbar med djurskyddskriterier. Men det måste ju också finnas leverantörer.

Vinnare av Arla Guldko var förskolan Skogsbacken i Svenshögen, Slottsskolan i Vingåker och seniorboendet Tre Stiftelser i Göteborg i var sin kategori. Personligt engagemang, stor yrkesskicklighet och en enorm drivkraft är gemensamt för alla årets finalister enligt juryerna. Utmärkelsen Årets Guldstjärna gick till Johanna Törmä vid Uppsala universitet. Johanna har speciellt ägnat sig åt att förebygga undernäring hos äldre. Nutrition för äldre handlar också om måltidsmiljö och attityder. Tack Arla, för att jag fick vara med!

Än en gång Miljö – och Jordbruksutskottet

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

För ett år sedan, den 2 maj 2017, var Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter och jag från Vi Konsumenter i Miljö – och Jordbruksutskottet i samband med att riksdagen skulle besluta om den svenska livsmedelsstrategin. Vi framförde då bl a att den som utgångspunkt måste bygga på konsumenternas förtroende för svenska livsmedel. Många av konsumenterna känner oro för klimatet, miljön, djurskyddet och livsmedelsäkerheten. Konsumenterna måste ges bättre förutsättningar för medvetna val. Ska hela ansvaret läggas på konsumenterna? Nej det krävs politiskt ansvar med tydlig lagstiftning kring djurskydd, livsmedelssäkerhet, miljö och klimat. Högt förtroende, tillförlitlig märkning och information är en förutsättning för ökad konsumtion av svenskt och vilja till merbetalning. Konsumenterna måste känna trygghet i att svenska livsmedel är det bästa alternativet, vilket inte utesluter kvalitetssatsningar och certifieringar som garanterar en högre nivå på miljö och djurskydd. Det är orimligt att kräva att konsumenterna utan tillräcklig kunskap ska avgöra hur djuren skyddas. Svenska miljömål måste uppnås, men vi ser problem att uppnå dessa med fokus på ökad produktivitet. Ökad produktivitet kan också motverka djurvänliga inhysningssystem.

Dessa synpunkter hade jag som utgångspunkt när Vi Konsumenter tillsamman med Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och Compassion in World Farming uppvaktade Miljö – och Jordbruksutskottet den 3 maj. Roger Pettersson, World Animal Protection, som var initiativtagare, var tyvärr sjuk. Anledningen var förslag till ny djurskyddslag. Jag pekade på det stora engagemanget för djurskyddet hos svenska konsumenter. I en av många studier anser drygt 80 procent att det är viktigt eller mycket viktigt att djuren behandlas väl för kött, ägg och mejeriprodukter. Jag refererade också livsmedelstrategins målsättningar: ”Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas. En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU”. Livsmedelstrategin har ju faktiskt undertecknats av sju riksdagspartier.

Vid uppvaktning lyftes frågor, som vi gemensamt tycker är speciellt viktiga kring den nya djurskyddslagen. Att vi vill ha en tydlig djurskyddsförordning med krav på förprövning av djurstallar, beteskrav för kor och krav på lösgående suggor m m. Vi har negativa erfarenheter av flexibilitet enligt Jordbruksverkets modell. Många remissinstanser var kritiska till djurskyddsutredningens förslag att överlämna det mesta till Jordbruksverket. Lagen måste vara förebyggande och lagstiftningen måste innehålla resursbaserade kriterier d v s krav på djurens miljö och skötsel ex utrymmeskrav, beteskrav, luftmiljökrav o s v. Djurbaserade krav bygger på att man observerar djuren – skador, hull , hälta eller beteenden. Lagens förslag till formulering kring naturligt beteende är viktig. Minkuppfödning i dagens form uppfyller inte dessa krav. Vi vill ha krav på förbud mot uppbundna och fixerade djur och förbud mot grytanlagsprov. Märkning och registrering av katt bör införas som krav i lagen samt krav på kastrering av utomhuslevande katter. En positiv lista över godkända sällskapsdjur skulle innebära stora fördelar. World Animal Protections ranking av olika länder från djurskyddsynpunkt, där Sverige hamnar på silverplats väckte intresse. Schweiz, Österrike och Nya Zealand ligger i topp.

I går fick jag frågan varför det inte räcker med att djurskyddsorganisationerna driver djurskyddsfrågorna. Djurskyddsorganisationerna ger djuren en röst. Vi Konsumenter ger en röst åt alla de konsumenter som bryr sig och engagerar sig i djurskyddsfrågor.

Jag skulle vilja ha en brevvän

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Häromdagen lyssnade jag på Annika Lantz i radio som refererade till sin brevvän. Då fick jag plötsligt en längtan efter en gammaldags riktig brevvän. Jag är ju så gammal så jag minns när man skrev långa beskrivande brev hem till mamma och kompisarna när man var på konfirmationsläger eller på språkresor i Irland, England eller Frankrike. Och så kärleksbreven! Jag har fortfarande en bunt brev med rött sidenband från Erik. Vi kände varandra sedan studenttider och han började skriva mysiga och gulliga brev när jag efter studenten gick det propedeutiska året på Svalövs lantbruksskola. Jag har ingen aning om vad jag svarade, men kärlek uppstod och vi hade en härlig tid med bl a segling i Eriks skärgårdskryssare. Suck – vilka härliga ansvarslösa tider. När min mamma dog, hittade vi de mest fantastiska brev till henne från en väldigt nära och kär manlig vän till henne. När hon reste bort, långt bort i flera veckor fick hon med sig en bunt brev – ett för varje dag. Det var kärlek det.

Det är något speciellt med handskrivna brev. Någon har ägnat tid med att för hand sätta tankar på pränt, sätta på ett frimärke och lägga kuvertet i brevlådan. Det är ju så enormt ovanligt nu för tiden. Visst är det härligt med varma SMS med fullt med foton och hjärtan, men hur länge kan man bevara dessa? Det är väl så, att om det, som omväxling dyker upp ett kuvert i posten med handskriven adress, så väcker det genast intresse och nyfikenhet. Kanske är det en inbjudan eller jul – eller påskhälsning. Jag vet bara en person, som är fenomenal på detta Christina Möller. Hon tillhör ju min generation. Skillnaden är att Christina har behållit den fina traditionen att skicka tackbrev, gratulationer och jul – och påskhälsningar. Och då hörs vi ändå minst en gång i veckan och ses nästan lika ofta. Tankar och idéer utbyts under våra telefonsamtal. Vi mailar inte till varandra. Det går mycket snabbare att prata direkt.

Men en gammal traditionell brevvän – pen friend? Någon som finns på andra sidan jordklotet. Nej det kanske är för sent. Och visst skulle det också fungera per mail. Jag har ingen sådan – har du?

Ett samhälle som inte kan försvara dem som ställer maten på bordet är ett samhälle i kris

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så starkt uttryckte sig ledaren i DN häromdagen, med anleding av uppmärksamheten över vissa militanta djurrättsaktivisters förföljelse av svenska bönder. Fantastiskt att liberala DN i sin huvudledare lyfter upp det svenska jordbrukets kvalitetsfördelar och svensk livsmedelsförsörjning. LRF:s Palle Borgström lyfte problematiken i en debattartikel i Aftonbladet. Uppmärksamheten har fått den positiva effekten att värdet av svensk matproduktion har hamnat på många medias agendor. Det är bra!

Djurrättsaktivister har alltid funnits. En gång i tiden var hemvisten Umeå och man brände slaktbilar. Man har släppt loss minkar och stulit höns. Man har gjort intrång i gris- och fjäderfäbesättningar och filmat obehagliga missförhållanden. Jag minns mycket väl griskrisen i november 2009 som visade äckliga bilder på döda grisar på ordförande i Grisföretagarnas gård. Det gav till resultat en behövlig uppryckning av insyn och kontroll i grisbesättningarna. Jordbruksverket införde djurskyddsdeklarationer och hela branschen gick med på en grundcertifiering. Man kan ju fundera över om Jordbruksverket i dagsläget skulle ha vågat sig på att införa något motsvarande, med tanke på allt snack om förenkling och minskad byråkrati inom ramen för livsmedelsstrategin.

Djurskyddsföreningarna fyller en mycket viktig roll i att ständigt vara blåslampa för ett bättre djurskydd. Det är extrema djurrättsaktivister som på ett fullkomligt oacceptabelt sätt utsätter djurhållande bönder för hat och hot. Jag skulle önska att Djurens Rätt väldigt tydligt tog avstånd från att härbärgera sådana medlemmar i sin förening. Jag tror mig sett en tweet från ordförande Camilla Björkbom som talar om dialog och politisk påverkan.

Debatten kring kött och mejeriprodukter har blivit väldigt hätsk. Djurhållningen är i fokus Det är inte växtodlande bönder som utsätts för angrepp för att man våldför sig på naturen. I det här läget, när man i flera medier uppmärksammat den goda svenska djuromsorgen, känns det väldigt angeläget att man från lantbruksnäringen inte skadar det höga förtroendet genom utspel om att sänka det svenska djurskyddet.