Äras de som äras bör!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Personal som lagar och severar mat till barn, unga och gamla är värda all uppmärksamhet och uppmuntran. Det har Arla förstått genom att dela ut utmärkelsen Arla Guldko till personal vid förskola, skola och äldreboende. Men det ligger givetvis också ett kommersiellt intresse i att skapa förtroendet för varumärket och Arlas produkter. Utmärkelsen Arla Guldko har delats ut i arton år. I år fick jag glädjen av att i början av maj delta i de stora festligheterna på Musikaliska akademien och Fotografiska. Det är underbart att se den jublande glädjen, när det jobb man lagt ned sin själ i, uppmärksammas och belönas. Det påminner mig om den gången jag fick glädjen att vara med på Dagligvarugalan. Det handlar ofta om ett konstruktivt lagarbete.

Den offentliga upphandlingen av mat, kommer nästan alltid upp när man talar om livsmedelsstrategins målsättning att öka den svenska produktionen. Ändå svarar den offentliga maten endast för ca 4 procent av den totala livsmedelskonsumtionen. 2005 blev jag LRF:s representant i Miljöstyrningsrådets expertgrupp kring kriterier för livsmedelsupphandling. 2006 kom de första kriterierna, som gjorde det möjligt att ställa miljö- och djurskyddskrav vid upphandling av mjölk, kött, kyckling och ägg. Därför kan jag känna det lite tjatigt att ständigt få höra att lagen om offentlig upphandling skulle förhindra detta. Under en period fanns en diskussion, som drevs av Kommerskollegium, vissa grossister och vissa rättsinstanser att man bara fick ställa krav i nivå med EU:s direktiv och förordningar. Stefan Attefall (KD) som Alliansens civilminister, valde att lägga ned Miljöstyrningsrådet och föra upphandlingsfrågorna till Kommerskollegium – så utomordentligt knasigt. Men nu finns en upphandlingsmyndighet och en civilminister Ardalan Shekarabi som blåser på för fullt för att öka andelen svensk mat i offentliga kök. Och frågar man den oförtröttliga entusiasten Monica Sihlén vid Upphandlingsmyndigheten är det en majoritet av kommunerna, som jobbar med djurskyddskriterier. Men det måste ju också finnas leverantörer.

Vinnare av Arla Guldko var förskolan Skogsbacken i Svenshögen, Slottsskolan i Vingåker och seniorboendet Tre Stiftelser i Göteborg i var sin kategori. Personligt engagemang, stor yrkesskicklighet och en enorm drivkraft är gemensamt för alla årets finalister enligt juryerna. Utmärkelsen Årets Guldstjärna gick till Johanna Törmä vid Uppsala universitet. Johanna har speciellt ägnat sig åt att förebygga undernäring hos äldre. Nutrition för äldre handlar också om måltidsmiljö och attityder. Tack Arla, för att jag fick vara med!

Än en gång Miljö – och Jordbruksutskottet

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

För ett år sedan, den 2 maj 2017, var Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter och jag från Vi Konsumenter i Miljö – och Jordbruksutskottet i samband med att riksdagen skulle besluta om den svenska livsmedelsstrategin. Vi framförde då bl a att den som utgångspunkt måste bygga på konsumenternas förtroende för svenska livsmedel. Många av konsumenterna känner oro för klimatet, miljön, djurskyddet och livsmedelsäkerheten. Konsumenterna måste ges bättre förutsättningar för medvetna val. Ska hela ansvaret läggas på konsumenterna? Nej det krävs politiskt ansvar med tydlig lagstiftning kring djurskydd, livsmedelssäkerhet, miljö och klimat. Högt förtroende, tillförlitlig märkning och information är en förutsättning för ökad konsumtion av svenskt och vilja till merbetalning. Konsumenterna måste känna trygghet i att svenska livsmedel är det bästa alternativet, vilket inte utesluter kvalitetssatsningar och certifieringar som garanterar en högre nivå på miljö och djurskydd. Det är orimligt att kräva att konsumenterna utan tillräcklig kunskap ska avgöra hur djuren skyddas. Svenska miljömål måste uppnås, men vi ser problem att uppnå dessa med fokus på ökad produktivitet. Ökad produktivitet kan också motverka djurvänliga inhysningssystem.

Dessa synpunkter hade jag som utgångspunkt när Vi Konsumenter tillsamman med Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och Compassion in World Farming uppvaktade Miljö – och Jordbruksutskottet den 3 maj. Roger Pettersson, World Animal Protection, som var initiativtagare, var tyvärr sjuk. Anledningen var förslag till ny djurskyddslag. Jag pekade på det stora engagemanget för djurskyddet hos svenska konsumenter. I en av många studier anser drygt 80 procent att det är viktigt eller mycket viktigt att djuren behandlas väl för kött, ägg och mejeriprodukter. Jag refererade också livsmedelstrategins målsättningar: ”Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas. En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU”. Livsmedelstrategin har ju faktiskt undertecknats av sju riksdagspartier.

Vid uppvaktning lyftes frågor, som vi gemensamt tycker är speciellt viktiga kring den nya djurskyddslagen. Att vi vill ha en tydlig djurskyddsförordning med krav på förprövning av djurstallar, beteskrav för kor och krav på lösgående suggor m m. Vi har negativa erfarenheter av flexibilitet enligt Jordbruksverkets modell. Många remissinstanser var kritiska till djurskyddsutredningens förslag att överlämna det mesta till Jordbruksverket. Lagen måste vara förebyggande och lagstiftningen måste innehålla resursbaserade kriterier d v s krav på djurens miljö och skötsel ex utrymmeskrav, beteskrav, luftmiljökrav o s v. Djurbaserade krav bygger på att man observerar djuren – skador, hull , hälta eller beteenden. Lagens förslag till formulering kring naturligt beteende är viktig. Minkuppfödning i dagens form uppfyller inte dessa krav. Vi vill ha krav på förbud mot uppbundna och fixerade djur och förbud mot grytanlagsprov. Märkning och registrering av katt bör införas som krav i lagen samt krav på kastrering av utomhuslevande katter. En positiv lista över godkända sällskapsdjur skulle innebära stora fördelar. World Animal Protections ranking av olika länder från djurskyddsynpunkt, där Sverige hamnar på silverplats väckte intresse. Schweiz, Österrike och Nya Zealand ligger i topp.

I går fick jag frågan varför det inte räcker med att djurskyddsorganisationerna driver djurskyddsfrågorna. Djurskyddsorganisationerna ger djuren en röst. Vi Konsumenter ger en röst åt alla de konsumenter som bryr sig och engagerar sig i djurskyddsfrågor.

Jag skulle vilja ha en brevvän

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Häromdagen lyssnade jag på Annika Lantz i radio som refererade till sin brevvän. Då fick jag plötsligt en längtan efter en gammaldags riktig brevvän. Jag är ju så gammal så jag minns när man skrev långa beskrivande brev hem till mamma och kompisarna när man var på konfirmationsläger eller på språkresor i Irland, England eller Frankrike. Och så kärleksbreven! Jag har fortfarande en bunt brev med rött sidenband från Erik. Vi kände varandra sedan studenttider och han började skriva mysiga och gulliga brev när jag efter studenten gick det propedeutiska året på Svalövs lantbruksskola. Jag har ingen aning om vad jag svarade, men kärlek uppstod och vi hade en härlig tid med bl a segling i Eriks skärgårdskryssare. Suck – vilka härliga ansvarslösa tider. När min mamma dog, hittade vi de mest fantastiska brev till henne från en väldigt nära och kär manlig vän till henne. När hon reste bort, långt bort i flera veckor fick hon med sig en bunt brev – ett för varje dag. Det var kärlek det.

Det är något speciellt med handskrivna brev. Någon har ägnat tid med att för hand sätta tankar på pränt, sätta på ett frimärke och lägga kuvertet i brevlådan. Det är ju så enormt ovanligt nu för tiden. Visst är det härligt med varma SMS med fullt med foton och hjärtan, men hur länge kan man bevara dessa? Det är väl så, att om det, som omväxling dyker upp ett kuvert i posten med handskriven adress, så väcker det genast intresse och nyfikenhet. Kanske är det en inbjudan eller jul – eller påskhälsning. Jag vet bara en person, som är fenomenal på detta Christina Möller. Hon tillhör ju min generation. Skillnaden är att Christina har behållit den fina traditionen att skicka tackbrev, gratulationer och jul – och påskhälsningar. Och då hörs vi ändå minst en gång i veckan och ses nästan lika ofta. Tankar och idéer utbyts under våra telefonsamtal. Vi mailar inte till varandra. Det går mycket snabbare att prata direkt.

Men en gammal traditionell brevvän – pen friend? Någon som finns på andra sidan jordklotet. Nej det kanske är för sent. Och visst skulle det också fungera per mail. Jag har ingen sådan – har du?

Ett samhälle som inte kan försvara dem som ställer maten på bordet är ett samhälle i kris

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så starkt uttryckte sig ledaren i DN häromdagen, med anleding av uppmärksamheten över vissa militanta djurrättsaktivisters förföljelse av svenska bönder. Fantastiskt att liberala DN i sin huvudledare lyfter upp det svenska jordbrukets kvalitetsfördelar och svensk livsmedelsförsörjning. LRF:s Palle Borgström lyfte problematiken i en debattartikel i Aftonbladet. Uppmärksamheten har fått den positiva effekten att värdet av svensk matproduktion har hamnat på många medias agendor. Det är bra!

Djurrättsaktivister har alltid funnits. En gång i tiden var hemvisten Umeå och man brände slaktbilar. Man har släppt loss minkar och stulit höns. Man har gjort intrång i gris- och fjäderfäbesättningar och filmat obehagliga missförhållanden. Jag minns mycket väl griskrisen i november 2009 som visade äckliga bilder på döda grisar på ordförande i Grisföretagarnas gård. Det gav till resultat en behövlig uppryckning av insyn och kontroll i grisbesättningarna. Jordbruksverket införde djurskyddsdeklarationer och hela branschen gick med på en grundcertifiering. Man kan ju fundera över om Jordbruksverket i dagsläget skulle ha vågat sig på att införa något motsvarande, med tanke på allt snack om förenkling och minskad byråkrati inom ramen för livsmedelsstrategin.

Djurskyddsföreningarna fyller en mycket viktig roll i att ständigt vara blåslampa för ett bättre djurskydd. Det är extrema djurrättsaktivister som på ett fullkomligt oacceptabelt sätt utsätter djurhållande bönder för hat och hot. Jag skulle önska att Djurens Rätt väldigt tydligt tog avstånd från att härbärgera sådana medlemmar i sin förening. Jag tror mig sett en tweet från ordförande Camilla Björkbom som talar om dialog och politisk påverkan.

Debatten kring kött och mejeriprodukter har blivit väldigt hätsk. Djurhållningen är i fokus Det är inte växtodlande bönder som utsätts för angrepp för att man våldför sig på naturen. I det här läget, när man i flera medier uppmärksammat den goda svenska djuromsorgen, känns det väldigt angeläget att man från lantbruksnäringen inte skadar det höga förtroendet genom utspel om att sänka det svenska djurskyddet.

Hur går det med demokratin?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Efter att ha sett Jan Schermans utmärkta program på TV om hoten mot demokratin känner man sig allt annat än lugnad. Bestickande är att nazisterna fick makten i Tyskland på 30-talet på demokratisk väg. Valet av Trump i USA eller Storbritanniens val att gå ur EU har skett i demokratiska stater. Se också vad som händer i Ungern och Polen. I Sverige tycker näringsföreträdare att vi har för många riksdagspolitiker. Å andra sidan hoppar många kommunalpolitiker av p g a hot. Makten flyttas också från politikerna till pressekreterarna och insyn av media försvåras. Det skapas kommunala bolag för att undgå politiska beslut och insyn.

Mina frågetecken kring den svenska förvaltningsmodellen har jag skrivit om tidigare. Vi har fristående förvaltningsmyndigheter, med som det tycks stora frihetsgrader. Infrastrukturministern har sagt nej till att spränga en ny led, Horstensleden, genom Stockholms skärgård för att underlätta för färjetrafiken, men Trafikverket och Sjöfartsverket fortsätter att utreda och driva frågan. Och hur var det med Sjöfartsverkets inköp av nya helikoptrar? Skrämmande nog finns politiker, som anser att det är ministerstyre att kritisera att Transportstyrelsen var medlem i en branschorganisation, med syfte att öka flyget. IT- skandalen på Transportstyrelsen var väl bl. a en effekt av delegering av beslut till myndighetsnivå. Jordbruksverkets agerande i frågan kring djurskyddsföreskrifterna har flera kritiserat just för att det skedde på ett odemokratiskt sätt. Jordbruksverkets handläggare ifrågasatte forskarna och en majoritet av remissinstanserna och avgjorde själva (eller tillsammans med näringen) vilket alternativ man skulle skicka på teknisk runda till EU. Det senaste är att man utvecklat indikatorer för att mäta utvecklingen av livsmedelsstrategin utan att rådgöra med miljö, konusment och djurskyddsintresset.

I en demokrati måste det finnas ett starkt civilsamhälle, som motvikt till politiken och starka kommersiella intressen. Det måste exempelvis finnas starka ideella organisationer kring konsumentfrågor, mänskliga rättigheter, miljö och djurskyddsfrågor. Men jag ser hur föreningsSverige brottas med problem kring tapp av medlemmar och problem med finansiering. Att man tappar medlemmar drabbar ju också politiska partier. Det digitala samhället har medfört att engagemang kanaliseras på andra vägar exempelvis genom grupper på Facebook, Instagram eller via twitter. För det saknas inte engagemang hos den yngre generationen. Tvärtom brinner många unga för hållbarhetsfrågorna. Och djurskydd har alltid legat högt på agendan för svenska medborgare. Men hur ska det civila samhället kunna agera om etablerade ideella föreningar minskar både i storlek och i antal. Visst kan vem som helst skicka in ett yrkande eller ett remissvar. Men en Facebook- grupp kan knappast stå på Jordbruksverkets remisslista. Det finns all anledning till oro och det tyckte också Jan Scherman i sitt program och många med honom. Var finns den offentliga debatten i frågan? Bryr sig politikerna eller regeringen, eller handlar det mest om att bli omvald på fyra år till?

”Djuren ska ha det bra”

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Alliansen tillsatte djurskyddsutredningen som avrapporterades 2011. Alliansregeringen lyckades inte prestera en proposition om ny djurskyddslag under sin mandatperiod fram till 2014. Det känns därmed ganska magstarkt när Alliansen i sin följdmotion till djurskyddslagen hävdar: ”Det ger bilden av en regering som inte tar djurskyddsfrågorna på allvar”. ”Djuren ska ha det bra” så sa alltid Eskil Erlandsson som landsbygdsminister. Så sa han också när Centerstämman för något år sedan sa nej till att släppa på det allmänna kravet på att mjölkkor ska vistas på bete sommartid. Jag tror att Eskil förstår att djurskydd är viktigt för svenska medborgare. När man läser Alliansens motion i anslutning till förslag till ny djurskyddslag känns det snarare som att målsättningen är att djurhållarna ska ha det bra. Och det är ju viktigt, men en djurskyddslag är till för djuren och inte för djurhållarna.

Känslan är att Alliansen snabbt slängt ihop en motion som ett resultat av ett antal inspel från partsintressen. Jag har t o m svårt att förstå vad man menar. Partsinlagorna och ibland också lantbrukspressen verkar också ha svårt att skilja mellan en ramlag och förordning och föreskrifter. Visst kan riksdagen göra tillkännagivanden som medskick till regeringen, men i motionen görs ganska udda nerslag. Hur kan man hävda att hjortar i vilthägn inte har någon ägare och ska undantas från lagens tillämpning? Stänger man in djur i ett hägn, så måste man ta ett ansvar för att djuren exempelvis får tillräckligt med föda. Det andra är att ett gäng bönder vill ha bort kravet på ligghall vid utedrift. I motionen förs en konstig argumentation kring att djur skulle förhindras att var ute året runt. Samma sak gäller eftersök av skadat vilt. Det är väl ingen som vill förhindra detta. Det verkar som man i förtäckta ordalag vill försvara grytanlagsprov, vilket är en verksamhet som är ytterst stressande för både grävling och hund.

Motionärerna talar om långsiktighet. Förändringar av regelverk och nya bestämmelser bör tas med stöd av forskning och beprövad erfarenhet. Regeringen bör säkerställa att en långsiktighet i lagstiftningen garanteras. Hur stämmer det med mantrat kring målstyrning och flexibilitet. Det låter bestickande, men jag undrar om de som hävdar dessa principer verkligen har tänkt igenom hur detta är tänkt att det ska fungera. Med en dåres envishet hänvisar jag till EU:s djurskyddsdirektiv, som i många avseenden har väldigt tydligt regelverk kring exempelvis utrymmeskrav. Att flera medlemsstater inte lever upp till gemensamt beslutade direktiv är upprörande, men finns det andra medlemsstater som för resonemang kring målstyrd och flexibel djurskyddslagstiftning. Om man, som jag hoppas, behåller förprövningen av djurstallar, hur ska den fungera om man ger stort utrymme för individuella lösningar. Och var finns den byggkompetens som med utgångspunkt från vetenskap och beprövad erfarenhet ska godkänna olika stallösningar. Och går det med rättssäkerheten? Jag ställde frågan i Jordbruksverkets råd för hållbarhet och produktion av livsmedel, om man kunde ge exempel på målstyrt regelverk. Den nya föreskriften för häst lär innehålla inslag av målstyrning. Men knäckfrågan är kontrollfunktionen. Vilka instruktioner kommer Jordbruksverket ge sin kontrollpersonal?

Man måste säga att det är stor skillnad på Jens Holms (V) följdmotion. Jens har verkligen lyssnat på det samlade djurskyddets inlägg i Svenska Dagbladet. Vår vädjan till alla partier i riksdagen var att inte göra partipolitik av det liggande lagförslaget. Vi fick tyvärr konstatera att Alliansen gjorde oss besvikna.

Det är visserligen första april, men synpunkterna här är inget aprilskämt.

Modiga politiker och ansvarstagande företag – finns dom?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Modiga politiker och ansvarstagande företag är vad som behövs för att flytta världen i hållbar riktning sa alltid Louise Ungerth, tidigare ansvarig för konsument och miljö på Konsumentföreningen Stockholm. Det räcker inte med att kasta ansvaret i konsumenternas knä. Jag har tidigare hänvisat till den utmärkta rapporten från Nordiska ministerrådet 2013, ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myter om hållbar konsumtion”. Så här skriver man: ”Genom att skingra dessa myter vill vi visa att det finns många möjligheter för beslutsfattare att skapa och genomföra styrmedelspaket för hållbar konsumtion som kan främja hållbara livsstilar och som kan bemöta behovet av förändring på institutionell och infrastrukturell nivå.” En av myterna är just att det inte är konsumenterna, som fullt ut kan driva frågor kring hållbar konsumtion. Det krävs politiska styrmedel och regelverk som gör det hållbara alternativet till det enkla alternativet.

Å andra sidan måste marknaden/konsumenterna få säga nej till och få välja bort produkter som är lagliga. Ett exempel är burhönsägg. Andelen sålda ägg från burar har sjunkit under flera år, medan ekologiska ökat. Från lantbrukarhåll argumenteras att eftersom det är lagligt att hålla höns i inredda burar så skulle handeln eller livsmedelsföretag inte ha rätt att säga nej till burhönsägg. Lantmännen hängs ut, som tagit ställning för att inte ha ägg från burhöns i sina pannkakor och pasta. Detta avspeglar producentkooperationens dilemma – balansgången mellan ägare/producenter och marknadens krav. Jag känner väl till problemet från mitt bondeförflutna. Djurens Rätt har drivit frågan, men det är inte ett svenskt fenomen. Djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming driver en antiburkampanj och det händer saker i exempelvis Frankrike. Djurens Rätt kör nu en bred kampanj mot konventionell kyckling. Det kan kännas motsägelsefullt att svensk kyckling hängs ut, när uppfödningen i importländerna är betydligt sämre än den svenska modellen.

Jag gillar inte inredda hönsburar, men inte heller gödtjurar på helspaltgolv även om det inte är olagligt. Det senare gillas inte heller av ICA (SCAW:s djurskyddskonferens). Jag kommer välja Arlas sommarmjölk om det är möjligt. Den mjölken kommer från kor som fått beta längre än vad lagstiftningen kräver. Bra Arla att svara upp mot mjölkböndernas förslag om att premiera utökad betesdrift.

Hur går det med livsmedelsstrategin? Det har varit positiva signaler om att den svenska köttproduktionen ökar medan den totala köttkonsumtionen minskar. Det finns optimismen hos nöt, gris – och kycklinguppfödare och investeringsvilja. Häromdagen fick jag genom min son Alexander möjlighet att avlyssna rapporteringen av Samhällsbarometern 2018. 3000, 18 till 74 år (jag får inte komma med ) har tillfrågats över hela landet. Under avsnittet Livet med miljön har 47 % angivet att man kommer äta mindre kött. Två procent tror att framtidens arbetsplatser finns på landsbygden! Livsmedelsföretagen klagar över en stagnerande marknad för svenska produkter. Har konsumentfokus flyttat från närproducerat, svenskt till hälsa och vegetariskt? Jag har fått signaler att Tillväxtverkets arena bara består av de stora drakarna bland livsmedelsföretagen. Var finns de små – och medelstora företagen so har en potential. Tidningen Fri Köpenskap varnar för att tro att exporten ska lösa problem när den svenska efterfrågan viker. Se till att skapa efterfrågan på svensk mat med dess mervärden hos svenska konsumenter. Det krävs uthållighet för att förmedla kunskap och skapa efterfrågan på svensk mat. Vad gör företaget Svenskmärkning AB? Har Maria Forshufvud medel för att kommunicera svenska mervärden, eller är det upp till livsmedelsföretagen och detaljhandeln. Det går inte att leva på gamla meriter som grisknorrar och låg antibiotikaförbrukning. Och djurvälfärd är mer än friska djur. Vi konsumenter vill ha djur som enligt den nya (och gamla) djurskyddslagen kan bete sig naturligt. Det innebär betande nötkreatur och lamm och lösgående grisar. Personligen kräver jag inte att alla djur ska gå ute. Utedrift har ju sina utmaningar när det gäller parasiter, livsmedelssäkerheten – salmonella, campylobacter m m.

Ny generaldirektör och ny djurskyddslag på gång

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det händer mycket nu. Den 16 april ska Christina Nordin tillträda som ny generaldirektör för Jordbruksverket. Vi Konsumenter bjöd ju in henne till vårt seminarium i november, för att det fanns en viss sannolikhet att hon skulle bli GD. Hon har på förekommen anledning markerat att hon vill fokusera stödutbetalningarna. Kommer detta innebära att hon kommer pruta ned aktiviteter kring djurskydd och miljö? Och hur kommer den nya styrelsen se ut? Kommer Magnus Oscarsson (KD) hamna där. Magnus som vill avveckla det allmänna beteskravet!

Och så har vi fått en proposition om en ny djurskyddslag. Lagrådet hade inte så många synpunkter. Den finns bra saker i lagen, men det saknas också en del. Jag är mest angelägen om att lag och förordning inte lämnar över all detaljlagstiftning till Jordbruksverket. Vi har ju blivit brända på det. Det utmanande är att få minst ett Alliansparti att rösta Ja. Politikerna ska veta att det finns ett stort engagemang hos medborgarna i frågan kring djurs välfärd. Det ska vara politiskt riskabelt att motsätta sig en uppdaterad och moderniserad djurskyddslag. Det var ju faktiskt Alliansregeringen som tillsatte djurskyddsutredningen, som avrapporterades 2011.

Genom tidningen Altinget fick Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige chansen att presentera våra förväntningar på Christina Nordin som ny generaldirektör. Redaktören hade uppmärksammat debatten kring smågrisföreskrifterna och att vi i referatet från seminariet den 14 november, hade noterat att Christina Nordin tyckte att man övervärderat rollen av det vetenskapliga rådet för djurskydd.

Vi skrev så här:
Vi förväntar oss att Jordbruksverket stöder livsmedelsstrategin i att ökningen av svensk matproduktion ska ske på ett hållbart sätt, med ett bibehållet starkt djurskydd och uppfyllande av nationella miljömål
Jordbruksverket är en nyckelmyndighet i genomförandet av den i riksdagen beslutade livsmedelsstrategin. En ökning av svensk matproduktion bygger till stor del på att den inhemska konsumtionen ökar. En viktig del är att stärka svenska mervärden, där djurskydd är ett av de viktgaste. Ett gott djurskydd är konkurrensfördel som ger vilja till merbetalning och inte en kostnad. Detta har stöd av konsumentstudier och uttalanden från detaljhandeln och slakteriföretag.

Vi förväntar oss att Jordbruksverket återupprättar förtroendet med konstruktivt samråd med viktiga samhällsintressen.
Jordbruksverket som ansvarig myndighet för djurskydd – och miljöfrågor och med konsumentnytta för ögonen måste skapa bättre dialog med det civila samhället. Hållbarhets – och djurskyddsfrågorna har stor betydelse för svenska medborgare och myndighetens trovärdighet påverkar trovärdigheten för svensk matproduktion. Skarp kritik har i olika former, bl a debattartiklar och tre JO-anmälningar, riktats mot Jordbruksverket för respektlöst korta remisstider i utarbetandet av nya djurskyddsföreskrifter och brist på samråd med berörda intressenter, djurskydd – konsument – och miljöorganisationer. Det gäller bl a för bete för mjölkkor 2016, djurskyddsregler för gris 2017 och behörighetsfrågor för djurvårdare. Att Jordbruksverkets konsumentråd inte kallats sedan mars 2016 är respektlöst mot konsumentorganisationerna.

Vi förväntar oss att Jordbruksverkets föreskrifter och andra åtgärder kring djur och miljö ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet
En betydande del av kritiken mot Jordbruksverkets förslag till nya djurskyddsföreskrifter för gris är att detta strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Tio väl etablerade forskare kritiserade Jordbruksverkets förslag till sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Även Jordbruksverkets egna faktablad anger att en sänkning av avvänjningsåldern innebär risk från djurskyddsynpunkt. På regeringens uppdrag har Lantbruksuniversitetet inrättat ett vetenskapligt råd för djurskydd. Vi förväntar oss att Jordbruksverket frekvent anlitar detta råd för riskvärdering från djurskyddsynpunkt. Detta var också något som krävdes av 60 000 namnunderskrifter och av de tio forskarna.

Vi förväntar oss att Jordbruksverkets föreskrifter är tydliga, lättförståliga och lätt kan kontrolleras
Rättsäkerheten kräver att regelverket ska kunna förstås av såväl den som kontrolleras som den som kontrollerar. Ökad målstyrning och flexibilitet ökar risken för olika tolkningar och skapar otrygghet såväl hos kontrollant och den som kontrolleras. Det stämmer inte heller överens med EU:s förordningar och direktiv.

Märkning av mat – vad ska jag välja?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

På lördag ska jag på Korvfestivalen prata om märkning med Åsa Domeij, Axfood och Elisabeth Qvarford, Svenskt Kött. I dagsläget känns det fortfarande tryggt att säga: Välj Svenskt eller ekologiskt och kanske helst svenskt ekologiskt. Men jag är inte främmande för att exempelvis köpa skotskt nötkött om jag vet att djuren har gått i speciella uppfödningskoncept med mycket bete. I Sverige kanske jag får kött från en ungtjur, som stått på helspaltgolv hela uppfödningen med foder med mycket spannmål. Det är inte min favorit från djurskyddssynpunkt. Det tyckte inte heller ICA sist på SCAW:s djurskyddskonferens. Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht uppskattade att jag sa, att vi som konsumenter vill välja svenskt. Men det kräver att jag kan känna trygghet i att svenska animalieprodukter skyddas av en bra svensk djurskyddslagstiftning.

LRF har lyckats med att sprida vissa mantra, som sakligt är mer än tveksamma. Det ena är att varannan tugga i Sverige är importerad. Vi odlar inte kaffe, bananer eller apelsiner, men uppgiften stämmer inte när det gäller många av våra baslivsmedel, mjöl, mjölk, ägg, morötter, griskött, kyckling m m. Det andra mantrat är att bönderna inte får betalt för mervärden som är lagstiftning typ djurskyddslagstiftning. Man säger att handeln tar hand om konsumenternas vilja till merbetalning för svenska mervärden som djurskydd. Om man hade frivilliga certifieringar som alternativ, skulle det var lättare att ta mer betalt. Man sneglar givetvis på Danmark, som med framgång lanserar mervärdeskoncept, där bönderna får mer betalt. Och hur sant är det? I dag gäller ändå bättre avräkningspriser, som skapat framtidstro hos svenska köttbönder.

LRF spretar i sina budskap när det gäller hur man vill hantera djurskyddsfrågorna. En linje är att sänka svenskt djurskydd till EU:s nivå och kompensera med frivilliga certifieringskoncept enligt konkurrenskraftsutredningens förslag. Det är helt på tvärs mot den nationella livsmedelsstrategin, som anger att vi ska bevara ett starkt svenskt djurskydd. Livsmedelsstrategin har ett brett politiskt stöd. Det är skillnad på att komplettera en gällande lagstiftning med bättre kvalitetskoncept, som i Danmark, än att hävda att det blir lika bra med certifieringar som med svensk lagstiftning. Att det blir lika bra, kan man aldrig garantera. Det beror ju på vilka kriterier man beslutar om. Och hur i h-e ska man kommunicera att man sänkt det svenska djurskyddet? En viss andel av bönderna kommer inte heller att ställa upp. Certifieringskoncept innebär årlig kontroll och mycket krav på dokumentation. Min tid på Svenskt Sigill visade att det fanns ett motstånd mot skärpningar i regelverket från bondehåll. Utvecklingen har gått mot att sänka sig till grundnivån eller hoppa av. Och det kommer då inte längre att vara möjligt att säga:Köp svenskt! Jag tycker att det är oetiskt att acceptera att en viss andel av svenska grisar ska få det trängre och fixeras i samband med grisning och att vissa kor inte ska få beta sommartid. Alla studier visar att svenska konsumenter vill ha lagstiftning, som en trygghet. Konsumentstudier visar också att ska man få en hållbar konsumtion, kan man inte lägga ansvaret bara på konsumenter och marknad. Det behövs politiska styrmedel.

Den andra linjen från LRF är målstyrd lagstiftning, med flexibilitet och förenkling. Också det en svår nöt att knäcka – kontroll och rättssäkerhet och i strid med gällande EU-förordningar och direktiv. LRF vill att djurskyddslagen ska gå hand i hand med konkurrenskraft och lönsamhet hos djurhållare. Och visst så måste det vara, men det får inte innebära att djurskyddslagen inte skyddar djuren, precis som att det i EU:s Amsterdamsfördrag från 1999 anges att djur är kännande varelser, som måste respekteras. Jag rekommenderar varmt att läsa Blå Stjärnans tidning 1/2018, där Johan Beck-Friis bl a pekar på hur Jordbruksverket motsäger sig självt i frågan kring grisars avvänjningsålder.

Var finns den ärliga SWOT-analysen av svensk matproduktion?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

LRF har kartlagt nationella livsmedelsstrategier i Danmark, Irland och Finland och gjort intressanta SWOT-analyser för de tre länderna. Och var hittar jag en motsvarande ärlig SWOT-analys för Sverige? Visst kan man hämta goda idéer och uppslag från andra länder, men det kanske skulle vara mer intressant att Sverige jämförde sig med Storbritannien – ett land med stor import och kampanjer för att främja brittisk mat, typ Buy Brittish! Danmark och Irland är ju stora exportörer av livsmedel, medan Finland är skicklig försvarare av hemmamarknaden med ca 80 % självförsörjning. Alla tre länderna vill öka sin produktion och satsar på ökad export. Länderna har satt upp kvantitativa mål för mat, energi och kollektiva nyttigheter. Man bedömer att det finns en ökad efterfrågan på marknaden på säker mat producerad på ett miljömässigt hållbart sätt. Djurvälfärd nämns av alla tre länder som en styrka och en möjlighet. Resurser läggs också på att skapa mer konsumentförtroende. Det är ett sätt att konkurrera på den ökade globala livsmedelsmarknaden.

Danmark har ju jobbat mycket med djurvälfärd i griskoncept typ Antonius-grisen, Englands-grisen och nu djurvälfärdsmärkningen med tre hjärtan. 25 % av den danska marknaden lär vara djurvälfärdsmärkt griskött. Enligt LRF har danskt jordbruk inte samma stöd hos politiker och allmänhet som tidigare. Man har en tilltagande opinion kring djurvälfärd och storskalighet. I sina processer kring handlingsplaner för ökad djurvälfärd har man inkluderat såväl konsument – som djurskyddsorganisationer. Något som jag nogsamt har påpekat för Jordbruksverket och LRF.

Irland har ju fantastiska naturliga förutsättningar för betesbaserad kött – och mjölkproduktion. Men tro inte att djuren är ute året runt. Inhysningen vintertid är inte enligt svensk djurskyddsstandard. Det finns ingen djurskyddstradition i Irland. Man slaktar och stympar utan bedövning och har en jätteexport av levande djur. När jag deltog i Irlands första djurskyddskonferens år 2000, skröt ordförande för Irish Farmers Union över exporten av 100 000 levande djur, samtidigt som vi i Sverige kämpande för att stoppa exporten av 1400 svenska kalvar till Holland. Konceptet Origine Green med tredje partscertifiering, som har fått brett genomslag, inkluderar hållbarhet och miljöfrågor, men inte djurvälfärd. Konsumenterna är inte inkluderade i utvecklingen av Origine Green.

Finland är ju ett kapitel för sig med sin historia och sitt breda nationella stöd för att försörja sig med inhemska livsmedel. Det finns ett starkt politiskt stöd och man har framgångsrikt använt den gemensamma jordbrukspolitiken på ett smart sätt för att gynna sina bönder. Intressant i sammanhanget är att finska WWF har utvecklat en finsk Köttguide, som inte omfattar djurvälfärd och antibiotika. Bönderna vill inte säger finska WWF.

Vad förväntar jag mig? Gör en ärlig SWOT-analys av svensk matproduktion! Inkludera i ökad omfattning konsument – miljö och djurskyddsorganisationer i det fortsatta arbetet med att utveckla den svenska matproduktionen! Sätt kvantitativa mål inte bara för ökad produktion av svensk mat utan också för hur miljö – klimat – och djurvälfärden ska uppfyllas. Det kräver utveckling av indikatorer och nyckeltal. Satsa på kommunikation av svenska mervärden. Och Jordbruksverket! Lägg inte ned konsumentrådet, bara för att det är jobbigt att möta kritiska synpunkter.