Förenklingen i debatten riskerar att missa viktiga hållbarhetsaspekter. Naturskyddsförenigen hävdar att miljödimensionen är ramen inom vilket de andra dimensionerna, social och ekonomi ska finnas. Ulf Sonesson, RISE utrycker det som att Miljöpelaren är randvillkor, den Sociala ska innehålla optimeringsparametrar och Ekonomi variabler. Social hållbarhet är vad vi vill ha, Miljömässig hållbarhet är vad som krävs och Ekonomisk hållbarhet är att få detta att hända. I veckan avrapporterades ett Formas-projekt kring hållbar animalieproduktion som drivs av SLU. Syftet är att finna kunskapsklyftor. I projektet har ingått att kartlägga vetenskapliga artiklar globalt med sökord hållbarhet och olika animaliska produktionsgrenar. Inte oväntat kanske, konstaterar professor Helena Hansson, SLU, att flera artiklar innehåller miljömässig och ekonomisk hållbarhet, men ingen artikel tar upp den sociala dimensionen. Det finns föga ambition att undersöka hur de tre dimensionerna på hållbarhet förstärker eller motverkar varandra. Finns det överhuvudtaget indikatorer? Det finns begränsade ambitioner att täcka helheten. Ska man väga olika dimensioner mot varandra krävs etiska aspekter om hur dimensionerna ska sammanvägas? Det tål att nämnas att Helena Hansson finns i SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd. Ett råd som nu står inför frågan om det ska finansieras 2020 och framåt. Slutsatsen av diskussionen i tisdags var att vi behöver samhällsvetenskaplig forskning, för att komma vidare med att utveckla en hållbar djurhållning med ett totalt perspektiv. Något som också framförs av KSLA i synpunkter på forskningspropositionen.
Jag brukar alltid framhålla att vi måste inkludera djurvälfärden i ett hållbarhetsperspektiv. Jag störs av, att när man presenterar de övergripande målen för livsmedelsstrategin, med en hållbar ökning av svensk matproduktion, så kommer ambitionen att behålla en hög nivå på djurskyddet inte med fastän det framgår av strategin. Miljökvalitetsmålen ska uppnås, men har vi indikatorer på djurvälfärd? Antibiotikaförbrukning räcker inte. Därför är det så spännande och glädjande att forskare på SLU (Linda Keeling, Lotta Berg, Anna Wallenbeck och Harry Blockhuis) tillsammans med experter från OIE, två amerikanska och ett österrikiskt universitet inventerat hur FN:s 17 globala hållbarhetsmål (SDGs) intervenerar med djurvälfärd för alla djurslag. De 17 hållbarhetsmålen har preciserats i 169 delmål. Genom poängsättning har experterna funnit att för 66 av 169 delmål finns ett positivt samband relevanta med utgångspunkt från djurvälfärd. Det var god samsyn mellan experterna, med övervägande positiva poäng, som indikerar, att även om djurvälfärd inte uttrycks i SDGs, så är arbete med att uppnå de globala hållbarhetsmålen i överenstämmelse med arbete med att öka djurvälfärden.
Konsumentverket har nyligen gett ut sin rapport Hållbara val av kött. Jag har bara skummat innehållet och återkommer kanske med kommentarer. Jag gissar att om frågan om definitionen kring hållbarhet skulle ställas till Jordbruksverket eller LRF, skulle man svara att det finns tre dimensioner miljö – ekonomi och social hållbarhet. Att LRF hävdar att ekonomisk hållbarhet är nödvändig är naturligt med utgångspunkt från sitt uppdrag. Undrar om Jordbruksverket tänkt på den sociala dimensionen och då kanske inte bara från böndernas synpunkt. Jag tror vi behöver bredda diskussionen om hållbarhet. Förenklingen kring att bara handla om mat och klimat kan vara förödande för den biologiska mångfalden, andra av planetens gränser eller social hållbarhet.