Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Så kom den då, den nya djurskyddsförordningen, som måste vara på plats när den nya djurskyddslagen träder i kraft 1 april. Ryktet sa att det inte skulle ske så stora förändringar jämfört med förordningen 1988. Det är kanske en effekt av att vi sent fått en ny regering och en ny landsbygdsminister. Ett kryptiskt pressmeddelande avslöjade vad departementet ansåg som kontroversiellt från djurskyddssynpunkt; grytanlagsprov skulle fortsatt vara tillåtet, dagsljusinsläpp i stället för fönster, flexibilitet när det gällde utrustning med el och att man tagit bort kravet på låg dödlighet hos värphöns. Formuleringarna i pressmeddelandet, som senare drogs tillbaka, verkar slarvigt bygga på ett internt meddelande, som slunkit igenom. Men det finns en del att oroa sig över, där andra intressen än djurskyddet varit framgångsrika.

I Eva Erikssons utredning om förslag till ny djurskyddslag från 2011, ingick att djurskyddsförordningen delegerade stora möjligheter till Jordbruksverket att utfärda djurskyddsföreskrifter. Syftet var att ge stort utrymme för den eftersträvade flexibiliteten. Jag var förvånad över tilltron till Jordbruksverkets djurskyddsambitioner från djurskyddsorganisationerna i utredningen. Många remissinstanser, inklusive Sveriges Konsumenter var mycket kritiska till att politikerna skulle fråntas sitt ansvar och att djurskyddet skulle styras av tjänstemän på Jordbruksverket. T o m LRF var kritiskt med hänvisning till kravet på långsiktighet i regelverket. Att se vad som finns kvar, förändrats eller f f a tagits bort i lagstiftningen är inte helt lätt och kräver en djupdykning i paragraferna. Jag är inte säkert på att jag hittat allt.

Näringsdepartementet antog inte Eva Erikssons förslag om långtgående delegering till Jordbruksverket. Tidigt annonserades att sjölejon och elefanter på cirkus skulle förbjudas. I den nya djurskyddsförordningen finns kvar en hel del tydliga djurskyddsregler. Kvar finns beteskravet för kor, krav på att grisar ska hållas lösa och krav på halm eller motsvarande till kor, kalvar och grisar. En kuriositet är att om det är möjligt ska avelsgrisar ges tillfälle att vistas ute sommartid. Jordbruksverket har fortsatt stora frihetsgrader när det gäller djurskyddsföreskrifterna. Och vi har ju tyvärr dåliga erfarenheter när det gäller översyn av förskrifterna för bete för kor och gris och kanske häst.

Ett stort frågetecken gäller förprövning av ny – och ombyggnation av djurstallar och ny teknik. Detta fanns som krav i djurskyddsförordningen från 1988, men nu är det upp till regeringen eller Jordbruksverket att besluta om dessa krav ska finnas kvar. Från näringen har förprövningen kritiserats och riksdagsmotioner från borgerliga riksdagsledamöter har föreslagit en avveckling. Sverige är ganska ensamt om systemet i EU. 1999 ordnade Jordbruksdepartementet ett internationellt seminarium för att försöka övertyga övriga EU-länder om fördelarna med förprövningen. Jag var där för Sveriges bönder, LRF. Nackdelarna är att systemet kan förhindra kreativitet, innebära högre utvecklingskostnader för nya stallösningar och det kan vara problem med definitionen av vad som ska prövas, anförde jag då. Nu ska man kanske ärligt tillägga att långa väntetider, sviktande kompetens på länsstyrelserna är aktuella problem. Men fördelarna kvarstår; förprövningen bidrar till ökad djurvälfärd och bättre djurhälsa, ökar vår kunskap och f f a förhindrar spridning av dåliga stallösningar d v s sparar pengar för bönderna. Det finns skräckexempel från Danmark där nya stallösningar, som avvänjningsburar för smågrisar, fick stor spridning tills det visade sig att systemet inte fungerade. Hur är det med transponderutfodring av suggor? Tidigare erfarenheter av systemet visade på en hel del djurskyddsproblem. I det förebyggande djurskyddsarbetet är förprövningen mycket viktigt, vilket djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter också skrev i en debattartikel i ATL 2017.

Jag har på bloggen skrivit personliga nekrologer om personer som jag känt nära, jobbat med och som har haft stor betydelse för mig, mitt jobb och svensk matproduktion. Jag skrev två bloggar när min älskade pudel Sappho gick bort i januari 2015. Till den listan ska nu fogas den som har betytt mest och den som jag har levt halva mitt liv med – min man Bosse som gick bort i fredags. Men ska man verkligen skriva en blogg om sin man. Jan Bertoft skrev öppet på Facebook när hans fru Helene gick bort i cancer för något år sedan. Då hade vi följt honom och hans frus kamp i många år. Det kändes alldeles rätt att Jan delade med sig av sin och dotterns upplevelse. Men det går väl inte att jämställa Bosse med chefer på LRF eller kollegor från Slakteriförbundet. Nej självklart inte, men det hjärtat är fullt av, kan man inte tänka bort. Det här är mitt personliga spontana uttryck för min uppskattning av mannen i mitt liv.

Tro det om ni vill men min man Bosse har haft en viss betydelse för svenskt lantbruk. Bosse har varit med mig hela min långa resa med djuren och Sveriges bönder. Från 1973 då jag faktiskt jobbade med minkar på Lantbrukshögskolan, via Lantmännen, LRF, Slakteriförbundet, LRF och Svenskt Sigill. Bosse var en utmärkt och tålmodig lyssnare. Han kunde alla i min omgivning. Han hade träffat många av dem, eftersom jag alltid har tyckt om att bjuda hem alla jag jobbade med. Allt från Lantmännens Pullfor-grupp, till LRF:s djurhälsoråd, LRF-tjejernas ”Postgiro-grupp”, Slakterförbundets djursomsorgsnämnd, IDL-gruppens shortsmöten och inte minst nätverket mot antibiotika-resistens, som träffades på Cirkusberget varje sommar i många, många år. Och så Vi Konsumenters styrelse förstås. Bosse underhöll de jordbundna gästerna med historier kring båtar och knopslagning. Bosse har följt mig i med – och motgång, alltid med öppna öron och kloka råd. Hade Bosse och jag inte tillbringat en natt med samtal kring hur jag skulle hantera situationen kring alternativ till Slakteriförbundet våren 1993, så hade jag kanske inte kommit tillbaka till LRF, utan hamnat på jordbruksdepartementet.

Det finns väldigt många positiva minnen från 45 år tillsammans – en lång resa med många resor, segling och skidåkning och fantastiska matminnen tillsammans med vår gemensamma son Alexander. Jag tog tjänstledigt från LRF våren 2002, p g a konflikten kring de 500 danska galtarna, som Swedish Meats skulle importera. Då var det Bosse som tog med mig på bilresa till Tyskland och Frankrike. ”Nu är det din resa, som du så väl behöver” sa han. Och det blev en verkligt fin upplevelse och återhämtning. Jag var så glad över att han fick dela glädjen med mig att bli hedersledamot i KSLA och hedersdoktor vid SLU. Det kändes verkligen som han var stolt över sin fru och ville att hans barn skulle se det. Själv hade Bosse en lång och gedigen karriär i SAS, som chefsjurist som slutade 1993. Sedan blev det Stockholmsbriggen, Bellman och De Litterära sällskapen samarbetsnämnd. Båtar var verkligen hans liv. Många underbara seglingar i Stockholms skärgård i alla väder. Bosse var en trygg skeppare.

Bosse var ingen djurmänniska, men han berättade gärna att han hade ridit under studietiden på Stockholms högskola och vi red faktiskt två gånger tillsammans. Han älskade vår pudel Sappho, som dog 2015. Sappho kom in i vårt liv 2004 efter övertalning av sonen. Hon var hans sällskap, när jag var ute och flängde i jobbet. Attis min älskade nuvarande vovve, låg gärna bredvid sin husse och blev jätteglad när han kom hem från sjukhuset. Nu tar han Bosses plats i soffan, men tomt känns det.

På min sjuttioårsdag 2013 höll Bosse ett fantastiskt fint tal till mig med sin bild av våra då ca 40 år tillsammans. ”Vi kör två parallella spår. Bestämmer envar sitt innehåll, fart och kurs. Men har samma huvudriktning och tappar inte ögonkontakten med varandra. Jag tycker vi har snickrat ihop våra skilda egenheter riktigt bra till ett hållbart livsbejakande klimat som vuxit fram under åren tack vare din hederlighet, anpassningsförmåga, tålmodighet och pålitlighet. Och framför allt en i grunden varm och seg ömsesidig kärlek”. Så fina ord och jag minns dem med stor tacksamhet, nu när det känns så tungt. Vill känna att detta präglade vårt långa liv tillsammans och glömma den senaste svåra tiden. Utom firandet av hans 90-årsdag den 2 februari i år, som jag är så glad att jag ordnade och att han orkade med. Man tror att man är beredd på det oundvikliga, men det är man inte, när det väl sker. Han saknas mig! Men ett stort och varmt tack alla nära och kära och vänner, som skickat mig medkänsla, tankar och styrkekramar. Med ert stöd blir livet verkligen värt att leva.

Av de 73 punkterna i januariöverenskommelsen finns mycket positivt, men också en hel del att notera och fundera över vad punkterna kommer att innebära? Man kan ju göra sin egen tolkning med utgångspunkt från vad framför allt C och L ställt sig bakom i form av tillkännagivanden vid behandling av frågor som livsmedelsstrategin och propositionen om ny djurskyddslag.

Det finns många bra och positiva punkter. Det finns tydliga ambitioner när det gäller satsningar på landsbygden. Det är bra och något annat var väl inte att förvänta sig från Centerpartiet. Bra med satsningar på solceller och vindkraft för eget bruk och vägunderhåll.

I punkt 8 sägs ”Man vill stärka och öka konkurrenskraften inom det svenska jordbruket. Svensk livsmedelsproduktion är helt avgörande för jobb och tillväxt på landsbygden. Ett kraftfullt bondepaket kommer att genomföras för att stärka likviditeten och konkurrenskraften. Insatser ska också genomföras för att stödja en utveckling mot ett fossiloberoende jordbruk”. Man kan konstatera att krav på ökad produktivitet medför ökad storskalighet och specialisering inom jordbruket. Den utvecklingen snarare minskar än ökar landsbygdsbefolkningen. Små gårdar slås ut och stora gårdar blir ännu större. Vi är många som önskar, kanske önsketänkande, att mångfalden i storlek och diversifierad produktion kan finnas kvar. Och vad menar C och L med ökad konkurrenskraft och ett kraftfullt bondepaket? Sven- Erik Bucht var väldigt tydlig med att djurvälfärden inom svensk djurhållning inte fick försämras. 1 april ska den nya djurskyddslagen träda i kraft och det kräver att det finns en djurskyddsförordning, som regeringen beslutar om och med en ny landsbygdsminister. C och L har uttalat att mer långtgående svenska regler bör prövas noga. Motioner till Centerstämman ville ta bort det svenska beteskravet för mjölkkor och det har i motioner från Centern och KD föreslagits att ta bort förprövningen av djurstallar.

I tillkännagivandet till livsmedelstrategin sägs också av bl a C och L, att myndigheter ska stötta livsmedelsföretagande. Vad detta innebär i form av regelförenklingar och målstyrd lagstiftning får framtiden utvisa. Det är något som jag skrivit om i tidigare bloggar. Myndigheternas instruktion och regleringsbrev får aldrig åsidosätta huvuduppdragen som handlar om medborgarnas hälsa och säkerhet, uppfyllande av nationella miljökvalitetsmål och djurs välfärd.

Under punkt 8 uttalas också att Sverige ska internationellt arbeta för minskad antibiotikaanvändning i djurhållning globalt har ett brett politiskt stöd och en process som redan påbörjats. Att man aktivt ger stöd till ursprungsmärkning av kött och fisk på restauranger och i storkök är bra. Uppdrag har redan givits till Livsmedelsverket i juli 2018 med proposition våren 2020.

Glädjande är att under frågan kring den framtida klimatpolitiken anges att miljömålsberedningen får i uppdrag att bereda frågan om mål för konsumtionsbaserade utsläpp. Det är en fråga som ett brett nätverk av miljö – och konsumentorganisationer drivit sedan 2016. En stor del av våra utsläpp av växthusgaser kan hänföras till vår konsumtion och produktion av varor i andra länder d v s import. Det finns bra förslag kring åtgärder för att skärpa miljöarbetet, stimulera cirkulär ekonomi och stärka den biologiska mångfalden.

Glädjande tydliggörs att medias oberoende ska stärkas. ”Stärk förutsättningarna oberoende granskande journalistik och en mångfald av medieperspektiv över hela landet. Förstärk mediestödet”.

Och så till slut en punkt som gladde sonen Alexander; Barnvänliga och hållbara städer. Stadsmiljöavtalen utvecklas och effektiviseras för att bland annat främja alternativ till bil i städerna. Andelen som reser med cykel ska öka. Bilpooler ska stimuleras. Skatteregler ska underlätta för cykelpendling.

.

I mars förra året efterlyste jag en SWOT-analys av svensk matproduktion. Var finns konkurrensfördelarna, var finns svaga sidor och vad är hot och vad är möjligheter. Och var finns fakta? Land Lantbruk 4 januari, upprepar den av LRF etablerade felaktiga uppgiften om att självförsörjningen minskat från 75 till 50 %. Jag förvånas alltd över att ingen anger källa till uppgiften. Jordbruksverket redovisar helt andra siffror beroende på vilken produkt det handlar om. Men förra årets missväxt ändrar givetvis faktan. Det är drygt 20 år sedan man gjorde en seriös studie om vad svenska djurskyddsregler för gris verkligen kostade. Förra året sjösattes ett antal handlingsplaner för att öka den svenska matproduktionen inom ramen för livsmedelsstrategin. Men så kom torkan och skapade ett helt nytt landskap. Spannmålskörden räcker inte för det inhemska behovet och Sverige har blivit en importör av spannmål. Foderkostnaderna har rasat i höjden och bönderna och livsmedelsindustrin kräver mer betalt av marknaden. Torkan skapade ett intresse för svenskt lantbruk och förtroendet är högt för Sveriges bönder. Men är det verkligen så högt att man kan ta bort lagstiftning och certifieringar? Nej säger jag! Det är verkligen att utmana förtroendet! Häromdagen träffade jag en länsveterinär, som berättade att man hittat en stor mjölkproducent, som använt läkemedel, som inte var tillåtet att använda inom ramen för villkorad läkemedelsanvändning. Förtroende kan lätt förbrukas. Letar man, hittar man säkert producenter som använder Belgisk Blå i sin uppfödning. Alla bönder är inte lika medvetna om mervärdenas betydelse.

Jordbruksverket har skrivit ett utmärkt debattinlägg i DN, där man verkligen lyfter fram svenska mervärden som en låg antibiotikaförbrukning, ett gott djurskydd som exempelvis det svenska beteskravet för mjölkkor. Jag tar debattinlägget som ett löfte om att Jordbruksverket i alla fall inte tänker verka för att luckra upp dagens djurskyddslagstiftning. Och det ville inte heller LRF:s förbundsstämma i maj. Palle Borgström säger något annat. Det behövs ingen lagstiftning eller inga branschöverenskommelser, säger han. Är det föreningen Sveriges Mjölkbönder han vill vara vän med, så mjölkbonde han är, som vill ha bort alla svenska särkrav?

Och så fick vi en ny djurskyddslag förra året. Som oftast är fallet är lagen en ramlag, som just anger ramarna för vad som accepteras och vad som ska eftersträvas för en god djurvälfärd. Det intressanta är vad djurskyddsförordningen anger. Det är den som ska vara vägledande för myndigheternas djurskyddsföreskrifter. Vi vet väl bara att den innehåller förbud mot elefanter och sjölejon på cirkus. Djurskyddsförordningen beslutas av regeringen och måste vara på plats den 1 april när lagen träder ikraft. LRF kallar den nya djurskyddslagen för en modern lag. Man driver stenhårt kravet på målstyrd lagstiftning och detta tillsamman med livsmedelsföretagen och med stöd av Jordbruksverket och livsmedelsstrategin. För att komma åt problemet med 21 länsstyrelser, vill man ha en samlad myndighet för djurskyddstillsynen.

Det finns saker som vi är rörande överens om i alla fall. Vi vill ha en gränskotroll som förhindrar att allvarliga smittsamma djursjukdomar kommer in i landet. Men det hjälpte inte att det skrevs flera debattinlägg i dagspressen. Sverige blev överkört av andra medlemsstater där frihandel är viktigare än djur – och folkhälsa. Nu ska Jordbruksverket se till att allt görs för att förhindra smittspridning.

Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige skrev en debattartikel i Altinget kring vad vi förväntar oss av ny GD för Jordbruksverket. Jag tycker det känns lite oroande att hon avskaffar Jordbruksverkets konsumentråd och tror att rådet för hållbar produktion och konsumtion, ska fylla den rollen. Då får man allt se till att man tänker igenom och lägger upp arbetet så att det inte blir övervägande envägskommunikation. Se till att utnyttja kompetensen hos det civila samhället. Sök dialog!Tillämpa inte monolog!

Och så till slut, livsmedelstrategin! Vi konsumenter har haft fyra seminarier kring denna i Almedalen tillsammans med olika samarbetspartner. 2015 var budskapet sänk inte djurskyddet och sök dialog. Vi hade hoppats att LRF skulle svara upp mot den inbjudan, men till slut fick Vi Konsumenter ta initiativet i juni 2018 bjuda in till diskussion kring djurskyddsfrågor. 2016 fanns ännu ingen strategi. Miljö – konsument och djurskyddsorganisationerna gjorde sina beställningar och handeln och besöksnäringen svarade. 2017 bjöd vi in samtliga riksdagspartier för att stå till svars. 2018 fick generaldirektörerna för Jordbruksverket och Livsmedelsverket, Peter Larsson och Palle Borgström, LRF chansen att deklarera vad man vill. Vi kommer att tjata om att det är viktigt att inte bara tala om att man ska producera mer, utan också om hur och vad. Hållbarhet, människors hälsa, ekosystemen, nationella miljömål och en god djurvälfärd. Min önskan är att debatten ska handla om helheten och planetens gränser och inte bara om kött och klimat. Och hela jordbruket måste gå mot ökad hållbarhet – ekologiskt såväl som s k konventionellt.

Som konsument måste jag kunna lita på att viktiga mervärden är säkrade och kontrollerade. Kor som betar på sommaren är ett starkt svenskt mervärde, som stöds av många konsumentstudier och lyfts speciellt i Axfoods livsmedelsstrategi. Idag finns beteskravet i den svenska djurskyddsförordningen. Jag vill gärna köpa svensk ost gjord på mjölk från betande kor och känna trygghet i att lagstiftningen finns och kontrolleras av oberoende kontrollanter. Märkningen ”Mjölk från Sverige” får betydligt mindre värde om ett av de starkaste mervärdena, beteskravet, inte finns med. Att en majoritet av mjölkbönderna säger sig vilja släppa ut sina kor, oberoende av lagkravet räcker inte. Om lagkravet på bete försvinner kommer jag inte i alla lägen välja svensk ost. Jag vill ju inte gynna de mjölkbönder som håller sina kor på stall året om. En bra innemiljö, kan inte ersätta de positiva effekterna på kors välfärd, som betet innebär. Ett möjligt alternativ är en certifiering med märkning som garanterar kor på bete under sommaren. Men det innebär att vi accepterar att en viss andel av de svenska korna aldrig får komma ut på bete.

På samma sätt vill jag känna trygghet i mitt val av svenskt griskött att inga smågrisar i Sverige avvänjs vid tre veckors ålder. Detta tillåts enligt svenska djurskyddsregler (även om det bara är tio procent av omgången). Nu sägs att svenska grisuppfödare inte kommer att sänka avvänjningsåldern till den nivån och det ska vi lita på. Men det räcker inte. Hur ska jag veta det? Det bästa skulle vara att Jordbruksverket anpassar sin föreskrift till konsumenternas krav och grisuppfödarnas vilja. Danska djurvälfärdskoncept har tydligt valt en avvänjningsålder på minst fyra veckor.

Mervärden handlar i grunden om förtroende och tillit. Som konsument vill jag känna tillit till att politikerna är modiga nog att fatta beslut om regelverk, som underlättar för mig att göra hållbara val. Svenskt ska vara det bästa valet från miljö, klimat, livsmedelssäkerhets – och djurskyddsynpunkt. Vi måste också kunna lita på att myndigheterna inte låter produktionens krav på att öka produktionen överordnas myndigheternas instruktion kring livsmedelssäkerhet, konsumenternas trygghet, hållbarhet och ett gott djurskydd. Öka gärna den svenska livsmedelsproduktionen, men det måste ske på ett sätt som ger hälsosam och säker mat, gynnar de nationella miljömålen och ett gott djurskydd. Jordbruksverket behöver bygga upp förtroendet efter den okänsliga hanteringen kring nya djurskyddsföreskrifter för bete och gris förra året.

I Axfoods senaste konsumentstudie lyfts ursprung, bekämpningsmedel och djurvälfärd fram som viktiga frågor. Smak är också ett viktigt mervärde, men smak handlar också mycket om förväntningar. Tomater som anges som ekologiska eller svenska smakar bättre än importerade, även om de är holländska. Många konsumenter vill gynna svenska bönder och värderar närhet högt. I dagsläget har konsumenterna högt förtroende för bönderna. Men högt förtroende för bönderna, kan inte ersätta regelverk och kontroll. Alla bönder är inte lika. Förtroendet kan lätt ifrågasättas om det visar sig att man bryter mot lagstiftningen, ökar användningen av bekämpningsmedel, missbrukar medicin på gården eller exempelvis använder Belgisk Blå-djur i uppfödningen. Kraven kommer att öka på transparens och spårbarhet.