Har vi hjälpt Sveriges grisar?

Var det värt en heldag från kl 06.00 till kl 22.00 för att ha ett snack med GD för Jordbruksverket Leif Denneberg i en och en halv timme? Med det stora engagemang som svenska konsumenter känner för hur djuren, som ger oss våra livsmedel hålls och hanteras, kändes det ändå rätt att representera detta genom Vi Konsumenter. Jag vill rikta ett tack till Leif, som tog emot oss. Vi som pratade med Leif var Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige, Linda Björklund, Djurens Rätt, Bo Algers, Compassion in World Farming och jag från Vi Konsumenter. Närmare 60 000 namnunderskrifter överlämnades från Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige, som vill att Jordbruksverket drar tillbaka sitt förslag att sänka avvänjningsåldern för smågrisar i avvaktan på det vetenskapliga rådet. Nej, Jordbruksverket är inte berett att backa och dra tillbaka sitt förslag. Man gick snabbt ut med ett pressmeddelande om att man inte vill sänka djurskyddet, utan bara sänka avvänjningsåldern några dagar. Det är en sanning med modifikation. Vi är oeniga med Jordbruksverket om förslaget att tillåta att 10 % av smågrisarna kan avvänjas vid tre veckors ålder med de risker de medför. Vi anser att djurskyddslagen utgår från att varje djur ska respekteras, medan verket accepterar grupptänkande. Vi är också oeniga med Jordbruksverket om att experterna som granskade Grisföretagarnas pilotprojekt har godkänt Jordbruksverkets förslag till föreskriftsändring. Det stämmer inte med Stefan Gunnarssons och Per Wallgrens debattartikel i Land, forskarnas debattartikel i Göteborgsposten och Stefan Gunnarssons uttalande på mötet i den s k dialoggruppen den 27 september.

Jag kritiserade framför allt Jordbruksverkets hantering, vilket jag skrivit om tidigare d v s bristen på dialog, för kort remisstid och bristen på respekt för remissinstanserna. Så här skrev Jordbruksverket den 19 april i samband med att förslaget till reviderade djurskyddsföreskrifter skickades ut på remiss: ”Förslaget skickas nu ut på remiss till berörda instanser. De synpunkter som lämnas in till verket kommer tas med i den fortsatta beredningen av ärendet. Planen är att föreskrifterna ska träda i kraft i slutet av 2017.” Så här ett halvår senare känns kommentaren nästan ironisk. Konsumenterna fanns inte med på remisslistan och det är Jordbruksverkets bristande lyhördhet för en majoritet av remissinstansernas invändningar, som bl a är skälet till JO-anmälan.

Det var en lång resa för mig- först ut till Hemmesta ute på Värmdö med bil för att lämna hunden kl 8, parkera bilen i Grisslinge, buss till Cityterminalen, Snälltåget 09.35 till Nässjö, Jönköping, möte på Jordbruksverket kl 14 – 15.30, tåg 16.05 från Jönköping till Stockholm (träffar My Sahlman, LRF i Nässjö), T-bana från Centralen till Slussen, buss till Grisslinge, hämta bilen och hunden i Hemmesta och hemma på Östermalmsgatan kl 22. Pust, bil- buss – tåg – tunnelbana, men kommunikationerna fungerade.

Var det värt det? Ja, jag tror på samtalet – att sätta sig vid ett bord och ge och ta. Det var ju det vi vill ha till stånd, fast tidigare. Det var bra att vi fick framföra våra synpunkter och Leif fick möjlighet att kommentera. Vi fick också en del annan information av värde. Man har talat om ad hoc- grupper på Jordbruksverket för särskilda projekt. Tänk till på det Jordbruksverket!

Man ska välja sina strider!

Jordbruksverket har definitivt valt att förklara krig mot den samlade vetenskapen på SLU inom djurskyddsområdet, det organiserade djurskyddet, konsumenterna, länsstyrelserna, Livsmedelsverket och Veterinärförbundet och i stället försvara grisproducenterna. Jordbruksverket säger sig känna trygghet i beslutet om sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Man måste kunna lita på grisproducenterna säger man. Alla kända argument upprepas – beslutet bygger på en bred studie, vi har helt andra grisar i dag än för tio år sedan, tidigare avvänjning bygger på ett antal villkor, som måste vara uppfyllda. Jag och många med mig har kommenterat dessa tidigare. Jag rekommenderar läsning av Djurskyddet Sveriges JO-anmälan www.djurskyddet.se.

Att man har kört över en majoritet av remissinstanserna vill man inte kännas vid. Dessa är vilseledda – av djurskyddet? Det senaste inlägget i frågan kom i Debatt Göteborgsposten 5 oktober. ”Djurskyddslagstiftningen ska bygga på vetenskaplig grund, där sådan finns. Det tycks forskare, näring och politiker vara överens om. Likväl väljer Jordbruksverket att bortse från remissvar som belyser föreskriftsförslag från vetenskapligt håll.” skriver tio tunga djurskyddsforskare från SLU. Och det är inte vilka forskare som helst, utan verkligen en elit såväl nationellt som internationellt.
Forskarna uppmanar Jordbruksverket:
• att dra tillbaka förslagen till nya föreskrifter för lantbruksdjur respektive häst,
• att använda den tillgängliga forskning som finns i arbetet kring djurskyddsföreskrifterna,
• att ta hänsyn till remissinstansernas kritik och synpunkter, liksom till synpunkter från det kommande av regeringen beslutade vetenskapliga rådet för djurskyddsfrågor.
Endast på detta sätt kan det säkerställas att föreskrifterna har förankring i forskning och demokratiska processer”.

Var finns den svenska consensus-modellen, där man sätter sig ned tillsammans och ser om man kan hitta en vettig kompromiss? Att man tar upp frågan på Dialoggruppens möte den 27 september är för sent – alldeles för sent och sättet man tar upp frågan på är fel (läs min tidigare blogg). Vem eller vilka tjänar på att Jordbruksverket trots detta driver igenom en föreskriftsändring? Inte är det Jordbruksverket, som tjänar på kriget. Man har allvarligt tappat i förtroende genom sitt agerande. Två JO-anmälningar säger en del. Blir grisproducenterna vinnare? Ja det skulle man tro, men risken är uppenbar att man genom sitt agerande tappat i trovärdighet på marknaden och hos medvetna konsumenter. Detaljhandeln varnar för att urvattna svenska mervärden. Kommer grisarna vinna på beslutet? Grisföretagarnas studie tyder inte på det, men det är ju det vi inte vet. Det mesta tyder på att smågrisarna är förlorarna. Föreningen Vi Konsumenter tillsammans med Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige tar upp frågan kring vilket kött vi ska välja på ett seminarium på KSLA den 14 november www.vikonsumenter.org.

Jordbruksverket inkompetensförklarar kritikerna av verkets förslag

Det går inte att hitta en forskare som inte anser att det är riskfyllt från hälso – och beteendesynpunkt att sänka avvänjningsåldern för smågrisar från fyra till tre veckor. Jordbruksverkets förslag bygger inte på vetenskap och beprövad erfarenhet. EU:s experter i EFSA och internationella experter från World Animal Protection är överens. Onsdagen den 27 september hade Jordbruksverkets dialoggrupp för djurskydd sitt första möte i ny form. Dialoggruppen ersätter det tidigare djurskyddsrådet, där jag för övrigt suttit för tre olika uppdragsgivare sedan 90-talet, LRF, Djurskyddet Sverige och Sveriges Konsumenter. Som sista punkt diskuterades Jordbruksverkets förslag till sänkt avvänjningsålder för smågrisar, eftersom detta förslag debatterats i media. Från Jordbruksverket fanns tydligen ett behov av att tala kritikerna till rätta och förklara vad Jordbruksverkets förslag om sänkt avvänjningsålder för smågrisar egentligen innebär. Jordbruksverkets Gunnar Palmqvist förklarar bl a att i Sverige drivs omgångsuppfödning och det påverkar valet av avvänjningsålder. Det finns också ett krav från livsmedelsstrategin att öka produktionen. Gunnar Johansson hade bevakat två av de tre gårdar som sänkt avvänjningsåldern i pilotprojektet. Han anser att det är en välfärdsutmaning. Resonemangen bekräftade att egentligen handlar det inte om att smågrisarna ska avvänjas vi tre veckors ålder, utan kanske vid i medeltal vid 25 – 27 dagars ålder.

Men förslaget från Jordbruksverket är följande: ”2 § Smågrisar får inte avvänjas förrän de uppnått 28 dagars ålder och ska då ha vant sig vid tillskottsfoder. Smågrisar får dock avvänjas upp till sju dagar tidigare under förutsättning att samtliga punkter nedan är uppfyllda.” Därefter följer ett antal villkor, varav många borde vara en självklarhet för en professionell smågrisuppfödare. Tre veckor är vad EU-direktivet tillåter. Är det tillåtet att avvänja vid tre veckor och man uppfyller tilläggsvillkoren, kan man inte hindra en svensk grisuppfödare att sänka avvänjningsåldern, med allt vad det betyder i form av ökad risk för beteendestörningar och sämre djurhälsa. Det är en sak att testa i tre besättningar under noggrann uppföljning och insyn av veterinärer och att tillämpa detta i större skala. Och lite konspiratoriskt – är det ett sätt att sysselsätta veterinärer. Är det av prestigeskäl som Jordbruksverket envisas med att hålla fast vid tre veckors tillåten avvänjningsålder. Det är bara så provocerande!

Till punkten hade speciellt inbjudits Bo Algers,professor emeritus, Gunnar Johansson, Gård – och djurhälsan och granskarna av Pig-rapporten Stefan Gunnarsson, SLU och Per Wallgren, SVA och jag (per telefon). Frågan är varför man gör det nu, när Jordbruksverket redan skickat förslaget till EU på teknisk runda, och inte innan man tog förslaget. Känslan efter mötet är att Jordbruksverket inkompetensförklarar kritikerna. Jag är övertygad om att samtliga närvarande läst rapporten från Grisföretagarnas pilotprojekt, rapporten från utvärderarna, Jordbruksverkets, Svenskt Kött och Grisföretagarnas ordförandes argumentation och granskarnas kritik över Svenskt Kötts Facebooks-inlägg m m. Vill Jordbruksverket också ifrågasätta djurskyddsorganisationernas kompetens? Jag ser fram emot en kritisk granskning i samband med Djurskyddet Sveriges JO-anmälan. Jordbruksverket har hanterat sina remissinstanser respektlöst, vilket är en av de viktigaste aspekterna.

Läs hela artikeln »

Nej, Sven-Erik Bucht – producenter och konsumenter krokar inte arm

När landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i mars 2015 drog i gång arbetet med den nationella livsmedelsstrategin uppmanade han producenterna att kroka arm med konsumenterna. Har han själv krokat arm med sin konsumentminister Per Bolund? Ja han har i alla fall tillsammans med Per Bolund skrivit en debattartikel kring ursprungsmärkning på krogen – bra! Men Per Bolunds strategi för hållbar konsumtion 2016 var tyvärr mycket försiktig när det gällde livsmedel. Han vill väl inte lägga sig i sin regeringskollegas revir. Det är i och för sig anmärkningsvärt, med tanke på matproduktionens stora betydelse från hållbarhetssynpunkt.

Men när det gäller relationen mellan producenter och konsumenter är situationen minst sagt bekymmersam. Här har minsann inte krokats arm. LRF: s fokus för närvarande är att utnyttja livsmedelsstrategin för att pressa myndigheterna för att ge konkurrenskraft och främjande av lantbruksnäringen minst lika stort fokus som myndighetens uppdrag för att främja en hög livsmedelssäkerhet, svenska miljömål, klimatarbetet och ett gott djurskydd m m. Man sätter press på Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, SVA m fl. Kommer man ge sig på Konsumentverkets också? Men hallå! Svenska myndigheter som exempelvis Jordbruksverket är inte böndernas myndigheter. Det är samhällets och medborgarnas myndigheter. Det är riksdagens och regeringens förlängda arm (jag har tidigare skrivit om svagheter i den svenska förvaltningsmodellen http://gunnela.nu/2017/07/27/dags-att-se-over-den-svenska-forvaltningsmodellen/).

Nu ser vi flera exempel på lantbruksnäringens blåslampa där man använder livsmedelsstrategin som förevändning. Jordbruksverkets förslag till nya djurskyddsföreskrifter för lantbrukets djur framför allt sänkning av avvänjningsåldern för smågrisar är ett exempel. Att Kemikalieinspektionen godkänner att stort antal nya bekämpningsmedel är ett annat. När LRF kommenterar budgeten släpper man symtomatiskt fram LRF:s representant i Konkurrenskraftutredningen. Förutom att Martin Ragnar har JO-anmält Jordbruksverket har även Djurskyddet Sverige gjort detsamma. Jag hoppas detta blir en välbehövlig test på hur myndigheterna förvaltar sina uppdrag.

http://www.mynewsdesk.com/se/djurskyddetsverige/pressreleases/djurskyddet-sverige-jo-anmaeler-jordbruksverket-2165683?utm_campaign=send_list

I Näringsdepartementets dialoggrupp kring livsmedelsstrategin blev det knappast någon dialog mellan producent – och konsumentintresset. Vid Vi Konsumenters m fl seminarium i Almedalen 2015, där LRF deltog, var ett av de viktigaste budskapen – dialog. LRF:s utspel med krav på myndigheterna gynnar sannerligen inte att producenter och konsumenter krokar arm. Jag upprepar – konkurrenskraft är väl inte bara konkurrens på lika villkor och krav på sänkta nivåer för regelverket för miljö och djurskydd. Ska vi lätta på regelverket för salmonella också? (det ville Djurhälsovårdens chef på 90-talet). Just nu går det bra för svenska livsmedel (marknadsandelen för griskött är 72,8 % och för matfågel 63 %). Man har starka mervärden, där djurskydd ligger i topp. Kommer det verkligen räcka med närproducerat och att värna svenska bönder för att behålla och utveckla den svenska matproduktionen?

Läs hela artikeln »

Förtroende är knäckfrågan

I tidningen Jordbruksaktuellt läser jag Jordbruksverkets, Gunnar Palmqvists, försvar för förslaget om sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Det jag saknar i artikeln är remissinstansernas uppfattning – alla de som blev överkörda. Det är inte konspiratoriskt att peka på att beslutet om vetenskapligt råd fanns när Jordbruksverket gick ut med sin remiss om ändrade djurskyddsföreskrifter. I samband med att verket i våras gick ut med förslag till nya djurskyddsföreskrifter för bete för mjölkkor, var det flera remissinstanser, som pekade på bristen av samråd med NGO:s – djurskydd, miljö och konsument. Och lika förbannat gör Jordbruksverket samma misstag en gång till. Man måste förstått att sänkt avvänjningsålder skulle ge upphov till ifrågasättande.

I veckan träffade jag Mona, veterinär, som arbetade för mig på LRF på 90-talet, som talade om Jordbruksverkets hanterande av frågan kring om djursjukvårdares rätt att lägga bedövning och anestesi m m. Jag kan inte frågan, men vet att även i det fallet, körde Jordbruksverket över en majoritet av remissinstanserna. Som ni förstår är jag både arg och oroad över Jordbruksverkets agerande. Personligen har jag tappat förtroende för en myndighet, som jag tidigare tyckte hanterade frågorna kring djurskydd och smittskydd på ett trovärdigt sätt. Jag minns exempelvis griskrisen november 2009, som resulterade i en av Jordbruksverket utarbetad djurskyddsdeklaration året efter. ”Om Jordbruksverket tappar i förtroende, så drabbar det även bönderna”. Så sa en medarbetare på Jordbruksverket, som jag talade med häromdagen. Och så är det förstås. Om den ansvariga myndigheten som ansvarar för utformande av detaljföreskrifter och kontroll tappar i förtroende förlorar hela lantbruksnäringen i förtroende. Nu har Jordbruksverket i alla fall börjat kalla in sina samrådsgrupper. Dialoggrupp djurskydd har sitt möte den 27 september och rådet för hållbar produktion och konsumtion den 24 oktober.

Även Svenskt Kött måste vara försiktigt. Så här skrev man om Jordbruksverkets förslag: ”Grunden till förslaget från Jordbruksverket baseras på vetenskapliga studier från Sveriges främsta experter på djurskydd. Studien visar att både den diande suggan och smågrisarna mår bättre av att smågrisarna avvänjs något tidigare än idag. Studien är gjord av veterinära experter från Gård & Djurhälsan, Lundens Djurhälsa och Distriktsveterinärerna. Förslaget har även granskats av experter på SLU och SVA”. Nej det var inte vetenskapliga studier som låg bakom förslaget, utan en fältstudie. Och Sveriges främsta experter på djurskydd var inte delaktiga. Stefan Gunnarsson, Leg vet, Docent, SLU och Per Wallgren, Leg Vet, Professor, SVA och SLU granskare av rapporten från fältstudien skriver i tidningen Land: Det finns inget stöd för att påstå att studien vi granskat visar att den diande suggan och smågrisarna mår bättre av att smågrisarna avvänjs tidigare än i dag. Har Svenskt Kött verkligen läst rapporten? Rubriken på debattinlägget i Land den 12 september är: ”Svenskt Kött sprider myter om avvänjning av smågrisar” Jag har fått en tweet om att texten är ändrad, men hittar ingenting på Svenskt Kötts hemsida. Ingemar Olsson, ordförande i Grisföretagarna, argumenterar i saken.

Nu har både Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt startat namninsamlingar mot sänkt avvänjningsålder. Djurens Rätt planerar en bred uppvaktning av Jordbruksverket. Grisgeneralen (Gris Nyhetsbrev) tycker att Bo Algers, som emeritus, inte ska ge sig in i debatten. Men han är inte verkligen inte ensam om kritiken mot verkets förslag. Många forskare inom djurskydd på SLU är starkt kritiska. Sista ordet är definitivt inte sagt. Håkan Henriksson, Jordbruksverket uttalar sig i tidningen Svenska Måltider om att han är säker på att förslaget går igenom. Jag är inte lika säker.

Jordbruksverket har kört över en majoritet av sina remissinstanser – fungerar den demokratiska processen?

Klarar Jordbruksverket sina dubbla roller – att värna ett gott djurskydd och samtidigt främja en konkurrenskraftig svensk produktion? Det har uppstått en engagerad debatt kring Jordbruksverkets förslag att sänka avvänjningsåldern för smågrisar i reviderade djurskyddsföreskrifter. Stark kritik har framförts mot bristande vetenskapligt underlag. Och att verket i all hast har drivit igenom ändrade föreskrifter och inte inväntat regeringens beslut att inrätta ett vetenskapligt råd måste ifrågasättas. Det känns också som att man haft väldigt bråttom med att skicka förslaget till EU för notifiering.

En berättigad fråga är om Jordbruksverkets remisshantering tål en kritisk granskning. Djurskyddet Sverige har förtjänstfullt begärt ut samtliga remissyttranden. Det är tydligt att Jordbruksverket helt kört över huvuddelen av sina remissinstanser. När landsbygdsministern Sven-Erik Bucht fick frågan av Sofia Arkelsten (M) om samråd, intygade ministern att han var övertygad om att samrått skett enligt vedertagna regler. Visst har Jordbruksverket en lång lista över remissinstanser (konsumentorganisationer saknas), men att ge så kort tid (en månad 19 april till 22 maj) för att besvara remissen är respektlöst. Det har påpekats av många remissinstanser. Framför allt SLU har klagat på att det inte gets möjlighet att leta fram vetenskapligt underlag. Men inte bara den begränsade remisstiden är anmärkningsvärd. Jordbruksverket har kört över en majoritet av remissinstanserna med sitt förslag till ändrade föreskrifter. Bland de remissinstanser som avstyrkt förslaget till sänkt avvänjningsålder för smågrisar finns samtliga djurskyddsorganisationer, Veterinärförbundet, Livsmedelsverket, en majoritet av länsstyrelserna, djurskyddsinspektörernas förening och Vi Konsumenter. Inom SLU finns inte oväntat delade meningar. Men här måste man beakta inom vilken institution, som djurskyddskompetensen finns. Institutioner som svarat på grisremissen är: Institutionen för husdjurens miljö och hälsa (HMH), institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF), institutionen för husdjursgenetik (HGEN), institutionen för biosystem och teknologi (BT) samt institutionen för kliniska vetenskaper (KV). Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) har sammanställt remissvaret samt lämnat kommentarer. På förekommen anledning tar jag mig friheten att f f a ifrågasätta BVF:s djurskyddskompetens.

När Sven- Erik Bucht i riksdagen svarar på Jens Holms (V) fråga om Jordbruksverkets agerande, svarar Bucht att han har förtroende för Jordbruksverket och att verkets förslag är bra. Och som ett brev på posten, kommer inte oväntat resonemanget om ministerstyre. Landsbygdsministern har väl ingen aning om att Jordbruksverket kört över huvuddelen av remissinstanserna. Jag har tidigare skrivit om problemen med den svenska förvaltningsmodellen. Fristående myndigheter innebär ansvar. Som medborgare känner jag oro. Myndigheter som Jordbruksverket måste hantera sitt samråd med omvärlden och intressenter på ett trovärdigt sätt. Det har man inte gjort i fallet med reviderade djurskyddsföreskrifter. Den berättigade frågan är om Jordbruksverket klarar sina dubbla roller. Och hur blir det med verkets samrådsorgan och dialoggrupper?

Djurskyddslagstiftningen är till för att skydda djuren – inte djurhållarna!

Martin Ragnar tar i sin JO-anmälan av Jordbruksverket upp den viktiga aspekten. Jordbruksverket kan inte sätta sig över djurskyddslagstiftningen och införa produktionsekonomi som ett bärande kriterium för sina djurskyddsregler. Det finns ett skvaller som säger att det fanns krafter som vill införa produktionsekonomiaspekten i djurskyddslagstiftningen. Så fullkomligt orimligt och oetiskt! Det förekommer inte i någon annan djurskyddslagstiftning – inte i EU:s, inte i andra länders eller i OIE:s djurvälfärdskoder. OIE konstaterar visserligen att “Animal Welfare is a complex, multi-faceted issue that is influenced by important scientific, ethical, historical, cultural, religious, economic and political dimensions”. Men det innebär inte att man inkluderar ekonomihänsyn i sina rekommendationer till medlemsländerna.

Självklart måste jordbruksverket alltid göra en avvägning mellan vad som är bra för djuren och huruvida föreskrifterna innebär orimligt höga kostnader för djurhållarna. Men syftet med djurskyddsföreskrifterna är att uppfylla djurskyddslagens – och förordningens krav. Tidigare föreslog Jordbruksverket skärpningar för att förbättra djurskyddet. Nu har vi hamnat i ett omvänt förhållande. Jordbruksverket föreslår ”lättnader” som en effekt av lantbruksnäringens påtryckningar. Först kom lättnader i beteskravet, som skulle ha medfört att en hårdgjord rasthage, skulle räckt som alternativ för delar av betestiden. Och nu har verket föreslagit lättnader i regelverket för avvänjning av smågrisar. Knappast som en djurskyddsåtgärd utan som en eftergift till Grisföretagarna. I fallet med förändrade föreskrifter för gris, har Jordbruksverket fullständigt kört över djurskydds – och konsumentintresset m fl, som ansåg att förslagen måste utvärderas vetenskapligt. Man kan inte hävda att grunden till förslaget från Jordbruksverket baseras på vetenskapliga studier från Sveriges främsta experter på djurskydd, som Svenskt kött skriver. Stefan Gunnarsson, SLU som utvärderare av det sk. Omsorgsprogrammet för gris 2015 säger på sin Facebook-sida: ”Jag har inte formellt godkänt några förslag från Jordbruksverket, och det gick i vår utvärdering inte att hitta några positiva effekter av tidigare avvänjning på varken suggan eller smågrisarna. Förändringen är endast motiverad med ökad produktion av smågrisar per sugga och år. Det finns inget som pekar på att det förbättrar djurhälsa eller djurvälfärd. Precis som det inte fanns någon positiv effekt på smågrisöverlevnaden av korttidsfixering av suggorna.” Föreskrifterna är skickade till EU för notifiering. Enligt World Animal Protection innebär detta att Sverige rasar i rangordningen för vilka länder som uppfyller höga djurskyddskrav.

Svenska grisuppfödare får passa sig. Danskarna vill återta den svenska marknaden för griskött. Danska Landbrug og Födevaror har en personlig resurs i Sverige för marknadsföring och man deltog också i panel i Almedalen kring antibiotikafrågan och offentlig upphandling. Man har lyckats övertyga Christoffer Fjellner (MEP) att man ska köpa danskt griskött. Danskarna har alltid varit duktiga på att ta fram sortiment för olika marknader – Antoniusgrisen, Englandsgrisen o s v . Förutom djurskyddsmärkningen med ett till tre hjärtan kanske det snart kommer danskt griskött från grisar med knorr, ingen antibiotikabehandling och där smågrisarna garanterat inte avvänjnts före 28 dagars ålder.

Enligt Twitter samlas nu berörda generaldirektörer på Fårö för att kraftsamla kring livsmedelsstrategin. Jag vädjar till dessa att inte bara tala om förenklingar, målstyrning och flexibilitet. Att inte bara lyssna till producentintresset, utan att göra en ordentlig omvärldsanalys. Att se att svenska produkter vinner marknad med svenska mervärden. Respektera konsumentintresset och respektera också ambitionerna i strategin d v s de svenska miljömålen ska uppnås och djurskyddet ska bibehållas på en hög nivå. Och vad ska vi producera mer av? Hur får vi mer hållbart producerad mat på tallriken.

Hur man tolkar livsmedelsstrategin!

Jag var på SLU:s evenemang Matologi i Stockholm i lördags. På Norra Latins skolgård fanns tält med paneldebatter, speakers corner och forskarmöten. Även LRF var på plats och bjöd på svensk ost – Herrgård, Präst och Greve´. Det gnälls en del på SLU för tillfället när det gäller bristen på tillämpad forskning, vilket anses missgynna svenskt jordbruks konkurrenskraft i samband med livsmedelsstrategin. Men SLU insatser för att öka kunskapen hos allmänheten ska inte föraktas. Ökad kunskap hos medborgarna är nyckelfrågan när det gäller såväl valet av livsmedel som medborgarnas krav på politikerna. Om man kan mer om hur livsmedlen produceras och vad som krävs från hållbarhetssynpunkt ökar det engagemanget och det kan sätta ökat tryck på politikerna. Det behövs, vilket vårt seminarium i Almedalen visade. Det är inte bara vi som konsumenter som ska lösa matproduktionens hållbarhetsfrågor.

Ett antal intressenter för livsmedelshygien lett av Marie-Louise Danielsson-Tham har i en debattartikel ropat på mer kunskap om livsmedelshygien i skolan. Den efterlängtade ökade undervisningstiden bör också omfatta frågor kring produktionen av mat – miljö, klimat, djurskydd och etik. Synd att det var så få som lyssnade på SLU:s Erik Fahlbecks, vice rektor, kloka inledning av Matologi-dagen. Den handlade just om ”Du blir vad du äter”.

Jag träffade också en av SLU: trogna gamla grisforskare. På min fråga om hur han såg på grisnäringens framtid, så uttryckte han viss oro över storskaligheten och industrialiseringen (precis som Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen). Den av SLU:s studenter mest besökta grisgården är i sammanhanget liten, men ligger i topp när det gäller produktionsresultat. Det är också den grisgård som framgångsrikt tillämpar vaccinering av hangrisar mot könslukt. Grisnäringen står inte och faller med att man får avvänja smågrisarna något tidigare eller ej. Jordbruksverkets agerande har bara skapat misstro mot verket. Håkan Henrikssons uttalande har t o m föranlett en JO-anmälan. Både han och Gunnar Palmqvist på verket hänvisar till livsmedelsstrategins mål om att öka produktionen. Det är därför man kan oroa sig över hur myndigheten har uppfattat hur ökningen ska gå till. Jordbruksverket är nyckelmyndigheten och det kräver omdöme och ansvar för sitt uppdrag att utveckla miljö – och djurskyddshänsyn. Jordbruksverket har sett över sina råd och dialoggrupper. Sedan verket presenterat sitt förslag är det fullkomligt tyst. Ingen förfrågan om representation i rådet för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel och ingen kallelse till Jordbruksverkets konsumentråd. Har luften helt gått ur p g a Leif Dennebergs avgång?

Kött, kött, kött

”Mindre, men bättre kött” var och är budskapet från föreningen Vi Konsumenter när vi tog tag i frågan redan 2011. Vår debattartikel ”Att äta mindre kött är allas ansvar” publicerades i SvD i februari 2014 – för drygt tre år sedan. Och köttdebatten har fortsatt med hög intensitet. Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremens debattinlägg i Svenska Dagbladet, 10 augusti, ”Bättre för klimatet med fler betesdjur” har rört upp mycket känslor. Om man skriver att ”Det bästa alternativet till intensivuppfött nötkött är inte kyckling eller sojaprotein utan naturbeteskött. Det bästa alternativet till en intensifierad mjölkproduktion är inte havredryck eller läsk utan betesbaserad mjölk” så är det klart att motkrafterna mobiliserar. Veganer, Mat – och miljöinformation, Oatly m fl kan väl knappast acceptera att hållandet av nötkreatur och får i någon form kan vara en positiv klimatåtgärd. Chalmers har i tidigare debattartikel i SvD pekat ut nötköttet som den största miljöboven. Och kycklingbranschen ordnar en hållbarhetsbrunch den 23 augusti!!

Jag läser också ett inlägg från Javier Godar, från Stockholm Environment Institute, som pekar ut nötkreaturen som huvudorsaken till skövlingen av regnskogen. Att bli vegetarian skulle kunna halvera de mat-relaterade utsläppen per capita säger Godar. Elin Röös, SLU (Köttguidens skapare) och Maria Nordborg, Chalmers skriver som replik i SvD: ”Det finns inga studier, gamla eller nya, som stöder påståendet att svenska naturbetesmarker generellt sett kan lagra in så mycket kol att det kan kompensera för idisslarnas metangasutsläpp. I en klok diskussion måste idisslarnas växthusgasutsläpp vägas mot de fördelar som betesbaserad livsmedelsproduktion innebär”. Och Gunnar och Ann-Helen pekar på att deras debattinlägg inte bara tar upp betesmarkernas potentiella kolinlagring. Det handlar också om djurhållningens industrialisering. Jag håller med Elin Röös när hon och Maria Nordborg klargör att man håller med Rundgren och Meyer von Bremen om att betesbaserad lamm-, nöt- och mjölkproduktion har många fördelar, inte minst vad gäller djurvälfärd och bevarandet av den biologiska mångfalden. Dessutom är grovfoderbaserad animalieproduktion resurseffektiv eftersom djuren omvandlar gräs och andra fiberrika foderråvaror som människor inte kan äta till näringsrika livsmedel. Vi får inte glömma att livsmedelstrategin faktiskt innehåller en målsättning att öka produktionen av naturbeteskött.

Världsnaturfonden, WWF gör för närvarande en utvärdering av Köttguiden. Köttguiden togs över från SLU och publicerades 2015. Kriterierna var biologisk mångfald, bekämpningsmedel, djurens välfärd och klimatet. 2016 utökades kriterierna med antibiotikaanvändning, efter tydligt önskemål från såväl konsumenter som producenter. I Finland har WWF valt en annan väg för sin köttguide. Man har bara miljökriterier inklusive näringsläckage med omtanke om Östersjön. Man har marknadsfört den tydligt ut till konsumenterna. I Sverige har det varit ganska tyst kring Köttguiden sedan maj 2016. Det är synd tycker jag. Den är trots förenklingarna en bra faktabas för valet av olika sorters kött. Att vi i Sverige skulle råda WWF att utesluta djurvälfärd och antibiotika som kriterier, ser jag som uteslutet. Jag vill se mer offensiv marknadsföring av svensk Köttguide. Jag vill gärna hitta mer naturbeteskött i butik. Hur ska regeringen stimulera till ökad produktion? Jag vill att ”svenska” mejeriföretag tydligare marknadsför att den svenska mjölken och osten mjölken kommer från kor, som betar på sommaren.

Hur står det till med den svenska konkurrenskraften inom lantbruket?

Alliansrepresentanter och krönikor i lantbrukspressen fortsätter att utgjuta sig över dåliga konkurrensförutsättningar för svenska bönder. Man talar om skatter och avgifter men också om höga produktionskostnader beroende på svenska särkrav. Jag vill påminna om Konkurrenskraftsutredningen 2015, som faktiskt pekade på en stor potential att förbättra produktiviteten och företagandet inom ramen för svenska produktionsförutsättningar. Det finns fortfarande stora skillnader i effektivitet och lönsamhet mellan lantbruksföretag. Harald Svenssons, Jordbruksverket talade varmt för ett bättre företagande. Det har också varit ett av Näringsdepartementets huvudbudskap att öka produktiviteten.

Allianspolitiker och dylika, hur är det med omvärldsanalysen? Det finns stor framtidstro hos svenska köttbönder p g a bättre betalt och marknadens stöd. Jag kan läsa i Jordbruksaktuellt att svenska mjölkbönder har lyckats bäst när det gäller att sänka break-even nivån för mjölkpriset. Sett till konkurrenskraft ligger de på en fjärdeplats enligt European Dairy Farmers. Och det ”trots” svenska djurskyddskrav inklusive beteskrav. Den bästa svenska smågrisuppfödaren ligger väl i nivå med de bästa danska producenterna ”trots” att han har suggor som går lösgående vid grisning. Det är kul att läsa, men det finns ett stort och viktigt men. Den ökade produktivitet får inte uppnås genom försämrad djuromsorg eller sämre djurhälsa. Intensiv ungtjursuppfödning på helspalt är ingen höjdare. Lönsamhet är ju både kostnader och intäkter. Lönsamhet kan ju uppnås genom att satsa på extensivt, speciella kvaliteter, ekologiskt eller egen förädling. Den marknaden växer. Livsmedelsdagarna på Tylösand i september har temat ” Ska vi ha stora eller små livsmedelsföretag?”. Både behövs är också inbjudans slutsats. Och så har det alltid varit.

Så här skrev föreningen Vi Konsumenter i sitt remissyttrande över Konkurrenskraftsutredningen i juni 2015
• Konkurrenskraftsutredningen anger att det finns potential att öka konkurrenskraften genom ökad produktivitet, bättre företagande, behovsinriktad forskning och kvalificerad rådgivning vilket bör ges hög prioritet.
• Konkurrenskraften måste stärkas genom att bevara och utveckla svenska mervärden och inte avveckla dessa. Svenska konsumenter värderar djurskydd och miljö som starka mervärden. Vi Konsumenter tar därför helt avstånd från utredningens förslag att sänka svenskt regelverk till konkurrentländernas nivå d v s i första hand EU:s. Detta strider också mot samhällets värderingar kring hur djur ska hållas och skötas.