Hållbarhetens många dimensioner

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Förenklingen i debatten riskerar att missa viktiga hållbarhetsaspekter. Naturskyddsförenigen hävdar att miljödimensionen är ramen inom vilket de andra dimensionerna, social och ekonomi ska finnas. Ulf Sonesson, RISE utrycker det som att Miljöpelaren är randvillkor, den Sociala ska innehålla optimeringsparametrar och Ekonomi variabler. Social hållbarhet är vad vi vill ha, Miljömässig hållbarhet är vad som krävs och Ekonomisk hållbarhet är att få detta att hända. I veckan avrapporterades ett Formas-projekt kring hållbar animalieproduktion som drivs av SLU. Syftet är att finna kunskapsklyftor. I projektet har ingått att kartlägga vetenskapliga artiklar globalt med sökord hållbarhet och olika animaliska produktionsgrenar. Inte oväntat kanske, konstaterar professor Helena Hansson, SLU, att flera artiklar innehåller miljömässig och ekonomisk hållbarhet, men ingen artikel tar upp den sociala dimensionen. Det finns föga ambition att undersöka hur de tre dimensionerna på hållbarhet förstärker eller motverkar varandra. Finns det överhuvudtaget indikatorer? Det finns begränsade ambitioner att täcka helheten. Ska man väga olika dimensioner mot varandra krävs etiska aspekter om hur dimensionerna ska sammanvägas? Det tål att nämnas att Helena Hansson finns i SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd. Ett råd som nu står inför frågan om det ska finansieras 2020 och framåt. Slutsatsen av diskussionen i tisdags var att vi behöver samhällsvetenskaplig forskning, för att komma vidare med att utveckla en hållbar djurhållning med ett totalt perspektiv. Något som också framförs av KSLA i synpunkter på forskningspropositionen.

Jag brukar alltid framhålla att vi måste inkludera djurvälfärden i ett hållbarhetsperspektiv. Jag störs av, att när man presenterar de övergripande målen för livsmedelsstrategin, med en hållbar ökning av svensk matproduktion, så kommer ambitionen att behålla en hög nivå på djurskyddet inte med fastän det framgår av strategin. Miljökvalitetsmålen ska uppnås, men har vi indikatorer på djurvälfärd? Antibiotikaförbrukning räcker inte. Därför är det så spännande och glädjande att forskare på SLU (Linda Keeling, Lotta Berg, Anna Wallenbeck och Harry Blockhuis) tillsammans med experter från OIE, två amerikanska och ett österrikiskt universitet inventerat hur FN:s 17 globala hållbarhetsmål (SDGs) intervenerar med djurvälfärd för alla djurslag. De 17 hållbarhetsmålen har preciserats i 169 delmål. Genom poängsättning har experterna funnit att för 66 av 169 delmål finns ett positivt samband relevanta med utgångspunkt från djurvälfärd. Det var god samsyn mellan experterna, med övervägande positiva poäng, som indikerar, att även om djurvälfärd inte uttrycks i SDGs, så är arbete med att uppnå de globala hållbarhetsmålen i överenstämmelse med arbete med att öka djurvälfärden.

Konsumentverket har nyligen gett ut sin rapport Hållbara val av kött. Jag har bara skummat innehållet och återkommer kanske med kommentarer. Jag gissar att om frågan om definitionen kring hållbarhet skulle ställas till Jordbruksverket eller LRF, skulle man svara att det finns tre dimensioner miljö – ekonomi och social hållbarhet. Att LRF hävdar att ekonomisk hållbarhet är nödvändig är naturligt med utgångspunkt från sitt uppdrag. Undrar om Jordbruksverket tänkt på den sociala dimensionen och då kanske inte bara från böndernas synpunkt. Jag tror vi behöver bredda diskussionen om hållbarhet. Förenklingen kring att bara handla om mat och klimat kan vara förödande för den biologiska mångfalden, andra av planetens gränser eller social hållbarhet.

Konsumentaktivist, djurskyddsaktivist, klimataktivist, miljöaktivist

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Enligt Svenska Akademins ordlista från 1986 är aktivismen lika med uppfattning eller rörelse som förespråkar aktivt ingripande ex i krig. Aktivist är (krigs)ivrare. Enligt Stora synonym ordboken från 1984 är en aktivist antingen krigsivrare, militarist eller omstörtare, militant, vänsterivrare. Det är spännande att se hur tolkningen av vissa ord och benämningar ändras över tid. Greta Thunberg som ofta benämns som klimataktivist, vill ha aktivt ingripande av politiker och företagare, men krigsivrare? Jag har vänt mig mot att vi som arbetar med djurskyddsfrågor ibland benämns djurrättsaktivister. För mig är en djurrättsaktivist någon som exempelvis tillhör Djurfront, släpper ut minkar och höns och trakasserar djurhållare. Och det gör jag inte.

Men visst vill jag ha förändring. Det är därför jag är ordförande i en konsumentförening, gärna sitter i styrelsen för Djurskyddet Sverige, deltar i exempelvis klimatmålsinitiativet och deltar i många sammanhang där hållbarhetfrågan är i fokus. I veckan har jag utövat min aktivistroll (i den mer moderata tolkningen) nästan varje dag. I tisdags hölls sakråd kring EU:s gemsamma jordbrukspolitik, CAP, på näringsdepartementet. Jag var där på uppdrag av Djurskyddet Sverige. I grupparbete skulle prioriteras utifrån en SWOT-analys med en lista på 137 punkter. Här fanns en mängd viktiga förslag. Jag förespråkar att CAP kan innehålla ersättning av djurvälfärd som ligger över EU:s gemensamma djurskyddsdirektiv och förordningar. Detta drivs av Sverige, men det känns mer som ett spel för gallerierna och ingenting jag känner starkt stöd för från bland andra intressenter. Redan 2011 argumenterade jag för detta på uppdrag av Eurogroup for Animals. Ska många EU-länder klara att avveckla generell förebyggande antibiotika till kyckling, gris och kalv, så måste det till en bättre djurvänligare djurhållning. På SWOT-listan inför nya CAP, fanns många bra förslag från konsumentsynpunkt – att ge konsumenterna förutsättningar att göra medvetna val av säkra livsmedel av hög kvalitet. Det tål att upprepas att en majoritet av EU:s konsumenter värderar djurvälfärd högt vid val av livsmedel, inte bara svenskar.

Hagainitiativet är ett initiativ grundat på ett antal offensiva företag, bl a Lantmännen, HK Scan, Axfood, Sveaskog, Siemens m fl och som vill gå före i klimatarbetet. Man ordnar bra frukostseminarier. I onsdags var fokus på näringslivet behov av politikernas hjälp för att uppfylla klimatmålen. Transporterna kan bli akilleshälen där utsläppen ökar. Ola Alterå presenterade listan från Klimatpolitiska rådet. Jag noterade; synka klimat – och transportmål, sluta subventionera bilen, samhällsplanering för minskat bilberoende, ta hänsyn till olikheterna mellan stad och land m m. Miljödepartementet gav inte något positivt besked till företagen.

Jag försökte ihärdigt att lyfta frågan kring att i ökad omfattning inkludera djurvälfärd i CAP även i torsdags när Näringsdepartementet samlade det nationella nätverket för djurskydd och diskutera arbetet inom ramen för EUs Platform for Animal Welfare. Det rapporterades att kampanjen ”End The cage age” har gått i mål d v s man har fått ihop 1,5 miljoner underskrifter i EU:s medlemsstater för att avveckla alla de djurhållningssystem som innebär burhållning i olika former ex burhöns, fixerade suggor, kaninburar m m. Det ska bli intressant att se hur Kommissionen tar till sig frågan. Enligt uppgift tar Kommissionen medborgarinitiativ på största allvar. Ett tidigare initiativ kring djurtransporter föll på målsnöret.

Veckan avslutades med att medverka till att Sigill kvalitetssystem inkluderar djurskydd kring transport och slakt i standarden IP Livsmedel. Det känns bra. Jag är kanske en konsumentaktivist, djurskyddsaktivist, klimataktivist och miljöaktivist. Sonen Alexander har i sin bok Alla behöver närhet, nämnt sin mamma som en aktivist, som inom organisationen LRF med framgång påverkade Sverige att införa ett förbud mot antibiotika generellt i foder.

Jag hade nog hellre varit på Medborgarplatsen

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Är böndernas lönsamhet viktigare än klimatkrisen? Gretas tal i New York griper tag i mig. IPCCs senaste rapport om effekten av klimatförändringen på havsnivån spär på och Johan Rockströms pessimistiska budskap om att grön tillväxt sannolikt inte är möjlig. Det är precis det som gäller, att mina barnbarn Hanna och Karin ska leva i en dräglig eller helst bättre värld. Jag som är född på 40-talet har levt i en tid med stora framtidsförväntningar och en period av ständiga förbättringar. Jag har levt ett bra liv med rätt föräldrar, fått ärva en grön plats att hämta kraft från, rätt till gratis utbildning, fått arbeta med viktiga frågor och har många nära och kära. Tillväxt, utveckling, högre levnadsstandard, bättre sjukvård m m – en aningslös tilltro till att den tekniska utvecklingen huvudsakligen gick åt rätt håll. Men givetvis är böndernas lönsamhet viktig om man ska ställa om till ett än mer hållbart samhälle. Sedan tror jag det krävs mer än innovation och regelförenklingar, som Palle Borgström framförde i en tweet. Demonstrationer räcker förstås inte utan det ska till insikt och förändring hos politiker, företag, handel och konsumenter. Vi kan ändå hoppas att demonstrationerna får olika intressenter att röra sig.

Jag har nyss varit på filmen Hasse och Tage – en kärlekshistoria med min son. Hasse i 88-öre revyn 1970 hade samma tanker i sången ”Över ett glas öl”. Jag spelade faktiskt den som inledning till Vi Konsumenters 10-års jubileum 2014 med hjälp av Camilla Välimaa. Fascinerande att Hasse och Tage kände denna oro redan för närmare 50 år sedan :

”När man ser på hur barna,
växer upp och står i,
kan man undra om barna,
nånsin får det som vi,
om det finns jobb,
om det finns mat,
om det är drägligt där dom bor,
finns det får och kor,
och vatten och luft?
Kan dom sola sig gratis?
Finns det blommor och blad?
Har dom fläsk och potatis?
Kan dom ta sig ett bad?
Framtiden verkar dyster
när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barna
ändå får ett glas öl”

Jag hade nog ändå hellre stått på Medborgarplatsen och demonstrerat för åtgärder som motverkar klimatförändringarna i stället för att delta i Jordbruksverkets konferens med rubriken: Hur ska vi ta till oss resultaten för att få en hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja? Jordbruksverkets rapport har visat att lönsamheten sjönk i de två första leden, primärproduktionen och livsmedelsindustrin, mellan 2011 och 2017. Det innebär att vi inte har fakta om utvecklingen efter att riksdagen antagit livsmedelsstrategin i juni 2107. För att nå livsmedelsstrategins övergripande mål behöver lönsamheten stärkas i primärproduktion och livsmedelsindustri. Ökad produktivitet och högre förädlingsgrad är nödvändigt för ökad lönsamhet säger Jordbruksverket. Man undrar vad ökad produktivitet innebär och hur det stämmer med miljökvalitetsmål och bibehållen svensk djuromsorg. Fredrik Fernqvist, SLU rapporterade kring Mervärden som konkurrensmedel. Rapporten har undersökt hur svenska jordbruksföretag kan arbeta med mervärden och hur det positivt kan påverka deras lönsamhet och konkurrenskraft. Mervärden kan vara speciell kvalitet, hantverk, regional koppling(närhet) eller djurvälfärd, som är viktigt enligt Fernqvist. Studien identifierade flera områden där kompetenser behöver stärkas, bland annat ekonomistyrning, ledarskap och organisation och produktionens effektivitet.

To explore factors influencing antimicrobial resistance in Europe

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Går det att driva en så viktig fråga som att minska antibiotikaresistensen, samtidigt som det pågår en oerhört intensiv debatt kring åtgärder för att rädda klimatet. Den enkla lösningen i dagsläget är att ersätta kött med växtbaserade produkter. Om köttet skulle försvinna från tallriken, skulle givetvis en stor del av användningen av antibiotika försvinna, men antibiotika används också internationellt inom växtodlingen. Kvarstår den stora utmaningen att använda antibiotika på rätt sätt inom humanmedicinen. Det är väl ingen som tror att köttkonsumtionen internationellt kommer att minska. En beräkning av FAO och OECD för några år sedan, sa att vi, som en ökning av levnadstandarden i Asien och Sydamerika, kommer att öka köttkonsumtionen globalt och därmed se en ökning av antibiotikaförbrukning till djur med 67 procent!

Jag har som representant för Sveriges Konsumenter deltagit i en workshop anordnad av två kanadensiska, ett schweiziskt och Stocholms universitet, (Stockholms Resilience Center), Vetenskapsakademin och folkhälsomyndigheten i Kanada. Angreppsättet var:”A multi-method assessment of interventions that address antimicrobial resistance using a one health approach”. Bakgrunden till att använda just workshop-formen med olika intressenter var positiva erfarenheter från Kanada. Man hade sett en ökning av resistent salmonella hos kyckling p g a användning av Ceftiofur till kycklingarna. Efter kritik bytte kycklingindustrin bara antibiotikapreparat. Då tog man in andra intressenter i dialogen för att klargöra sambandet mellan olika påverkbara faktorer. Den ursprungliga kartan som presenterades i fredags, kompletterades med stort antal nya samband mellan olika faktorer. Jag trycke på att detaljhandelns krav på ansvarsfull hantering av antibiotika till lantbrukets djur kan vara ett effektivt sätt att tvinga fram mindre användning. Det finns en överenskommelse inom svensk dagligvaruhandel sedan 2016. Kriterierna ska nu ses över av Axfoundation. Samma kriterier bör gälla för offentlig upphandling. Vi bör uppmana Svensk Dagligvaruhandel att driva detta på EU-nivå via EU Commerce. Som utgångspunkt användes i arbetet som startade 2013, Codex Alimentarius CODE OF PRACTICE TO MINIMIZE AND CONTAIN ANTIMICROBIAL RESISTANCE, CAC/RCP 61-2005. Det sker även där en översyn. Jag pekade just på internationella handelsavtal som en möjlighet att påverka. Jag m fl drev detta på sin tid i anslutning till TTIP (USA –EU) med viss framgång. Men knäckfrågan är som alltid kravet på låga livsmedelspriser. I öppen konkurrens vinner lägsta pris och då är risken stor att detta driver mot effektiv djurproduktion med hjälp av kontinuerlig antibiotikaanvändning. Frågan är vad EU:s nya lagstiftning kring användningen av antibiotika i djurhållningen kan leda till. I många fall krävs en total omställning av produktionssystem.

Så är det möjligt att driva en kampanj för att minska behovet och användningen av antibiotika till människor och djur. Och i så fall hur ska det gå till? Sverige är ändå ett gott exempel på att uthållig informations och påverkansaktiviteter har gett resultat. Det är lätt att glömma att vi under 90-och 2000- talet drev ett aktivt påverkansarbete mot såväl producenter som konsumenter. Och det finns EU-studier som visar att svenska konsumenter är ganska medvetna om riskerna med användning av antibiotika. Svårigheten är just ett utåtriktat arbete i dagsläget då klimatdebatten är så intensiv. Men det ena får inte utesluta det andra. Klimatförändring och antibiotikaresistens är viktiga ödesfrågor för mänsligheten.

Vegetariskt – ett paradigmskifte

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Är det bara positivt från hållbarhetsynpunkt att den vegetariska trenden ersätter ekologiskt och efterfrågan på hållbart producerade animaliska produkter? Från klimatsynpunkt är det kanske fördelaktigt, ja, men andra aspekter på hållbarhet drunknar i klimatbudskapet. Och än så länge är stor del av de vegetariska livsmedlen importerade. Många av de vegatebiliska livsmedlen består av många ingredienser. En Hamburgare består främst av nötkött, medan vegoburgaren har många olika grönsaker för att klara av smakligheten. Och vad gäller tillsatser eller livsmedelsäkerhet? Glöm inte att för några år sedan var groddar källan till ett stort EHEC- utbrott. Det är heller inte ovanligt att grönsaker innehåller salmonella från gödselvatten. Och hur produceras de växtbaserade alternativen eller köttalternativen? Vet vi något om odlingen i länder från vilka importen sker. Sydliga länder har exempelvis ofta en högre användning av bekämpningsmedel. Jag och många fler provoceras av Oatlys kampanj ”Spola mjölken”. Varför talar inte Oatly om hur och var havren odlas. Råvaran är väl inte generellt ekologisk (utom hos Adam Arnesson). Bidrar odlingen till biologisk mångfald? Många frågor! En del av dessa försöker Vi Konsumenter besvara på ett seminarium på KSLA den 19 november.

För några år sedan såg vi en kraftigt ökad efterfrågan på ekologiska livsmedel och den svenska produktionen ökade kraftigt. Nu viker efterfrågan och producenter går tillbaka till konventionellt eller lägger av. I månaden satsas brett på en eko-kampanj. Vi får se om den ger resultat. Men ingen kan ha undgått det våldsamma skiftet från allsidig kost till vegetariskt eller veganskt. Varenda livsmedelproducent kommer med vegetariska alternativ. Recept och TV-inslag är fulla med alternativ till kött och mejerivaror. Vad jag förstår så serverades helt vegetariskt på galamiddagen för Årets Kock i veckan. Och då är ändå Arla huvudsponsor! Debatten är polariserad, förenklad och stundtals ganska hätsk. Rapporter från IPCC eller EAT Lancet förenklas.

När det gäller djurhållning har funnits en bred diskussion kring djurskydd och antibiotika. Elin Röös, SLU utvecklade Köttguiden, som senare övertogs av Världsnaturfonden, WWF. Detaljhandeln har format gemensamma kriterier för djurhållningens antibiotikaanvändning. Dessa ses nu över. Miljöstyrningsrådet på sin tid fokuserade mycket på kriterier för animaliska livsmedel – ursprung, livsmedelssäkerhet (som salmonella), antibiotika och djurskydd i den offentliga upphandlingen. Hur ser det ut idag när det gäller upphandling av växtbaserade produkter? Har jag missat motsvarande diskussion inom nuvarande Upphandlingsmyndigheten kring vegetabilier? Nu kommer så småningom en vego-guide från WWF – efterlängat, för att underlätta för oss konsumenter att göra medvetna och informerade val.

Hur utnyttjas den ökade efterfrågan på växtbaserade livsmedel av det svenska jordbruket? Jag har noterat att Lantmännen har svenska bönor och linser. Det gläder mig, men det måste sannolikt till mer aktiva åtgärder för att öka den svenska odlingen. Vad gör LRF?

Att jobba som agronom

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Måndag den 9 september har jag 25 minuter att berätta om hur det är att arbeta som agronom. Målgruppen är agronomstudenter som går kurs Projekt och kommunikation i den agrara sektorn. Jag är i sällskap med agronomer från Lantmännen, Växa, Ekologiska lantbrukare, länsstyrelse och kommun. Det ska bli spännande.

Varför blev jag agronom? Jag gillar djur. Jag hade hund, red och hade under min uppväxt varit en sommar och sportlov på en gård i Blekinge och hade hälsat på min klasskamrat fars gård i Västmanland. Min farfar var agronom, så det låg kanske i blodet. Jag var en hästtjej som tog studenten i Nya Elementar för Flickor på Östermalm i Stockholm. Det var nog den första som valde den utbildningen i den skolan. Jag fick dock en efterföljare årskursen efter. Jag har aldrig ångrat mig. Att vara agronom är att ägna sig åt något viktigt, som har med livet att göra – vår matförsörjning, våra djur och ekosystemen.

För mig som stadsbo var det propedeutiska året en stor fördel. Jag har mjölkat kor, vägt grisar, kört traktor, gallrat betor m m. Det var nyttigt för en Stockholmstjej att på lantbrukskolan träffa folk från hela landet. Folk som pratade skånska, östgötska, norrländska och finlandssvenska. Men det var svårt att placera en tjej som praktikant på en gård, så jag fastnade på skoljordbruket.

Studietiden på Ultuna blev lång men innehållsrik. Utbildning var bred och grundläggande – kemi, fysik, anatomi, fysiologi och statistik innan de tillämpade ämnen d v s alla djurslag, avel, utfodring och byggnadsteknik och också marknadslära. Utbildningen gav en god och trygg bas och utgångspunkt för att forma referensramar. Erfarenheten är att basen fungerar just som trygghet där man sedan beroende på arbetsplats och uppdrag fortbildar sig och skaffar sig expertkunskaper.

På 70-talet höll jag på att fastna på Skördeskadeskyddet på Statistiska Centralbyrån. Tiden på pälsdjursavdelningen på Lantbrukshögskolan är preskriberad. Sedan blev det en lång karriär för Sveriges bönder – Lantmännen med kyckling och hästfoder, LRF med forsknings- och djurhälsofrågor och antibiotika-policy, Slakteriförbundet med djuromsorgsprogrammet, LRF igen med bl a På Väg-programmet och till slut Svenskt Sigill.

Som husdjursagronom känner jag fler veterinärer än agronomer. Veterinärerna, med sin legitimation anser sig i bland ha något slags monopol på djurskydd och djurhälsa. ”Du är djurens enda hopp” sjunger veterinärerna. Men det var agronomer som en gång i tiden drog i gång ett Etik-forum bland studenterna på Ultuna på 80-talet. I mitt djurskyddsengagemang har jag mött många veterinärer som har försvarat sinsuggor i bås, burhöns, kodressörer och uppbundna kor. Jag blev utskälld av veterinärer för att jag drev frågan om att avveckla antibiotika som fodertillsats. Husdjurs- och livsmedelsagronomer behövs med ett bredare perspektiv på djur och livsmedel. Men samverkan med veterinärerna är nödvändig och värdefull och jag anser att det samarbetet måste börja under studietiden. Jag har aldrig gillat att veterinärstudenterna skaffade ett eget kårhus.

Har det varit jobbigt att vara kvinnlig agronom och komma från Östermalm i Stockholm? Jag har fått frågor om varför jag valt denna utbildning. Jag har blivit ifrågasatt för att jag drivit kontroversiella frågor, men knappast för att jag varit kvinnlig agronom. Men jag vill inte sticka under stol med att jag stundtals har observerat att min manliga kollega bemöttes på ett annat sätt än jag, av vår manliga chef. När det sista året blev väldigt tufft på en av mina arbetsplatser fick jag uppleva att en chef vid ett möte sa till mig: Du tänker väl inte gråta!

Agronom som yrkestitel är en viktig, aktuell och omdiskuterad fråga inom SLU. Frågan är om vilken status titeln har idag? Om man vet att det är en högskoleutbildning? Eller om man blandar ihop den med lantmästarutbildningen. Vi agronomer har väl alla ett uppdrag att fylla yrkestiteln med kompetens, engagemang, professionellt men med respekt för andra kompetenser. Den som vill kan läsa hela anförandet nedan

Läs hela artikeln »

Att äta mindre kött är allas ansvar

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Sedan 2016 minskar den svenska köttkonsumtionen och vi äter mer svenskt kött. Men slakten av svenskt griskött minskar. Detta får stor uppmärksamhet i media. Åsa Lannhard-Öberg, Jordbruksverket får stort utrymme i SVT för att kommentera utvecklingen. En intressant utveckling. Butikerna översvämmas numera av vegetariska och veganska alternativ. WWF kommer efter sina fisk –och köttguider snart med en vego-guide. Debatten om kött och klimat fortsätter. Man gör helt olika tolkningar av IPCC:s senaste rapport.

Det kan vara intressant och blicka tillbaka på köttdebattens början. 2011 ordnade Vi Konsumenter (VK) en workshop kring kött och köttkonsumtion (rapport finns). I april 2012 bjöd VK in såväl politiker som intressenter till ett seminarium. Ovanstående rubrik var rubriken på den debattartikel, som vi skrev på Brännpunkt i Svenska Dagbladets februari 2014. Och vi var Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter, Medveten Konsumtion, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige. Undertecknarna av artikeln skickade också öppna brev till Svensk Dagligvaruhandel, Besöksnäringen, Livsmedelsföretagen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, med ett antal konkreta uppmaningar hur man kan bidra till en mer hållbar utveckling. En av artikens huvudbudskap blev att vi ville uppmana handeln att anta utmaningar som att sluta använda kött som lockvara. Har vi lyckats – knappast.

Vi uppmanade de svenska djuruppfödarna att anta utmaningar som att minska sitt beroende av importerad soja som fodermedel. Den soja som används ska vara ansvarsfullt producerad och certifierad. Antalet betande djur bör öka liksom produktion med tydliga mervärden som ekologisk uppfödning, naturbeteskött och klimatcertifierad uppfödning. Genom att klimatcertifiera produktionen minskas klimatpåverkan. Målet måste vara att svenska djur fortsätter att vara bland de friskaste i världen genom förebyggande djurhälsovård.

Det kan vara intressant att se hur våra uppmaningar för fem år sedan har bemötts
• Vägleda och ge konsumenter och kunder vegetariska alternativ.
Här kan man verkligen inte klaga. Livsmedelsindustrin har utvecklat ett stort antal vegetariska alternativ och recepten är rikliga. Detaljhandeln har varit på offensiven. Och matmedia översvämmas av recept på alternativ till kött.
• Stötta konsumenter till ett varierat proteinintag. Ersätt inte kött med fisk eftersom det ökar risken för utfiskning.
Se kommentarer till förra punkten. WWF var noga med att framföra att ökad fiskkonsumtion är ett hot. Livsmedelsverket förordar fisk, men att man ska välja MSC eller ASC-märkt fisk. EU-kommissionen vill stoppa torsk – och sillfiske i delar av Östersjön. Djurskyddet i anslutning till odling (uppfödning)och f f a avlivning är mycket oroande.
• Stimulera ekologisk köttproduktion.
I regeringens handlingsplaner i anslutning till livsmedelsstrategin finns målsättningar kring ekologisk areal och offentlig upphandling. Jordbruksverket delar ut pengar till ekologiska satsningar bl a en bred kommunikationskampanj för ekologiskt med start i sptember
• Stimulera utvecklingen av certifierat Naturbeteskött.
Här har proppen äntligen gått ut, genom COOP:s märkning och kampanj. ICA kom aldrig loss. Hoppas nu att det finns djur och efterfrågan.
• Stimulera åtgärder som minskar klimatpåverkan.
Här finns mängder av åtgärder och både statliga och privata alternativ. Klimatmålsinitiativet, som består av ett tjugotal NGO:s driver att vi måste sätta mål för våra konsumtionsbaserade utsläpp. Mycket av vår påverkan kommer från importerade produkter exempelvis mat.
• Ursprungsmärka kött och köttprodukter med information om var djuret är fött, uppfött och slaktat.
Från Sverige-märkningen har underlättat rejält för oss konsumenter. Färdigmaten är fortfarande en utmaning för att inte tala om restauranger och storhushåll. Men jag vill fortfarande ha ökad differentiering av nötkött. I tjugo år har jag bett om information om djuret har betat eller ej. Vill kunna välja bort kött från ungtjurar, som står stall hela uppfödningstiden – ofta på helspalt.
• Stimulera och premiera en sund djurhållning för att minska antibiotikaförskrivningen
Saknas fortfarande system. Låg antibiotikaförbrukning anses dock vara ett argument för att välja dyrare svenskt kött.
Ett råd som alla vanliga konsumenter dock kan följa är att välja kött med omsorg – mindre men bättre. Mindre mängd kött, men bättre kött för hälsa, miljö, djurskydd, klimat och hållbarhet. Så sa vi 2014 och det rådet håller väl fortfarande.

Sverige ett land för gräsätare

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Ibland blir det väldigt uppenbart att Sverige är ett avlångt land som sträcker sig från danska breddgrader i Skåne till fjälltrakter norr om polcirkeln. Jag har nyligen färdats till Sveriges ungefärliga mittpunkt och besökt jämtländska fjällvärlden. När man åker tåg från Sundsvall till Enafors (nära Storlien) är man glatt överraskad över att det ändå finns så mycket öppet odlingslanskap. Det är huvudsakligen vall och ganska lite spannmål. Med ett tufft klimat finns sannolikt begränsade möjligheter för att odla baljväxter. Tankarna går till behovet av växtförädling anpassat till de nordiska förutsättningarna.

Det finns väl ett skäl till att Jämtland har den största andelen ekologisk areal, närmare 40 % i Sverige. Behovet av bekämpningsmedel är lågt. Det här är gräsätarnas landskap. Man undrar hur landskapet skulle se ut utan gräsätande djur. Årskursen 1964 för agronomer från Ultuna träffar initiativtagaren till projektet Fjällbete Jörgen Andersson. Fjällbete som startade 2002. Syftet är lokal mat. Man flyttar sina får till nära sina samarbetspartner d v s jämtländska krogarna, som vill satsa på närproducerat. Fjällbete bygger på alliansen mellan producent och konsument. Jörgen Andersson talar om regenerativt lantbruk. Koppling finns till Savory institute, som bygger på att vitalisera ekosystemen med betande djur. I dag utnyttjar vi bara hälften av ekosystemens potential. Vi måste härma naturen. Människan kan göra ekosystemen mer vitala. Gräset bygger djupa jordar och utan djur fungerar inte ekosystemen hävdar Jörgen Andersson.

Och diskussionen går vidare om hur IPCC:s rapport om markanvändning och jordbruk ska tolkas. Media gör sin enkla tolkning, precis som man gjorde med EAT-Lancet-rapporten. Jordbruket är ett problem. Jag blir väldigt orolig när Naturskyddsföreningen talar om ökad skogsplantering och anläggning av våtmarker, som alternativ till betande djur. Jag läste en klok insändare som pekar på det som många av oss påpekat. Hållbarhet är inte bara klimat. Det som kan vara bra för miljön kan vara dåligt för klimatet och tvärtom. Man måste utgå från regionala förutsättningar. Det blir särskilt uppenbart när man har besökt nordliga delar av Sverige. Jag lyssnar hellre på Johan Kuylenstierna, Klimapolitiska rådet, som tror på potentialen i svenskt lantbruk. Visst ska vi minska en del av vår köttkonsumtion, men det ska gälla dåligt intensivuppfött kött från exempelvis amerikanska eller brasilianska feed lots. Och visst skulle jag gärna äta lamm eller biff från Fjällbete. Allt för all behålla det öppna svenska landskapet.

Hjärtat ska gro av drömmar?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

”Hjärtat ska gro av drömmar, annars blir hjärtat armt.
Liv ge oss regn som strömmar. Liv ge oss sol och varmt.
Så blir det ax omsider, och med ett tack till allt
Går vi mot skördetider, vemod och vinterkallt”
Detta är en dikt av Bo Bergman, som följt mig i många år. Jag hämtade den från en tidig tonårsbok, skriven av Astrid Lindgren, där pappan, gårdsägaren, citerade dikten på gården när det närmade sig höst.

Visst närmar det sig höst. Nu kanske man kan skatta årets skördeutfall. Jag upphör inte förvånas över att Jordbruksverket och Lantmännen tidigt på sommaren ger en prognos över årets skördeutfall. I år talade man om rekordskörd. Och media hänger på. Det hör väl till sunt bondförnuft att inte mäta sin skörd förrän spannmålen är tröskad och finns i silon eller körd till spannmålsmottagningen – eller? Och grovfoderskörden inklusive bete kan man väl inte mäta förrän gräset sluta växa. Förra årets växtsäsong blev ju längre än normalt. Dessutom är Sverige ett extremt avlångt land. Nä det gäller nederbörd skiljer det sig också mycket mellan öst och västkanten. Här på östkusten har det varit ordentligt torrt ganska länge. I östra Småland, Öland och Blekinge har det också varit oroande torrt. Och grundvattennivåerna är fortfarande långt under det normala.

Nu kom regnet. Ute på Ingarö kom 40 mm förra veckan. Men regnet kom inte ensamt. På natten mellan tisdag och onsdag brakade helvetet lös över mig och grannarna. Två blixtar med knallar samtidigt. Strömavbrott – locket till en ledningsdosa flög ut från väggen. En dosa under huset sprängdes och blixten följde ledningen ned till bastun, där kontakten sprängdes. Jordfelsbrytaren löste ut och säkringar gick. Radion dog. Jag satt med en skakande hund i soffan. Det var ett tillfälle, då man känner sig oändligt ensam. Ingen trygg famn som ger lite trygghet. Alla grannar drabbades mer eller mindre. Men det som chockade mest var att ett blixtnedslag tände på granngården, som brann ned till grunden. Fullkomligt overkligt. På gården hämtade vi mjölk på 50-talet och det var logdans på midsommar. En av flyglarna innehöll en lägenhet. Grannen väckte, den som bodde som räddades ut med hund, telefon, dator och pass. I torsdags var det dags igen och det sprakade ur ledningsdosan. Bara för några år sedan hade vi också ett rejält blixtnedslag där modemet flög i taket, säkringarna blev till mjöl och alla elektronik slogs ut på båten. Elektrikerbesök gav inte så mycket trygghet, mer än att man kanske måste byta ut alla gamla ledningar. Väderrapporten innehåller ständigt prognos om regnskurar med risk för åska. Och så har det varit en längre tid. Man talar om en klimateffekt, som innebär att låg – eller högtryck fastnar. Effekten har blivit att jag har blivit maniskt åskrädd och tittar upp efter gråa moln konstant. Och jag sover inte särskilt gott om nätterna. Vilka drömmar ska man ha?

Ett fint och värdigt slut på Nämdöfjärden

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Björn, som var nära vän och släkt med min man Bosse, dog för flera år sedan. Han och Bosse var skeppare på sandskutan Sofia Linnea (mer om den senare). Björns aska spreds över Nämdöfjärden från skutan. Ombord på Sofia Linnea fanns då Bosse och Björns fru och många barn och barnbarn. I Bosses testamente framförde han att han som Björn, ville att askan skulle spridas över vattnet och allra helst från Sofia Linnea. Han trodde att det skulle bli svårt att ordna. Bosse var aktiv och seglade ofta med Sofia Linnea. Han var en uppskattad kock och tog ombord sina kurskamrater från sjökrigsskolan och hela sin stora familj. Efter Björns död blev han utsedd till hederskeppare. Så visst ordnade det sig d v s dotter Pernilla ordnade. Den 21 juli puffades Sofia Linnea (det finns ingen motor, utan hon går bara för segel eller puffas av en motorbåt) med Bosses syster, jag som fru, barn, barnbarn och barnbarnsbarn – totalt 25 personer från Stavsnäs till Franska stenarna i Nämdöfjärden. Vi drejade bi och Bosses aska spreds för vinden. En jättefin och varm upplevelse med mycket kärlek. Jag skickade en hälsning från Björkudden, Ingarö där han finns och alltid kommer finnas. Sonen Alexander spelade Taube på dragspel, precis som sin pappa och min pappa.

Att avstå från gravplats och spridas för vinden har jag förstått har blivit alltmer populärt. Jag har aldrig haft behov att besöka min mors grav utan känt att hon finns överallt här på Björkudden, Ingarö. Och så känns det också för Bosse som har lämnat många påtagliga minnen efter sig. Jag har ändå målat och lagt ut en sten, som jag kan prata med när det behövs. Bosse ligger bredvid den älskade pudeln Sappho. Själv skulle jag vilja att min aska borrades ned under en av mina fantastiska ekar. En metod, som jag läst om i Land, men som ännu inte är godkänd.

Sandskutan Sofia Linnea är värd ett eget kapitel. Kring skiftet mellan 1800- och 1900-tal fanns ca 600 större roslagsjakter — sandkilar, klyvarskutor och vedjakter — på vattnen kring Stockholm. Detta var kulmen på en 700-årig seglation mellan skärgården och huvudstaden. Roslagsjakterna fraktade sand till byggena, ved till kakelugnarna, hö till hästarna och fisk och potatis till hushållen i den växande huvudstaden.
Vedjakten var den största, vackraste och mest välseglande (snabbaste) typen av roslagsjakter i skärgården; perfekt anpassad för fjärdar, grunda vatten och trånga sund. Toppseglet på en smäcker rå 30 meter över vattenytan fångade minsta bris; det gav vedjakten någon knop även i blanka vatten mellan tysta strandskogar.

Bygget av Sofia Linnea var ett initiativ från gänget kring konstnären Björn Lindroth. Björn målade skärgårdsmotiv och hade sin atelje vid Skurusundet. Bosse och Björn var med tidigt i projektet. Det såldes aktier för att finansiera bygget och raggades sponsorer. Jag följde med Bosse till Lindroths atelje och till hans fantastiska hus på Storö mitt emot Harö. Han hade målat fina skärgårdsmotiv på dörrarna i huset – så inspirerande.

Till de vedjakter som byggdes i Roslagen för hundra år sedan och längre tillbaka fanns inga ritningar. Skeppsbyggarna hade mått och dimensioner ”i huvud och händer. Ritningarna på båten blev så småningom klara och bygget kunde starta. Stävresning av költimret — furu med ekstävar i för och akter — ägde rum den 25 januari 1986. Frivilliga hade samlats till detta mäktiga lyft, bl a Sigge Johansson, pensionerad ICA-handlare från Älmsta, som under den fortsatta byggnationen skrapade ihop ett rejält kapital genom att sälja Rederi-aktier. Den 9 juli 1988 skedde utskjutningen (sjösättningen) i Östanå färjeläge. Skrovet bogserades till skutskepparfamiljen Carl Wistedts brygga i Hummelmora på södra Ljusterö för riggning, krängningsprov etc. Den 18 augusti 1988 premiärseglades den återskapade vedjakten Sofia Linnea från Ljusterö till Linds båtvarv i Skurusundet. Sofia Linnea levandegör en sjöfartsepok i skärgårdens och Stockholms historia. Hon vidareför en tradition och ett unikt kunnande från segelsjöfartens tidevarv. Det kändes så rätt att Bosse fick sin vilja igenom, efter alla år av engagemang i skärgård och båtar. Förutom att han skrev uppskattade artiklar i Sofia Linnea-tidningen, så fyllde han pärmen ombord med historier och beskrivningar från Stockholms skärgård.