Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Förenkling kan hota vår strävan att lösa jordbrukets hållbarhetsproblem. Det blir allt mer uppenbart, att det inte är vad vi lägger på tallriken som är avgörande, utan hur det är producerat. Vi måste förstå att allt hänger ihop. Man kan inte hävda att den höga köttkonsumtionen är ett av de stora problemen kopplat till folkhälsa, klimat, miljö, antibiotikaresistens och djurskydd. Slutar vi med animaliska livsmedel, minskar vi visserligen viss klimatpåverkan, slipper djurskyddsproblem och antibiotikaanvändning, men vi tappar åtgärder för att behålla och öka den biologiska mångfalden och förutsättningar för att även upprätthålla aktiva levande ekosystem. Våra jordars hälsa är beroende av en balans mellan växtodling och djurhållning. Dessutom skulle svinnet i livsmedelskedjan öka stort. Produktionen av vegetabilier är helt beroende av djur, som konsumerar biprodukter från livsmedelsförädlingen som kli, betfor, sojamjöl, rapsmjöl, solroskaka, drav, vassle, brödavfall och mycket mer. Idisslande djur kan omsätta gräs och örter, som är oätbara för oss människor till värdefullt protein. Men framför allt bidrar hållning av idisslare till en av våra viktigaste grödor från hållbarhetssynpunkt – vallen. Vall och bete bidrar till kolinlagring, minskar växtnäringsläckaget och behovet av bekämpningsmedel. Att behålla marken bevuxen under stor del av året anges ofta som en viktig åtgärd för att minska klimatpåverkan. Sverige har mycket goda förutsättningar att odla vall i stora delar av landet.

Livsmedelsverkets s k miljöanpassade kostråd vill begränsa konsumtionen av rött kött till 500 g i veckan. 2010 skattade Livsmedelsverket att vi åt 50 – 55 kg per capita och år. Livsmedelsverket anger ingen begränsning när det gäller matfågel. Jordbruksverket (Åsa Lannhard Öberg) anger att det är en uppräkning till rå vikt innan tillagning från de 40,3 kg kött och kyckling vi uppgav att vi åt 2010. Siffran för rött kött och korv var 32,5 kg/capita och kyckling var 7,8 kg/capita (genomsnitt män och kvinnor). Nu ser ju konsumtionen annorlunda ut 2019 än 2010. Den siffran blir 2019 28,5 kg för rött kött och korv samt 9,5 kg för kyckling 2019, eftersom vi idag äter mindre rött kött och mer kyckling än för tio år sedan. Med dessa uppgifter beräknas konsumtionen av rött kött överstiga rekommendationen med endast 10 %. Vi har alltså inte en jättekonsumtion av rött kött. Livsmedelsverket rekommenderar kött som är miljömärkt, exempelvis naturbeteskött, ekologiskt eller klimatcertifierat. Det känns motsägelsefullt att vi ska minska på det röda köttet som kommer från djur som bidrar till att uppfylla flera viktiga hållbarhetsmål. Är det inte att slänga ut barnet med badvattnet.

En övergång till vegetariska livsmedel är inte givet en lösning, som innebär att vi håller oss inom planetens gränser. Växtbaserade livsmedel kan minska klimatpåverkan, men kan produceras med mycket bekämpningsmedel (kanske t o m inte tillåtna inom EU), kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden eller innebära ett ohållbart vattenuttag. Det kanske räcker med att nämna sojaodling i Brasilien, palmolja från Indonesien, mandel från Kalifornien, paprika från Spanien eller hallon från Portugal (beskrivet i tidningen Natur). WWF:s vegoguide kommer att innehålla vegetabilier som kommer att få rött ljus. Kommer vi som konsumenter uppleva att WWF och Livsmedelverket ger oss olika budskap?

Det finns många definitioner av hållbarhet, men alla handlar om att skapa balans mellan att möta mänskliga behov och att bevara livskraftiga ekosystem. En hållbar produktion håller sig inom planetens gränser och tillgodoser våra basala behov så säger Johan Rockström skapare av modellen ”Planetens gränser” som bör vara grunden för hållbara livsmedelssystem. De omfattar bl a biologisk mångfald, klimat, kemikalieföroreningar, vatten och markanvändning och kväve – och fosforcykler. Han har också bidragit med det som kallas tårtmodellen. Bilden visar att ekosystemens hälsa och funktion är ramen/ förutsättningen, social hållbarhet möter människan behov (fysiologiskt, psykiskt, kulturellt osv) och ekonomisk hållbarhet är verktyget för att uppnå målen. Han har också placerat FN:s sjutton hållbarhetsmål i hållbarhetstårtan. WWF har föredömligt beskrivit hållbarhetsaspekter i relation till planetens gränser och ekonomiska aspekter https://www.wwf.se/ekonomi-och-finans/inom-planetens-granser/. Ulf Sonesson, Rise brukar presentera hållbarhet på följande sätt.
Miljö: (Randvillkor)
Inte försämra ekosystemens funktion och hälsa (absoluta mål är i princip möjliga)
Social: (Optimeringsparametrar)
Möter människan behov (fysiologiskt, psykiskt, kulturellt osv). Delvis absoluta (delvis relativa mål är möjliga).
Ekonomisk: (Variabler)
Produktionen ska vara långsiktigt ekonomiskt meningsfull, produkterna ska vara tillgängliga för de som har behoven (relativa mål)

I den andra handlingsplanen för livsmedelstrategin har regeringen uppdragit åt Jordbruksverket att studera hållbara livsmedelssystem. Verket har skapat en stor referensgrupp och intresset är stort hos en mängd intressenter. Jordbruksverket har valt att översatta FAO:s definition: Hållbara livsmedelssystem tryggar livsmedelsförsörjning och nutrition till alla på ett sätt som inte hindrar ekonomiska, sociala och miljömässiga möjligheter att trygga livsmedelsförsörjning och nutrition för framtida generationer. Det innebär att:
– De är tillräckligt lönsamma (ekonomisk hållbara)
– De har en bred bas av fördelar för samhället (socialt hållbara)
– De påverkar miljön positivt eller neutralt (miljömässigt hållbara)

Enligt min uppfattning ligger FAO:s definition inte i linje med Rockströms et al hållbarhetsresonemang. Med FAO:s definition kan man jämställa de tre kriterierna. Man ser inte sambandet eller rangordningen. Man kanske också uppfattar FAO:s kriterier, som ett slags rangordning och fastnar i det översta kriteriet kring lönsamhet. Många diskussioner där lantbruksnäringen är involverad fastnar där utan att se sambanden. Att begränsa diskussionen till ekonomisk hållbarhet kommer inte driva de nödvändiga förändringarna i miljömässig hållbarhet. Det är att börja i fel ända.

Förutom FN:s 17 hållbarhetsmål finns nationellt också generationsmålet och svenska miljökvalitetsmål. De senare ingår i den nationella livsmedelstrategin. Miljömässig hållbarhet som berör ekosystemens funktion och hälsa är randvillkor som krävs och där man kan fastställa absoluta mål. De nationella miljökvalitetsmålen är kvantifierbara och de flesta ingår i det svenska livsmedelssystemet. Inom ramen för social hållbarhet gäller att uppnå det vi vill ha. Det finns olika bedömningar vad som ska inkluderas i social hållbarhet. Under denna kan inordnas exempelvis människors hälsa, antibiotikaresistens, djurvälfärd och levande landsbygd. Ekonomisk hållbarhet är att få det att hända d v s verktyg för att uppnå det som är nödvändigt. Man måste börja diskussionen i rätt ända. Ekosystemens funktion och hälsa är överordnat ekonomisk hållbarhet. Det finns flera ekonomiska verktyg exempelvis politiska styrmedel som lagstiftning, stimulans exempelvis inom landsbygdsprogrammet, forsknings och investeringsstöd. Alternativet är att marknaden och konsumentpreferenser premierar hållbarhetsinsatser

Alla delar i planetens gränser eller motsvarande måste beaktas, även om vissa är mer kritiska än andra från svensk synpunkt. Man kan tycka att de nationella miljökvalitetsmålen borde vara ett prioriterat pmråde, precis som livsmedelstrategin anger. Klimatpåverkan är en stor ödesfråga. Här sker mycket när det gäller användning av fossila drivmedel och fossil energi. Det finns en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd.Frågan kring inlagring av kol i mark har fått alltmer uppmärksamhet. Att ha marken beväxt så lång tid som möjligt har positiva effekter på inlagringen av kol, varför vallodling, mellangrödor och naturbeten blir allt mer intressant. Sverige har goda förutsättningar för odling av vall. I stora delar av landet är vall och hållning av betande djur och idisslare enda förutsättningen för att bibehålla ett aktivt lantbruk och en levande landsbygd. Åtgärder för att minska klimatpåverkan genom ökad produktivitet och resurseffektivitet kan hamna i konflikt med biologisk mångfald och djurvälfärd. En stor utmaningen är att tillgodose den ökade efterfrågan på växtbaserade svenska produkter. Leden efter odlarna fram till marknad saknas i Sverige d v s rensning, sortering och förädling.

När det gäller förlust av biologisk mångfald har den kritiska gränsen redan överskridits. Frågan kring biologisk mångfald drivs av WWF, Naturskyddsföreningen men också av LRF och Svenskt Sigill. Betande djur är en av nyckelfaktorerna.
Fakta kring kemiska föroreningar saknas i modellen för planetens gränser. Det är svårt att hitta fakta om förbrukningen av kemiska i bekämpningsmedel i många länder. Här finns dock också svenska utmaningar då det förekommer oacceptabla halter av bekämpningsmedel i grundvattnet. Lantbruksnäringen har fått utmaningen att minska på frivillig väg. Om man inte lyckas återstår lagstiftning. Övergödning (kväve och fosfor-cykler) är fortfarande en utmaning, även om åtgärder i samband med Greppa Näringen har gjort stor nytta. Markanvändning och sötvattenförsörjning anses inte vara stora problem från svensk synpunkt. Det finns dock anledning p g a risk för torra somrar att säkerställa hållbara vattenuttag. Att åtgärda svinn i alla led är en viktig och prioriterad fråga.

Kostens sammansättning har stor betydelse för människors hälsa. Därför är ökad svensk produktion av frukt och grönt positivt från flera aspekter. Människors och djurs hälsa är beroende av tillgången till antibiotika och därför är antibiotikaresistens och djurvälfärd viktiga aspekter som också har stor betydelse för konsumenterna. En levande landsbygd är angeläget för boende på landsbygden är en del av social hållbarhet.

Vad styr eller snarare vilka styr vilka djurskyddsregler vi ska ha i Sverige. Det har Frida Lundmark Hedman, SLU, kartlagt i sin utmärkta och intressanta rapport: ”En analys av regleringen av djurskyddsområdet från 1988 och fram till idag. Förändringar och konsekvenser för djurens välfärd”. Ansvarig myndighet för djurskyddet har inte sällan haft bristande forskningsstöd för sina förslag till djurskyddsföreskrifter. Man samråder och lyssnar främst på lantbruksnäringen när man presenterar och beslutar om ändringar i djurskyddsföreskrifterna. Det har skett en förändring i den politiska ambitionen för svensk djurskydd genom åren. Tidigare ville politikerna främst främja ett gott djurskydd och det infördes tydliga förbättringar för, nötkreatur, suggor och hästar efter 1988. Efter 2007 styr regleringsbreven också mot krav på förenkling, målstyrning, flexibilitet, funktionskrav och ökad konkurrenskraft. Samma formuleringar, som man hittar i yttranden från lantbruksnäringen! Detta trots att många är överens om att målstyrning och funktionskrav till skillnad från resurskrav kommer att riskera rättsäkerheten och innebära svårigheter för djurskyddskontrollen. Det är en del av slutsatserna som jag dragit efter att ha läst rapporten.

Frida har även frågat andra EU-länder hur man ser på sin djurskyddslagstiftning. Sverige och många andra länder skryter över att man har en bra djurskyddslagstiftning. Sverige vill gärna säga att man är världsbäst, vilket man inte är. Konkurrenskraftutredningen och livsmedelstrategin har betydelse. I livsmedelstrategin sägs tydligt att det svenska djurskyddet inte ska sänkas. I Konkurrenskraftutredningen däremot anförs att det kan finnas skäl för att Sverige närmar sig EU:s djurskyddsnivå. Sannolikt beroende på den expert LRF placerade i utredningen. Konkurrenskraftutredningen som kom 2015, citeras fortfarande av oppositionspolitiker.

Under de senaste åren finns tråkiga exempel på hur Jordbruksverket valt att endast samråda med lantbruksnäringen och fått stark kritik från djurskyddet och forskare. År 2016 kom ett reviderat förslag till föreskrifterna kring mjölkornas beteskrav. Förslaget innebar en tydlig försämring, men ändrades efter starka protester. Ändring av djurskyddsföreskriften för gris 2017, där avvänjningsåldern för gris sänktes, blev ett exempel på att Jordbruksverket gick grisnäringen till mötes med syfte att öka produktiviteten. Detta trots massiva protester från djurskyddsorganisationerna och många forskare. Styrningen mot funktionskrav har gett lite olika utfall beroende vilken tjänsteman som driver och vilken samråd som har skett. De nya hästföreskrifterna bygger till stor del på funktionskrav medan motsvarande föreskrifter för hund och katt har fler detaljbestämmelser och allmänna råd.

Den nya djurskyddslagen från 2019 har högre ambitioner än lagen från 1988. Men det återstår att se hur detta kommer avspegla sig i djurskyddsförskrifterna. I den av regeringen beslutade djurskyddsförordningen behöll regeringen ändå vissa nyckelkrav som förprövningen av djurstallar, beteskravet för mjölkkor och kravet på lösgående grisar. Jordbruksverket som djurskyddsmyndighet har ingen lätt uppgift. Som ett övergripande strategiskt mål anges att Sverige ska ha en god djurhälsa och en god djurvälfärd. Å andra sidan är lantbrukets konkurrenskraft och lönsamhet nyckelfrågor. Inrättandet av det vetenskapliga rådet vid SLU 2017 kan förhoppningsvis ta bort kritiken om att föreskriftsändringar inte bygger på vetenskapliga fakta. Nu gäller att SLU eller staten budgeterar för en fortsättning. Trycket från näringen om lättnader i djurskyddsregelverket finns hela tiden (se tidigare blogg). Frågan är exempelvis hur LRF:s riksförbundsstämma ställer sig till motionen om att ta bort beteskravet för besättningar med lösdrift.

Inte så oväntat i Corona-krisen spår, så aktualiseras diskussionen om Sverige kan bli mer självförsörjande på mat. LRF:s mantra om att varannan tugga är importerad dyker upp envist, liksom att vi i Sverige skulle behöva leva på morotskaka. Vi har gott om spannmål, morötter och socker. De som är lite mer insatta vet att de 50 procenten handlar om pengar d v s handelbalansen. Jag upphör inte att förvånas över att granskande journalister inte frågar Jordbruksverket om hur det verkligen står till med marknadsandelarna för svensk mat. Det är klart att vi inte kommer att leva på bara morotskaka. Vems ska äta alla svenska ägg, alla kycklingar, fläskkotletter, biffar och youghurt. För dessa råvaror ligger svensk marknadsandel en bra bit över 50 procent. Det kritiska vid en kris, är om jordbruket inte får tillgång till produktionshjälpmedel som drivmedel, foderråvaror, gödselmedel, växtskydd och veterinärläkemedel.

Många bönder klagar på dålig lönsamhet. När LRF talar om hållbarhetsaspekter är det ekonomisk hållbarhet som ensidigt fokuseras. Förtroendevalda säger att man måste höja lönsamheten genom enklare regler. Vilka regler undrar jag då? Det finns inga aktuella trovärdiga studier, som visar de verkliga kostnaderna för exempelvis svenska djurskyddsregler. Och LRF vill inte låta göra sådana värderingar. En väl genomarbetad studie av svensk grisproduktion 1997 visade på en merkostnad jämfört med Danmark på 50 öre per kg griskött för svenska djurskyddsregler. Studien byggde på att man bl a byggde en dansk grisgård i Sverige. Den visade med önskvärd tydlighet, byggt på vetenskapliga studier, att många svenska regler för grisar lönade sig ex krav på strömedel, högre utrymmeskrav, fixeringsförbud genom bättre hälsa och högre produktion. Jordbruksverket rapporterade för några år sedan ett antal scenarios som skulle visa på kostnaderna för det svenska beteskravet för kor. Rapporten fick en hel del kritik i underlaget till livsmedelstrategin. Man räknade med kraftigt sänkt avkastning på bete. Kan det verkligen stämma med tanke på den höga avkastningsnivån för svenska kor i ett internationellt perspektiv?

Men det finns starka skäl för att producera mer mat i Sverige. Inte bara av beredskapshetsskäl och för att livsmedelstrategin säger så, utan för att konsumenterna vill ha lokal– och närproducerad mat. Ett tungt vägande skäl är att vi till viss del i landet bestämmer över de regler som styr produktionen. Ett område som har stor betydelse från konsumentsynpunkt är svenskt djurskydd och låg användning av antibiotika och bekämpningsmedel. Därför är det så aningslöst att ropa på sänkta svenskt djurskyddregler. I LRF-region väst vill man avveckla ett av de främsta argumenten för svenska mejeriprodukter d v s beteskravet för kor.

Så sa alltid min älskade mamma. Det kunde gälla att jag hade blivit övergiven av min stora kärlek på 60-talet, problem på jobbet eller kämpigt i äktenskapet. Hon fanns alltid där. Nu är det sonen Alexander som brukar säga detsamma. Men nu undrar man om det finns någon ljusning i denna kris. Spanska sjukan sägs ha varat i två år. Kommer vi ha lärt oss något av denna kris. En kris orsakat av en liten organism – ett virus som spridit sig över världen rekordsnabbt. Det går inte att jämföra med traditionell säsongsinfluensa – glöm det! Höggradigt smittsamt, inget vaccin och hög dödlighet. Det har uppstått en mycket intressant diskussion i Norge om att den höga dödligheten i Italien kan ha samband med antibiotikaresistensproblem i landet. Antibiotikaperspektivet har jag tagit upp i tidigare blogg. Följdsjukdomar till virussmitta är ofta bakteriella infektioner som lunginflammation. Italien är ett av de länder som har högst förbrukning av antibiotika till djur liksom Spanien. Ibland kan katastrofer vara den enda brutala vägen att få effekt av nödvändiga förändringar. Låt oss hoppas att genomförande av den nya förordningen kring användningen av antibiotika till djur därmed kan få draghjälp.

Men kommer vi på allvar diskutera frihandelns och globaliseringens konsekvenser? Finns det utrymme för ökad ödmjukhet? Kommer erfarenheterna tala för ökad självförsörjning av mat och andra livsnödvändigheter utan att hamna i en negativ nationalismen? Den stora utmaningen är att orka ta tag i klimatfrågan. Den känns i dagsläget som helt död. Läste en artikel i tidningen Land om en ”trendguru” som avfärdade klimatfrågan som en klart vikande trend. Men hallå, det var som Jared Diamond uttalade i DN i lördags: ”Viruset är här för att stanna, men det kommer inte slå ut vår civilisation”. Det kan däremot en kraftig temperaturhöjning. Hur ska vi uppnå FN:s 17 globala hållbarhetsmål? Jag är som Johan Kuylenstierna pessimistisk till att corona- krisen medför en ökad ödmjukhet inför drivkrafter som driver utvecklingen. Risken känns som överhängande, att när krisen är över så kommer stora industriländer som Kina och USA återuppta sin produktion med kraft med hjälp av fossil energi och stimulera konsumtionen. Kan vi tänka oss att minska vårt flygande, minska onödigt resande, återanvända, minska svinnet och förstå att nära producerad mat kan kosta lite mer. Vi Konsumenter har stött uppropet i Expressen för att små livsmedelsproducenter ska få komma in på hyllorna hos de stora dagligvaruhandlarna. Det är inte så att varannan tugga är import som LRF hävdar, men visst är vi sårbara. Import av handelsgödsel, växtskyddsmedel, foder och drivmedel är avgörande för konventionellt jordbruk.

Jag har på Alexanders inrådan flyttat ut till mitt hus på Ingarö med hunden. Sämre kan man verkligen ha det. Jag har ställt om tidningen, har mat, vin, radio, TV, tidningar och böcker och allt som behövs för mitt uppehälle utom nära sociala kontakter. Vi är ju sociala varelser och vår överlevnad har hängt på att vi levt i grupper. Telefon, SMS och andra digitala medel är ju fantastiska hjälpmedel, men det ersätter inte middagssällskap och kramar. Vi kan ju inte se slutet på rekommendationen att hålla oss isolerade när vi tillhör riskgruppen över 70 år. Undrar hur jag ska fira min födelsedag den 5 april?