Sojamjölet är ett proteinfoder med bra aminosyrasammansättning, som används över hela världen till kycklingar, höns och nötkreatur. Men kunde vi hitta inhemska bra alternativ skulle mycket vara vunnet. Vi skulle slippa de ekologiska fotavtrycken av odlingen i bl a Brasilien. Förutom att de ökade sojaodlingarna innebär nedhuggning av regnskog och hotar cerradon (savannen), har Malin Olofsson och Daniel Öhman P1, visat att man använder i EU förbjudna bekämpningsmedel. Utan soja i fodret skulle det vara betydligt lättare att dokumentera GMO - fritt foder, något som Svenskt Sigill och KRAV har som viktiga kriterier tillsammans med, än så länge den svenska (inte danska) mejeriindustrin, fågel och ägg -produktionen. Ända fram till 2006 sa hela den svenskägda livsmedelsindustrin nej till GMO. Men inte minst skulle vi minska riskerna med salmonellasmittat foder (se blogg 15 oktober 2009). Sojamjöl är känt för att vara en riskråvara och 30 miljoner ton importeras årligen till EU. En inventering av fyra processanläggningar av soja i Brasilien förra året visade att alla anläggningar var salmonellasmittade.
Läs hela artikeln
Sojamjöl ett bra proteinfoder men med risker
2 mars, 2010 – 5:04
När och varför försvann det proaktiva Lantmännen?
1 mars, 2010 – 17:11
Det Lantmännen, som var först med att säga nej till kadaver i fodret 1986 och som redan 1992 tillsammans med Slakteriförbundet, väldigt framsynt, ordande ett seminarium kring antibiotikaresistens. Lantmännen drev t o m frågan om att det var nödvändigt att slänga ut de gamla hönsburarna för att upprätthålla förtroendet för svenska ägg. Lantmännen, som hade en foderchef Folke Westervall, som drev frågan kring svenskt foder. En svensk gris var väl inte svensk om den inte åt svenskt foder ansåg Folke. Jag hejade på från LRF, men vi fick tyvärr dåligt gehör. Vi var väl för tidigt ute. Nu hör jag bara från Lantmännen att man lägger hela ansvaret på kunderna antingen det gäller GMO eller kvaliteten på sojan. Hur kommer det sig att Svenska Foder (enligt P1) valt att köpa certifierad soja, men inte Lantmännen?
Kan drygt 200 remissyttranden ge ett bra svenskt djurskydd?
1 mars, 2010 – 14:58
Eva Eriksson, som utredare av den svenska djurskyddslagstiftningen, har skickat ut ett antal viktiga och avgörande frågor till allt från Näringsdepartementet, Kustbevakningen, SLU, LRF och Jägarnas riksförbund, till djurskyddsorganisationerna, Sveriges Konsumenter och Svenska Musklubben. Vilket helvetes jobb för utredningssekreterarna att sammanställa detta till något vettigt. Man undrar vad det är Eva Eriksson vill uppnå? Konkurrensverket har dock gjort det enkelt för sig och föreslår en harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå, så att den offentliga upphandlingen och konsumenterna kan få billigare livsmedel. Vad det innebär för skyddet av de svenska djuren tar man ingen hänsyn till. Tydligen har man inte heller läst direktivet till utredningen, som tydligt anger att den svenska djurskyddsnivån ska bibehållas.
Läs hela artikeln
Djurskydd och naturskydd måste kunna förenas
23 februari, 2010 – 20:41
Betande får och nötkreatur på öar har inneburit ett lyft för naturvården. Genom betandet främjas den biologiska mångfalden och marker hålls öppna, som annars skulle växa igen med sly. Inte minst i Stockholms skärgård har detta glatt mig under senare år. I en skrivelse från Jordbruksverket till länsstyrelserna sägs att lagstiftningen om daglig tillsyn av djur gäller. Djur på öar utgör inget undantag. Man får helt enkelt inte driva en djurhållning på öar om man inte kan garantera att djuren får daglig tillsyn – och det gäller alla djur. Här gäller det att hitta lösningar som tillfredsställer såväl djurskyddet som behovet att hävda viktiga naturbetesmarker för att behålla ett rikt skärgårdslandskap. Detta krävs också för att leva upp till ambitionerna i Eskils Erlandssons Matland.
Läs hela artikeln
Djurvälfärdsmärkning och djurvälfärdscentrum – vad vill regeringen?
22 februari, 2010 – 11:52
På ministerrådet den här veckan ska ovanstående frågor behandlas. Känner jag Eskil Erlandsson (eller snarare regeringen) rätt så säger man nej till all form av obligatorisk djurvälfärdsmärkning. Trots att konsumenterna i många år ropat på ursprungsmärkning och vill göra medvetna val utifrån hur djuren har fötts upp och slaktats. Marknaden får fixa detta, precis som ursprungsmärkningen, anser regeringen. Sverige (SLU) vill hemskt gärna få det nya djurvälfärdscentret. Men då måste man reda ut vad detta ska ha för uppgift. Det får inte bli dubbelkör med vad andra institutioner gör.
Läs hela artikeln
Vad vill Marit Paulsen med EU:s djurskydd?
17 februari, 2010 – 21:53
”Trade can not be free unless it is fair” d v s fri handel med varor kräver likartade konkurrensförutsättningar. Det innebär att djurskyddslagstiftningen inom EU måste harmoniseras och implementeras. Det var Marits budskap på seminariet som ordnades av liberala gruppen i EU- parlamentet om djurvälfärd och folkhälsa i början av februari. Det kan oroa oss som värnar den svenska djurskyddslagstiftningens högre ambitionsnivå. Åter är det frihandeln som styr. Marits lovvärda försök att få acceptans för att djuromsorg hänger ihop med användningen av antibiotika till djur och därmed folkhälsan verkar tyvärr få lite respons. Sedan kan man konstatera att de som skulle ha varit där, d v s EU-parlamentarikerna, tydligen inte var på plats.
Läs hela artikeln
“Skit i orden KRAV och Eko och tala hellre om faktiska effekter på hållbarheten”
13 februari, 2010 – 15:21
”KRAV och EU- ekologiskt är marknadskoncept. Det viktiga är att vi kommer framåt mot bättre hållbarhet”. De förlösande orden fällde Svante Axelson, Naturskyddsföreningen, på KSLA:s seminarium: Vägar till hållbarhet i fredags. Han pekade på de möjligheter som ändå finns att via den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, att stödja jordbrukets kollektiva nyttigheter som landskapsbilder, kolsänkor, biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster. Han hade satt ett frågetecken för djuromsorg, men detta är både möjligt och önskvärt från djurskyddssynpunkt – ett budskap från oss i det svenska och Europeiska djurskyddet. En annan slutsats är att eftersom konsumtionen har stor betydelse för produktionens hållbarhet, måste offentliga upphandlare och konsumentorganisationerna skaffa sig högre kompetens för att bli bättre beställare.
Läs hela artikeln
En eloge till Sveriges mjölkbönder
8 februari, 2010 – 21:05
”Sverige är ett naturligt mjölkland” sa ordförande för Svensk Mjölk Gunnar Pleijert i sitt invigningstal när kungen i dag, delade ut mjölkmedaljer till 53 mjölkbönder som levererat prickfri mjölk i 23 år. Svensk Mjölk har uttalat att man väntar sig mer politiskt stöd i förändringen av den kommande gemensamma jordbrukspolitiken. Men jordbruksministern, Eskil Erlandsson, som också var med på den högtidliga sammankomsten, framhärdade i att hållbara mjölkföretag får man bara om konsumenterna betalar för mervärdena och att marknaden ska lösa problemen. Sveriges Konsumenter tycker att man ska avveckla det mesta av dagens jordbrukspolitik. Men är starkt kritiskt till att Eskil ständigt hänvisar till att konsumenterna ska lösa alla problem. Här kanske man kan göra gemensam sak med Svensk Mjölk.
Läs hela artikeln
Handel till varje pris – djursjukdomar, snus eller flygövervakning av flyktingar
4 februari, 2010 – 14:49
Nyligen uppvaktade Djurskyddet, Sveriges konsumenter, LRF och Veterinärförbundet Eskil Erlandsson med en vädjan om att inte, i frihandelns namn, tillåta att Sverige importerar smittsamma djursjukdomar. Vi fick ett visst gehör för detta. Men Sveriges handelsminister Ewa Björling tycker att det är jätteviktig att Swedish Match m fl ska få sälja snus i hela EU eller att Lybien ska övervaka flyktingsströmmarna med ett svenskt luftövervakningssystem. Argumenten för det senare var så pinsamma i Aktuellt i går kväll ,att man undrar hur det är med omdömet. Finns det ingen hejd på vad Sverige ska kränga till andra länder eller vad vi ska importera i frihandelns namn?
Läs hela artikeln
Jag har drabbats av Internet-frossa
2 februari, 2010 – 10:15
Jag läste Karin Thunbergs kolumn i Svenskan i söndags och kände igen mig. Jag tillbringar all min tid mellan möten, hundpromenader, handling och matlagning med att försöka hinna i kapp den alltmer ökande inkommande e-posten. Jag grips av panik när jag ser hur antalet e-poster kryper uppåt 900, 1000, 1200. Visst ska man kasta, men med jämna mellanrum blir jag, och även andra, glada över att jag sparar. Och nu kommer de sociala medierna också. När jag började blogga 2006, var jag ganska tidigt ute. Jag var också med på ett hörn i Lunarstorm i i mitten av 2000-talet och det kändes kul då. Men nu kommer vänförfrågningarna från Facebook droppande. Och vem kan säga nej till någon, som vill bli ens vän. Och så får man reda på vilka oändliga möjligheter som de sociala medierna kan erbjuda i form av påverkan och lobbying. Då grips jag nästan av ångest.
Läs hela artikeln