Djurskydd är en konkurrensfördel

I tisdags ordnade Vi Konsumenter, Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige ett seminarium: Mindre men bättre kött. Intresset var stort och vi räknade in över 60 anmälningar med en bred representation. Vi hade två budskap:
- Tumma inte på det svenska djurskyddet, som är ett viktigt mervärde för konsumenterna. Urvattnas det svenska djurskyddet kan det öppna upp för att importkött kan få en konkurrensfördel
- Det måste finnas ett politiskt ansvar för att uppfylla det som livsmedelstrategin lovar d v s en ökning av svensk matproduktion på ett hållbart sätt. De svenska miljömålen ska uppfyllas, arealen naturbetesmark ska öka och djurskyddet ska behållas på en hög nivå. Det är regeringen som äger livsmedelsstrategin.

Det fanns ett skäl för att vi bjudit in Christer Lundin från danska Landbrug och Födovarer. Han deklarerade att avsikten inte är att konkurrera med svenskt griskött, utan snarare med polskt och tyskt griskött. Djurvälfärdsmärkningen med ett till tre hjärtan kan mycket väl konkurrera med svensk modell med grissvansarna kvar, lösgående suggor, mer halm, större utrymme och låg antibiotikaförbrukning. För två och tre hjärtan gäller avvänjning tidigast vid 28 dagar. Och det är ju det som är dagens knäckfråga i Sverige. Både Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige och jag lyfte frågan med kritik mot Jordbruksverkets nya föreskrifter för gris. Åsa Hagelstedt: ”Vi uppmanar till att köpa svenskt, men känner nu oro för att vi inte kan lita på lagar och regler. Det här är en viktig symbolfråga. Risken finns att vi tappar förtroendet för det svenska, sade hon och varnade för att försämringar i djurskyddet kan innebära öppningar för danskt griskött på den svenska marknaden”. Åsa och jag oroar också för vad en ny djurskyddslag innebär i form av flexibilitet, målstyrning och funktionskrav. Vad betyder det för rättssäkerheten? Både djurhållare och kontrollant måste veta vad som gäller.

Jordbruksverket har i föreskriften i onödan valt gränsen tre veckor för ett begränsat antal smågrisar. Är det juristerna på Jordbruksverket, som vill hänga upp föreskriften på EU-direktivet? Grisbranschen har ju signalerat att man vill sänka avvänjningsåldern kanske två dagar. Jordbruksverket, som var väl representerat av både Håkan Henrikson och Ingrid Eilertz gick i försvar och hade nog helst suttit i panelen. Men det är ju faktiskt regeringen som äger livsmedelsstrategin. Christina Nordin, Näringsdepartementet tog Jordbruksverket i försvar och ansåg att man övervärderar det vetenskapliga rådets betydelse. Jordbruksverket beaktar vetenskapliga fakta ansåg Christina Nordin. Men i det här fallet är ju det just det som fallerar. Tio tunga forskare har deklarerat att det inte finns vetenskapligt stöd för att sänka avvänjningsåldern utan riskera djurvälfärd och hälsa.

Åsa Domeij, Axfood sa det förlösande att det finns risker med att nagga förtroendet för det svenska djurskyddet i kanten. Djurskyddsaspekter, som exempelvis beteskravet, är en konkurrensfördel tillsammans med förädling och innovation. Irländarna kan tröttna på att stå för billig bulkfärs och bestämma sig för att förbättra djurvälfärden. De analyserar läget liksom man även gör i exempelvis Danmark och Tyskland, sade Åsa Domeij. Detta kändes befriande att höra eftersom jag anförde, vi mest får signaler från näringen om mervärden som merkostnader.

Ska man vara självkritisk blev väl fokus mer på bättre kött än mindre och flera hållbarhetsfrågor hanns inte med som ökad areal betesmark. Men det känns ändå som om budskapen gått fram. Vad det innebär politiskt återstår att se. Jag meddelade att Vi Konsumenter kommer vara i Almedalen även nästa år. Seminariet avslutades festligt med att Vi Konsumenter delade ut diplom till årets hållbarhetskock KC Wallberg.

Att äta kött med gott samvete

”Att äta kött med gott samvete” var ett uttalande från förra stridbara riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus, Centerpartiet, till Slakteriförbundets publikation Omsorg i Djurskötseln 1986. Det innebär att vi som konsumenter ska känna trygghet i att det finns engagemang, kunskap, kompetens, regelverk och tillämpning som värnar djurens hälsa och välbefinnande och livsmedlens säkerhet i hela kedjan – från gen till kotlett. Det gäller avelns inriktning och en djurhållning som enligt dagens djurskyddslag främjar djurens hälsa och naturligt beteende. Transport och slakt kommer alltid vara viktiga och kritiska områden. Självfallet är friska djur och låg antibiotikaanvändning en ödesfråga, men det räcker inte med friska djur. ”Djur ska ha det bra”, som Eskil Erlandsson brukade säga som landsbygdsminister. Och glöm inte salmonella, MRSA, VTEC, listeria och campylobacter! Kring alla dessa frågor finns många ansvariga – beslutsfattare, politiker och myndigheter, bönder, branschorganisationer, livsmedelsföretag, detaljhandeln och givetvis också vi som konsumenter. Men att lägga frågorna i konsumenternas knä är både oetiskt och ansvarslöst. Vi som medborgare förväntar oss att politikerna sätter gränser för vad som är tillåtet när det gäller hur vi ska få hantera våra djur och vår natur.

Plocka fram LRF:s policy-dokument ”Den Svenska Modellen” från 2002. Där finns tydliga värderingar som håller även idag. För att inte tala om LRF:s antibiotika-policies! Med hänvisning till senare års debatt kring klimatpåverkan och miljöaspekter vill vi kanske också veta hur olika köttslag påverkar klimatutsläpp och biologisk mångfald. Det är dessa frågor Vi Konsumenter, Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige tar upp på sitt seminarium ”Mindre men bättre kött” den 14 november på KSLA (se www.vikonsumenter.org)

Birgitta Hambraeus var enstridbar kvinna som satt i riksdagen 1971 till 1998 och som förutom kärnkraftsfrågan, engagerade sig mycket i miljö – och djurskyddsfrågor. Hennes uttalande om att äta kött med gott samvete blev mycket av ledord för vårt arbete med omsorg om svenska slaktdjur inom ramen för Slakteriförbundets (Scan) arbete med programmet Omsorg i Djurskötseln. Förbundets stämma antog programmet 1985. Birgitta som idag är 87 år träffade jag för något år sedan. Hon är numera partipolitiskt obunden. Hon ägnar sig även åt att stödja ekologiskt lantbruk och är aktiv i olika nätverk för en rättfärdig och ekologiskt uthållig värld.

Wer eine reise tut, hat etwas zu erzählen!

Det fick man lära sig på tysklektionerna: ”Den som gör en resa, har något att berätta”. Jag missade förra veckan, Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion alternativt ett spännande rundabordssamtal i Riksdagens djurskyddsforum kring svenska grisregler. Men jag fick en hisnande upplevelse under en vecka i Amalfi i Italien med målning, meditation, samtal, vandringar och utflykter. Läser jag minnesanteckningarna från Jordbruksverkets råd den 24 oktober kändes det inte som en stor förlust. Antagligen gick mycket tid åt att presentera framtida CAP och projekt i anslutning till livsmedelsstrategin. Diskussionen verkade inte alls ta upp konsument – och djurskyddsaspekterna. Det gäller att Jordbruksverket inte hamnar i samma situation som tidigare d v s mötena blir för mycket en-vägs-kommunikation – Jordbruksverket informerar. Vi får föregå med gott exempel och skicka in frågor till verket inför nästa möte i mars 2018. Däremot verkade runda bord-samtalet i Riksdagen kring förslaget till nya grisregler varit konstruktivt. Där hade det varit kul att vara med och lyssna på Staffan Danielssons (C) argumentation.

Och nu är det full fart igen. Provsmakning av potatischips för Råd & Rön i mådags. Och idag onsdag samlades det nationella djurskyddsnätverket på Näringsdepartementet. Nätverket ska huvudsakligen spela in till de svenska representanterna i EU:s Animal Welfare Platform, som träffas den 10 november. Vi är överens om att djurtransporter och implementering av grisdirektivet är viktigt. Slakt utan bedövning kan också vara ett angeläget område att driva. Men jag och LRF ville peka på helheten d v s djurskyddet är en viktig del i åtgärderna för att minska behovet av att behandla sjuka djur med antibiotika. Det gladde mig att LRF inte talade om harmonisering av EU:s djurskyddsregler.Vi får hoppas att EU:s Animal Welfare Platform kan fortleva och göra nytta även efter 2019. Sverige anses alltid ligga i framkant, men exempelvis många slaktdjurtransporter överstiger 8 timmar p g a slakteristrukturen d v s många får dispens och får transportera 11 timmar.

Och hur var det i Amalfi? När jag fick inbjudan till resan till Amalfi, hade jag funderingar över om jag verkligen ville resa till Italien. Jag gillar ju snarare Frankrike. Men jag ångrar verkligen ingenting. Amalfi-kusten, söder om Neapel, är dramatisk med taggiga berg, byar, små städer, som ligger som ett pärlband längs kusten eller uppe i bergen. Sluttningarna är täckta av terrasser med huvudsakligen citronträd men det finns också andra citrusfrukter och en del olivträd. Citroner präglar hela regionen och finns i allt – inte att förglömma limoncellon. Vi bodde i Villa Rina, 400 trappsteg och en 20 minuters promenad från själva Amalfi – en oas – ett drömställe. Rina är en driftig kvinna som köpte huset i ett nedgånget skick och har rustat upp till god standard. Alla rum har egen terrass med utsikt över Medelhavet. Och vilken mat! Allt vegetariskt från egna odlingar med spännande variation och härlig kryddning. Pastan var givetvis hemgjord liksom limoncellon. Italien är verkligen något för mat- och vinälskaren. Jag åt härliga skaldjursrätter på krogarna och det blev många Prosecco-möten. Sista kvällen var det vinprovning med Eduardo (jobbat i Sverige i 12 år och gift med en svenska) och att uppleva hela köket och restaurangen sjunga O sole mio, var en fantastisk häftig upplevelse. Man kände sig som Lady och Lufsen. Kan vi lära något av Italien när det gäller mat – säkert! Och så var det, det här med målningen! Det tar lite tid att komma i gång. Resdagens morgon så lossnade det!

Har vi hjälpt Sveriges grisar?

Var det värt en heldag från kl 06.00 till kl 22.00 för att ha ett snack med GD för Jordbruksverket Leif Denneberg i en och en halv timme? Med det stora engagemang som svenska konsumenter känner för hur djuren, som ger oss våra livsmedel hålls och hanteras, kändes det ändå rätt att representera detta genom Vi Konsumenter. Jag vill rikta ett tack till Leif, som tog emot oss. Vi som pratade med Leif var Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige, Linda Björklund, Djurens Rätt, Bo Algers, Compassion in World Farming och jag från Vi Konsumenter. Närmare 60 000 namnunderskrifter överlämnades från Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige, som vill att Jordbruksverket drar tillbaka sitt förslag att sänka avvänjningsåldern för smågrisar i avvaktan på det vetenskapliga rådet. Nej, Jordbruksverket är inte berett att backa och dra tillbaka sitt förslag. Man gick snabbt ut med ett pressmeddelande om att man inte vill sänka djurskyddet, utan bara sänka avvänjningsåldern några dagar. Det är en sanning med modifikation. Vi är oeniga med Jordbruksverket om förslaget att tillåta att 10 % av smågrisarna kan avvänjas vid tre veckors ålder med de risker de medför. Vi anser att djurskyddslagen utgår från att varje djur ska respekteras, medan verket accepterar grupptänkande. Vi är också oeniga med Jordbruksverket om att experterna som granskade Grisföretagarnas pilotprojekt har godkänt Jordbruksverkets förslag till föreskriftsändring. Det stämmer inte med Stefan Gunnarssons och Per Wallgrens debattartikel i Land, forskarnas debattartikel i Göteborgsposten och Stefan Gunnarssons uttalande på mötet i den s k dialoggruppen den 27 september.

Jag kritiserade framför allt Jordbruksverkets hantering, vilket jag skrivit om tidigare d v s bristen på dialog, för kort remisstid och bristen på respekt för remissinstanserna. Så här skrev Jordbruksverket den 19 april i samband med att förslaget till reviderade djurskyddsföreskrifter skickades ut på remiss: ”Förslaget skickas nu ut på remiss till berörda instanser. De synpunkter som lämnas in till verket kommer tas med i den fortsatta beredningen av ärendet. Planen är att föreskrifterna ska träda i kraft i slutet av 2017.” Så här ett halvår senare känns kommentaren nästan ironisk. Konsumenterna fanns inte med på remisslistan och det är Jordbruksverkets bristande lyhördhet för en majoritet av remissinstansernas invändningar, som bl a är skälet till JO-anmälan.

Det var en lång resa för mig- först ut till Hemmesta ute på Värmdö med bil för att lämna hunden kl 8, parkera bilen i Grisslinge, buss till Cityterminalen, Snälltåget 09.35 till Nässjö, Jönköping, möte på Jordbruksverket kl 14 – 15.30, tåg 16.05 från Jönköping till Stockholm (träffar My Sahlman, LRF i Nässjö), T-bana från Centralen till Slussen, buss till Grisslinge, hämta bilen och hunden i Hemmesta och hemma på Östermalmsgatan kl 22. Pust, bil- buss – tåg – tunnelbana, men kommunikationerna fungerade.

Var det värt det? Ja, jag tror på samtalet – att sätta sig vid ett bord och ge och ta. Det var ju det vi vill ha till stånd, fast tidigare. Det var bra att vi fick framföra våra synpunkter och Leif fick möjlighet att kommentera. Vi fick också en del annan information av värde. Man har talat om ad hoc- grupper på Jordbruksverket för särskilda projekt. Tänk till på det Jordbruksverket!

Man ska välja sina strider!

Jordbruksverket har definitivt valt att förklara krig mot den samlade vetenskapen på SLU inom djurskyddsområdet, det organiserade djurskyddet, konsumenterna, länsstyrelserna, Livsmedelsverket och Veterinärförbundet och i stället försvara grisproducenterna. Jordbruksverket säger sig känna trygghet i beslutet om sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Man måste kunna lita på grisproducenterna säger man. Alla kända argument upprepas – beslutet bygger på en bred studie, vi har helt andra grisar i dag än för tio år sedan, tidigare avvänjning bygger på ett antal villkor, som måste vara uppfyllda. Jag och många med mig har kommenterat dessa tidigare. Jag rekommenderar läsning av Djurskyddet Sveriges JO-anmälan www.djurskyddet.se.

Att man har kört över en majoritet av remissinstanserna vill man inte kännas vid. Dessa är vilseledda – av djurskyddet? Det senaste inlägget i frågan kom i Debatt Göteborgsposten 5 oktober. ”Djurskyddslagstiftningen ska bygga på vetenskaplig grund, där sådan finns. Det tycks forskare, näring och politiker vara överens om. Likväl väljer Jordbruksverket att bortse från remissvar som belyser föreskriftsförslag från vetenskapligt håll.” skriver tio tunga djurskyddsforskare från SLU. Och det är inte vilka forskare som helst, utan verkligen en elit såväl nationellt som internationellt.
Forskarna uppmanar Jordbruksverket:
• att dra tillbaka förslagen till nya föreskrifter för lantbruksdjur respektive häst,
• att använda den tillgängliga forskning som finns i arbetet kring djurskyddsföreskrifterna,
• att ta hänsyn till remissinstansernas kritik och synpunkter, liksom till synpunkter från det kommande av regeringen beslutade vetenskapliga rådet för djurskyddsfrågor.
Endast på detta sätt kan det säkerställas att föreskrifterna har förankring i forskning och demokratiska processer”.

Var finns den svenska consensus-modellen, där man sätter sig ned tillsammans och ser om man kan hitta en vettig kompromiss? Att man tar upp frågan på Dialoggruppens möte den 27 september är för sent – alldeles för sent och sättet man tar upp frågan på är fel (läs min tidigare blogg). Vem eller vilka tjänar på att Jordbruksverket trots detta driver igenom en föreskriftsändring? Inte är det Jordbruksverket, som tjänar på kriget. Man har allvarligt tappat i förtroende genom sitt agerande. Två JO-anmälningar säger en del. Blir grisproducenterna vinnare? Ja det skulle man tro, men risken är uppenbar att man genom sitt agerande tappat i trovärdighet på marknaden och hos medvetna konsumenter. Detaljhandeln varnar för att urvattna svenska mervärden. Kommer grisarna vinna på beslutet? Grisföretagarnas studie tyder inte på det, men det är ju det vi inte vet. Det mesta tyder på att smågrisarna är förlorarna. Föreningen Vi Konsumenter tillsammans med Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige tar upp frågan kring vilket kött vi ska välja på ett seminarium på KSLA den 14 november www.vikonsumenter.org.

Jordbruksverket inkompetensförklarar kritikerna av verkets förslag

Det går inte att hitta en forskare som inte anser att det är riskfyllt från hälso – och beteendesynpunkt att sänka avvänjningsåldern för smågrisar från fyra till tre veckor. Jordbruksverkets förslag bygger inte på vetenskap och beprövad erfarenhet. EU:s experter i EFSA och internationella experter från World Animal Protection är överens. Onsdagen den 27 september hade Jordbruksverkets dialoggrupp för djurskydd sitt första möte i ny form. Dialoggruppen ersätter det tidigare djurskyddsrådet, där jag för övrigt suttit för tre olika uppdragsgivare sedan 90-talet, LRF, Djurskyddet Sverige och Sveriges Konsumenter. Som sista punkt diskuterades Jordbruksverkets förslag till sänkt avvänjningsålder för smågrisar, eftersom detta förslag debatterats i media. Från Jordbruksverket fanns tydligen ett behov av att tala kritikerna till rätta och förklara vad Jordbruksverkets förslag om sänkt avvänjningsålder för smågrisar egentligen innebär. Jordbruksverkets Gunnar Palmqvist förklarar bl a att i Sverige drivs omgångsuppfödning och det påverkar valet av avvänjningsålder. Det finns också ett krav från livsmedelsstrategin att öka produktionen. Gunnar Johansson hade bevakat två av de tre gårdar som sänkt avvänjningsåldern i pilotprojektet. Han anser att det är en välfärdsutmaning. Resonemangen bekräftade att egentligen handlar det inte om att smågrisarna ska avvänjas vi tre veckors ålder, utan kanske vid i medeltal vid 25 – 27 dagars ålder.

Men förslaget från Jordbruksverket är följande: ”2 § Smågrisar får inte avvänjas förrän de uppnått 28 dagars ålder och ska då ha vant sig vid tillskottsfoder. Smågrisar får dock avvänjas upp till sju dagar tidigare under förutsättning att samtliga punkter nedan är uppfyllda.” Därefter följer ett antal villkor, varav många borde vara en självklarhet för en professionell smågrisuppfödare. Tre veckor är vad EU-direktivet tillåter. Är det tillåtet att avvänja vid tre veckor och man uppfyller tilläggsvillkoren, kan man inte hindra en svensk grisuppfödare att sänka avvänjningsåldern, med allt vad det betyder i form av ökad risk för beteendestörningar och sämre djurhälsa. Det är en sak att testa i tre besättningar under noggrann uppföljning och insyn av veterinärer och att tillämpa detta i större skala. Och lite konspiratoriskt – är det ett sätt att sysselsätta veterinärer. Är det av prestigeskäl som Jordbruksverket envisas med att hålla fast vid tre veckors tillåten avvänjningsålder. Det är bara så provocerande!

Till punkten hade speciellt inbjudits Bo Algers,professor emeritus, Gunnar Johansson, Gård – och djurhälsan och granskarna av Pig-rapporten Stefan Gunnarsson, SLU och Per Wallgren, SVA och jag (per telefon). Frågan är varför man gör det nu, när Jordbruksverket redan skickat förslaget till EU på teknisk runda, och inte innan man tog förslaget. Känslan efter mötet är att Jordbruksverket inkompetensförklarar kritikerna. Jag är övertygad om att samtliga närvarande läst rapporten från Grisföretagarnas pilotprojekt, rapporten från utvärderarna, Jordbruksverkets, Svenskt Kött och Grisföretagarnas ordförandes argumentation och granskarnas kritik över Svenskt Kötts Facebooks-inlägg m m. Vill Jordbruksverket också ifrågasätta djurskyddsorganisationernas kompetens? Jag ser fram emot en kritisk granskning i samband med Djurskyddet Sveriges JO-anmälan. Jordbruksverket har hanterat sina remissinstanser respektlöst, vilket är en av de viktigaste aspekterna.

Läs hela artikeln »

Nej, Sven-Erik Bucht – producenter och konsumenter krokar inte arm

När landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i mars 2015 drog i gång arbetet med den nationella livsmedelsstrategin uppmanade han producenterna att kroka arm med konsumenterna. Har han själv krokat arm med sin konsumentminister Per Bolund? Ja han har i alla fall tillsammans med Per Bolund skrivit en debattartikel kring ursprungsmärkning på krogen – bra! Men Per Bolunds strategi för hållbar konsumtion 2016 var tyvärr mycket försiktig när det gällde livsmedel. Han vill väl inte lägga sig i sin regeringskollegas revir. Det är i och för sig anmärkningsvärt, med tanke på matproduktionens stora betydelse från hållbarhetssynpunkt.

Men när det gäller relationen mellan producenter och konsumenter är situationen minst sagt bekymmersam. Här har minsann inte krokats arm. LRF: s fokus för närvarande är att utnyttja livsmedelsstrategin för att pressa myndigheterna för att ge konkurrenskraft och främjande av lantbruksnäringen minst lika stort fokus som myndighetens uppdrag för att främja en hög livsmedelssäkerhet, svenska miljömål, klimatarbetet och ett gott djurskydd m m. Man sätter press på Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, SVA m fl. Kommer man ge sig på Konsumentverkets också? Men hallå! Svenska myndigheter som exempelvis Jordbruksverket är inte böndernas myndigheter. Det är samhällets och medborgarnas myndigheter. Det är riksdagens och regeringens förlängda arm (jag har tidigare skrivit om svagheter i den svenska förvaltningsmodellen http://gunnela.nu/2017/07/27/dags-att-se-over-den-svenska-forvaltningsmodellen/).

Nu ser vi flera exempel på lantbruksnäringens blåslampa där man använder livsmedelsstrategin som förevändning. Jordbruksverkets förslag till nya djurskyddsföreskrifter för lantbrukets djur framför allt sänkning av avvänjningsåldern för smågrisar är ett exempel. Att Kemikalieinspektionen godkänner att stort antal nya bekämpningsmedel är ett annat. När LRF kommenterar budgeten släpper man symtomatiskt fram LRF:s representant i Konkurrenskraftutredningen. Förutom att Martin Ragnar har JO-anmält Jordbruksverket har även Djurskyddet Sverige gjort detsamma. Jag hoppas detta blir en välbehövlig test på hur myndigheterna förvaltar sina uppdrag.

http://www.mynewsdesk.com/se/djurskyddetsverige/pressreleases/djurskyddet-sverige-jo-anmaeler-jordbruksverket-2165683?utm_campaign=send_list

I Näringsdepartementets dialoggrupp kring livsmedelsstrategin blev det knappast någon dialog mellan producent – och konsumentintresset. Vid Vi Konsumenters m fl seminarium i Almedalen 2015, där LRF deltog, var ett av de viktigaste budskapen – dialog. LRF:s utspel med krav på myndigheterna gynnar sannerligen inte att producenter och konsumenter krokar arm. Jag upprepar – konkurrenskraft är väl inte bara konkurrens på lika villkor och krav på sänkta nivåer för regelverket för miljö och djurskydd. Ska vi lätta på regelverket för salmonella också? (det ville Djurhälsovårdens chef på 90-talet). Just nu går det bra för svenska livsmedel (marknadsandelen för griskött är 72,8 % och för matfågel 63 %). Man har starka mervärden, där djurskydd ligger i topp. Kommer det verkligen räcka med närproducerat och att värna svenska bönder för att behålla och utveckla den svenska matproduktionen?

Läs hela artikeln »

Förtroende är knäckfrågan

I tidningen Jordbruksaktuellt läser jag Jordbruksverkets, Gunnar Palmqvists, försvar för förslaget om sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Det jag saknar i artikeln är remissinstansernas uppfattning – alla de som blev överkörda. Det är inte konspiratoriskt att peka på att beslutet om vetenskapligt råd fanns när Jordbruksverket gick ut med sin remiss om ändrade djurskyddsföreskrifter. I samband med att verket i våras gick ut med förslag till nya djurskyddsföreskrifter för bete för mjölkkor, var det flera remissinstanser, som pekade på bristen av samråd med NGO:s – djurskydd, miljö och konsument. Och lika förbannat gör Jordbruksverket samma misstag en gång till. Man måste förstått att sänkt avvänjningsålder skulle ge upphov till ifrågasättande.

I veckan träffade jag Mona, veterinär, som arbetade för mig på LRF på 90-talet, som talade om Jordbruksverkets hanterande av frågan kring om djursjukvårdares rätt att lägga bedövning och anestesi m m. Jag kan inte frågan, men vet att även i det fallet, körde Jordbruksverket över en majoritet av remissinstanserna. Som ni förstår är jag både arg och oroad över Jordbruksverkets agerande. Personligen har jag tappat förtroende för en myndighet, som jag tidigare tyckte hanterade frågorna kring djurskydd och smittskydd på ett trovärdigt sätt. Jag minns exempelvis griskrisen november 2009, som resulterade i en av Jordbruksverket utarbetad djurskyddsdeklaration året efter. ”Om Jordbruksverket tappar i förtroende, så drabbar det även bönderna”. Så sa en medarbetare på Jordbruksverket, som jag talade med häromdagen. Och så är det förstås. Om den ansvariga myndigheten som ansvarar för utformande av detaljföreskrifter och kontroll tappar i förtroende förlorar hela lantbruksnäringen i förtroende. Nu har Jordbruksverket i alla fall börjat kalla in sina samrådsgrupper. Dialoggrupp djurskydd har sitt möte den 27 september och rådet för hållbar produktion och konsumtion den 24 oktober.

Även Svenskt Kött måste vara försiktigt. Så här skrev man om Jordbruksverkets förslag: ”Grunden till förslaget från Jordbruksverket baseras på vetenskapliga studier från Sveriges främsta experter på djurskydd. Studien visar att både den diande suggan och smågrisarna mår bättre av att smågrisarna avvänjs något tidigare än idag. Studien är gjord av veterinära experter från Gård & Djurhälsan, Lundens Djurhälsa och Distriktsveterinärerna. Förslaget har även granskats av experter på SLU och SVA”. Nej det var inte vetenskapliga studier som låg bakom förslaget, utan en fältstudie. Och Sveriges främsta experter på djurskydd var inte delaktiga. Stefan Gunnarsson, Leg vet, Docent, SLU och Per Wallgren, Leg Vet, Professor, SVA och SLU granskare av rapporten från fältstudien skriver i tidningen Land: Det finns inget stöd för att påstå att studien vi granskat visar att den diande suggan och smågrisarna mår bättre av att smågrisarna avvänjs tidigare än i dag. Har Svenskt Kött verkligen läst rapporten? Rubriken på debattinlägget i Land den 12 september är: ”Svenskt Kött sprider myter om avvänjning av smågrisar” Jag har fått en tweet om att texten är ändrad, men hittar ingenting på Svenskt Kötts hemsida. Ingemar Olsson, ordförande i Grisföretagarna, argumenterar i saken.

Nu har både Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt startat namninsamlingar mot sänkt avvänjningsålder. Djurens Rätt planerar en bred uppvaktning av Jordbruksverket. Grisgeneralen (Gris Nyhetsbrev) tycker att Bo Algers, som emeritus, inte ska ge sig in i debatten. Men han är inte verkligen inte ensam om kritiken mot verkets förslag. Många forskare inom djurskydd på SLU är starkt kritiska. Sista ordet är definitivt inte sagt. Håkan Henriksson, Jordbruksverket uttalar sig i tidningen Svenska Måltider om att han är säker på att förslaget går igenom. Jag är inte lika säker.

Jordbruksverket har kört över en majoritet av sina remissinstanser – fungerar den demokratiska processen?

Klarar Jordbruksverket sina dubbla roller – att värna ett gott djurskydd och samtidigt främja en konkurrenskraftig svensk produktion? Det har uppstått en engagerad debatt kring Jordbruksverkets förslag att sänka avvänjningsåldern för smågrisar i reviderade djurskyddsföreskrifter. Stark kritik har framförts mot bristande vetenskapligt underlag. Och att verket i all hast har drivit igenom ändrade föreskrifter och inte inväntat regeringens beslut att inrätta ett vetenskapligt råd måste ifrågasättas. Det känns också som att man haft väldigt bråttom med att skicka förslaget till EU för notifiering.

En berättigad fråga är om Jordbruksverkets remisshantering tål en kritisk granskning. Djurskyddet Sverige har förtjänstfullt begärt ut samtliga remissyttranden. Det är tydligt att Jordbruksverket helt kört över huvuddelen av sina remissinstanser. När landsbygdsministern Sven-Erik Bucht fick frågan av Sofia Arkelsten (M) om samråd, intygade ministern att han var övertygad om att samrått skett enligt vedertagna regler. Visst har Jordbruksverket en lång lista över remissinstanser (konsumentorganisationer saknas), men att ge så kort tid (en månad 19 april till 22 maj) för att besvara remissen är respektlöst. Det har påpekats av många remissinstanser. Framför allt SLU har klagat på att det inte gets möjlighet att leta fram vetenskapligt underlag. Men inte bara den begränsade remisstiden är anmärkningsvärd. Jordbruksverket har kört över en majoritet av remissinstanserna med sitt förslag till ändrade föreskrifter. Bland de remissinstanser som avstyrkt förslaget till sänkt avvänjningsålder för smågrisar finns samtliga djurskyddsorganisationer, Veterinärförbundet, Livsmedelsverket, en majoritet av länsstyrelserna, djurskyddsinspektörernas förening och Vi Konsumenter. Inom SLU finns inte oväntat delade meningar. Men här måste man beakta inom vilken institution, som djurskyddskompetensen finns. Institutioner som svarat på grisremissen är: Institutionen för husdjurens miljö och hälsa (HMH), institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF), institutionen för husdjursgenetik (HGEN), institutionen för biosystem och teknologi (BT) samt institutionen för kliniska vetenskaper (KV). Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) har sammanställt remissvaret samt lämnat kommentarer. På förekommen anledning tar jag mig friheten att f f a ifrågasätta BVF:s djurskyddskompetens.

När Sven- Erik Bucht i riksdagen svarar på Jens Holms (V) fråga om Jordbruksverkets agerande, svarar Bucht att han har förtroende för Jordbruksverket och att verkets förslag är bra. Och som ett brev på posten, kommer inte oväntat resonemanget om ministerstyre. Landsbygdsministern har väl ingen aning om att Jordbruksverket kört över huvuddelen av remissinstanserna. Jag har tidigare skrivit om problemen med den svenska förvaltningsmodellen. Fristående myndigheter innebär ansvar. Som medborgare känner jag oro. Myndigheter som Jordbruksverket måste hantera sitt samråd med omvärlden och intressenter på ett trovärdigt sätt. Det har man inte gjort i fallet med reviderade djurskyddsföreskrifter. Den berättigade frågan är om Jordbruksverket klarar sina dubbla roller. Och hur blir det med verkets samrådsorgan och dialoggrupper?

Djurskyddslagstiftningen är till för att skydda djuren – inte djurhållarna!

Martin Ragnar tar i sin JO-anmälan av Jordbruksverket upp den viktiga aspekten. Jordbruksverket kan inte sätta sig över djurskyddslagstiftningen och införa produktionsekonomi som ett bärande kriterium för sina djurskyddsregler. Det finns ett skvaller som säger att det fanns krafter som vill införa produktionsekonomiaspekten i djurskyddslagstiftningen. Så fullkomligt orimligt och oetiskt! Det förekommer inte i någon annan djurskyddslagstiftning – inte i EU:s, inte i andra länders eller i OIE:s djurvälfärdskoder. OIE konstaterar visserligen att “Animal Welfare is a complex, multi-faceted issue that is influenced by important scientific, ethical, historical, cultural, religious, economic and political dimensions”. Men det innebär inte att man inkluderar ekonomihänsyn i sina rekommendationer till medlemsländerna.

Självklart måste jordbruksverket alltid göra en avvägning mellan vad som är bra för djuren och huruvida föreskrifterna innebär orimligt höga kostnader för djurhållarna. Men syftet med djurskyddsföreskrifterna är att uppfylla djurskyddslagens – och förordningens krav. Tidigare föreslog Jordbruksverket skärpningar för att förbättra djurskyddet. Nu har vi hamnat i ett omvänt förhållande. Jordbruksverket föreslår ”lättnader” som en effekt av lantbruksnäringens påtryckningar. Först kom lättnader i beteskravet, som skulle ha medfört att en hårdgjord rasthage, skulle räckt som alternativ för delar av betestiden. Och nu har verket föreslagit lättnader i regelverket för avvänjning av smågrisar. Knappast som en djurskyddsåtgärd utan som en eftergift till Grisföretagarna. I fallet med förändrade föreskrifter för gris, har Jordbruksverket fullständigt kört över djurskydds – och konsumentintresset m fl, som ansåg att förslagen måste utvärderas vetenskapligt. Man kan inte hävda att grunden till förslaget från Jordbruksverket baseras på vetenskapliga studier från Sveriges främsta experter på djurskydd, som Svenskt kött skriver. Stefan Gunnarsson, SLU som utvärderare av det sk. Omsorgsprogrammet för gris 2015 säger på sin Facebook-sida: ”Jag har inte formellt godkänt några förslag från Jordbruksverket, och det gick i vår utvärdering inte att hitta några positiva effekter av tidigare avvänjning på varken suggan eller smågrisarna. Förändringen är endast motiverad med ökad produktion av smågrisar per sugga och år. Det finns inget som pekar på att det förbättrar djurhälsa eller djurvälfärd. Precis som det inte fanns någon positiv effekt på smågrisöverlevnaden av korttidsfixering av suggorna.” Föreskrifterna är skickade till EU för notifiering. Enligt World Animal Protection innebär detta att Sverige rasar i rangordningen för vilka länder som uppfyller höga djurskyddskrav.

Svenska grisuppfödare får passa sig. Danskarna vill återta den svenska marknaden för griskött. Danska Landbrug og Födevaror har en personlig resurs i Sverige för marknadsföring och man deltog också i panel i Almedalen kring antibiotikafrågan och offentlig upphandling. Man har lyckats övertyga Christoffer Fjellner (MEP) att man ska köpa danskt griskött. Danskarna har alltid varit duktiga på att ta fram sortiment för olika marknader – Antoniusgrisen, Englandsgrisen o s v . Förutom djurskyddsmärkningen med ett till tre hjärtan kanske det snart kommer danskt griskött från grisar med knorr, ingen antibiotikabehandling och där smågrisarna garanterat inte avvänjnts före 28 dagars ålder.

Enligt Twitter samlas nu berörda generaldirektörer på Fårö för att kraftsamla kring livsmedelsstrategin. Jag vädjar till dessa att inte bara tala om förenklingar, målstyrning och flexibilitet. Att inte bara lyssna till producentintresset, utan att göra en ordentlig omvärldsanalys. Att se att svenska produkter vinner marknad med svenska mervärden. Respektera konsumentintresset och respektera också ambitionerna i strategin d v s de svenska miljömålen ska uppnås och djurskyddet ska bibehållas på en hög nivå. Och vad ska vi producera mer av? Hur får vi mer hållbart producerad mat på tallriken.