Den irrationella konsumenten

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Konsumenter bygger inte sin konsumtion på kunskap och insikt om vad som är hållbart. Man kan inte genom att informera om våra miljö – och hållbarhetsproblem enbart lassa över till konsumenterna att genom sina val bidra till en hållbar utveckling. Nej, precis som Louise Ungerth alltid sagt, det krävs modiga politiker och ansvarsfulla företag, som fattar modiga beslut som underlättar hållbara val. Ohållbara och oacceptabla produkter från miljösynpunkt måste bort från marknaden.

I veckan höll Konsumentverket och Livsmedelsverket sin konferens: ”En hållbar matkonsumtion för planeten och hälsan”. Innehållet avspeglade inte rubriken utan det blev en obalans till att huvudsakligen handla om att begränsa köttkonsumtionen. Och så enkel är inte hållbarhetsfrågan. Elin Röös, SLU var tydlig. Vi vet tillräckligt för att börja agera: Det krävs politik, livsmedelsindustrin måste dela risken och handeln har ett stort ansvar. Det måste finnas ett ramverk för att göra bra val. Även Anna Richert, WWF och Jenina Dahlberg, Sveriges Konsumenter skickade en tydlig signal till politikerna. Robert Östling, nationalekonom från Handelshögskolan var tydlig. Vi fattar inte rationella beslut. Det räcker inte med nudging, som var så poppis för något år sedan. Det måste till ekonomiska styremedel som köttskatt, för att minska köttkonsumtionen. Lars -Olof Johansson, docent i psykologi, Göteborgs universitet gav understöd till principen att vi är irrationella i våra beteenden. När vi fattat beslut, argumenterar vi för att rättfärdiga dessa. Politikerna måste ta ansvar. Men han gav inte mycket hopp med anledning av dagens politiska situation om modiga politiska beslut. Det finns ju en bred uppfattning om att politiker inte ska lägga sig i vad folk äter. Men det är väl precis vad de måste göra om man vill gynna klimat, miljö, hållbara ekosystem, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaresistens. Intressant är att Vetenskapsrådet som presenterade sin forskningsstrategi kring antibiotikaresistens i tisdags tar upp mänskligt beteende som ett angeläget forskningsbehov.

Nu får jag vatten på min kvarn. Jag har i flera år citerat Nordiska rådets utmärkta rapport från 2013 ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myterna om hållbar konsumtion”. Huvudbudskapet är att det går inte att överlämna till konsumenter och marknad att öka den hållbara konsumtionen. ”Vissa seglivade missuppfattningar har permanentas i den allmänna diskursen, som fått beslutsfattarna att snarare fokusera på teknikutveckling. Regeringarna måste leda övergången till hållbara infrastrukturer och skapa en arkitektur för hållbara val. Bindande lagstiftning är ofta de mest effektiva politiska styrmedlet. Det krävs nya mått på samhällets välstånd (alternativ till BNP, min kommentar)”.

Till slut ett uttalande, som Alexander, sonen skickat. Katarina Graffman, antropolog, som pratade om vikten av att inte lyssna på människors fina värderingar utan faktiskt studera hur människor agerar i praktiken på konferensen ’En regional mat- och livsmedelsstrategi för Gotland’. Om och om och om igen bekräftas dock att vi sitter fast i den idiotiska idéen om den rationella människan som fattar beslut baserat på information säger Graffman.

Komplicerade frågor har inga enkla svar – hållbarhet, växtbaserat och djurskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Komplicerade frågor har inga enkla svar. Det var mitt budskap i tidigare blogg och ett budskap som upprepas av allt fler. Jag lyssnar på AGFO-talk, Line Gordon, chef på Stockholms Resilience Centers viktiga budskap – hållbarhet har många viktiga kriterier; biologisk mångfald, mark – och vattenanvändning, klimatpåverkan, kväve- och fosforkretslopp och kemikalier. Dessutom måste vi beakta ekonomisk och social hållbarhet. Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige som också var där, kom med det förlösande: ”Hållbarhet måste också gälla djuren”. Jag lyssnar också av AGFO; samtal kring regenerativt lantbruk, som hur vi ska öka matjordens hälsa och öka kolinlagringen och Anita Falkeneks, KRAV uttalande på vårt samtal kring växtbaserad mat den 19 november. Min slutsats är att vi måste ha djur för att klara den biologiska mångfalden, öka kolinlagringen i mark, öka jordens hälsa där stallgödsel är en viktig del och minska svinnet genom att låta djuren förädla biprodukter från livsmedelsindustrin.

Därför blir jag både ledsen och oroad över att Konsumentföreningen Stockholm övertolkar EAT Lancet-rapporten och hävdar att vi ska äta max 100 g kött per vecka. Var finns konskevensbedömningen anpassat till svenska förutsättningar och hållbarhetsutmaningar? Man kan inte ta EAT Lancets lovvärda ambitioner på global nivå och översätta till regional nivå. När IVA och KSLA presenterade sin rapport kring hur jordbruket ska klara klimatmålen, var Christel Cederberg, Chalmers allvarligt upprörd över Stockholms Stads kostråd med radikalt minskad köttkonsumtion. Om vi inte ger stöd till grödor som vall som ökar kolinlagringen och betande djur, riskerar vi ökade monokulturer och utarmning av skogs- och mellanbygder. Stockholms miljöförvaltning säger att vi ska välja kött, som ger låga utsläpp av växthusgaser. Ska vi välja kyckling? Visst har den effektiva kycklingen mindre utsläpp av växthusgaser och branschen Svensk Fågel gör många bra saker, men det är tveksamt om produktionsgrenen i sig ökar den biologiska mångfalden och eller kolinlagringen.

I tisdags ordnade VI Konsumenter ett samtal kring växtbaserade alternativ till kött och mejeriprodukter. Bra och bred representation. Det vegetabiliska utbudet ökar kraftigt. Det har visat sig att andelen vegetarianer inte ökar, men vi äter fler vegetariska måltider. Men Karin Brynell, Svensk dagligvaruhandel (AGFO talks) – man köper inte som jag enskilda grönsaker och rotfrukter, utan färdigrätter, som både är dyra, sammansatta och ursprunget är ofta okänt. Mycket är sannolikt importerat även om tillverkningen skett i Sverige. Vi Konsumenter kommer så småningom med någon form av rapport och kommer fortsätta gräva.

Och så till slut Jordbrusverkets och det Vetenskapliga rådets djurskyddskonferens. BRA – en eloge. Glädjande att EU:s chefsveterinärer vill ha ett bättre djurskydd med exempelvis djurskyddsregler för mjölkkor. Frågan är hur man ska skapa opinion i andra medlemsstater också kring antibiotikaresistns. På KSLA ville man ha konsumenternas stöd. Intressanta forskningsprojekt presenterades. Albin Gräns forskar kring hälsa och djurskydd kring fisk – ett oerhört viktigt område. Om man mäter trycket på kornas klövar, bekräftas att kor ska gå på gräsmark. Trycket på klöven på betong är mycket större än på gräsmark. Ett bra argument för att behålla beteskravet. Jag har blivit utsedd att utvärdera SCAW och det Vetenskapliga rådet för djurskydd. Har ni synpunkter att skicka med så skicks till gunnela.stahle@gunnela.nu

Livets berg – och dalbana

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har ett jättespännande och engagerande liv. Föreningen Vi konsumenter har sedan flera år prioriterat hållbar produktion och konsumtion av mat. Det här är vår övergripande målsättning: Vi Konsumenter vill ha säker och spårbar mat producerad med respekt för miljö och klimat och med god djuromsorg. Risken för antibiotikaresistens ska minimeras ”. Sista veckorna har varit fulla av intressanta möten och aktivititeter kring antibiotika, djurskydd, hållbarhet och akvakultur.

Svensk Fågel bjuder föredömligt in djurskyddsorganisationerna för att presentera och diskutera aktuella frågor. Vi träffades i måndags. Det gjorde vi på Slakteriförbundet inom ramen för programmet Omsorg i Djurskötseln på 80- 90-talet. Vi väntade på LRF flera år, men nu bjuder LRF in. Djurens Rätt är dock inte tillräckligt rumsrena.

Frågan kring antibiotikaresistens har jag skrivit om många gånger. Jag har tidigare nämnt KSLA-seminariet 12 november. Representanter från SVA var verkligen saknade. En av dem som gjort mest inom detta område är ändå Christina Greko. Intressant var avraporteringen från FAO, WHO och OIE av Gunilla Eklund, Näringsdepartementet. Det sker saker och också inom FN:s Codex-arbete. Den högsta förbrukningen till djur sker i Asien, kanske inte så förvånande eftersom också tillverkning finns där. Den ligger skyhögt över Afrika. Afrika har ingen tillverkning och det är snarare brist på medicin som är ett problem. Mina slutsatser från historien är att det krävs samarbete och uthållighet. Åren 2013 – 2015 drev Consumer International och BEUC (EU:s konsumentorganisation) kampanjer mot antibiotika till djur. Men sedan dess är det tyst. Men sannolikt har ändå dessa kampanjer haft effekt. Det finns en uppfattning om att konsumentopinion är det mest effektfulla. Jag har väckt frågan hos ordförande för BEUC.

Svensk dagligvaruhandel har varit pådrivande genom sina gemensamma krav på leverantörerna sedan 2016. Nu går Axfoundation vidare med en bred referensgrupp. Jag och flera med mig, vill gärna se en koppling till djurvälfärd, inte minst därför detta prioriteras högt av konsumenterna. Ibland dyker synpunkten upp att vi skänker kunskap till våra konkurrenter om hur man ska minska behovet av antibiotika till djur. Men Sverige kan och ska dela sina erfarenheter hur man kan minska behovet av antibiotika. Det är en moralisk skyldighet. Det gjorde vi i EU mellan 1996 och 2003 för att övertyga EU om förbudet mot tillväxtbefrämjande antibiotika. Tillämpningen av EU:s förordning kring veterinärläkemedel blir en stor utmaning för många EU-länder.

KSLA har kommit med två rapporter: Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen och Svenskt Jordbruk 2030. Hållbarhetsfrågan dyker givetvis upp. Jag har hamnat i en spännande grupp, som vill utmana KSLA:s ungdomsgrupp. I kretsloppet finns demografi, konsumtion, tillväxt, ekonomi, sociala faktorer, komplexitet,som med energi och resurser ger ekologiska fotavtryck. Ingången ska inte vara koldioxid, utan kanske snarare hur ska vi klara oss med ett jordklot enligt WWF:s ekologiska fotavtryck eller FN:S sjutton hållbarhetsmål inom planetens gränser.

Och så det här med ensamheten. Det är närmare nio månader sedan som Bosse lämnade mig. Nu var de sista åren ganska tunga, men det fanns ändå någon att dela med – erfarenheter, upplevelser och god mat. Min värld är fylld av påminnelser. Vi hade många goda år tillsammans som ingen kan ta ifrån mig. Det är tufft ibland. Men nu bestämmer jag över mitt liv och ensamhet kan givetvis motarbetas. Gästböckerna både på Blanchegatan och på landet är fulla med besök. I går bjöd jag min äldsta vän Pauline på en lyckad soppa gjord på sötpotatis, lök, Garants utmärkta kålblandning, svartkål, grönkål och broccoli och så lite vitt vin, sherry och grädde. En god soppa i sällskap av en nära vän. Det är livskvalitet.

Jordbruk, livsmedelsproduktion och maten vi äter är komplexa system som mår dåligt av förenklingarr

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag är djupt oroad över att den enorma fokuseringen på växtbaserad mat, gör att samhället; beslutsfattare, myndigheter, media, livsmedelskedjans aktörer och konsumenter minskar uppmärksamheten och viljan att se till att de djur, som vi vill ha och behöver, får det skydd de behöver i form av lagstiftning och andra regelverk. Än så länge rangordnas djurvälfärd mycket högt bland konsumenter, men hur länge?

Katastrofal förenkling kan leda helt fel. Budskapet i DN den 3 november som – ät mer nötter och du slipper en förtidig död är ett sådant exempel. Om man sedan i förenklingen av miljöeffekterna tar bort kemikaliebelastning och biologisk mångfald blir det väldigt problematiskt. Att äta mat som är nyttig är också bra för miljön säger den amerikanska professorn Jason Hill i DN den 3 november. Så långt låter det väl bra, men när Jason Hill ger sig in på att sortera ut effekterna på enskilda livsmedel och hävda dess miljöeffekter då blir det mer förvirrande för oss konsumenter och faktiskt missvisande. I DN-beskrivningen använder man också begreppet miljöpåverkan slarvigt. Man hävdar exempelvis att idisslare som betar har lika stor miljöpåverkan som industriuppfödda djur, då de lever längre och släpper ut mer metan totalt. Men hallå! Jag vill inte välja biff från feed lot-uppfödda stutar som utfodras med majs och soja, fått antibiotika och hormoner och som inte berikar den biologiska mångfalden. Och för den delen vill jag inte ha svenska ungtjurar, som fötts upp på stall utfodrade med mycket spannmål. Vall och bete bidrar till kolinlagring och det eftersträvade svenska mosaiklandskapet. Gör som Jenny Jewert föreslog, gör tjurarna till stutar och släpp ut dem på bete. Då lutar jag mig hellre mot WWF:s Fisk – och Köttguider, som trots förenklingar pekar på komplexiteten. Köttguiden har klimat, biologisk mångfald, kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika som kriterier i rangordningen.

Jag trodde vetenskapen kring kost och hälsa enats om att det inte finns enskilda livsmedel som är lösningen på hälsoproblem. Vi äter inte enskilda råvaror, utan hela vår kost ska se till att vi får näring, proteiner, fett och kolhydrater i rätt proportioner och förse oss med viktiga spårämnen, vitaminer och fibrer. Människan precis som grisen är allätare. Vi har inga rovdjurständer och ingen vom gjord för gräsätande. Dessutom ska maten vara säker. Det känns som denna aspekt helt har försvunnit i debatten. För att inte tala om den livsviktiga frågan kring ökande antibiotikaresistens. Eftersom hur och var livsmedlen produceras påverkar ekosystemen, klimatet, djuren och den biologiska mångfalden har det sedan några år funnits en strävan att förena hälsa och i första hand miljöaspekter. Livsmedelsverkets kostrekommendationer är ett sådant exempel. EAT Lancet rapporten hade detta fokus, men har som artikeln i DN visat inneburit oacceptabla förenklingar. Vi bör och ska minska den svenska köttkonsumtionen, men vi kanske inte ska sträva efter en växtbaserad kost, där importen ökar och därmed belastningen av bekämpningsmedel. Varje region i världen måste utgå från sina egna förutsättningar. Det finns ju områden på jorden, där befolkningens överlevnad beror på att man får protein från betande djur.

Resistens – naturens förmåga till överlevnad

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Bakterier blir resistenta mot vi antibiotika, tarmparasiter överlever parasitbekämpningsmedel, ogräs blir resistenta mot ogräsbekämpningsmedel, råttor blir resistenta mot råttgift – naturen har en oändlig kapacitet att tillförsäkra att vissa arter överlever trots människans försök att påverka. Å andra sidan har vi en skrämmande minskning av den biologiska mångfalden (flora och fauna) huvudsakligen beroende på att vi människor helt har ändrat förutsättningarna. Skoningslös jakt och fiske är exempel liksom minskningen av betande djur. Invasiva arter slår ut befintlig flora och fauna – kaniner i Australien, mördarsniglar i Sverige eller blomsterlupiner och björnlokor. Mänskligt oförnuft och okunskap eller girighet har drivit fram genomgripande förändringar av livet på vår planet.

Men en gång i tiden medverkade mögelsvampar till ett av de mest fantastiska läkemedel, som räddat miljoner liv – antibiotika. Men man visste också tidigt att bakterier är överlevare, som kan bygga upp resistens, när de utsätts för antibiotikabehandling. Ju mer och oftare antibiotikabehandling sker, ju större risk att bakterierna blir motståndskraftiga/resistenta. Dessa fakta fanns inte på bordet när LRF på 80-talet bestämde sig för att föreslå ett svenskt förbud mot antibiotika i foder för att öka tillväxten. Man skulle kunna säga att det var en tillämpning av försiktighetsprincipen. Många vill ta åt sig äran av det svenska förbudet. Jag anser att man ofta glömmer Sven Tidala som VD för Slakteriförbundet, som var kraftfullt pådrivande och Nils-Erik Bramsvik, som skrev Center-motionen (tillsammans med mig) till riksdagen 1984.

Antibiotikaresistensfrågan är verkligen en ödesfråga, som skulle behöva en Greta Thunberg-figur för att lyfta och driva frågan. Men vi (media) kan inte ha två frågor i huvudet samtidigt. Klimat, om än oändligt viktigt, tar över allt. T o m läkaren som chef för STRAMA, som jag träffade på en workshop i september, ansåg att klimatet är viktigare.

Den 12 november samlar KSLA till ett seminarium: Antibiotikaresistens – ett globalt hot! Hur kan Sveriges erfarenheter bidra till lösningar för en hållbar djurhållning? Syftet är inte att fastna i historien, även om den är väl så intressant, utan fundera på vad vi gjorde som var bra och som vi i dagsläget kan utnyttja för att påskynda en mer restriktiv användning av antibiotika i djurhållningen i EU och world wide. Mellan 1996 och fram till 2002 när beslutet om ett EU-förbud mot antibiotika som fodertillsats antogs, jobbade man med utgångspunkt från en gemensam plattform. I plattformen samlades samtliga berörda myndigheter, lantbruksnäringen, djurhälsoorganisationer och ett antal idéella organisationer. Det var en framgångsrik modell, där alla agerade på respektive arena utifrån ett gemensamt budskap. Kanske dags för ett omtag. Hur ska exempelsvis EU:s nya läkemedelsförordning, som förbjuder rutinmässig förebyggande behandling med antibiotika till djur implementeras? Budskapet till ansvariga myndigheter i samtliga EU-länder vid Jordbruksdepartementets seminarium i september 1998, var att friska djur för att minska behovet av antibiotikabehandling, kräver en mängd åtgärder. Det räcker inte med en fodertillsats, utan det kan krävas genomgripande förändringar i djurhållningen. Det handlar om smittryck, biosäkerhet, minskad beläggning, omgångsuppfödning, fodersammansättning, avvänjningsålder, ventilation, temperatur m m. Ledod för ett framgångrikt påverkansarbete är uthållighet och samverkan.

Utan spaning ingen aning!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det sa alltid min tidigare kollega Rolf Eriksson på LRF (sedermera Brennerfelt, bl. a statssekreterare, ordförande vid SLU och GD på SMHI). Jag fick frågan häromdagen hur jag bedriver min omvärldsspaning. När sonen Alexander hjälpte till att lägga upp mig på Twitter för fem år sedan, pekade han just på möjligheten att fånga upp nyheter och intressanta artiklar. Jag har bara en dagstidning, men via Twitter hittar jag viktiga debattartiklar i annan media och rapporter från seminarier och konferenser. Jag har och läser ATL, Land Lantbruk och Jordbruksaktuellt för att följa utvecklingen inom svenskt lantbruk. Nyhetsbrev är givetvis också bra informationskällor.
Att delta på seminarier och konferenser ger ny kunskap, nya tankar och nya kontakter. Jag säger nästan också alltid ja till att delta i projekt, där man efterlyser konsumentsynpunkter. Jag kan nämna SLU:s Formas-projekt för att hitta kunskapsluckor för en hållbar animalieproduktion. Ett annat är ett SLU-projekt, som syftar till att utvärdera djurskyddskontroller på mjölkgårdar. Sedan har jag förmånen att stundtals representera Djurskyddet Sverige som exempelvis på Jordbruksverkets möte kring indikatorer inom livsmedelsstrategin eller sakrådet för den nya gemensamma jordbrukspolitiken CAP. KSLA:s seminarier ger ett rikt utbud av många dimensioner. Haga-initiativet är, som jag tidigare nämnt, duktiga på att ha hög kvalitet på sina frukostseminarier.

Men möten med människor är ovärderligt från utgångpunkt från att omvärldsspana och omvärldsanalysera. På bussen mellan Skövde och Jönköping på väg till och från Jordbruksverket, kan man få mycket inside från Naturskyddsföreningen eller LRF. Att åka bil tillsammans, som jag gjorde med min kompis från SVA, ger bra tid för gemensamma reflektioner. Eller att bjuda in nätverk på drink eller middag.

Men utifrån all denna omvärldsspaning ska man göra en omvärldsanalys och omsätta detta i kanske en blogg, ett möte, ett initiativ till debattartikel, ett Vi Konsumenters seminarium i Almedalen eller KSLA. Inom föreningen Vi Konsumenter har styrelsen just ett brett nätverk, som ger en bra omvärldsspaning. Tidigt, 2011, utnyttjade vi vår spaning för att ta tag i frågan kring minskad köttkonsumtion. Nu börjar vi borra i kring var och hur de växtbaserade alternativen produceras. Och det känns alldeles rätt. Naturvårdsverkets PRINCE-rapport från förra året visar att vår konsumtions bekämpningsmedelsanvändning till stor del kan hänföras till vår import. Jag har fått flera instämmande nickanden när jag berättat om Vi Konsumenters samtal på KSLA den 19 november. Läs gärna tidigare blogg i frågan.

Att skydda djur från sjukdom är en viktig djurskyddsfråga

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Efter ett dygn i SVA:s projektråd med föredragningar och möten väcks många tankar kring hot och möjligheter kring svensk djurhållning. I diskussionen kring djurskydd saknas ofta det viktiga skyddet mot sjukdomar. År 2022 införs ett EU-förbud mot att ge smågrisar zinkoxid (ZnO) i högdos för att minska risken för avvänjningsdiarré. Förbudet införs av miljöskäl. Zinkoxiden ökar mångfalden i tarmfloran hos smågrisen och minskar risken för att sjukdomsframkallande bakterier får utrymme. Zinkoxid blev något av räddningsplanka för att förhindra problem vid avvänjningen när den generella antibiotikatillsatsen i smågrisfoder förbjöds 1986. Efter förbudet fick många uppfödare stora problem vid avvänjningen. Men 60 % av grisuppfödarna i dag klarar sig utan generell användning av ZnO i samband med avvänjning. Det gäller som alltid att arbeta förebyggande med en mängd olika åtgärder. Dessa finns med stor sannolikhet i de elva punkter som finns i Jordbruksverkets förskrifter vid tidigare avvänjning än 28 dagar. Med tanke på detta finns alla anledning i världen, att inte avvänja ens 10 % av grisarna vid 21 dagars ålder. Ryktet säger att danskarna jobbar med en tydlig strategi för att klara sig utan ZnO och höjer avvänjningsåldern. Hög tid för Jordbruksverket att ändra sina föreskrifter i linje med vad det Vetenskapliga rådet förespråkade d v s min 25 dagars ålder vid smågrisavvänjning. Det finns ett svenskt operativt nätverk ”Utan högdoserad zink” som ska lägga en plan inför 2022.

ESVAC-rapporten presenterades av Christina Greko. Den svenska antibiotikaförbrukningen till djur minskade 2017 och vi ligger fortfarande lägst i EU. Norge och Island har ännu lägre förbrukning. Men tar man bort den norska laxproduktionen i nämnaren, kg aktiv substans delat med PCU (skattad levande vikt) så ligger Norge på svensk nivå. Det har skett en rejäl minskning av antibiotikaförbrukningen inom EU. Vissa medlemsstater har minskat med 50 %, vilket visar potentialen. Ett förbud mot zinkoxid får inte innebära en ökning av antibiotikaförbrukningen. Om detta är vi rörande ense i Sverige.

Mitt möte med representanten för Distriktsveterinärerna (DV) uppenbarade ett hotande djurskyddsproblem. Har vi inga veterinärer som kan behandla produktionsdjur, så har vi stora problem. När jag förra veckan, deltog vid det s k sakrådet inför den kommande gemensamma jordbrukspolitiken CAP, så framförde länsstyrelsen i Norrbotten att bristen på veterinärer är en verklig utmaning. Hur ska vi kunna ha betande djur i norra Sverige om det inte finns veterinärer som kan bota och förebygga sjukdom. Men problemet finns inte bara i Norrland. Gård & Djurhälsan har också svårt att hitta sökande till sina tjänster. Del av problemet är att veterinärstudenterna nobbar lantbrukets djur. Finns tråkiga historier om att blivande veterinärer som väljer produktionsdjur mobbas av sina studentkollegor av etiska skäl. Det är fult att använda djur till livsmedelsproduktion enligt radikala vet stud. Hur löser vi detta?

EU:s nya djurhälsolag har inneburit att för Sverige viktiga allvarliga sjukdomar PPRS på gris, ParaTb och BVDV på nöt inte längre kan kontrolleras vid förflyttning (man talar inte längre om införsel) till Sverige. Det går inte att förlita sig på att samtliga djurhållare i Sverige lever upp till SDS (Sveriges Djurbönders Smittskyddskontroll) frivilliga regelverk. Det pågår en utredning, som leds av Åse Tronstad, f d Landsbygdsdepartementet, i frågan. Jag har påtalat för djurskyddsorganisationerna att man kan behöva ge lantbruksnäringen stöd för att skydda djur från allvarliga smittsamma djursjukdomar.

Hållbarhetens många dimensioner

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Förenklingen i debatten riskerar att missa viktiga hållbarhetsaspekter. Naturskyddsförenigen hävdar att miljödimensionen är ramen inom vilket de andra dimensionerna, social och ekonomi ska finnas. Ulf Sonesson, RISE utrycker det som att Miljöpelaren är randvillkor, den Sociala ska innehålla optimeringsparametrar och Ekonomi variabler. Social hållbarhet är vad vi vill ha, Miljömässig hållbarhet är vad som krävs och Ekonomisk hållbarhet är att få detta att hända. I veckan avrapporterades ett Formas-projekt kring hållbar animalieproduktion som drivs av SLU. Syftet är att finna kunskapsklyftor. I projektet har ingått att kartlägga vetenskapliga artiklar globalt med sökord hållbarhet och olika animaliska produktionsgrenar. Inte oväntat kanske, konstaterar professor Helena Hansson, SLU, att flera artiklar innehåller miljömässig och ekonomisk hållbarhet, men ingen artikel tar upp den sociala dimensionen. Det finns föga ambition att undersöka hur de tre dimensionerna på hållbarhet förstärker eller motverkar varandra. Finns det överhuvudtaget indikatorer? Det finns begränsade ambitioner att täcka helheten. Ska man väga olika dimensioner mot varandra krävs etiska aspekter om hur dimensionerna ska sammanvägas? Det tål att nämnas att Helena Hansson finns i SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd. Ett råd som nu står inför frågan om det ska finansieras 2020 och framåt. Slutsatsen av diskussionen i tisdags var att vi behöver samhällsvetenskaplig forskning, för att komma vidare med att utveckla en hållbar djurhållning med ett totalt perspektiv. Något som också framförs av KSLA i synpunkter på forskningspropositionen.

Jag brukar alltid framhålla att vi måste inkludera djurvälfärden i ett hållbarhetsperspektiv. Jag störs av, att när man presenterar de övergripande målen för livsmedelsstrategin, med en hållbar ökning av svensk matproduktion, så kommer ambitionen att behålla en hög nivå på djurskyddet inte med fastän det framgår av strategin. Miljökvalitetsmålen ska uppnås, men har vi indikatorer på djurvälfärd? Antibiotikaförbrukning räcker inte. Därför är det så spännande och glädjande att forskare på SLU (Linda Keeling, Lotta Berg, Anna Wallenbeck och Harry Blockhuis) tillsammans med experter från OIE, två amerikanska och ett österrikiskt universitet inventerat hur FN:s 17 globala hållbarhetsmål (SDGs) intervenerar med djurvälfärd för alla djurslag. De 17 hållbarhetsmålen har preciserats i 169 delmål. Genom poängsättning har experterna funnit att för 66 av 169 delmål finns ett positivt samband relevanta med utgångspunkt från djurvälfärd. Det var god samsyn mellan experterna, med övervägande positiva poäng, som indikerar, att även om djurvälfärd inte uttrycks i SDGs, så är arbete med att uppnå de globala hållbarhetsmålen i överenstämmelse med arbete med att öka djurvälfärden.

Konsumentverket har nyligen gett ut sin rapport Hållbara val av kött. Jag har bara skummat innehållet och återkommer kanske med kommentarer. Jag gissar att om frågan om definitionen kring hållbarhet skulle ställas till Jordbruksverket eller LRF, skulle man svara att det finns tre dimensioner miljö – ekonomi och social hållbarhet. Att LRF hävdar att ekonomisk hållbarhet är nödvändig är naturligt med utgångspunkt från sitt uppdrag. Undrar om Jordbruksverket tänkt på den sociala dimensionen och då kanske inte bara från böndernas synpunkt. Jag tror vi behöver bredda diskussionen om hållbarhet. Förenklingen kring att bara handla om mat och klimat kan vara förödande för den biologiska mångfalden, andra av planetens gränser eller social hållbarhet.

Konsumentaktivist, djurskyddsaktivist, klimataktivist, miljöaktivist

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Enligt Svenska Akademins ordlista från 1986 är aktivismen lika med uppfattning eller rörelse som förespråkar aktivt ingripande ex i krig. Aktivist är (krigs)ivrare. Enligt Stora synonym ordboken från 1984 är en aktivist antingen krigsivrare, militarist eller omstörtare, militant, vänsterivrare. Det är spännande att se hur tolkningen av vissa ord och benämningar ändras över tid. Greta Thunberg som ofta benämns som klimataktivist, vill ha aktivt ingripande av politiker och företagare, men krigsivrare? Jag har vänt mig mot att vi som arbetar med djurskyddsfrågor ibland benämns djurrättsaktivister. För mig är en djurrättsaktivist någon som exempelvis tillhör Djurfront, släpper ut minkar och höns och trakasserar djurhållare. Och det gör jag inte.

Men visst vill jag ha förändring. Det är därför jag är ordförande i en konsumentförening, gärna sitter i styrelsen för Djurskyddet Sverige, deltar i exempelvis klimatmålsinitiativet och deltar i många sammanhang där hållbarhetfrågan är i fokus. I veckan har jag utövat min aktivistroll (i den mer moderata tolkningen) nästan varje dag. I tisdags hölls sakråd kring EU:s gemsamma jordbrukspolitik, CAP, på näringsdepartementet. Jag var där på uppdrag av Djurskyddet Sverige. I grupparbete skulle prioriteras utifrån en SWOT-analys med en lista på 137 punkter. Här fanns en mängd viktiga förslag. Jag förespråkar att CAP kan innehålla ersättning av djurvälfärd som ligger över EU:s gemensamma djurskyddsdirektiv och förordningar. Detta drivs av Sverige, men det känns mer som ett spel för gallerierna och ingenting jag känner starkt stöd för från bland andra intressenter. Redan 2011 argumenterade jag för detta på uppdrag av Eurogroup for Animals. Ska många EU-länder klara att avveckla generell förebyggande antibiotika till kyckling, gris och kalv, så måste det till en bättre djurvänligare djurhållning. På SWOT-listan inför nya CAP, fanns många bra förslag från konsumentsynpunkt – att ge konsumenterna förutsättningar att göra medvetna val av säkra livsmedel av hög kvalitet. Det tål att upprepas att en majoritet av EU:s konsumenter värderar djurvälfärd högt vid val av livsmedel, inte bara svenskar.

Hagainitiativet är ett initiativ grundat på ett antal offensiva företag, bl a Lantmännen, HK Scan, Axfood, Sveaskog, Siemens m fl och som vill gå före i klimatarbetet. Man ordnar bra frukostseminarier. I onsdags var fokus på näringslivet behov av politikernas hjälp för att uppfylla klimatmålen. Transporterna kan bli akilleshälen där utsläppen ökar. Ola Alterå presenterade listan från Klimatpolitiska rådet. Jag noterade; synka klimat – och transportmål, sluta subventionera bilen, samhällsplanering för minskat bilberoende, ta hänsyn till olikheterna mellan stad och land m m. Miljödepartementet gav inte något positivt besked till företagen.

Jag försökte ihärdigt att lyfta frågan kring att i ökad omfattning inkludera djurvälfärd i CAP även i torsdags när Näringsdepartementet samlade det nationella nätverket för djurskydd och diskutera arbetet inom ramen för EUs Platform for Animal Welfare. Det rapporterades att kampanjen ”End The cage age” har gått i mål d v s man har fått ihop 1,5 miljoner underskrifter i EU:s medlemsstater för att avveckla alla de djurhållningssystem som innebär burhållning i olika former ex burhöns, fixerade suggor, kaninburar m m. Det ska bli intressant att se hur Kommissionen tar till sig frågan. Enligt uppgift tar Kommissionen medborgarinitiativ på största allvar. Ett tidigare initiativ kring djurtransporter föll på målsnöret.

Veckan avslutades med att medverka till att Sigill kvalitetssystem inkluderar djurskydd kring transport och slakt i standarden IP Livsmedel. Det känns bra. Jag är kanske en konsumentaktivist, djurskyddsaktivist, klimataktivist och miljöaktivist. Sonen Alexander har i sin bok Alla behöver närhet, nämnt sin mamma som en aktivist, som inom organisationen LRF med framgång påverkade Sverige att införa ett förbud mot antibiotika generellt i foder.

Jag hade nog hellre varit på Medborgarplatsen

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Är böndernas lönsamhet viktigare än klimatkrisen? Gretas tal i New York griper tag i mig. IPCCs senaste rapport om effekten av klimatförändringen på havsnivån spär på och Johan Rockströms pessimistiska budskap om att grön tillväxt sannolikt inte är möjlig. Det är precis det som gäller, att mina barnbarn Hanna och Karin ska leva i en dräglig eller helst bättre värld. Jag som är född på 40-talet har levt i en tid med stora framtidsförväntningar och en period av ständiga förbättringar. Jag har levt ett bra liv med rätt föräldrar, fått ärva en grön plats att hämta kraft från, rätt till gratis utbildning, fått arbeta med viktiga frågor och har många nära och kära. Tillväxt, utveckling, högre levnadsstandard, bättre sjukvård m m – en aningslös tilltro till att den tekniska utvecklingen huvudsakligen gick åt rätt håll. Men givetvis är böndernas lönsamhet viktig om man ska ställa om till ett än mer hållbart samhälle. Sedan tror jag det krävs mer än innovation och regelförenklingar, som Palle Borgström framförde i en tweet. Demonstrationer räcker förstås inte utan det ska till insikt och förändring hos politiker, företag, handel och konsumenter. Vi kan ändå hoppas att demonstrationerna får olika intressenter att röra sig.

Jag har nyss varit på filmen Hasse och Tage – en kärlekshistoria med min son. Hasse i 88-öre revyn 1970 hade samma tanker i sången ”Över ett glas öl”. Jag spelade faktiskt den som inledning till Vi Konsumenters 10-års jubileum 2014 med hjälp av Camilla Välimaa. Fascinerande att Hasse och Tage kände denna oro redan för närmare 50 år sedan :

”När man ser på hur barna,
växer upp och står i,
kan man undra om barna,
nånsin får det som vi,
om det finns jobb,
om det finns mat,
om det är drägligt där dom bor,
finns det får och kor,
och vatten och luft?
Kan dom sola sig gratis?
Finns det blommor och blad?
Har dom fläsk och potatis?
Kan dom ta sig ett bad?
Framtiden verkar dyster
när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barna
ändå får ett glas öl”

Jag hade nog ändå hellre stått på Medborgarplatsen och demonstrerat för åtgärder som motverkar klimatförändringarna i stället för att delta i Jordbruksverkets konferens med rubriken: Hur ska vi ta till oss resultaten för att få en hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja? Jordbruksverkets rapport har visat att lönsamheten sjönk i de två första leden, primärproduktionen och livsmedelsindustrin, mellan 2011 och 2017. Det innebär att vi inte har fakta om utvecklingen efter att riksdagen antagit livsmedelsstrategin i juni 2107. För att nå livsmedelsstrategins övergripande mål behöver lönsamheten stärkas i primärproduktion och livsmedelsindustri. Ökad produktivitet och högre förädlingsgrad är nödvändigt för ökad lönsamhet säger Jordbruksverket. Man undrar vad ökad produktivitet innebär och hur det stämmer med miljökvalitetsmål och bibehållen svensk djuromsorg. Fredrik Fernqvist, SLU rapporterade kring Mervärden som konkurrensmedel. Rapporten har undersökt hur svenska jordbruksföretag kan arbeta med mervärden och hur det positivt kan påverka deras lönsamhet och konkurrenskraft. Mervärden kan vara speciell kvalitet, hantverk, regional koppling(närhet) eller djurvälfärd, som är viktigt enligt Fernqvist. Studien identifierade flera områden där kompetenser behöver stärkas, bland annat ekonomistyrning, ledarskap och organisation och produktionens effektivitet.