Även en marknadsliberal frihandelsvän måste respektera fakta – svensk mat är klimatsmart och säker

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Okunnigt Mattias Svensson, Dagens nyheter! Mattias Svensson skriver att matnationalismen inte hör hemma i klimatdebatten och att det inte finns några klimatfördelar med svensk mat. Han hävdar t o m att matnationalismen är en miljöfara! Även en marknadsliberal frihandelsvän måste respektera fakta. Sanningen är att svenskt jordbruk producerar mat med mindre klimatpåverkan än många andra länder (FAO-statistik). Visst är det sättet att producera som är avgörande och kanske inte transporterna i sig. Men det går inte att bortse från att den omfattande handeln och transporterna kors och tvärs över jorden med jordbruksråvaror sammantaget knappast är försumbart från miljösynpunkt. Vi har också ett av riksdagen beslutat generationsmål som säger att vi genom vår konsumtion inte ska bidra till miljö- och hälsoproblem utanför landets gränser. Dessutom har vi gemensamt i Sveriges riksdag enats om ett antal miljökvalitetsmål, som kräver ett aktivt lantbruk i hela landet. I Sverige producerar vi också mat som minskar risken för ökad antibiotikaresistens genom låg förbrukning av antibiotika till svenska djur, med en förhållandevis hög djurvälfärd och med krav på åtgärder som skyddar miljön. Vet Mattias Svensson om hur produktionen ser ut i USA? Tusentals köttdjur i feed lots som hormon-behandlas, gödsellaguner och generell antibiotikabehandling. Den utvecklingen ser vi nu också i många andra köttproducerande länder exempelvis Sydamerika. Antibiotikaförbrukningen i djurproduktionen i USA och Asien är skyhög jämfört med Sverige. T o m WTO respekterar att miljö och hälsa (SPS-avtalet) kan innebära att medlemsländer kan kräva begränsningar i den fria handeln. EU har ju sagt nej till kött från hormonbehandlade djur.

Sedan för Mattias Svensson ett konstigt resonemang om att nationella jordbruksstöd skulle ge ökad användning av bekämpningsmedel och konstgödning. Han verkar ha marginell kunskap om den gemensamma jordbrukspolitiken CAP och stödet till landsbygdsutveckling. Visst finns det kvalitetsproduktion i andra länder. Jag hävdar inte att allt svenskt är bra och att jordbruket idag är hållbart. Man kan läsa Gunnar Rundgren och Ann- Helen Meyer von Bremen i Svenska Dagbladet. Utvecklingen kring stordrift och intensifiering är sårbar och i längden inte hållbar. Livsmedelsstrategins fokusering på ökad produktivitet driver på i samma riktning. Årets torka har visat lantbrukets sårbarhet. Och nu blir det definitivt färre bönder som producerar för export. Det är ju svensk spannmål som varit en del av den svenska exporten. Tror verkligen Mattias Svensson att en majoritet av svenska konsumenter med rätt information, med glädje skulle kasta sig över amerikansk mat som alternativ till närproducerad trygg svensk mat. Vi har under senare år sett ett kraftfullt stöd för svensk mat och med märkningen ”Från Sverige” har vi lättare att välja.

Hur kunde drygt 200 lagkrav på lantbruket bli 600?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Tidningen ATL i fredags rapporterade från de studier som utförts av SLU i samarbete med Hushållningssällskapet och VÄXA. SLU:s studier ger inget bra svar på hur det blev att antalet lagkrav på lantbruket från 1996 till 2016 har ökat med 120 %. Som underlag har man bl a använt LRF:s checklista och fakta, Miljöhusesynen. SLU:s faktablad ger inga direkta svar på vilket typ av regelverk som förorsakar mest problem, störst tidsåtgång och oro hos lantbrukarna. Ökade krav på journalföring verkar dock vara ett problem. Av faktabladen framgår inte heller vilka lagkrav som kan hänföras till EU-krav och vilka lagkrav som är nationella. SLU anordnade ett seminarium kring rapporterna i Almedalen. Vi som jobbar med djurskyddsfrågor upplever ofta att det sker en obefogad fokusering på djurskyddskraven i lagstiftningen. Jag ställde frågan på seminariet om ökningen berodde på svenska djurskyddskrav eller annat, men så detaljerad var inte studien. ”Kanske” djurskydd blev svaret. Jag upplever att fokuseringen på djurskydd med stor sannolikhet beror på att LRF valde att fokusera dessa i Konkurrenskraftutredningen. Man kan tänka sig att EU-anpassning och förändrade regler kring EU-stöden kraftfullt har bidragit till ökat antal lagkrav och krav på dokumentation. Kartläggningen hade vunnit på att borra i dessa frågor. Vilket regelverk kan vi påverka och hur? Och vad får det för konsekvenser?

Så kommer åter gamla klassiska missuppfattningar upp i dagen. Att man inte får betalt för lagkrav är ett påstående som LRF har odlat. Är det något som handeln hävdat? Sveriges största slakteri säger tvärtom att det är djurvälfärden vi få mer betalt för. Den andra fördomen är millimeterkrav i djurskyddslagstiftningen. Djurskyddsföreskrifterna har sedan 1989 gett utrymme till mindre avvikelser – inte minst i utrymmeskraven. Det innebär att det har funnits flexibilitet redan från början. Men om korna har blivit större kan gamla båspallar faktiskt inte räcka till. Frågan om förenkling och flexibilitet har varit på dagordningen så länge. Det intressanta är att det nya förslaget till föreskrifter för avvänjning av smågrisar sannerligen inte är en förenkling eftersom det är kopplat till elva olika följdvillkor. I djurskyddsutredningen SOU 2011:75 diskuterades dessa frågor mycket. På direkt fråga vilka föreskifter man vill ta bort, kom aldrig några konkreta förslag från näringen. Och vi väntar fortfarande på bra svar. Många företagare tycker att djurskyddslagstiftningen är bra. Det är kontrollen som upplevs problematisk. Där har skett en kraftfull försämring i attityder under senare år.

Sommaren 1996 for ett gäng personer från LRF till Öland för att testa den nya Miljöhusesynen MHS. Under våren hade vi utvecklat en checklista med frågor inom områdena livsmedelsäkerhet, miljö och djurskydd. Vidare innehöll Miljöhusesynen också fakta och motivation till regelverket samt branschöverenskommelser. Jag använde i många år Miljöhusesynen när jag letade efter aktuella uppgifter om lagstiftningen. Miljöhusesynen var en del av LRF:s Sveriges bönder På Väg mot världens renaste jordbruk 1993 – 1997. Syftet var att samla all lagstiftning som berörde lantbruket på ett ställe, som hjälpmedel och alternativ till att bonden skulle leta i meterhöga högar av föreskrifter. Det kompletterades med en åtgärdslista. MHS var och är ett hjälpmedel. På Öland och i Kalmartrakten testade vi på några gårdar med olika produktionsinriktning. Erfarenheten då var att det var kanske tufft första gången. Men nästa gång kanske det räcker med att titta på åtgärdslistan. Marknadsföringen var tuff. Några bönder trodde att det var LRF som hittat på massa nya regler. Det bristande genomslaget för MHS var bakgrunden till dåvarande VD för LRF Leif Zetterberg kraftigt skar ned anslaget till På Väg-programmet. Jag blir uppriktigt glad när jag går in på hemsidan www.miljohusesyn.nu. Det vi skapade för 22 år sedan håller fortfarande.

Almedalen 2019

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Olyckskorparna ropar att nu är det slut med Almedalsveckan. Den har blivit politiskt inkorrekt, växt över sina bräddar, blivit kommersialiserad och odemokratisk. Den politiskt korrekta Järvaveckan kommer ta över. Att statsminister Stefan Löfven uteblev förra året uppfattas som en tydlig politisk signal. Att han kom i år, berodde på att det är valår. Förr om åren var hela regeringen på plats. I år var bara ett fåtal statsråd på plats. Nästa år kommer det inte finnas mycket kvar av det gamla Almedalen. Så långt olyckskorparna, som för övrigt lät likadant valåret 2014. 2015 kommer Almedalsveckan minska rejält sa man då.

Så blev det inte. Jag har varit i Almedalsveckan varje år sedan 2006. Då var utbudet 1000 seminarier. I år fanns 4200 aktiviteter i Almedalskatalogen. När jag var där första åren fanns goda möjligheter att fördjupa sig nya intressanta områden. Konkurrensen om tiden var inte så stor. Djurskyddet Sverige ordnade för några år sedan ett seminarium på tre timmar. Nu är seminarier längre än en timme ett undantag. Det kan ibland bli snuttifierat när man behandlar ett viktigt ämne på 45 minuter och med många i panelen. Vi Konsumenters m fl seminarium var en timme och vi frågade ut fyra personer. Vi hade säkert fått ut något mer av utfrågningen med lite mer tid.

Jag tror inte att olyckskorparna får rätt denna gång heller. Det finns så mycket sprängkraft i mötesplatsen Almedalen. Jag kan inte tänka mig något mer demokratiskt. Här finns ett fantastiskt utbud av seminarier av mycket hög kvalitet öppna för alla. Man får respektera att kvällsmingel med utfodring begränsas till inbjudna. Här kan man möta nyckelpersoner och få kontakt med människor, som man normalt inte träffar. I kön till toaletten kan man få nya kontakter. Man behöver inte begära uppvaktning av ett riksdagsutskott för att få kontakt med relevanta politiker. Man kan ställa frågor till en minister. Almedalen är en arena inte bara för politiker, utan inte minst för ideella organisationer, myndigheter och akademien. Visst finns det kommersiella företag och det gäller att dessa hanterar sin roll ansvarsfullt. Jag gillar inte när man ställer ut bilar. Det som många är överens om är, att det är fullständigt oacceptabelt att Nordiska Motståndsrörelsen och andra likartade odemokratiska organisationer får utrymme att demonstrera, störa och trakassera. Juristerna talar om yttrandefrihet och demonstrationsrätt, men ska Almedalen fortleva som demokratisk möteplats så får årets hemska händelser inte upprepas. Sedan är ju Visby en fantastisk plats. Det är gångavstånd till allt och man kan inte försvinna tillbaka till jobbet. Jag ser fram emot Almedalen 2019.

”Från Sverige – märkningen kräver att Sverige har en djurskyddslag över EU:s nivå för att ha ett värde”.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

På Svensk Handels seminarium i Almedalen på torsdagen om handel och hållbarhet hamnade diskussion något oväntat om djurvälfärd. Bakgrunden var att Axfoods Åsa Domeij nämnde djurvälfärd som ett av många områden som Axfood satsar på. På detta nappade moderatorn. Det var då hon mycket tydligt uttalade: ”Märkningen ”Från Sverige” har inget värde om inte svensk djurskyddslag ligger högre än EU-lagstiftningen”. Kommentaren var nog på förekommen anledning. På Vi konsumenters seminarium om livsmedelstrategin på måndagen var LRF:s Palle Borgström allt annat än tydlig. I hans budskap finns väldigt lite fokus på vad konsumenterna vill ha och djurskydd och miljö som mervärden. Han tjatar om att det är bönderna som står för djuromsorgen och om kraven blir för höga, blir det ökad import. Han upprepar LRF:s mantra att svenska djurskyddskrav innebär högre kostnader, vilket faktiskt inte är sant. Tack vare våra djurskyddskrav för gris, växer svenska slaktsvin bäst i världen. Han ville inte svara på frågan om svensk djurhållning hade haft samma goda status utan djurskyddskrav på bete eller förbud mot fixering av suggor. Han presenterade inte ens LRF:s nya policy för miljö och djuromsorg.
Som kanske är känt, ramlade jag handlöst på väg till seminariet, svimmade och hamnade med blödande läpp, skrapsår och pajade glasögon på akuten på lasarettet. Jag har frågat flera hur man uppfattat Palle Borgströms inlägg. En kommentar är att om bönderna vill att vi ska välja svenskt, så måste svensk mat ha generella mervärden och då måste det vara lagstiftning som gäller. Det överensstämmer därmed med Åsa Domeijs budskap. . Tyvärr kändes det som att man fastnat i gamla bondegnället – djurskydd kostar. Det fanns mycket producentfokus i Palles angrepssätt och väldigt lite av konsument – och marknadsperspektiv.

Jag gjorde en hypotetisk reflektion. Ponera att jag hade fått i uppdrag att representera LRF och kommentera livsmedelsstrategin. Jag hade verkligen brett på med konkreta exempel på svenska mervärden som konkurrensfördel, med syfte att tydliggöra varför konsumenterna tryggt ska kunna välja svensk mat. ”LRF vill att svensk mat ska vara det bästa alternativet med hänsyn, livsmedelsäkerhet, klimat, miljö och djurskydd, där djurskydd verkligen har hög prioritet”. Bönderna känner handelns och konsumenternas stöd och andelen svenskt kött ökar. Det finns en utmaning i att bättre kommunicera svenska mervärden för exempelvis mejeriprodukter. Det hade varit mitt budskap.

Ökad matproduktion får inte ske på bekostnad av konsumenternas hälsa och trygghet, miljö – och klimathänsyn och ett gott djurskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det finns goda skäl att i anslutningen till livsmedelsstrategin även i fortsättningen köra blåslampa på politiker och myndigheterna så att myndigheterna inte tappar fokus på sitt uppdrag – att tjäna samhället, konsumenterna, hälsan, ekosystemen och djuren OCH ett blomstrande näringsliv. Främjande av ökad produktion får inte bli överordnat andra viktiga samhällsintressen. Efter valet kan frågan säkert bli än mer aktuell. Konkurrenskraft, vad det nu egentligen innebär, dyker ständigt upp i debatten.

Hur ska den fortsatta utvecklingen av livsmedelsstrategin gynna konsumenterna, planeten, ekosystemen och ett starkt djurskydd? Det var temat för Vi konsumenters, Sveriges Konsumenters, Naturskyddsföreningens, WWFs, World Animal Protection och Djurskyddet Sveriges seminarium i Almedalen måndagen den 2 juli. Intresset var rekordhögt och minst 90 personer fyllde lokalen. En sammanfattande slutsats för min del, är att det krävs stark lobbying och politisk påverkan för att säkerställa att myndigheterna, i det här fallet Jordbruksverket och Livsmedelsverket, inte tappar sitt huvudfokus d v s att främja en hållbar utveckling i samhället i konsumenternas, miljön och djurens intresse. LRF och Livsmedelsföretagen är starka lobbyorganisationer som driver på för att myndigheternas huvuduppgift ska vara att främja företagens utveckling. Det ställer krav på oss intresseorganisationer att vara pådrivande och en tydlig motkraft.

Svenska kor har ett bättre liv och är friskare än kor i andra länder – därför ska vi köpa svensk mjölk och ost!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Att svenska kor har ett bättre liv, måste jag som konsument få veta. Och kommer det förbli så? Växa och Sveriges Mjölkbönder anser, som jag tidigare skrivit, att mer bete som möjlighet inom CAP, skulle vara ett hot. Varför tar jag upp frågan om svenska mervärden – igen? Jo, för att råvaruexperten Torbjörn Iwarsson i tidningen ATL, åter vill hävda att svenska mervärden är ingenting värt när det gäller efterfrågan på svenska mejeriprodukter. Den svenska mjölkråvaran skulle gå mot noll över tid skrev Iwarsson i sin krönika. På ett seminarium ordnat av LRF Mjölk för något år sedan, hävdade Iwarsson att 70 % av det svenska grisköttet var importerat. Han såg det som ett exempel på att svenska mervärden, som exempelvis ett gott djurskydd, inte hade något värde för konsumenterna. Nu var det ju precis tvärtom d v s det var 70 % av det konsumerade grisköttet i Sverige som var svenskt, vilket LRF:s Åsa Odell lite motvilligt måste erkänna i den debatten. Om det är någon som tvivlar på att djurskyddet har betydelse, kunde höra liberalernas representant i Sveriges Konsumenters konsumentduell på Kulturhuset den 29 maj, uttala att man nog måste välja fläskfile´ med omsorg d v s välja bort dansk. Det är fantastiskt vad debatten om antibiotika och grisknorrar ändå gett effekt. Även om man med rätt kan hävda att danskarna oförtjänt har fått för mycket kritik. När får vi politiker att uttala att vi nog bör välja bort holländsk eller dansk ost, för att många kor i Holland och Danmark står inomhus året runt?

I ATL refereras till reaktionen på tysk mjölk på Lidl 2003. Dåvarande konsumentministern Ann-Christin Nyqvist, som tidigare GD för Konkurrensverket, tyckte det var alldeles utmärkt. Det blev upptakten till Frukostklubben och senare Matvalet ett projekt drivet av Svenskt Sigill, Sveriges Konsumenter, Naturskyddsföreningen och Centrum för tillämpad Näringslära vid Stockholms läns landsting. 31 organisationer skrev under ett upprop för produktionskvalitet och rätten att välja med utgångspunkt från ursprungsmärkning. Konsumentministern gjorde efter något år en rejäl omsvängning och la en strategi för svensk mat. Jag minns också ett upprop initierat av Skånemejerier, som snabbt samlade 30 000 röster för skånsk mjölk.

Svensk mejeriindustri inklusive Arla, får väl bestämma sig för vad man vill! Om man hävdar att svenska mervärden som beteskravet bara kostar pengar så kanske det går åt skogen, som Torbjörn Iwarsson påstår. Flera med mig, vill hävda att vi inte vet vad beteskravet kostar – egentligen. Jordbruksverkets rapport 2015, var en begränsad scenariobeskrivning. Jag har tidigare efterlyst tydligare marknadsföring av svenska mervärden, framför allt när det gäller svenska ostar. Svenska ostar kommer från kommer från kor som har betat sommartid. Jag hoppas mycket på att det nya bolaget som tagit över profileringen av de varumärkesskyddade ostarna Herrgård, Greve´ och Präst från Svensk Mjölk gör en ordentlig kommunkation kring svenska mervärden. Spontant tycker jag att Skånemejerier ofta är tydligare med att sälja in svenska mervärden än Arla, trots att Skånemejerier är ägt av ett franskt mejeriföretag. När jag gett mig i den debatten har Arla till min glädje hävdat att jag har fel. Lägg en kommunikationsplan, som har som mål att politiker och andra opinionsbildare ska uttala att man väljer bort mejeriprodukter från kor som aldrig får komma ut och beta!

Två missade budskap kring djurskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Två gånger på möten på Näringsdepartementet har jag av oföretagsamhet (feghet?) missat att framföra två viktiga budskap:

Det första: Det finns ett brett engagemang hos EU:s medborgare för ett gott djurskydd, där Sverige ligger i topp. Trots detta avspeglas detta inte i Kommissionens förslag till specifika mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det borde regeringen reagera på som har förslagit att djurvälfärd över den gemensamma EU-nivån borde berättiga till ersättning. Menar man allvar med sin ambition att driva frågan måste man markera. Den 11 juni anordnade Näringsdepartementet tillsamman med Jordbruksverket en workshop kring en SWOT-analys av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken GJP (CAP) Jag hade chansen att framföra detta i avslutande plenum, men gjorde inte det.

Workshopen syftade till att gemensamt bedöma vilka faktorer som har störst påverkan på möjligheterna att nå målen, att lyfta fram viktiga regionala och sektoriella variationer. Målen för GJP är ännu inte fastslagna men för närvarande diskuteras tre allmänna mål, ett övergripande mål och nio specifika mål för politiken. Det som framför allt behandlades var de nio specifika målen.

1. Stödja jordbrukets inkomster och resiliens i hela EU för att bidra till livsmedelssäkerhet
2. Öka jordbrukets konkurrenskraft och stärka marknadsorienteringen
3. Förbättra jordbrukarnas position i värdekedjan
4. Bidra till minskning av och anpassning till klimatförändringar
5. Främja hållbar utveckling och en effektiv förvaltning av naturresurser
6. Bevara natur och landskap
7. Locka unga jordbrukare och underlätta affärsutveckling
8. Främja sysselsättning, tillväxt, social integration och lokal utveckling i landsbygderna, inklusive bioekonomi och hållbart skogsbruk
9. Adressera samhällets förväntningar på mat och hälsa
Deparmentet och Jordbruksverket hade redan fyllt i vissa påståenden i SWOT-analysen. Det var stor uppslutning på workshopen med bred representation från lantbruksnäringen. Jag noterade att i en grupp framfördes ökat bete som en möjlighet, medan en annan grupp med deltagande av VÄXA och Sveriges Mjölkbönder såg detta som ett hot. Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt kommer göra en framställning till Jordbruksverket.

Det andra: På mötet den 8 juni i det nationella djurskyddsnätverket. Varför inte utnyttja det nationella djurskyddsnätverket för diskussion om svenska djurskyddsfrågor. Idag diskuteras ”bara” djurskyddet inom EU, vilket är angeläget men inte särskilt kontroversiellt. Vem vill inte höja djurskyddet inom EU och därigenom också minska skillnaderna i kostnader mellan Sverige och resten av EU. Vi konsumenter och Djurskyddet Sverige gjorde 2016 en framställan till Sven-Erik Bucht om att skapa en svensk motsvarighet till EU:s Animal Welfare Platform, som då hade initierats av Sverige, Danmark, Tyskland och Nederländerna och som nu haft två möten.

I april gjordes dessutom ett uttalande med anledning av omstrukturering av styrningen av Jordbruksverket. Djurskyddet Sverige krävde, tillsammans med Compassion in World Farming Sverige, Djurens Rätt, Svenska Djurskyddsföreningen, Vi konsumenter och World Animal Protection Sverige att riksdagen och regeringen ska stärka arbetet med djurskyddsfrågor i samband med att Jordbruksverket omstruktureras. Vi krävde att regeringen inrättar ett djurskyddsråd vid Jordbruksverket som ges i uppdrag att följa verkets arbete med djurskyddsfrågor. Rådets ledamöter ska utses av regeringen och ledas av någon som inte arbetar på Jordbruksverket. Rådet ska vara allsidigt sammansatt. Men det är särskilt viktigt att rådet består av forskare som är experter på djurens beteenden och av representanter från djurskyddet och konsumenterna. Detta är kanske något vi också ska fråga Christina Nordin GD för Jordbruksverket på vårt seminarium i Almedalen.

Hur går det med livsmedelsstrategin – egentligen?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Hur det går hoppas vi få svar på – åtminstone delvis, på vårt seminarium i Almedalen den 2 juli. Vi är Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter, Världsnaturfonden WWF, World Animal Protection och Djurskyddet Sverige. Det gäller att vara uthållig. Det är tredje året vi tillsammans ordnar seminarium kring den nationella livsmedelsstrategin. I år har vi bjudit in generaldirektörerna för Jordbruksverket Christina Nordin och Livsmedelsverket Annica Sohlström. Peter Larsson är senior rådgivare hos Sveriges Ingenjörer, som varit delaktig i plattformen kring livsmedelsforskningen, som skapades av Tillväxtverket. Och till vår stora glädje har Palle Borgström omvald ordförande i LRF tackat ja. Vi har valt heta stolen som upplägg för seminariet och de deltagande kommer frågas ut av moderator Madeleine Van der Meer från Världsnaturfonden, som bl a höll i utfrågningen av politiker i den s k klimattimmen och givetvis auditoriet.

Och vad ska vi då prata om? Sverige har fattat beslut om en ökad svensk matproduktion. Men på vilket sätt ska detta uppfyllas med hänvisning till hållbarhet, folkhälsa, miljömål och ett starkt svenskt djurskydd. Hur verkställs regeringens handlingsplaner med hänsyn till dessa mål? Regeringen har genom regleringsbrev och handlingsplaner gett i uppdrag till berörda myndigheter att bidra till en ökad svensk matproduktion. Men vad är det vi ska producera och på vilket sätt? Har vi bra sätt att mäta att miljömålen och hållbarhetsaspekterna beaktas och att det svenska djurskyddet hålls på en hög nivå? Är konkurrenskraft bara sänkta kostnader eller handlar det också om svenska mervärden som konkurrensfördelar för svensk produktion?

Kan jag som konsument känna mig trygg med att svenskt är det bästa valet när det gäller hänsyn till planeten, ekosystemen, folkhälsan och djuren? Har politikerna tagit sitt ansvar och format regelverk som säkrar ett gott skydd för människor, djur och miljö? Mycket av hållbarhetfrågorna grundläggs i primärproduktionen. Livsmedelstrategin har lovat att djurskyddet inte ska sänkas, men vi uppfattar att nya djurskyddsföreskrifter för gris faktiskt innebär en sänkning och harmonisering till EU:s djurskyddsnivå. Och framför allt också ett nytt synsätt där inte längre individen räknas utan gruppen. Och hur mäts effekten av nya föreskrifter. Rockström talar varmt om svenska bönder som världens bästa bönder. Men då måste vi kunna mäta att det faktiskt är så när det gäller miljö, klimat och djurskydd.

2015 bjöd vi in såväl politiker, som livsmedelskedjans aktörer. Vi hade två budskap – sänk inte det svenska djurskyddet och skapa dialog för att hitta bra vägar framåt. Kanske lite naivt trodde jag att LRF skulle bjuda in djurskyddsorganisationerna, men så blev det inte. Till slut tröttnade jag och tog initiativet till dialog i april i år. Förra året bjöd vi in samtliga riksdagspartier för att tydliggöra det politiska ansvaret. Inget parti ville sänka djurskyddet, men nu säger man sig lita på Jordbruksverkets experter, trots att dessa ifrågasätts av en majoritet av svenska forskare.

Och slutligen, var håller vi hus den 2 juli i år kl 14.00 -15.00 i Högskolans E-hus E 35. Hjärtligt välkomna till en spännande timme

Burhönsägg, biologisk mångfald och självförsörjning

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I ledaren i i tisdagens ATL hävdas att det är en minoritet i Sverige som driver kampanj mot burhöns. Inget kunde vara mer fel. Den tunga internationella djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming, CIWF, har sedan en tid drivit en kampanj ”Anti Cage”. Kampanjen vänder sig mot alla former av burhållning, inte minst burhållning av kaniner, som finns runt om i världen. Svenska CIWF lyfte frågan kring import av kaninkött i Svenska Dagbladet för något år sedan. Utfasning av burhönsägg i dagligvaruhandeln är på gång i Tyskland och Spanien förutom i Sverige. CIWF kommer starta ett upprop för att samla in en miljon namunderskrifter till EU-Kommissionen som säger nej till alla former av burar inklusive burar för dräktiga och digivande suggor. Den Europeiska Konsumentorganisationen BEUC driver självt inte djurskyddsfrågor – tyvärr, men inbjuder intresserade medlemsorganisationer att delta. Att agronomen Sture Larsson i ATL idiotförklarar de som driver nej till burhönsägg, hjälper nog inte. Visst finns det fördelar med att lyfta djuren från sin avföring från smittskyddssynpunkt. Och frigående hönshållning har sina verkliga utmaningar i stora grupper, fjäderplockning m m, men möjligheten till naturligt beteende förbättras rejält med större ytor och möjlighet att sprätta i ströbädden. Och, Hanna Björklund, ATL, man måste också behärska fakta i målet om man ska ge sig in debatten. Oinredda burar som förbjöds fr o m 1993 härbärgerade inte alls en ensam höna, utan flera höns. Det intressanta är att marknaden väljer bort en laglig form av djurhållning. Det är något att bita i för de som nu protesterar och har sagt att konsumenterna ska bestämma (LRF:s stämmobeslut 2014).

Världsnaturfonden WWF framhärdar ihärdigt att hållbarhetsfrågorna inte bara omfattar klimat utan också att biologisk mångfald är ett oerhört viktigt kriterium för hållbarheten. Men de som intensivt driver klimatfrågorna framhärdar i att vi ska ta bort alla animaliska produkter från kosten, trots att det blir svårt att klara våra viktiga naturbetesmarker och det öppna landskapet. Jag tycker också man glömmer vallens positiva miljöegenskaper och som en viktig del i växtföljden. Ska vi göra energi av gräset när vi har utmärkta förädlare av gräs i våra idisslare. Eller ska vi bara ha hästar på våra betesmarker? Svenskt Sigill anordnade ett trevligt frukostseminarium på temat på den biologiska mångfaldens dag den 22 maj.

Får vi livsmedelkris i landet behöver vi verkligen inte nöja oss med morotskaka, som LRF kommunicerar för närvarande. Att vi idag bara är självförsörjande på socker, mjöl och morötter innebär inte att vi inte kommer ha tillgång till ägg, mjölk, mejeriprodukter, kyckling och griskött. Vi kan ju inte utgå från dagens konsumtion när vi talar om livsmedelsförsörjning. Blir det kris får vi givetvis rätta mun efter matsäck och äta mindre kött och mer rotfrukter. Frukt och grönt blir dock bristvaror. Det verkliga problemet är om vi inte får tillgång till drivmedel och foderråvaror. Då kan det bli verklig kris för lantbruket. Stängd foderimport kan drabba många produktionsgrenar. Stoppas importen av soja drabbar det inledningsvis såväl kyckling, gris – som mjölkproduktionen.

Äras de som äras bör!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Personal som lagar och severar mat till barn, unga och gamla är värda all uppmärksamhet och uppmuntran. Det har Arla förstått genom att dela ut utmärkelsen Arla Guldko till personal vid förskola, skola och äldreboende. Men det ligger givetvis också ett kommersiellt intresse i att skapa förtroendet för varumärket och Arlas produkter. Utmärkelsen Arla Guldko har delats ut i arton år. I år fick jag glädjen av att i början av maj delta i de stora festligheterna på Musikaliska akademien och Fotografiska. Det är underbart att se den jublande glädjen, när det jobb man lagt ned sin själ i, uppmärksammas och belönas. Det påminner mig om den gången jag fick glädjen att vara med på Dagligvarugalan. Det handlar ofta om ett konstruktivt lagarbete.

Den offentliga upphandlingen av mat, kommer nästan alltid upp när man talar om livsmedelsstrategins målsättning att öka den svenska produktionen. Ändå svarar den offentliga maten endast för ca 4 procent av den totala livsmedelskonsumtionen. 2005 blev jag LRF:s representant i Miljöstyrningsrådets expertgrupp kring kriterier för livsmedelsupphandling. 2006 kom de första kriterierna, som gjorde det möjligt att ställa miljö- och djurskyddskrav vid upphandling av mjölk, kött, kyckling och ägg. Därför kan jag känna det lite tjatigt att ständigt få höra att lagen om offentlig upphandling skulle förhindra detta. Under en period fanns en diskussion, som drevs av Kommerskollegium, vissa grossister och vissa rättsinstanser att man bara fick ställa krav i nivå med EU:s direktiv och förordningar. Stefan Attefall (KD) som Alliansens civilminister, valde att lägga ned Miljöstyrningsrådet och föra upphandlingsfrågorna till Kommerskollegium – så utomordentligt knasigt. Men nu finns en upphandlingsmyndighet och en civilminister Ardalan Shekarabi som blåser på för fullt för att öka andelen svensk mat i offentliga kök. Och frågar man den oförtröttliga entusiasten Monica Sihlén vid Upphandlingsmyndigheten är det en majoritet av kommunerna, som jobbar med djurskyddskriterier. Men det måste ju också finnas leverantörer.

Vinnare av Arla Guldko var förskolan Skogsbacken i Svenshögen, Slottsskolan i Vingåker och seniorboendet Tre Stiftelser i Göteborg i var sin kategori. Personligt engagemang, stor yrkesskicklighet och en enorm drivkraft är gemensamt för alla årets finalister enligt juryerna. Utmärkelsen Årets Guldstjärna gick till Johanna Törmä vid Uppsala universitet. Johanna har speciellt ägnat sig åt att förebygga undernäring hos äldre. Nutrition för äldre handlar också om måltidsmiljö och attityder. Tack Arla, för att jag fick vara med!