Nästa plan för livsmedelsstrategin – hållbar konsumtion av mat!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Regeringen ska utarbeta en ny handlingsplan för livsmedelstrategin för åren 2020 – 2022. Regeringen har tidigare utarbetat två handlingsplaner för 2017 – 2019 och nu är det dags för nästa. Nu måste vi planera och diskutera HUR den svenska matproduktionen ska öka. Vad ska vi producera och på vilket sätt? Målsättningen måste vara en såväl hållbar konsumtion som produktion av livsmedel. Export i all ära, men hur vi ska uppnå en hållbar konsumtion, som svarar upp mot FN:s hållbarhetsmål. Det kräver modiga politiker och ansvarstagande företag. I dag är politikerna för fega för att våga tala om vad vi ska äta.

Det osäkra politiska läget gör inte frågan mindre angelägen. Om man studerar oppositionspartiernas tillkännagivanden i samband med att strategin behandlades i miljö – och jordbruksutskottet i juni 2017, kan man bli minst sagt orolig för framtiden. Producenterna har framgångsrikt planterat ett tydligt producentfokus. Alliansen talar för att det ska bli lättare att godkänna bekämpningsmedel och ifrågasätter strängare svenska regler än EU:s för exempelvis djurskydd. Vidare driver man att myndigheterna i ökad omfattning ska främja livsmedelsföretagen. Var finns människors hälsa, planetens gränser och skyddet av djur och miljö? Dåvarande opposition vill också att konsumenterna och marknaden ska styra utbudet. Framför allt ogillar man målsättningarna för ekologisk produktion och konsumtion. All forskning visar att marknaden allena inte kan lösa frågan kring hållbar konsumtion. Det måste till politiska styrmedel i form av regelverk och ekonomiska styrmedel. Ska svensk mat var det bästa alternativet måste det till att man sätter en lägsta nivå för exempelvis djurskydd och miljö för det som produceras i Sverige. Jag ska som konsument inte behöva fråga om suggan står i bur eller ej när jag köper griskött.

Det måste finnas målsättningar och handlingsplaner kring hållbar konsumtion och inte bara produktion. Och hållbarhet är inte bara klimataspekter. WWF brukar betona såväl klimat, som biologisk mångfald. Men oftast försvinner den biologiska mångfalden i debatten. Ska vi producera inom ramen för planetens gränser måste också kemikalieanvändningen inkluderas liksom flödet av kväve av fosfor. Det innebär exempelvis för att effekten av djurhållningen måste ses – inte bara från ett klimatperspektiv. Man talar med rätt mycket om naturbeteskött, men jag tycker man missar gräsätarnas fördel och vallen positiva miljöaspekter. Och lösningen på utmaningarna kring klimatet ligger inte heller bara i hur maten produceras och konsumeras. Vi får inte glömma övriga 75 procent.

Den samlade konsument, miljö – och djurskyddsrörelsen har allt sedan starten 2015 av arbetet med livsmedelstrategin drivit att en svensk livsmedelsstrategi måste bygga på en hållbar livsmedelskedja – människors rätt till en god hälsa, ekosystemens bärkraft och planetens gränser, att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val samt mervärden inom miljö, djuromsorg och kvalitet som ger lönsamhet i hela sektorn. En livsmedelstrategi som fokuserar på en ökad produktion utan målsättningar inom miljö, klimat, djurskydd och folkhälsa är inte att ta ansvar för de miljö- och klimatmål som den svenska regeringen åtagit sig inte minst inom ramen för FN:s hållbarhetsmål.

Nils Erik Bramsvik

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Min kollega Nils Erik Bramsvik har gått bort. Han var jämngammal med min käre man 89 år. Nils Erik och jag var kollegor närmare 10 år på Slakteriförbundet. Många tyckte att Nils Erik var väl politisk. Han hade en lång politisk karriär bakom sig som bl a landstingspolitiker och i slutet av den politiska karriärren statssekreterare på jordbruksdepartementet under den borgerliga regeringen med sannolikt Anders Dahlgren som jordbruksminister 1979 -1982. När den borgerliga regeringen förlorade valet 1982, återvände Nils Erik till Slakteriförbundet. Han hade varit kommunikationschef och varit tjänstledig under sin tid som statssekreterare.

På Slakteriförbundets stämma 1985 antogs programmet Omsorg i djurskötseln. Nils Erik blev involverad i programmet och en del av djuromsorgsnämnden. Han förstod det stora värdet av att driva djuromsorgsfrågorna, som ett svar på den kritik som fanns på hanteringen av djur under transport och slakt och på de intensiva djurhållningsformerna. Men innan detta jobbade vi tillsammans hårt för att få stöd för en restriktiv antibiotikaanvändning i djurhållningen. Debatten hade fortsatt sedan LRF utarbetade sin antibiotikapolicy 1981 och myndigheterna sagt nej till ett förbud mot tillväxtantibiotika. Nils Erik initierade och han och jag skrev centermotionen, som förordade en avveckling av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Motionen skrevs med anledning av förslag till ny foderlag 1984. Det var LRF:s framställan efter stämman 1984 och två riksdagsmotioner, bl a Centerpartiets, som medförde att det i nya foderlagen infördes en paragraf som angav att antibiotika och kemoterapeutika bara fick användas för att bota, förebygga och lindra sjukdom och sjukdomssymtom d v s krav på veterinärrecept. Det är många som anser att det bara var LRF:s förtjänst att det blev ett förbud mot antibiotika som generell fodertillsats men självfallet bidrog riksdagsmotionerna.

Det var många spännande år när Scans Djuromsorgsnämnd drev djuromsorgsfrågorna framåt. Vi hade VD Sven Tidalas stöd, men det var ibland tufft i Slakteriförbundets styrelse. Det fanns mörkermän. Främst jobbade vi med djurhanteringen under transport och slakt och nådde kanske aldrig riktigt fram när det gällde att inplantera åtgärder på gårdsnivå. Det började blåsa riktigt snålt kring djuromsorgsfrågorna när min chef, med stöd av vissa bönder började ifrågasätta svenska djurskyddsregler 1992. ”Det är väl inte så konstigt att ha suggan i bur. Eller om vi avvänjer smågrisarna tidigare, kan vi få fler grisar per sugga och år”. Så gjorde man ju i andra länder. Processen pågick också kring den framtida strukturen av den bondekooperativa slakten. Den som stod upp vid min sida och försvarade värdet av djuromsorgsprogrammet och svenskt djurskydd var Nils Erik. Han gick faktiskt i klinch med marknadschefen, som senare blev VD. Annars var det ganska ensamt och blåsigt. Stöd fanns dock hos Lantmännen. Vi ordande ett seminarium kring antibiotika och resistens 1992. Då hade moderatorn, chefen för svenska djurshälsovården, fått order av Scans marknadschef, att inte gå med på att inte kunna sänka avvänjningsåldern för grisar – en kontroversiell fråga som kom igen nu 2017. När det blev för tufft, fick jag erbjudandet att komma tillbaka till LRF, vilket jag gjorde 1 april 1993. Men Bosse Dockered hade kanske helst velat ha mig kvar på Slakteriförbundet, för att driva frågorna.

”Djuromsorg” sa Essie Nils Eriks fru till mig när jag tog farväl när jag besökte begravningen i fredags i Huddinge kyrka. Tack Nils Erik för ditt stöd till mig och det viktiga arbete vi bedrev i många år och som byggde förtroende för Sveriges köttbönder.

Vad kan vi lära av BSE-krisen?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Vad kan vi lära av BSE-krisen är KSLA:s rubrik på ett seminarium den 4 december. Mycket av Sveriges hantering av den s k BSE-krisen under 1990 – talet och början av 2000-talet kan vi använda kring många andra kritiska frågor. Lyssna på signaler från omvärlden och media! Stöd försiktighetsprincipen! Lita på känslan att saker som känns helt fel, ska man ta tag i. Skit in skit ut! Självdöda halvruttnade kadaver kunde inte bli ett bra foder till djur. Det borde vi ha begripit redan innan kadaverdebatten. Samma resonemang förde vi kring antibiotika generellt i foder på 80-talet. Det kändes sjukt att vi skulle antibiotikabehandla alla smågrisar, slaktsvin och kycklingar. Vidtag åtgärder – branschöverenskommelser! Vänta inte alltid på myndigheterna och framför allt vänta inte alltid på EU! Sök ett brett samråd – näringen och alla berörda myndigheter! I dag kanske jag också hade inkluderat konsumentorganisationer i dialogen kring BSE. Mina s k goda råd känns precis lika relevanta för andra frågeställningar – inte bara BSE och antibiotika. Säger en pensionerad bloggande pensionär med ett långt förflutet inom lantbruket.

Ett fall av BSE (Bovin Spongiform Encephalopati – galna ko- sjukan) har konstaterats i Skottland. Sverige hade sitt fall av BSE 2006. Det konstaterades vara ett spontanfall och inte ett fall av smitta. Sannolikt är fallet i Skottland detsamma. Det finns det en mängd händelser och vidtagna åtgärder kring BSE-krisen, som är värda att minnas. Jag arbetade på Slakteriförbundet 1985- 86 när den s k kadaverdebatten bröt ut och fanns som ansvarig för djurhälsa och smittskydd på LRF under den verkliga BSE-krisen 1996 – 2004. Och hanterade delvis det första BSE-fallet i Sverige i mars 2006.

Under ramen för programmet Omsorg i Djurskötseln, som antogs av Slakteriförbundet 1985, granskade jag som ansvarig köttmjölstillverkningen som drevs i Slakteriförbundets regi. Jag var medveten om att självdöda djur och kasserade djurdelar var råvara i köttmjölstillverkningen. Jag skrev en PM om detta 1985 och hävdade att även om tillverkningstemperaturen var tillräckligt hög för att ta död på bakterier och smittämnen, så måste detta uppfattas som ganska äckligt. Den s k kadaverdebatten bröt ut 1986 när journalisten Erik Fichtelius upptäckte att döda katter och hundar hamnade i köttmjölet. Men egentligen var det Anders Larsson vid länsstyrelsen i Uppsala som började ifrågasätta köttmjöl till mjölkkor innan detta. Det blev diskussion om ett forskningsprojekt, som nekades stöd, som skulle titta närmare på köttmjölet. Kadaverdebatten blev en jättegrej i media. VD Sven Tidala blev väldigt illa åtgången och vi fattade ett snabbt beslut om att ta bort alla kadaver och sjuka djurdelar från fodret 1986. Dåvarande Lantbruksstyrelsen fick senare i uppdrag att kartlägga riskerna och konstaterade att det egentligen inte fanns några risker från djurhälso – och folkhälsosynpunkt, utan frågan var mer av etisk karaktär – det ni!

BSE upptäcktes i England 1986 och smittan ansågs komma från dåligt värmebehandlat köttmjöl. Sambandet med den humana varianten av prionsjukdom vCJD konstaterades 1996. Att Land Lantbruk säger att sjukdomen inte smittar till människa är därmed tveksamt. Den stora BSE-krisen uppstod år 2000 när provtagningen för BSE utökades genom en snabbmetod och det visade sig att BSE fanns utbredd i många länder bl a Irland, Portugal, Spanien t om Tyskland. Jag hade varit på möten i Bryssel 1993 – 1994 hos bondeorganisationen COPA och lyssnat på den tyska bonderepresentantens fantastiska utskällning av Storbritanniens representant.

Men vad gjorde vi Sverige förutom att frivilligt ta bort kadaver i köttmjöl 1986. 1987 Fattade Sveriges bönder, på frivillig väg, beslut om förbud mot att använda kött- och fiskmjöl till mjölkkor. Två procents inblandning tilläts till växande djur och köttdjur. 1988 Stoppades all import av levande djur från Storbritannien. 1989 stoppades all import av levande djur från Irland. 1991 införde Sverige förbud mot att utfodra alla idisslare med kött- och benmjöl från idisslare. Eftersom Sverige inte vid detta tillfälle separerade foderråvarorna beroende på djurslag innebar beslutet i praktiken ett stopp för kött- och benmjöl till idisslare. 1995 Beslöt Sveriges bönder på frivillig väg att hela skallen, inklusive hjärna, ögon och tonsiller från nötkretaur skulle tas bort från foder- och livsmedelskedjan. 1996 ordnade LRF ett pressmöte kring BSE för att klargöra de fakta som fanns kring sjukomen och vad LRF gjort. 1997 avlivades och destruerades de engelska nötkreatur som importerats till Sverige innan importförbudet 1988 på LRF:s initiativ. 1999 togs beslut om att ryggmärgen avlägsnas från samtliga slaktkroppar av nötkreatur i alla kontrollslakterier. På många områden låg Sverige långt före övriga EU när det gällde åtgärder.
Myndigheterna tillsammans med näringen upprättade handlings- och informationsplaner vid händelse av BSE i landet. På initiativ av LRF inrättades en BSE-nämnd med alla berörda myndigheter och lantbruksnäringen, som fyllde en viktig roll. Jag glömmer inte den middag jag ordnade för de närmast berörda inom myndigheterna och näringen på Källhagen i slutet av 90-talet. Vi hade haft många möten och samtal genom åren. Triangeln Leif Denneberg, Jordbruksverket, Anna Tofftén, Jordbruksdepartementet och jag på LRF fungerade väl med löpande kontakter.

Visst har man sina idoler – några exempel

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Janne Carlson, SAS-Janne, hade/har en positiv egenskap – han hade en fantastisk förmåga att känna igen och bekräfta. Bosse min man var chefsjurist på SAS under Jannes chefstid på SAS. Det innebar att jag mötte Janne ganska ofta under 80-talet. Därför blir man glad och överraskad när han känner igen och hälsar när vi möts på en restaurang i Stockholm 25 år senare. Jag berättar detta för att hänvisa till en av mina idoler.

Kocken Paul Svensson (uttalas paul inte pål) är en av mina idoler. Han är en superkändis känd från ett otal TV-program och har fått en mängd utmärkelser bl a Årets Kock. Alltid kunnig, alltid engagerad. Två gånger har jag haft förmånen att avnjuta en måltid på Pauls pop-up-restaurang Retaste på Blekingegatan på Söder. Måltider fyllda av häftiga smakupplevelser med spännande rätter gjorda på fullt dugliga råvaror, som sorterats bort från COOP:s och Willys butiker. I veckan träffar jag honom på COOP:s event vid utdelning av Änglamarkspriset. Han blev nominerad, men vinner inte. Det härliga är att trots att vi bara har träffats två gånger får jag en kram och några vänliga ord.

Roger Pettersson, generalsekreterare i World Animal Production. Jag har träffat Roger sedan 90-talet. Då var Roger generalsekreterare respektive ordförande för Djurens Rätt och jag ansvarig för djurskyddsfrågorna på LRF. Vi var sannerligen inte alltid överens. LRF betraktades kanske som ”huvudfiende”. Roger lämnade Djurens Rätt 2010, samtidigt som jag blev utmanövrerad från Djurskyddet Sveriges styrelse. Roger tog tidigt på sig rollen att samla det svenska djurskyddet inklusive Vi Konsumenter. Vi föreslog Roger, som representant för djurskyddet i det nationella rådet för livsmedelsstrategin. Roger har bred kompetens och erfarenhet och hans kloka inlägg väcker respekt. Han har därigenom byggt upp ett stort förtroende i djurskyddsfrågor. Tillsammans hoppas jag vi kan utveckla, inte avveckla det svenska djurskyddet.

Åsa Domeij, miljö- och hållbarhetschef Axfood. Åsa med långt politiskt förflutet inom Miljöpartiet har lyckats få Axfood att ligga i fronten i hållbarhetsfrågorna. Axfood har för tredje gången utarbetat sin version av sin livsmedelstrategi. Det är troligtvis tack vare Åsa som VD Klas Balkow säger: Vi är övertygade om att satsningar på mervärden inom miljö och djuromsorg, förädling och innovation stärker konkurrenskraften. I debatten är Åsa föredömligt tydligt. ”Märkningen ”Från Sverige” har inget värde om inte svensk djurskyddslag ligger högre än EU-lagstiftningen”. Tack för stödet!

Adam Arnesson, ekologisk bonde med får och nytänkande kring baljväxter och havre. En gång i tiden matambassadör för Matlandet Sverige. Vi lärde känna varandra på Twitter och möttes så småningom i Almedalen 2016. Adam har synts och hörts i en mängd offentliga sammanhang i samtal om mat och hållbarhet. Han är en av mina supportrar i djurskyddsfrågor. Han har döpt en av sina fjällkor till Gunnela. ”Bönder som Adam Arnesson, skulle vi ha fler av” sa dekanus för VH-fakulteten vid SLU, Kristina Dahlborn, vid ett KSLA-seminarium kring djurskydd i mars 2016.

Christina Möller, min sekreterare i Vi Konsumenter – hedersledamot och hedersdoktor. Christina finns överallt i sammanhang när det gäller gastronomi, mat, mathantverk, vin, krogar och mattävlingar. Hon känner alla i matbranschen och restaurangvärlden inklusive kungen. I nästan femtio år har hon haft ett finger med i den svenska matgrytan, Hon sitter i fler jurys än man kan räkna och är engagerad som ordförande i Gastronomiska och Måltidsakademiens vänner, ordförande i Gastronomiska Samtal, ledamot i Surströmmingsakademien, preses i Lilla Sällskapet. Korv, surströmming och kålrot. Hur hinner hon? Men det är hennes empati som jag beundrar henne för. Trots alla dessa uppdrag och evenemang tar hon sig tid att höra av sig och bry sig. Tack för det!

Tro nu inte att dessa personer jag valt är de enda som jag ser upp till och vill uttrycka min uppskattning för. Det finns många, många fler, var så säker!

Välkommen ut ur burarna!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Nu ska suggor, värphöns, unghöns, gäss, ankor och kaniner ut ur burarna! Den tunga djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming, med säte i England, har fått med sig ett hundratal djurskyddsorganisationer i EU för att driva ett medborgarinitiativ med syfte att förbjuda burhållning av lantbruksdjur ”End the Cage Age”. Lyckas man samla en miljon underskrifter i minst en fjärdedel av EU:s medlemsländer måste EU-kommissionen ta ställning till om man vill driva frågan vidare. Den 5 september registrerade Kommissionen medborgarinitiativet ”End the Cage Age”. I Sverige drivs frågan av de fyra djurskyddsorganisationerna tillsammans med Vi Konsumenter. Söndagen den 7 oktober kommer en debattartikel i Svenska Dagbladet. På hemsidorna www.djurskyddet.se, www.worldanimalprotection.se, www.djurskydd.org och www.djurensratt.se kan man skriva under medborgarinitiativet. Gör det!

I EU finns miljontals djur som tillbringar hela eller delar av sitt liv i bur. Det handlar om huvuddelen av alla suggor, värphöns, unghöns, kaniner, gäss och ankor. Burhållning innebär en kraftig begränsning av djurens rörelsefrihet. Nätgolvet gör det omöjligt för höns och kaniner att sprätta och gräva och utöva sitt naturliga beteende. Kaniner för köttproduktion i EU hålls i burar, som liknar värphönsburar, där kaniner inte ens kan resa sig upp. En sugga i sinsuggbås eller i en bur för digivande suggor innebär att suggan inte kan vända sig utan bara stå och ligga ned. I den amerikanska tidningen Guardian visas bilder på intensiv amerikansk sugghållning, där suggor ligger i så smala burar att suggan knappt kan ligga på sidan.

Men är det inte bra med burar, som skiljer djuren från sin avföring med smittämnen och parasiter. Burhållning innebär också att man kan få in fler djur per kvadratmeter byggnadsyta. Att kunna låsa in suggan i bur i samban med grisning anses också rädda spädgrisarna från att klämmas till döds av suggan. Det brukar vara de vanligaste invändningarna mot ett burförbud. Och visst finns det vissa fördelar med att hålla i djur i burar. Men ska vi efterleva även dagens djurskyddslag om naturligt beteende är burhållning omöjlig. Det går att lösa de hygieniska aspekterna i frigående system. Det har Sverige visat. Omfattande studier visar också att det snarare är svält och nedsatthet som dödar spädgrisar och att det är därför de kläms ihjäl.

Jag vill påminna om djurskyddslagen och djurskyddsförordningen från 1988, som inledningsvis omfattade ett förbud mot höns i bur. Det var något som Astrid Lindgren hade önskat sig på sin 80-årsdag. Därför blev hon också grymt besviken när inredda burar blev godkända 1993 (tror jag). Burhönsförbudet ersattes med funktionskrav på värphönans miljö, som måste innehålla sittpinne, rede och sandbad. Så kom det som vissa kallade trivselburen! Djurens Rätt har flera år drivit en framgångsrik kampanj, som innebär att nästan alla detaljhandelskedjor säger nej till burhönsägg. Mycket sker också i övriga världen. Det är intressant att notera att i djurskyddsförordningen redan 1988 infördes ett krav på att svin ska hållas lösgående. Sverige var tidigt ute. Grisföretagare som vill utöka möjligheten att fixera grisande suggor, har mött kraftfullt motstånd.

Så länge det finns goda människor i världen

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

”Så länge det finns goda människor i världen, så finns det hopp” så avslutade Birgitta Dahl sin söndagsintervju i P1. Ja, vi får bara hoppas att de är tillräckligt många för att få plats och makt i samhället. Stundtals fylls jag av mycket känsla och värme när jag ser den medkänsla och det engagemang som finns hos många i Sverige. De som ställde upp för flyktingarna som strömmade in i Sverige 2015. Som mötte med mat, stöd och vägledning på Centralen i Stockholm. Och de som fortsatt lägger tid och ork för att stödja och hjälpa. En eloge till LRF som satsar på att öppna för nyanlända att få praktikplatser i lantbruket. När Nordiska Motståndsrörelsen NMR ofredade i Almedalen, mobiliserades en kraftig manifestation med regnbågsflaggor. Det finns mängder med frivilliga och volontärer som ställer upp för hemlösa, förföljda kvinnor och barn m m.

Jag blev varm av att se de som stöttade de drabbade vid de stora skogsbränderna 2014 och i år. Engagemanget för bönderna efter sommarens torka och missväxt stärker tilltron till att det finns gott om goda människor. Frågan är om det finns tillräckligt med goda människor i riksdagen, för att fatta kloka beslut, som skapar förutsättningar för att vara goda och stödja och hjälpa, de som behöver hjälp och stöd. Om jag inte minns fel, finns statistik som visar att utvecklingen kring svensk välfärd går bakåt.

Vi som är födda på 40-talet har sett en fantastisk utveckling av ökad välfärd. Om detta berättade Birgitta Dahl. Jag fick inte daghemsplats förrän 1978, när Alexander var fyra år, men det gav mig ändå förutsättning att arbeta med det var jag var utbildad för. Vi får mycket för skattepengarna – Leif Östling! (tidigare ordförande för Svenskt Näringsliv). Glöm inte att Sverige är ett av de länder i världen, som det är lättast att bli rik. Vi har gratis utbildning och kraftigt subventionerad sjukvård. Jämför USA!

Det kan i dessa sammanhang kännas lite fjuttigt att ställa upp för djuren, men empati för djur har ett samband med empati för människor. Det har dokumenterats i anslutning till Djurskyddet Sveriges utbildningsmaterial REDE. REDE står för Respekt, Empati, Djur och Etik, ett värdegrundsmaterial anpassat till barn i förskola och skola. Man kunde mäta ökad förmåga till empati framför allt hos pojkar efter genomgången utbildning. Och stöd för djuren utesluter inte ett engagemang för behövande människor – snarare tvärtom.

Ny regering – ny landsbygdsminister?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag säger som Åsa Domeij, Axfood: Ska märkningen ”Från Sverige ” ha ett värde så krävs att svenskt djurskydd och svenska miljöambitioner m m skiljer sig positivt från EU:s nivå. Annars finns föga motiv att välja svensk mat. Hur kommer en eventuellt ny landsbygdsminister ställa sig till den pågående livsmedelsstrategin och lantbruksnäringens högljudda krav på regelförenklingar? Livsmedelsstrategin ställer krav på hållbar utveckling, upfyllande av svenska miljömål och bibehållet svenskt djurskydd. I Palle Borgström nio punkter, som jag skrev om i min förra blogg, kom frågan upp igen om att harmonisera svensk lagstiftning till EU:s nivå. Ordförande för Växa ropar på regelförenklingar. På KSLA:s seminarium förordade Lars-Erik Lundqvist, LRF åter egenkontroll d v s certifieringar som ett bättre alternativ än svensk lagstiftning. Under den avslutande diskussionen drev han frågan ytterligare. Den kris som uppstått inom lantbruksnäringen efter sommarens torka utnyttjas för att ställa krav på ökad konkurrenskonkurrenskraft genom att ta bort svenska särregler. Det vill säga, man tror att detta skulle öka konkurrenskraften för svenska livsmedel, när det i realiteten riskerar att minska konkurrenskraften. Alliansen skickar spridda signaler (se tidigare blogg). Å ena sidan säger man att Sverige ska konkurrera med världens bästa djurskydd, medan man i debattinlägg talar om att ta bort svenska särkrav.

Skillnaden mellan lagstiftning och frivilliga certifieringar är att lagstiftningsprocessen är transparent. Genom remissförfarande kan alla intressen komma till tals. Certifieringar ger inte möjlighet till samma insyn. Företaget, som äger standarden är skyldig att ha ett standardråd med representation från berörda intresseorganisationer, men det går inte att jämföra med ett öppet remissförfarande. LRF äger Sigill kvalitetssystem. För hög trovärdighet måste vi ställa höga krav på att regelverket för Sigill-märkta produkter styrs av viktiga värden kring livsmedelssäkerhet, djuromsorg, miljö och klimat och inte begränsas av kortsiktiga producentintressen. Jag vet att risken finns.

Nu talar alla om torkan. Frågan tas upp på det nationella rådet för livsmedelsstrategin den 18 september och på Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel den 17 oktober. Ja, torkan slog vansinnigt hårt mot svenskt jordbruk. Det påverkar givetvis tillgången till svensk mat, där det blir brist på spannmål och vallfoder och ökat utbud av svenskt kött på grund av brist på foder och för tidig utslaktning. Men framför allt drabbar det många lantbrukares ekonomi. Foderkostnaderna rasar i höjden och samtliga branscher inom animaliesektorn ropar med rätt på att man måste få mer betalt för sina produkter. Vad kan man göra som konsumentorganisation? Vi kan uppmana till lojalitet med svenska bönder och uppmuntra till köp av svensk mat och i bästa fall till ett högre pris. Men nu argumenteras från lantbruksnäringen att det stora problemet är den dåliga lönsamheten. Med bättre lönsamhet skulle man klara av ett år med extrem väderlek. Och visst är den dåliga lönsamheten ett allvarligt problem för produktionen av svensk mat och sårbarheten. Men är verkligen rop på förenklingar, flexibilitet och målstyrning rätt väg att gå? LRF! Släng inte ut barnet med badvattnet! Det handlar om trovärdighet.

Val! Politikerna inte överens med LRF?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det är härligt när valkompasser bekräftar att man har valt rätt. I min test av SVT:s valkompass hamnade två partier längst ned i alla tre valen. Med tanke på mitt engagemang i klimat-och jämställdhetsfrågor, kan ni ju gissa vilka. Visst går det att se igenom kompasserna och man kan ganska lätt gissa till sig att svaret på en viss fråga är avgörande för utfallet. Valkompasser och politikerenkäter översvämmar media och sociala medier. Varenda intresseförening har frågat politiker kring sina hjärtfrågor. Jag är imponerad – både över intresseföreningarnas ambitioner och att politikerna har tagit sig tid att besvara alla intrikata frågor. Jag som är engagerad i djurskydd – och miljöfrågor har givetvis studerat Djurskyddet Sveriges och Naturskyddsföreningens politikerenkäter. Jag har också kastat en blick på Sveriges Konsumenters.

Jag läste med intresse partiernas svar på lantbrukstidningens ATL:s frågor. Varför måste man spä på den förutfattade meningen att svenska djurskyddskrav, som är högre i Sverige än i andra länder, är en konkurrensnackdel och i konflikt med böndernas lönsamhet. Det finns fakta som talar för att detta inte håller. Men det intressanta är partiernas svar. Ett starkt djurskydd ….. ska vara en konkurrensfördel säger Vänsterpartiet. Så här säger Centerpartiet: ”Svenska bönder ska kunna fortsätta producera mat med världens bästa djurskydd”. ”Höga miljö-och djurkrav är en konkurrensfördel för svensk livsmedelsproduktion och måste värnas och marknadsföras” svarar Liberalerna. ”Svenska bönder ska kunna fortsätta producera mat med världens bästa djurskydd” hävdar t o m Moderaterna. KD argumenterar för att Sverige ska agera för att EU ska ha samma djurskyddskrav som Sverige, medan Socialdemokraterna framför att Sverige aldrig kan konkurrera bara med pris.

Palle Borgströms verkar inte få politiskt stöd för en av de nio punkterna för ett långsiktigt lantbruk, som han presenterar i veckans Land. Så här säger Palle: ”Konsumenterna ställer allt högre krav på maten och dessa krav kan bäst tas till vara om svenska bönder konkurrerar från en gemensam EU-nivå. Vad menar han? Talar han åter om harmonisering av svenska regler till EU:s nivå och att djurskydd och miljö skulle tillgodoses med barnschöveernskommelser och certifieringar? Vad jag förstår är detta i strid med den policy som antogs i år på LRF:s riksförbundsstämma. Den avvisade att sänka dagens svenska djurskyddsregelverk till EUs nivå. Det låter som samma budskap som han framförde på vårt seminarium i Almedalen d v s att egentligen vill han sänka svenskt regelverk för djurskydd och miljö till EU-nivå. Beklämmande, när efterfrågan ökar för svenskt kött. Jag säger som Åsa Domeij, Axfood: Värdet av märkningen ”Från Sverige” förlorar helt i värde om man dumpar svenskt djurskydd.

Glöm inte den heta sommaren!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

”Den akuta klimatkrisen kräver bred politisk samling” Så skriver i dagens DN ett antalet tunga opinionsbildare och forskare. Ett så viktigt budskap! I debattartikeln i DN sägs klokt att det krävs kraftfulla politiska åtgärder, för att lägga priser, skatter och regler till rätta så att omställningen till ett uthålligt samhälle blir attraktiv, lönsam och snabb. Det är i linje med forskningen, som säger att det krävs politiskt ansvar för att uppnå en hållbar konsumtion. Marknad och konsumenter kan inte lösa problemet (Nordiska rådet 2103 Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myter om hållbar konsumtion). Det hållbara valet ska vara det lätta valet. Artikelförfattarna menar också att Sverige kan och bör gå före och visa ledarskap i denna omställning. ”Om inte vi – vilka ska då göra det?” Bra! Det tydliga budskapet måste fram – framför allt till Sverigedemokraterna men också till Alliansföreträdare, som hellre talar om internationella satsningar och kommande tekniska lösningar. Men jag kan bli lite orolig när Johan Rockström, vid lansering av sin nya bok, pekar ut maten och jordbruket som lösningen på klimatfrågorna. Givetvis positivt att han förordar svenskt kött från betande djur, men ändå. Glöm inte Stefan Edman Biffen, Bilen, Bostaden och numera också Börsen.

Nu har regnet kommit på många håll och naturen återhämtar sig och blir grön. Det är nästan så att man har glömt hur hemskt det var hela sommaren med dag efter dag med torka och hetta. Jag blev frustrerad över vänner på Facebook som njöt av den härliga sommaren. Jag har alltid sagt att jag hellre tar en blöt och kall sommar än en het och torr. Jag har lidit torra somrar när björkarna har dött i skärgården. Vi hade själva på Ingarö på tomten en skogsbrand den torra sommaren 1959. Och jag konstaterar att det har dött träd och buskar på berget mitt emot oss på Östermalmsgatan. Jag blev nästan förtvivlad när en gammal vän på FaceBook skriver: ”Blir så trött på att man drar så stora växlar av EN sommar med värmerekord. Har alla glömt att förra sommaren regnade bort och var väldigt kylig? Klart vi ska vara rädda om miljön och naturen MEN en sommar kan ju inte driva in oss i rena, rama hysterin!?!” Och hen fick massa glada tillrop. Klimatförnekare förnekar sig inte. Jag svarade att jag hellre lyssnade på Johan Rockström än Jimmie Åkesson. Och det hoppas jag många gör d v s lyssnar till Johan Rockström tillsammans med Malena Ernman, Antje Jackelén, Kristina Persson, Anders Wijkman mfl.

Förhindra att allvarliga djursjukdomar kommer in i Sverige!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Handel med levande djur är den största risken för att sprida djursjukdomar- djursjukdomar som skapar lidande och ökar risken för ökad antibiotikaanvändning. Om detta är expertisen helt överens. Därför måste landsbygdsminister Sven-Erik Bucht driva frågan om att Sverige får behålla sina gränskontroller vid import av djur, ända in i kaklet i förhandlingarna i Bryssel. I denna fråga är det ingen skam att hamna i EU-domstolen. Friska djur är en svensk hjärtefråga. Är det någon slags rädsla för att detta skulle störa handeln med Kina, som gör att Bucht inte driver frågan? För mig obekräftade rykten, säger att Danmark, som har omfattande handel med Kina, är aggressiv moståndare mot att begränsa handeln med levande djur med gränskontroller. De sjukdomar det handlar om är PRRS, allvarlig grissjukdom och ParaTuberkulos, otäck dödlig sjukdom, som drabbar nötkreatur. Båda dessa sjukdomar finns i Danmark och därför finns inget skäl för Danmark att stödja Sverige. I Sverige verkar frihandel vara viktgare än djurs- och människors hälsa – eller?

Att behålla det som tidigare kallades tilläggsgarantier för sjukdomarna PRRS och ParaTb är en fråga som jag tillsammans med lantbruksnäringen, LRF, och veterinärorganisationerna drivit i många år. Frågan har bl a diskuterats i SVA:s projektråd. Näringsdepartementets expert har varit närvarande och deltagit i diskussionerna. Frågan kommmer också upp den 17 oktober. men jag kan tyvärr inte delta den här gången.

Under min karriär på LRF har frågan kring handel med levande djur över gränserna varit högaktuell vid flera tillfällen. Swedish Meats nuvarande HKScan ville år 2001 importera 500 danska avelsgaltar. Min dåvarande ordförande i LRF Caroline Trapp, som inledningsvis stödde Swedish Meats, satte munkavle på mig som ansvarig handläggare, som ville hindra importen. Nu gick det inte som chefen för Svenska Djurhälsovården, som rådgivare till Swedish Meats ville, utan Jordbruksverket med stöd av SVA, sa nej till import av levande galtar. Caroline Trapp backade. Faktum var att hon och jag åkte till Köpenhamn till danska LRF och Danske Slagterier, för att tydligt säga att vi inte ville att danska smågrisar skulle transporteras genom Skåne från danska fastlandet till Bornholm.

SDS Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll har inrättats, där branschen ställer egna tuffa krav vid import av levande djur, embryon och sperma. Men importörer är inte tvungna att följa dessa regler. Om jag inte minns fel anmäldes Sverige till EU-domstolen för några år sedan av en importör av nötkreatur för att Sverige krävde kontroll av ParaTb vid import. Handeln med embryon och sperma bör väljas som bättre alternativ än import av levande djur.

Men handel med levande djur har också stor betydelse från djurskyddsynpunkt, förutom smittskydd. Handeln med levande djur är omfattande inom EU. Exporten av levande djur från EU till Turkiet har fått stor uppmärksamhet. Under varma sommardagar med långa väntetider vid gränsen är detta helt oacceptabelt. Miljontals smågrisar transporteras mellan EU-länder och även ut ur EU. Det är ingenting man kan avläsa av ursprungsmärkningen för griskött. Skräckvarianten är den intensiva kalvuppfödningen i exempelvis Holland, som bygger på att kalvar hämtas från stora delar av EU (inklusive Sverige en gång i tiden) och infektionerna blandas. Den är därför helt beroende av generell antibiotika.