Nej varannan tugga är inte importerad

11 juli, 2025 – 9:04

DN:s ledare i onsdags har rubriken ”Nej vi behöver inte mer svensk mat”. Jag ställde frågan till LRF för säkert 10 år sedan var uppgiften om 50 procents självförsörjningsgrad kom ifrån. Jag fick bekräftat av min gamla kollega Lars-Erik Lundqvist att det handlade om handelsbalans d v s om pengar och inte om kcal eller protein. Jag har skrivit om detta sedan dess ett otal gånger i bloggen och pekat på svenska marknadsandelar för inte minst kött, mjölk, kyckling och ägg på allt från 70 till 100 procent. Jag undrar vilka inom LRF som kom med den ”geniala” idén om att hävda att varannan tugga var importerad. Begreppet har fått ett fantastiskt genomslag och har citerats av bondeföreträdare, politiker, statsministrar och senast nu av ICA.

LRF lanserade också att vid en avspärrning skulle vi få leva på morotskaka eftersom vi har 100 procents marknadsandel av spannmål, ägg och morötter. Det är också det ett ganska löjligt påstående. I kristider får vi självklart ändra våra matvanor och äta lite mindre kött och kyckling och det blir väldigt lite frukt och grönt. Det är för frukt och grönt som vi har stor import. Men allt beror på om vi får tillgång till nödvändiga insatsmedel.

I början av 1900-talet kunde Sverige försörja 5 miljoner människor på 20 miljoner hektar mark. På de tre miljoner hektar åkermark som nu finns kvar kan ca 58 000 bönder försörja 25 miljoner vegetarianer (Sylwan 2024). Och nu har Jordbruksverket och Livsmedelsverket räknat ut att vi med dagens jordbruk kan försörja 14 miljoner människor. Nu är det tyst från bondeleden. Men alla inom lantbruksvärlden vet att självförsörjningen är nästan lika med noll, när vi vet att utan insatsmedel som importerad gödsel, utsäde, foder, reservdelar, drivmedel, bekämpningsmedel, veterinärläkemedel blir den svenska livsmedelsproduktionen väldigt begränsad. Det är också därför den ekologiska produktionen klarar sig något bättre, som inte är beroende av vissa insatsmedel som handelsgödsel och bekämpningsmedel. Många ekologiska gårdar har djurhållning där stallgödseln blir en väldigt viktig del av en cirkulär produktion. Djurhållning med idisslare främjar också jordhälsan och hållbarheten genom grön betad mark och vall. Det är bl. a därför jag har svårt för ambitioner att kraftigt minska främst antalet nötkreatur. Har representanter för Miljöpartiet funderat över konsekvenserna av att ta bort alla lantbrukets djur?

”Om Gud hade velat att människan skulle vara vegetarian skulle hon skapat henne med idisslartänder” Det sa en gång i tiden Marit Paulsen. Med rubriken ”Luras Livsmedelsverket” för Peter Sylwan och Jan Nilsson i Land Lantbruk 3 juli samma resonemang. Jag brukar likna människan vid grisar som allätare. Men människan har nästan samma matsmältningssystem som hund- och kattdjur. Idisslare och hästar som lever på fiberrika växter har antingen flera anpassade magar eller stor blindtarm. ”Om vi ersätter kött med vegetabilier – i synnerhet snabba kolhydrater i socker och stärkelse – går vi ur askan i elden med ökad risk för diabetes och fetma”. Peter och Jan anser att det borde vara mer hälsosamt att de fettsyror som behövs kommer direkt från fettet i kosten (finns i animaliska livsmedel) än att tvinga vår lever att gå omvägen att med insulinets hjälp göra kroppsfett av växtsocker.

Jordbruksverket har fått i uppdrag att forma kvantitativa mål för svensk livsmedelsproduktion. Det blir en grannlaga uppgift för Jordbruksverket att väga olika intressenters önskemål till en realistisk målbild. I den uppdaterade Livsmedelsstrategin anges tänkbara mål för den svenska marknadsandelen för kött och mjölkekvivalenter på 80 procent och spannmål 150 procent samt 100 procent gröna proteiner. Detta skall jämföras med 71 procent för mjölk och kött samt 118 procent för spannmål idag. Om mjölk- och köttproduktionen skall öka från en marknadsandel på 71 procent till 80 procent kommer det enligt Gunnar Rundgren att gå åt ytterligare cirka 230 000 ton spannmål, 293 000 ton vall (ts), 116 000 ton bete (ts), 97 000 ton ärtor, bönor, rapsfrö mm samt 66 000 ton proteinfoder. Detta skulle med oförändar hektarskörd kräva 320 000 hektar mer åkermark. Utöver det kommer det behövas minst 100 000 hektar åker och 40 000 hektar betesmark för annat än spannmål för den ökade mjölk- och köttproduktionen. Enligt Rundgren kan ekvationen bara gå ihop genom antingen en mycket omfattande nyodling en kraftigt ökad foderimport, minskad konsumtion av mjölk och kött eller extremt stora och snabba skördeökningar.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

När får vi åter se ett löfte från Sveriges bönder till Sveriges konsumenter om god djuromsorg och betande kor.

28 juni, 2025 – 10:20

Åter fick jag förtroendet att ordna ett seminarium i Almedalen och nu fick jag chansen att framföra ett angeläget budskap. Rubriken för seminariet var Vår mat – hur, var och av vilka ska den produceras och av vilka ska den konsumeras. Målsättningen var att se på frågan globalt, nationellt och regionalt med fokus Gotland. Med ledorden konsensus, förtroende och relationsmat beskrev jag en resa från budskapet från Sveriges bönder till Sveriges konsumenter i anslutning till EU-medlemskapet 1994 till nutid där LRF, vissa mjölkbönder och mejerier driver en avveckling av beteskravet för svenska kor, som verkligen riskerar förtroendet för svensk mat.

Många tror att förtroendet för Sveriges bönder alltid varit högt. Men 1986 svarade bara 40 procent av de tillfrågade att de hade förtroende för Sveriges bönder. Löftet från bönderna till Sveriges konsumenter 1994 inför EU-medlemskapet innebar att man lovade att fortsätta arbetet med miljö, djuromsorg, minskad antibiotikaanvändning, minskad användning av bekämpningsmedel och säker mat även efter EU-inträdet. Nötkreatursrasen Belgisk Blå var en uppmärksammad symbolfråga som visade på skillnaden mellan svenska värderingar och dåvarande EU-länders. Ett gemensamt upprop mot Belgisk Blå samlade konsumenter, bönder, djurskydd, slakteriföretag m fl som faktiskt ska gälla fortfarande. Sveriges bönders proaktivitet omfattade under 80 – 2000-tal ett stort antal åtaganden inom områden djurskydd, antibiotika, salmonella och branchprogram kring djuromsorg och djuretik. År 2002 antog LRF programmet Svenska Modellen – omtanke om människor, djur och natur. Den innehöll förlängda löften kring miljö, djuromsorg och säkra livsmedel och offensiva positioner kring djuretik.

Jag formulerade 2003 argumentationen kring den svenska modellen för att övertyga resten av EU om värdet av att avveckla användningen av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte: ”Consensus between consumers and producers leads to high confidence. Swedish Farmers´ proactive and holistic aproach has made it possible to turn national food scandals into a great improvement in consumers confidence”. År 2002 svarade 94 % av tillfrågade konsumenter att de hade stort förtroende för Sveriges bönder. Men förtroendet kom inte av sig själv utan var en effekt av alla de åtgärder som bönderna och deras organisationer vidtagit under 80, 90 – och 2000 – talet.

Ursprungsmärkningen ”Från Sverige” 2016 var efterlängtad och gjorde det möjlighet att kommunicera svenska mervärden. Livsmedelsstrategin 2.0 är regeringens strategi som talar om regelförenkling och ökad konkurrenskraft. Riksdagens strategi från 2027 gäller fortfarande och innebär att miljömålen ska uppfyllas och djurskyddet inte sänkas. Det finns många konsumentstudier som bekräftar att djurvälfärd värderas högt av konsumenterna och man vill att djuren vistas ute. Det svenska kravet på att kor ska beta sommartid är ett av de starkaste mervärdena. Och kravet finns i djurskyddsförordningen från 2018, inte bara i förordningen från 1988. Här går LRF, mjölkbönderna och KD i otakt med konsumenterna och väljarna. Drygt 173 000 har skrivit under uppropet ”Jag vill beta”. 67 procent av väljarna vill ha betet kvar. Är det verkligen värt att riskera förtroendet för svensk mat genom att driva att beteskravet ska luckras upp? Köttbönderna, slakteriföretagen, dagligvaruhandeln konsumenterna, universiteten, djurskyddet, miljöorganisationerna, veterinärerna anser att det är fel väg att gå. Jag vill åter se budskapet från Sveriges bönder där man lovar konsumenterna god djuromsorg med betande kor.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

”Vi får inte betalt för att ha korna på bete”

29 maj, 2025 – 13:49

Detta mantra har upprepats av representanter för LRF. Senast var det vice ordförande i LRF Joakim Borgs i tidningen Land Lantbruk. Det intressanta är att mjölkbönderna inte riktar sin uppmaning till mottagaren av mjölkråvaran d v s mejerierna i första hand Arla. Det är inte konsumenterna som bestämmer priserna på mejeriprodukterna. Det är givetvis mejerierna som ska marknadsföra sitt starkaste mervärde, beteskravet och se till att marknaden betalar. Jag har sagt det förut, titta på hur grisföretagarna och svenska slakterier marknadsfört svensk djuromsorg och låg antibiotikaförbrukning och fått marknaden att betala mer för svenskt griskött och lyckats med att öka svensk köttråvara i korven. ”Det är djurvälfärden vi får betalt för” sa Jonas Tunestål som VD för KLS, Ugglarp. Jämför detta med att den svenska osten har dålig ursprungsmärkning, har aldrig laddats med svenska mervärden och endast 23 % av den ost som konsumeras i Sverige har svenskt ursprung.

Det andra alternativet är att djurbönderna får ersättning via den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Där gäller nu att man inte kan ge stöd till åtgärder som är i överenstämmelse med nationell lagstiftning eller praxis. Att ge möjlighet till EU-ersättning för nationell djurskyddslagstiftning har drivits av många genom åren. Själv fick jag lyfta frågan som representant för Eurogroup for Animals på ett möte i Bryssel med Kommissionen redan 2011. Jag lyfte frågan i utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd och departementet har i skrivelse till kommissionen framfört detta i samband med önskemål om att djurskyddsfrågorna ska drivas i EU i Animal Welfare Platform.

Och nu har det hänt. Kommissionen med ambitionen att förenkla regelverket och ge medlemsstaterna större frihet har föreslagit att medlemsstaterna ska ges möjlighet att ge EU-stöd för åtgärder med anledning av nationell lagstiftning kring djurskydd, miljö och klimat. Men det är långt till beslut. Förslaget ska hanteras i EU-parlamentet och ministerrådet inför nästa CAP-period 2027. Jag har också redan fått ett ifrågasättande av att mycket att CAP-pengarna skulle gå till betande kor i stället för till miljöåtgärder i växtodlingen.

Men det innebär att ett av argumenten som framförts av LRF och Sveriges Mjölkbönder kan falla. Nu tror jag tyvärr att detta inte hindrar att LRF och vissa mjölkbönder, framför allt de stora, kommer att fortsätta driva frågan om att i djurskyddsförordningen ge möjlighet att göra undantag från beteskravet för kor i lösdrift. Det finns en motsättning i att Sverige har en mycket hög avkastning per ko, även om många hävdar att mjölkavkastningen sjunker under betesperioden. De som driver frågan räknar nog kallt med att man kan sänka kostnaderna med korna på stall och kunna konkurrera med mjölkgårdar med betande djur, som kan få EU-stöd. Flera politiska partier har tagit till sig den kraftiga medborgaropinionen och är negativa till att avveckla beteskravet enligt intervjuer i Land Lantbruk. SD har ännu inte bestämt sig.

Det finns en hel del orosmoln. Nya ordförande för Lantmännen, som också äger Scan, är stor mjölkproducent, som inte tänker släppa ut sina kor om lagstiftningen ändras. Sofia Karlsson, LRF Väst, har valts in i LRF:s förbundsstyrelse. Hon har krävt att LRF fortsätter att driva betesfrågan. Regeringskansliet bereder fortfarande remissyttranden över utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd. Regelförenklingsrådet har valt in min gamla kollega från LRF. Han var den som drev i Konkurrenskraftutredningen från 2015 att Sverige skulle harmonisera svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå. Eventuella åtaganden på högre nivå skulle ordnas genom branschöverenskommelser. Vi, djurskyddet, hade ett förslag på att grisnäringen i en branschöverenskommelse skulle enas om att inte avvänja smågrisar vid tre veckors ålder. Det blev nobben av LRF.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Arla dumpar dansk hushållost i Sverige?

13 maj, 2025 – 10:47

I veckans ATL upprepas behovet av ökad mjölkproduktion. Avsändare är VÄXA och Arla. Om man räknar på mjölkekvivalenter så är självförsörjningsförmågan 70 procent. De 70 procenten användas av LRF och bl a Arla som ett argument för att öka den svenska produktionen och att konkurrenskraften måste stärkas. Det är då man anger ett borttaget beteskrav som en väg att öka konkurrenskraften. Jag har aldrig mött en redovisning från LRF eller LRF Mjölk som redovisar verkligheten. Den svenska mjölkkonsumtionen har minskat, medan ostkonsumtionen ökat rejält. Den minskade marknadsandelen för svenska mjölkekvivalenter beror på en kraftig ökning av import av ost. Som tidigare redovisats har dansk ost 26 procent av den svenska ostmarknaden medan svensk ost 2024 hade 23 procent. Och den danska osten är sannolikt till huvuddelen Arla-ost. Hushållsosten hamnar på andra plats i Svenskmärkningens ostrapport. Om man tittar på TV-reklamen från ICA dyker den danska hushållsosten ständigt upp och tyvärr också från COOP. Man kan se en parallell till när danskarna dumpade dansk fläskfilé i Sverige.

Gunnar Rundgren som är en mästare i att hitta siffror och fakta redovisar följande
0st försörjningsförmåga 1995, 89 procent, svensk andel 86 procent, 2024 försörjningsförmåga 37 procent och svensk andel 23 procent. Konsumtionsmjölk 1995 100 procent, svensk andel 100 procent 2024 försörjningsförmåga 104 procent och svensk andel 98 procent.

Han brukar också, precis som många av oss, peka på att produktionen av mjölkpulver har ökat rejält. Och svenska mejerier investerar för ökad produktion av mjölkpulver för export. Allt tyder på att det är en lönsam affär än så länge. Inget tyder på att mejerierna vill ge oss mer svensk ost om svensk mjölkinvägning ökar. Man talar om att det kräver nya investeringar. Och det trots att signalen är tydlig – 60 procent av konsumenterna vill ha mer svensk ost. Jag känner oro över att Arlas fusion med det tyska mejeriet innebär ökad import till Sverige av tysk Arla-ost.

Ursprungsmärkningen i butik är fortsatt otydlig. Det är dock glädjande att Arla börjar märka vissa av sin produkter med Mjölk från Sverige. Osten har av tillskyndarna av växtbaserat protein, utpekats som klimatbov, eftersom det går tio liter mjölk till ett kilo ost. Fokus på Arlas Farm Ahead – hållbarhetersättning ligger fortfarande på minskad klimatpåverkan och alldeles för lite på djurvälfärd och biologisk mångfald. Livsmedelsverket nya kostråd rekommenderar oförändrad konsumtion av mejeriprodukter, gärna fermenterade och magra. Ost kan ingå till en liten del.

För att upprätthålla nuvarande mjölkproduktion behövs att fler lantbrukare utökar säger VÄXA. Är det nödvändigt och borde vi inte efterlysa fler mjölkbönder i stället för att få fler 1000-kors besättningar?

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Vart är bönderna på väg?

27 april, 2025 – 9:37

Betesfrågan delar bondeSverige. På ena sidan står Sveriges mjölkbönder med sina mejerier och på den andra köttbönderna med sina slakteriföretag. Det gäller också rådgivningsföretagen som stöder mjölkbönderna respektive slaktdjursuppfödare. Men köttbönderna står sannerligen inte ensamma utan har stöd av samtliga universitet, SVA, Svensk Dagligvaruhandel och den samlade konsument – djurskydd och miljörörelsen m fl. Jordbruksverket ifrågasätter möjligheten att ändra beteskravet i relation till gällande djurskyddslag. Det bör observeras att i utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd SOU 2024:56 försökte utredaren motivera att Sverige skulle ändra djurskyddsförordningen och tillåta fixering av suggor och öka beläggningen i slakkycklingstallar. Hon beskrev också omställningen efter förbudet mot antibiotika generellt i foder som mycket problematiskt liksom omställningen efter ny djurskyddslagstiftning 1989. Detta är sannerligen en sanning med modifikation. Det fanns en stor enighet om att det var rätt att ta bort antibiotika generellt i foder.

Under hela min yrkeskarriär för Sveriges bönder har jag nog inte upplevt någon liknande situation. Jag har ägnat i stort sett hela min yrkeskarriär att jobba för Sveriges bönder – Lantmännen, Slakteriförbundet, Scan och LRF. Och visst fanns det oenighet mellan branschföreträdare. Ett exempel är antibiotika-frågan där Lantmännen länge motsatte sig en avveckling av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Då var emellertid LRF starkt i sin uppfattning. Och unikt nog bad LRF om lagstiftning d v s receptkrav på antibiotika i foder. Kan ni tänka er att LRF i dagsläget med all diskussion om regelförenkling skulle be om ytterligare lagstiftning.

LRF klagar på att importen ökar av mejeriprodukter. Det som ökar är importen av ost, där Arlas danska hushållsost utgör en väsentlig del. Tyvärr kör såväl ICA som COOP ofta kampanj med den danska hushållsosten. Frågan kring svenska kors rätt till bete är speciell eftersom LRF har tagit ställning för en avveckling av beteskravet i sin nuvarande form. Arla och övriga mejeriföretag är tunga organisationsmedlemmar. Och en stor andel av det svenska nötköttet kommer från mjölkproduktionen i form av utslagskor och kalvar för vidareuppfödning till slakt. Ordförande i LRF Palle Borgström är också leverantör till Arla och satt tidigare i Arlas styrelse. Bilden kompliceras av Arla är ett stort multinationellt företag på väg att bli ännu större. Skånemejerier ägs av franska Lactalis. Slakteriföretaget KLS Ugglarp ägs av Danish Crown. Så svensk är vår svenska bondekooperation!

Häromdagen fick vi höra av Peter Kofoed, LRF Mjölk, att förtroendet för svensk bönder är rekordhögt. Vi som var med på 80-talet vet att berätta att då var förtroende för svensk mat sannerligen inte högt. Vi hade två starka opinionsbildare Marit Paulsen och Astrid Lindgren som med rätt kritiserade utvecklingen mot ökad industrialisering. ”Den stressade potatisen” och ett oacceptabelt djurskydd inte minst inom slaktgris – och kycklinguppfödningen. Det förtroendet som nu byggts upp har inte kommit gratis. När jag jobbade för LRF och inte minst agerade i Bryssel redogjorde jag med stolthet över svenska bönders proaktivitet. Och då var bondekooperationen ägd av svenska bönder.
• Initierade antibiotikaförbudet 1981
• Framställan om förbud mot tillväxtantibiotika 1984
• Scans Djuromsorgsprogram 1985
• Förbjöd kadaver i foder 1986
• Fågelbranschens Djuromsorgsprogram 1987
• Mejeriernas kvalitetsprogram 1990 –
• Nej till Belgisk Blå 1996
• Nej till GMO i foder 1996
• Svensk Mjölks Etikprojekt 2000
• Nej till export av kalv 2001
• LRFs värderingar kring miljö, etik och säkra livsmedel 2002
• Certifiering av svensk grisproduktion 2010
Tyvärr har listan kompletteras med två exempel på åtgärder som sänker förtroendet. Möjligheten att avvänja smågrisar vid tre veckor, mot all vetenskap som säger att detta är riskabelt. Och nu en avveckling av det starkaste svenska mervärdet – betande kor.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion.

12 april, 2025 – 10:53

För drygt 20 år sedan i juni 2002 antog LRF:s styrelse ett dokument med titeln ”Den svenska modellen”. Som övergripande målsättning angavs: ”Vi, Sveriges bönder, eftersträvar en hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen. Den ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion”

Det är just det det handlar om – konsumenternas förtroende. Om 160 000 skrivit under uppropet ”Jag vill beta” och 76 % i en väljarenkät vill behålla beteskravet för svenska kor då tappar man förtroendet för bönderna om man som LRF och mjölkbranschen driver att huvuddelen av svenska kor ska kunna vara på stall året runt. Och fakta visar att detta försämrar djurvälfärden.

Vice ordförande i LRF Mikaela Johnsson går ut med förhoppningen om att konsumenterna ska lita på svenska bönder. Jag är ledsen, men som jag skrivit tidigare, är risken stor att det som händer och som konsumentstudier visar är att man tappar förtroendet och motivationen att köpa svenska produkter. Och det räcker inte med att Arla erbjuder betesmjölk. Kommer förtroendet för svensk mjölk öka om Arla fusionerar med ett stort tyskt mejeriföretag – tveksamt. Vi kommer sannolikt få se mer tysk Arla-ost – eller? Jämför med dansk hushållsost. Och Peter Kullgren som anser att vi ska känna förtroende för svenska bönder! Bidra inte till att sänka förtroendet för bönderna! Såhär står det i livsmedelsstrategin från 2017 och som ska gälla även nu ”Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas”. Att ta bort beteskravet för svenska kor innebär en sänkning av det svenska djurskyddet. Jordbruksverket ifrågasätter att djurskyddslagen från 2018 tillåter det.

Dokumentet Svenska Modellen från 2002 innehåller ett antal oerhört viktiga löften som är precis lika viktiga i dag som för tjugo år sedan. Det handlar om åtgärder för att minska klimatpåverkan, öka den biologiska mångfalden, minskning av växtnäringsläckaget och en , omdömesgill användning av bekämpningsmedel. ”Vi ska upprätthålla odlingslandskapets och åkermarkens förmåga att producera livsmedel. Samtidigt ska den biologiska mångfalden i mark och vatten samt kulturvärdena värnas. ”

Etik fick ett särskilt fokus ”Vi anser att djur och natur kan nyttjas för mänskliga syften under ansvar. Vårt ansvar är att tillförsäkra en god djuromsorg. Vi har en moralisk skyldighet att behandla djuren ansvarsfullt och med respekt. Våra ambitioner och målsättningar med djurhållningen ska uttryckas och förverkligas med hänsyn till djurens behov. Djur ska respekteras som kännande varelser oavsett produktionsförmåga och egenskaper. Det finns ett samspel mellan människa och djur. Vi har ett ömsesidigt behov och nytta av varandra. Skötseln av djur ska kännetecknas av kunskap och engagemang. Hänsyn ska tas till det enskilda djurets behov.”

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Tung kritik på förslagen från utredningen Konkurrenskraft och gott djurskydd

6 april, 2025 – 11:31

Det finns en tydlig oenighet mellan de som producerar svenska råvaror kanske framför allt svenska mjölkproducenter med sina mejerier och de som ska köpa svenska produkter eller som ska reglera primärproduktionen. Och då undrar man verkligen vilka ska politikerna lyssna på och vad som händer om man inte lyssnar på marknad, konsumenterna och opinionen?

Konsumenter, djurskydds – och miljöorganisationer, myndighetssverige, d v s både myndigheter och länsstyrelser, SLU, Veterinärförbundet, Gård & Djurhälsan och Dagligvaruhandeln har avslagit många av utredningens förslag och har framfört stark kritik på utredningens kvalitet när det gäller bristande kunskapsunderlag, motsägelsefulla påståenden och bristande analys. Och det är inte bara beteskravet där oenighet råder utan när det gäller att minska antalet djurskyddsregler, göra dessa målstyrda, lättnader när det gäller regelverket för villkorad läkemedelsanvändning VILA och att tillåta virtuella stängsel.

LRF, VÄXA, Svensk Mjölk, Sveriges Mjölkbönder, Arla, Skånemejerier och Falköpings mejeri däremot stöder reservationslöst utredningens förslag. Hur blir det då med trovärdigheten när forskningen och myndigheterna m fl hävdar att underlaget för föreslagna åtgärder i stor omfattning är väldigt bristfälligt. Dessa remissinstanser hävdar också, mot alla kända fakta, att mjölkbönder med betande kor, skulle få djurvälfärdsersättning från den gemensamma jordbrukspolitiken CAP.

Det svenska kravet på att mjölkkor ska ha rätt till bete sommartid är inte oväntat en tydlig fråga där det är intressant att avläsa yttranden. Utredaren har påstått att samma djurvälfärd kan uppnås i lösdriftstallar som på bete. Konsument-djurskydd – och miljöorganisationerna är tydliga – beteskravet ska inte avvecklas. Kors hälsa och välfärd gynnas av att mjölkkor vistas på bete och detta kan inte kan kompenseras i lösdriftstallar. EFSA:s (European Food Safety Authority) slutsats och Jordbruksverkets yttrande stöder detta. SLU, SVA, Veterinärförbundet, Gård & Djurhälsan, KRAV, Axfood, COOPÖstra, Svensk Dagligvaruhandel samt Kött – och Charkuteriföretagen avstyrker förslaget att avveckla kravet på bete för kor i lösdriftsbesättningar. Länsstyrelserna spretar. Vissa avstyrker en avveckling av beteskravet, medan andra hävdar att det bör finnas en garanti att man får djurvälfärdsersättning via CAP för att avveckla beteskravet.

KSLA säger: En samlad bedömning ger vid handen att frågan avseende beteslagstiftningen i grunden utgör en avvägning mellan å ena sidan tillväxtmöjligheter och kostnadseffektivitet och å andra sidan konsumentförtroende och djurvälfärd. Och Jordbruksverket: För flera av utredarens förslag saknas forskning som stödjer förändringarna. Det är ytterst en fråga för politiken att göra målavvägningen när det gäller beteskravet för mjölkkor. Jordbruksverket pekar på de möjligheter, fakta och forskning som vi tror att regeringen har nytta av i den fortsatta hanteringen av frågan. Att ta bort beteskravet kan vara en fördel för konkurrenskraften som skulle kunna underlätta expandering och därmed bidra till en ökad livsmedelsproduktion samtidigt som det innebär en försämring av djurskyddet för mjölkkor.

Falköping och Skånemejerier är tydligt för en avveckling av beteskravet, medan Norrmejerier vill ha ökat stöd till Norrland. Arla kringgår ett ställningstagande och försäkrar att konsumenterna kommer att få tillgång till betesmjölk. Det intressanta är att Arla hävdar att 70 procent av den svenska marknadens mejerikonsumtion med svensk mjölkråvara är ett tecken på bristande konkurrenskraft. Då är det dags att påminna Arla om att det är den låga andelen svensk ost, 23 %, som bidrar till 70 % självförsörjningsgrad. Importen ökar. Det är dags att också påminna om att importen från Danmark och kanske också Tyskland är Arla- produkter. Arla flyttade ut produktionen av hushållsost, som är en stor produkt (titta på TV-reklamen) från Sverige till Danmark. Arla- bönderna konkurrerar med varandra. Ett axplock av remissyttranden finns i bilaga.

Och vad händer nu? I Livsmedelsstrategin 2.0 är inte oväntat regelförenkling en viktig del. Regeringen hänvisar till betänkandet Animalieproduktion med hög konkurrenskraft med förslag på regelförenklingar. Intressant situation när många och tunga remissinstanser med utgångspunkt från fakta avslår många av utredarens förslag till förenkling. Dags att påminna om att utredaren också konstaterade att det hos branschorganisationerna inom lantbruksnäringen inte ansågs att djurskyddslagstiftningen var ett större problem för konkurrenskraften. Vilket köttben ska regeringen slänga ut till regelförenklarna, men ändå behålla trovärdigheten att man bygger sina förslag på fakta och medborgarnas stöd. 168 769 har skrivit under i kampanjen ”jagvillbeta”. I riksdagen har S, V och MP gjort ett tillkännagivande till regeringen för att bevara kornas rätt till bete.

Läs hela artikeln »

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Kraftfullt stöd för svenska kors rätt till bete – 167 469 har skrivit under ”jagvillbeta”.

29 mars, 2025 – 10:26

Hur kan ett borttaget starkt mervärde stärka konkurrenskraften? Mervärdet, betande svenska kor, värderas högt av 167 459 medborgare, 76 procent av väljarna, dagligvaruhandeln, den offentliga upphandlingen och det samlade civilsamhället – konsument, miljö – och djurskyddsorganisationer. Livsmedelsföretagen anser att djurvälfärd och låg antibiotikaförbrukning är USP, starka unika försäljningspunkter.

Att ta bort beteskravet kan vara en fördel för konkurrenskraften sägs av vissa remissinstanser. Konkurrenskraft handlar i slutändan om att man får sin produkt på marknaden till rätt pris. Mervärden kan ha stor betydelse för att skapa efterfrågan och betalningsvilja. Det finns en konsumentstudie från SLU som visar att om man tar bort beteskravet vill konsumenterna ha en kompensation d v s en rejäl sänkning på priset på mjölk och ost. YouGov 2021 visar att tar man bort det starka mervärdet, betande kor, minskar viljan att välja svenskt radikalt. Det räcker inte med svenskt ursprung.

Och vad är alternativet? En kraftig ökning av antalet mjölkgårdar med flera tusen kor. Stora besättningar har mer problem med klövhälsan och högre utslagning av kor. Kan mindre gårdar i skogs – och mellanbygder och i Norrland verkligen konkurrera? Mejerierna tar fram en betesmjölk, vilket innebär kostnader för en särhållning. Kostnadsberäkning, som finns i utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd, har skattat kostnaden för beteskravet till 3 – 5 öre per kg mjölk. Det är med andra ord inte stora merkostnader jämfört med risken att förlora svenska marknadsandelar och prispress från import. Konsumenterna kan komma välja bort svenska mejeriprodukter och kanske också svenskt nötkött. Det skulle de i och för sig göra redan göra idag för det kött som kommer från ungtjurar, som inte får komma ut på bete.

Vi har en knäckfråga och det är kontrollen. Det finns signaler om att det finns mjölkgårdar som inte släpper ut sina kor. Och det är den offentliga kontrollens dilemma. Det kan vara långt mellan kontrollerna. För knappt 20 år sedan var samtliga mejeriföreningar utom Arla anslutna till Svenskt Sigill. Det innebär en kontroll varje år och certifieringsföretagen la mycket krut på att kontrollera att beteskravet efterlevdes. Sigill, mejeriföreningarna och Svensk Mjölk startade också upp ett projekt med betes coachers, som hjälp för att efterleva beteskravet. Nu har alla mejeriföreningar hoppat av utom Gäsene.

I dag talar Tidö-partierna mycket om medborgarnas acceptans. Medborgarna anses kräva ett lågt pris på drivmedel. Man har fel. Det finns en acceptans för högre drivmedelspriser som ett sätt att komma till rätta med klimatproblemen. En förutsättning är en rättvis belastning d v s glesbygden måste ges någon form av kompensation. När det gäller att Sverige ska behålla sitt krav på att svenska kor har rätt till bete, är samhällsstödet monumentalt. 167 469 undertecknare i kampanjen Jag vill beta är ett rekordartat utfall i en viktig värderingsfråga. Vi har även låtit göra en Verianundersökning (före detta SIFO). Där svarar 76 % nej på frågan om man anser att kravet på att alla mjölkkor ska gå på bete under sommaren ska tas bort från lagstiftningen. Endast 8 % svarar ja. Särskilt intressant är att bland Kristdemokraternas väljare svarar 78 % nej på frågan. De vill alltså inte att beteskravet tas bort. Landsbygdsminister Peter Kullgren bör lyssna på sina egna väljare och inte gå vidare med utredarens förslag i betänkandet Konkurrenskraft och ett gott djurskydd SOU 2024:56. Och det kan också gälla moderatväljare och Sverigedemokrater.

Den lilla föreningen Vi Konsumenter med 40 medlemmar pekas inte sällan ut av lantbrukspressen och lantbruksnäringen. Därför känns det så härligt att få stöd av mer än 160 000 medborgare. Vi konsumenter tillsammans med Djurskyddet Sverige, World Animal Protection, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och Greenpeace överlämnade i onsdags en gedigen lunta med de drygt 160 000 unika undertecknare i uppropet, Jag vill beta, till representanter för Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna , Centerpartiet och Vänsterpartiet. Många positiva ord och man är imponerad av gensvaret på kampanjen och samarbetsmodellen.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Hållbar livsmedelskedja- djurvälfärd, mindre metan, ökad kolinlagring och konsumentförtroende!

23 mars, 2025 – 11:49

Förutom vetenskapligt stöd för att kor mår bättre på bete så är metanutsläppet från korna signifikant lägre för betande kor och kolinlagringen ökar. Det borde mana till åtgärd för de sexton företag inom livsmedelsproduktion och handel, som har avgett ett löfte att de ska verka för ökad hållbarhet inom ramen för WWF:s Hållbar livsmedelskedja.

I veckan publicerade medlemmarna i en debattartikel i DI med rubriken: Kraftsamling för en hållbar svensk livsmedelskedja. ”Vi vill nu uppmana regering, riksdag och myndigheter att aktivt stötta oss i den hållbara utvecklingen samt uppmana till mer samverkan i alla led, längs hela kedjan och över politiska gränser, skrev ledande företrädare från branschen. År 2023 enades vi företag som deltar i WWF:s initiativ om en gemensam färdplan Det svenska handslaget för en hållbar livsmedelskedja. Den innehåller mål inom bland annat klimat, biologisk mångfald, resurseffektivitet, djurvälfärd och mänskliga rättigheter.” Bland löftena finns också en minskning av metanavgången för nötkreatur. Att behålla det svenska beteskravet är ett mycket mer tilltalande alternativ från hållbarhetssynpunkt än att använda fodertillsatsen Bovaer, Arla!

I torsdags publicerades Klimatpolitiska rådets rapport som liksom under tidigare år underkände regeringens insatser. Och kritiken är kraftfullare än mot tidigare regering. Rådet föreslår på jordbruksområdet bl a fossilfri energi, metanreducerande fodertillsatser, minskning av utsläppsintensiva animalier och beskogning av åkermark samt återvätning av dränerade organogena jordar. ”Förtydliga hur livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion ska uppnås inom ramen för klimatmålen” säger rapporten och det blir verkligen en utmaning. Vissa av rapportens åtgärder är helt i strid med näringens och regeringens ambitioner att öka livsmedelsproduktionen exempelvis beskogning av åkermark. Inte oväntat missar man helt andra miljömål ex biologisk mångfald. Vi behöver fler betande djur inte färre för att uppfylla restaureringsförordningen. Att gynna kyckling som alternativ till naturbeteskött är verkligen inte et hållbart alternativ.

På fredagen kom Livsmedelsstrategin 2.0. Den motsvarade det man förväntade sig- beredskap, robusthet, ökning av produktionen, ökad lönsamhet, ökad konkurrenskraft, ökad export och f f a regelförenklingar. Mycket fokus på beredskap medan svenska miljömål som var tydliga i strategin från 2017, nämndes inte med en rad. Jag ställde tidigare en fråga till Peter Kullgren vad vi skulle öka. Det skulle marknaden lösa sa Kullgren. Se då till att vi får mer svensk ost!

Peter Kullgren nämnde speciellt att utredningen Konkurrenskraft och ett gott djurskydd innehöll förslag till förenklingar. Och då har näringen ändå deklarerat att djurskyddreglerna inte är ett problem från konkurrenssynpunkt. Regelkrångel har blivit ett mantra som ska lösa alla problem. Regler finns av ett skäl – exempelvis för att skydda människors hälsa, att skydda miljön eller att skydda djur. ”Det ska bli billigare och enklare att producera mat” säger talesperson för Livsmedelsföretagen, LI. Hur stämmer det med åtaganden från några av LI:s tunga medlemmar i hållbar livsmedelskedja. Det finns mycket som talar för att livsmedlen för att klara hållbarhetskrav och rimliga etiska krav inte kommer innebära sänkta matpriser.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)

Framgångsfaktorer för låg antibiotikaförbrukning

5 mars, 2025 – 13:30

Jag fick frågan om vilka faktorer som bidragit till att Sverige sedan många år har lägst antibiotikaförbrukning till djur i EU. Sammanfattningsvis har jag listat:
– Tidig insikt om frågans allvar och risken för antibiotikaresistens
– Medialt och opinionsmässigt tryck bidrog till behov av åtgärder
– Kloka bondeledare
– Tidigt redovisning av antibiotikaförbrukningen gjorde det möjligt att avläsa effekten av åtgärder
– Bred uppslutning i hela livsmedelskedjan – från bonde till dagligvaruhandel plus NGOs
– En lycklig omständighet att ny djurskyddslagstiftning trädde i kraft
– En gemensam utmaning att övertyga EU att Sverige valt rätt väg
– Enighet inom svenska veterinärkåren

Antibiotikafrågan har en lång historia i Sverige och var en laddad fråga redan på 70-talet. Man hävdade exempelvis att man blandade in kemoterapeutika i fodret och inte antibiotika. Resistensproblematiken var en känd fråga. Att man tidigt frivilligt införde ett receptkrav på antibiotika i kalvnäring var ett sådant exempel (Thore Ehlers, SLR). Den massmediala debatten i början av 80 – talet hörsammades av tunga aktörer (på den tiden) som LRF och Slakteriförbundet, som insåg frågans allvar. Men redan innan dess hade grisuppfödarnas ordförande (dåvarande Svinavelsföreningen) insett vikten av ökat förtroende för svenskt griskött där en restriktiv antibiotikaanvändning kunde ha stor betydelse. Debatten fanns redan då där exempelvis GD för Livsmedelverket talade om floden av antibiotika i slaktdjursuppfödningen. Veterinärkåren hade också kritiserat användningen, dock utan genomslag.

LRFs antibiotikapolicy antogs 1981 i LRF:s djurshälsoråd, där alla intressenter inklusive Djurhälsovården och Svensk Husdjursskötsel fanns med innan beslut i LRF:s styrelse. LRFs djurhälsoråd var en aktiv part i målet när det gällde att fortsatt driva frågan fram till LRF:s stämma 1984 gjorde sin framställan till regeringen om att förbjuda antibiotika generellt i foder. Lagstiftningen trädde i kraft 1986. Slakteriförbundet hade 1985 beslutat om ett djuromsorgsprogram. Fågelbranschen fick en förtroendekris och startade upp sitt djuromsorgsprogram 1987. SVA hade börjat kartlägga antibiotikaförsäljningen till djur, vilket innebar att det fanns instrument för att avläsa antibiotikaförbrukningen och effekten av åtgärder.

Vi fick en ny djurskyddslag 1988 och med detta också en omfattande djurskyddslagstiftning, som bidrog till ombyggnation av många dåliga djurstallar. Det samlade bondesveriges (undantag Lantmännen) antibiotikapolicies (1981 reviderad 1995 och senare) satsning på att just avveckla den generella antibiotikatillsatsen i gris – och kycklingfoder har haft stor betydelse för Sveriges satsningar och framgångar med att satsa på förebyggande åtgärder och minskat behov av behandling. EU-inträdet blev en utmaning att bestämma sig för att övertyga resten av EU att Sverige fattat rätt beslut 1984. Man fick övergångsvis ett undantag för det svenska förbudet och den grupperingen som skapades bidrog till framgång att övertyga EU, även om det tog nästan tio år. Frågan drevs av en gruppering som bestod av departementet, berörda myndigheter, djurhälsoorganisationer, producent – konsument – och djurskyddsorganisationer. Funktionen finns kvar i form av STRAMA VL, som har fyllt en viktig roll att fortsatt driva antibiotikafrågan i Sverige. Och Sverige har fortsatt haft den lägsta förbrukningen av antibiotika till djur inom EU. Men utmaningar finns fortfarande. Tyvärr har STRAMA VL inte träffats på två år. Därutöver har jag personligen bjudit ett nätverk mot antibiotikaresistens årligen under 2000-talet fram till 2016.

Det blev uppenbart att den generella tillsatsen av antibiotika i f f a smågrisfoder hade haft en förebyggande effekt. Förskrivningen av antibiotika ökade p g av avvänjningsproblem. Det blev en utmaning att satsa på förebyggande åtgärder, där veterinärer inom Djurhälsovården tillsammans med SVA gjorde ett jättejobb för att komma år problemen. Det gällde ju att visa att Sverige hade lyckats och fattat rätt beslut. Satsningen smittade av sig till mjölkproduktionen, som gjorde fina insatser för att minska antibiotikaanvändningen. När departementet 1998 bjöd in representanter för samtliga EU-länder till seminarium 1998 kring antibiotika, kunde man redovisa stort konsensus bland producenterna att man fattat rätt beslut och att Sveriges restriktiva användning av antibiotika var en konkurrensfördel för framtiden. Beskrivningen i SOU 2024:56 stämmer inte. Något år tidigare hade Slakteriförbundet i enkät tillfrågat landets alla veterinärer, som till 100 % instämde i att beslutet var rätt att införa receptkrav på antibiotika i foder. Det fanns under 80-talet skarp kritik från vissa veterinärer (bl a djurhälsoveterinärer) över LRF:s ställningstagande att ta bort generell tillsats av antibiotika i foder.

Axfoundations initiativ 2013 att utforma kriterier för antibiotikaanvändningen vid upphandling av animaliska produkter utmynnande i en branschöverenskommelse för dagligvaruhandeln, som gäller fortfarande. Inom den offentliga upphandlingen finns motsvarande kriterier formade av först Miljöstyrningsrådet och senare Upphandlingsmyndigheten.

Skrivet av Gunnela Ståhle | Publicerad i 1 | Kommentarer (0)