Svenskt och djurvälfärd i topp

Livsmedelsföretagens studie (företag och konsumenter) visar att det är svenskt som gäller. KF:s i torsdags presenterade konsumentstudie visar att ursprung är jätteviktigt. Men viktigare än så, är att konsumenterna sätter djurvälfärd som högsta prioritet när man väljer livsmedel. På andra plats kommer att bönderna får betalt. Konsumentstudien presenterades när KF ordnade ett livsmedelsseminarium i riksdagen tillsammans med Åsa Westlund (S) och Per Åsling ( C ). KF har tagit på sig att kartlägga marknaden för svenska livsmedel.

Nu gäller det att svenskt kött, svenska ägg och svenska mejeriprodukter motsvarar konsumenternas krav på ett gott djurskydd. Och det måste gälla allt svenskt – eller hur? Märkningen ”Från Sverige” kan inte bara representera ursprung utan också för konsumenterna viktiga värden. Jag vill ha rakare svar av Anders Holmestig, LRF, som delägare av Svenskmärkning AB. Det duger inte att skylla på marknadsekonomi eller röda och blå oceaner.

Politikerna måste ta sitt ansvar för en gemensam lagstiftning. Så här sa Helena Röcklinsberg, SLU:s djuretiker förra måndagen på djurskyddskonferensen ”Det finns goda skäl att eftersträva en djurskyddslagstiftning som sätter en miniminivå som motsvarar de förväntningar medborgare har på gott djurskydd – där de inte behöver ta ansvar i varje val i butiken, utan att djur de facto behandlas som kännande varelser med individualitet och lust att leva väl”. Gunnar Rundgren säger i sin bok Den stora ätstörningen: LRF:s ofta upprepade krav på det svenska lantbruket skall ha samma regler som sina konkurrenter leder till en kapplöpning mot botten”. Det är knappast något som svenska bönder skulle tjäna på. Gunnar citerar ofta expertrapporten från Nordiska Rådet 2013 om 10 myter om hållbar konsumtion, som jag också läst. Man ifrågasätter den förhärskande tron att hållbar konsumtion är lösningen på våra miljöproblem. Staten behöver leda omvandlingen till ett hållbart samhälle genom att skapa de strukturer och regleringar som gör en hållbar livsstil till det normala. Att betona grön konsumtion och grön ekonomi grundar sig på en ” falsk optimistisk åsikt att tekniska lösningar kommer att vara tillräckligt för att nå hållbarhet”. Det är något som såväl Sven-Erik Bucht och Per Bolund med ansvar för livsmedelsstrategin respektive strategin för hållbar konsumtion bör ta till sig.

Djurskyddskonferens

I måndags anordnade Djurskyddet Sverige en mycket välbesökt djurskyddskonferens i Stockholm. I publiken fanns bl a folk från djurskyddsorganisationer och länsstyrelser och representanter från lantbruksnäringen. Det var en bra konferens med kompetenta föreläsare. Men det som uppfattades som bra av stora delar av publiken kritiserades bl a av representanter för djuruppfödarna. Moderatorn angav en ton som mest handlade om djurskyddsproblem i lantbrukets djurhållning och avslöjande reportage. Ingenting framkom som talade om att djurskyddet hos lantbrukets djur i stort sett fungerar väl och vi har ett internationellt sett mycket gott djurskydd. Jag förstår deras kritik, men dagen handlade f f a om den kommande djurskyddslagen och vad som är viktigt i anslutning till denna. Dessutom måste man från lantbruksnäringen förstå att de signaler som skickats ut från vissa bonderepresentanter har skapat berättigad oro och behov av att markera. Uttalanden som att man vill sänka djurskyddet i Sverige till EU:s nivå, att man fortsätter att driva att man vill fixera suggor och ta bort det svenska beteskravet skapar dåliga förutsättningar för en konstruktiv dialog. En gång i tiden var jag stolt över att representera LRF och kunna säga i Bryssel, att i Sverige sitter vi ned tillsammans bönder och djurskyddsorganisationer och diskuterar gemensamma problem. De förutsättningarna finns inte längre – tyvärr. Detta trots att vi/jag uppmanat till dialog i flera år – senast i Almedalen 2015.

Johan Beck-Friis talade om djurskyddslagsutredningen SOU 2011:75. Han tog inte upp det, som jag och många med mig kritiserat d v s att med krav på flexibilitet lämnas stora delar av lagstiftningen över till Jordbruksverket. Per Jensen och Bo Algers utvecklade elegant kunskapen och principerna kring djurs naturliga beteende. Helena Röcklinsberg kommenterade med skärpa bl a de begrepp som förekommer i debatten; Förenkling, flexibilitet och funktion. ”Det finns goda skäl att eftersträva en djurskyddslagstiftning som sätter en miniminivå som motsvarar de förväntningar medborgare har på gott djurskydd – där de inte behöver ta ansvar i varje val i butiken, utan att djur de facto behandlas som kännande varelser med individualitet och lust att leva väl” sa Helena. Helena Elofsson, Jordbruksverket deklarerade vad Jordbruksverket redan nu gjort i avvaktan på ny djurskyddslag. Hon betonade att det är Jordbruksverkets uppdrag att främja ett gott djurskydd. Förslaget om ett vetenskapligt råd skulle kunna hjälpa verket i riskvärderingen.

Den politiska debatten blev inte så upplyftande. Kristina Yngwe ( C ) uteblev. Varken Åsa Coenraads( M ) eller Isak From (S) ville förbjuda vilda djur på cirkus eller total fixering av suggor. Jag lyfte frågan om det politiska ansvaret och fick stöd av Jens Holm (V). Jag vill citera Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm i paneldebatten på Jordbruksverkets djurskyddskonferens i januari ”Lägg inte djurskyddet i konsumenternas knä. Det måste finnas ett bra djurskydd som grund och en tillit vid förändringar”. Intressant att lyssna på Isak From (S) som å ena sidan ansåg sig kompetent nog att avgöra att det var tveksamt att förbjuda fixering av suggor och å andra sidan hävda att forskning och ny kunskap skulle förhindra att politikerna tog ställning. Bo Algers betonade att EFSA sammanställt all forskning kring fixering av suggor och spädgrisdödlighet och inte har funnit stöd för att fixering av suggan räddar spädgrisar. Ett exempel på att det skulle vara väl motiverat att ha en grundläggande djurskyddsutbildning av riksdagsledamöter inför beslut om ny djurskyddslag.

Den 18 november är antibiotikadagen

I fem år har ansvariga myndigheter i första hand Folkhälsomyndigheten bjudit in till antibiotikaforum den 18 november. Syftet är att samla intressenter från alla sektorer för att utbyta kunskap och erfarenheter för att föra kampen mot ökad antibiotikaresistens. Egentligen är hela veckan ägnat åt att påminna om kampen mot antibiotikaresistens. Mycket lägligt visas då på TV2 dokumentären kring kampen mot MRSA, multiresistenta staphyllococcus aureus i Danmark och Norge. I första hand avslöjas hur chefsveterinären på danska livsmedelsverket i flera år vägrar att undersöka danska svinavelsbesättningar. Danska LRF, Landbrug och Födovarer talar om stora ekonomiska konsekvenser om man konstaterar MRSA i danska svinavelsbesättningar. Prevalensen av MRSA hos danska slaktsvin har ökat kraftigt under senare år och är nu orimligt hög. Man talade om 70 % smittade slaktsvin. Till slut tröttnade danske livsmedelsministern och avelsbesättningarna provtogs. Besättningarna var inte fria från MRSA! Jag var i Oslo i onsdags och talade då med lantbruksrepresentanter om den norska strategin för att bekämpa MRSA i norska svinbesättningar. I Norge gäller nolltolerans. Man slår ut och sanerar smittade besättningar. Och det är man stolt över.

Sverige gjorde en screening av svenska avels- och uppförökningsbesättningar 2014. Undersökningen leddes av dåvarande Svenska Djurhälsovården med dess chef Sten-Olof Dimander tillsammans med SVA och Jordbruksverket. Stene lämnade oss hastigt och tragiskt i januari 2015. 2014 hittades inga grisar med MRSA i Sverige. Men hur är läget när det gäller MRSA hos svenska grisar i dagsläget? Frågan kom upp redan förra året när Jordbruksverket och SVA samlade sitt nätverk. Men det finns fortfarande ingen plan om man ska screena eller hur man ska hantera fynd av positiva grisar. Att inte vilja leta efter MRSA är inte bra. För att göra en plan måste man veta om MRSA finns i landet eller inte. Ju tidigare upptäckt ju lättare att lägga en plan hur frågan ska hanteras. MRSA har för övrigt hittats hos svenska kor. När frågan ställs av media eller av annan aktör måste man ha ett bra svar. Man kan inte sticka huvudet i sanden och endast hänvisa till vår låga antibiotikaförbrukning. Speciellt eftersom man från grisnäringen använder den danska MRSA- situationen som argument för den säkra svenska grisuppfödningen. Mardrömsscenariot är att svensk grisbransch hamnar i samma situation som dansk. Vi vet att risken för livsmedelssmitta är mycket liten. Men det finns ändå stor anledningen att säkerställa att vi inte har smittan hos svenska grisar – åtminstone inte i toppen av avelspyramiden. Kycklingbranschen säger att det hade varit en fördel om man hittat ESBL på svensk kyckling ännu tidigare, för att kunna ta tag i frågan och vidta åtgärder. I fredags meddelade Svensk fågel att man är närmare noll fynd i svenska kycklingflockar.

EU ställer krav på vilka djurslag och vilka livsmedel som ska provtas för kontroll av resistens. Vartannat år provtas fjäderfä och vartannat gris och nötkreatur. För sällskapsdjur kommer många isolat till SVA 3731 jämfört med 440 förlantbrukets djur. Kritiska frågor i Sverige är fortfarande att vi inte fullt ut kan rapportera förbrukningen av antibiotika till djur p g a svagheter i apoteksredovisningen. Dessutom kan vi trots att frågan varit aktuell i 20 år inte redovisa antibiotikaförbrukningen uppdelat per djurslag eller använda benchmarking mellan gårdar. Jag har skrivit om detta i tidigare blogg. Jordbruksverket säger sig prioritera frågan kring djursjukdata. Frågan är om det fortfarande finns inrapporteringsproblem?

Kan livsmedelsmärken rädda världen?

I måndags bjöd föreningen Vi Konsumenter in till ett seminarium kring livsmedelsmärkningar. Närmare 60 personer fick lyssna till intressanta presentationer. Seminariet gav en aktuell men kanske inte heltäckande bild kring märkningsfrågorna på mat. Ursprungsmärkning, miljömärkning, EMV (egna märkesvaror), produktmärkning – vad betyder dessa för oss konsumenter, för planeten, för ekosystemen och för djuren? Ursprungsmärkning har sedan länge prioriterats högt av konsumenterna och denna ökar genom svenskmärkningen ”Från Sverige”. EMV ökar likaså. Ett tydligt budskap är att det krävs transparens för att vi ska få veta vilka krav som ställs på produkterna och hur dessa ska säkras. Svenska djurskyddsfrågor, som är en viktig fråga för många konsumenter fick inget tydligt svar från LRF. Det måste också vara substans i löften kring hållbarhet. Det finns en oenighet om det är bra med fler märkningar eller om märkningsdjungeln är ett problem för konsumenterna.

Johannes Cullberg satsning på butikerna Paradiset, ska bli intressant att följa. Två butiker blir nu tre. Man vill utmana de stora jättarna. Det är svårt att vara konsument idag och debatten är polariserad och på låg nivå enligt Johannes. Han väljer f f a ekologiskt och svenskt och utvecklar egna EMV. Man har rensat bort många tillsatser och säljer inte Coca Cola och RedBull. Svensk konventionell kyckling passar inte i sortimentet. Anna Richert, WWF efterlyste transparens i vilka kriterier som gäller.

Lena Widell, Livsmedelverket berättade om vilka regler som gäller för information till konsumenterna och ursprungsmärkning. Mycket är kopplat till förordningen 1169/2011. Därutöver finns nationella föreskrifter. Nu krävs läsbarhet och en viktig fråga är allergener. Det är tillåtet att ta fram nationella regler kring ursprungsmärkning. EU-kommissionen har flera utmaningar kring ursprungsmärkning bl a kring mejeriprodukter, vilket blir intressant att följa.

Anders Holmestig, LRF är ordförande i Sigill Kvalitetssystem och finns i styrelsen för Svenskmärkning AB som delägare. Anders ser inga problem med flera märkningar. Om innehållet i märkningen ”Från Sverige” när det gäller exempelvis djurskydd fick vi otydliga svar. Som känt vill LRF att marknaden ska ställa kraven på vilka djurskyddskrav som ska gälla över EU:s djurskyddsnivå. Vi konsumenter tillsammans med konsument – miljö och djurskyddsorganisationer anser inte att det svenska djurskyddet ska sänkas från dagens nivå. Djurskydd är en viktig fråga för konsumenterna, som kräver politiskt ansvar.

Maria Forshufvud, Svenskmärkning AB redovisade ökat intresse för ursprung, som är viktigare än hälsa och miljö vid val av livsmedel. I dag är 90 företag och 4500 produkter med. De första produkterna var handelns EMV-mjölk. Kravet på svensk råvara har gett effekten att det börjar bli brist på mjölk – och äggpulver. Märkning av fisk, vilt och dryck är på gång. Kontrollen sker via stickprov.

Maria Donis, Svensk Fågel berättade om branschens satsning på ursprungsmärkning redan 2006. Bakgrunden var ökad import med produkter med bl a svenskklingande namn. Branschorganisationen täcker hela kedjan och har genom åren utöver lagstiftningen inkluderat flera kontrollprogram för hälsa. Fördelen med en samlad bransch är att man tidigt kan upptäcka och hantera problem.

Katarina Rosenkvist , Hållbarhets- och kommunikationschef, Lidl redovisade för Lidls hållbarhetsarbete. Hos Lidl är 75 – 80 % egna varumärken, EMV. Hon anser att hållbarhetsarbetet kan drivas genom EMV. Ängen är Lidl:s mejeriserie och Himlajord omfattar frukt och grönt. Syftet har varit att stödja odlarna. Lidl köper bara ägg från frigående höns. Man har krav på palmolja, salt och antibiotika till djur, som är dagligvaruhandelns gemensamma kriterier.

Anna Richert, Världsnaturfonden, WWF inledde diskussionen med att lyfta och betona kravet på transparens. Enligt WWF behövs fler märkningar för att driva hållbarhetsfrågorna. Men Jan Bertoft, Sveriges Konsumenter ser fler märken mer som ett problem förkonsumenterna. Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige vill ha ett förtydligande vad LRF vill med djurskyddet i Sverige. Många uppfattar att svenskt är en garanti på ett gott djurskydd. LRF vill inte sänka djurskyddet, men säger sig vilja ha andra frivilliga lösningar snarare än lagstiftning. Jan Bertofts fråga kring vad som ligger bakom hållbarhetspåståenden väntar fortfarande på ett bra svar. Monica Sihlén, Upphandlingsmyndigheten berättade att många kommuner i dag ställer mer långtgående krav än svensk lagstiftning.

Gör etik obligatoriskt

”Eliten saknar etisk kompass” skrev Lennart Levi och Bo Rothstein på DN Debatt i veckan. De flesta ledare har utbildats utan att få insikten om vikten av etik i de många beslut de ska fatta. Det påminner mig om att Anders Wijkman brukar tala om att skälet till att det händer för lite kring våra nödvändiga klimatåtgärder är nationalekonomerna. Handelshögskolan utbildar sina ekonomer med ett traditionellt synsätt på ekonomisk tillväxt och BNP. BNP tar ingen som helst hänsyn till långsiktig samhällsnytta eller huruvida tillväxten sker med hänsyn till miljö – och klimathänsyn. Etik krävs också när vi ska diskutera frihandelsavtal och vapenexport till Saudiarabien. Eller när ekonomen John Hassler professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, föreslår att Sverige inte bör satsa på att städa framför egen dörr och avveckla fossila bränslen i Sverige eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt. Han föreslår i stället satsningar i andra länder. Ett resonemang som vi känner igen från tidigare regering. Etik måste också gälla kring något så viktigt som vårt jordbruk och vår livsmedelsproduktion. Produktion av mat är ju inte som vilken produktion som helst. Mat måste vi ha. Det handlar om vår långsiktiga överlevnad. Jag rekommenderar Gunnar Rundgrens bok: Den stora ätstörningen, maten, makten, miljön om vad som hänt de senaste 50 åren med vår s k modernäring. Så lycka till Levi och Rothstein med att kräva etik i all utbildning.

Jag hade förmånen att delta i Sveriges bönders etikarbete i början på 2000-talet. Den som initierade diskussionen kring etik var faktiskt Åke Modig, då VD för svenska Arla. Svensk Mjölk tog tag i frågan, som sedan lämnades över till LRF år 2000. Man måste ju ha ett gemensamt synsätt hos Sveriges bönder. Projektet leddes föredömligt strukturerat av Erika Brendov och utmynnande i Sveriges bönders värdegrund för livsmedelsproducerande djur 2002. Ekonomiprofessorn Tomas Brytting anlitades som en del av arbetet. Brytting är fortfarande aktiv i debatten kring företagsetik. LRF: styrelse antog värdegrunden 2002 ” Vi, Sveriges bönder, eftersträvar en hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen. Den ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion. Så här formulerar man sitt budskap:En livsmedelsproduktion som är långsiktigt hållbar ställer höga krav på god etik. Den här skriften beskriver Sveriges bönders grundläggande värderingar när det gäller djur för produktion av livsmedel och det ansvar det medför.
Djuromsorg har sedan länge varit ett centralt begrepp. Nu sätter vi gemensamt ord på våra värderingar. Denna värdegrund är en viktig del i Den Svenska Modellen för en hållbar livsmedelsproduktion. ” Senast 2004 drev LRF ett projekt med titeln: CSR -projektet eller hur vi kan öka Sveriges bönders konkurrenskraft med hjälp av mjuka värden. Och nu undrar man hur detta stämmer med LRF:s position i samband med livsmedelsstrategin d v s det är konsumenterna och marknaden som ska avgöra vilken nivå vi ska ha på djurskyddet i Sverige.

Om hela värdegrunden kan ni läsa i bilagan.

Läs hela artikeln »

Global frihandel kan motverka FN:s hållbarhetsmål

”Vi måste vara protektionistiska om vi vill stödja en inhemsk industri som vill gå före i hållbarhetsarbetet” så kontroversiellt uttalade sig Kevin Andersson. Kevin Andersson, kommer från universitet i Manchester men är gästprofessor för climate change leadership vid Uppsala universitet. Han inledde konferensen Lantbruk 1,5 grader, kring mat och klimatansvar, som ordnades av SLU:s Framtidens lantbruk i onsdags. Uttalandet påminner mig om att Johan Rockström i våras uttalade att WTO och TTIP diskuteras helt oberoende av världens åtaganden när det gäller att minska vår klimatpåverkan. Karin Elofsson, forskare i miljöekonomi vid SLU, missförstod nog påståendet, med hänvisning till att ett företag, med innovativ miljöteknik säkert vill exportera denna. Men det var säkert inte det som Andersson syftade på. Den globala världshandeln driver mot lägsta kostnad för råvara och förädling. Det har medfört en handel med transporter kors och tvärs över jordklotet, som garanterat inte gynnar minskade koldioxidutsläpp.

Visst finns det fördelar med handel mellan länder. Förutom livsmedelsförsörjningen, ger frihandel också tillgång till betalande marknader, utjämning av tillgången till livsmedel, diversitet (tillgång till olika sorts livsmedel) och låga priser. Men riskerna finns. Spridning av sjukdomar (inklusive zoonoser) och därmed risk för folk – djurhälsa, livsmedelsförluster, långa komplicerade livsmedelkedjor(tänk hästköttsskandalen) med fördröjd möjlighet till intervention och ökad konkurrens. Ökad handel driver mot intensifiering och specialisering. Det är en förutsättning för att kunna konkurrera på den globala marknaden. Ökad handel driver också mot harmonisering och minskad diversitet – en harmonisering till minsta gemensamma nivå? WTO anser att privata standarder, som krävs av industri och handel fördyrar för konsumenterna. Och frågan är om hållbarhetsaspekter i detta perspektiv kan få tillräckligt genomslag för att uppfylla FN:s hållbarhetsmål och Paris-avtalets formulering kring att temperaturhöjningen skulle hamna ”well below 2 grader Celsius byggt på equity och best science. Paris-avtalet är ett enormt åtagande som bl a innebär att vi måste börja nu med att minska våra utsläpp med 10 % per år.

Svenskt jordbruk, som i dagsläget har mindre klimatpåverkan än många andra länder och andra mervärden som säkra livsmedel och ambitiöst djurskydd skulle sannolikt gynnas av ”lite protektionismen”. Titta bara på Norge och Finland. Men med dagens regering finns föga hopp. Att överhuvudtaget nämna att frihandel kan innebära problem för hållbarheten, konsumenternas säkerhet och djurskyddet är verkligen som att svära i kyrkan i ett land med oreserverat stöd för fri handel. Det finns inga invändningar mot att livsmedel far kors och tvärs över världen för att processas. Regeringen ser export som en viktig del av lösningen på en ökad svensk livsmedelsproduktion i Sverige. Men frågan är om detta verkligen är lösningen i en stenhård konkurrens med andra exportländer. Som konsument skulle jag gärna se att vi ökade vår beredskap och ökade vår självförsörjning (fult ord i Sverige?).

Fakta och transparens i antibiotikafrågan

Ingen har väl undgått att EMA har presenterat nya siffror för antibiotikaförbrukningen till djur i EU, inklusive Island, Norge och Schweiz. Sverige har fortfarande lägst förbrukning per kg biomassa i EU. Men jag tror det är viktigt att notera att ESVAC-rapporten avspeglar förbrukningen 2014. Vem vet vad som hänt sedan dess? Spanien som utmärker sig för mycket hög förbrukning har haft svagheter i sin statistik tidigare år, vilket kan förklara den negativa utvecklingen. Jag håller med Christina Greko, SVA:s oro över utvecklingen i Polen, Speciellt som importen från Polen till Sverige ökat. Sverige har ett fortsatt gott läge. Vi har minskat vår antibiotikaförbrukning och resistensläget är överlag inte oroande. Vi har lite gruppbehandling och stor andel penicillin-användning. Andelen kycklingar med ESBL minskar liksom andelen kycklingar med Vancomycin-resistenta enterokocker VRE. De första fynden av VRE oroade en gång i tiden. Det finns ett samband mellan Avoparcin, som användes som fodertillsats och det närbesläktade Vancomycin. Men det finns orosmoln. Användningen av trimetoprimsulfa till gris ökar och därmed också resistensen hos grisens kolibakterier.

EU ställer krav på vilka djurslag och vilka livsmedel som ska provtas. Vartannat år provtas fjäderfä och vartannat gris och nötkreatur. För sällskapsdjur kommer många isolat till SVA 3731 jämfört med 440 för lantbrukets djur. Kritiska frågor i Sverige är fortfarande att vi inte fullt ut kan rapportera förbrukningen av antibiotika till djur p g a svagheter i apoteksredovisningen. Dessutom kan vi trots att frågan varit aktuell i 20 år inte redovisa antibiotikaförbrukningen uppdelat på djurslag eller använda benchmarking mellan gårdar. Jag har skrivit om detta i tidigare blogg. Jordbruksverket säger sig prioritera frågan kring djursjukdata. Frågan är om det fortfarande finns inrapporteringsproblem? En annan kritisk fråga, som inte fått sin lösning är läget när det gäller MRSA hos svenska grisar. Senast gjordes en screening i avels- och uppförökningsbesättningar 2014. Då hittades inga grisar med MRSA i Sverige. Det finns fortfarande ingen plan hur man ska hantera fynd av positiva grisar. Att inte vilja leta efter MRSA är inte bra. Speciellt eftersom man från grisnäringen använder den danska MRSA- situationen som argument för den säkra svenska grisuppfödningen. Vi vet att risken för livsmedelssmitta är mycket liten Men det finns ändå stor anledningen att säkerställa att vi inte har smittan hos svenska grisar. I Norge anses MRSA på norska grisar har sitt ursprung i grisskötare som fört in smittan från andra länder.

Samhällets etik och värderingar fastställs i lag

Samhället måste sätta gränser för hur vi ska skydda människor, djur och miljö. Lagstiftningen ska lägga ribban för hur vi säkrar människor hälsa, bevarar och utvecklar ekosystemen, främjar klimatåtgärder och framför allt hur vi skyddar djuren. Djur är levande och kännande varelser. Det är väl knappast någon som ifrågasätter att vi ska ha säkra livsmedel som så långt möjligt är fria från skadliga bakterier och bekämpningsmedels- och läkemedelsrester. LRF anser att marknaden ska styra mervärden och inte lagstiftningen. Att överlämna till marknaden och konsumenterna att avgöra om grisen ska stå i bur eller kor ska stå uppbundna är oetiskt. Låter vi marknaden bestämma kan det innebära att hälften av Sveriges grisar får stå lika trångt som i Danmark eller Holland på helspaltgolv. Eller att många av våra mjölkkor aldrig får komma ut på bete. Det känns som om regeringens strategi för hållbar konsumtion med Per Bolund i spetsen och Konsumentverkets GD Cecilia Tisell lägger ganska stort ansvar på konsumenterna. Men ansvaret för en hållbar konsumtion och produktion av exempelvis livsmedel måste delas mellan samhället, lantbruksföretagarna, livsmedelsindustrin, grossistföretagen, detaljhandeln och konsumenterna. Visst har vi ett ansvar för hur vi handlar som konsumenter, men lägg inte hela ansvaret för att rädda klimatet, miljön och djuren i konsumenternas knä. Priskonkurrens, prispress och global frihandel innebär att konsumenterna inte alls har det inflytande som det ibland hävdas från f f a detaljhandeln. Läs gärna Gunnar Rundgrens inlägg och Ann-Helens www.hungryandangry.se

Onsdagen den 5 oktober ordnades Livsmedelsforum med fokus på hållbar livsmedelsproduktion. Det var ett späckat program med bl a statssekreterare Backteman och tre generaldirektörer. Ett delseminarium hade rubriken ”Har vi råd att inte köpa svensk mat?” och handlade mest om offentlig upphandling. LRF representerades av Lennart Nilsson, som med en dåres envishet upprepar LRF:s position att man vill ta bort svenska särregler och hävdar att man inte kan få mer betalt för svensk lagstiftning. Då hade Åsa Domeij, Axfood under ett tidigare pass just refererat hur den svenska konsumtionen av kyckling backade när kycklingbranschen drev frågan om att öka beläggningen i svenska kycklingstallar. Nu ökar den svenska kycklingproduktionen med svenskt regelverk som bas d v s max 36 kg per m2 jämfört med EU:s 42 kg. Svensk Fågels djuromsorgsprogram har också ett fothälsoprogram. Svensk Kött marknadsför världens mest omfattande djurskyddslag. Det svenska lagbundna beteskravet marknadsförs av Skånemejerier, Svenskt Kött och bl a Axfood och ICA. Varför inser inte LRF värdet av att marknadsföra svensk lagstiftning när handeln, branscher och företag gör det. I Riksdagens djurskyddsforum i onsdags återkom LRF:s Mjölks Fredrik von Unge med ekonomiska incitament som alternativ till djurskyddslagstiftning. Gärna det – men ribban för svenskt djurskydd ska inte sänkas till EU:s nivå d v s för kor finns inget EU-regelverk för djurskydd.

När det gäller grisar så hävdar grisnäringen att det är den låga antibiotikaanvändningen, MRSA i Danmark och intakta grissvansar som är det tyngsta argumenten och det är frågor som man anser inte är kopplade till lagstiftningen. Detta kan ifrågasättas. Foderlagen 1984 förbjöd användningen av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Och operativa ingrep som svanskupering är reglerat i föreskrifter. Jag vill påminna om att det var Bo Algers som väckte frågan i media och fick rejält genomslag. Det var den bristande tillämpningen i övriga EU-länder som man reagerade för inklusive detaljhandeln. För det fick han Lands utmärkelse som mest känd person. Bo fick också SLU:s hedersutmärkelse och pris av Skaraborgs grisuppfödare. Man glömmer också de starka reaktionerna på förslaget att stänga in suggor i bur och att öka beläggningen i slaktsvinstallarna är ytterst tveksamt. Gott om plats är ett starkt djurskyddsargument (se Svenskt Kött). Friska djur som inte behöver behandlas med antibiotika är en effekt av skickliga bönder, bra rådgivning från veterinärer m fl och bra tekniska resurser, vilka bl a finns i djurskyddsföreskrifterna. Det innebär m a o att jag inser djurhållarens/skötarens oerhört viktiga roll för djurens hälsa och välfärd. Det säger en som just initierade ett seminarium kring skötarens roll redan i slutet på 80-talet. Svenska djurbönder är skickliga och kunniga, men alla är inte lika och tycker inte lika.

Biffen, bilen, bostaden och börsen

I tisdags presenterade konsumentministern Per Bolund regeringens strategi för hållbar konsumtion. Hundra intresserade lyssnade på Rosenbad. Det är lovvärt att regeringen just fokuserar konsumtionen. Reinfeldt brukade stolt presentera siffror över Sveriges minskade koldioxidutsläpp. Man underlät att titta på vad vår totala konsumtion bidrar med. Vår import av varor innebär att Sverige ökar sin klimatpåverkan snarare än minskar. Det var tanken med det s k klimatmålsinitiativet d v s att i klimatmålen inkludera konsumtionens effekt. Det är också tanken med det s k generationsmålet d v s vi ska inte flytta vår miljö- och klimatpåverkan utanför landets gränser.

I hållbarhetsstrategin finns ökade satsningar på Konsumentverket. Men civila samhället önskade att man mer utnyttjar dess kompetens och engagemang. Min erfarenhet av Konsumentverket är inte överväldigande positiv. Kompetens kring hållbarhet finns snarare på andra myndigheter. Bra att man satsar på skolan. Det har vi tjatat om i många år. Miljösmart beteende, delningsekonomi är andra åtgärder. Man vill stimulera tredjepartcertifierade miljömärkningar. Effektivare resursanvändning med cirkulär ekonomi och utfasning av skadliga kemikalier är andra områden.

Stefan Edmans nyckelbegrepp Bilen, Biffen och Bostaden (SOU 2005:51) har kompletterats med Börsen. Sveriges konsumenters FairFinance guide gör nytta. Det är närmare 10 år sedan som Stefan Edman formade sin rapport ”Bilen, Biffen, Bostaden – Hållbara laster, smartare konsumtion SOU 2005:51, på uppdrag av den socialdemokratiska regeringen. Många av argumenten håller säkert fortfarande. Att lyssna på Per Bolund kring bilens roll, låter som om han läst Alexander Ståhles bok. Han talar exempelvis om bilar som står stilla större delar av dygnet och vill uppmuntra kollektiv trafik och cykling. Det är ganska magert kring hållbar livsmedelskonsumtion. Man hänvisar till livsmedelsstrategin och sina satsningar på ekologisk produktion. Det är ju som att svära i kyrkan, att som jag hävda att dagens ekologiska marknadsstandard inte är hållbar, men visst på god väg enligt vissa av planetens gränser. Lovvärt att regeringen vill satsa på ursprungsmärkning av kött på krogen, men det känns inte som någon jättefråga. Per Bolund vill till skillnad från Sven-Erik Bucht vara tydlig med att vi måste ställa om till mer vegetarisk kost. ”Biffen” var ett klimatproblem redan för tio år sedan. Men Stefan Edman föreslog naturbeteskött som ett intressant alternativ, som dessutom innehåller mer omega tre-fettsyra än kött från djur på stall.

Antibiotikaresistenta bakterier och gener reser över världen

Antibiotikaresistens är en global fråga och måste angripas globalt. FN och WHO har också tagit sig an frågan. Antibiotikaresistenta bakterierna reser och sprids med människor, djur och livsmedel över hela världen. Eftersom detta påverkar handel och resande så hade Kommerskollegium föredömligt ordnat ett seminarium i tisdags ” AMR , (antimicrobial resistance) in a trade and development perspective”.
Några slutsatser:

- FN:s hållbarhetsmål 2030 är överordnade handelsregler. AMR är en viktig fråga i detta sammanhang. EU-kommissionen har sin handlingsplan kring antibiotika till människor och djur.
- Världsbanken har beräknat att AMR är förenat med stora kostnader och U-länderna kommer att drabbas värst. Bristen på veterinär service är ett stort problem i dessa länder.
- Knäckfrågan är bristen på tillämpning av internationella frivilliga policies från Codex och OIE, när det gäller antibiotika till djur och människor. Dessa standarder är WTO:s referenser vid SPS-avtal (sanitära och fytosanitära avtal). Tillämpning av EU:s lagstiftning är nödvändigt.
- Ska ansvarsfull användning av antibiotika till djur ingå i ett handelsavtal krävs f f a att man tillämpar landets och i EU:s fall EU:s lagstiftning
- Kommersiella företag kan och är pådrivande. Axfoundations och svenska dagligvaruhandelns initiativ med krav på leverantörer av kött när det gäller ansvarsfull användning är ett föredöme.

Initiativtagare till seminariet var Sun Hydén Biney, Kommerskollegium i samarbete med Christina Greko, SVA. Det var ett intressant program med kvalificerade föreläsare. Och auditoriet var imponerande brett med representanter för bl a WTO, UD, näringsdepartementet, SIDA, USA:s ambassad, myndigheter m fl.

Det finns flera exempel på global spridning och koppling mellan antibiotika till djurhållning. Ett exempel är kolistin-resistens i Kina, som sedan hittas på flera ställen i världen. Reser du utanför EU är det 25 % sannolikhet att du får med dig resistenta bakterier enligt Johan Struve, Folkhälsomyndigheten. Bakterierna sprids också i miljön inte minst från sjukhus, genom avlopp, gödsel och medicintillverkning.Det finns ett tydligt samband mellan förbrukning av antibiotika och resistens – ju högre användning ju större risk.

För djurproduktionen är antibiotika ett nödvändigt botemedel. Fattiga länder med undernärda barn, som behöver högvärdigt animaliskt protein drabbas värst av ökad antibiotikaresistens när antibiotika inte biter på djursjukdomar. Många betonade ”one health” perspektivet d v s människor och djur delar samma värld. Antibiotikaresistens sprids mellan djur och människor åt båda hållen. Därför är det så viktigt att minska risken för antibiotikaresistens genom att stimulera till god djurhälsa och minskat antibiotikabehov. Det gör vi genom avel, foder och management. Sambandet mellan djurvälfärd, djurhälsa och minskat antibiotikabehov måste betonas. Och det gäller inte bara minskad handel med djur och biosäkerhet. Jag hävdar att svenska djurskyddsföreskrifter bidragit till friska djur i Sverige. Detta samband betonades också av Sofia Boqvist, SLU och Carolina Sachs Axfoundation.

Stuart Slorach f d Livsmedelsverket numera OIE (internationella djurhälsoorganisationen) presenterade OIE:s och Codex´ policies kring antibiotika – alla med lovvärda ambitioner om ansvarsfull användning av antibiotika till människor och djur. Men jag minns mars 1999 när FEDESA (veterinärläkemedelsbranschen) ordnade en konferens hos OIE i Paris tillsammans med samarbetspartner till OIE. LRF motarbetades kraftfullt när vi drev frågan om förbud mot tillväxtantibiotika. Inför konferensen skickade LRF ut pressmeddelande och artiklar till EU-publikationer och annan press. Sverige representerades på konferensen av Jordbruksdepartementet, SVA och LRF (Gunnela Ståhle och Rolf Eriksson), som drev den svenska positionen. LRF delade ut pressmaterial, som provocerade FEDESA.

Ska vi kunna utnyttja en restriktiv antibiotikaanvändning i handelsavtal kräver detta att kriterierna måste vara vetenskapligt grundade. Reglerna får inte vara diskriminerande och inte drabba utvecklingsländer. Man måste acceptera likartade program. WTO bygger på kriterier från Codex och OIE. Och hur definierar man ”responsible use”. Frågan om ansvarsfull användning av antibiotika till djur kan ingå i handelsavtal är särskilt aktuellt i anslutning till TTIP. EU vågar inte ställa krav på USA p g a bristande tillämpning av gällande regelverk inom EU. Vi har stora skillnader mellan EU-länder i användningen i djurhållningen. Det konstaterades att FN:s hållbarhetsmål är överordnade handelsregler. När Johan Rockström fick frågan om TTIP på ett seminarium på Institutet för framtidsstudier i somras, blev svaret att WTO kör helt fristående från klimatavtalet. Undrar vad det blir som gäller.