Kommissionen har presenterat sitt förslag till ny EU-strategi för djurskydd 2011- 2015 – ett futtigt dokument på 12 sidor. Det europeiska djurskyddet Eurogroup for Animals uttrycker sin stora besvikelse över bristen på ambitioner när det gäller djurvälfärdens betydelse. Man har på inget sätt svarat upp på konsumenternas engagemang för hur djuren har det och mår. Eurogroup anser med rätt att man alldeles i för stor omfattning lyssnat på industrin och bondelobbyn. Inte ett ord nämns om de högprioriterade områdena som djurtransporter, kloning eller griskastrering. Man missar sambandet mellan djurskydd, djurhälsa och folkhälsa. Kommissionen har uppmärksammat problemen med efterlevnaden d v s att beslutade direktiv, som att slänga ut de gamla hönsburarna inte genomförs i många medlemsländer. Risken är stor att samma sak händer nästa år när det nya grisdirektivet träder i kraft. Man talar om förenklingar och utbildning och kommunikation. En gemensam harmoniserad djurskyddslag ska fånga upp de djurslag som idag inte är reglerade som nötkreatur, kaniner och sällskapsdjur. För att komma bort från tekniska krav så är det djurbaserade djurvälfärdsindikatorer som ska vara en viktig del. Det gör att man helt missar värdet av förebyggande åtgärder d v s en bra djurmiljö och skötsel. Jag undrar om Marit Paulsen verkligen tycker att detta räcker.
En konsumentorganisation måste ärligt bidra till att ge konsumenter fakta för att dessa ska kunna göra medvetna val – om de vill
19 januari, 2012 – 20:07
Jag anser det orimligt att en konsumentorganisation bedriver censur och undanhåller konsumenterna fakta. En konsumentorganisation har en skyldighet att bedriva konsumentupplysning och ge intresserade konsumenter en möjlighet att få relevant information. Jag talar nu inte om varumärkesinformation utan om miljö – och kvalitetsstandarder som är kontrollerade och certifierade av oberoende tredje part och accepterade av den offentliga myndigheten SWEDAC. Man måste ge upplysning om att s k konventionell produktion kanske använder bekämpningsmedel, men att det finns märkningar som stimulerar biologisk mångfald, vill minska användningen av bekämpningsmedel och säger nej till GMO. Det är att underkänna engagerade konsumenter att hänvisa till att flera märkningar skapar förvirring. Konsumentföreningen Stockholm har en märkningsbroschyr som föredömligt innehåller de märkningar som konsumenterna möter i detaljhandeln. Ursprungsmärkning måste också ges ett innehåll. Vad är det som skiljer regelverket mellan olika länder som säljer livsmedel i Sverige. När föreningen Djurskyddet Sverige för några år sedan tog fram en konsumentbroschyr för att hjälpa konsumenter som bryr sig om djurskyddsfrågor, var det självklart att ge information om alla de märkningar som finns på marknaden och också klargöra skillnaderna mellan Sverige och importländer i regelverk och tillämpning.
Fisk, skaldjur, vilt och svamp – det nya Matlandet enligt handelsministern
19 januari, 2012 – 11:57
I går ordnade Jordbruksverket sin årliga livsmedelskonferens med fokus innovation och ökad export. Läckra bilder illustrerade Ewa Björlings presentation kring ”Sweden the new culinary nation”. Syftet med Matlandet är ju väl känt d v s ökad tillväxt och flera jobb. Exporten av livsmedel har ökat och förväntas öka. Men frågan är vad svenska konsumenter har att vinna och om svenska bönder känner sig stärkta i att man producerar bra och säkra livsmedel. Visserligen nämner Björling skickliga lantbrukare och förädlare, men det är knappast lantbruksråvaror som säljs in i presentationen. EU- kommissionen genom Joao Pacheco DG Agri uttalade bl a inte oväntat sin förvåning över att Sverige ställer sig på sidan om och inte är intresserade att inom ramen för CAP-diskussionerna stödja forskning kring jordbruk och livsmedel. Birgitta Ohlsson, som EU-minister driver ju hela tiden satsning på forskning och utbildning, men det ska tydligen vara annat än inom jordbrukssektorn. Oatly blev ett exempel på en intressant innovation. Men VD Jan Johansson kanske ska var lite försiktig med att kalla kon för en stor miljöbov inför gårdagens auditorium, även om inga mejerirepresentanter var där. Även om jag som gammal fodertillverkare gillar havre, så är det tveksamt om havreodling konkret kan bidra till biologisk mångfald.
Svenska avelsgrisar fria från MRSA ( antibiotikaresistenta bakterier)
17 januari, 2012 – 11:26
Den svenska grispopulationens första led (avels – och gyltproducerande besättningar) verkar vara fria från den obehagliga antibiotikaresistenta bakterien MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus). Svenska Djurhälsovården har genomfört studien med stöd av Jordbruksverket och SVA. MRSA är ett stort problem i många länder f f a med stor grisproduktion. En EU-studie 2008 visade att den fanns i ca 40 % av tyska besättningar. I Holland vidtas nu drastiska åtgärder för att minska problemen med antibiotikaresistens inom djurproduktionen. Inte så konstigt eftersom man förbrukar nio gånger mer per djurenhet än Sverige. För två år sedan hittades en (1) av 119 svenska slaktgrisar som bar den multiresistenta bakterien MRSA. Därför var det viktigt att ta reda på hur situationen var i det led som är basen för den svenska grisuppfödningen. Det känns jättebra att få bekräftat att detta led verkar vara fritt. MRSA sprider sig inte, så vitt man vet, till människa via livsmedel utan snarare genom direktkontakt med djur som är bärare. Nu gäller fortsatt aktsamhet. Jag hoppas vi slipper import av levande grisar, får behålla våra tilläggsgarantier för djursjukdomar, att man är noga med transportbilar som korsar gränserna och förstärker biosäkerheten på gårdarna. Och så en fortsatt omdömesgill antibiotikaanvändning till våra djur.
Rättviks kommun överklagar till högsta förvaltningsdomstolen
13 januari, 2012 – 10:41
Kammarrätten i Sundsvall gav i december Servera rätt och Rättvik skulle tvingas göra om sin livsmedelsupphandling där kommunen ställt djurskyddskrav. Knäckfrågan är dock inte själva djurskyddskraven utan uppföljningen och kontrollen. Nu går kommunen vidare till högsta förvaltningsdomstolen med SKL:s Mathias Sylwan som ombud. Man yrkar att högsta förvaltningsdomstolen går till EU-domstolen och begär förhandsavgörande. Detta har alla tidigare svenska rättsinstanser underlåtit att göra. I överklagandet pekar man också på ett antal inkonsekvenser i kammarrättens dom. Vi trodde kanske att kammarrättens dom ändå var en delseger för rätten att ställa djurskyddskrav. Men faktum är att det är Servera, som har accepterat djurskyddskraven som sådana, men hävdar att dessa inte går att följa upp och kontrollera. Det är intressant att se Serveras svängning i attityd. Från att ha hävdat att det inte går att ställa krav utöver EU:s miniminivå, så säger man sig nu acceptera sådana. Men om man hela tiden hävdar att dessa inte går att kontrollera, så kan man ifrågasätta viljan att tillmötesgå kraven. Kan Axfood, ICA och COOP ställa krav på kött från bedövade djur, nej till Belgisk Blå och andra djurskyddskrav, så är det rimligt att Servera som stor aktör också kan göra det. Man får väl gå till Axfood, som har samma ägare och be om råd.
Vart tog klimatfrågan vägen i årskrönikorna?
8 januari, 2012 – 10:26
Jag lyssnar av radions och SVT:s nyårskrönikor. Det har hänt så mycket i vår omvärld, så det kanske inte är så konstigt att en så viktig framtidsfråga som klimatfrågan inte får berättigad uppmärksamhet. Sedan finns det professorer (Lennart Bengtsson, Brännpunkt SvD 29 december) som tycker att man hellre ska hugga ned träd kring järnvägen än prioritera minskade utsläpp. Precis som det inte var nödvändigt att prioritera både och. Men nu ska ju Vänstern göra sig till klimatparti, så man kommer väl att se till att klimatfrågan hamnar på dagordningen år 2012. Jag hoppas dock att vi inte får den enkla lösningen vegetarisk mat. Man måste balansera åtgärderna med hänsyn till landsbygdens naturliga förutsättningar, naturbetesmarker, biologisk mångfald och inte minst vilken näring olika livsmedel bidrar med. Och ska vi ersätta kött med fisk, så gäller det att fisken kommer från hållbara bestånd eller odlas på ett hållbart sätt. Under rubriken ”Livsmedel är inte alltid utbytbara”. skriver Anna- Karin Edman Modin, Svensk Mjölk på SvD:s Brännpunkt den 15 december 2011 ”De tvärsäkra förespråkarna för att en vegankost ska rädda klimatet har en hel del kvar att bevisa. Särskilt när vi tar med perspektivet hur alla grupper i samhället ska få i sig tillräckligt med näring”. Och vill vi verkligen påverka utsläppet av växthusgaser, ska vi stimulera till klimatcertifiering. Det ger effekt, oberoende av vilka livsmedel vi väljer att konsumera. Ska vi äta mindre och ”bättre” kött är det bra om det är klimatcertifierat.
Läs hela artikeln
Kammarrätten i Sundsvall – ett steg på vägen mot bättre upphandling
5 januari, 2012 – 17:15
Vi som kämpat för kommunernas rätt att ställa rimliga krav på produktionskvalitet d v s djurskydd och miljö vid upphandling av livsmedel har vunnit en delseger. Kammarrätten i Sundsvall stöder principen om att djurskyddskrav kan ställas vid upphandling av livsmedel som kött, mjölk och ägg. Det är bristen på möjlighet att kontrollera som fäller Rättviks kommun och gör det nödvändigt att göra om upphandlingen. Rättsfallet aktualiserar frågan kring verifikationer och tredjepartscertifieringar. Leverantörsförsäkringar ska inte föraktas. Men man får ofta höra att små och medelstora företag hindras ge anbud om krav ställs på kvalificerade kontrollformer. Man glömmer att hundratals mindre svenska företag har valt att certifiera sig i IP livsmedel (Svensk Sigills certifiering för livsmedelsföretag). Hela den svenska grisproduktionen är grundcertifierad och många av våra mejeriföretag använder IP SIGILL Mjölk för att säkra svenska mervärden. Om man frågor ICA hur man säkrar sina kvalitetskrav, så måste man förlita sig på leverantörernas kvalitetssäkringssystem. Om Servera och även andra grossister verkligen vill leverera så gäller det att bemöda sig om att inventera marknaden och ta dialogen.
Det är den s k marknaden, som ger oss brist på svenska grisar – inte CAP
30 december, 2011 – 10:43
Under rubriken ”Köttbrist när EU får bestämma” utgjuter Maria Ludvigsson, Svenska Dagbladet, sin galla över EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP. Det är CAP som skapar brist på nötkött eftersom handjursbidraget upphör 2012 och bönderna slaktar ut sina nötkreatur innan årsskiftet. Men om man nu avskaffar ett snedvridande EU-stöd så är det väl bra? Och bristen på svenskt griskött och svenskt smör tidigare i år beror inte på CAP utan på att ”marknaden” inte är villig att betala tillräckligt för att upprätthålla en svensk djurhållning med unika värden som djuromsorg, salmonellafrihet, liten risk för antibiotikaresistens och låga utsläpp av växthusgaser. Ska vi importera all mat till Sverige” skrev jordbruksjournalisten Susanne Gäre i Göteborgsposten i början av året med syfte att en få en bred debatt om jordbruksnäringen och framtiden. Och frågan är berättigad. Om vi vill ha grisar som mår rimligt bra (läs Svenska Dagbladet innan jul, som visade på de stora skillnaderna mellan Sverige och Danmark) så får handeln banne mig betala för de högre värdena. Skyll inte på konsumenterna.
Läs hela artikeln
Önskelista för 2012
29 december, 2011 – 10:16
Nu skriver jag min femhundratjugonionde blogg. Den första skrevs i mars 2006. Jag har skrivit ihop en önskelista för 2012. Den omfattar förväntningar på diverse aktörer – politiker, myndigheter, departement, NGO:s, LRF, SKL, handeln, grossistföretag m fl.
Läs hela artikeln
Är det Åke Hantoft som ska styra det svenska beteskravet?
21 december, 2011 – 11:48
I tidningen Lantbrukets Affärer har ordförande i Arla, Åke Hantoft, indirekt uppmanat Svensk Mjölk och LRF att ifrågasätta det unika svenska djurskyddskravet från 1988, att kor ska komma ut på bete sommartid. Han efterlyser politiskt civilkurage. Frågan är inte ny och det är säkert många mjölkbönder (bl a förre ordföranden för Sveriges Mjölkbönder) som ger honom stöd och tycker att kravet är besvärligt. LRF har under alla år, ståndaktigt hållit fast vid att beteskravet är bra både för korna och för konsumenternas förtroende. Svensk Mjölk har till Jordbruksverket dock bett om möjlighet till större flexibilitet i tillämpningen. Frågan är hur tungt det väger att ordförande för Arla, en av Sveriges största maktfaktor i livsmedelssverige driver frågan. Beteskravet är en stor symbolfråga för svensk djuromsorg. Det finns stora risker från förtroendesynpunkt att urvattna kravet på att svenska kor ska ut på bete. Frågan har fått ökad aktualitet kring bete som kolsänka och bevarandet av den biologiska mångfalden. Därför har Svenskt Sigill prioriterat frågan i flera år. Man har utbildat speciella betescoacher och gett ut råd och tips. Mejeriföreningar som certifierar sina gårdar enligt IP Mjölk ( d v s inte Arla) har kört utökade kontroller, med start 2009, och gamla dispenser har rivits upp. ”Vi har aldrig sett så mycket kor ute” var en kommentar Så visst går det!