Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Varför kan vi som konsumenter eller apoteken inte ställa miljökrav vid tillverkning av läkemedel? För livsmedel gäller transparens, spårbarhet och öppenhet, men när det gäller läkemedel är det bara pris som gäller. Den s k generikareformen innebär att apoteken måste rekommendera det billigaste relevanta läkemedlet. Detta driver mot lägsta möjligaste produktionskostnad. Generika innebär att den aktiva substansen är tillgänglig för vilken läkemedelstillverkare som helst att tillverka, när patentet har löpt ut. Tillverkningsprocessen är konfidentiell av kommersiella skäl anses det. Sveriges fokusering på billigaste möjliga läkemedel kan ha bidragit till oacceptabla produktionsförhållanden och ökad risk för antibiotikaresistens. Det som också oroar mig, är att den europeiska knsumentorganisationen BEUC inte fortsätter sitt arbete med att minska antibiotikaanvändningen, utan snarare fokuserar på tillgång till läkemedel till rimliga priser. Det känns som samma angreppssätt som svensk generikalagstiftning – eller?

Det är ingen nyhet att fabrikerna i Indien skickar ut tonvis med antibiotika i vattendragen vid tillverkningen av läkemedel. Joakim Larsson, Göteborgs Universitet har i många sammanhang rapporterat om provtagning i indiska vattendrag i anslutning till läkemedelsfabriker. Det är skrämmande siffror. En vanligen citerad studie från 2007 visade på utsläpp i avloppsvatten med bredspektrum antibiotika ciprofloxacin per dag som motsvarade behandling av 44 000 människor.

Men nu kanske det händer något. Swedwatch och Naturskyddsföreningen har nyligen presenterat en rapport (finns på Naturskyddsföreningens hemsida), där man kartlagt utsläpp i den indiska staden Hyderabad. Indien är en av världens ledande producent av läkemedel med en koncentration av fabrikerna till just staden Hyderabad. Staden har blivit känd som en global ”pharma hub” och har väldokumenterat rekord när det gäller alarmerade utsläpp. Förutom en alldeles oacceptabel risk för att bygga upp antibiotikaresistens, innebär utsläppen stora effekter på befolkningen i anslutningen till fabrikerna. Många lider av lungstörningar och hudskador. Vattendragen förorenas och påverkar möjlighet till fiske, bevattning och tillgång till dricksvatten.

Nu måste krävas insyn och krav på tillverkningsprocessen. Läkemedelsindustrin har, enligt Swedwatch, vidtagit vissa åtgärder för att förbättra produktionsprocesserna och för att stärka hållbarheten utmed leverantörsleden, men utvecklingen går långsamt och många tillverkare ignorerar fortfarande försiktighetsprincipen. Rapporten ställer ett antal tydliga krav/rekommendationer till EU, myndigheter i importerande och exporterande länder, tillverkningsindustrin och WHO. Nu hoppas vi att rekommendationerna leder till förändring. Föreningen Vi Konsumenter som prioriterar frågan sedan länge, ser möjligheter att genom samverkan med andra organisationer få genomslag.

Om Sverige får stå i skamvrån när det gäller att inte ställa krav på tillverkningen och att pressa priserna, har Sverige också en lång historik med att minska behovet av antibiotika till människor och djur. De svenska positiva erfarenheterna är samlade i en broschyr:” Swedish work against antibiotic resistance – a one health approach”. Medarbetare från Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket och SVA har författat broschyren. Bakom broschyren står samtliga 25 myndigheter och organisationer i den nationella samverkansfunktionen mot antibiotikaresistens som leds av Folkhälsomyndigheten och Jordbruksverket. Broschyren finns tillgänglig på Jordbruksverkets webbplats: https://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/ovr524.html
I broschyren sammanfattas nyckelfaktorerna i Sveriges arbete mot antibiotikaresistens: Långsiktigt arbete med politiskt och lagligt stöd; konsensus och samarbete mellan sektorer, lokalt, regionalt och nationellt; förebyggande hälsovård – friska människor och djur behöver inte antibiotika; transparenta och tillförlitliga data för åtgärder och uppföljning och aktivt engagemang i internationella utmaningar.

Nu vet man ju aldrig om det innan våren kommer en vinter. Jag har upplevt att det har snöat på valborgsmässoafton och jag har bilder från min födelsedag i början av april när vi pulsar omkring i snö ute på Ingarö. Men jag har aldrig under mitt nästan sjuttiosexåriga liv upplevt att Bergviken inte varit istäckt i februari. Det har snöat några få gånger i Stocholmstrakten, men snön har försvunnit på några dagar. Dessutom regnade det så kraftig precis innan jul så att vägen flöt bort och inte var farbar på tre dagar. Det har hänt en gång för trettio år sedan i samband med vårfloden. Jag kommer inte ihåg när isen låg på fjärden sist. När man kunde åka skidor ut till Rönnskär eller att det körde bilar på isen utanför Ingarö. När Bosse och jag åkte skridskor till Fällström, sundet mot Saltsjöbaden. Det var också väldigt behändigt att ta pulkan tvärs över viken på nyårsaftonsmiddag till grannen. Jag minns nyårsafton just som en iskall vinternatt. När man höll på att frysa knäna av sig i finklänning och nylonstrumpor på nyårsfest i stan.

Man vet att man inte ska dra slutsatser av ett enskilt extremt väderår, men jag känner oro. Och jag är inte ensam. Vi är många som är oroliga eller borde vara oroliga. När jag inte kan sova, läser jag Sverker Sörlins bok: ”Till bildningens försvar”. Den är definitivt inte lättläst, men kan rekommenderas. Han refererar forskning kring klimatskeptiker. Kunskapen om klimatförändring är känd bland förnekarna. Skillnaden är att de misstror den. Det är för att de i de andra stora frågorna, förhindrar dem att vara entusiastiska över vad det skulle innebära att klimatfrågorna togs på allvar. På grundval av en omfattande psykologisk forskning kan man visa hur människors förhållningssätt till klimatfrågan ytterst styrs av hur vi anser att världen och samhället fungerar och bör fungera. Klimatförnekare som hoppar på Sverker Sörlin, som ledamot av det Klimatpolitiska rådet, är män, sällan unga, i vissa fall välutbildade för ganska länge sedan inom områden teknik, geoteknik och vissa andra naturvetenskaper, där de lärde sig att jorden och atmosfären var stabila företeelser som människor inte kunde påverka. De besitter också i regel ett utomordentligt självförtroende, som har gåtfulla drag – typ Donald Trump (min kommentar). I USA är 75 % av republikanerna klimatförnekare och ca en fjärdedel av demokraterna. Enligt Sverker domineras propagandan i USA ofta av aktörer med koppling till den fossila industrin. Vilka fakta som tar plats i våra huvuden, deras väg dit är en fråga om institutioner och makt och om värderingar. Travestering av Luther – ett korrekt faktum gör inte en god människa, men god människa förenar korrekta fakta med goda värderingar.

Häromdagen gav jag, Vi Konsumenters synpunkter på regeringens politiska klimathandlingsplan på en hearing hos Klimatpolitiska rådet. Handlingsprogrammet är ambitiöst och brett, 132 punkter över en mängd olika områden. Men det är väldigt tunt när det gäller konsumtionsbaserade utsläpp och magert kring livsmedel och jordbruk. Jag pekade bl a på att också titta på andra hållbarhetskriterer och målkonflikter.

”EAT Lancet-rapportens slutsatser om skifte till växtbaserad mat klarar bara klimatfrågan och inga andra hållbarhetsmål – kanske inte ens hälsan”. Så drastiskt och enkelt uttryckte sig Christina Cheng, trendproffs, när hon pratade på KSLA i veckan. I den värld som arbetar med grön produktion, pratar vi alltmer om andra hållbarhetsaspekter, som biologisk mångfald, vatten – och markhushållning, men medialt och inom vissa myndigheter och organisationer är åtgärder och rekommendationer nästan bara fokuserade på klimatfrågan. Ett exempel är Konsumentverkets och Livsmedelverkets konferens i oktober, som i stort sett bara handlade om att minska klimatpåverkan genom att sluta äta kött. Klimatfrågan är avgörande för vår framtid, men andra hållbarhetsfrågor kan också ha stor betydelse för vår framtida livsmedelsförsörjning. Jag kan ibland fundera över om det skulle vara möjligt för Greta Thunberg att också driva andra kriterier inom planetens gränser exempelvis att se till att bevara arter och genetisk variation. Men förenklingen kanske är nödvändig i en högaktuell och angelägen fråga. Jag kämpar hela tiden för att få den ökade antibiotikaresistensen med på dagordningen.

Det känns som Christina Cheng är ganska USA- influerad och speglar marknaden i USA. Det går kanske inte alltid att översätta allt till svenska utmaningar, men hon nämner en mängd aspekter på hållbarhet, där vi som engagerar oss i frågan, nickar instämmande. Hon talar om One Planet bussiness, sortiment som driver biologisk mångfald, lokalt, jordhälsa, växtföljder, perenna växter, plogfritt och kolinlagring.

Begreppet regenerativt jordbruk dyker i flera sammanhang. Regenerativt jordbruk handlar om att bygga upp jordens bördighet, förbättra vattenkretsloppet och öka ekossystemkapitalet. Det handlar om att vända den negativa trenden genom att bygga upp både matjord och biologisk mångfald, samtidigt som vi producerar livsmedel på ett konkurrenskraftigt sätt. Varma förespråkare i Sverige är Märta Jansdotter, Gröna gårdar och Jörgen Andersson Fjällbete. Jag har mött och lyssnat till båda. Mycket har handlat om att betande djur och betesrutiner, som ska förbättra jordhälsan. Det känns som ett spännande område och ett annat angreppssätt. Ökad kunskap om kolinlagring är vital. Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen kämpar sakligt och genomtänkt för att försöka inte förenkla debatten till att ta bort alla djur från livsmedelsproduktionen. Vegankost är inte lösningen. Jag deltar i klimatmålsinitiativet och i det nätverket finns en del radikala vegankrafter. Jag deltar också i Svenskt Sigills revidering av regelverket. Man har klokt nog angripit klimatcertifieringen, vattenuttag, övergödning, biologisk mångfald, bördighet, växtföljd och bekämpningsmedel.,

I dessa oroliga tider tänker jag på Sven Melanders underbara intervju på TV med den lilla tjejen som fick frågan om vad hon önskade sig mest. Det började med en docka, men efter påtryckningar och omtag lyckades Sven Melander till slut få ungen att ropa: FRED! Det är för oroligt i världen. Vi har för många knepiga ledare i världen; i USA, Brasilien, Australien, Filippinerna, Ryssland, Polen och Ungern. För att inte tala om Syrien och Saudi Arabien. När blir det fred i Mellersta Östern? Och när slutar det brinna i Australien eller i Brasilien, Kalifornien och delar av södra Europa också för den delen? Dessutom känns den politiska situationen i Sverige inte särskilt trygg.

Går det att vara optimistisk inför framtiden? Häromdagen träffade jag Svante Axelsson, f d Naturskyddsföreningen och nu Fossilfritt Sverige på tunnelbanan. Svante – alltid optimistisk ”Det händer mycket positivt i Sverige nu!”. Vad ska man önska sig inför ett nytt decennium. Jag tycker inte man tidigare har brytt sig så mycket om decenniumskifte, men nu får det en symbolisk innebörd. Det är mycket, som ska falla på plats. Inte minst måste klimatfrågorna få sin lösning inom ramen för det här decenniet. Ibland får jag den skrämmande känslan av att jag inte kommer överleva detta decennium och en stor oro över vad min son och mina barnbarn kommer att leva i för värld.

I IVA/KSLA:s rapport ”Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen” ges jordbruket utrymme för utsläpp av växthusgaser, eftersom vi måste producera mat. Jag hoppas vi inför kommande decennium klarar av att balansera åtgärder som minskar utsläppet av växthusgaser med andra hållbarhetsmål – vatten, mark, biologisk mångfald, kemikalier, kväve, fosfor m m. Den stora utmaningen är förstås fossilfriheten. Transporterna är en utmaning. Det är ett område där utsläppen ökar. Ska vi verkligen acceptera att matvaror far kors och tvärs över världen innan de hamnar i svenska matbutiker. Men att våga andas att vi bör minska handel som innebär många och långa transporter är som att svära i kyrkan. Det finns en stark preferens för lokal och närproducerad mat hos svenska konsumenter. Det känns som en genuint äkta känsla. Möjligheten att påverka är också givetvis större om maten är producerad inom landets gränser. Men det är väl något som är så fult som protektionismen – eller!

Man brukar alltid hävda att tranporten har liten betydelse i livscykelanalysen LCA,. Men sammantaget har transporterna stor negativ betydelse. Inte bara för förbrukningen av fossila bränslen utan också för avgaser och trafikolyckor. När jag ser ett reportage på TV från transportkonferens i Linköping visar man självkörande fordon. Men att göra fordonen självkörande gör väl inte klimatutsläppen mindre? Lantmännens bönor processas och förpackas i Italien. Det var vad Vi Konsumenter konstaterade vid vårt samtal kring växtbaserad mat i november 2019. Det finns potential att odla mer växtbaserade råvaror i Sverige, men det saknas infrastrukturer för att ta hand om råvarorna.

Det som oroar mig är att andra viktiga frågor drunknar i klimatdebatten. Den ökade antibiotikaanvändningen och den därmed ökade antibiotikaresistensen är ett jättelikt globalt hot. Sambandet mellan behovet av antibiotika till djur och djurvälfärd måste tydliggöras. En bra miljö och skötsel främjar friska djur och minskar behovet av antibiotika. EU har infört skärpta regler för antibiotika till djur. EU:s The European green Deal pekar ut krav på minskad användning av antibiotika och bekämpningsmedel. Härligt! Nu gäller det att ambitionerna får genomslag. Det kanske kan motverka Sveriges enkelsidiga diskussion kring klimat. Men heja Greta Thunberg! Skit i idioter som vill göra dig till vänsterpopulist!

I januari 2019 presenterades EAT Lancet-rapporten, som har fått stort genomslag. 2019 blev året då Greta Thunberg blev världens mest uppmärksammade person. Vi kan inte vänta på att vidta åtgärder för att minska temperaturhöjningen. Maten vi äter är en del av problemet (ca 25 procent) och ett område, där vi som konsumenter kan påverka. Mat.se deklarerar koldioxidavtryck per matvara byggt på LCA-analyser från RISE. Jag kommer ihåg ett hållbarhetseminarium ordnat av Per Bolund. Där presenterade en regeringstjänsteman, som deltog i Kommissionens hållbarhetsarbete, LCA som det fantastiska verktyget för att mäta hållbarhet. LCA kan mäta miljöpåverkan av en viss produkt, men har tydliga begränsningar. Man tappar bort andra hållbarhetsaspekter som biologisk mångfald och systemeffekter. Man kan givetvis inte heller mäta olika regioners produktionsförutsättningar.

Det blev fortsatt fokusering på den förenklade tolkningen, att slutar vi äta kött har vi löst planetens hållbarhetsproblem. Ett sådant förenklat budskap har mött motstånd. Man måste utgå från varje regions förutsättningar och fler hållbarhetskriterier. Men medan den populistiska förenklade debatten lever sitt liv, finns en annan spännande diskussion kring biologisk mångfald, kolinlagring, regenerativ jordbruk, jordhälsa, kemikalier m m. Om nu Sverige har goda förutsättningar att producera gräs och gräsätare och därmed öka kolinlagringen så måste detta inkluderas i hållbarhetsdiskussionen.

Men den vegetariska trenden är global och stark. Flera stora köttföretag satsar nu på växtbaserade alternativ. Och marknaden växer. Men det känns alldeles rätt att, som Vi Konsumenter gjorde i november, borra i frågan om ursprung, produktionssätt och pris. Flera av de vegetariska alternativen är inte billiga (Läs rapport på www.vikonsumenter.org). Vi har också sagt att vi ska fortsätta granskningen och vi får ett erkännande att vi är tidigt rätt ute.

Vad hände inom området djurskydd 2019? Vi fick en ny djurskyddsförordning. Från djurskyddssynpunkt kunde vi glädja oss åt att kravet på förprövning av djurstallar finns kvar liksom krav på bete för kor sommartid och krav på lösgående grisar. Däremot vill man behålla grytanlagsprov med levande grävling, men detta utreds nu. Jordbruksverkets utredning av ett eventuellt förbud mot uppbundna djur visade på stora kostnader, men det borde vara möjligt att sätta ett slutdatum. Beklämmande nog la f d alliansen vid riksdagsbehandlingen in ett tillkännagivande till regeringen om att förprövningen bör avskaffas. Forskare vid SLU, djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter mobiliserade och skrev en skarp debattartikel till förprövningens försvar. Det har visat sig att oppositionen hänvisat till Konkurrenskraftutredningen från 2015 och hade den felaktiga uppfattningen att LRF vill avskaffa förprövningen. LRF vill utreda frågan, Vad det nu kan innebära? En utredare har föreslagit märkning och registrering av katt och det hoppas vi verkligen ska gå igenom, efter många års kämpande från f f a Djurskyddet Sverige. Jag oroar mig som jag skrivit om tidigare, att den väl motiverade, men allt överskuggande klimatdebatten, gör att det inte finns utrymme för debatt kring de viktiga djurvälfärdfrågorna. Ett exempel är att Djurrättalliansens bilder från svenska grisstallar i december inte fått genomslag i media. En väldg skillnad mot griskrisen för tio år sedan. Nuvarande LRF-ledning antyder att man tycker att LRF då överreagerade då. Det anser inte jag, utan det var rätt att införa djurskyddsdeklarationer och grundcertifiering gris.

Till slut Attis bidrag till nyårsdagsbloggen. ggggggggggnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnngnnnnnnnngggggggggggggggggggggggggggvvvvvvvvvvvv