Två missade budskap kring djurskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Två gånger på möten på Näringsdepartementet har jag av oföretagsamhet (feghet?) missat att framföra två viktiga budskap:

Det första: Det finns ett brett engagemang hos EU:s medborgare för ett gott djurskydd, där Sverige ligger i topp. Trots detta avspeglas detta inte i Kommissionens förslag till specifika mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det borde regeringen reagera på som har förslagit att djurvälfärd över den gemensamma EU-nivån borde berättiga till ersättning. Menar man allvar med sin ambition att driva frågan måste man markera. Den 11 juni anordnade Näringsdepartementet tillsamman med Jordbruksverket en workshop kring en SWOT-analys av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken GJP (CAP) Jag hade chansen att framföra detta i avslutande plenum, men gjorde inte det.

Workshopen syftade till att gemensamt bedöma vilka faktorer som har störst påverkan på möjligheterna att nå målen, att lyfta fram viktiga regionala och sektoriella variationer. Målen för GJP är ännu inte fastslagna men för närvarande diskuteras tre allmänna mål, ett övergripande mål och nio specifika mål för politiken. Det som framför allt behandlades var de nio specifika målen.

1. Stödja jordbrukets inkomster och resiliens i hela EU för att bidra till livsmedelssäkerhet
2. Öka jordbrukets konkurrenskraft och stärka marknadsorienteringen
3. Förbättra jordbrukarnas position i värdekedjan
4. Bidra till minskning av och anpassning till klimatförändringar
5. Främja hållbar utveckling och en effektiv förvaltning av naturresurser
6. Bevara natur och landskap
7. Locka unga jordbrukare och underlätta affärsutveckling
8. Främja sysselsättning, tillväxt, social integration och lokal utveckling i landsbygderna, inklusive bioekonomi och hållbart skogsbruk
9. Adressera samhällets förväntningar på mat och hälsa
Deparmentet och Jordbruksverket hade redan fyllt i vissa påståenden i SWOT-analysen. Det var stor uppslutning på workshopen med bred representation från lantbruksnäringen. Jag noterade att i en grupp framfördes ökat bete som en möjlighet, medan en annan grupp med deltagande av VÄXA och Sveriges Mjölkbönder såg detta som ett hot. Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt kommer göra en framställning till Jordbruksverket.

Det andra: På mötet den 8 juni i det nationella djurskyddsnätverket. Varför inte utnyttja det nationella djurskyddsnätverket för diskussion om svenska djurskyddsfrågor. Idag diskuteras ”bara” djurskyddet inom EU, vilket är angeläget men inte särskilt kontroversiellt. Vem vill inte höja djurskyddet inom EU och därigenom också minska skillnaderna i kostnader mellan Sverige och resten av EU. Vi konsumenter och Djurskyddet Sverige gjorde 2016 en framställan till Sven-Erik Bucht om att skapa en svensk motsvarighet till EU:s Animal Welfare Platform, som då hade initierats av Sverige, Danmark, Tyskland och Nederländerna och som nu haft två möten.

I april gjordes dessutom ett uttalande med anledning av omstrukturering av styrningen av Jordbruksverket. Djurskyddet Sverige krävde, tillsammans med Compassion in World Farming Sverige, Djurens Rätt, Svenska Djurskyddsföreningen, Vi konsumenter och World Animal Protection Sverige att riksdagen och regeringen ska stärka arbetet med djurskyddsfrågor i samband med att Jordbruksverket omstruktureras. Vi krävde att regeringen inrättar ett djurskyddsråd vid Jordbruksverket som ges i uppdrag att följa verkets arbete med djurskyddsfrågor. Rådets ledamöter ska utses av regeringen och ledas av någon som inte arbetar på Jordbruksverket. Rådet ska vara allsidigt sammansatt. Men det är särskilt viktigt att rådet består av forskare som är experter på djurens beteenden och av representanter från djurskyddet och konsumenterna. Detta är kanske något vi också ska fråga Christina Nordin GD för Jordbruksverket på vårt seminarium i Almedalen.

Hur går det med livsmedelsstrategin – egentligen?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Hur det går hoppas vi få svar på – åtminstone delvis, på vårt seminarium i Almedalen den 2 juli. Vi är Vi Konsumenter, Sveriges Konsumenter, Världsnaturfonden WWF, World Animal Protection och Djurskyddet Sverige. Det gäller att vara uthållig. Det är tredje året vi tillsammans ordnar seminarium kring den nationella livsmedelsstrategin. I år har vi bjudit in generaldirektörerna för Jordbruksverket Christina Nordin och Livsmedelsverket Annica Sohlström. Peter Larsson är senior rådgivare hos Sveriges Ingenjörer, som varit delaktig i plattformen kring livsmedelsforskningen, som skapades av Tillväxtverket. Och till vår stora glädje har Palle Borgström omvald ordförande i LRF tackat ja. Vi har valt heta stolen som upplägg för seminariet och de deltagande kommer frågas ut av moderator Madeleine Van der Meer från Världsnaturfonden, som bl a höll i utfrågningen av politiker i den s k klimattimmen och givetvis auditoriet.

Och vad ska vi då prata om? Sverige har fattat beslut om en ökad svensk matproduktion. Men på vilket sätt ska detta uppfyllas med hänvisning till hållbarhet, folkhälsa, miljömål och ett starkt svenskt djurskydd. Hur verkställs regeringens handlingsplaner med hänsyn till dessa mål? Regeringen har genom regleringsbrev och handlingsplaner gett i uppdrag till berörda myndigheter att bidra till en ökad svensk matproduktion. Men vad är det vi ska producera och på vilket sätt? Har vi bra sätt att mäta att miljömålen och hållbarhetsaspekterna beaktas och att det svenska djurskyddet hålls på en hög nivå? Är konkurrenskraft bara sänkta kostnader eller handlar det också om svenska mervärden som konkurrensfördelar för svensk produktion?

Kan jag som konsument känna mig trygg med att svenskt är det bästa valet när det gäller hänsyn till planeten, ekosystemen, folkhälsan och djuren? Har politikerna tagit sitt ansvar och format regelverk som säkrar ett gott skydd för människor, djur och miljö? Mycket av hållbarhetfrågorna grundläggs i primärproduktionen. Livsmedelstrategin har lovat att djurskyddet inte ska sänkas, men vi uppfattar att nya djurskyddsföreskrifter för gris faktiskt innebär en sänkning och harmonisering till EU:s djurskyddsnivå. Och framför allt också ett nytt synsätt där inte längre individen räknas utan gruppen. Och hur mäts effekten av nya föreskrifter. Rockström talar varmt om svenska bönder som världens bästa bönder. Men då måste vi kunna mäta att det faktiskt är så när det gäller miljö, klimat och djurskydd.

2015 bjöd vi in såväl politiker, som livsmedelskedjans aktörer. Vi hade två budskap – sänk inte det svenska djurskyddet och skapa dialog för att hitta bra vägar framåt. Kanske lite naivt trodde jag att LRF skulle bjuda in djurskyddsorganisationerna, men så blev det inte. Till slut tröttnade jag och tog initiativet till dialog i april i år. Förra året bjöd vi in samtliga riksdagspartier för att tydliggöra det politiska ansvaret. Inget parti ville sänka djurskyddet, men nu säger man sig lita på Jordbruksverkets experter, trots att dessa ifrågasätts av en majoritet av svenska forskare.

Och slutligen, var håller vi hus den 2 juli i år kl 14.00 -15.00 i Högskolans E-hus E 35. Hjärtligt välkomna till en spännande timme

Burhönsägg, biologisk mångfald och självförsörjning

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I ledaren i i tisdagens ATL hävdas att det är en minoritet i Sverige som driver kampanj mot burhöns. Inget kunde vara mer fel. Den tunga internationella djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming, CIWF, har sedan en tid drivit en kampanj ”Anti Cage”. Kampanjen vänder sig mot alla former av burhållning, inte minst burhållning av kaniner, som finns runt om i världen. Svenska CIWF lyfte frågan kring import av kaninkött i Svenska Dagbladet för något år sedan. Utfasning av burhönsägg i dagligvaruhandeln är på gång i Tyskland och Spanien förutom i Sverige. CIWF kommer starta ett upprop för att samla in en miljon namunderskrifter till EU-Kommissionen som säger nej till alla former av burar inklusive burar för dräktiga och digivande suggor. Den Europeiska Konsumentorganisationen BEUC driver självt inte djurskyddsfrågor – tyvärr, men inbjuder intresserade medlemsorganisationer att delta. Att agronomen Sture Larsson i ATL idiotförklarar de som driver nej till burhönsägg, hjälper nog inte. Visst finns det fördelar med att lyfta djuren från sin avföring från smittskyddssynpunkt. Och frigående hönshållning har sina verkliga utmaningar i stora grupper, fjäderplockning m m, men möjligheten till naturligt beteende förbättras rejält med större ytor och möjlighet att sprätta i ströbädden. Och, Hanna Björklund, ATL, man måste också behärska fakta i målet om man ska ge sig in debatten. Oinredda burar som förbjöds fr o m 1993 härbärgerade inte alls en ensam höna, utan flera höns. Det intressanta är att marknaden väljer bort en laglig form av djurhållning. Det är något att bita i för de som nu protesterar och har sagt att konsumenterna ska bestämma (LRF:s stämmobeslut 2014).

Världsnaturfonden WWF framhärdar ihärdigt att hållbarhetsfrågorna inte bara omfattar klimat utan också att biologisk mångfald är ett oerhört viktigt kriterium för hållbarheten. Men de som intensivt driver klimatfrågorna framhärdar i att vi ska ta bort alla animaliska produkter från kosten, trots att det blir svårt att klara våra viktiga naturbetesmarker och det öppna landskapet. Jag tycker också man glömmer vallens positiva miljöegenskaper och som en viktig del i växtföljden. Ska vi göra energi av gräset när vi har utmärkta förädlare av gräs i våra idisslare. Eller ska vi bara ha hästar på våra betesmarker? Svenskt Sigill anordnade ett trevligt frukostseminarium på temat på den biologiska mångfaldens dag den 22 maj.

Får vi livsmedelkris i landet behöver vi verkligen inte nöja oss med morotskaka, som LRF kommunicerar för närvarande. Att vi idag bara är självförsörjande på socker, mjöl och morötter innebär inte att vi inte kommer ha tillgång till ägg, mjölk, mejeriprodukter, kyckling och griskött. Vi kan ju inte utgå från dagens konsumtion när vi talar om livsmedelsförsörjning. Blir det kris får vi givetvis rätta mun efter matsäck och äta mindre kött och mer rotfrukter. Frukt och grönt blir dock bristvaror. Det verkliga problemet är om vi inte får tillgång till drivmedel och foderråvaror. Då kan det bli verklig kris för lantbruket. Stängd foderimport kan drabba många produktionsgrenar. Stoppas importen av soja drabbar det inledningsvis såväl kyckling, gris – som mjölkproduktionen.

Äras de som äras bör!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Personal som lagar och severar mat till barn, unga och gamla är värda all uppmärksamhet och uppmuntran. Det har Arla förstått genom att dela ut utmärkelsen Arla Guldko till personal vid förskola, skola och äldreboende. Men det ligger givetvis också ett kommersiellt intresse i att skapa förtroendet för varumärket och Arlas produkter. Utmärkelsen Arla Guldko har delats ut i arton år. I år fick jag glädjen av att i början av maj delta i de stora festligheterna på Musikaliska akademien och Fotografiska. Det är underbart att se den jublande glädjen, när det jobb man lagt ned sin själ i, uppmärksammas och belönas. Det påminner mig om den gången jag fick glädjen att vara med på Dagligvarugalan. Det handlar ofta om ett konstruktivt lagarbete.

Den offentliga upphandlingen av mat, kommer nästan alltid upp när man talar om livsmedelsstrategins målsättning att öka den svenska produktionen. Ändå svarar den offentliga maten endast för ca 4 procent av den totala livsmedelskonsumtionen. 2005 blev jag LRF:s representant i Miljöstyrningsrådets expertgrupp kring kriterier för livsmedelsupphandling. 2006 kom de första kriterierna, som gjorde det möjligt att ställa miljö- och djurskyddskrav vid upphandling av mjölk, kött, kyckling och ägg. Därför kan jag känna det lite tjatigt att ständigt få höra att lagen om offentlig upphandling skulle förhindra detta. Under en period fanns en diskussion, som drevs av Kommerskollegium, vissa grossister och vissa rättsinstanser att man bara fick ställa krav i nivå med EU:s direktiv och förordningar. Stefan Attefall (KD) som Alliansens civilminister, valde att lägga ned Miljöstyrningsrådet och föra upphandlingsfrågorna till Kommerskollegium – så utomordentligt knasigt. Men nu finns en upphandlingsmyndighet och en civilminister Ardalan Shekarabi som blåser på för fullt för att öka andelen svensk mat i offentliga kök. Och frågar man den oförtröttliga entusiasten Monica Sihlén vid Upphandlingsmyndigheten är det en majoritet av kommunerna, som jobbar med djurskyddskriterier. Men det måste ju också finnas leverantörer.

Vinnare av Arla Guldko var förskolan Skogsbacken i Svenshögen, Slottsskolan i Vingåker och seniorboendet Tre Stiftelser i Göteborg i var sin kategori. Personligt engagemang, stor yrkesskicklighet och en enorm drivkraft är gemensamt för alla årets finalister enligt juryerna. Utmärkelsen Årets Guldstjärna gick till Johanna Törmä vid Uppsala universitet. Johanna har speciellt ägnat sig åt att förebygga undernäring hos äldre. Nutrition för äldre handlar också om måltidsmiljö och attityder. Tack Arla, för att jag fick vara med!

Än en gång Miljö – och Jordbruksutskottet

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

För ett år sedan, den 2 maj 2017, var Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter och jag från Vi Konsumenter i Miljö – och Jordbruksutskottet i samband med att riksdagen skulle besluta om den svenska livsmedelsstrategin. Vi framförde då bl a att den som utgångspunkt måste bygga på konsumenternas förtroende för svenska livsmedel. Många av konsumenterna känner oro för klimatet, miljön, djurskyddet och livsmedelsäkerheten. Konsumenterna måste ges bättre förutsättningar för medvetna val. Ska hela ansvaret läggas på konsumenterna? Nej det krävs politiskt ansvar med tydlig lagstiftning kring djurskydd, livsmedelssäkerhet, miljö och klimat. Högt förtroende, tillförlitlig märkning och information är en förutsättning för ökad konsumtion av svenskt och vilja till merbetalning. Konsumenterna måste känna trygghet i att svenska livsmedel är det bästa alternativet, vilket inte utesluter kvalitetssatsningar och certifieringar som garanterar en högre nivå på miljö och djurskydd. Det är orimligt att kräva att konsumenterna utan tillräcklig kunskap ska avgöra hur djuren skyddas. Svenska miljömål måste uppnås, men vi ser problem att uppnå dessa med fokus på ökad produktivitet. Ökad produktivitet kan också motverka djurvänliga inhysningssystem.

Dessa synpunkter hade jag som utgångspunkt när Vi Konsumenter tillsamman med Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt och Compassion in World Farming uppvaktade Miljö – och Jordbruksutskottet den 3 maj. Roger Pettersson, World Animal Protection, som var initiativtagare, var tyvärr sjuk. Anledningen var förslag till ny djurskyddslag. Jag pekade på det stora engagemanget för djurskyddet hos svenska konsumenter. I en av många studier anser drygt 80 procent att det är viktigt eller mycket viktigt att djuren behandlas väl för kött, ägg och mejeriprodukter. Jag refererade också livsmedelstrategins målsättningar: ”Animalieproduktionen bör även fortsättningsvis präglas av hög omsorg om djuren. Djurskyddsnivån ska inte sänkas. En ökad nationell animalieproduktion kan skapa förutsättningar för en ökad andel konsumtion av svenskt kött. Samtidigt ska Sverige fortsätta ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU”. Livsmedelstrategin har ju faktiskt undertecknats av sju riksdagspartier.

Vid uppvaktning lyftes frågor, som vi gemensamt tycker är speciellt viktiga kring den nya djurskyddslagen. Att vi vill ha en tydlig djurskyddsförordning med krav på förprövning av djurstallar, beteskrav för kor och krav på lösgående suggor m m. Vi har negativa erfarenheter av flexibilitet enligt Jordbruksverkets modell. Många remissinstanser var kritiska till djurskyddsutredningens förslag att överlämna det mesta till Jordbruksverket. Lagen måste vara förebyggande och lagstiftningen måste innehålla resursbaserade kriterier d v s krav på djurens miljö och skötsel ex utrymmeskrav, beteskrav, luftmiljökrav o s v. Djurbaserade krav bygger på att man observerar djuren – skador, hull , hälta eller beteenden. Lagens förslag till formulering kring naturligt beteende är viktig. Minkuppfödning i dagens form uppfyller inte dessa krav. Vi vill ha krav på förbud mot uppbundna och fixerade djur och förbud mot grytanlagsprov. Märkning och registrering av katt bör införas som krav i lagen samt krav på kastrering av utomhuslevande katter. En positiv lista över godkända sällskapsdjur skulle innebära stora fördelar. World Animal Protections ranking av olika länder från djurskyddsynpunkt, där Sverige hamnar på silverplats väckte intresse. Schweiz, Österrike och Nya Zealand ligger i topp.

I går fick jag frågan varför det inte räcker med att djurskyddsorganisationerna driver djurskyddsfrågorna. Djurskyddsorganisationerna ger djuren en röst. Vi Konsumenter ger en röst åt alla de konsumenter som bryr sig och engagerar sig i djurskyddsfrågor.

Jag skulle vilja ha en brevvän

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Häromdagen lyssnade jag på Annika Lantz i radio som refererade till sin brevvän. Då fick jag plötsligt en längtan efter en gammaldags riktig brevvän. Jag är ju så gammal så jag minns när man skrev långa beskrivande brev hem till mamma och kompisarna när man var på konfirmationsläger eller på språkresor i Irland, England eller Frankrike. Och så kärleksbreven! Jag har fortfarande en bunt brev med rött sidenband från Erik. Vi kände varandra sedan studenttider och han började skriva mysiga och gulliga brev när jag efter studenten gick det propedeutiska året på Svalövs lantbruksskola. Jag har ingen aning om vad jag svarade, men kärlek uppstod och vi hade en härlig tid med bl a segling i Eriks skärgårdskryssare. Suck – vilka härliga ansvarslösa tider. När min mamma dog, hittade vi de mest fantastiska brev till henne från en väldigt nära och kär manlig vän till henne. När hon reste bort, långt bort i flera veckor fick hon med sig en bunt brev – ett för varje dag. Det var kärlek det.

Det är något speciellt med handskrivna brev. Någon har ägnat tid med att för hand sätta tankar på pränt, sätta på ett frimärke och lägga kuvertet i brevlådan. Det är ju så enormt ovanligt nu för tiden. Visst är det härligt med varma SMS med fullt med foton och hjärtan, men hur länge kan man bevara dessa? Det är väl så, att om det, som omväxling dyker upp ett kuvert i posten med handskriven adress, så väcker det genast intresse och nyfikenhet. Kanske är det en inbjudan eller jul – eller påskhälsning. Jag vet bara en person, som är fenomenal på detta Christina Möller. Hon tillhör ju min generation. Skillnaden är att Christina har behållit den fina traditionen att skicka tackbrev, gratulationer och jul – och påskhälsningar. Och då hörs vi ändå minst en gång i veckan och ses nästan lika ofta. Tankar och idéer utbyts under våra telefonsamtal. Vi mailar inte till varandra. Det går mycket snabbare att prata direkt.

Men en gammal traditionell brevvän – pen friend? Någon som finns på andra sidan jordklotet. Nej det kanske är för sent. Och visst skulle det också fungera per mail. Jag har ingen sådan – har du?

Ett samhälle som inte kan försvara dem som ställer maten på bordet är ett samhälle i kris

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så starkt uttryckte sig ledaren i DN häromdagen, med anleding av uppmärksamheten över vissa militanta djurrättsaktivisters förföljelse av svenska bönder. Fantastiskt att liberala DN i sin huvudledare lyfter upp det svenska jordbrukets kvalitetsfördelar och svensk livsmedelsförsörjning. LRF:s Palle Borgström lyfte problematiken i en debattartikel i Aftonbladet. Uppmärksamheten har fått den positiva effekten att värdet av svensk matproduktion har hamnat på många medias agendor. Det är bra!

Djurrättsaktivister har alltid funnits. En gång i tiden var hemvisten Umeå och man brände slaktbilar. Man har släppt loss minkar och stulit höns. Man har gjort intrång i gris- och fjäderfäbesättningar och filmat obehagliga missförhållanden. Jag minns mycket väl griskrisen i november 2009 som visade äckliga bilder på döda grisar på ordförande i Grisföretagarnas gård. Det gav till resultat en behövlig uppryckning av insyn och kontroll i grisbesättningarna. Jordbruksverket införde djurskyddsdeklarationer och hela branschen gick med på en grundcertifiering. Man kan ju fundera över om Jordbruksverket i dagsläget skulle ha vågat sig på att införa något motsvarande, med tanke på allt snack om förenkling och minskad byråkrati inom ramen för livsmedelsstrategin.

Djurskyddsföreningarna fyller en mycket viktig roll i att ständigt vara blåslampa för ett bättre djurskydd. Det är extrema djurrättsaktivister som på ett fullkomligt oacceptabelt sätt utsätter djurhållande bönder för hat och hot. Jag skulle önska att Djurens Rätt väldigt tydligt tog avstånd från att härbärgera sådana medlemmar i sin förening. Jag tror mig sett en tweet från ordförande Camilla Björkbom som talar om dialog och politisk påverkan.

Debatten kring kött och mejeriprodukter har blivit väldigt hätsk. Djurhållningen är i fokus Det är inte växtodlande bönder som utsätts för angrepp för att man våldför sig på naturen. I det här läget, när man i flera medier uppmärksammat den goda svenska djuromsorgen, känns det väldigt angeläget att man från lantbruksnäringen inte skadar det höga förtroendet genom utspel om att sänka det svenska djurskyddet.

Hur går det med demokratin?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Efter att ha sett Jan Schermans utmärkta program på TV om hoten mot demokratin känner man sig allt annat än lugnad. Bestickande är att nazisterna fick makten i Tyskland på 30-talet på demokratisk väg. Valet av Trump i USA eller Storbritanniens val att gå ur EU har skett i demokratiska stater. Se också vad som händer i Ungern och Polen. I Sverige tycker näringsföreträdare att vi har för många riksdagspolitiker. Å andra sidan hoppar många kommunalpolitiker av p g a hot. Makten flyttas också från politikerna till pressekreterarna och insyn av media försvåras. Det skapas kommunala bolag för att undgå politiska beslut och insyn.

Mina frågetecken kring den svenska förvaltningsmodellen har jag skrivit om tidigare. Vi har fristående förvaltningsmyndigheter, med som det tycks stora frihetsgrader. Infrastrukturministern har sagt nej till att spränga en ny led, Horstensleden, genom Stockholms skärgård för att underlätta för färjetrafiken, men Trafikverket och Sjöfartsverket fortsätter att utreda och driva frågan. Och hur var det med Sjöfartsverkets inköp av nya helikoptrar? Skrämmande nog finns politiker, som anser att det är ministerstyre att kritisera att Transportstyrelsen var medlem i en branschorganisation, med syfte att öka flyget. IT- skandalen på Transportstyrelsen var väl bl. a en effekt av delegering av beslut till myndighetsnivå. Jordbruksverkets agerande i frågan kring djurskyddsföreskrifterna har flera kritiserat just för att det skedde på ett odemokratiskt sätt. Jordbruksverkets handläggare ifrågasatte forskarna och en majoritet av remissinstanserna och avgjorde själva (eller tillsammans med näringen) vilket alternativ man skulle skicka på teknisk runda till EU. Det senaste är att man utvecklat indikatorer för att mäta utvecklingen av livsmedelsstrategin utan att rådgöra med miljö, konusment och djurskyddsintresset.

I en demokrati måste det finnas ett starkt civilsamhälle, som motvikt till politiken och starka kommersiella intressen. Det måste exempelvis finnas starka ideella organisationer kring konsumentfrågor, mänskliga rättigheter, miljö och djurskyddsfrågor. Men jag ser hur föreningsSverige brottas med problem kring tapp av medlemmar och problem med finansiering. Att man tappar medlemmar drabbar ju också politiska partier. Det digitala samhället har medfört att engagemang kanaliseras på andra vägar exempelvis genom grupper på Facebook, Instagram eller via twitter. För det saknas inte engagemang hos den yngre generationen. Tvärtom brinner många unga för hållbarhetsfrågorna. Och djurskydd har alltid legat högt på agendan för svenska medborgare. Men hur ska det civila samhället kunna agera om etablerade ideella föreningar minskar både i storlek och i antal. Visst kan vem som helst skicka in ett yrkande eller ett remissvar. Men en Facebook- grupp kan knappast stå på Jordbruksverkets remisslista. Det finns all anledning till oro och det tyckte också Jan Scherman i sitt program och många med honom. Var finns den offentliga debatten i frågan? Bryr sig politikerna eller regeringen, eller handlar det mest om att bli omvald på fyra år till?

”Djuren ska ha det bra”

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Alliansen tillsatte djurskyddsutredningen som avrapporterades 2011. Alliansregeringen lyckades inte prestera en proposition om ny djurskyddslag under sin mandatperiod fram till 2014. Det känns därmed ganska magstarkt när Alliansen i sin följdmotion till djurskyddslagen hävdar: ”Det ger bilden av en regering som inte tar djurskyddsfrågorna på allvar”. ”Djuren ska ha det bra” så sa alltid Eskil Erlandsson som landsbygdsminister. Så sa han också när Centerstämman för något år sedan sa nej till att släppa på det allmänna kravet på att mjölkkor ska vistas på bete sommartid. Jag tror att Eskil förstår att djurskydd är viktigt för svenska medborgare. När man läser Alliansens motion i anslutning till förslag till ny djurskyddslag känns det snarare som att målsättningen är att djurhållarna ska ha det bra. Och det är ju viktigt, men en djurskyddslag är till för djuren och inte för djurhållarna.

Känslan är att Alliansen snabbt slängt ihop en motion som ett resultat av ett antal inspel från partsintressen. Jag har t o m svårt att förstå vad man menar. Partsinlagorna och ibland också lantbrukspressen verkar också ha svårt att skilja mellan en ramlag och förordning och föreskrifter. Visst kan riksdagen göra tillkännagivanden som medskick till regeringen, men i motionen görs ganska udda nerslag. Hur kan man hävda att hjortar i vilthägn inte har någon ägare och ska undantas från lagens tillämpning? Stänger man in djur i ett hägn, så måste man ta ett ansvar för att djuren exempelvis får tillräckligt med föda. Det andra är att ett gäng bönder vill ha bort kravet på ligghall vid utedrift. I motionen förs en konstig argumentation kring att djur skulle förhindras att var ute året runt. Samma sak gäller eftersök av skadat vilt. Det är väl ingen som vill förhindra detta. Det verkar som man i förtäckta ordalag vill försvara grytanlagsprov, vilket är en verksamhet som är ytterst stressande för både grävling och hund.

Motionärerna talar om långsiktighet. Förändringar av regelverk och nya bestämmelser bör tas med stöd av forskning och beprövad erfarenhet. Regeringen bör säkerställa att en långsiktighet i lagstiftningen garanteras. Hur stämmer det med mantrat kring målstyrning och flexibilitet. Det låter bestickande, men jag undrar om de som hävdar dessa principer verkligen har tänkt igenom hur detta är tänkt att det ska fungera. Med en dåres envishet hänvisar jag till EU:s djurskyddsdirektiv, som i många avseenden har väldigt tydligt regelverk kring exempelvis utrymmeskrav. Att flera medlemsstater inte lever upp till gemensamt beslutade direktiv är upprörande, men finns det andra medlemsstater som för resonemang kring målstyrd och flexibel djurskyddslagstiftning. Om man, som jag hoppas, behåller förprövningen av djurstallar, hur ska den fungera om man ger stort utrymme för individuella lösningar. Och var finns den byggkompetens som med utgångspunkt från vetenskap och beprövad erfarenhet ska godkänna olika stallösningar. Och går det med rättssäkerheten? Jag ställde frågan i Jordbruksverkets råd för hållbarhet och produktion av livsmedel, om man kunde ge exempel på målstyrt regelverk. Den nya föreskriften för häst lär innehålla inslag av målstyrning. Men knäckfrågan är kontrollfunktionen. Vilka instruktioner kommer Jordbruksverket ge sin kontrollpersonal?

Man måste säga att det är stor skillnad på Jens Holms (V) följdmotion. Jens har verkligen lyssnat på det samlade djurskyddets inlägg i Svenska Dagbladet. Vår vädjan till alla partier i riksdagen var att inte göra partipolitik av det liggande lagförslaget. Vi fick tyvärr konstatera att Alliansen gjorde oss besvikna.

Det är visserligen första april, men synpunkterna här är inget aprilskämt.

Modiga politiker och ansvarstagande företag – finns dom?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Modiga politiker och ansvarstagande företag är vad som behövs för att flytta världen i hållbar riktning sa alltid Louise Ungerth, tidigare ansvarig för konsument och miljö på Konsumentföreningen Stockholm. Det räcker inte med att kasta ansvaret i konsumenternas knä. Jag har tidigare hänvisat till den utmärkta rapporten från Nordiska ministerrådet 2013, ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myter om hållbar konsumtion”. Så här skriver man: ”Genom att skingra dessa myter vill vi visa att det finns många möjligheter för beslutsfattare att skapa och genomföra styrmedelspaket för hållbar konsumtion som kan främja hållbara livsstilar och som kan bemöta behovet av förändring på institutionell och infrastrukturell nivå.” En av myterna är just att det inte är konsumenterna, som fullt ut kan driva frågor kring hållbar konsumtion. Det krävs politiska styrmedel och regelverk som gör det hållbara alternativet till det enkla alternativet.

Å andra sidan måste marknaden/konsumenterna få säga nej till och få välja bort produkter som är lagliga. Ett exempel är burhönsägg. Andelen sålda ägg från burar har sjunkit under flera år, medan ekologiska ökat. Från lantbrukarhåll argumenteras att eftersom det är lagligt att hålla höns i inredda burar så skulle handeln eller livsmedelsföretag inte ha rätt att säga nej till burhönsägg. Lantmännen hängs ut, som tagit ställning för att inte ha ägg från burhöns i sina pannkakor och pasta. Detta avspeglar producentkooperationens dilemma – balansgången mellan ägare/producenter och marknadens krav. Jag känner väl till problemet från mitt bondeförflutna. Djurens Rätt har drivit frågan, men det är inte ett svenskt fenomen. Djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming driver en antiburkampanj och det händer saker i exempelvis Frankrike. Djurens Rätt kör nu en bred kampanj mot konventionell kyckling. Det kan kännas motsägelsefullt att svensk kyckling hängs ut, när uppfödningen i importländerna är betydligt sämre än den svenska modellen.

Jag gillar inte inredda hönsburar, men inte heller gödtjurar på helspaltgolv även om det inte är olagligt. Det senare gillas inte heller av ICA (SCAW:s djurskyddskonferens). Jag kommer välja Arlas sommarmjölk om det är möjligt. Den mjölken kommer från kor som fått beta längre än vad lagstiftningen kräver. Bra Arla att svara upp mot mjölkböndernas förslag om att premiera utökad betesdrift.

Hur går det med livsmedelsstrategin? Det har varit positiva signaler om att den svenska köttproduktionen ökar medan den totala köttkonsumtionen minskar. Det finns optimismen hos nöt, gris – och kycklinguppfödare och investeringsvilja. Häromdagen fick jag genom min son Alexander möjlighet att avlyssna rapporteringen av Samhällsbarometern 2018. 3000, 18 till 74 år (jag får inte komma med ) har tillfrågats över hela landet. Under avsnittet Livet med miljön har 47 % angivet att man kommer äta mindre kött. Två procent tror att framtidens arbetsplatser finns på landsbygden! Livsmedelsföretagen klagar över en stagnerande marknad för svenska produkter. Har konsumentfokus flyttat från närproducerat, svenskt till hälsa och vegetariskt? Jag har fått signaler att Tillväxtverkets arena bara består av de stora drakarna bland livsmedelsföretagen. Var finns de små – och medelstora företagen so har en potential. Tidningen Fri Köpenskap varnar för att tro att exporten ska lösa problem när den svenska efterfrågan viker. Se till att skapa efterfrågan på svensk mat med dess mervärden hos svenska konsumenter. Det krävs uthållighet för att förmedla kunskap och skapa efterfrågan på svensk mat. Vad gör företaget Svenskmärkning AB? Har Maria Forshufvud medel för att kommunicera svenska mervärden, eller är det upp till livsmedelsföretagen och detaljhandeln. Det går inte att leva på gamla meriter som grisknorrar och låg antibiotikaförbrukning. Och djurvälfärd är mer än friska djur. Vi konsumenter vill ha djur som enligt den nya (och gamla) djurskyddslagen kan bete sig naturligt. Det innebär betande nötkreatur och lamm och lösgående grisar. Personligen kräver jag inte att alla djur ska gå ute. Utedrift har ju sina utmaningar när det gäller parasiter, livsmedelssäkerheten – salmonella, campylobacter m m.