Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

I dessa oroliga tider tänker jag på Sven Melanders underbara intervju på TV med den lilla tjejen som fick frågan om vad hon önskade sig mest. Det började med en docka, men efter påtryckningar och omtag lyckades Sven Melander till slut få ungen att ropa: FRED! Det är för oroligt i världen. Vi har för många knepiga ledare i världen; i USA, Brasilien, Australien, Filippinerna, Ryssland, Polen och Ungern. För att inte tala om Syrien och Saudi Arabien. När blir det fred i Mellersta Östern? Och när slutar det brinna i Australien eller i Brasilien, Kalifornien och delar av södra Europa också för den delen? Dessutom känns den politiska situationen i Sverige inte särskilt trygg.

Går det att vara optimistisk inför framtiden? Häromdagen träffade jag Svante Axelsson, f d Naturskyddsföreningen och nu Fossilfritt Sverige på tunnelbanan. Svante – alltid optimistisk ”Det händer mycket positivt i Sverige nu!”. Vad ska man önska sig inför ett nytt decennium. Jag tycker inte man tidigare har brytt sig så mycket om decenniumskifte, men nu får det en symbolisk innebörd. Det är mycket, som ska falla på plats. Inte minst måste klimatfrågorna få sin lösning inom ramen för det här decenniet. Ibland får jag den skrämmande känslan av att jag inte kommer överleva detta decennium och en stor oro över vad min son och mina barnbarn kommer att leva i för värld.

I IVA/KSLA:s rapport ”Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen” ges jordbruket utrymme för utsläpp av växthusgaser, eftersom vi måste producera mat. Jag hoppas vi inför kommande decennium klarar av att balansera åtgärder som minskar utsläppet av växthusgaser med andra hållbarhetsmål – vatten, mark, biologisk mångfald, kemikalier, kväve, fosfor m m. Den stora utmaningen är förstås fossilfriheten. Transporterna är en utmaning. Det är ett område där utsläppen ökar. Ska vi verkligen acceptera att matvaror far kors och tvärs över världen innan de hamnar i svenska matbutiker. Men att våga andas att vi bör minska handel som innebär många och långa transporter är som att svära i kyrkan. Det finns en stark preferens för lokal och närproducerad mat hos svenska konsumenter. Det känns som en genuint äkta känsla. Möjligheten att påverka är också givetvis större om maten är producerad inom landets gränser. Men det är väl något som är så fult som protektionismen – eller!

Man brukar alltid hävda att tranporten har liten betydelse i livscykelanalysen LCA,. Men sammantaget har transporterna stor negativ betydelse. Inte bara för förbrukningen av fossila bränslen utan också för avgaser och trafikolyckor. När jag ser ett reportage på TV från transportkonferens i Linköping visar man självkörande fordon. Men att göra fordonen självkörande gör väl inte klimatutsläppen mindre? Lantmännens bönor processas och förpackas i Italien. Det var vad Vi Konsumenter konstaterade vid vårt samtal kring växtbaserad mat i november 2019. Det finns potential att odla mer växtbaserade råvaror i Sverige, men det saknas infrastrukturer för att ta hand om råvarorna.

Det som oroar mig är att andra viktiga frågor drunknar i klimatdebatten. Den ökade antibiotikaanvändningen och den därmed ökade antibiotikaresistensen är ett jättelikt globalt hot. Sambandet mellan behovet av antibiotika till djur och djurvälfärd måste tydliggöras. En bra miljö och skötsel främjar friska djur och minskar behovet av antibiotika. EU har infört skärpta regler för antibiotika till djur. EU:s The European green Deal pekar ut krav på minskad användning av antibiotika och bekämpningsmedel. Härligt! Nu gäller det att ambitionerna får genomslag. Det kanske kan motverka Sveriges enkelsidiga diskussion kring klimat. Men heja Greta Thunberg! Skit i idioter som vill göra dig till vänsterpopulist!

I januari 2019 presenterades EAT Lancet-rapporten, som har fått stort genomslag. 2019 blev året då Greta Thunberg blev världens mest uppmärksammade person. Vi kan inte vänta på att vidta åtgärder för att minska temperaturhöjningen. Maten vi äter är en del av problemet (ca 25 procent) och ett område, där vi som konsumenter kan påverka. Mat.se deklarerar koldioxidavtryck per matvara byggt på LCA-analyser från RISE. Jag kommer ihåg ett hållbarhetseminarium ordnat av Per Bolund. Där presenterade en regeringstjänsteman, som deltog i Kommissionens hållbarhetsarbete, LCA som det fantastiska verktyget för att mäta hållbarhet. LCA kan mäta miljöpåverkan av en viss produkt, men har tydliga begränsningar. Man tappar bort andra hållbarhetsaspekter som biologisk mångfald och systemeffekter. Man kan givetvis inte heller mäta olika regioners produktionsförutsättningar.

Det blev fortsatt fokusering på den förenklade tolkningen, att slutar vi äta kött har vi löst planetens hållbarhetsproblem. Ett sådant förenklat budskap har mött motstånd. Man måste utgå från varje regions förutsättningar och fler hållbarhetskriterier. Men medan den populistiska förenklade debatten lever sitt liv, finns en annan spännande diskussion kring biologisk mångfald, kolinlagring, regenerativ jordbruk, jordhälsa, kemikalier m m. Om nu Sverige har goda förutsättningar att producera gräs och gräsätare och därmed öka kolinlagringen så måste detta inkluderas i hållbarhetsdiskussionen.

Men den vegetariska trenden är global och stark. Flera stora köttföretag satsar nu på växtbaserade alternativ. Och marknaden växer. Men det känns alldeles rätt att, som Vi Konsumenter gjorde i november, borra i frågan om ursprung, produktionssätt och pris. Flera av de vegetariska alternativen är inte billiga (Läs rapport på www.vikonsumenter.org). Vi har också sagt att vi ska fortsätta granskningen och vi får ett erkännande att vi är tidigt rätt ute.

Vad hände inom området djurskydd 2019? Vi fick en ny djurskyddsförordning. Från djurskyddssynpunkt kunde vi glädja oss åt att kravet på förprövning av djurstallar finns kvar liksom krav på bete för kor sommartid och krav på lösgående grisar. Däremot vill man behålla grytanlagsprov med levande grävling, men detta utreds nu. Jordbruksverkets utredning av ett eventuellt förbud mot uppbundna djur visade på stora kostnader, men det borde vara möjligt att sätta ett slutdatum. Beklämmande nog la f d alliansen vid riksdagsbehandlingen in ett tillkännagivande till regeringen om att förprövningen bör avskaffas. Forskare vid SLU, djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter mobiliserade och skrev en skarp debattartikel till förprövningens försvar. Det har visat sig att oppositionen hänvisat till Konkurrenskraftutredningen från 2015 och hade den felaktiga uppfattningen att LRF vill avskaffa förprövningen. LRF vill utreda frågan, Vad det nu kan innebära? En utredare har föreslagit märkning och registrering av katt och det hoppas vi verkligen ska gå igenom, efter många års kämpande från f f a Djurskyddet Sverige. Jag oroar mig som jag skrivit om tidigare, att den väl motiverade, men allt överskuggande klimatdebatten, gör att det inte finns utrymme för debatt kring de viktiga djurvälfärdfrågorna. Ett exempel är att Djurrättalliansens bilder från svenska grisstallar i december inte fått genomslag i media. En väldg skillnad mot griskrisen för tio år sedan. Nuvarande LRF-ledning antyder att man tycker att LRF då överreagerade då. Det anser inte jag, utan det var rätt att införa djurskyddsdeklarationer och grundcertifiering gris.

Till slut Attis bidrag till nyårsdagsbloggen. ggggggggggnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnngnnnnnnnngggggggggggggggggggggggggggvvvvvvvvvvvv

Så olika, två myndigheterna kan se på civilsamhället – som en resurs och arbeta därefter eller som en målgrupp för att huvudsakligen ge information. Jag sitter i Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion och i Livsmedelsverkets råd för hållbar konsumtion som representant för Sveriges Konsumenter respektive Vi Konsumenter (rätt ska var rätt). Jordbruksverkets har begränsat deltagandet till att miljöorganisationerna har en, djurskyddet en och konsumenterna har en representant. Lantbruksnäringen är rikt representerad. Livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln liksom SLU finns på listan. Rådet leds av näringslivschef och chefsveterinär Håkan Henriksson. Man kan konstatera att Jordbruksverket tidigare hade ett konsumentråd, som leddes av dåvarande GD Leif Denneberg. Ledamöterna i konsumentrådet, som uttryckte ett önskemål om att rådet borde finnas kvar, har aldrig fått besked om att rådet avvecklats. Jag representerade tidigare konsumenterna i Jordbruksverkets djurskyddsråd, vilket kändes motiverat, med tanke på konsumenternas engagemang i frågan. Jag slängdes ut från detta med hänvisning till att det fanns ett konsumentråd på den tiden.

I Livsmedelsverkets råd finns miljö och konsumenter representerat liksom hälsorelaterade organisationer och Riksidrottsförbundet. Rådet leds av GD, Annica Sohlström. Myndigheterna har olika fokus, men har också olika synsätt på hur man vill samverka med civilsamhället.
2017 reviderade Jordbruksverket sina referensgrupper, råd och kommittéer. Jag framförde tidigt att Jordbruksverket bör se sina råd som en resurs och vara rådgivande till verket. Detta kan man göra genom att man låter deltagarna presentera vad man har på gång och ger möjlighet till ett aktivt deltagande. Frågor kan gärna skickas ut innan mötet och man kan gå laget runt. Tyvärr har detta inte hörsammats, utan Jordbruksverket informerar framför allt kring aktuella frågor, även om man på senare möten gett större utrymme för diskussion. Det kanske beror på upplägget att många ledamöter uteblir.

På Livsmedelsverket markerades det civila samhällets roll, genom en konstruktiv workshop på senaste mötet den 6 december. Var står vi när det gäller hållbar konsumtion, vad vill vi uppnå och hur kommer vi dit? Det finns ett värde i att rådet leds av GD, som ser värdet i att agera tillsammans för att fram för allt få politikerna på spåret, något som också markerades av Annica Sohlström på inledningen av konferensen kring hållbar konsumtion (se tidigare blogg). Nu kanske man inte ska vara för kritisk till Jordbruksverket, som har ett brett uppdrag och har livsmedelsstrategins genomförande som viktigt fokus. Men jag tror Jordbruksverket skulle vinna på att låta GD leda mötet för att visa vilken tyngd man ger frågorna.

Till slut en kommentar till Djurrättsalliansens bilder från 15 svenska grisstallar. Det är fortfarande oacceptabelt att Djurrättsalliansen otillbörligt tränger sig in i stallarna och det är en uppenbar smittrisk. Men bilderna är inte roliga – skitiga grisar utan strö. Men mest oroande är bilder på suggor i rad i fixeringsbås. Det tyder på rutinmässig fixering, som inte är tillåtet. Det är tio år sedan griskrisen 2009 då 100 stallar hemsöktes. Den utlöste en grundcertifiering av i stort sett alla svenska grisgårdar och Jordbruksverket införde en djursskyddsdeklaration för veterinärerna med koppling till villkorad läkemedelsbehandling. Lars Hultström råkade illa ut och förlorade alla sina förtroendeuppdrag. Jag har nu bett en del aktörer om kommentarer, men bara fått svar från Sigill Kvalitetssystem. Vissa vill nog helst tiga ihjäl frågan

Konsumenter bygger inte sin konsumtion på kunskap och insikt om vad som är hållbart. Man kan inte genom att informera om våra miljö – och hållbarhetsproblem enbart lassa över till konsumenterna att genom sina val bidra till en hållbar utveckling. Nej, precis som Louise Ungerth alltid sagt, det krävs modiga politiker och ansvarsfulla företag, som fattar modiga beslut som underlättar hållbara val. Ohållbara och oacceptabla produkter från miljösynpunkt måste bort från marknaden.

I veckan höll Konsumentverket och Livsmedelsverket sin konferens: ”En hållbar matkonsumtion för planeten och hälsan”. Innehållet avspeglade inte rubriken utan det blev en obalans till att huvudsakligen handla om att begränsa köttkonsumtionen. Och så enkel är inte hållbarhetsfrågan. Elin Röös, SLU var tydlig. Vi vet tillräckligt för att börja agera: Det krävs politik, livsmedelsindustrin måste dela risken och handeln har ett stort ansvar. Det måste finnas ett ramverk för att göra bra val. Även Anna Richert, WWF och Jenina Dahlberg, Sveriges Konsumenter skickade en tydlig signal till politikerna. Robert Östling, nationalekonom från Handelshögskolan var tydlig. Vi fattar inte rationella beslut. Det räcker inte med nudging, som var så poppis för något år sedan. Det måste till ekonomiska styremedel som köttskatt, för att minska köttkonsumtionen. Lars -Olof Johansson, docent i psykologi, Göteborgs universitet gav understöd till principen att vi är irrationella i våra beteenden. När vi fattat beslut, argumenterar vi för att rättfärdiga dessa. Politikerna måste ta ansvar. Men han gav inte mycket hopp med anledning av dagens politiska situation om modiga politiska beslut. Det finns ju en bred uppfattning om att politiker inte ska lägga sig i vad folk äter. Men det är väl precis vad de måste göra om man vill gynna klimat, miljö, hållbara ekosystem, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaresistens. Intressant är att Vetenskapsrådet som presenterade sin forskningsstrategi kring antibiotikaresistens i tisdags tar upp mänskligt beteende som ett angeläget forskningsbehov.

Nu får jag vatten på min kvarn. Jag har i flera år citerat Nordiska rådets utmärkta rapport från 2013 ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myterna om hållbar konsumtion”. Huvudbudskapet är att det går inte att överlämna till konsumenter och marknad att öka den hållbara konsumtionen. ”Vissa seglivade missuppfattningar har permanentas i den allmänna diskursen, som fått beslutsfattarna att snarare fokusera på teknikutveckling. Regeringarna måste leda övergången till hållbara infrastrukturer och skapa en arkitektur för hållbara val. Bindande lagstiftning är ofta de mest effektiva politiska styrmedlet. Det krävs nya mått på samhällets välstånd (alternativ till BNP, min kommentar)”.

Till slut ett uttalande, som Alexander, sonen skickat. Katarina Graffman, antropolog, som pratade om vikten av att inte lyssna på människors fina värderingar utan faktiskt studera hur människor agerar i praktiken på konferensen ’En regional mat- och livsmedelsstrategi för Gotland’. Om och om och om igen bekräftas dock att vi sitter fast i den idiotiska idéen om den rationella människan som fattar beslut baserat på information säger Graffman.

Jag har ett jättespännande och engagerande liv. Föreningen Vi konsumenter har sedan flera år prioriterat hållbar produktion och konsumtion av mat. Det här är vår övergripande målsättning: Vi Konsumenter vill ha säker och spårbar mat producerad med respekt för miljö och klimat och med god djuromsorg. Risken för antibiotikaresistens ska minimeras ”. Sista veckorna har varit fulla av intressanta möten och aktivititeter kring antibiotika, djurskydd, hållbarhet och akvakultur.

Svensk Fågel bjuder föredömligt in djurskyddsorganisationerna för att presentera och diskutera aktuella frågor. Vi träffades i måndags. Det gjorde vi på Slakteriförbundet inom ramen för programmet Omsorg i Djurskötseln på 80- 90-talet. Vi väntade på LRF flera år, men nu bjuder LRF in. Djurens Rätt är dock inte tillräckligt rumsrena.

Frågan kring antibiotikaresistens har jag skrivit om många gånger. Jag har tidigare nämnt KSLA-seminariet 12 november. Representanter från SVA var verkligen saknade. En av dem som gjort mest inom detta område är ändå Christina Greko. Intressant var avraporteringen från FAO, WHO och OIE av Gunilla Eklund, Näringsdepartementet. Det sker saker och också inom FN:s Codex-arbete. Den högsta förbrukningen till djur sker i Asien, kanske inte så förvånande eftersom också tillverkning finns där. Den ligger skyhögt över Afrika. Afrika har ingen tillverkning och det är snarare brist på medicin som är ett problem. Mina slutsatser från historien är att det krävs samarbete och uthållighet. Åren 2013 – 2015 drev Consumer International och BEUC (EU:s konsumentorganisation) kampanjer mot antibiotika till djur. Men sedan dess är det tyst. Men sannolikt har ändå dessa kampanjer haft effekt. Det finns en uppfattning om att konsumentopinion är det mest effektfulla. Jag har väckt frågan hos ordförande för BEUC.

Svensk dagligvaruhandel har varit pådrivande genom sina gemensamma krav på leverantörerna sedan 2016. Nu går Axfoundation vidare med en bred referensgrupp. Jag och flera med mig, vill gärna se en koppling till djurvälfärd, inte minst därför detta prioriteras högt av konsumenterna. Ibland dyker synpunkten upp att vi skänker kunskap till våra konkurrenter om hur man ska minska behovet av antibiotika till djur. Men Sverige kan och ska dela sina erfarenheter hur man kan minska behovet av antibiotika. Det är en moralisk skyldighet. Det gjorde vi i EU mellan 1996 och 2003 för att övertyga EU om förbudet mot tillväxtbefrämjande antibiotika. Tillämpningen av EU:s förordning kring veterinärläkemedel blir en stor utmaning för många EU-länder.

KSLA har kommit med två rapporter: Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen och Svenskt Jordbruk 2030. Hållbarhetsfrågan dyker givetvis upp. Jag har hamnat i en spännande grupp, som vill utmana KSLA:s ungdomsgrupp. I kretsloppet finns demografi, konsumtion, tillväxt, ekonomi, sociala faktorer, komplexitet,som med energi och resurser ger ekologiska fotavtryck. Ingången ska inte vara koldioxid, utan kanske snarare hur ska vi klara oss med ett jordklot enligt WWF:s ekologiska fotavtryck eller FN:S sjutton hållbarhetsmål inom planetens gränser.

Och så det här med ensamheten. Det är närmare nio månader sedan som Bosse lämnade mig. Nu var de sista åren ganska tunga, men det fanns ändå någon att dela med – erfarenheter, upplevelser och god mat. Min värld är fylld av påminnelser. Vi hade många goda år tillsammans som ingen kan ta ifrån mig. Det är tufft ibland. Men nu bestämmer jag över mitt liv och ensamhet kan givetvis motarbetas. Gästböckerna både på Blanchegatan och på landet är fulla med besök. I går bjöd jag min äldsta vän Pauline på en lyckad soppa gjord på sötpotatis, lök, Garants utmärkta kålblandning, svartkål, grönkål och broccoli och så lite vitt vin, sherry och grädde. En god soppa i sällskap av en nära vän. Det är livskvalitet.