Mindre EU-stöd till bönderna ger högre matpriser?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I tisdags bjöd Näringsdepartementet in till s k sak-debatt kring den framtida EU- gemensamma jordbrukspolitiken, CAP. Man talar mycket om hur bönderna kommer att drabbas av neddragna stöd, men min utmanande fråga om att det faktiskt måste innebära att matpriserna måste höjas, vill man inte svara på. Risken är ju också att EU:s bönder får ökad importkonkurrens från tredje land med nya handelsavtal med exempelvis Mercosur. Statssekreterare Elisabeth Backteman talade om ökad konkurrenskraft och ökad produktivitet, precis som man gör i samband med livsmedelsstrategin. Och vad det kan innebära återstår att se? Kommer man klara sina åtaganden om hållbar produktion, nationella miljökvalitetsmål och bibehållet svensk djurskydd? I många frågor var tidigare ordförande för LRF Helena Jonsson och jag oeniga. Men att sänkt EU-stöd till bönderna skulle kunna ge högra matpriser, var vi överens om. För många svenska bönder är EU-stödet en väsentlig del av inkomsten. Ordförande för Grisföretagarna Ingemar Olsson lyfte frågan om böndernas lönsamhet.

EU-kommissionären Hogan har också signalerat att man vill överlämna ett större ansvar till medlemsländerna att anpassa stöden till nationella förutsättningar. Med EU:s krångliga regler kring betesmarkerna (mindre än 50 träd per ha) i färskt minne, tycker LRF att detta är bra. Men det kräver politiskt stöd. Det kan finnas skäl att påminna om, att bidragande orsak till att LRF röstade ja till EU 1993, var att man hellre reglerade på jordbruket igen inom EU, än att utsättas för svenska politikers omilda behandling av jordbruket med 1990 års avreglering. Det politiska ointresset och okunskapen kring jordbruk och livsmedelsproduktion har varit ett ständigt problem under många år. Svenska politiker oberoende av politisk färg har drivit kravet på en sänkning av EU:s jordbruksbudget. Den svenska positionen har fått många i EU att skaka på huvudet. Varför har Sverige inte gjort som Finland i stället, som framgångsrikt gynnat sitt eget jordbruk genom CAP? Nu krävs verkligen att Sverige på ett konstruktivt sätt gynnar bönder som levererar kollektiva nyttigheter. Att Sverige föreslår djurvälfärdsersättningar för åtgärder över den gemensamma EU-nivån är bra, men frågan är om detta bara är ett spel för gallerierna. Jag drev den frågan på uppdrag av Eurogroup for Animals 2011 för döva öron. LRF:s förhoppning är att den nationella livsmedelstrategin ska garantera ett politiskt stöd och en gynnsam utveckling av en ”nationell” CAP. Med regeringens blåslampa på myndigheterna om ökad konkurrenskraft och ökad produktion, finns fortsatt risk för att man hamnar i konflikt med konsument – miljö – och djurskyddsintressena – tyvärr!

Präst – ett ostvarumärke ägt av Svensk Mjölk AB

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Varför står det inte Präst – en ost gjord på mjölk från svenska kor? Rubrikens text dyker upp som sponsor med ojämna mellanrum på TV. Jag undrar hur detta tolkas? Vem är Svensk Mjölk AB? Förstår man att osten är gjord på svensk mjölk, som kommer från betande svenska kor. Att det finns svenska djurskyddsregler, som ser till att svenska kor har en bra miljö och skötsel, som förebygger problem med kors hälsa och välfärd. Att svenska kor är bland de friskaste i världen. Att Sverige är ett land där alla mjölkkor har rätt till bete sommartid. Att reglerna är unika i EU-sammanhang. Det är dessa unika djurskyddsregler som föreningen Sveriges Mjölkbönder vill avskaffa. För i EU finns inga djurskyddsregler för nötkreatur över 6 månader (kalvar).

Alldeles nyligen drev den internationella djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming, en kampanj mot italiensk parmesanost. Ett avslöjande reportage visade att korna i Italien, som ger oss den goda parmesanen, har ett litet helvete. De får aldrig komma ut på bete. Man såg skitiga, skadade och magra kor i en skitig stallmiljö. Jag skrev under kampanjen.

Det var många år sedan som min kollega på Svensk Mjölk, bad mig skriva en blogg om ursprungsmärkning av ost. Då hade ju kycklingbranschen dragit i gång frivilligt och köttbranschen drivit på för en frivillig sådan. Det fanns bara obligatorisk ursprungsmärkning för nötkött p g a av galna-kosjukan. I flera EU-länder finns ett intresse av att införa obligatorisk ursprungsmärkning på mejeriprodukter. Men Sverige, Sven-Erik Bucht och Livsmedelsverket, SLV, säger nej. Det har SLV alltid gjort när det gäller ursprungsmärkning, trots ett massivt stöd från konsumenterna. Om jag inte missminner mig har Per Bolund och Sven-Erik Bucht skrivit en debattartikel om ursprungsmärkning på krogen och hotat med lagstiftning. Varför är man negativ nu? Den stora ostimporten har sedan länge varit och är ett bekymmer. Eftersom det går tio liter till ett kg ost, är svensk ostkonsumtion en betydande del av självförsörjningen.

Det finns en märkning som heter Kött från Sverige och en som heter Mjölk från Sverige och så har vi den generella märkningen Från Sverige. Jag kanske har fel, men det känns som om ursprungsmärkningen slagit igenom mer på flytande mejeriprodukter än på ost. Det känns fortfarande svårt att välja och hitta svensk ost. Och hur är det, görs kopplingen mellan svenska ostar och kor på bete? Bete är ett starkt mervärde för svenska mjölkprodukter, citat Åsa Domeij, Axfood. Sedan får Sveriges Mjölkbönder och LRF Västra Götaland säga vad man vill. Nu läser jag att Arla ska göra en ordentlig satsning på svensk ost, för att mota importen. Det gläder mig. Se då till att marknadsföra de unika svenska mervärdena.

Jag älskar ost! Livet skulle vara väsentligt mycket tråkigare om jag inte fick njuta av ost till ett gott rödvin. Det är ost-festival på Munchen-bryggeriet i helgen. En man på sjukhem och en magsjuk hund, gör att jag inte får ihop det med att gå dit. Till min glädje har jag sett att det är bara Svensk Ost som gäller – härligt. Och min proffsiga vän Christina Möller provar ostar för fullt.

I en tom värld kunde man göra saker, som man inte kan göra i en full värld

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Anders Wijkman presenterade i tisdags sin nya bok Come on! Bokreleasen lockade 200 personer, så att man fick byta lokal för att få rum. Inte konstig att det var attraktivt med tanke på att förutom Anders Wijkman själv så pratade bl a Johan Rockström, Per Bolund och Åsa Domeij. Ernst von Weizsäcker och Anders Wijkman – medordföranden (co-chairs) i Romklubben har gett ut en ny bok på Springer. Den engelska titeln är ”Come On”, med undertiteln ”Kapitalismen, kortsiktigheten, befolkningsökningen och förstörelsen av planeten. ”Miljö- och klimatkrisen, samt den allt djupare sociala krisen i många länder, främst manifesterad i kraftigt ökande inkomstskillnader, är först och främst en moralisk kris. Krisen är moralisk eftersom vi skjuter svåra problem på framtiden. Vi behöver en ny modell för samhällsutvecklingen – som går bortanför höger och vänster i politiken. Precis som på 1700-talet behöver vi bryta ny mark, i form av en ny upplysning”( ”a new enlightenment”)” skriver författarna som introduktion. I boken kommenteras de ansträngningar som görs för att tackla problemen – som Parisavtalet och beslutet om de Globala Utvecklingsmålen (SDG:s). Både Parisavtalet och FN:s Utvecklingsmål förtjänar stöd och beröm. Men djävulen ligger i implementeringen och där är det långt kvar.

På den tiden när världen var tom d v s när vi var en miljard kunde vi göra massa saker, som vi inte kan göra i dagsläget när världen är full sa Anders. Vi kunde överutnyttja naturen och tillväxt kunde mätas i traditionell BNP. När världen var tom skaffade vi mer effektiva fiskeredskap för att fånga mer fisk. Nu när världen är full med 8 miljarder måste vi stoppa utfiskningen. Vi har ett problem! Inte ett enda land klarar att hålla sig inom planetens gränser. Sverige ligger högt upp när det gäller vårt ekologiska fotavtryck och vi måste hantera våra konsumtionsbaserade utsläpp. Produktionen betalar inte sina kostnader och vi utnyttjar människor otillbörligt. UNHCR saknar pengar för att föda svältande. Anders uppehåller sig som tidigare kring att det traditionella sättet att mäta tillväxt BNP är rena vansinnet och nationalekonomerna är hopplöst kvar i gamla tankebanor. Tekniska lösningar räcker inte. Vi måste ändra vårt förhållningssätt. Men det finns hopp. 97 % av företagsledarna anser att hållbarhet är viktigt för företagens överlevnad. Men marknadsutvecklingen måste ske inom ramen för ett ramverk. Utan ramverk drivs utvecklingen åt fel håll och då är vi tillbaka till rovdriften av naturen. Vi måste se till helheten. Anders gav ett antal punkter som vi måste ta tag i.
1. Vi måste se över vår resursanvändning och inte överutnyttja naturen
2. Vi måste jobba med energieffektivitet
3. Sol, vind och bioenergi som energikällor måste utvecklas
4. Det måste till cirkulära materialflöden
5. Klimathotet kräver att vi ställer om
6. Jordbruket måste gå mot CO2- neutralitet. Utnyttja den gemensamma jordbrukspolitiken CAP till att främja exempel perenna grödor eller plöjningsfritt jordbruk
7. Finansmarknaden
8. Utveckla indikatorer
9. Stärk det demokratiska regelverket – öka tilliten
Det är för få medborgare som talar om utmaningarna. Det krävs en ny förståelse.

Johan Rockström hävdar att vi rullar i rätt riktning, men det går för långsamt. CO2-utsläppen ökar igen. Det lönar sig att vara ohållbar i dagsläget. Därför måste vi ha politiska regler. På sikt ger den hållbara planeten hållbar ekonomi. Vi måste få politiskt visionära mål. Per Bolund anser att kvartalsekonomi inte är förenligt med klimatarbetet. Vi måste mäta samhällsutvecklingen på andra sätt än BNP. Vi har ändå ett blocköverskridande klimatramverk och vi har en energiöverenskommelse. Consensus- överenskommelser är en basplatta. Åsa Domeij fick applåder när hon hävdade att vi måste säga nej till att bygga på produktiv åkermark.

Voffor gör di på detta vise?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

På SCAW:S utmärkta djurskyddskonferens den 31 januari ställde Britt-Marie Stegs, Hälsingestintan frågan tre gånger till Jordbruksverket om varför man valt att tillåta en sänkt avvänjningsålder för smågrisar. Tredje gången svarar Ingrid Eilertz att man förväntade sig en ökad produktion i enlighet med livsmedelsstrategin. LRF och Jordbruksverket stöder en djurskyddsföreskrift, som enligt all befintlig och aktuell forskning, mycket tydligt presenterat av Bo Algers, ger djurhälsorisker och risk för beteendestörningar. Dessutom gav inte de två rapportörerna stöd för tidig avvänjning, i den rapport som de levererade till Jordbruksverket i samband med granskning av grisnäringens pilotstudie kring tidigare avvänjning av smågrisar. En utvärdering är inte lika med att man sagt ja till ett förslag till föreskrift, även om det påstås att en av utvärderarna sagt ja! Det finns heller inget stöd för Jordbruksverkets förslag hos djurskydds – och konsumentorganisationer, länsstyrelser, Livsmedelsverket och länsstyrelser. Det finns också enskilda grisuppfödare som i media tagit avstånd. Handeln riktar en tydlig signal: Tumma inte på svenskt djurskydd, som är ett mycket starkt mervärde. Grisföretagarna har sagt att man inte kan eller vill avvänja vid 21 dagar som föreskriften tillåter. 127 700 namnunderskrifter från oroade medborgare har överlämnats till landsbygdsministern.

Att Jordbruksverket, med stöd av LRF inte är beredda att ta en förnyad diskussion är ett mysterium. Att Leif Denneberg som avgående VD, enligt uppgift på Köttföretagens konferens (inte inbjuden) deklarerat att han är ledsen över utvecklingen, hjälper inte. Det är sannerligen självförvållat. Han hade världens chans att göra ett omtag. En GD måste väl kunna sätta ned foten och inbjuda till dialog för en vettig kompromiss. Jordbruksverket brukar framföra att vi, kritiker, har missuppfatta frågan. Men, nej vi har full koll på vad som står i föreskriften, rapporten från pilotstudien, utvärderingsrapporten och resonemang från såväl Jordbruksverket som Grisföretagarna liksom livsmedelsstrategin. Mycket av detta är framfört i tidigare bloggar. Varningsklockorna ringde ett flertal gånger ända sedan förra våren. Min gamla kollega Lars- Erik Lundqvist, LRF (som aldrig förstått värdet av miljöåtgärder och djurskydd) deklarerade tydligt på SCAW:s konferens att LRF stöder Jordbruksverket. Har LRF ingen känsla för att ett sänkt förtroende för Jordbruksverket sänker förtroendet för svensk livsmedelsproduktion? I vårt debattinlägg i Svenska Dagbladet i december var vi tydliga i vår kritik att Jordbruksverkets agerande urholkar trovärdigheten. Vad hjälper det om man blir vän med några svenska grisuppfödare om man tappar förtroendet hos svenska medborgare och konsumenter? För det är ju dessutom bara ett fåtal smågrisuppfödare som enligt Gård – och Djurhälsan som kan tillämpa den nya föreskriften. Så frågan kvarstår: Varför gör de på detta viset -Jordbruksverket och LRF? Astrid Lindgren riktade en uppmaning till mig i sin bok, Min ko vill ha roligt: Ge inte upp! Och det kommer jag inte göra.

Nej, Göran Perssons val av julmat var ingen överraskning

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har läst en intressant artikel i tidskriften White Paper Nr 4 2017 ”Köttets lustar” skriven av Ann-Helen Meyer von Bremen. Den handlar om vår relation till kött och djur, om det ökade fokus på köttätandet eller snarare utvecklingen mot vegetarismen och veganismen och filosofierna bakom detta. Ann-Helen hävdar att lantbruket och LRF blev tagna på sängen av Göran Perssons uttalande för drygt femton år sedan om att minska på köttet från julbordet. Tvärtom, för LRF blev det en bekräftelse av att det var nödvändigt att ta fram en för lantbruket gemensam värderingsplattform när det gäller vårt hållande av djur och arbetet var redan igång.

Svensk Mjölk (denna på sin tid professionella organisation) startade arbetet med ett etikprogram i mars 2000. Tro det eller ej, men initiativtagare var dåvarande VD på Arla Åke Modig. Det var diskussionen kring hormoner som fick Åke att driva frågan. Svensk Mjölk drev projektet år 2000 och utvecklade på uppdrag av sin styrelse ett etikprogram. Programmet bestod av flera delar, ett etiskt verktyg, en etisk grundsyn, ett policydokument samt en genomgång av de etiska frågeställningar som fanns inom mjölksektorn. Under arbetets gång bjöds Magnus Linton in som skrivit boken ”Veganerna – en bok om dom som stör och Christina Cheng (nu känd som trendanalytiker). Det var ett oerhört spännande och lärorikt projekt.

Den 3 oktober 2000 genomförde LRF tillsammans med berörda branscher en gemensam omvärldsanalys med utgångspunkt från värderingsförskjutningar i synsättet på hållande av djur för livsmedelsändamål. En av slutsatserna från omvärldsanalysen var behovet av en gemensam värderingsplattform. LRF tog över etikprojektet 2001. Syftet med projektet var att utforma en för LRF och berörda branscher gemensam värderings- och kommunikationsplattform, en etisk grundsyn, när det gäller rätten att nyttja djuren för livsmedelsproduktion och ta fram ett verktyg för etiska värderingar. Arbetet bedrevs ambitiöst med stor delaktighet från branscher, bönder och tjänstemän i workshops och seminarier. Det färdiga dokumentet antogs av LRF: styrelse i juni 2002 tillsammans med värderingsdokumentet ”Den svenska modellen”. Jag var ute mycket och diskuterade etikfrågorna i olika sammanhang åren efter beslutet. Det var då jag träffade Helena Röcklinsberg, SLU:s nuvarande djuretiker. Det känns vemodigt att dokumentet och värderingsgrunden försvunnit ner i skrivbordslådorna på LRF. Etikavsnittet ser ut som följer:

Etik
Vi anser att djur och natur kan nyttjas för mänskliga syften under ansvar. Vårt ansvar är att tillförsäkra en god djuromsorg. Vi har en moralisk skyldighet att behandla djuren ansvarsfullt och med respekt. Våra ambitioner och målsättningar med djurhållningen ska uttryckas och förverkligas med hänsyn till djurens behov. Djur ska respekteras som kännande varelser oavsett produktionsförmåga och egenskaper. Det finns ett samspel mellan människa och djur. Vi har ett ömsesidigt behov och nytta av varandra.

Kunskap och värderingar ska styra utvecklingen

• Vårt sätt att handla ska prövas och vara försvarbart utifrån ovanstående värdegrund samt ha ett gott syfte.

• Kunskap om djurs grundläggande behov, fysiologiska och beteendemässiga, ska vara vägledande, när djurhållningen utformas. Djurmiljöer ska anpassas till djurens behov.

• Skötseln av djur ska kännetecknas av kunskap och engagemang. Hänsyn ska tas till det enskilda djurets behov

• Djuren ska få en god djurhälsovård och de ska skyddas mot smärta, lidande och negativ stress.

• Djuren ska få en god djuromsorg i samband med transport och avlivning.

Inhysningssystemen ska utformas med utgångspunkt från olika djurarters fysiologiska och beteendemässiga behov. Ny teknik och nya produktionssystem samt ny- och ombyggnation ska förprövas från djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Förprövningen bör också utgå från ett smittskyddstänkande där hela djurhållningen prövas.
Det krävs hög kompetens och gott djuröga för att hålla friska och välmående djur. Kunskap och kompetens ska förstärkas genom anslutning till djurhälsoprogram och rådgivning. Djurägare som hamnar i trångmål, som innebär risk för djuromsorgen, ska erbjudas hjälp och stöd.
Målsättningen att skydda djur mot sjukdom är en av grundpelarna i den svenska djurskyddslagen. Därför är den förebyggande djurhälsovården för nötkreatur, får, svin och fjäderfä ett av de viktigaste instrumenten. Ökad sjuklighet eller dödlighet accepteras inte oavsett djurhållningsform. Genom högt ställda krav på importerade djur, kläckägg, sperma och embryon ska Sverige behålla sitt goda hälsoläge.
Personal som transporterar djur och hanterar djur på slakterier måste ha genomgått utbildning. Transportbilarna ska vara anpassade till de olika djurslagens krav. All verksamhet i samband med transport och slakt ska planeras och genomföras så att god djuromsorg upprätthålls.

H

En djurskyddslagstiftning ska skydda djuren och främja deras välfärd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Djurskyddslagen är som tidigare en ramlag. I regeringens förslag till djurskyddslag står i första paragrafen” Denna lag syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur.” I förklaringen anges: Uttrycket djurvälfärd har
den innebörden att djuret mår bra såväl fysiskt som psykiskt. Med respekt för djur förstås medvetenheten om och erkännandet av att djur är levande och kännande varelser med vissa behov som måste visas hänsyn.I detta ligger också att djur har ett egenvärde oavsett den nytta de har för människan”

Och visst är det så att det måste vara syftet med en djurskyddslagstiftning. I lagrådsremissen hänvisas till den av riksdagen beslutade nationella livsmedelsstrategin. Men man kan inte som LRF anger, ha ett syfte med en djurskyddslagstiftning att lagstiftningen, i det här fallet djurskyddslagen, ska gå hand i hand med konkurrenskraft, lönsamhet och ökad produktion. Det blir fullkomligt orimligt, vilket jag skrivit om tidigare. Man förstår ju varifrån ryktet kom för ett tag sedan, att sådana avvägningar skulle inkluderas i djurskyddslagen. Avvägningar mellan ambitionen att tillgodose djurens behov av skydd och god djurvälfärd och kostnaden för att uppnå detta, måste som tidigare göras på detaljnivå. Det är inget nytt. Det får regeringen göra när man formar sin förordning och Jordbruksverket när man föreslår föreskrifter. Det akuta problemet är bara att Jordbruksverket, enligt mångas vår uppfattning feltolkar livsmedelsstrategin, som faktiskt säger att den svenska djurskyddsnivån inte ska sänkas.

LRF återkommer med sitt krav på målstyrning, förenkling och flexibilitet. Man anser att det skulle visa bönderna ett berättigat förtroende. Men tyvärr – jag som jobbat för Sveriges bönder i över trettio år, vet att bönder är olika. Det räcker med att läsa Sveriges Mjölkbönder Claes Jonsson påhopp på Bo Algers och mig i Land Lantbruk. Det är ytterst tveksamt om man kan säga som Johan Rockström att varenda svensk bonde som har husdjur också har ett engagemang för djurens välfärd. Visst har svenska bönder rätt att känna stolthet, men att generalisera håller inte. För det första strider kravet på målstyrning och flexibilitet mot gällande EU-förordningar och direktiv. För det andra måste rättssäkerheten tryggas för djurhållare och kontrollanter. Jag vet inte vad LRF tänker sig egentligen. Det känns som man närmar sig OIE: s allmänna koder som i sin tur lutar sig mot de engelska Five Freedoms
1. Freedom from hunger or thirst by ready access to fresh water and a diet to maintain full health and vigour
2. Freedom from discomfort by providing an appropriate environment including shelter and a comfortable resting area
3. Freedom from pain, injury or disease by prevention or rapid diagnosis and treatment
4. Freedom to express (most) normal behaviour by providing sufficient space, proper facilities and company of the animal’s own kind
5. Freedom from fear and distress by ensuring conditions and treatment which avoid mental suffering

Ponera att man säger att djuren ska ha tillräckligt med utrymme. Och hur stort är detta för växande slaktsvin eller mått för liggbås för kor? Det är klart att det finns de som av kostnadsskäl vill minimera ytorna. Regeringen har ju föreslagit att man ska behålla förprövningen. Hur ska denna fungera om det inte finns minimimått angivna vid ny – och ombyggnation.

Den 17 januari uppvaktade Djurskyddet Sverige, Djurens Rätt, Compassion i World Farming och Vi Konsumenter landsbygdsminister Sven- Erik Bucht. Uppställningen från Näringsdepartementet var god och samtalet givande. Anledningen var framför allt vår oro över Jordbruksverkets agerande. Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige överlämnade 127 700 namnunderskrifter från medborgare som värnar grisars välfärd. Jag överlämnade synpunkter till ministern från Vi Konsumenter ( Se bilaga). Bucht välkomnade besöket och lyssnade. Han tryckte på behovet av en fungerande dialog för en fungerande demokrati. Han uppskattade att vi helst vill välja svenskt kött. Men en förutsättning är att vi kan känna trygghet att djuren har det bra i Sverige.

Läs hela artikeln »

Äntligen kom den – ny djurskyddslag!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I dag onsdag den 10 januari presenterar regeringen sitt förslag till ny djurskyddslag på DN Debatt. Det finns mycket man kan välkomna i förslaget. Att rätten till naturligt beteende får den definition som föreslogs i djurskyddsutredningen (SOU 2011:75) och som användes i LRF:s etikprogram 2002 är oerhört glädjande. Den formuleringen kommer sannolikt få genomslag i djurskyddsförordningen – hoppas jag d v s att kor även i fortsättningen ska ha rätt till bete, alla djur ska kunna gå lösa, grisar ska ha rätt till halm eller motsvarighet m m. Man signalerar att ett förbud mot sjölejon och elefanter på cirkus ska komma i förordningen. Regeringen lyfter också fram behovet av kunskap för att hålla djur och därmed ett kompetenskrav. Man har också föreslagit att utreda förutsättningar för lämpliga och proportionerliga straffsatser mot brott mot djurskyddslagen. Befriande är att man föreslår att hemtjänstpersonal kan anmäla vanvård av djur till länsstyrelse eller polis. Det är fantastiskt att man äntligen inför ett skydd för katter utan ägare. Det blir förbjudet att lämna djur. Djurskyddet Sverige har drivit frågan i många år. En kattkampanj 2007 – 2008 överlämnades 100 000 namnunderskrifter till dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson, som nog var väldigt trött på vårt tjat. Men tjat lönar sig bevisligen. Nu väntar vi på krav på märkning och registrering.

Det satt långt inne, men förslaget blev i många avseenden en positiv överraskning. Vi hade tidigare fått oroande signaler om uppmjukning – målstyrning, funktionskrav och ökad flexibilitet. Men djävulen sitter i detaljerna. Djurskyddsförordningen och djurskyddsföreskrifterna styr i slutändan vilket skydd vi ger till djuren i Sverige. Slutklämmen i debattartikeln kommer få stor betydelse. Bucht (S) och Lövin (MP) hävdar att man noga sett över konsekvenser för lantbrukare och andra djurhållande företag och att lagen visar att det går att ta steg framåt mot en bättre djurvälfärd utan att hämma!! det svenska lantbrukets konkurrenskraft eller arbetet med att öka livsmedelsproduktionen. Jag undrar om LRF håller med? Jag har inte sett någon kommentar från LRF – ännu. Vi är många inklusive detaljhandeln som bestämt hävdar att djurskydd är en konkurrensfördel. Vi d v s Vi Konsumenter och det samlade djurskyddet kommer att se till att Jordbruksverket uppfyller krav på samråd, respektfull remisshantering och att förslagen bygger på vetenskap. Vi har stora förväntningar på SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd. Det ligger fler förslag till föreskriftsförändringar i pipe line. Och så hoppas vi verkligen att Alliansen i riksdagen inser att ett bra djurskydd är en viktig fråga för svenska medborgare.

Utan tvivel är man inte klok!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I går såg jag det fantastiska programmet om Tage Danielsson på SVT öppet arkiv- rekommenderas! Titeln på programmet var som rubriken. Det var också Bo Algers förslag på rubrik till hans debattartikel i Land Lantbruk den 8 december riktat till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. I artikeln vänder sig Bo Algers till ministern och ifrågasätter att han inte utnyttjar SLU:s forskning. Den forskningen avrådde väldigt tydligt från Jordbruksverket förslag när det gäller att fastställa djurskyddsregler för gris.
”Som forskare i 40 år vid SLU undrar jag hur det kan komma sig att sådant arbete värderas så lågt att en pilotstudie med betydande vetenskapliga brister genomförd av näringen tas till intäkt för att ändra djurskyddsföreskrifter. Och att detta förfaringssätt inte väcker tvivel hos ansvarig minister” skriver Algers. Man måste väl också kräva att Jordbruksverket, LRF, Grisföretagarna och Svenskt Kött läser på ordentligt om utfallet av pilotstudien och granskarnas slutsatser. Pilotstudien visar på en oförklarad ökad dödlighet hos tidigare avvanda suggor. Utvärderarna konstaterade dessutom att ”Således finns det ingen påvisbar positiv effekt av kortad ditid på suggornas hull och välfärd, som kan uppväga den ökade risk för smågrisen som det finns med en kortare ditid.” Utöver det har utredarna uttalat sig negativt om både föreskriftsförslaget och näringens tolkning av utredningen i olika debattartiklar

Jordbruksverkets ambition att främja näringslivet verkar ha tagit sig flera konstiga uttryck. Senast på agendan finns ett fall där det uppstått en tvist om öppenhet kring ett utbildningsmaterial kring bedövning och slakt, som utarbetats av SLU. Jordbruksverket har uppfattats som stödjande för att materialet inte skulle vara offentligt. Jordbruksverket hävdar att man endast tog på sig en medlarroll. Detta inträffade redan 2012, men har blivit känt genom en vetenskaplig artikel publicerad i december 2017. Frågan är om fallet kan fogas till listan där Jordbruksverket uppfattas gå näringslivet till mötes? Tidigare fall är ju som bekant nya djurskyddsföreskrifter för gris, där Grisföretagarna har haft betydande inflytande och frågan kring behörighet hos djurvårdare, som JO-anmälts p g a att den kommersiella djursjukvården styrt utfallet. I alla händelser har Jordbruksverket ögonen på sig, vilket är bra.

Med tanke på den kommande propositionen om djurskyddslag vill jag citera en annan klok person Per Svensson politisk redaktör i DN 7 januari: ”Förutsägbara och objektivt tillämpade lagar och regler är det liberala samhällets armeringsjärn. Man ska som medborgare inte behöva gissa sig till de legala konsekvenserna av en handling. Man ska kunna kräva sin rätt och då måste rätten vara tydligt definierad. Man ska inte heller kunna muta och fjäska sig fram”. LRF har ju drivit kravet på ökad målstyrning och flexibla regler inför ny djurskyddslag. Med en dåres envishet vill jag med stöd av Per Svensson upprepa att varken djurhållare eller kontrollanter eller inte heller djuren tjänar på ett otydligt regelverk när det gäller skydd av djur. Vi måste veta vad som gäller. Ibland dras paralleller till miljöområdet, där detaljreglerna är färre. Djur är kännande varelser, som kan uppleva stress, smärta och lidande. Därför måste politikerna ta sitt ansvar för att vi med utgångpunkt från vetenskap (SLU:s vetenskapliga råd) och beprövad erfarenhet beslutar om regler som skyddar våra djur.

Valåret 2018 – vad kan man önska sig?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det finns mycket man kan oroa sig för och önska sig inför nästa år när det gäller hållbar produktion och konsumtion. Vad kommer att hända i vår omvärld? Vad händer med den globala handeln med livsmedel (se tidigare blogg)? Beroende på utfallet av valet kan man med viss rätt oroa sig över hållbarheten i svensk matproduktion. Alliansen vill ha bort ”onödiga” särregler, vilka man nu anser vara onödiga. Den nuvarande regeringens genomförande av livsmedelstrategin och propositionen om ny djurskyddslag – vad ska man tro med tanke på fokus på produktivitet, målstyrning och flexibilitet. För att inte tala om landsbygdsministern totala ovilja att se till att hans myndighet Jordbruksverket tolkar livsmedelsstrategin med hänsyn till dagens kunskap och med respekt för konsument – och djurskyddsintresset. Därför följande önskelista:

• Att politikerna tar sitt ansvar och beslutar om regelverk som gör valet av svensk mat till det hållbara alternativet. Ett regelverk, som respekterar medborgarnas rätt till hälsa, säkra livsmedel producerade med hänsyn till klimateffekter, naturen och djurens rätt till hälsa och djurvälfärd.
• Att Näringsdepartementet vid genomförandet av livsmedelsstrategin respekterar strategins målsättning med hållbar utveckling, att miljömålen uppnås och att djurskydds- och konsumentintresset inkluderas. Förtroendet för Jordbruksverket måste återupprättas.
• Att Näringsdepartementet utnyttjar det nationella djurskyddsnätverket för dialog även för nationella djurskyddsfrågor, vilket var önskemålet i framställan i juni 2016 till landsbygdsministern från Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige i anslutning till Animal Welfare Platform. Vi hänvisade till det breda samrådet i Danmark och svensk brist på detta när man utformade svenska handlingsplaner för kött och mjölk.
• Att SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd fyller den efterlängtade rollen att ge Jordbruksverket ett på vetenskaplig grund baserat underlag till djurskyddsföreskrifter för samtliga djurslag
• Att den nya djurskyddslagen med djurskyddsförordning inkluderar viktiga baskrav som rätten till naturligt beteende d v s tillräckligt utrymme, kors rätt till bete, grisars rätt till att gå lösa och ha sysselsättning och hönors rätt till sittpinne, rede och sandbad m m. Att djurstallar ska förprövas och att det är förbjudet att lämna djur.
• Att ny generaldirektör för Jordbruksverket tillämpar det grundlagsskyddade kravet på remisshantering på ett respektfullt sätt med hänsyn till remisstid och tidigt samråd med inte bara med lantbruksnäringen utan också med djurskydd – och konsumentorganisationer.
• Att lantbruksnäringens representanter öppnar sina hjärtan och LYSSNAR! Det kan faktiskt hända att kritikerna har rätt i sin kritik. Gör en seriös riskvärdering vad det är värt att förlora förtroendet hos konsument – miljö – och djurskyddsorganisationer. Respektera konsumenternas högt värderade mervärden, som är en konkurrensfördel och inget annat.

Och mycket mera

Slutet gott allting gott!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så har Henrik Schyfferts tre program om ”Köttets lustar” hamnat i en rimlig kompromiss – mindre men bättre kött. Det känns som om det budskap som Vi Konsumenter jobbat med sedan 2011 har hittat hem. Vi startade med en workshop i november 2011, hade ett politiskt samtal i april året därpå. I vår debattartikel i februari 2014 med rubriken: ”Att äta mindre kött allas ansvar” fick vi med oss Sveriges Konsumenter, Medveten Konsumtion, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, WWF och Djurskyddet Sverige. Debattartikeln följdes upp med ett samtal med dagligvaruhandeln. Vi har backat upp WWF:s Köttguiden, som har samma budskap och seminariet den 14 november i år hade också rubriken: Mindre men bättre kött. Nu kom seminariet den 14 november främst att handla om griskött p g a den aktuella frågan om Jordbruksverkets oacceptabla hantering av nya djurskyddsföreskrifter för gris.

I ”Köttets lustar” känns det som det är min favorit Christel Cederberg, Chalmers, som får Schyffert att inse att om vi inte har djur, kommer det planteras skog på många fantastiska ängs – och hagmarker. Jag är lite förvånad över att Johan Kuylenstierna SEI, inte tog upp fler aspekter på hållbarhet. Tyvärr fortsätter andra forskare på Chalmers att helt fokusera på nötköttet som klimatbov. Nötkreatur är ineffektiva jämfört med grisar och kycklingar. Men nötkreatur och får är ju fantastiska förädlare av gräs och andra växtslag till högvärdigt protein. Och det är ju inte bara bevarande av den biologiska mångfalden i ängs – och hagmarker, utan även vallen är en fördel från miljösynpunkt. Vallen läcker inte så mycket växtnäring, ökar mullhalten i jorden och är en kolsänka. Frilandsodling av grönsaker har väl samma problem i det avseende som spannmål – eller? Det går väl inte heller att jämföra sig med Nederländerna, som knappast har något som motsvarar svensk natur. Odlat kött blir lätt en förenkling. Det finns ju stora arealer i världen, som bara passar för bete och som försörjer stora delar av världsbefolkningen.

Jag har lite svårt att förstå läkaren som kräver att Henrik Schyffert skulle bli vegan. Han blev ju inte friskare av det, men fick en bättre tarmflora. Hade varit kul att få veta vad som hänt med tarmfloran om han minskat sin köttkonsumtion rejält och ökat intaget av frukt och grönt. Vad jag vet så påverkas tarmfloran positivt av detta. Men vilket kött ska jag välja och kan jag välja? Det finns ett starkt stöd för naturbeteskött. Det skrev vi om i debattartikeln redan 2014. Men var hittar jag detta? Det önskar jag mig i julklapp av svensk köttindustri. Jag vill inte köpa kött från en ungtjur, som tillbringat hela sin uppfödningstid på helspaltgolv utan bete och med en intensiv spannmålsutfodring. För övrigt har jag inköpt en skinka från Smak av Gotland. Jag vill gärna gynna gotländsk djurhållning och Gotlands Slagteri, som jag besökte under Almedalsveckan. Vill önska alla en GOD JUL och ett bra 2018. Vi konsumenter funderade på om vi skulle skicka en marsipangris till Leif Denneberg, med tillönskan om ett bättre 2018.