Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Antibiotikaresistens är en global fråga och måste angripas globalt. FN och WHO har också tagit sig an frågan. Antibiotikaresistenta bakterierna reser och sprids med människor, djur och livsmedel över hela världen. Eftersom detta påverkar handel och resande så hade Kommerskollegium föredömligt ordnat ett seminarium i tisdags ” AMR , (antimicrobial resistance) in a trade and development perspective”.
Några slutsatser:

- FN:s hållbarhetsmål 2030 är överordnade handelsregler. EU-kommissionen har också i sin policy att stimulera hållbar utveckling. AMR är en viktig fråga i detta sammanhang.
- Världsbanken har beräknat att AMR är förenat med stora kostnader och U-länderna kommer att drabbas värst. Bristen på veterinär service är ett stort problem i dessa länder.
- Knäckfrågan är bristen på tillämpning av internationella frivilliga policies från Codex och OIE, när det gäller antibiotika till djur och människor. Dessa är WTO:s referenser vid SPS-avtal (sanitära och fytosanitära avtal). Tillämpning av EU:s lagstiftning är nödvändigt.
- Ska ansvarsfull användning av antibiotika till djur ingå i ett handelsavtal krävs f f a att man tillämpar landets och i EU:s fall EU:s lagstiftning
- Kommersiella företag kan och är pådrivande. Axfoundations och svenska dagligvaruhandelns initiativ med krav på leverantörer av kött när det gäller ansvarsfull användning är ett föredöme.

Initiativtagare till seminariet var vad jag förstod den trogna antibiotikakämpen Christina Greko, SVA. Det var ett intressant program med kvalificerade föreläsare. Och auditoriet var imponerande brett med representanter för bl a WTO, UD, näringsdepartementet, SIDA, USA:s ambassad, myndigheter m fl.

Det finns flera exempel på global spridning och koppling mellan antibiotika till djurhållning. Ett exempel är kolistin-resistens i Kina, som sedan hittas på flera ställen i världen. Reser du utanför EU är det 25 % sannolikhet att du får med dig resistenta bakterier enligt Johan Struve, Folkhälsomyndigheten. Bakterierna sprids också i miljön inte minst från sjukhus, genom avlopp, gödsel och medicintillverkning.Det finns ett tydligt samband mellan förbrukning av antibiotika och resistens – ju högre användning ju större risk.

För djurproduktionen är antibiotika ett nödvändigt botemedel. Fattiga länder med undernärda barn, som behöver högvärdigt animaliskt protein drabbas värst av ökad antibiotikaresistens när antibiotika inte biter på djursjukdomar. Många betonade ”one health” perspektivet d v s människor och djur delar samma värld. Antibiotikaresistens sprids mellan djur och människor åt båda hållen. Därför är det så viktigt att minska risken för antibiotikaresistens genom att stimulera till god djurhälsa och minskat antibiotikabehov. Det gör vi genom avel, foder och management. Sambandet mellan djurvälfärd, djurhälsa och minskat antibiotikabehov måste betonas. Och det gäller inte bara minskad handel med djur och biosäkerhet. Jag hävdar att svenska djurskyddsföreskrifter bidragit till friska djur i Sverige. Detta samband betonades också av Sofia Boqvist, SLU och Carolina Sachs Axfoundation.

Stuart Slorach f d Livsmedelsverket numera OIE (internationella djurhälsoorganisationen) presenterade OIE:s och Codex´ policies kring antibiotika – alla med lovvärda ambitioner om ansvarsfull användning av antibiotika till människor och djur. Men jag minns mars 1999 när FEDESA (veterinärläkemedelsbranschen) ordnade en konferens hos OIE i Paris tillsammans med samarbetspartner till OIE. LRF motarbetades kraftfullt när vi drev frågan om förbud mot tillväxtantibiotika. Inför konferensen skickade LRF ut pressmeddelande och artiklar till EU-publikationer och annan press. Sverige representerades på konferensen av Jordbruksdepartementet, SVA och LRF (Gunnela Ståhle och Rolf Eriksson), som drev den svenska positionen. LRF delade ut pressmaterial, som provocerade FEDESA.

Ska vi kunna utnyttja en restriktiv antibiotikaanvändning i handelsavtal kräver detta att kriterierna måste vara vetenskapligt grundade. Reglerna får inte vara diskriminerande och inte drabba utvecklingsländer. Man måste acceptera likartade program. WTO bygger på kriterier från Codex och OIE. Och hur definierar man ”responsible use”. Frågan om ansvarsfull användning av antibiotika till djur kan ingå i handelsavtal är särskilt aktuellt i anslutning till TTIP. EU vågar inte ställa krav på USA p g a bristande tillämpning av gällande regelverk inom EU. Vi har stora skillnader mellan EU-länder i användningen i djurhållningen. Det konstaterades att FN:s hållbarhetsmål är överordnade handelsregler. När Johan Rockström fick frågan om TTIP på ett seminarium på Institutet för framtidsstudier i somras, blev svaret att WTO kör helt fristående från klimatavtalet. Undrar vad det blir som gäller.

Föreningen Vi Konsumenter har nominerat debattörerna och författarna Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen till Sveriges Konsumenters konsumentpris Blåslampan. Det beror på deras angelägna och insiktsfulla debatt kring hållbar matproduktion och speciellt i samband med att regeringen ska lägga fram förslag om en nationell livsmedelsstrategi. Ett viktigt budskap är att många aktörer gör det bekvämt för sig med att hänvisa till konsumentmakten. Genom att hänvisa till att det är konsumenterna som ska avgöra hur maten ska produceras, så fråntar sig politikerna sitt ansvar att besluta om regelverk som skyddar människorna, djuren och miljön. Det är också budskapet om konsumentmakten, som LRF och Livsmedelsföretagen skickar till regeringen. Konsument – miljö och djurskyddsorganisationerna å sin sida pekar just på att politikerna måste ta sitt ansvar för att skydda planeten, ekosystemen, konsumenterna och djuren. Är konsumenternas/medborgarnas stöd inte viktigare för ansvarsfulla politiker än att vissa högljudda bönder ropar efter konkurrens på lika villkor? Jag vet att det finns många bönder som tycker att svenska djurskyddsregler i stort sett är OK, om bara kontrollen fungerar bättre. Och det är just svenskt djurskydd, som är det starkaste mervärdet för mjölk, ost, kött, kyckling och ägg.

I torsdagens Svenska Dagbladet uppmanar Ann-Helen och Gunnar till att bejaka det nya matupproret. Säga vad man vill om förra landsbygdsminister Eskil Erlandssons, Matlandet Sverige, men satsningar inom ramen för Matlandet ökade intresset för mat och stimulerade det som nämns i artikeln d v s gårdsmejerier, slakterier och gårdsbutiker och regionala specialiteter. Miljöstyrningsrådet fick också medel för att driva frågorna kring offentlig upphandling av mat. Däremot la Eskil Erlandssons allianskollega Stefan Attefall ner Miljöstyrningsrådet, vilket jag inte förlåter KD.

I tisdags samlade med kort varsel näringsdepartementet äntligen sin s k dialoggrupp. Alla ställde upp. Budskapet från statssekreterare Elisabeth Backteman var att man sliter med frågan kring livsmedelsstrategin. Uppfattningen blev att man ännu inte är riktigt överens med Alliansen. Men hur står det till inom regeringskansliet? Bara nu inte Bucht tröttnar. Han som är van vid raka rör och snabba beslut från Haparanda. Nu har man tillsatt en ledare för handlingsprogrammet. Jag hoppas det inte bara blir fokus på produktion och FoU från Peter Larsson. Han har jobbat med företagsutveckling på Gotland. Gotland lär ha en bra regional livsmedelsstrategi på gång!

Det är HUR antibiotika används som vi har dålig koll på. Vi är duktiga i Sverige på att föda upp och hålla friska djur och har därmed låg antibiotikaförbrukning. Det beror på duktiga bönder, bra förutsättningar, kompetenta veterinärer och bra regelverk. Förekomsten av resistenta bakterier är låg jämfört med många andra länder. Den studie jag refererade i förra bloggen är ett exempel. Det finns ett starkt politiskt stöd kring antibiotikafrågan hos Sveriges politiska ledning. Är det skälet till att vi inte tar tag i våra svaga sidor. Vi är faktiskt inte transparenta. Sedan 90-talet har vi tjatat på regeringen och Jordbruksverket att det krävs ett system för att samla data över läkemedelsbehandlingar på gårdsnivå så att man kan utöva benchmarking mellan gårdar och kunna redovisa förbrukningen av antibiotika till olika djurslag. Även den s k djursjukdatautredningen 2005 konstaterade att det fanns stora brister. Frågan kommer upp varje möte med gruppen mot antibiotikaresistens på Cirkusberget. Varje gång redogörs hur exempelvis grisuppfödarna dokumenterar sina behandlingar. Men vad händer sedan? Studier har ändå visat att det är stora skillnader mellan gårdar i behandlingsfrekvens. Av den antibiotika som såldes till grisproduktionen 2015 är 25 % den typ av antibiotika som ska användas i foder eller vatten. En studie visade att 40 % av besättningarna använde zinkoxid mot avvänjningsdiarrée. Villkorad läkemedelsbehandling i mjölkproduktionen VILA, kräver uppföljning av läkemedelsbehandlingar, men motsvarande system finns inte för s k delegerad/villkorad läkemedelsbehandling för gris, nötkreatur, lamm. Djurägarna dokumenterar sina behandlingar, men det finns ingen återkoppling. Vi kan exempelvis inte redogöra för hur mycket antibiotika som används till kalv i Sverige. Det pågår ett pilotförsök att äntligen inkludera läkemedelsbehandlingar i produktionsuppföljningssystem för grisar som Pig Win- Men räcker det?

Nu satsar EU-kommissionen på att ställa krav på medlemsländerna på att redovisa hur man systematiskt arbetar med en omdömesgill antibiotikaanvändning, djurhälsa och djurvälfärd. Många länder satsar på att inte bara kartlägga den totala förbrukningen av antibiotika utan också följa upp användningen på gårdsnivå för att verka för en minskad användning. Danmark, Tyskland, Nederländerna har metodiskt jobbat med frågan i flera år. Norge och UK är på gång liksom Finland och Schweiz. Ska Sverige släpa efter? Den nya tillsynsmyndigheten HFAA (Health and Food Audits and Analysis) tidigare FVO, ska under året besöka ett antal länder för att studera hur man jobbar med frågan. Myndighetens ändrade namn, tyder på att man också vill fokusera analysen. Hur ska Sverige svara upp mot Kommissionens förväntningar? Och vad ska vi redovisa när det är dags för att HFAA kommer på tillsynsbesök? Vi får besök från andra EU-länder kring hur vi undviker svanskupering, men inte hur vi följer upp antibiotikaanvändningen på gårdarna – eller? Kan vi använda det nordiska samarbetet för att driva den svenska regeringen och svenska myndigheter att ta i frågan. Jordbruksverkets ekonomiska kris får inte drabba ett så högprioriterat område som att bibehålla vårt goda hälsoläge och låga antibiotikaförbrukning till djur.

Man talar inte sällan om att förslag och åtgärder ska bygga på forskning och vetenskap. Som om forskningsresultat och dess tolkning är värdeneutrala. Så är det ju inte. Forskarna väljer själva sina forskningsområden och vad man vill presentera. Att tolka forskningsresultat handlar inte sällan om att selektera. Som Ann-Helen Meyer von Bremen skriver i sin blogg: ”Alla vill ha en hållbar matproduktion, men vad det egentligen är och hur man kommer dit, råder det mycket delade meningar om, även inom vetenskapen. Hur kan genteknik, konstgödsel och bekämpningsmedel framstå som ”goda” redskap i det enda forskarlägret, men anses som ”onda” i det andra? Den brittiska forskaren Tara Garnett svär i kyrkan när hon säger att vi alla styrs utifrån våra värderingar, även vetenskapsmännen”.

Torbjörn Fagerströms och Jens Sundströms inlägg i DN Debatt i juli kring Livsmedelsverkets rapport om miljönyttan av ekologiskt lantbruk, är väl ett sådant exempel. Fagerström och Sundström handplockade resultat, där ekologisk produktion inte bidrar positivt till hållbarheten. Som alltid försvinner djuretiken i dessa utvärderingar. Varken SLV eller rapportförfattarna ställde sig bakom Fagerströms och Sundströms tolkningar. Ekologisk produktion, som den ser ut enligt EU:s marknadsstandard och KRAV:s regelverk har uppenbara fördelar för miljön och djuren, men klarar inte alla åtaganden när det gäller hållbar matproduktion. Ska jag även ge ett exempel åt andra hållet, kan jag ibland känna att professor emeritus Ingvar Ekesbos sammanställningar i djurskyddsfrågor kanske gynnar fördelarna med djurskyddsåtgärder. Polariseringen kring GMO är också exempel på olika värderingar och tolkningar.

Men vad är hållbar matproduktion? I början av augusti presenterade i SvD Debatt IVA:s arbetsgrupp för livsmedel sina förslag kring Resurseffektiva affärsmodeller. Sveriges och världens största livsmedelsföretag tillsammans med företrädare för branschorganisationer (dagligvaruhandeln och LRF) och institut för livsmedelsforskning har arbetat ¬under ett och ett halvt år. Jag tror många av oss som Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF m fl kan instämma i de ambitiösa mål som gruppen formulerat – fossilt oberoende, en produktion och konsumtion, som inte överskrider de planetära gränserna, kretslopp av näringämnen m m. Men förslaget till åtgärder!! Verkligen inga nyheter, men framför allt fullständigt otillräckliga i en global värld. Man blir förvånad över utfallet med tanke på gruppens sammansättning. Är det en effekt av ett stort antal kompromisser. Då läser jag hellre Axfoods livsmedelstrategi Matkassen 2030. Läs gärna Ann-Helen Meyers replik i Svenska Dagbladet eller på hennes blogg www.hungryandangry.se ”Ett plåster för den halshuggna”.

Jag rekommenderar också varmt att läsa Ann-Helen Meyer von Bremens blogg kring hållbar matproduktion. Speciellt intressant är att läsa om engelska forskaren Tara Garnetts kategorisering av hur värderingar styr förslag till vägval för en hållbar produktion: ” Det är ju också mitt budskap. Enligt Garnett finns tre grupperingar: Producera mer och effektivare, Minska efterfrågan och Förändra matsystemet. Liksom Ann-Helen sympatiserar jag med gruppen: Förändra matsystemet. Man tror inte på marknadens möjligheter att fördela mat och tillgångar rättvist och är ofta skeptisk till handelsavtal som man anser främst gynnar rika länder. Tara Garnett påpekar dock att gränserna mellan dessa tre kategorier inte är knivskarpa och att vi alla kan vara en blandning av dem. Och där finns nog jag.

Regeringen lyckades inte leverera en svensk livsmedelsstrategi innan sommaren. Med syfte att få bred politisk enighet förhandlar nu regeringen förslaget till strategi med oppositionen. Nu krävs politiker, som tar sitt ansvar. Politiker, som inte enbart överlämnar ansvaret till marknaden och konsumenterna att säkerställa att vi har en svensk hållbar matproduktion som skyddar människor, miljö och djur. Det finns goda möjligheter att öka den svenska matproduktionen där jordbruket lever upp till de miljö- och klimatmål som regeringen och riksdagen skrivit under på. Strategin måste också ta sin utgångspunkt i våra gemensamma värderingar att främja en svensk folkhälsa och ett gott lagstiftat djurskydd. Vi bör exempelvis äta mindre, men bättre kött. Djuren ska inte bara vara friska, utan kor ska kunna beta på sommaren, grisar ska inte stängas in i bur och djuren ska ha tillräckligt utrymme. Vi vill också ha en ny svensk djurskyddslag som lever upp till dessa krav.

Att sänka miljö- eller djurskyddskrav är fel väg att gå om vi ska öka den svenska matproduktionen. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med den billigaste maten. Det borde inte heller vara där den politiska målsättningen ska vara. Sänker vi våra målsättningar inom miljö och djurskydd riskerar vi tvärtom tappa den marknadsföringsfördel som svensk mat har i dag. En ökad svensk produktion kräver lönsamma jordbruks-och livsmedelsföretag, men varför ska konsumenterna välja att betala mer för svensk mat som inte längre kommer med mervärde? Svensk ursprungsmärkning underlättar för oss som konsumenter, men den måste fyllas med innehåll. Vi som konsumenter måste känna trygghet i att det finns ett ansvar för att lagstiftningen skyddar folkhälsan och djuren och att det finns tydliga mål för att minska klimat- och miljöpåverkan. Med en tydlig ursprungsmärkning och marknadsföring av svenska mervärden finns vinnare med trygga konsumenter och lönsamma bondeföretagare.

Nu gäller det att skapa politisk enighet i dessa frågor så att vi i den fortsatta dialogen kring en handlingsplan kan ge tydliga signaler till myndigheter, bönder, livsmedelsföretag, dagligvaruhandeln och oss konsumenter.

Håkan Wirtén, generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen
Jan Bertoft, generalsekreterare Sveriges Konsumenter
Gunnela Ståhle, ordförande Vi Konsumenter
Louise Ungerth, ansvarig konsument och miljö Konsumentföreningen Stockholm
Roger Pettersson, generalsekreterare World Animal Protection
Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige