Så ensamt – men ändå inte

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det är skillnad på självvald ensamhet och påtvingad. Har man tillbringat mer än 46 år tillsammans med en livspartner, blir det väldigt ensamt och tomt när han försvinner. Jag kommer ihåg att jag någon gång i slutet av sextiotalet som ungkarlsflicka frågade en gift väninna hur det är att vara gift. ”Det är skönt att ha någon att gå hem med efter festen” var svaret. Och så har det varit. Visst kan intensiteten och laddningen i relationen variera över åren. Men Bosse, som min man, fanns ju ändå alltid där. Även om han var ute och reste, ute och seglade, var på möten och på senare tid mycket på sjukhus. Eller jag var på konferenser, ute på landet, på målarkurser, i Almedalen, så fanns han där. Någon att berätta för, någon att ringa, någon att beklaga sig inför, någon att rådgöra med, någon att segla med eller någon att äta gott med. Någon, som fixade det som var trasigt eller snickrade nytt, klöv ved eller vårdade den självbyggda ekan. Mycket av detta fick jag ta över under senaste åren. Men hans närvaro var påtaglig. Precis som min mamma kommer Bosse alltid finnas här på Björkudden – vid bryggan, i bastun, i Sjökan, i snickarboden, med drinken på verandan eller i korgstolen framför öppna spisen, vid matbordet, i fåtöljen med Attis bredvid sig, vid Sapphos grav – ja över allt.

Jag vill citera del av mitt tal till och om Bosse från minnesstunden i fredags: Min lista över Bosses viktiga rollerför mig
• Pappan till vår son
• Samtalspartnern
• Lyssnaren
• Rådgivaren
• Älskaren
• Måltidsällskapet
• Hussen
• Ressällskapet
• Åskkramaren (När åskan gick på landet kröp jag in i Bosses säng och fick kram och trygghet)

Jag står och väntar i trappan på att bli upphämtad av sonen med taxi till begravningen. Då känner jag att Bosse står bredvid mig. Han står där med käpp och keps och ler. Det kändes overkligt men ändå verkligt. ”Du klarar det här” säger han. Och det gör jag nog. Så många fantastiska människor omkring mig – min son, mina barnbarn, mina systrar, mina fantastiska syskonbarn, min äldsta vän, mina gamla och nya vänner, mina yrkeskontakter och så har jag ju Attis. Så många samtal, så många varma tankar på SMS, besök, brev och kramar. Jag klarar nog det här. Tack Bosse!

Ny djurskyddsförordning– bra eller dåligt för svensk djurskydd?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så kom den då, den nya djurskyddsförordningen, som måste vara på plats när den nya djurskyddslagen träder i kraft 1 april. Ryktet sa att det inte skulle ske så stora förändringar jämfört med förordningen 1988. Det är kanske en effekt av att vi sent fått en ny regering och en ny landsbygdsminister. Ett kryptiskt pressmeddelande avslöjade vad departementet ansåg som kontroversiellt från djurskyddssynpunkt; grytanlagsprov skulle fortsatt vara tillåtet, dagsljusinsläpp i stället för fönster, flexibilitet när det gällde utrustning med el och att man tagit bort kravet på låg dödlighet hos värphöns. Formuleringarna i pressmeddelandet, som senare drogs tillbaka, verkar slarvigt bygga på ett internt meddelande, som slunkit igenom. Men det finns en del att oroa sig över, där andra intressen än djurskyddet varit framgångsrika.

I Eva Erikssons utredning om förslag till ny djurskyddslag från 2011, ingick att djurskyddsförordningen delegerade stora möjligheter till Jordbruksverket att utfärda djurskyddsföreskrifter. Syftet var att ge stort utrymme för den eftersträvade flexibiliteten. Jag var förvånad över tilltron till Jordbruksverkets djurskyddsambitioner från djurskyddsorganisationerna i utredningen. Många remissinstanser, inklusive Sveriges Konsumenter var mycket kritiska till att politikerna skulle fråntas sitt ansvar och att djurskyddet skulle styras av tjänstemän på Jordbruksverket. T o m LRF var kritiskt med hänvisning till kravet på långsiktighet i regelverket. Att se vad som finns kvar, förändrats eller f f a tagits bort i lagstiftningen är inte helt lätt och kräver en djupdykning i paragraferna. Jag är inte säkert på att jag hittat allt.

Näringsdepartementet antog inte Eva Erikssons förslag om långtgående delegering till Jordbruksverket. Tidigt annonserades att sjölejon och elefanter på cirkus skulle förbjudas. I den nya djurskyddsförordningen finns kvar en hel del tydliga djurskyddsregler. Kvar finns beteskravet för kor, krav på att grisar ska hållas lösa och krav på halm eller motsvarande till kor, kalvar och grisar. En kuriositet är att om det är möjligt ska avelsgrisar ges tillfälle att vistas ute sommartid. Jordbruksverket har fortsatt stora frihetsgrader när det gäller djurskyddsföreskrifterna. Och vi har ju tyvärr dåliga erfarenheter när det gäller översyn av förskrifterna för bete för kor och gris och kanske häst.

Ett stort frågetecken gäller förprövning av ny – och ombyggnation av djurstallar och ny teknik. Detta fanns som krav i djurskyddsförordningen från 1988, men nu är det upp till regeringen eller Jordbruksverket att besluta om dessa krav ska finnas kvar. Från näringen har förprövningen kritiserats och riksdagsmotioner från borgerliga riksdagsledamöter har föreslagit en avveckling. Sverige är ganska ensamt om systemet i EU. 1999 ordnade Jordbruksdepartementet ett internationellt seminarium för att försöka övertyga övriga EU-länder om fördelarna med förprövningen. Jag var där för Sveriges bönder, LRF. Nackdelarna är att systemet kan förhindra kreativitet, innebära högre utvecklingskostnader för nya stallösningar och det kan vara problem med definitionen av vad som ska prövas, anförde jag då. Nu ska man kanske ärligt tillägga att långa väntetider, sviktande kompetens på länsstyrelserna är aktuella problem. Men fördelarna kvarstår; förprövningen bidrar till ökad djurvälfärd och bättre djurhälsa, ökar vår kunskap och f f a förhindrar spridning av dåliga stallösningar d v s sparar pengar för bönderna. Det finns skräckexempel från Danmark där nya stallösningar, som avvänjningsburar för smågrisar, fick stor spridning tills det visade sig att systemet inte fungerade. Hur är det med transponderutfodring av suggor? Tidigare erfarenheter av systemet visade på en hel del djurskyddsproblem. I det förebyggande djurskyddsarbetet är förprövningen mycket viktigt, vilket djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter också skrev i en debattartikel i ATL 2017.

Hållbarhet är inte bara klimat

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det är många som försöker kommunicera att klimat bara är en, men givetvis oerhört viktig, parameter för hållbarhet. Men behovet av förenkling tar över. WWF har sedan länge försökt att driva att den biologiska mångfalden också är hotad. Det finns FN:s 17 hållbarhetsmål och det finns de planetära gränserna. Vi har Brundtlands-deklarationen, generationsmålet och nationella miljömål. De tre dimensionerna på hållbarhet; miljö-, social – och ekonomisk hållbarhet måste hanteras. Ändå kan debatten hamna i att vi ska äta en köttbulle om dagen.

I veckan deltog jag i en workshop på KSLA ordnad av SLU, som en del i ett Formas-projekt. Projektets övergripande mål är att undersöka forskningsläget idag och identifiera tänkbara hinder och lösningar för att uppnå hållbar livsmedelsproduktion från djur. Det gäller områden såsom avel och utfodring av djuren, djurhälsa och djurvälfärd, närmiljö och markanvändning, samt livsmedelskvalitet och folkhälsa. Djurproduktionen påverkar inte bara
lantbrukaren och miljön, utan även landsbygdens och samhällets utveckling i ett större perspektiv.

Ulf Sonesson, RISE, sammanfattade hållbarhetsutmaningen till mänskliga behov och livskraftiga ekosystem. Miljödimensionen handlar om randvillkor kring ekosystemens funktion och hälsa d v s absoluta mål. Det sociala hållbarhetsmålet omfattar människans behov av fysisk och psykisk hälsa inklusive kulturella aspekter m m. Inom den sociala dimensionen hamnar frågor kring, etik, djurvälfärd och antibiotikaresistens. Här finns delvis relativa mål byggt på optimeringsparametrar. Den ekonomiska hållbarheten bygger på variabler som lönsamhet med relativa mål. Miljömässig hållbarhet är vad som krävs. Ekonomisk hållbarhet är att få detta att hända. Att uppfylla alla tre hållbarhetsaspekterna kan utgå från det brukade fältet, till flera fält inom ett jordbruk, till en region/nation till hela planeten. Diskussionen kan vara aktörsfokuserad eller systemfokuserad. Är det bönderna, konsumenterna, industrin, handeln eller politikerna som ska lösa problemen. Jag har upplevt att det fler som driver mot att se hela systemet och inte fastna i att kon utandas metan, även om förenkling underlättar. Det finns givetvis också en tidsaspekt. Vi måste ha ekonomisk hållbarhet på vägen mot miljömässig och social hållbarhet.

Diskussionen under workshopen hamnade på beredskapsaspekten, integrerade cirkulära jordbrukssystem, hur mäta och följa upp hållbarhet, fossilfritt, kolinlagring, framtida foderförsörjning, växtförädling för nya fodergrödor, avel för robusta djur, hälsoaspekter i ett förändrat klimat, utökad teknik för att mäta på djuren (ersätta djurögat?), blockchain som hjälpmedel för mer än ökad spårbarhet, att utnyttja metanet, hur ska vi bygga framtidens djurstallar, nya produktionsdjur, oligopol inom handeln, konsumenternas kunskap och beteende och mycket mer. Gruppen prioriterade ökad forskning inom systemintegration, cirkulära system d v s djurens roll i ett hållbart jordbruk, blockkedjans roll, indikatorer för hållbarhet, foder(nya fodermedel, biprodukter) och kolinlagring. Nu får vi se hur Formas förvaltar gruppens slutsatser. Rapporten ska vara klar 10 april.

Man är aldrig beredd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har på bloggen skrivit personliga nekrologer om personer som jag känt nära, jobbat med och som har haft stor betydelse för mig, mitt jobb och svensk matproduktion. Jag skrev två bloggar när min älskade pudel Sappho gick bort i januari 2015. Till den listan ska nu fogas den som har betytt mest och den som jag har levt halva mitt liv med – min man Bosse som gick bort i fredags. Men ska man verkligen skriva en blogg om sin man. Jan Bertoft skrev öppet på Facebook när hans fru Helene gick bort i cancer för något år sedan. Då hade vi följt honom och hans frus kamp i många år. Det kändes alldeles rätt att Jan delade med sig av sin och dotterns upplevelse. Men det går väl inte att jämställa Bosse med chefer på LRF eller kollegor från Slakteriförbundet. Nej självklart inte, men det hjärtat är fullt av, kan man inte tänka bort. Det här är mitt personliga spontana uttryck för min uppskattning av mannen i mitt liv.

Tro det om ni vill men min man Bosse har haft en viss betydelse för svenskt lantbruk. Bosse har varit med mig hela min långa resa med djuren och Sveriges bönder. Från 1973 då jag faktiskt jobbade med minkar på Lantbrukshögskolan, via Lantmännen, LRF, Slakteriförbundet, LRF och Svenskt Sigill. Bosse var en utmärkt och tålmodig lyssnare. Han kunde alla i min omgivning. Han hade träffat många av dem, eftersom jag alltid har tyckt om att bjuda hem alla jag jobbade med. Allt från Lantmännens Pullfor-grupp, till LRF:s djurhälsoråd, LRF-tjejernas ”Postgiro-grupp”, Slakterförbundets djursomsorgsnämnd, IDL-gruppens shortsmöten och inte minst nätverket mot antibiotika-resistens, som träffades på Cirkusberget varje sommar i många, många år. Och så Vi Konsumenters styrelse förstås. Bosse underhöll de jordbundna gästerna med historier kring båtar och knopslagning. Bosse har följt mig i med – och motgång, alltid med öppna öron och kloka råd. Hade Bosse och jag inte tillbringat en natt med samtal kring hur jag skulle hantera situationen kring alternativ till Slakteriförbundet våren 1993, så hade jag kanske inte kommit tillbaka till LRF, utan hamnat på jordbruksdepartementet.

Det finns väldigt många positiva minnen från 45 år tillsammans – en lång resa med många resor, segling och skidåkning och fantastiska matminnen tillsammans med vår gemensamma son Alexander. Jag tog tjänstledigt från LRF våren 2002, p g a konflikten kring de 500 danska galtarna, som Swedish Meats skulle importera. Då var det Bosse som tog med mig på bilresa till Tyskland och Frankrike. ”Nu är det din resa, som du så väl behöver” sa han. Och det blev en verkligt fin upplevelse och återhämtning. Jag var så glad över att han fick dela glädjen med mig att bli hedersledamot i KSLA och hedersdoktor vid SLU. Det kändes verkligen som han var stolt över sin fru och ville att hans barn skulle se det. Själv hade Bosse en lång och gedigen karriär i SAS, som chefsjurist som slutade 1993. Sedan blev det Stockholmsbriggen, Bellman och De Litterära sällskapen samarbetsnämnd. Båtar var verkligen hans liv. Många underbara seglingar i Stockholms skärgård i alla väder. Bosse var en trygg skeppare.

Bosse var ingen djurmänniska, men han berättade gärna att han hade ridit under studietiden på Stockholms högskola och vi red faktiskt två gånger tillsammans. Han älskade vår pudel Sappho, som dog 2015. Sappho kom in i vårt liv 2004 efter övertalning av sonen. Hon var hans sällskap, när jag var ute och flängde i jobbet. Attis min älskade nuvarande vovve, låg gärna bredvid sin husse och blev jätteglad när han kom hem från sjukhuset. Nu tar han Bosses plats i soffan, men tomt känns det.

På min sjuttioårsdag 2013 höll Bosse ett fantastiskt fint tal till mig med sin bild av våra då ca 40 år tillsammans. ”Vi kör två parallella spår. Bestämmer envar sitt innehåll, fart och kurs. Men har samma huvudriktning och tappar inte ögonkontakten med varandra. Jag tycker vi har snickrat ihop våra skilda egenheter riktigt bra till ett hållbart livsbejakande klimat som vuxit fram under åren tack vare din hederlighet, anpassningsförmåga, tålmodighet och pålitlighet. Och framför allt en i grunden varm och seg ömsesidig kärlek”. Så fina ord och jag minns dem med stor tacksamhet, nu när det känns så tungt. Vill känna att detta präglade vårt långa liv tillsammans och glömma den senaste svåra tiden. Utom firandet av hans 90-årsdag den 2 februari i år, som jag är så glad att jag ordnade och att han orkade med. Man tror att man är beredd på det oundvikliga, men det är man inte, när det väl sker. Han saknas mig! Men ett stort och varmt tack alla nära och kära och vänner, som skickat mig medkänsla, tankar och styrkekramar. Med ert stöd blir livet verkligen värt att leva.

Medborgarna, inte marknaden, är uppdragsgivare

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så skriver DN i lördagens ledare. Bakgrunden är avslöjanden kring Svenska Kraftnäts GD:s agerande. Man talar om att GD Ulla Sandborgh mer verkar ha månat om en smidig managementkultur än korrekt myndighetsutövning. Det privata näringslivets kult av ”kostnadseffektivitet” och ”ledarskap” har ätit sig in också i myndighetssfären. Men ämbetsidealet bör uppvärderas på näringslivsimitationernas bekostnad skriver DN. Bra DN!

Jag har skrivit om det förut. Den svenska förvaltningsmodellen lägger stort ansvar och stora befogenheter på ansvariga myndigheter. Myndigheternas uppdrag är inte att vara affärsdrivande företag. Det är som DN anför, det är medborgarna, och inte marknaden, som är uppdragsgivare. Hederliga och helst kompetenta myndigheter är det civiliserade samhällets benstomme. När myndigheter kallar de som de är satta att kontrollera, för kunder har man hamnat fel. Därmed inte sagt att myndigheterna inte ska underlätta efterlevnaden av beslutade regelverk. Det ska vara lätt att göra rätt. Många talar om Skatteverkets fantastiska omsvängning, från ha varit en myndighet, som ingav oro och överdriven respekt, till att vara behjälplig och ”kundorienterad”. Men uppdraget för Skatteverket är väl ändå att medborgarna ska betala sin rättmätiga skatt.

LRF och borgerliga politiker driver att berörda myndigheter ska verka för att främja en ökad svensk livsmedelsproduktion. Men som konsument måste jag även i fortsättningen känna trygghet i att Livsmedelsverket ska verka för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshandeln och en kosthållning som gynnar såväl hälsan som miljön och klimatet. Jordbruksverket har också en instruktion som inkluderar konsumenternas bästa, säkra livsmedel, en hållbar produktion och inte minst en god djurvälfärd. GD Christina Nordin vill vara en tumme i ögat på regeringen, när det gäller genomförandet av livsmedelsstrategin. Man kan undra vad hon menar med det? Hon driver att livsmedelsstrategins mål och åtgärder ska ingå i alla myndigheters arbete!

Apropå sitt uppdrag att främja ett gott djurskydd är det dags för Jordbruksverket att ändra sina kritiserade djurskyddsregler för gris. SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd har utvärderat en avvänjning av smågrisar vid 21 respektive 28 dagars ålder. Detta efter önskemål från samtliga djurskyddsorganisationer och Vi Konsumenter. Utvärderingen visade det som vi många visste om. Så här säger man: ”Sett ur den enskilda kultingens perspektiv är en avvänjning vid 4 veckors ålder att föredra jämfört med en avvänjning vid 3 veckor ålder därför att grisens matsmältningsapparat och immunsystem hunnit mogna ytterligare under den fjärde levnadsveckan. Sammantaget har inhysning och skötsel sannolikt större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Därför bedöms en avvänjning vid i genomsnitt 28 dagar kunna motiveras av att mycket få grisar kommer att vara yngre än 26 dagar vid avvänjningen, samtidigt som suggorna ger di en kortare period. Avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt innebär även att suggor med längre dräktighet inte faller ur gruppen och därmed minskar risken för att de ska slås ut i förtid.” Jordbruksverkets föreskrifter som tillåter att tio procent av smågrisarna avvänjs vid 21 dagars ålder, bör definitivt ändras till att sätta 25 eller 26 dagar som undre gräns.

S, MP, C och L – vad vill de med svensk matproduktion?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Av de 73 punkterna i januariöverenskommelsen finns mycket positivt, men också en hel del att notera och fundera över vad punkterna kommer att innebära? Man kan ju göra sin egen tolkning med utgångspunkt från vad framför allt C och L ställt sig bakom i form av tillkännagivanden vid behandling av frågor som livsmedelsstrategin och propositionen om ny djurskyddslag.

Det finns många bra och positiva punkter. Det finns tydliga ambitioner när det gäller satsningar på landsbygden. Det är bra och något annat var väl inte att förvänta sig från Centerpartiet. Bra med satsningar på solceller och vindkraft för eget bruk och vägunderhåll.

I punkt 8 sägs ”Man vill stärka och öka konkurrenskraften inom det svenska jordbruket. Svensk livsmedelsproduktion är helt avgörande för jobb och tillväxt på landsbygden. Ett kraftfullt bondepaket kommer att genomföras för att stärka likviditeten och konkurrenskraften. Insatser ska också genomföras för att stödja en utveckling mot ett fossiloberoende jordbruk”. Man kan konstatera att krav på ökad produktivitet medför ökad storskalighet och specialisering inom jordbruket. Den utvecklingen snarare minskar än ökar landsbygdsbefolkningen. Små gårdar slås ut och stora gårdar blir ännu större. Vi är många som önskar, kanske önsketänkande, att mångfalden i storlek och diversifierad produktion kan finnas kvar. Och vad menar C och L med ökad konkurrenskraft och ett kraftfullt bondepaket? Sven- Erik Bucht var väldigt tydlig med att djurvälfärden inom svensk djurhållning inte fick försämras. 1 april ska den nya djurskyddslagen träda i kraft och det kräver att det finns en djurskyddsförordning, som regeringen beslutar om och med en ny landsbygdsminister. C och L har uttalat att mer långtgående svenska regler bör prövas noga. Motioner till Centerstämman ville ta bort det svenska beteskravet för mjölkkor och det har i motioner från Centern och KD föreslagits att ta bort förprövningen av djurstallar.

I tillkännagivandet till livsmedelstrategin sägs också av bl a C och L, att myndigheter ska stötta livsmedelsföretagande. Vad detta innebär i form av regelförenklingar och målstyrd lagstiftning får framtiden utvisa. Det är något som jag skrivit om i tidigare bloggar. Myndigheternas instruktion och regleringsbrev får aldrig åsidosätta huvuduppdragen som handlar om medborgarnas hälsa och säkerhet, uppfyllande av nationella miljökvalitetsmål och djurs välfärd.

Under punkt 8 uttalas också att Sverige ska internationellt arbeta för minskad antibiotikaanvändning i djurhållning globalt har ett brett politiskt stöd och en process som redan påbörjats. Att man aktivt ger stöd till ursprungsmärkning av kött och fisk på restauranger och i storkök är bra. Uppdrag har redan givits till Livsmedelsverket i juli 2018 med proposition våren 2020.

Glädjande är att under frågan kring den framtida klimatpolitiken anges att miljömålsberedningen får i uppdrag att bereda frågan om mål för konsumtionsbaserade utsläpp. Det är en fråga som ett brett nätverk av miljö – och konsumentorganisationer drivit sedan 2016. En stor del av våra utsläpp av växthusgaser kan hänföras till vår konsumtion och produktion av varor i andra länder d v s import. Det finns bra förslag kring åtgärder för att skärpa miljöarbetet, stimulera cirkulär ekonomi och stärka den biologiska mångfalden.

Glädjande tydliggörs att medias oberoende ska stärkas. ”Stärk förutsättningarna oberoende granskande journalistik och en mångfald av medieperspektiv över hela landet. Förstärk mediestödet”.

Och så till slut en punkt som gladde sonen Alexander; Barnvänliga och hållbara städer. Stadsmiljöavtalen utvecklas och effektiviseras för att bland annat främja alternativ till bil i städerna. Andelen som reser med cykel ska öka. Bilpooler ska stimuleras. Skatteregler ska underlätta för cykelpendling.

.

Det bidde bara en köttbulle

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Produktionen och konsumtionen av mat har stor betydelse från hållbarhetsynpunkt, men det får inte innebära att vi nedgraderar andra aktiviteter, som har stor påverkan på vårt framtida klimat, ekosystemens hållbarhet och FN:s hållbarhetsmål. Som bl a Anna Richert, WWF och Elin Röös, SLU brukar säga: Glöm inte de övriga 80 procenten som påverkar utsläppet av växthusgaser och som idag överskrider planetens gränser – fossila energikällor, transporter, tillverkning, boende, konsumtion av annat än mat m m. Kritiska kriterier för planetens gränser är bl a biologisk mångfald, klimatförändring, färskvattentillgång, markanvändning, kväve – och fosforcykler och inte minst kemikaliebelastning. Det senaste har stor betydelse, men saknas helt i EAT Lancet-rapporten. Nej till kemiska bekämpningsmedel är den ekologiska produktionens starkaste argument. Vad som också saknas är att i många länder är betesbaserad djurproduktion en förutsättning för befolkningen att få tillgång till högvärdigt protein. Marken kan inte odlas upp för att producera grönsaker eller baljväxter. Inlagring av kol i betesmarker och vall och ökad mullhalt har också potential. För att inte förglömma vallens alla andra positiva effekter från miljösynpunkt. Att slänga ut all djurhållning är inte problemfritt från hållbarhetssypunkt. Grisarna är som Elin Röös framhäver duktiga förädlare av biprodukter från livsmedelsindustrin.

EAT Lancet-rapportens budskap om minskad köttkonsumtion till 14 gram per dag fick ett enormt genomslag i media i torsdags. Medias behov av förenkling är tydligt. Genom att hålla i en köttbulle jämfört med en tallrik med tio stycken får man ett uppenbart budskap. Och avsändarna är inte vilka som helst – i första hand Gunhild Stordalen (skaparen av EAT) och Johan Rockström – numera superkändisar. Rapporten Food Planet Health syftar till hälsosam kost från hållbara livsmedelssystem. Vår produktion och konsumtion av mat har stor betydelse från hållbarhetsynpunkt. Det gläder mig att antibiotikaresistens numera ingår i hållbarhetsmåtten. Det tog jag upp med Johan Rockström för fem år sedan.

Johan Rockström kräver en radikal omställning av det globala matsystemet. Värdet av att peka ut vår matproduktion, är att här kan vi alla ta ansvar. Som många förstår är frågan inte så enkel att alla bör bli vegetarianer eller veganer. Flexitarianer är en del av lösningen enligt rapporten. Svagheten är att målen och strategierna är globala. Visst finns det en styrka i att vi får globala överenskommelser för att ställa om till hälsosam mat producerad på ett hållbart sätt. Men genomförandet måste som alltid ske lokalt. Det som vi kan vara överens om, är att vi vill komma åt en intensiv monokultur av få grödor och en intensiv djurhållning som bygger på utfodring av spannmål och soja. Redan 2016 publicerade Elin Röös, SLU rapporten kring hur den svenska animalieproduktionen skulle se ut för att behålla bete och utnyttja biprodukterna från livsmedelsindustrin. Läs den! Det ska bli spännande och se om EAT Lancet-rapporten får ett genomslag i den svenska livsmedelstrategin, som vill ha en ökning av all svensk matproduktion – inte minst animalisk.

Att minska köttkonsumtionen är vi många som talat om. Vi Konsumenter började redan 2011 att föra debatten. Stockholms landstings Centrum för tillämpad näringslära var ännu tidigare ute. Världsnaturfonden WWF har sin One Planet Plate och arbetet med hållbar livsmedelskedja. Jag hörde en del kommentarer i kaffepausen på seminariet i fredags kring detta, med all rätt.

Kommer den ärliga SWOT-analysen av svensk matproduktion 2019?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I mars förra året efterlyste jag en SWOT-analys av svensk matproduktion. Var finns konkurrensfördelarna, var finns svaga sidor och vad är hot och vad är möjligheter. Och var finns fakta? Land Lantbruk 4 januari, upprepar den av LRF etablerade felaktiga uppgiften om att självförsörjningen minskat från 75 till 50 %. Jag förvånas alltd över att ingen anger källa till uppgiften. Jordbruksverket redovisar helt andra siffror beroende på vilken produkt det handlar om. Men förra årets missväxt ändrar givetvis faktan. Det är drygt 20 år sedan man gjorde en seriös studie om vad svenska djurskyddsregler för gris verkligen kostade. Förra året sjösattes ett antal handlingsplaner för att öka den svenska matproduktionen inom ramen för livsmedelsstrategin. Men så kom torkan och skapade ett helt nytt landskap. Spannmålskörden räcker inte för det inhemska behovet och Sverige har blivit en importör av spannmål. Foderkostnaderna har rasat i höjden och bönderna och livsmedelsindustrin kräver mer betalt av marknaden. Torkan skapade ett intresse för svenskt lantbruk och förtroendet är högt för Sveriges bönder. Men är det verkligen så högt att man kan ta bort lagstiftning och certifieringar? Nej säger jag! Det är verkligen att utmana förtroendet! Häromdagen träffade jag en länsveterinär, som berättade att man hittat en stor mjölkproducent, som använt läkemedel, som inte var tillåtet att använda inom ramen för villkorad läkemedelsanvändning. Förtroende kan lätt förbrukas. Letar man, hittar man säkert producenter som använder Belgisk Blå i sin uppfödning. Alla bönder är inte lika medvetna om mervärdenas betydelse.

Jordbruksverket har skrivit ett utmärkt debattinlägg i DN, där man verkligen lyfter fram svenska mervärden som en låg antibiotikaförbrukning, ett gott djurskydd som exempelvis det svenska beteskravet för mjölkkor. Jag tar debattinlägget som ett löfte om att Jordbruksverket i alla fall inte tänker verka för att luckra upp dagens djurskyddslagstiftning. Och det ville inte heller LRF:s förbundsstämma i maj. Palle Borgström säger något annat. Det behövs ingen lagstiftning eller inga branschöverenskommelser, säger han. Är det föreningen Sveriges Mjölkbönder han vill vara vän med, så mjölkbonde han är, som vill ha bort alla svenska särkrav?

Och så fick vi en ny djurskyddslag förra året. Som oftast är fallet är lagen en ramlag, som just anger ramarna för vad som accepteras och vad som ska eftersträvas för en god djurvälfärd. Det intressanta är vad djurskyddsförordningen anger. Det är den som ska vara vägledande för myndigheternas djurskyddsföreskrifter. Vi vet väl bara att den innehåller förbud mot elefanter och sjölejon på cirkus. Djurskyddsförordningen beslutas av regeringen och måste vara på plats den 1 april när lagen träder ikraft. LRF kallar den nya djurskyddslagen för en modern lag. Man driver stenhårt kravet på målstyrd lagstiftning och detta tillsamman med livsmedelsföretagen och med stöd av Jordbruksverket och livsmedelsstrategin. För att komma åt problemet med 21 länsstyrelser, vill man ha en samlad myndighet för djurskyddstillsynen.

Det finns saker som vi är rörande överens om i alla fall. Vi vill ha en gränskotroll som förhindrar att allvarliga smittsamma djursjukdomar kommer in i landet. Men det hjälpte inte att det skrevs flera debattinlägg i dagspressen. Sverige blev överkört av andra medlemsstater där frihandel är viktigare än djur – och folkhälsa. Nu ska Jordbruksverket se till att allt görs för att förhindra smittspridning.

Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige skrev en debattartikel i Altinget kring vad vi förväntar oss av ny GD för Jordbruksverket. Jag tycker det känns lite oroande att hon avskaffar Jordbruksverkets konsumentråd och tror att rådet för hållbar produktion och konsumtion, ska fylla den rollen. Då får man allt se till att man tänker igenom och lägger upp arbetet så att det inte blir övervägande envägskommunikation. Se till att utnyttja kompetensen hos det civila samhället. Sök dialog!Tillämpa inte monolog!

Och så till slut, livsmedelstrategin! Vi konsumenter har haft fyra seminarier kring denna i Almedalen tillsammans med olika samarbetspartner. 2015 var budskapet sänk inte djurskyddet och sök dialog. Vi hade hoppats att LRF skulle svara upp mot den inbjudan, men till slut fick Vi Konsumenter ta initiativet i juni 2018 bjuda in till diskussion kring djurskyddsfrågor. 2016 fanns ännu ingen strategi. Miljö – konsument och djurskyddsorganisationerna gjorde sina beställningar och handeln och besöksnäringen svarade. 2017 bjöd vi in samtliga riksdagspartier för att stå till svars. 2018 fick generaldirektörerna för Jordbruksverket och Livsmedelsverket, Peter Larsson och Palle Borgström, LRF chansen att deklarera vad man vill. Vi kommer att tjata om att det är viktigt att inte bara tala om att man ska producera mer, utan också om hur och vad. Hållbarhet, människors hälsa, ekosystemen, nationella miljömål och en god djurvälfärd. Min önskan är att debatten ska handla om helheten och planetens gränser och inte bara om kött och klimat. Och hela jordbruket måste gå mot ökad hållbarhet – ekologiskt såväl som s k konventionellt.

Olagliga aktioner och trakasserier av djurhållare kan aldrig accepteras

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Ordförande för LRF, Palle Borgström har i en debattartikel i Aftonbladet vädjat om mer stöd från regeringen, rättsväsendet och polisen för att komma åt de olagliga metoder och den förföljelse som utförs av djuraktivister och som drabbar oskyldiga djurägare. Han har också vädjat till djurskyddsorganisationer och Vi Konsumenter att ta avstånd från militanta djurrättsaktivister och deras trakasserier och förföljelse av djurhållare. Självklart kan vi aldrig acceptera olagliga metoder som drabbar oskyldiga människor. Tyvärr har den här typen av aktioner funnits sedan länge. Man har bränt slaktdjurstransportbilar och mejeribilar, släppt ut minkar och burhöns och brutit sig in och filmat i djurstallar. Det som verkligen skrämmer är den fullkomligt vidriga förföljse och trakasserier som vissa djurhållare utsatts för. Det känns som om våldet har ökat oroväckande.

Vissa djurskyddsorganisationer fick in en kommentar i Aftonbladet där man kraftfullt tar avstånd. Men betonar också att man inte alltid är överens med LRF kring hur djurskyddet ska utvecklas. Djurskyddet Sverige som inte fick tillfälle att underteckna debattinlägget har svarat Palle Borgström: ”Vi tar mycket tydligt avstånd från all typ av olaglig verksamhet, det framgår tydligt i vår policy och vi svarar självklart alla som frågar oss om detta. Dock verkar det inte vara en fråga för våra medlemmar och sympatisörer då vi inte fått några frågor om detta (förutom från er nu). Vår bedömning är att alla våra medlemmar och gåvogivare vet mycket väl vart vi står och själva delar den uppfattningen”.

I sitt meddelande till mig och Vi Konsumenter säger Palle Borgström: ”Jag är medveten om att våra ståndpunkter gällande djurhållningens vara eller icke vara skiljer sig åt”. Man kan fråga sig om man på LRF har blandat ihop sitt meddelande till Djurens Rätt med det som skickats till Vi Konsumenter. Vi Konsumenter har sedan länge i sin kommunikation framfört behovet av mindre men bättre kött. Man har sedan sin workshop 2011 stött svensk köttproduktion, genom att bl a marknadsföra WWF:s Köttguiden, som lyfter svenskt kötts fördelar. Som köttätare vill jag dock ges bättre möjlighet att välja och välja bort. Jag vill kunna välja bort kött från intensivuppfödda tjurar, som oftast aldrig får vistas på bete. Jag väljer heller knappast lamm som föds så tidigt på året att de inte får komma ut på bete. Dessutom, som jag har skrivit i tidigare blogg, så vill jag att svenska mervärden som ett bra djurskydd, säkras och kontroilleras

Mervärden handlar om tillit, men de måste säkras

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Som konsument måste jag kunna lita på att viktiga mervärden är säkrade och kontrollerade. Kor som betar på sommaren är ett starkt svenskt mervärde, som stöds av många konsumentstudier och lyfts speciellt i Axfoods livsmedelsstrategi. Idag finns beteskravet i den svenska djurskyddsförordningen. Jag vill gärna köpa svensk ost gjord på mjölk från betande kor och känna trygghet i att lagstiftningen finns och kontrolleras av oberoende kontrollanter. Märkningen ”Mjölk från Sverige” får betydligt mindre värde om ett av de starkaste mervärdena, beteskravet, inte finns med. Att en majoritet av mjölkbönderna säger sig vilja släppa ut sina kor, oberoende av lagkravet räcker inte. Om lagkravet på bete försvinner kommer jag inte i alla lägen välja svensk ost. Jag vill ju inte gynna de mjölkbönder som håller sina kor på stall året om. En bra innemiljö, kan inte ersätta de positiva effekterna på kors välfärd, som betet innebär. Ett möjligt alternativ är en certifiering med märkning som garanterar kor på bete under sommaren. Men det innebär att vi accepterar att en viss andel av de svenska korna aldrig får komma ut på bete.

På samma sätt vill jag känna trygghet i mitt val av svenskt griskött att inga smågrisar i Sverige avvänjs vid tre veckors ålder. Detta tillåts enligt svenska djurskyddsregler (även om det bara är tio procent av omgången). Nu sägs att svenska grisuppfödare inte kommer att sänka avvänjningsåldern till den nivån och det ska vi lita på. Men det räcker inte. Hur ska jag veta det? Det bästa skulle vara att Jordbruksverket anpassar sin föreskrift till konsumenternas krav och grisuppfödarnas vilja. Danska djurvälfärdskoncept har tydligt valt en avvänjningsålder på minst fyra veckor.

Mervärden handlar i grunden om förtroende och tillit. Som konsument vill jag känna tillit till att politikerna är modiga nog att fatta beslut om regelverk, som underlättar för mig att göra hållbara val. Svenskt ska vara det bästa valet från miljö, klimat, livsmedelssäkerhets – och djurskyddsynpunkt. Vi måste också kunna lita på att myndigheterna inte låter produktionens krav på att öka produktionen överordnas myndigheternas instruktion kring livsmedelssäkerhet, konsumenternas trygghet, hållbarhet och ett gott djurskydd. Öka gärna den svenska livsmedelsproduktionen, men det måste ske på ett sätt som ger hälsosam och säker mat, gynnar de nationella miljömålen och ett gott djurskydd. Jordbruksverket behöver bygga upp förtroendet efter den okänsliga hanteringen kring nya djurskyddsföreskrifter för bete och gris förra året.

I Axfoods senaste konsumentstudie lyfts ursprung, bekämpningsmedel och djurvälfärd fram som viktiga frågor. Smak är också ett viktigt mervärde, men smak handlar också mycket om förväntningar. Tomater som anges som ekologiska eller svenska smakar bättre än importerade, även om de är holländska. Många konsumenter vill gynna svenska bönder och värderar närhet högt. I dagsläget har konsumenterna högt förtroende för bönderna. Men högt förtroende för bönderna, kan inte ersätta regelverk och kontroll. Alla bönder är inte lika. Förtroendet kan lätt ifrågasättas om det visar sig att man bryter mot lagstiftningen, ökar användningen av bekämpningsmedel, missbrukar medicin på gården eller exempelvis använder Belgisk Blå-djur i uppfödningen. Kraven kommer att öka på transparens och spårbarhet.