Jag vill ha fred och en hållbar planet!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I dessa oroliga tider tänker jag på Sven Melanders underbara intervju på TV med den lilla tjejen som fick frågan om vad hon önskade sig mest. Det började med en docka, men efter påtryckningar och omtag lyckades Sven Melander till slut få ungen att ropa: FRED! Det är för oroligt i världen. Vi har för många knepiga ledare i världen; i USA, Brasilien, Australien, Filippinerna, Ryssland, Polen och Ungern. För att inte tala om Syrien och Saudi Arabien. När blir det fred i Mellersta Östern? Och när slutar det brinna i Australien eller i Brasilien, Kalifornien och delar av södra Europa också för den delen? Dessutom känns den politiska situationen i Sverige inte särskilt trygg.

Går det att vara optimistisk inför framtiden? Häromdagen träffade jag Svante Axelsson, f d Naturskyddsföreningen och nu Fossilfritt Sverige på tunnelbanan. Svante – alltid optimistisk ”Det händer mycket positivt i Sverige nu!”. Vad ska man önska sig inför ett nytt decennium. Jag tycker inte man tidigare har brytt sig så mycket om decenniumskifte, men nu får det en symbolisk innebörd. Det är mycket, som ska falla på plats. Inte minst måste klimatfrågorna få sin lösning inom ramen för det här decenniet. Ibland får jag den skrämmande känslan av att jag inte kommer överleva detta decennium och en stor oro över vad min son och mina barnbarn kommer att leva i för värld.

I IVA/KSLA:s rapport ”Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen” ges jordbruket utrymme för utsläpp av växthusgaser, eftersom vi måste producera mat. Jag hoppas vi inför kommande decennium klarar av att balansera åtgärder som minskar utsläppet av växthusgaser med andra hållbarhetsmål – vatten, mark, biologisk mångfald, kemikalier, kväve, fosfor m m. Den stora utmaningen är förstås fossilfriheten. Transporterna är en utmaning. Det är ett område där utsläppen ökar. Ska vi verkligen acceptera att matvaror far kors och tvärs över världen innan de hamnar i svenska matbutiker. Men att våga andas att vi bör minska handel som innebär många och långa transporter är som att svära i kyrkan. Det finns en stark preferens för lokal och närproducerad mat hos svenska konsumenter. Det känns som en genuint äkta känsla. Möjligheten att påverka är också givetvis större om maten är producerad inom landets gränser. Men det är väl något som är så fult som protektionismen – eller!

Man brukar alltid hävda att tranporten har liten betydelse i livscykelanalysen LCA,. Men sammantaget har transporterna stor negativ betydelse. Inte bara för förbrukningen av fossila bränslen utan också för avgaser och trafikolyckor. När jag ser ett reportage på TV från transportkonferens i Linköping visar man självkörande fordon. Men att göra fordonen självkörande gör väl inte klimatutsläppen mindre? Lantmännens bönor processas och förpackas i Italien. Det var vad Vi Konsumenter konstaterade vid vårt samtal kring växtbaserad mat i november 2019. Det finns potential att odla mer växtbaserade råvaror i Sverige, men det saknas infrastrukturer för att ta hand om råvarorna.

Det som oroar mig är att andra viktiga frågor drunknar i klimatdebatten. Den ökade antibiotikaanvändningen och den därmed ökade antibiotikaresistensen är ett jättelikt globalt hot. Sambandet mellan behovet av antibiotika till djur och djurvälfärd måste tydliggöras. En bra miljö och skötsel främjar friska djur och minskar behovet av antibiotika. EU har infört skärpta regler för antibiotika till djur. EU:s The European green Deal pekar ut krav på minskad användning av antibiotika och bekämpningsmedel. Härligt! Nu gäller det att ambitionerna får genomslag. Det kanske kan motverka Sveriges enkelsidiga diskussion kring klimat. Men heja Greta Thunberg! Skit i idioter som vill göra dig till vänsterpopulist!

Den svenska livsmedelsstrategin – en personlig reflektion

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Först kom Rolf Annerbergs Konkurrenskraftutredning 2015. Att LRF:s expert hade fått ett betydande inflytande, framgick när man föreslog en harmonisering att svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå. Då undrar man varför just djurskyddsregelverket skulle vara så fördyrande för svensk livsmedelsproduktion. När LRF:s f d ordförande Helena Jonsson i sitt nyhetsbrev till medlemmarna gav LRF äran av att ha tagit upp de fördyrande svenska djurskyddsreglerna, avslutade jag mitt medlemskap i LRF. Då hade Vi Konsumenter och det samlade djurskyddet i debattartiklar argumenterat för att behålla svenskt djurskydd. Seminariet i Almedalen 2015 hade samma budskap.

Vi var många som gjorde inspel till det pågående arbetet med en svensk livsmedelsstrategi. Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm, WWF, Naturskyddsföreningen och World Animal Protection: ”Vår konsumtion och produktion av mat håller oss inom ramen för en planet och bidrar till uppfyllandet av FNs hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på ekosystemens bärkraft, konsumenternas medvetna val, hälsosamma måltider och en framgångsrik ansvarsfull livsmedelsbransch med hög kompetens och god lönsamhet. Mervärden inom miljö, djuromsorg och kvalitet lyfts fram och tydliggörs för lönsamhet i hela sektorn. Sverige har fortsatt ett av världens bästa djurskydd som utgår från att djur ska hållas friska och ha det bra. Konsumenterna har tillgång till mat som är säker, hälsosam, prisvärd och hållbart producerad. Lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns över hela Sverige och har en stark marknad nationellt och internationellt. Livsmedelskedjan är transparent, sträcker sig från jord till bord och inkluderar producenter, företag, intresseorganisationer, konsumenter. Alla tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja. ”

Hur blev det då i januari 2017? ”En konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet”. Till det ska tilläggas att livsmedelsstrategin också uttalar att Sverige ska fortsätta att ha höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa. Sverige bör fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU. Frågan är om man lyckats med någondera – ökning av produktionen respektive nationella miljömål eller förbättrat djurskydd. Knappast något av de svenska miljömålen kommer att uppfyllas. Och bönderna är frustrerade över att man inte ser resultat av livsmedelsstrategins ambition till ökning. LRF driver hela tiden att myndigheternas huvuduppgift ska vara att främja närigens utveckling. Jag tror att många bönder tror att förenkling ska lösa problemet. Att öka produktionen av växtbaserade livsmedel måste vara en prioriterad uppgift med hänvisning till ökad efterfrågan från marknaden.

Jag tittar på regeringens handlingsprogram, som avspeglar regeringens politiska vilja. Första omgången fick Jordbruksverket medel till flera projekt och en del gick till Livsmedelsverket. Där fanns bl a medel till djurskyddsprojekt, ett rådgivningsprojekt kring djurskydd och också pengar till hantverksmässig livsmedelsproduktion. Livsmedelsverket fick och får pengar till bl a matsvinn. Hur ser det då ut i andra omgången 2020 -2025? Förenkling har ju varit en fokusfråga för LRF och regeringen och det ingår också i listan: Analyser av den samlade regelgivningen för livsmedelskedjan för att identifiera regler som försämrar konkurrenskraften. Glädjande nog satsar man också på åtgärder för att förhindra livsmedelfusk. En fråga som aktualiserades i Almedalen 2019. Ökad export ses ofta som lösningen till ökad produktion och regeringen bidrar med stimulansåtgärder. Den offentliga upphandlingen av hållbar och hälsosam mat ska främjas. Det som gläder mig är att man vill identifiera hållbara livsmedelssystem genom en förstudie. Analysen ska definiera begreppet och visa på vilka behov som finns för att uppnå ett hållbart och konkurrenskraftigt livsmedelssystem. Den analysen kommer förhoppningsvis innehålla flera kriterier kring planetens gränser än klimat. Sedan måste det givetvis finnas en samordning mellan alla aktörer i livsmedelskedjan. Och var hamnar civilsamhället i regeringens modell? Den nationella samrådsgrupp som tidigare fanns verka ha somnat in. Näringen tyckte inte den fyllde någon vettig funktion. Rätt eller fel?

Klimat, växtbaserad mat och djurvälfärd 2019

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I januari 2019 presenterades EAT Lancet-rapporten, som har fått stort genomslag. 2019 blev året då Greta Thunberg blev världens mest uppmärksammade person. Vi kan inte vänta på att vidta åtgärder för att minska temperaturhöjningen. Maten vi äter är en del av problemet (ca 25 procent) och ett område, där vi som konsumenter kan påverka. Mat.se deklarerar koldioxidavtryck per matvara byggt på LCA-analyser från RISE. Jag kommer ihåg ett hållbarhetseminarium ordnat av Per Bolund. Där presenterade en regeringstjänsteman, som deltog i Kommissionens hållbarhetsarbete, LCA som det fantastiska verktyget för att mäta hållbarhet. LCA kan mäta miljöpåverkan av en viss produkt, men har tydliga begränsningar. Man tappar bort andra hållbarhetsaspekter som biologisk mångfald och systemeffekter. Man kan givetvis inte heller mäta olika regioners produktionsförutsättningar.

Det blev fortsatt fokusering på den förenklade tolkningen, att slutar vi äta kött har vi löst planetens hållbarhetsproblem. Ett sådant förenklat budskap har mött motstånd. Man måste utgå från varje regions förutsättningar och fler hållbarhetskriterier. Men medan den populistiska förenklade debatten lever sitt liv, finns en annan spännande diskussion kring biologisk mångfald, kolinlagring, regenerativ jordbruk, jordhälsa, kemikalier m m. Om nu Sverige har goda förutsättningar att producera gräs och gräsätare och därmed öka kolinlagringen så måste detta inkluderas i hållbarhetsdiskussionen.

Men den vegetariska trenden är global och stark. Flera stora köttföretag satsar nu på växtbaserade alternativ. Och marknaden växer. Men det känns alldeles rätt att, som Vi Konsumenter gjorde i november, borra i frågan om ursprung, produktionssätt och pris. Flera av de vegetariska alternativen är inte billiga (Läs rapport på www.vikonsumenter.org). Vi har också sagt att vi ska fortsätta granskningen och vi får ett erkännande att vi är tidigt rätt ute.

Vad hände inom området djurskydd 2019? Vi fick en ny djurskyddsförordning. Från djurskyddssynpunkt kunde vi glädja oss åt att kravet på förprövning av djurstallar finns kvar liksom krav på bete för kor sommartid och krav på lösgående grisar. Däremot vill man behålla grytanlagsprov med levande grävling, men detta utreds nu. Jordbruksverkets utredning av ett eventuellt förbud mot uppbundna djur visade på stora kostnader, men det borde vara möjligt att sätta ett slutdatum. Beklämmande nog la f d alliansen vid riksdagsbehandlingen in ett tillkännagivande till regeringen om att förprövningen bör avskaffas. Forskare vid SLU, djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter mobiliserade och skrev en skarp debattartikel till förprövningens försvar. Det har visat sig att oppositionen hänvisat till Konkurrenskraftutredningen från 2015 och hade den felaktiga uppfattningen att LRF vill avskaffa förprövningen. LRF vill utreda frågan, Vad det nu kan innebära? En utredare har föreslagit märkning och registrering av katt och det hoppas vi verkligen ska gå igenom, efter många års kämpande från f f a Djurskyddet Sverige. Jag oroar mig som jag skrivit om tidigare, att den väl motiverade, men allt överskuggande klimatdebatten, gör att det inte finns utrymme för debatt kring de viktiga djurvälfärdfrågorna. Ett exempel är att Djurrättalliansens bilder från svenska grisstallar i december inte fått genomslag i media. En väldg skillnad mot griskrisen för tio år sedan. Nuvarande LRF-ledning antyder att man tycker att LRF då överreagerade då. Det anser inte jag, utan det var rätt att införa djurskyddsdeklarationer och grundcertifiering gris.

Till slut Attis bidrag till nyårsdagsbloggen. ggggggggggnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnngnnnnnnnngggggggggggggggggggggggggggvvvvvvvvvvvv

Finns det plats för grisen?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har köpt och griljerat min julskinka. Jag valde en närproducerad skinka från Roslagskött. Jag skulle förstås ha valt en KRAV-gris eller en klimatcertifierad enligt Svenskt Sigill om jag hade varit lite mer politisk korrekt. Men finns det plats för grisar i svensk mathållning? Det tycker inte Elin Röös, SLU som hellre ser att på den areal som vi odlar foder, skulle vi odla grödor som vi kan konsumera direkt. För Elin duger i dagsläget nästan bara naturbeteskött, som kan bevara den biologiska mångfalden. Så säger hon i anslutning till en intressant artikel i Svenska Dagbladet om grisbonden Anders Gunnarsson i Västergötland. Anders har omfattande planer på att sänka klimatavtrycket på sin gård och satsa på nya lösningar för grisarna med ökad djurvälfärd. Anders Gunnarsson, Halla gård citerade jag för övrigt i min hedersdoktorsföreläsning 2015: ”Det finns ingen köttbonde som vill bli av med vår djurskyddslagstiftning för det är mycket trevligare att jobba med djuren med den”.

Jag är lite förvånad över Elins uttalande, eftersom hon tidigare hävdat att grisen är en bra förädlare av biprodukter från livsmedelsindustrin. Svensk grisuppfödning har minskat sina utsläpp av växthusgaser med 22 procent genom att bli effektivare och ersätta en del av sojamjölet med inhemska proteinråvaror. T o m Adam Arnesson, känd förkämpe för miljö och klimat, har så vitt jag vet grisar på sin gård. Så jag har inte dåligt samvete för att jag äter julskinka även i år. Som Ann-Helen Meyer von Bremen säger, det måste vara tillåtet att fira också. Om vi inte firar resten av året, som vi firar på julafton med mat och klappar, så är det väl OK. Låt oss få njuta av god svensk mat, animalisk så väl som växtbaserad. God Jul alla kära läsare av bloggen.

För övrigt har jag blivit tillfrågad om vad jag önskar mig av 2020 från djurskyddsynpunkt. Det finns få saker som upprör så mycket som handel med levande djur. Jag vill se en bred folklig opinion i Australien som sätter stopp för exporten av får och nötkreatur under de mest vidriga förhållanden med båt till Mellersta Östern. Men även EU bör stoppa export av levande djur till Turkiet – åtminstone under heta sommardagar. Ministerrådet har uttalat att man vill ha ny skärpt djurskyddlagstiftning som även omfattar nötkreatur, får och kaniner. Låt oss hoppas på detta. Jag önskar att Kommissionen tar till sig 1,6 miljoners medborgarröster som vill förbjuda all burhållning av lantbrukets djur. EU bör också förhindra en allmän tillämpning av slakt av obedövade djur. Svenska regeringen måste behålla förprövningen av djurstallar och beteskravet. Jag vill att Jordbruksverket ändrar sina regler för avvänjning av smågrisar i enlighet med befintlig kunskap d v s tar bort möjligheten att avvänja vid 21 dagars ålder. Jag vill slippa se bilder från svenska djurstallar där djur far illa och man bryter mot svenska djurskyddsregler.

Hur olika myndigheter hanterar civilsamhället

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så olika, två myndigheterna kan se på civilsamhället – som en resurs och arbeta därefter eller som en målgrupp för att huvudsakligen ge information. Jag sitter i Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion och i Livsmedelsverkets råd för hållbar konsumtion som representant för Sveriges Konsumenter respektive Vi Konsumenter (rätt ska var rätt). Jordbruksverkets har begränsat deltagandet till att miljöorganisationerna har en, djurskyddet en och konsumenterna har en representant. Lantbruksnäringen är rikt representerad. Livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln liksom SLU finns på listan. Rådet leds av näringslivschef och chefsveterinär Håkan Henriksson. Man kan konstatera att Jordbruksverket tidigare hade ett konsumentråd, som leddes av dåvarande GD Leif Denneberg. Ledamöterna i konsumentrådet, som uttryckte ett önskemål om att rådet borde finnas kvar, har aldrig fått besked om att rådet avvecklats. Jag representerade tidigare konsumenterna i Jordbruksverkets djurskyddsråd, vilket kändes motiverat, med tanke på konsumenternas engagemang i frågan. Jag slängdes ut från detta med hänvisning till att det fanns ett konsumentråd på den tiden.

I Livsmedelsverkets råd finns miljö och konsumenter representerat liksom hälsorelaterade organisationer och Riksidrottsförbundet. Rådet leds av GD, Annica Sohlström. Myndigheterna har olika fokus, men har också olika synsätt på hur man vill samverka med civilsamhället.
2017 reviderade Jordbruksverket sina referensgrupper, råd och kommittéer. Jag framförde tidigt att Jordbruksverket bör se sina råd som en resurs och vara rådgivande till verket. Detta kan man göra genom att man låter deltagarna presentera vad man har på gång och ger möjlighet till ett aktivt deltagande. Frågor kan gärna skickas ut innan mötet och man kan gå laget runt. Tyvärr har detta inte hörsammats, utan Jordbruksverket informerar framför allt kring aktuella frågor, även om man på senare möten gett större utrymme för diskussion. Det kanske beror på upplägget att många ledamöter uteblir.

På Livsmedelsverket markerades det civila samhällets roll, genom en konstruktiv workshop på senaste mötet den 6 december. Var står vi när det gäller hållbar konsumtion, vad vill vi uppnå och hur kommer vi dit? Det finns ett värde i att rådet leds av GD, som ser värdet i att agera tillsammans för att fram för allt få politikerna på spåret, något som också markerades av Annica Sohlström på inledningen av konferensen kring hållbar konsumtion (se tidigare blogg). Nu kanske man inte ska vara för kritisk till Jordbruksverket, som har ett brett uppdrag och har livsmedelsstrategins genomförande som viktigt fokus. Men jag tror Jordbruksverket skulle vinna på att låta GD leda mötet för att visa vilken tyngd man ger frågorna.

Till slut en kommentar till Djurrättsalliansens bilder från 15 svenska grisstallar. Det är fortfarande oacceptabelt att Djurrättsalliansen otillbörligt tränger sig in i stallarna och det är en uppenbar smittrisk. Men bilderna är inte roliga – skitiga grisar utan strö. Men mest oroande är bilder på suggor i rad i fixeringsbås. Det tyder på rutinmässig fixering, som inte är tillåtet. Det är tio år sedan griskrisen 2009 då 100 stallar hemsöktes. Den utlöste en grundcertifiering av i stort sett alla svenska grisgårdar och Jordbruksverket införde en djursskyddsdeklaration för veterinärerna med koppling till villkorad läkemedelsbehandling. Lars Hultström råkade illa ut och förlorade alla sina förtroendeuppdrag. Jag har nu bett en del aktörer om kommentarer, men bara fått svar från Sigill Kvalitetssystem. Vissa vill nog helst tiga ihjäl frågan

Att inte vara älskad

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det är väl det vi drabbas av – vi som blir änkor eller änklingar eller som skiljs åt. Speciellt dramatiskt blir det när man har haft ett långt liv tillsammans. Ett långt liv, där man delat vardagen, upplevelser och lyckan av gemensamt barn. Man kan vara älskad av sina barn och nära medmänniskor, men den nära relationen till sin livspartner är svår att ersätta. Den som kände alla i min värld och som man kunde dela erfarenheter, konflikter och glädjeämnen. Som kunde vara ett bollplank – varje dag. Det finns ingen annan, som kan ta den rollen, i alla fall inte nu. Bosse dog den 15 februari i år och jag blev änka. Sedan dess har jag byggt upp ett helt nytt liv. Jag tvingades skaffa ett eget mindre hem, som förstås är fyllt av mina egna målningar. Jag och Attis trivs jättebra på Gärdet i Stockholm. Jag kastar mig in i mängder av uppdrag – kanske lite väl mycket. Jag har fantastiska vänner. Vissa talar jag med och ser ofta. Jag har tagit upp gamla vänner. Vissa har faktiskt av en slump ramlat in i mitt liv och befinner sig i liknande livssituation.

De som blir ensamstående drabbas ofta av att inte passa in i vissa umgängesformer som bygger på par. Det kunde jag känna av när Bosse bodde i Bryssel i tre år i början på 90-talet. Då blev man inte bjuden på samma sätt. Men i min ålder är umgänget fullt av änkor och det blir inte lika påtagligt. Jag noterar att mitt umgänge, förutom min son, barnbarn, mina älskade systrar och systerdöttrar, till stor del består av ensamstående kvinnor, med vissa undantag. Men det är ju lättare att bjuda in ensamma kvinnor på lunch eller middag. Män träffar jag i min professionella roll.

Snart närmar sig Bosses och min bröllopsdag den 4 januari. De sista åren var slitsamma med mycket sjukdom och elände. Men innan dess fanns mycket glädje och gemenskap. Och så hade jag ju alltid hundvakt. Pudeln Sappho som kom in vårt liv 2004, blev ett väldigt lyckat sladdbarn som skänkte stor glädje till oss båda. Det var skrämmande ledsamt när hon gick bort för tidigt januari 2015. Attis kom till oss sommaren 2016. Så småningom tyckte Bosse ändå att denna lilla hund var ett fint sällskap.

Sedan blir det bättre sa alltid min mamma, som faktiskt levde ensam en stor del av sitt liv. Det säger också de änkor som jag mött, som varit änkor en längre tid. Och så är det väl, även om det idag kan kännas väldigt tomt och ensamt ibland.

Den irrationella konsumenten

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Konsumenter bygger inte sin konsumtion på kunskap och insikt om vad som är hållbart. Man kan inte genom att informera om våra miljö – och hållbarhetsproblem enbart lassa över till konsumenterna att genom sina val bidra till en hållbar utveckling. Nej, precis som Louise Ungerth alltid sagt, det krävs modiga politiker och ansvarsfulla företag, som fattar modiga beslut som underlättar hållbara val. Ohållbara och oacceptabla produkter från miljösynpunkt måste bort från marknaden.

I veckan höll Konsumentverket och Livsmedelsverket sin konferens: ”En hållbar matkonsumtion för planeten och hälsan”. Innehållet avspeglade inte rubriken utan det blev en obalans till att huvudsakligen handla om att begränsa köttkonsumtionen. Och så enkel är inte hållbarhetsfrågan. Elin Röös, SLU var tydlig. Vi vet tillräckligt för att börja agera: Det krävs politik, livsmedelsindustrin måste dela risken och handeln har ett stort ansvar. Det måste finnas ett ramverk för att göra bra val. Även Anna Richert, WWF och Jenina Dahlberg, Sveriges Konsumenter skickade en tydlig signal till politikerna. Robert Östling, nationalekonom från Handelshögskolan var tydlig. Vi fattar inte rationella beslut. Det räcker inte med nudging, som var så poppis för något år sedan. Det måste till ekonomiska styremedel som köttskatt, för att minska köttkonsumtionen. Lars -Olof Johansson, docent i psykologi, Göteborgs universitet gav understöd till principen att vi är irrationella i våra beteenden. När vi fattat beslut, argumenterar vi för att rättfärdiga dessa. Politikerna måste ta ansvar. Men han gav inte mycket hopp med anledning av dagens politiska situation om modiga politiska beslut. Det finns ju en bred uppfattning om att politiker inte ska lägga sig i vad folk äter. Men det är väl precis vad de måste göra om man vill gynna klimat, miljö, hållbara ekosystem, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaresistens. Intressant är att Vetenskapsrådet som presenterade sin forskningsstrategi kring antibiotikaresistens i tisdags tar upp mänskligt beteende som ett angeläget forskningsbehov.

Nu får jag vatten på min kvarn. Jag har i flera år citerat Nordiska rådets utmärkta rapport från 2013 ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myterna om hållbar konsumtion”. Huvudbudskapet är att det går inte att överlämna till konsumenter och marknad att öka den hållbara konsumtionen. ”Vissa seglivade missuppfattningar har permanentas i den allmänna diskursen, som fått beslutsfattarna att snarare fokusera på teknikutveckling. Regeringarna måste leda övergången till hållbara infrastrukturer och skapa en arkitektur för hållbara val. Bindande lagstiftning är ofta de mest effektiva politiska styrmedlet. Det krävs nya mått på samhällets välstånd (alternativ till BNP, min kommentar)”.

Till slut ett uttalande, som Alexander, sonen skickat. Katarina Graffman, antropolog, som pratade om vikten av att inte lyssna på människors fina värderingar utan faktiskt studera hur människor agerar i praktiken på konferensen ’En regional mat- och livsmedelsstrategi för Gotland’. Om och om och om igen bekräftas dock att vi sitter fast i den idiotiska idéen om den rationella människan som fattar beslut baserat på information säger Graffman.

Komplicerade frågor har inga enkla svar – hållbarhet, växtbaserat och djurskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Komplicerade frågor har inga enkla svar. Det var mitt budskap i tidigare blogg och ett budskap som upprepas av allt fler. Jag lyssnar på AGFO-talk, Line Gordon, chef på Stockholms Resilience Centers viktiga budskap – hållbarhet har många viktiga kriterier; biologisk mångfald, mark – och vattenanvändning, klimatpåverkan, kväve- och fosforkretslopp och kemikalier. Dessutom måste vi beakta ekonomisk och social hållbarhet. Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige som också var där, kom med det förlösande: ”Hållbarhet måste också gälla djuren”. Jag lyssnar också av AGFO; samtal kring regenerativt lantbruk, som hur vi ska öka matjordens hälsa och öka kolinlagringen och Anita Falkeneks, KRAV uttalande på vårt samtal kring växtbaserad mat den 19 november. Min slutsats är att vi måste ha djur för att klara den biologiska mångfalden, öka kolinlagringen i mark, öka jordens hälsa där stallgödsel är en viktig del och minska svinnet genom att låta djuren förädla biprodukter från livsmedelsindustrin.

Därför blir jag både ledsen och oroad över att Konsumentföreningen Stockholm övertolkar EAT Lancet-rapporten och hävdar att vi ska äta max 100 g kött per vecka. Var finns konskevensbedömningen anpassat till svenska förutsättningar och hållbarhetsutmaningar? Man kan inte ta EAT Lancets lovvärda ambitioner på global nivå och översätta till regional nivå. När IVA och KSLA presenterade sin rapport kring hur jordbruket ska klara klimatmålen, var Christel Cederberg, Chalmers allvarligt upprörd över Stockholms Stads kostråd med radikalt minskad köttkonsumtion. Om vi inte ger stöd till grödor som vall som ökar kolinlagringen och betande djur, riskerar vi ökade monokulturer och utarmning av skogs- och mellanbygder. Stockholms miljöförvaltning säger att vi ska välja kött, som ger låga utsläpp av växthusgaser. Ska vi välja kyckling? Visst har den effektiva kycklingen mindre utsläpp av växthusgaser och branschen Svensk Fågel gör många bra saker, men det är tveksamt om produktionsgrenen i sig ökar den biologiska mångfalden och eller kolinlagringen.

I tisdags ordnade VI Konsumenter ett samtal kring växtbaserade alternativ till kött och mejeriprodukter. Bra och bred representation. Det vegetabiliska utbudet ökar kraftigt. Det har visat sig att andelen vegetarianer inte ökar, men vi äter fler vegetariska måltider. Men Karin Brynell, Svensk dagligvaruhandel (AGFO talks) – man köper inte som jag enskilda grönsaker och rotfrukter, utan färdigrätter, som både är dyra, sammansatta och ursprunget är ofta okänt. Mycket är sannolikt importerat även om tillverkningen skett i Sverige. Vi Konsumenter kommer så småningom med någon form av rapport och kommer fortsätta gräva.

Och så till slut Jordbrusverkets och det Vetenskapliga rådets djurskyddskonferens. BRA – en eloge. Glädjande att EU:s chefsveterinärer vill ha ett bättre djurskydd med exempelvis djurskyddsregler för mjölkkor. Frågan är hur man ska skapa opinion i andra medlemsstater också kring antibiotikaresistns. På KSLA ville man ha konsumenternas stöd. Intressanta forskningsprojekt presenterades. Albin Gräns forskar kring hälsa och djurskydd kring fisk – ett oerhört viktigt område. Om man mäter trycket på kornas klövar, bekräftas att kor ska gå på gräsmark. Trycket på klöven på betong är mycket större än på gräsmark. Ett bra argument för att behålla beteskravet. Jag har blivit utsedd att utvärdera SCAW och det Vetenskapliga rådet för djurskydd. Har ni synpunkter att skicka med så skicks till gunnela.stahle@gunnela.nu

Livets berg – och dalbana

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har ett jättespännande och engagerande liv. Föreningen Vi konsumenter har sedan flera år prioriterat hållbar produktion och konsumtion av mat. Det här är vår övergripande målsättning: Vi Konsumenter vill ha säker och spårbar mat producerad med respekt för miljö och klimat och med god djuromsorg. Risken för antibiotikaresistens ska minimeras ”. Sista veckorna har varit fulla av intressanta möten och aktivititeter kring antibiotika, djurskydd, hållbarhet och akvakultur.

Svensk Fågel bjuder föredömligt in djurskyddsorganisationerna för att presentera och diskutera aktuella frågor. Vi träffades i måndags. Det gjorde vi på Slakteriförbundet inom ramen för programmet Omsorg i Djurskötseln på 80- 90-talet. Vi väntade på LRF flera år, men nu bjuder LRF in. Djurens Rätt är dock inte tillräckligt rumsrena.

Frågan kring antibiotikaresistens har jag skrivit om många gånger. Jag har tidigare nämnt KSLA-seminariet 12 november. Representanter från SVA var verkligen saknade. En av dem som gjort mest inom detta område är ändå Christina Greko. Intressant var avraporteringen från FAO, WHO och OIE av Gunilla Eklund, Näringsdepartementet. Det sker saker och också inom FN:s Codex-arbete. Den högsta förbrukningen till djur sker i Asien, kanske inte så förvånande eftersom också tillverkning finns där. Den ligger skyhögt över Afrika. Afrika har ingen tillverkning och det är snarare brist på medicin som är ett problem. Mina slutsatser från historien är att det krävs samarbete och uthållighet. Åren 2013 – 2015 drev Consumer International och BEUC (EU:s konsumentorganisation) kampanjer mot antibiotika till djur. Men sedan dess är det tyst. Men sannolikt har ändå dessa kampanjer haft effekt. Det finns en uppfattning om att konsumentopinion är det mest effektfulla. Jag har väckt frågan hos ordförande för BEUC.

Svensk dagligvaruhandel har varit pådrivande genom sina gemensamma krav på leverantörerna sedan 2016. Nu går Axfoundation vidare med en bred referensgrupp. Jag och flera med mig, vill gärna se en koppling till djurvälfärd, inte minst därför detta prioriteras högt av konsumenterna. Ibland dyker synpunkten upp att vi skänker kunskap till våra konkurrenter om hur man ska minska behovet av antibiotika till djur. Men Sverige kan och ska dela sina erfarenheter hur man kan minska behovet av antibiotika. Det är en moralisk skyldighet. Det gjorde vi i EU mellan 1996 och 2003 för att övertyga EU om förbudet mot tillväxtbefrämjande antibiotika. Tillämpningen av EU:s förordning kring veterinärläkemedel blir en stor utmaning för många EU-länder.

KSLA har kommit med två rapporter: Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen och Svenskt Jordbruk 2030. Hållbarhetsfrågan dyker givetvis upp. Jag har hamnat i en spännande grupp, som vill utmana KSLA:s ungdomsgrupp. I kretsloppet finns demografi, konsumtion, tillväxt, ekonomi, sociala faktorer, komplexitet,som med energi och resurser ger ekologiska fotavtryck. Ingången ska inte vara koldioxid, utan kanske snarare hur ska vi klara oss med ett jordklot enligt WWF:s ekologiska fotavtryck eller FN:S sjutton hållbarhetsmål inom planetens gränser.

Och så det här med ensamheten. Det är närmare nio månader sedan som Bosse lämnade mig. Nu var de sista åren ganska tunga, men det fanns ändå någon att dela med – erfarenheter, upplevelser och god mat. Min värld är fylld av påminnelser. Vi hade många goda år tillsammans som ingen kan ta ifrån mig. Det är tufft ibland. Men nu bestämmer jag över mitt liv och ensamhet kan givetvis motarbetas. Gästböckerna både på Blanchegatan och på landet är fulla med besök. I går bjöd jag min äldsta vän Pauline på en lyckad soppa gjord på sötpotatis, lök, Garants utmärkta kålblandning, svartkål, grönkål och broccoli och så lite vitt vin, sherry och grädde. En god soppa i sällskap av en nära vän. Det är livskvalitet.

Jordbruk, livsmedelsproduktion och maten vi äter är komplexa system som mår dåligt av förenklingarr

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag är djupt oroad över att den enorma fokuseringen på växtbaserad mat, gör att samhället; beslutsfattare, myndigheter, media, livsmedelskedjans aktörer och konsumenter minskar uppmärksamheten och viljan att se till att de djur, som vi vill ha och behöver, får det skydd de behöver i form av lagstiftning och andra regelverk. Än så länge rangordnas djurvälfärd mycket högt bland konsumenter, men hur länge?

Katastrofal förenkling kan leda helt fel. Budskapet i DN den 3 november som – ät mer nötter och du slipper en förtidig död är ett sådant exempel. Om man sedan i förenklingen av miljöeffekterna tar bort kemikaliebelastning och biologisk mångfald blir det väldigt problematiskt. Att äta mat som är nyttig är också bra för miljön säger den amerikanska professorn Jason Hill i DN den 3 november. Så långt låter det väl bra, men när Jason Hill ger sig in på att sortera ut effekterna på enskilda livsmedel och hävda dess miljöeffekter då blir det mer förvirrande för oss konsumenter och faktiskt missvisande. I DN-beskrivningen använder man också begreppet miljöpåverkan slarvigt. Man hävdar exempelvis att idisslare som betar har lika stor miljöpåverkan som industriuppfödda djur, då de lever längre och släpper ut mer metan totalt. Men hallå! Jag vill inte välja biff från feed lot-uppfödda stutar som utfodras med majs och soja, fått antibiotika och hormoner och som inte berikar den biologiska mångfalden. Och för den delen vill jag inte ha svenska ungtjurar, som fötts upp på stall utfodrade med mycket spannmål. Vall och bete bidrar till kolinlagring och det eftersträvade svenska mosaiklandskapet. Gör som Jenny Jewert föreslog, gör tjurarna till stutar och släpp ut dem på bete. Då lutar jag mig hellre mot WWF:s Fisk – och Köttguider, som trots förenklingar pekar på komplexiteten. Köttguiden har klimat, biologisk mångfald, kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika som kriterier i rangordningen.

Jag trodde vetenskapen kring kost och hälsa enats om att det inte finns enskilda livsmedel som är lösningen på hälsoproblem. Vi äter inte enskilda råvaror, utan hela vår kost ska se till att vi får näring, proteiner, fett och kolhydrater i rätt proportioner och förse oss med viktiga spårämnen, vitaminer och fibrer. Människan precis som grisen är allätare. Vi har inga rovdjurständer och ingen vom gjord för gräsätande. Dessutom ska maten vara säker. Det känns som denna aspekt helt har försvunnit i debatten. För att inte tala om den livsviktiga frågan kring ökande antibiotikaresistens. Eftersom hur och var livsmedlen produceras påverkar ekosystemen, klimatet, djuren och den biologiska mångfalden har det sedan några år funnits en strävan att förena hälsa och i första hand miljöaspekter. Livsmedelsverkets kostrekommendationer är ett sådant exempel. EAT Lancet rapporten hade detta fokus, men har som artikeln i DN visat inneburit oacceptabla förenklingar. Vi bör och ska minska den svenska köttkonsumtionen, men vi kanske inte ska sträva efter en växtbaserad kost, där importen ökar och därmed belastningen av bekämpningsmedel. Varje region i världen måste utgå från sina egna förutsättningar. Det finns ju områden på jorden, där befolkningens överlevnad beror på att man får protein från betande djur.