”Det är djurvälfärden vi får betalt för” Arla kan och måste högre premiera bete för kor.

Det går utmärkt att marknadsföra svensk lagstiftning som starkt försäljningsargument. ”Det är djurvälfärden vi får betalt för” sa för några år sedan Jonas Tunestål då VD för danskägda slakteriföretaget KLS Ugglarp. Och det är kanske framför allt svenska djurskyddsregler för grisar som är ett starkt argument för svenskt griskött. Marknadsföring av svenskt djurskydd har varit framgångsrikt och marknadsandelarna har ökat från 70 % till i dagsläget över 80 %. Det handlar om grisknorrar, om större utrymme, att inte stänga in suggor i trånga bås samt självklart en låg antibiotikaförbrukning. Hur kommer det sig att ett av Sveriges största slakteri ägt av Danish Crown ser svenska mervärden som en tydlig konkurrensfördel medan svenska mjölkbönder och LRF snarare ser svenska djurskyddsregler som en nackdel. Trots att djurvälfärd är ett av Svenskmärkningens starkaste argument.

Lagstiftning måste vara grunden när marknaden inte kan lösa utmaningar kring miljömässig, ekologisk eller social hållbarhet. Men företagens kvalitetsbetalning har alltid varit ett sätt att stimulera produktionen i hållbar riktning. Mejeri- och slakteriföretag inför nu hållbarhetsersättning till sina leverantörer. I första hand premieras åtgärder som minskar klimatpåverkan. Men hur står det till med värden som premieras högt av konsumenterna d v s djurvälfärd och friska djur. Arla har fått berättigad kritik för sin hållbarhetsersättning som med fokus på klimat (49 poäng) och mindre på biologisk mångfald (8 poäng varav bete två poäng). Det missgynnar gårdar med mer extensiv produktion, men som medger större biologisk mångfald och högre djurvälfärd. Betecknande är att danska mjölkproducenter med mer intensiv produktion fick högre poäng än svenska. Nu finns världens chans för Arlas hållbarhetsersättning att ge högre betalning till mjölkleverantörer som har sina kor på bete. Intressant är att på Arlas hemsida lyfts kornas sommarlov och värdet av bete. Ska inte kvalitetsbetalning också avspegla det som värderas högt av konsumenterna?

KSL Ugglarp ser ett värde i att ha stor andel på den svenska marknaden trots att det faktiskt konkurrerar med Danish Crowns möjlighet att komma in på den svenska marknaden. Arla däremot förutsätts optimera sin produktion och tillverkar kanske hellre mjölkpulver än ost i Sverige och säljer gärna dansk ost i Sverige. Ett dilemma har också alltid varit Arlas likaprismodell d v s alla Arla-bönder i alla länder får samma avräkningspris på levererad mjölk. Men nu sker som nämnts en möjlighet att premiera mjölkleverantörer som presterar enligt uppsatta kvalitetskrav.

Svenska mjölkbönder äger det starkaste svenska mervärdet – betande kor. Tydligt och högt uppskattat av konsumenter och dagligvaruhandel. Vem blir inte glad av att se glada kor som släpps på bete och som också utnyttjas friskt av mejerierna för att skapa förtroende och intresse för mejeriprodukter. Det finns vissa mantra som upprepas av inte minst Sveriges Mjölkbönder och kanske också av LRF. Det går inte att marknadsföra svensk lagstiftning och stora delar av svensk mejeriindustri ägs av internationella bolag som inte är beredda att marknadsföra svenska mervärden. Arla är ett internationellt mejeriföretag och en kooperativ förening som ägs av 8 000 mjölkbönder i Sverige, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Luxemburg och Nederländerna. I Sverige finns cirka 2 000 ägare. Skånemejerier är ägt av franska Lactalis. Marknadsandelen för svenska mejeriprodukter är ca 70 %, där sorgebarnet är svensk ost, där 30 % av den ost som konsumeras i Sverige är svensk. Jag har aldrig förstått varför man inte kan kommunicera att svensk ost bidrar till betande kor och ett vackert svenskt landskap.

Djurskydd och djurvälfärd är att skydda djur mot sjukdom

Det har uppstått en konstig diskussion kring att svenska djurskyddsbestämmelser inte explicit medverkar till bättre djurhälsa, högre produktion och mindre behov av läkemedel. Skälet skulle vara att det finns väldigt lite regelrätt forskning som bekräftar effekten av olika nivåer på djurskyddsregelverk på djurhälsan eller produktionen. Kanske inte så konstigt egentligen eftersom det skulle kräva omfattande och långliggande försök. Sambanden mellan skötsel och djurmiljö och sjuklighet är komplicerade. Många faktorer samverkar och påverkar smittrycket.

Det finns skäl att påminna om djurskyddslagen från 1988 med medföljande förordning och djurskyddsföreskrifter. Den nya djurskyddslagen innebar ett nytt grepp, där syftet var att inte bara skydda djuren från lidande utan också mot sjukdom. Så här lyder § 2 Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. 4 § Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Detta känns motsägelsefullt att ifrågasätta att djurskyddslagstiftningen inte främjar djurhälsan och medverkar till friska djur. Det finns en etablerad uppfattning om att exempelvis den av Sverige beslutade restriktionen av tillgång till antibiotika 1986 bidrog till svenska djurskyddsregler som främjar en god djurhälsa. De kom i samband med den nya djurskyddslagen 1988. Nu kunde man utnyttja den kunskap man skaffat sig kring förebyggande djurhälsovård. I många avseenden omformades god praxis som tillämpades av skickliga uppfödare som främjade god djurhälsa till djurskyddsregler för att tillämpas av alla. Sjuka djur inte minst subklinisk sjuklighet innebär minskad tillväxt och reproduktion. Stress belastar immunförsvaret

Duktiga grisuppfödare hade börjat släppa loss sina suggor och tillämpa s k planerad produktion. Det gällde också lämplig avvänjningsålder för smågrisar, sektionering, begränsade avdelningsstorlekar för att minska smittspridningen och ytkrav. Man vet att tidig avvänjning kan provocera fram avvänjningsdiarree. Och alla veterinärer kan exempelvis intyga djurhälsoproblem med överbeläggning. Omgångsuppfödning är ett bra exempel på att minska smittrycket.

För alla djurslag ställs krav på stalluftens kvalitet och bullernivåer. Även djurskyddsskrifterna för nötkreatur innehåller tydliga regler för att minska riskerna för sjuklighet exempelvis mottagningstallar och omgångsuppfödning för specialiserad nötköttsuppfödning.

När den nya djurskyddslagstiftningen beslutades 2018 är målsättningen också att skydda djur från sjukdom 2 kapitlet 1 § Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. 2 § Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att
1. deras välfärd främjas,
2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och
3. beteendestörningar förebyggs.

.

Konkurrenskraft är mer än sänkta kostnader

Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd är titeln på den utredning som ingick i Tidö-avtalet. Vi kanske ska tacka Sverigedemokraterna för att utredningen kom till stånd med start 1 april 2023. Utredaren Elisabeth Nilsson ska lämna rapport senast 30 juni i år. Inte mycket tid med en lång innehållsförteckning. Med tanke på titeln är det väl inte så konstigt att det finns en hänvisning till Konkurrenskraftsutredningen från 2015 i utredningsdirektivet. Men det är nästan 10 år sedan. Prognosen över utvecklingen av svenskt jordbruk då var oroande. Ett alternativ som diskuterades var en harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå och att ytterligare svenska åtgärder skulle ske i form av branschöverenskommelser.

I dag uttrycker sig den samlade lantbruksnäringen på ett helt annat sätt. Det finns ett mycket starkt stöd och stolthet för den så kallade svenska modellen med förebyggande arbete i samverkan mellan bransch och myndigheter liksom för den svenska djurskyddsnivån. Det råder stor samstämmighet i att Sveriges förebyggande, långsiktiga och gemensamma arbete för god djurvälfärd, djurhälsa och smittskydd samt låga, ansvarsfulla antibiotikaanvändning utgör värdefulla mervärden för den svenska livsmedelsproduktionen. Man ser ett värde i att EU vill höja djurskyddsnivån i lagstiftningen, men en harmonisering av svenska djurskyddsregler diskuteras inte i dagsläget. Det är viktigt att konstatera att för några år sedan beslutade LRF på sin förbundsstämma att man kan acceptera dagens nivå på djurskydd i lagstiftningen, men inte mer regelverk. Då är det intressant att betrakta EU- kommissionens ambitioner och att många EU-länder inför skärpta djurskyddskrav över svensk nivå.

Omvärlden ser helt annorlunda ut idag än 2015. 2016 kom den efterlängtade märkningen Från Sverige. Svenskmärkning AB ägs av Svensk Dagligvaruhandel, Livsmedelsindustrierna LI och LRF. Svenskmärkningen har varit framgångsrikt och uppskattas av konsumenterna. Kommunikationen bygger till stor del på svenska mervärden där svenskt djurskydd ligger högt. Svenskmärkning gör årliga konsumentstudier. Djurskydd rankas högt ca 70 % i samtliga studier. Att beredskapsaspekterna har inkluderats i konsumentstudierna har inte minskat rankingen. I SIFO/Kantar från oktober 2023 hamnar djurvälfärd på andra plats med drygt 80 % efter vikten av den egna hälsan. EU:s konsumenter prioriterar djurskydd högt och vill ha skarpare regler. Det här är ingen fråga som löses av marknaden.

Riksdagen fick sin chans att tycka till kring en ny djurskyddslag 2018, som trädde i kraft 2019.
Riksdagen ställer sig bakom den nya djurskyddslagens målsättning att skydda djur från lidande och sjukdom och ge djuren rätt till naturligt beteende. Djurskyddsförordningen innehåller till stora delar samma förtydligande som i djurskyddslagen från 1988 d v s exempelvis förprövning av djurstallar, att värphöns ska ha tillgång till sittpinne, rede och sandbad, grisar ska hållas lösgående, strömedel till grisar och kalvar och beteskrav för mjölkkor. Och djurskyddsföreskrifterna måste utgå från lagens ambitioner – inte minst gäller det kravet på att djurs ska kunna utföra naturliga beteenden som de är starkt motiverade för exempelvis bobyggande hos suggor och bete för nötkreatur och får.

Marknadsandelarna för svensk animalier sjönk i samband med EU-inträdet. Intresset från dagligvaruhandeln för import var stort och det fanns en debatt kring dyra livsmedel. Det har skett en ordentlig återhämtning och särskilt efter 2013 ökade den svenska marknadsandelen för i stort sett alla animalier till mellan 60 – 100 procent. Sorgebarn är lammkött och ost. Att andelarna minskar från 2022 är förklarligt med tanke på inflation och ökade priser. Enligt uppgift håller ändå svenskt kött och mejeri ställningarna, medan importen av kyckling har ökat.

Dagligvaruhandeln har under senare år kraftfullt försvarat svensk mat. ICA har sedan många år ett nära samarbete med LRF, och har nyligen deklarerat i Land Lantbruk att man vill fortsätta stödet till svenskt jordbruk. Dagligvaruhandelns hållbarhetsråd har 2021 uttalat sitt stöd för det svenska beteskravet för kor som ett av de starkaste mervärden för svensk djurhållning och svenska produkter. I Axfoods rapport Mat 2030 från 2023 deklareras samma ståndpunkt, liksom att man vill märka kött från betande djur.

Slutsatsen är att konkurrenskraft verkligen är mer än sänkta kostnader. Budskapet i min tidigare blogg var också att när det gäller svenskt djurskydd måste man också skatta intäkter av svenska djurskyddsregler i form av friska och högproducerande djur. Det känns synnerligen motiverat att också värdera och marknadsföra sina unika svenska mervärden.

Vem räknar på intäkterna av svenskt djurskydd?

Ingen vill på allvar ägna sig åt att skatta vinsterna med svenska djurskyddsregler – inte bara konsumentförtroende utan faktiska vinster med friska djur och högre produktion. Ingen kan väl påstå att svenska djurskyddsregler har hindrat duktiga djurbönder att uppnå en produktion i världsklass.

Hur kommer det sig att Sverige har EU:s friskaste djur och lägsta antibiotikaförbrukning! Dessutom har vi nästan världens högsta tillväxt hos våra svenska grisar och våra mjölkkors avkastning ligger i topp. Det kan inte bara bero på en framgångsrik avel och att vi har lyckats hålla djursjukdomar utanför landets gränser. Vi är många som hävdar att svensk djurskyddslagstiftning, som sedan djurskyddslagen 1988, syftar till att skydda djur från lidande och sjukdom och ge djuren möjlighet att bete sig naturligt har bidragit till friska djur som utnyttjar sin produktionspotential.

Det var budskapet från femton tunga forskare när utredningen ”Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd, LI 2023:01” presenterades i februari förra året. Syftet med svensk djurskyddslagstiftning är att verka förebyggande d v s undvika dåliga djurmiljöer, felaktigt utformade djurstallar, olämplig utfodring och sjukdomsprovocerande uppfödningssystem. Sedan finns självfallet den etiska dimensionen. Ska vi använda djur för att producera mat, ska vi behandla djuren med respekt och ge möjlighet till ett drägligt liv. Och detta är inte bara ett svenskt synsätt utan EU-kommissionen har konstaterat att det finns ett mycket starkt medborgartryck att behandla våra livsmedelsproducerande djur, men även sällskapsdjur, bättre. Och det löser inte marknaden som jag skrivit om i tidigare blogg 5 december 2023. Varför skulle annars EU vilja skärpa regelverket. EFSA (European Food Safety Authority ) har också gjort ett stort antal genomgångar av djurskyddsproblem och förslag till åtgärder. EFSA har ju bl a föreslagit att kor bör ha tillgång till bete. Och glöm inte att vissa medlemsstater nu faktiskt går före med skärpta djurskyddsregler – över Sveriges nivå.

Jag minns ett sorglig uttalande från en regionsförbundsstämma i väst som tyckte det var dags att avsluta experimentet med svensk djurskyddslagstiftning. Jag lyckades i Land få in ett uttalande där jag skrev att det svenska experimentet bidragit till hög produktion men också till EU:s lägsta antibiotikaförbrukning. Svenskt djurskydd kostar pengar! Detta upprepas med en dåres envishet av vissa politiker och representanter för näringen och ingår i utredningens direktiv. Mycket har också hämtats från Konkurrenskraftutredningen från 2015 ( LRF:s inspel medförde att jag gick ur LRF samma år). Jag skulle hävda att påståendet bygger på dålig kunskap. Det finns inga aktuella beräkningar av kostnader och intäkter av svenskt djurskydd. Det är klart att det går att räkna på kostnaden för att använda halm i svinuppfödningen, bygga med större ytor eller bedöva i samband med operativa ingrepp. Men att bra djursmiljöer ger bättre produktion undviks i diskussionen. Det hävdas att det saknas forskning och det är ju sant. ”Den svenska modellen – hävstång eller ok för svensk svinproduktion” (Jonasson L et al 1997) visade att i jämförelse med dansk grisproduktion som tillämpade antibiotikatillsats i foder och EU:s djurskyddsregler, hävdade sig svensk uppfödning mycket väl med striktare djurskyddsregler och utan antibiotika generellt i foder. Kostnaden för den svenska modellen var marginell. Den visade också att man inte kan ta en enskild regel utan måste titta på samspel mellan regler. På ett seminarium som ordnades av regeringskansliet 1998 redovisades bl a resultaten och resonemang och argument för att EU skulle anta ett förbud mot antibiotika i förebyggande syfte. Vilket man så småningom gjorde. Förbudet infördes 2006. Dokumentet är en bra historiebeskrivning. Läs och begrunda utifrån dagens perspektiv

Läs hela artikeln »

Det räcker inte med att tala om klimatåtgärder och hälsa

Den som hävdar att krav på åtgärder för att öka den biologiska mångfalden avvänds som slagträ för att skymma krav på klimatåtgärder, har fel. Vi måste arbeta med både och. Och det räcker inte. Vi måste producera mat även i fortsättningen och då måste vi rädda våra livsnödvändiga ekosystem och inte fortsätta att utarma våra jordar. Vi måste producera mer mat utifrån den jord vi har på ett hållbart sätt. Ser man på hur vi dagsläget överskrider de flesta av planetens gränser inser att vi måste arbeta med klimatåtgärder, öka den biologiska mångfalden, minska läckaget av kväve och fosfor till haven, minska användningen av kemikalier, hantera bristen på färskvatten, landanvändningen och begränsa novel entities (Include emissions of toxic compounds such as synthetic organic pollutants and radioactive materials, but also genetically modified organisms, nanomaterials, and micro-plastics). Sedan många år har Sverige i riksdagen beslutade miljökvalitetsmål som i många avseenden täcker in flera av planetens gränser. Släpp in dessa mål liksom generationsmålet i debatten.

Självklart ska svenska kostråd verka för bättre hälsa hos befolkningen och förse olika befolkningskategorier med tillräcklig näring. Men om man hävdar att vi från hälsosynpunkt lika väl kan importera vår mat, rekommenderar jag att läsa Naturvårdverkets Prince-rapporter från 2014 respektive 2018. Den visar att importerade livsmedel står för högre klimatavtryck och en stor del av konsumtionens påverkan av bekämpningsmedel och antibiotika.

Problemet är att forskningen är i obalans. Forskningen på åtgärder och indikatorer för klimat är mångdubbelt större än kring exempelvis novel entities. Detta har studerats av Christel Cederberg, Elin Röös m fl. Slutsatsen är att man i dagsläget svårligen kan fastställa kriterier för hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion som beaktar flera av de viktiga hållbarhetsaspekterna. Det är bl. a kritiken mot NNR, de nordiska näringsrekommendationerna. Och det gäller också regeringsuppdraget kring mål och indikatorer för hållbar och hälsosam konsumtion av livsmedel. Klimatåtgärderna i NNR har fått för stor tyngd, medan övriga hållbarhetsaspekter och motsättningarna mellan olika planetens gränser inte har lyfts. Många av inspelen till NNR har pekat på obalansen i NNR:s slutsatser. Och Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten har svårigheter med att formulera mål och indikatorer kring biologisk mångfald.

Fokusering på minskad klimatpåverkan i jordbruket driver mot ökad intensitet i växtodling och djurhållning. Risken är stor för fortsatt odling i monokulturer, ökad användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel och fortsatt utarmning av våra odlingsbara jordar. Ökad konsumtion av baljväxter gynnar exempelvis inte en minskad användning av bekämpningsmedel. Krav på minskade utsläpp av växthusgaser gynnar kycklinguppfödning och tjurar på stall och missgynnar ekologisk produktion och betande djur. En minskning av köttkonsumtionen måste ske på rätt sätt. Klimatåtgärder inom livsmedelsproduktionen bör i första hand fokusera på ett fossilfritt jordbruk (handlingsplan finns), inklusive fossilfri gödsel och att öka kolinlagringen. Att föra tillbaka växtnäring från samhället till jordbruket har hög prioritet.

Jordbruket måste förändras för att få jordbruksmarken att producera mer mat med mindre insatser. Man kan kalla det regenerativt jordbruk, agroekologiskt eller conservation agriculture där man maximalt utnyttjar fotosyntesen genom att hålla marken grön så länge som möjligt. Kolinlagring och jordhälsa gynnas genom att minska jordbearbetningen. Livskraftiga grödor minskar behovet av bekämpningsmedel. Växtföljder med fleråriga grödor, som vall, har stora fördelar. Gårdar med nötkreatur har högre kolinlagring än gårdar med gris eller kyckling.

Gott Nytt År Jag hoppas det blir bättre än2023

Jag har två böcker på mitt nattduksbord ”Det levande” av vännerna Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren och ”Jordbruk för jorden” av Göte Bertilsson och Peter Sylwan. Båda berikande och kunskapshöjande. ”En värld för alla” finns också där. Dessutom plöjer jag igenom ett förslag till slutrapport från KSLA- projektet ”Bruka utan att förbruka”. Ett fantastiskt projekt med deltagare med stor kompetens och engagemang. I två dagar har jag också ägnat mig åt att ge synpunkter på Djurskyddets Sveriges principprogram. De första dagarna på året ägnas åt en riktig utmaning – EU-förslag till reviderad transportförordning för djur. Kanske avspeglar detta min fantastiska värld, där jag även i min ålder, får berika mig med nya kunskaper och insikter och kanske också påverka utvecklingen. Då betyder påhopp från Sveriges Mjölkbönder (se tidigare blogg) knappast något, även om det är olustigt.

Jag har tidigare tittat tillbaka på min långa yrkeskarriär inom jordbruket. Peter Sylwans bok och inlägg i Bruka utan att Förbruka, ger intressanta perspektiv och glädje över att ha fått vara med under en spännande tid. En tid, då man fått träffa en fantastiskt mängd kloka och spännande människor. Nu har flera lämnat jordelivet och andra har gått i pension. Innan jul avtackade jag en vän och kollega sedan början av 90-talet Hans Andersson, LRF Mjölk. Vi drev tillsammans ett antal roliga, kreativa och inte minst framgångsrika projekt som IDL, informationsgruppen för djurhälsa och livsmedelssäkerhet. Så många härliga möten, där omgivningen förundrades över alla högljudda skratt. Och nätverket mot antibiotikaresistens som träffades i augusti på Cirkusberget i många år ända fram till 2016. Först seminarium med workshop, sedan bad, drink och middag med högt i tak.

Den taskiga sommaren med torka och skyfall och dåliga skördar och dålig spannmålskvalitet, påminner mig om mina år på Skördeskadeskyddet, Statiska Centralbyrån 1968 – 1971. Skördeskadeskyddet fanns på regleringstiden d v s regleringsmedel avsattes för att kompensera bönderna för extrema skördeförhållanden– en fantastisk modell. Normskördar fastställdes inom ett stort antal områden. Bondens avvikelse från normskörd gav ersättning. När jag anställdes fanns 4000 besvärsskrivelser som väntade på svar, som blev mitt jobb. Ett skördeskadeskydd hade varit läge att ha som kompensation ett år som i år. Men det finns ju inga regleringsmedel. Chefen Eje Sandkvist var en bra chef. Det var han som tydligt sa till mig att göra mitt examensarbete och ta ut agronomexamen, vilket jag gjorde 1971. Det var 7 år efter starten på Ultuna 1964.

Vad blir det av 2024? Vi har ett EU-parlamentsval i juni. Jag känner stor oro över att negativa högerkrafter får ökat utrymme. Det finns ju också stor risk för att nuvarande kommissions ambitioner kring Farm to Fork kommer nedmonteras. Det som jag kallar djurskyddsutredningen ska avrapporteras 30 juni. Det är inte mycket tid till dess. Man kan oroa sig över att det finns ett behov av att föreslå regeländringar som, man tror, kan öka konkurrenskraften. När det kanske är tvärtom. En av de viktigaste åtgärderna är kanske att öka konkurrenskraften genom att rekrytera flera bönder till en svensk djurhållning som präglas av såväl effektivitet, djurvälfärd och god djurhälsa – kvaliteter som värderas högt av svenska konsumenter. EU-kommissionen har inte presenterat det förväntade paketet av nya djurskyddsregler 2023. Vad kommer hända 2024? Det är bara regler för djurtransporter och hund och katt som presenterats.

Ska vi ha en god beredskap måste vi ha en svensk hållbar produktion som gynnar svensk hållbar konsumtion. Det bör också vara grunden för svenska kostråd, där regeringsuppdraget kring konsekvensanalyserna av NNR ska redovisas senast den 30 april. Under året ska vi få nya kostråd. Det är självklart att kostrekommendationer ska utgå från att främja en god hälsa och tillräcklig näringstillförsel till olika befolkningsgrupper. Men om vi nu också vill tillförsäkra att konsumtionen bidrar till en hållbar produktion gäller det att beakta flera av planetens gränser än bara klimatpåverkan. Nu gäller det att vara optimistisk och tro att kloka krafter vinner.

Vad ägnar sig Sveriges Mjölkbönder åt– och till vilken nytta?

Jag hävdar att i tuffa tider är det bra att ha vänner och ägna sig åt en saklig debatt snarare än att komma med okunniga och dåligt underbyggda påståenden, som Sveriges Mjölkbönder gör i en andra omgång i ATL som svar på Djurskyddet Sveriges och Vi Konsumenters svar. I tuffa tider blir svenska mervärden och konsumenterna stöd allt viktigare i relation till import. Sveriges mjölkbönder borde väl snarare vända sig till de mejeriföretag de äger. Så här skrev jag i min blogg 14 november, Läs den Claes Jonsson! ”Personligen tycker jag att Arla ska betala mer till svenska mjölkbönder för högre etisk kvalitet – betande kor. Men Arlas ett-prismodell – d v s samma pris till alla Arla-medlemmar oberoende av nationell tillhörighet hindrar. Dessutom har Arla straffat många svenska mjölkbönder genom sin hållbarhetsbetalning med fokus på klimatavtryck och som straffar bönder som gynnar biologisk mångfald.” Vad gör Arla och andra bondeägda mejeriföreningar för att öka marknadsandelen för svensk ost från dagens 30 procent – exporterar mjölkpulver?

Som jag framförde redan 2021 på KD:s Magnus Oskarssons mjölkdag i riksdagen, så finns det större utmaningar för svensk mjölkproduktion än det svenska beteskravet. Mjölkkonsumtionen minskar och importen av ost har ökat kraftigt senare år. Kornas metanutsläpp bidrar till att peka ut osten som klimatbov. De nordiska näringsrekommendationerna NNR och utredningen kring mål och indikatorer för hälsosam och hållbar livsmedelskonsumtion har signalerat att all animalieproduktion bör minska av miljöskäl. Och det gäller inte bara kött. Nu utarbetas svenska kostråd. Genom KSLA har jag med flera bidragit till att lyfta andra frågor än klimatfrågan. KSLA har konstaterat att det finna en obalans i forskningen där klimataspekter med LCA överskuggar andra hållbarhetsmål. Jag har i en mängd bloggar lyft den svenska kons och den svenska vallens viktiga roll för svenska miljömål som ett rikt odlingslandskap, biologisk mångfald, kolinlagring och minskad bekämpningsmedelsanvändning. Och nu hamnar också beredskapsfrågan i fokus. Livsmedelverket har gett i uppdrag till SLU, Mistra future foods att utreda konsekvenserna av NNR-anpassade kostråd. Jag har löpande en bra och nära kontakt med LRF Mjölk i dessa viktiga frågor.

Det finns säkert medlemmar i föreningen Sveriges Mjölkbönder som tycker det är härligt att ordföranden Claes Jonsson gör personangrepp och klämmer åt mig, som sitter på två stolar Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige. Men till vilken nytta?

Ett totalt marknadsmisslyckande – holländskt kalvkött

Ibland dyker det upp synpunkter på att vi inte behöver en mängd detaljerade djurskyddsregler. Bönderna vet bäst vad djuren behöver. Sveriges mjölkbönder brukar ibland framföra sådana synpunkter. Är man marknadsliberal kan man anse att marknaden ska lösa eventuella djurskyddsproblem genom att sluta köpa. Utan att på något sätt jämföra med svenska mejeriprodukter finns ett skräckexempel på att marknaden inte fungerar. Många i Europa vill ha vitt kalvkött, men man kan också finna holländskt kalvkött även i svenska butiker och på krogen. Holländsk kalvuppfödning strider mot alla tänkbara krav på en rimlig djurhållning. Man skattar att ca miljoner kalvar drabbas. Unga kalvarna hämtas från många andra länder till Holland. Unga djur är känsliga för transport och dessa transporteras långa sträckor och blandas, vilket innebär att de smittar varandra. Uppfödningen är helt antibiotikaberoende. De placeras ensamma i små karga boxar. För att få det vita köttet är fodret fattigt på järn och grovfoder ges väldigt snålt. För att uppnå de järnvärden som djurskyddsdirektivet kräver ges järninjektioner. En sjuk produktion. Sluta sälja holländskt kalvkött i butik och på krogen!

Att överlåta till marknaden att lösa djurskyddsproblemen är helt oacceptabelt från djurskydds-och konsumentsynpunkt. Marknadsekonomin har generellt sett fördelar framför andra ekonomiska system. Men marknadsekonomin klarar inte av resurshushållningen och kollektiva nyttigheter, som miljöaspekter, klimatpåverkan, bevarande av biologisk mångfald och den etiska dimensionen om hur vi behandlar våra djur som ger oss våra livsmedel. Det är en fråga som berör många och som skapar stort engagemang. Marknadsekonomin behöver stödjas med kloka regelverk för att motverka olika typer av marknadsmisslyckanden. Det är orimligt att kräva att konsumenterna genom sina val ska främja en acceptabel miniminivå för en god djurvälfärd. Svenska konsumenter måste känna trygghet i att svenska djurskyddsregler ger en acceptabel nivå på hur djuren, som ger oss våra livsmedel hålls och sköts. Därför har vi en djurskyddslag som beslutades av riksdagen senast 2018.

Sverige och EU har en djurskyddslagstiftning som sätter gränser för hur vi behandlar våra djur och som ska främja god djurhälsa och djurvälfärd. Konsumentstudier i såväl Sverige som i EU visar på stort engagemang bland medborgarna. Kantar/ Sifo oktober 2023 visar att ett gott djurskydd kommer på andra plats när det gäller vad som är viktigt för konsumenterna. Medborgarkrav i EU är skälet till att såväl parlamentet och Kommissionen föreslår kraftfulla skärpningar av gällande djurskyddslagstiftning inom unionen. EU-barometern från oktober2023 säger att: 84% of Europeans believe that the welfare of farmed animals should be better protected in their country than it is now. A similar number (83%) support limiting the transport time of animals. Almost three quarters of respondents (74%) support better protection of the welfare of pet animals in their country and 90% of Europeans consider that farming and breeding practices should meet basic ethical requirements.

Skärpningar i EU:s djurskyddslagstiftning ligger inom ramen för EU:s satsning Farm to Fork. EFSA har i ett flertal rapporter kartlagt befintlig kunskap och utmaningar och lösningar från djurvälfärdssynpunkt för flera olika djurslag . Bland annat föreslås att kor ska ha tillgång till bete. Det pågår ett intensivt arbete inom ramen för det forum som heter Animal Welfare Platform för att ge underlag till en reviderad EU-lagstiftning. Denna har inte levererats vilket skapar frustration både hos djurskydd- och konsumentorganisationer som bondeorganisationer. Om man tittar på vad som händer i Sveriges konkurrentländer, som Tyskland, Danmark och Finland kan man konstatera att Sverige inte alltid ligger i topp djurskyddsmässigt.

Vi Konsumenter – den djurvänliga konsumentföreningen

Sveriges Mjölkbönder har ställt ett antal frågor kring det svenska djurskyddet i tidningen ATL till Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige. Man pekar speciellt ut mina dubbla roller Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige och att vi samarbetar med Djurens Rätt. Ett svar från båda organisationerna har skickats till ATL.

Föreningen Vi Konsumenter vill vara en röst för alla de många (ofta 70 – 80 % i konsumentenkäter) svenska konsumenter som värnar om djuren och värderar det svenska djurskyddet högt. Det är skälet till att Vi Konsumenter prioriterat djurskyddsfrågorna i flera år. Vi har samarbetat med samtliga djurskyddsorganisationer, med konsumentorganisationer och miljöorganisationer i debattinlägg i media och speciella kampanjer där vi ansett att detta gynnar djurskyddet och svenska konsumenter. Speciellt har det gällt att vi vill att svenska kor även i fortsättningen ska ha rätt att beta. Att vi samarbetar med Djurens Rätt innebär inte att vi delar deras värderingar kring djurhållning. Vi Konsumenter accepterar att vi håller djur för att producera mat. Vi har också argumenterat för att djur kan ha en viktig roll i en hälsosam och hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion. Om detta går att läsa på www.vikonsumenter.org.

I den senaste konsumentstudien från Kantar/Sifo från oktober i år kommer djurvälfärd på andra plats med 81 % om vad som är viktigt från hållbarhetssynpunkt när man handlar mat. Hälsa kommer först med 86 %. Svenskmärkningen AB har avläst konsumententattityder årligen sedan 2018. Drygt 70 procent av svenska konsumenter anser att ett gott djurskydd är viktigt när man väljer svenska råvaror. I YouGovs undersökning 2021 tycker 82 % också att det är viktigt djuren behandlas väl. Att djuren får vistas ute är mycket viktigt eller viktigt för 72 % av 1000 tillfrågade. Det stämmer väl med en konsumentstudie från Svenskt Kött 2020, där 73 % av de tillfrågade ansåg att god djurhållning innebar utevistelse för djuren. Svensk dagligvaruhandel har lyft det svenska beteskravet för mjölkkor som det starkaste mervärdet för inte bara svenska mejeriprodukter utan för svenska råvaror i allmänhet. Detta har vid ett flertal tillfällen kommunicerats till Sveriges mjölkbönder, som i många år ifrågasatt det svenska kravet på kornas rätt till bete.

Nu är tuffa tider för svensk matproduktion med inflation och höga matpriser och ändrat konsumentbeteende. Man väljer bort ekologiskt och fokuserar på EMV och billigare produkter. Men svensmärkta produkter klarar sig bra. Trots det rådande världsläget och de stigande kostnaderna för hushållen ökar försäljningen av Från Sverige-märkta produkter inom dagligvaruhandeln. Färska siffror från NielsenIQ* visar att försäljningen under kvartal ett 2023 utvecklas i samma goda takt som under helåret 2022.

Just nu pågår regeringens utredning ” Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd”. I somras ordnades tre hearingar. Inbjudna var organisationer och företag från lantbruksnäringen, konsument- och djurskyddsorganisationer. Sammanfattningsvis säger utredaren att det finns ett mycket starkt stöd för den så kallade svenska modellen med förebyggande arbete i samarbete mellan bransch och myndigheter liksom den svenska djurskyddsnivån. Det råder stor samstämmighet i att Sveriges förebyggande, långsiktiga och gemensamma arbete för god djurvälfärd, djurhälsa och smittskydd samt låga, ansvarsfulla antibiotikaanvändning utgör värdefulla mervärden för den svenska livsmedelsproduktionen. Det är inte heller den svenska djurskyddslagstiftningen specifikt som lyfts upp på hearingarna som ett huvudsakligt hinder för stärkt konkurrenskraft. Detta är någonting som också framförts av representanter för lantbruksnäringen i Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion.

När det gäller möjlighet att ge svenskt EU-stöd till djurskyddsåtgärder över gemensam EU-nivå gjorde Vi Konsumenter följande inspel till landsbygdsministern i april 2022: ”Det är rimligt att djurvälfärdsersättningar inom ramen för CAP kan ersätta djurskydd som positivt avviker från den gemensamma djurskyddslagstiftningen inom EU”. Samma budskap framfördes 2011 av undertecknad, som representant för Eurogroup for Animals (EU:s djurskyddsorganisation) vid en av Kommissionen ordnad konferens och hearing kring framtida CAP. Personligen tycker jag att Arla ska betala mer till svenska mjölkbönder för högre etisk kvalitet – betande kor. Men Arlas ett-prismodell – d v s samma pris till alla Arla-medlemmar oberoende av nationell tillhörighet hindrar. Dessutom har Arla straffat många svenska mjölkbönder genom sin hållbarhetsbetalning med fokus på klimatavtryck och som straffar bönder som gynnar biologisk mångfald.

Kycklingbranschens dilemma – finns det en plan?

Livsmedelsbranschen är full av marknadsmisslyckanden. Att marknaden inte klarar av se till att leverera kollektiva nyttigheter som exempelvis biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, låg bekämpningsmedelsanvändning och acceptabel djurvälfärd. Därför måste samhället sätta upp regelverk kring miljö och djurskydd som begränsar effekterna av marknadens fokus på billig mat. Nej ATL:s Anders Gustafsson! Man kan inte skylla på politikers rop på billig mat för att hönsskötare direkt bryter mot de mest grundläggande regler för djurskydd och avlivar höns på ett förbjudet sätt. Svensk Fågel säger att det finns ett planerat kontrollprogram på gång för avelsdjuren och det känns väldigt viktigt. Det räcker nog inte med att VD fr Aviagen Swechick avgår. Det var dock en information som vi saknade i själva programmet. Hur mycket som censurerades bort, får vi aldrig veta.

Under hela min yrkeskarriär har jag haft lyckan att haft chefers och kollegors stöd för att ta sig an kritik på ett proaktivt sätt där marknaden felat. Det gäller allt från LRF:s antibiotika-policy 1981, som svar på kritik i DN på en flod av antibiotika till svenska djur. Och Slakteriförbundets program 1985 Omsorg i Djurskötseln, som konstruktivt och brett svarade på en intensiv debatt hur vi behandlade våra slaktdjur f f a under transport och slakt. Jag kommer ihåg sista bilden i presentationen av programmet: ”Allt är inte bra, men vi anstränger oss för att förbättra”. LRF:s ambitioner under början av 90-talet var just att möta höga och relevanta krav på miljö och djurskydd. När jag jobbade på LRF bejakade vi i de flesta fall skärpt djurslagstiftning.

Att föräldradjuren till snabbväxande kycklingar har en del problem är ingen nyhet. Förutom att man, som i all fjäderfäproduktion med vuxna djur, kan drabbas av rangordningsproblem med hackning och kannibalismen, så är den restriktiva utfodringen en utmaning. Eftersom man också har tuppar i hönsflockarna ökar risken för skador i samband med parning. Är bilderna i UG representativa? När jag går in på Svensk Fågels hemsida, visar det sig att man har haft EU-besök för att visa hur man löst frågorna kring föräldradjuren i Sverige. Kommer det planerade kontrollprogrammet komma åt de problem, som visades i Uppdrag granskning? Tyvärr var svaren från Svensk Fågel i programmet inte särskilt upplysande. Troligtvis berodde detta på att UG inte ville att svaren skulle finnas. Jag är glad att min goda vän Claes Kalling, som i många år var VD för Swechick, ändå slapp uppleva Uppdrag Gransknings (UG) obarmhärtiga belysning av djurskyddsproblemen i djurstallarna.

Men till skillnad mot när djurskyddsproblem tidigare lyfts i media, antingen det var Uppdrag Gransknings granskning av en misskött ekologisk mjölkgård för några år sedan eller griskrisen 2009, fanns lösningar inom räckhåll. Att ställa om till en annan mer långsamväxande kycklinghybrid är en stor omställning, som ställer stora krav på anpassning. Frågan är om det är nödvändigt eller om kraftfulla förbättringar har skett eller kommer med det nya kontrollprogrammet. Jag tycker man bör observera att 70 % av norsk kycklingproduktion fortfarande drivs med snabbväxande kycklingen Ross. Norge är annars intressant eftersom man valt att sluta med coccidiostatica (parasitbekämpningsmedel med antibakteriell effekt). Förutom ekologisk kycklinguppfödning har Bjäre-fågel valt samma väg d v s långsamväxande hybrid och ingen coccidiostatica.