Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Konsumenter bygger inte sin konsumtion på kunskap och insikt om vad som är hållbart. Man kan inte genom att informera om våra miljö – och hållbarhetsproblem enbart lassa över till konsumenterna att genom sina val bidra till en hållbar utveckling. Nej, precis som Louise Ungerth alltid sagt, det krävs modiga politiker och ansvarsfulla företag, som fattar modiga beslut som underlättar hållbara val. Ohållbara och oacceptabla produkter från miljösynpunkt måste bort från marknaden.

I veckan höll Konsumentverket och Livsmedelsverket sin konferens: ”En hållbar matkonsumtion för planeten och hälsan”. Innehållet avspeglade inte rubriken utan det blev en obalans till att huvudsakligen handla om att begränsa köttkonsumtionen. Och så enkel är inte hållbarhetsfrågan. Elin Röös, SLU var tydlig. Vi vet tillräckligt för att börja agera: Det krävs politik, livsmedelsindustrin måste dela risken och handeln har ett stort ansvar. Det måste finnas ett ramverk för att göra bra val. Även Anna Richert, WWF och Jenina Dahlberg, Sveriges Konsumenter skickade en tydlig signal till politikerna. Robert Östling, nationalekonom från Handelshögskolan var tydlig. Vi fattar inte rationella beslut. Det räcker inte med nudging, som var så poppis för något år sedan. Det måste till ekonomiska styremedel som köttskatt, för att minska köttkonsumtionen. Lars -Olof Johansson, docent i psykologi, Göteborgs universitet gav understöd till principen att vi är irrationella i våra beteenden. När vi fattat beslut, argumenterar vi för att rättfärdiga dessa. Politikerna måste ta ansvar. Men han gav inte mycket hopp med anledning av dagens politiska situation om modiga politiska beslut. Det finns ju en bred uppfattning om att politiker inte ska lägga sig i vad folk äter. Men det är väl precis vad de måste göra om man vill gynna klimat, miljö, hållbara ekosystem, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaresistens. Intressant är att Vetenskapsrådet som presenterade sin forskningsstrategi kring antibiotikaresistens i tisdags tar upp mänskligt beteende som ett angeläget forskningsbehov.

Nu får jag vatten på min kvarn. Jag har i flera år citerat Nordiska rådets utmärkta rapport från 2013 ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myterna om hållbar konsumtion”. Huvudbudskapet är att det går inte att överlämna till konsumenter och marknad att öka den hållbara konsumtionen. ”Vissa seglivade missuppfattningar har permanentas i den allmänna diskursen, som fått beslutsfattarna att snarare fokusera på teknikutveckling. Regeringarna måste leda övergången till hållbara infrastrukturer och skapa en arkitektur för hållbara val. Bindande lagstiftning är ofta de mest effektiva politiska styrmedlet. Det krävs nya mått på samhällets välstånd (alternativ till BNP, min kommentar)”.

Till slut ett uttalande, som Alexander, sonen skickat. Katarina Graffman, antropolog, som pratade om vikten av att inte lyssna på människors fina värderingar utan faktiskt studera hur människor agerar i praktiken på konferensen ’En regional mat- och livsmedelsstrategi för Gotland’. Om och om och om igen bekräftas dock att vi sitter fast i den idiotiska idéen om den rationella människan som fattar beslut baserat på information säger Graffman.

Jag har ett jättespännande och engagerande liv. Föreningen Vi konsumenter har sedan flera år prioriterat hållbar produktion och konsumtion av mat. Det här är vår övergripande målsättning: Vi Konsumenter vill ha säker och spårbar mat producerad med respekt för miljö och klimat och med god djuromsorg. Risken för antibiotikaresistens ska minimeras ”. Sista veckorna har varit fulla av intressanta möten och aktivititeter kring antibiotika, djurskydd, hållbarhet och akvakultur.

Svensk Fågel bjuder föredömligt in djurskyddsorganisationerna för att presentera och diskutera aktuella frågor. Vi träffades i måndags. Det gjorde vi på Slakteriförbundet inom ramen för programmet Omsorg i Djurskötseln på 80- 90-talet. Vi väntade på LRF flera år, men nu bjuder LRF in. Djurens Rätt är dock inte tillräckligt rumsrena.

Frågan kring antibiotikaresistens har jag skrivit om många gånger. Jag har tidigare nämnt KSLA-seminariet 12 november. Representanter från SVA var verkligen saknade. En av dem som gjort mest inom detta område är ändå Christina Greko. Intressant var avraporteringen från FAO, WHO och OIE av Gunilla Eklund, Näringsdepartementet. Det sker saker och också inom FN:s Codex-arbete. Den högsta förbrukningen till djur sker i Asien, kanske inte så förvånande eftersom också tillverkning finns där. Den ligger skyhögt över Afrika. Afrika har ingen tillverkning och det är snarare brist på medicin som är ett problem. Mina slutsatser från historien är att det krävs samarbete och uthållighet. Åren 2013 – 2015 drev Consumer International och BEUC (EU:s konsumentorganisation) kampanjer mot antibiotika till djur. Men sedan dess är det tyst. Men sannolikt har ändå dessa kampanjer haft effekt. Det finns en uppfattning om att konsumentopinion är det mest effektfulla. Jag har väckt frågan hos ordförande för BEUC.

Svensk dagligvaruhandel har varit pådrivande genom sina gemensamma krav på leverantörerna sedan 2016. Nu går Axfoundation vidare med en bred referensgrupp. Jag och flera med mig, vill gärna se en koppling till djurvälfärd, inte minst därför detta prioriteras högt av konsumenterna. Ibland dyker synpunkten upp att vi skänker kunskap till våra konkurrenter om hur man ska minska behovet av antibiotika till djur. Men Sverige kan och ska dela sina erfarenheter hur man kan minska behovet av antibiotika. Det är en moralisk skyldighet. Det gjorde vi i EU mellan 1996 och 2003 för att övertyga EU om förbudet mot tillväxtbefrämjande antibiotika. Tillämpningen av EU:s förordning kring veterinärläkemedel blir en stor utmaning för många EU-länder.

KSLA har kommit med två rapporter: Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen och Svenskt Jordbruk 2030. Hållbarhetsfrågan dyker givetvis upp. Jag har hamnat i en spännande grupp, som vill utmana KSLA:s ungdomsgrupp. I kretsloppet finns demografi, konsumtion, tillväxt, ekonomi, sociala faktorer, komplexitet,som med energi och resurser ger ekologiska fotavtryck. Ingången ska inte vara koldioxid, utan kanske snarare hur ska vi klara oss med ett jordklot enligt WWF:s ekologiska fotavtryck eller FN:S sjutton hållbarhetsmål inom planetens gränser.

Och så det här med ensamheten. Det är närmare nio månader sedan som Bosse lämnade mig. Nu var de sista åren ganska tunga, men det fanns ändå någon att dela med – erfarenheter, upplevelser och god mat. Min värld är fylld av påminnelser. Vi hade många goda år tillsammans som ingen kan ta ifrån mig. Det är tufft ibland. Men nu bestämmer jag över mitt liv och ensamhet kan givetvis motarbetas. Gästböckerna både på Blanchegatan och på landet är fulla med besök. I går bjöd jag min äldsta vän Pauline på en lyckad soppa gjord på sötpotatis, lök, Garants utmärkta kålblandning, svartkål, grönkål och broccoli och så lite vitt vin, sherry och grädde. En god soppa i sällskap av en nära vän. Det är livskvalitet.

Bakterier blir resistenta mot vi antibiotika, tarmparasiter överlever parasitbekämpningsmedel, ogräs blir resistenta mot ogräsbekämpningsmedel, råttor blir resistenta mot råttgift – naturen har en oändlig kapacitet att tillförsäkra att vissa arter överlever trots människans försök att påverka. Å andra sidan har vi en skrämmande minskning av den biologiska mångfalden (flora och fauna) huvudsakligen beroende på att vi människor helt har ändrat förutsättningarna. Skoningslös jakt och fiske är exempel liksom minskningen av betande djur. Invasiva arter slår ut befintlig flora och fauna – kaniner i Australien, mördarsniglar i Sverige eller blomsterlupiner och björnlokor. Mänskligt oförnuft och okunskap eller girighet har drivit fram genomgripande förändringar av livet på vår planet.

Men en gång i tiden medverkade mögelsvampar till ett av de mest fantastiska läkemedel, som räddat miljoner liv – antibiotika. Men man visste också tidigt att bakterier är överlevare, som kan bygga upp resistens, när de utsätts för antibiotikabehandling. Ju mer och oftare antibiotikabehandling sker, ju större risk att bakterierna blir motståndskraftiga/resistenta. Dessa fakta fanns inte på bordet när LRF på 80-talet bestämde sig för att föreslå ett svenskt förbud mot antibiotika i foder för att öka tillväxten. Man skulle kunna säga att det var en tillämpning av försiktighetsprincipen. Många vill ta åt sig äran av det svenska förbudet. Jag anser att man ofta glömmer Sven Tidala som VD för Slakteriförbundet, som var kraftfullt pådrivande och Nils-Erik Bramsvik, som skrev Center-motionen (tillsammans med mig) till riksdagen 1984.

Antibiotikaresistensfrågan är verkligen en ödesfråga, som skulle behöva en Greta Thunberg-figur för att lyfta och driva frågan. Men vi (media) kan inte ha två frågor i huvudet samtidigt. Klimat, om än oändligt viktigt, tar över allt. T o m läkaren som chef för STRAMA, som jag träffade på en workshop i september, ansåg att klimatet är viktigare.

Den 12 november samlar KSLA till ett seminarium: Antibiotikaresistens – ett globalt hot! Hur kan Sveriges erfarenheter bidra till lösningar för en hållbar djurhållning? Syftet är inte att fastna i historien, även om den är väl så intressant, utan fundera på vad vi gjorde som var bra och som vi i dagsläget kan utnyttja för att påskynda en mer restriktiv användning av antibiotika i djurhållningen i EU och world wide. Mellan 1996 och fram till 2002 när beslutet om ett EU-förbud mot antibiotika som fodertillsats antogs, jobbade man med utgångspunkt från en gemensam plattform. I plattformen samlades samtliga berörda myndigheter, lantbruksnäringen, djurhälsoorganisationer och ett antal idéella organisationer. Det var en framgångsrik modell, där alla agerade på respektive arena utifrån ett gemensamt budskap. Kanske dags för ett omtag. Hur ska exempelsvis EU:s nya läkemedelsförordning, som förbjuder rutinmässig förebyggande behandling med antibiotika till djur implementeras? Budskapet till ansvariga myndigheter i samtliga EU-länder vid Jordbruksdepartementets seminarium i september 1998, var att friska djur för att minska behovet av antibiotikabehandling, kräver en mängd åtgärder. Det räcker inte med en fodertillsats, utan det kan krävas genomgripande förändringar i djurhållningen. Det handlar om smittryck, biosäkerhet, minskad beläggning, omgångsuppfödning, fodersammansättning, avvänjningsålder, ventilation, temperatur m m. Ledod för ett framgångrikt påverkansarbete är uthållighet och samverkan.

Efter ett dygn i SVA:s projektråd med föredragningar och möten väcks många tankar kring hot och möjligheter kring svensk djurhållning. I diskussionen kring djurskydd saknas ofta det viktiga skyddet mot sjukdomar. År 2022 införs ett EU-förbud mot att ge smågrisar zinkoxid (ZnO) i högdos för att minska risken för avvänjningsdiarré. Förbudet införs av miljöskäl. Zinkoxiden ökar mångfalden i tarmfloran hos smågrisen och minskar risken för att sjukdomsframkallande bakterier får utrymme. Zinkoxid blev något av räddningsplanka för att förhindra problem vid avvänjningen när den generella antibiotikatillsatsen i smågrisfoder förbjöds 1986. Efter förbudet fick många uppfödare stora problem vid avvänjningen. Men 60 % av grisuppfödarna i dag klarar sig utan generell användning av ZnO i samband med avvänjning. Det gäller som alltid att arbeta förebyggande med en mängd olika åtgärder. Dessa finns med stor sannolikhet i de elva punkter som finns i Jordbruksverkets förskrifter vid tidigare avvänjning än 28 dagar. Med tanke på detta finns alla anledning i världen, att inte avvänja ens 10 % av grisarna vid 21 dagars ålder. Ryktet säger att danskarna jobbar med en tydlig strategi för att klara sig utan ZnO och höjer avvänjningsåldern. Hög tid för Jordbruksverket att ändra sina föreskrifter i linje med vad det Vetenskapliga rådet förespråkade d v s min 25 dagars ålder vid smågrisavvänjning. Det finns ett svenskt operativt nätverk ”Utan högdoserad zink” som ska lägga en plan inför 2022.

ESVAC-rapporten presenterades av Christina Greko. Den svenska antibiotikaförbrukningen till djur minskade 2017 och vi ligger fortfarande lägst i EU. Norge och Island har ännu lägre förbrukning. Men tar man bort den norska laxproduktionen i nämnaren, kg aktiv substans delat med PCU (skattad levande vikt) så ligger Norge på svensk nivå. Det har skett en rejäl minskning av antibiotikaförbrukningen inom EU. Vissa medlemsstater har minskat med 50 %, vilket visar potentialen. Ett förbud mot zinkoxid får inte innebära en ökning av antibiotikaförbrukningen. Om detta är vi rörande ense i Sverige.

Mitt möte med representanten för Distriktsveterinärerna (DV) uppenbarade ett hotande djurskyddsproblem. Har vi inga veterinärer som kan behandla produktionsdjur, så har vi stora problem. När jag förra veckan, deltog vid det s k sakrådet inför den kommande gemensamma jordbrukspolitiken CAP, så framförde länsstyrelsen i Norrbotten att bristen på veterinärer är en verklig utmaning. Hur ska vi kunna ha betande djur i norra Sverige om det inte finns veterinärer som kan bota och förebygga sjukdom. Men problemet finns inte bara i Norrland. Gård & Djurhälsan har också svårt att hitta sökande till sina tjänster. Del av problemet är att veterinärstudenterna nobbar lantbrukets djur. Finns tråkiga historier om att blivande veterinärer som väljer produktionsdjur mobbas av sina studentkollegor av etiska skäl. Det är fult att använda djur till livsmedelsproduktion enligt radikala vet stud. Hur löser vi detta?

EU:s nya djurhälsolag har inneburit att för Sverige viktiga allvarliga sjukdomar PPRS på gris, ParaTb och BVDV på nöt inte längre kan kontrolleras vid förflyttning (man talar inte längre om införsel) till Sverige. Det går inte att förlita sig på att samtliga djurhållare i Sverige lever upp till SDS (Sveriges Djurbönders Smittskyddskontroll) frivilliga regelverk. Det pågår en utredning, som leds av Åse Tronstad, f d Landsbygdsdepartementet, i frågan. Jag har påtalat för djurskyddsorganisationerna att man kan behöva ge lantbruksnäringen stöd för att skydda djur från allvarliga smittsamma djursjukdomar.

Enligt Svenska Akademins ordlista från 1986 är aktivismen lika med uppfattning eller rörelse som förespråkar aktivt ingripande ex i krig. Aktivist är (krigs)ivrare. Enligt Stora synonym ordboken från 1984 är en aktivist antingen krigsivrare, militarist eller omstörtare, militant, vänsterivrare. Det är spännande att se hur tolkningen av vissa ord och benämningar ändras över tid. Greta Thunberg som ofta benämns som klimataktivist, vill ha aktivt ingripande av politiker och företagare, men krigsivrare? Jag har vänt mig mot att vi som arbetar med djurskyddsfrågor ibland benämns djurrättsaktivister. För mig är en djurrättsaktivist någon som exempelvis tillhör Djurfront, släpper ut minkar och höns och trakasserar djurhållare. Och det gör jag inte.

Men visst vill jag ha förändring. Det är därför jag är ordförande i en konsumentförening, gärna sitter i styrelsen för Djurskyddet Sverige, deltar i exempelvis klimatmålsinitiativet och deltar i många sammanhang där hållbarhetfrågan är i fokus. I veckan har jag utövat min aktivistroll (i den mer moderata tolkningen) nästan varje dag. I tisdags hölls sakråd kring EU:s gemsamma jordbrukspolitik, CAP, på näringsdepartementet. Jag var där på uppdrag av Djurskyddet Sverige. I grupparbete skulle prioriteras utifrån en SWOT-analys med en lista på 137 punkter. Här fanns en mängd viktiga förslag. Jag förespråkar att CAP kan innehålla ersättning av djurvälfärd som ligger över EU:s gemensamma djurskyddsdirektiv och förordningar. Detta drivs av Sverige, men det känns mer som ett spel för gallerierna och ingenting jag känner starkt stöd för från bland andra intressenter. Redan 2011 argumenterade jag för detta på uppdrag av Eurogroup for Animals. Ska många EU-länder klara att avveckla generell förebyggande antibiotika till kyckling, gris och kalv, så måste det till en bättre djurvänligare djurhållning. På SWOT-listan inför nya CAP, fanns många bra förslag från konsumentsynpunkt – att ge konsumenterna förutsättningar att göra medvetna val av säkra livsmedel av hög kvalitet. Det tål att upprepas att en majoritet av EU:s konsumenter värderar djurvälfärd högt vid val av livsmedel, inte bara svenskar.

Hagainitiativet är ett initiativ grundat på ett antal offensiva företag, bl a Lantmännen, HK Scan, Axfood, Sveaskog, Siemens m fl och som vill gå före i klimatarbetet. Man ordnar bra frukostseminarier. I onsdags var fokus på näringslivet behov av politikernas hjälp för att uppfylla klimatmålen. Transporterna kan bli akilleshälen där utsläppen ökar. Ola Alterå presenterade listan från Klimatpolitiska rådet. Jag noterade; synka klimat – och transportmål, sluta subventionera bilen, samhällsplanering för minskat bilberoende, ta hänsyn till olikheterna mellan stad och land m m. Miljödepartementet gav inte något positivt besked till företagen.

Jag försökte ihärdigt att lyfta frågan kring att i ökad omfattning inkludera djurvälfärd i CAP även i torsdags när Näringsdepartementet samlade det nationella nätverket för djurskydd och diskutera arbetet inom ramen för EUs Platform for Animal Welfare. Det rapporterades att kampanjen ”End The cage age” har gått i mål d v s man har fått ihop 1,5 miljoner underskrifter i EU:s medlemsstater för att avveckla alla de djurhållningssystem som innebär burhållning i olika former ex burhöns, fixerade suggor, kaninburar m m. Det ska bli intressant att se hur Kommissionen tar till sig frågan. Enligt uppgift tar Kommissionen medborgarinitiativ på största allvar. Ett tidigare initiativ kring djurtransporter föll på målsnöret.

Veckan avslutades med att medverka till att Sigill kvalitetssystem inkluderar djurskydd kring transport och slakt i standarden IP Livsmedel. Det känns bra. Jag är kanske en konsumentaktivist, djurskyddsaktivist, klimataktivist och miljöaktivist. Sonen Alexander har i sin bok Alla behöver närhet, nämnt sin mamma som en aktivist, som inom organisationen LRF med framgång påverkade Sverige att införa ett förbud mot antibiotika generellt i foder.