”Allt är inte bra, men vi anstränger oss att förbättra”

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Rubriken kan hänföras till presentationen av Scans program Omsorg i Djurskötseln sista bilden. Mitt budskap är att även om svenskt lantbruk är mycket starkt när det gäller låg klimatpåverkan, hög livsmedelsäkerhet, låg antibiotikaförbrukning, djurskydd och miljöåtgärder så finns alltid anledning till självkritik och kritisk granskning över tänkbara förbättringsåtgärder och riskfaktorer. Det känns farligt nära att man känner sig som världsbäst och inte ser eller inte vill se att man inte i alla avseenden tål en kritisk granskning. Och även om bönderna är färre, så är man inte mer likformad idag än för 20 år sedan. Man kan se att det finns ganska vitt skilda åsikter om vilken väg man ska välja när det gäller exempelvis svenska mervärden. Som representant för en konsumentorganisation, måste jag kunna lita på LRF:s positioner och värderingar.

LRF: stämma 2014 gjorde ett katastrofalt uttalande kring svenskt djurskydd (ett svart hål sa en f d kollega). Det var då ett regionförbund talade om djurskyddslagstiftningen som ett experiment, som skulle avslutas. Stämman 2018 la en position kring miljö och djurskydd, som kändes rimlig, men signaler kommer fortfarande om att bönderna vet bäst och behöver inga regler eller att man egentligen vill ha en harmonisering till EU:s nivå. Årets stämma har en motion som eftersträvar vetenskap och beprövad erfarenhet som grund för djurskyddslagstiftningen och det kan man väl inte säga så mycket om. Men hela tiden ligger i argumentationen att livsmedelstrategins målsättning om ökning svensk livsmedelsproduktion inte får hindras av nya djurskyddsregler. Martin Wierup har ett tungt debattinlägg i DN fredagen den 17 maj. Där säger han bl a ”Det är dags att lämna livsmedelskedjans splittrade myndighetstruktur där samma myndigheter dessutom både skall kontrollera och främja lantbruket och varför inte ta lärdom av den politiska exekutiva handlingskraft som EU här visat.” Jag undrar vad Martin har tänkt sig. Myndigheterna Jordbruksverket och Livsmedelsverket har ju både en kontrollerande och främjande roll. Det senaste har LRF drivit med eftertryck.

Scans program Omsorg i Djurskötseln etablerades 1985 och drevs framgångsrikt en bra bit in på 90-talet. Uttalandet i rubriken bygger på ödmjukhet och realismen. Vi var medvetna om att alltid fanns åtgärder att vidta exempelvis när det gäller djurtransporterna och slaktdjurshantering och att det finns skilda uppfattningar och kunskap mellan bönder om värdet av djurvälfärd. Jag lämnade Slakteriförbundet 1993 och återvände till LRF. Då hade LRF startat upp programmet Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk. Programmet byggde på LRF:s konsumentpolitiska program som antogs 1992. Budskapet är att man inte är framme med världens renaste jordbruk, men har stakat ut riktningen och vet att det finns och kommer finnas hinder på vägen. Och vad lovade Sveriges bönder 1993:
• Vi Sveriges bönder skall skapa världens renaste jordbruk
• Vi halverar användningen av kemiska bekämpningsmedel
• Vi minskar användningen av handelsgödsel
• Vi inriktar vår forskning mot ett mer miljövänligt jordbruk i samklang med naturens eget kretslopp
• Vi förbättrar hanteringen av stallgödsel så att kväveläckaget minskar
• Vi avstår från att påverka djurens tillväxt med hormoner och antibiotika
• Vi skall i varje led av djuruppfödningen respektera djurens naturliga behov och beteende

Det var ett löfte från Sveriges bönder till Sveriges konsumenter 1993. Vad lovar Sveriges bönder konsumenterna 2019? På LRF:s stämma behandlas De gröna näringarnas klimat- och hållbarhetsstrategi. LRF antog 2018 en övergripande miljöpolicy som bland annat slår fast att ”LRF ska vara en aktiv drivkraft i hållbarhetsarbetet, för att värna konkurrenskraften och för att sätta brukandet i centrum.” Policyn bör enligt LRF vara en utgångspunkt för ett framåtsyftande hållbarhetsarbete, där LRF sätter agendan istället för att vara i en reaktiv roll mot omvärldens förväntningar. LRF ska under det kommande året anta hållbarhetsmål för de gröna näringarna, som sätter det aktiva brukandet i centrum, som stärker konkurrenskraften och som ger LRF en möjlighet att vara drivande i hållbarhetsdebatten. Detta genom en process med LRFs regioner samt organisationsmedlemmar och branscher. Jag konstaterar att det i dagsläget inte går att lägga en strategi utan att ordet konkurrenskraft ingår.

Antibiotikaresistensen kan kosta 10 miljoner döda år 2050 och 66 trillioner pund.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

”Jag är allvarligt oroad” sa Anne Kveim Lie från Oslos universitet på en workshop förra veckan ordnad av Uppsala Antibiotic Centre. Trots tydliga uttalanden från WHO, FAO och EU ökar antibiotikaanvändningen och resistensen i många delar av världen. Workshopen handlade om medvetenheten kring antibiotikaresistens i forskning och i media och leddes av Alexandra Waluszewski från institutionen för ekonomisk historia vid Uppsala Universitet. Deltagarna kom från samtliga nordiska länder. Jag var där och berättade om vad konsumentorganisationerna i Sverige och i Bryssel har gjort och gör i frågan.

Frågan kring antibiotikaresistens var uppe på World Economic Forum. Om inget allvarligt görs kommer antibiotikaresistens kosta 10 miljoner döda år 2050 och 66 trillioner pund enligt en beräkning 2015. Användningen av antibiotika till djur minskar bara långsamt i vissa delar världen, men ökar i andra delar. Och detta trots att frågan lyfts i media under senare år med skräckartade rubriker kring ”Antibiotic Apocalypse” och superbugs. Frågan är om skräckproganda fungerar undrade Kveim Lie. Liksom rädsla för bakterier som klimatångest kan detta skapa passivitet. Någon annan måste lösa problemet. I detta sammanhang betraktas Sverige som ett positivt exempel. Internationellt har Danmark emellertid lyckats bättre med att marknadsföra sig som spjutspetsnation. Men vi har varit duktiga. Förbudet mot antibakteriella fodertillsatser 1984, bildandet av STRAMA 1995 och SPAR-planen 1999 (strategisk plan mot antibiotikaresistens). 2006 antogs en nationell strategi mot antibiotikaresistens i riksdagen. Den omfattade såväl human – som veterinärmedicin. Och veterinärerna hade varit på gång länge. Det finns också ett STRAMA VL, där jag är medlem. Vi träffas varje år för samråd inför presentationen av förra årets antibiotikasiffror.

Vilka är motkrafterna? I dagsläget kan det vara lätt att glömma bort att vi har en läkemedelsindustri som tjänar pengar på att sälja läkemedel. Enrico Baraldi, Uppsala Universitet presenterade en kartläggning av läkemedelsindustrin som del av problemet och lösningen. Man brukar ofta enkelt säga att industrin är ointresserad av antibiotikautveckling, eftersom man tar fram ett läkemedel, som ska användas så lite som möjligt. Men flera stora företag satsar på utveckling av antibiotika som the magic bullet. Men många läkemedelsföretag har också en inte oväsentlig del av intäkterna från försäljning av antibiotika. Marknaden flyttar till Asien, när trycket ökar på minskning i västvärlden. Transparensen brister i läkemedelsföretagen och tillgänglighet av antibiotika är hög i många länder där animalieproduktionen ökar och man kan köpa medicin utan recept. Vi som jobbade med antibiotikafrågan i EU på 90-talet glömmer inte kampen mot de stora läkemedelsdrakarna som Bayer och Pfizer m fl för att inte tala om fodertillverkarna (FEDESA och FEFANA). Så här skrev jag i vitboken 1998: Våra ”motståndare” inom läkemedelsindustrin uppmärksammade uppsvinget i debatten. I AnimalPharms årskrönika för 1997 skrev de att debatten är mer intensiv än den varit på 20 år och att det svenska undantaget kan bli den fullständigt dominerande frågan på djurhälsoområdet under 1998. De skrev vidare att industrin försöker få debatten att vara mer sansad och att vetenskaplig grund måste krävs för att åtgärder ska vidtas. Underförstått att inga vetenskapliga belägg finns för att antibiotika ska förbjudas som ”digestive enhancer”. Industrin sade sig befara att resultatet av det svenska undantaget och begäran om anpassning kan bli ett totalt förbud eller ett receptkrav”.

En kort intressant kommentar om Norge. Statistik över antibiotikaförbrukning till djur har genom åren visat att Norge och Island har lägre förbrukning än Sverige. Men alla vet att statistiken beror vad som produceras inom landet räknat i ”slaktad” vikt. Om man tar bort den norska fiskodlingen, är förbrukningen till två – och fyrbenta djur minst lika hög som i Sverige!

Hur ska det gå med den svenska osten?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Turbulensen och bråket kring de svenska hårdostarna Präst, Grevé och Herrgård gör det inte lättare att öka andelen svensk ost på den svenska ostmarknaden. Alldeles för mycket energi går åt till konflikten mellan mejeriföretagen. En energi som skulle ha satsats på marknadsföring av våra främsta goda hårdostar. Mejeriföretagen Arla, Norrmejerier och Falköping vill ta över och förädla varumärkena, men Lactalis-ägda Skånemejerier har protesterat på olika sätt sedan länge. Jag vet inte vem som har rätt. Men det känns väldigt olustigt att krig mellan bondeägda mejeriföreningar (inte företag) bidragit till turbulensen. Nu har Konkurrensverket dessutom förbjudit Arla, Norrmejerier och Falköping att ta över. Det skulle drabba konsumenterna säger Konkurrensverket. Jag vet inte om jag håller med. Vi Konsumenter vill ha svensk ost, som kommer från svenska kor, som betat sommartid. Och jag vill att detta tydligt ska framgå för att underlätta valet. World Animal Protection frågade svenska konsumenter för några år sedan. En stor majoritet ville ha korna på bete. De som tyckte det vill säkert ha det bekräftat när man väljer sin ost.

Jag har bloggat ett otal gånger i ostfrågan. Nu har man i alla fall ändrat marknadsföringen och talar om att de tre ostarna bygger på svensk mjölk. Tidigare förstod jag inte varför man skulle säga att varumärket var ägt av Svensk Mjölk. Tack för det! Men nu då – vad händer? Vem ska ta ansvaret för en kraftfull marknadsföring av svenska flaggskepp på den svenska ostmarknaden?

Samma dag som min man Bosse dog 15 februari, var jag inbjudan av LRF Mjölk till ett möte på ostfestivalen kring hur man skulle jobba med att öka den svenska andelen på ostmarkanden. Jag kunde givetvis inte vara med. Vad hände sedan? Vad kan LRF Mjölk göra? Att svensk ost bara har 42 % marknadsandel är verkligen inte bra. Det har dessutom stor betydelse för den svenska mejerimarknaden, eftersom det går åt tio kg mjölk liter per kg ost. Vad säger ägarna till mejeriföretagen.?

I onsdags hade jag house-warming i min nya våning. Jag bjöd på nässelsoppa, gott bröd och ost – Prästost, lagrad 24 månader, Västerbotten och Wrångebäcksost. Gott men dyrt.

Sveriges Konsumenter har fått ny ordförande

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Efter åtta år som ordförande för Sveriges Konsumenter (SK) och Råd & Rön avgick Örjan Brinkman vid SK:s årsmöte den 25 april. Under de åtta åren har verksamheten och ekonomin vuxit kraftigt. Råd & Rön går bra. Viktiga insatser har Örjan också gjort som ordförande i den europeiska konsumentorganisationen BEUC, där han har två år kvar av sitt mandat. SK har med framgång drivit att inkludera hållbarhetsfrågorna i BEUC:s verksamhet. Örjan lyckades få BEUC att driva antibiotikaresistensfrågan. Men att få BEUC att hänga på de europeiska djurskyddsorganisationernas kampanj ”End the cage age” d v s förbjuda burhållning av lantbrukets djur, gick inte. Där gick gränsen. Detta trots stort engagemang för djurskydd hos en stor andel av EU:s konsumenter.

Till ordförande för Sveriges Konsumenter valdes Marie Linder, ordförande i Hyresgästföreningen. Att sitta i valberedningen har inte varit lätt. En nominerad ordförandekandidat med brett stöd, tvingades tacka nej. Marie valdes enhälligt och det känns bra. Hon vill vårda och utveckla organisationen. Och det behövs! Hon säger: ”Att skapa opinion och bredda vår medlemsbas. Jag skulle till exempel gärna se fler medlemsorganisationer inom turism, mat, detaljhandeln och det fackliga. Jag kommer att bidra med lång erfarenhet av påverksansarbete mot riksdag och regering, och har ett stort kontaktnät inom civilsamhället. Men min viktigaste huvuduppgift blir att bredda och öka medlemsbasen”. Det blir verkligen en utmaning!

Kännedomen om Sveriges Konsumenter hos allmänheten är låg. Man kan fortfarande höra personer, som borde veta bättre, säga att vi har ingen ordentlig konsumentorganisation i Sverige. Inte sällan sker också en sammanblandning med Konsumentföreningen Stockholm, som tack vare Louise Ungerth på sin tid ofta var synlig i media. Men t o m lilla föreningen Vi Konsumenter blir tillfrågad av SR Dagens Eko om viktiga frågor inför EU-valet.

Svårigheten för en konsumentorganisation är hela bredden av konsumentfrågor. Allt ifrån digitaliseringen, kontanthantering, spelmarknaden, hantverkstjänster, ojusta lån till hållbarhetsfrågorna till matfusk. Det saknas inte utmaningar. Organisationen har tillsammans med sina medlemsorganisationer format en handlingsplan för 2020 – 2013. ”På den internationella arenan liksom i Sverige behövs fler representanter i viktiga expertgrupper och samråd, mer konsumentkompetens i debatt och kunskapsunderlag. Likaså måste ges möjlighet att genomföra egna utredningar och undersökningar så att välgrundade argument kan ges.” Konsumentföreningen Stockholm som har gott om pengar och har genom åren kunnat bygga sin argumentation på egna konsumentundersökningar. ”I visionen kan du utöva din konsumentmakt och göra medvetna och hållbara val, oavsett förutsättningar och var du bor. Genom lagar, myndighetstillsyn och stöd har du ett starkt stöd.”

Regelförenkling till varje pris

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Man kan fundera över det politiska ansvaret för ett fungerande svenskt djurskydd. Frågan är verkligen motiverad med tanke på nivån på debatten i riksdagen kring djurskydd den 24 april. Socialdemokraten Magnus Manhammar och MP:s Elisabeth Falkhaven var väl pålästa och hänvisade bl a till vårt debattinlägg i Svenska Dabladet och artikeln i Djurskyddet. Alla talar varmt om det goda läget kring den låga svenska antibiotikaförbrukningen till djur. Man säger sig också värna ett gott djurskydd. Men när man kommer till avveckling av förprövningen blir det konstiga argument och kunskapen brister från oppositionen. Man talar om resultatbaserad lagstiftning, funktion och konkurrenskraft, utan att förklara vad man menar. Bara att lagstiftningen har funnits sedan 70- talet är ett skäl till avveckling enligt oppositionen. Då vet man inte att regelverket har utvärderats ett flertal gånger, senast i samband med ny djurskyddslag. Jordbruksverket har fått ett uppdrag att behålla och utveckla, vilket också påpekades av Manhammar.

Har man verkligen förstått vad förprövningen innebär? Från M och L hävdas med eftertryck att byggreglerna ska finnas kvar och byggnaden ska synas och besiktigas innan den tas i bruk. Detta är ju moment som ingår i förprövningen idag! Magnus Oscarsson talar om att bonden kan tvingas köpa konsulttjänster inför förprövningen. Men om länsstyrelsen inte granskar ritningarna innan bygget, kommer det verkligen behövas konsulthjälp för att bygga rätt. Man känner igen argumentationen, att vi ska ha förtroende för att alla bönder vill sina djur väl och kommer att bygga ”rätt”. Men snälla nån, det är väl skillnad på en byggkonsulent på länsstyrelsen, som är utbildad i sin profession och har till uppgift att granska ritningar, och en bonde som kanske bygger nytt eller bygger om, några gånger i sitt liv. Förordningen sparar pengar för bonden och förebygger djurskyddsproblem. Det kan inte sägas för ofta. ”Ta bort alla regler som försämrar konkurrensen” säger Centerpartet. Alternativt till att samhället granskar byggnadsritningar, är att det lämnas till kommersiella aktörer. Det kommer kosta bonden pengar och blir en konkurrennackdel. Tala om att slänga ut barnet med badvattnet. Sedan undrar man förstås över vilka regler som Centerpartiet syftar till.

Oscarsson hänvisar med enfas till livsmedelsstrategin, konkurrenskraft och kravet på regelförenklingar. Bönderna och LRF kräver regelförenklingar. ”Vi som politiker måste ge något till bönderna som klagar”. Regelförenkling till varje pris. Men varför väljer man just förprövningen? Att ta bort detta från djurskyddsförordningen, berör en liten andel av djurhållarna d v s de som ska bygga, och är inget regelverk som drabbar bönderna varje dag eller varje år. Jag har uppfattat att regelverket kring EU-stöden är bra mycket mer komplicerade och irriterande.

Djurskyddsutredningen föreslog att djurskyddsförordningen i stor omfattning skulle bemyndiga Jordbruksverket att utforma detaljföreskrifter med utgångspunkt från djurskyddslagen. När jag formade Sveriges Konsumenters yttrande över djurskyddsutredningen, var en av de viktigaste punkterna, att man inte i stor omfattning skulle delegera till Jordbruksverket att utforma djursskyddregelverket. Det måste finnas ett politiskt ansvar för djurskyddet. Vi blev också med all rätt besvikna över Jordbruksverkets hantering av betes – gris – och hästföreskrifterna. Men nu försvarar Jordbruksverkets tjänstemän förprövningen och undrar vad som menas. Även tidigare GD anser att detta är kontraproduktivt. Ska det politiska ansvaret utövas av dåligt pålästa politiker, som kommer med oförklarade floskler, så är jag den första att ångra det jag skrev i yttrandet över djurskyddsutredningen 2012.

Påsk – ägg, lamm, lax och kyckling!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det blir mycket prat om animaliska produkter kring påsken intressant nog. Jag äter mycket ägg och väljer alltid ekologiska eller ägg från frigående höns inomhus. Burhönsäggen har varit i i fokus ett bra tag p g a Djurens Rätts framgångsrika kampanj. Förra året avslöjade Sveriges Konsumenter att även om flera av detaljhandelskedjorna sagt nej till burhönsägg, så ingick burhönsägg i flera produkter som majonäs och pannkakor. Kampanjen tog skruv och bl a Axfood deklarerar att man ska avveckla burhönsägg i sina produkter. Djurskyddsorganisationerna inom EU driver dessutom kampanjen End the Cage Age och vill ha en miljon röster inom EU, för att förhoppningsvis få Kommissionen att agera. Efterfrågan på ekologiska ägg viker, vilket är tråkigt, inte minst beroende på att det drabbar de äggproducenter som ställt om, när marknaden ökade efterfrågan. I Danmark är efterfrågan på ekologiska livsmedel konstant och hög, medan i Sverige prioriteras närhet och vegetariskt högre.

Det går glädjande bra för svensk lammproduktion. När det gäller markandsandelarna däremot är och har varit svenskt lammkött ett sorgebarn. 70 procent av lammköttet i svenska butiker kommer huvudsakligen från Nya Zeeland och Irland. Det finns skillnader från djurskyddsynpunkt när det gäller operativa ingrepp och krav på bedövningen. Svansen kapas i många länder och handjuren kastreras. Jag önskar ökad svensk produktion. Se nu bara till att hålla sjukdomar borta från svenska får. Skärpning, ni som importerar livdjur!

Har man lyssnat till fiskforskaren Albin Gräns (talade sist på Djurskyddet Sveriges djurskyddskonferens) känns det tveksamt att överhuvudtaget äta odlad eller vildfångad fisk. Bedövning och slakt är framför allt ett från djurskyddsynpunkt eftersatt område. Och hur kul är det att simma runt runt i en bassäng med stor trängsel. Laxodlingens putsarfiskar mår sällsynt dåligt. Det finns inga djurskyddsregler för fisk, vilket gjort att fisk har hög prioritet hos Djurskyddet Sverige och även har tagits upp på EU-nivå.

Den svenska kycklingbranschen har det tufft. Är det inte campylobacter, så är det vingskador eller bristande bedövning. På P! i radio hör jag att det finns fler kycklingar på vår jord än människor. Kycklingproduktion är storskalig – många individer under samma tak Det är utmanande för Svensk Fågel att med rätt hävda att svensk kycklinguppfödning är bättre än i många andra länder. Branschorganisationens styrka är att man är bra på att tidigt se problem och lägga planer för att förebygga och åtgärda. Det kan gälla campylobacter eller vingskador. Nu är förekomsten av campylobacter låg hos svensk kyckling. Jag har själv varit med om att fånga och lasta kyckling i burar. Det är ett jättetufft jobb. Det är ingen garanti att kycklingarna förblir oskadade om detta görs av människor som alternativ till maskinell plockning. Och hur ser det ut i den ekologiska uppfödningen när det gäller vingskador eller bedövning? Att vi får campylobacter med ekologisk kyckling vet vi. Men hur ska vi lösa kycklingarnas behov av sömn. Man glömmer inte Harry Blockhuis bilder från djurskyddskonferensen hur kycklingar som behöver sova, ständigt blir väckta av kompisar som kliver över dem.

Det är djuren och bönderna som får betala när förprövningen tas bort

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I tre motioner till riksdagen föreslår C, SD och KD, med stöd av L och M att kravet på förprövning av djurstallar från djurskyddsynpunkt ska tas bort. Vilka insikter har dessa oppositionspartier för att förkasta ett av våra viktigaste instrument för att undvika djurskyddsproblem och skydda bonden mot felaktiga investeringar? Har man förstått syftet eller har man bara lyssnat på gnäll kring byråkrati och krångliga regelverk. Har man bevis för att lagstiftningen inte fungerar. Argumenten saknas. Har man tänkt på de signaler man skickar kring sitt partis satsningar på djurvälfärd – en fråga som har hög proritet bland medborgarna? Det finns mer i Miljö- och Jordbruksutskottets betänkande, som man kan rota i. Mer om detta senare.

Djurskyddsutredaren Eva Eriksson (L) tyckte det var viktigt att förebygga djurskyddsproblem genom att föreslå att förprövningen av ny – och ombyggnation av djurstallar skulle behållas. Propositionen för ny djurskyddslag innehöll också ett krav på detta, vilket stöddes av beslutet i riksdagen. Jordbruksverket ser över förprövningen för att utveckla den – inte avveckla. Detta deklarerades öppet av Jordbruksverket på min fråga på Djursskyddet Sveriges djurskyddskonferens den 5 april. ”Djuren ska ha det bra” sa alltid Eskil Erlandsson, som landsbygdsminister och även därefter när han exempelvis vid Centerstämman sa nej till att ta bort beteskravet för mjölkkor. Jag undrar om inte Eskil hade haft en annan uppfattning än Christina Yngwe, som nu är Centerns talesperson i jordbruksfrågor. Palle Borgström, LRF svarade mig på Twitter att LRF inte vill avveckla förprövningen, men har i samband med nya handlingsplaner för livsmedelstrategin framfört att se på möjligheter och konsekvenser av en avveckling. Varför ställer man frågan om man vill ha förprövningen kvar? Jag jämförde när LRF 1981 gjorde framställan till berörda myndigheter om avveckling av tillväxtantibiotika. Syftet var att få myndigheterna med sig för en avveckling. Man kan spekulera i att oppositionen ser en privatisering av granskningsfunktionen, som nu innehas av länsstyrelserna. Frågan är vad som händer på sikt vid en avveckling? Hur kommer banker och försäkringsbolag förhålla sig till investeringar i ny – och ombyggnation.

Hela tanken med djurskydd – och miljölagstiftningen är att den ska förebygga problem. Vi utnyttjar dagens kunskap och erfarenhet för att forma regelverk för att undvika miljö- och djurskyddproblem. Krav ställs på att gödseln ska kunna lagras för att spridas vid rätt tillfälle. Bonden ska också kunna ha tillgång till tillräcklig spridningsareal. Användningen av växtskyddsmedel regleras med syfte att minska föroreningar och kemikalier i miljön och i livsmedel. Förprövningen av ny – och ombyggnation av djurstallar har funnits sedan 1970 och innebär att landets länsstyrelser granskar ritningar av djurstallar innan en ny, till- eller ombyggnad görs. Sverige till skillnad från alla europeiska länder utom Schweiz valde att så långt möjligt förebygga miljöbetingade sjukdomar hos lantbrukets djur istället för att i efterhand försöka behandla dessa sjukdomar och skador.

Nu samlas en mängd tunga djurforskare, djurskydds- och konsumentorganisationer för att skapa förståelse för att med en avveckling av förprövningen av djurstallar finns bara förlorare bönder såväl som djur. Flera åtgärder är inplanerade.

Marknadsandelen för svenska animaliska livsmedel är en bra bit över femtio procent

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

På Jordbruksverkets diskussionsmöte kring marknaden för animaliska livsmedel förra veckan presenterades siffror kring produktion, konsumtion och marknadsandelar. Jag upprepade samma budskap som förra året och året innan: LRFs kommunikation om att hälften av maten som konsumeras i Sverige är importerad, stämmer inte. Jordbruksverkets tjänstmän nickar instämmande. Jag har påpekat detta i ett antal bloggar. Jag anser att LRF vilseleder. Därmed inte sagt att jag inte vill att den svenska livsmedelsproduktionen ska öka och importen ska minska. Inte minst för att leva upp till generationsmålet, eftersom PRINCE-rapporten anger att importen står för stor del av klimat – och antibiotikaavtrycket och en stor del av kemikaliebelastningen kan hänföras till importerade livsmedel.

Det som tidigare kallades Jordbruksverkets marknadsråd är sällsynt populärt. Femtiofem deltagare fyllde LRF:s lokal till bristningsgränsen, med representanter från hela livsmedelskedjan, departement, myndigheter, WWF och Vi Konsumenter. Det beror sannolikt på att Jordbruksverket presenterar en mängd intressanta fakta. Dessutom får branscherna presentera nyheter. Nu gavs även utrymme för intressant inlägg från Elin Röös, SLU och Kajsa Resare Sahlin, Konsumentverket. Bra Jordbruksverket och Åsa Lannhard Öberg! Känns som ett möte av större värde än Jordbruksverkets råd förhållbar produktion och konsumtion. Intresset för Jordbruksverkets siffror är stort. Åsa redovisade det imponerande utfallet av Jordbruksverkets pressmeddelande kring minskad svensk köttkonsumtion.

Nu ökar glädjande marknadsandelarna för svensk kött, matfågel och ägg. Marknadsandelen för nötkött ligger på 56 %, griskött på drygt 75 %, matfågel på 70 och ägg på 93 %. Sorgebarnet är sedan länge lammkött. Det är svårt att konkurrera med lammkött från exempelvis Nya Zeeland. Svensk lammuppfödning saknar tydliga mervärden. Det känns lite motsägelsefullt att Jordbruksverket nyligen rapporterade att importen av jordbuksprodukter och livsmedel ökar mer än exporten. Jordbruksverket har också tittat på avräkningspriserna för olika produkter. Avräkningspriserna för gris – och nötkött har legat över EU-nivå under flera år – man får betalt för sina mervärden! Avräkningspriset för mjölk följer EU:s svängningar nära. Sannolikt beroende på världsmarknadspriserna och ägarstrukturen på mejerisidan. Vi måste gör något åt den svenska osten. Marknadsandelen för svensk ost har rasat från 89 % 1995 till 42 % år 2018. Jag var inbjuden till ett möte med LRF Mjölk Ostfestivalen den 15 februari på Ostfestivalen. Vad händer nu LRF Mjölk?

Så ensamt – men ändå inte

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det är skillnad på självvald ensamhet och påtvingad. Har man tillbringat mer än 46 år tillsammans med en livspartner, blir det väldigt ensamt och tomt när han försvinner. Jag kommer ihåg att jag någon gång i slutet av sextiotalet som ungkarlsflicka frågade en gift väninna hur det är att vara gift. ”Det är skönt att ha någon att gå hem med efter festen” var svaret. Och så har det varit. Visst kan intensiteten och laddningen i relationen variera över åren. Men Bosse, som min man, fanns ju ändå alltid där. Även om han var ute och reste, ute och seglade, var på möten och på senare tid mycket på sjukhus. Eller jag var på konferenser, ute på landet, på målarkurser, i Almedalen, så fanns han där. Någon att berätta för, någon att ringa, någon att beklaga sig inför, någon att rådgöra med, någon att segla med eller någon att äta gott med. Någon, som fixade det som var trasigt eller snickrade nytt, klöv ved eller vårdade den självbyggda ekan. Mycket av detta fick jag ta över under senaste åren. Men hans närvaro var påtaglig. Precis som min mamma kommer Bosse alltid finnas här på Björkudden – vid bryggan, i bastun, i Sjökan, i snickarboden, med drinken på verandan eller i korgstolen framför öppna spisen, vid matbordet, i fåtöljen med Attis bredvid sig, vid Sapphos grav – ja över allt.

Jag vill citera del av mitt tal till och om Bosse från minnesstunden i fredags: Min lista över Bosses viktiga rollerför mig
• Pappan till vår son
• Samtalspartnern
• Lyssnaren
• Rådgivaren
• Älskaren
• Måltidsällskapet
• Hussen
• Ressällskapet
• Åskkramaren (När åskan gick på landet kröp jag in i Bosses säng och fick kram och trygghet)

Jag står och väntar i trappan på att bli upphämtad av sonen med taxi till begravningen. Då känner jag att Bosse står bredvid mig. Han står där med käpp och keps och ler. Det kändes overkligt men ändå verkligt. ”Du klarar det här” säger han. Och det gör jag nog. Så många fantastiska människor omkring mig – min son, mina barnbarn, mina systrar, mina fantastiska syskonbarn, min äldsta vän, mina gamla och nya vänner, mina yrkeskontakter och så har jag ju Attis. Så många samtal, så många varma tankar på SMS, besök, brev och kramar. Jag klarar nog det här. Tack Bosse!

Ny djurskyddsförordning– bra eller dåligt för svensk djurskydd?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så kom den då, den nya djurskyddsförordningen, som måste vara på plats när den nya djurskyddslagen träder i kraft 1 april. Ryktet sa att det inte skulle ske så stora förändringar jämfört med förordningen 1988. Det är kanske en effekt av att vi sent fått en ny regering och en ny landsbygdsminister. Ett kryptiskt pressmeddelande avslöjade vad departementet ansåg som kontroversiellt från djurskyddssynpunkt; grytanlagsprov skulle fortsatt vara tillåtet, dagsljusinsläpp i stället för fönster, flexibilitet när det gällde utrustning med el och att man tagit bort kravet på låg dödlighet hos värphöns. Formuleringarna i pressmeddelandet, som senare drogs tillbaka, verkar slarvigt bygga på ett internt meddelande, som slunkit igenom. Men det finns en del att oroa sig över, där andra intressen än djurskyddet varit framgångsrika.

I Eva Erikssons utredning om förslag till ny djurskyddslag från 2011, ingick att djurskyddsförordningen delegerade stora möjligheter till Jordbruksverket att utfärda djurskyddsföreskrifter. Syftet var att ge stort utrymme för den eftersträvade flexibiliteten. Jag var förvånad över tilltron till Jordbruksverkets djurskyddsambitioner från djurskyddsorganisationerna i utredningen. Många remissinstanser, inklusive Sveriges Konsumenter var mycket kritiska till att politikerna skulle fråntas sitt ansvar och att djurskyddet skulle styras av tjänstemän på Jordbruksverket. T o m LRF var kritiskt med hänvisning till kravet på långsiktighet i regelverket. Att se vad som finns kvar, förändrats eller f f a tagits bort i lagstiftningen är inte helt lätt och kräver en djupdykning i paragraferna. Jag är inte säkert på att jag hittat allt.

Näringsdepartementet antog inte Eva Erikssons förslag om långtgående delegering till Jordbruksverket. Tidigt annonserades att sjölejon och elefanter på cirkus skulle förbjudas. I den nya djurskyddsförordningen finns kvar en hel del tydliga djurskyddsregler. Kvar finns beteskravet för kor, krav på att grisar ska hållas lösa och krav på halm eller motsvarande till kor, kalvar och grisar. En kuriositet är att om det är möjligt ska avelsgrisar ges tillfälle att vistas ute sommartid. Jordbruksverket har fortsatt stora frihetsgrader när det gäller djurskyddsföreskrifterna. Och vi har ju tyvärr dåliga erfarenheter när det gäller översyn av förskrifterna för bete för kor och gris och kanske häst.

Ett stort frågetecken gäller förprövning av ny – och ombyggnation av djurstallar och ny teknik. Detta fanns som krav i djurskyddsförordningen från 1988, men nu är det upp till regeringen eller Jordbruksverket att besluta om dessa krav ska finnas kvar. Från näringen har förprövningen kritiserats och riksdagsmotioner från borgerliga riksdagsledamöter har föreslagit en avveckling. Sverige är ganska ensamt om systemet i EU. 1999 ordnade Jordbruksdepartementet ett internationellt seminarium för att försöka övertyga övriga EU-länder om fördelarna med förprövningen. Jag var där för Sveriges bönder, LRF. Nackdelarna är att systemet kan förhindra kreativitet, innebära högre utvecklingskostnader för nya stallösningar och det kan vara problem med definitionen av vad som ska prövas, anförde jag då. Nu ska man kanske ärligt tillägga att långa väntetider, sviktande kompetens på länsstyrelserna är aktuella problem. Men fördelarna kvarstår; förprövningen bidrar till ökad djurvälfärd och bättre djurhälsa, ökar vår kunskap och f f a förhindrar spridning av dåliga stallösningar d v s sparar pengar för bönderna. Det finns skräckexempel från Danmark där nya stallösningar, som avvänjningsburar för smågrisar, fick stor spridning tills det visade sig att systemet inte fungerade. Hur är det med transponderutfodring av suggor? Tidigare erfarenheter av systemet visade på en hel del djurskyddsproblem. I det förebyggande djurskyddsarbetet är förprövningen mycket viktigt, vilket djurskyddsorganisationerna och Vi Konsumenter också skrev i en debattartikel i ATL 2017.