Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Bakterier blir resistenta mot vi antibiotika, tarmparasiter överlever parasitbekämpningsmedel, ogräs blir resistenta mot ogräsbekämpningsmedel, råttor blir resistenta mot råttgift – naturen har en oändlig kapacitet att tillförsäkra att vissa arter överlever trots människans försök att påverka. Å andra sidan har vi en skrämmande minskning av den biologiska mångfalden (flora och fauna) huvudsakligen beroende på att vi människor helt har ändrat förutsättningarna. Skoningslös jakt och fiske är exempel liksom minskningen av betande djur. Invasiva arter slår ut befintlig flora och fauna – kaniner i Australien, mördarsniglar i Sverige eller blomsterlupiner och björnlokor. Mänskligt oförnuft och okunskap eller girighet har drivit fram genomgripande förändringar av livet på vår planet.

Men en gång i tiden medverkade mögelsvampar till ett av de mest fantastiska läkemedel, som räddat miljoner liv – antibiotika. Men man visste också tidigt att bakterier är överlevare, som kan bygga upp resistens, när de utsätts för antibiotikabehandling. Ju mer och oftare antibiotikabehandling sker, ju större risk att bakterierna blir motståndskraftiga/resistenta. Dessa fakta fanns inte på bordet när LRF på 80-talet bestämde sig för att föreslå ett svenskt förbud mot antibiotika i foder för att öka tillväxten. Man skulle kunna säga att det var en tillämpning av försiktighetsprincipen. Många vill ta åt sig äran av det svenska förbudet. Jag anser att man ofta glömmer Sven Tidala som VD för Slakteriförbundet, som var kraftfullt pådrivande och Nils-Erik Bramsvik, som skrev Center-motionen (tillsammans med mig) till riksdagen 1984.

Antibiotikaresistensfrågan är verkligen en ödesfråga, som skulle behöva en Greta Thunberg-figur för att lyfta och driva frågan. Men vi (media) kan inte ha två frågor i huvudet samtidigt. Klimat, om än oändligt viktigt, tar över allt. T o m läkaren som chef för STRAMA, som jag träffade på en workshop i september, ansåg att klimatet är viktigare.

Den 12 november samlar KSLA till ett seminarium: Antibiotikaresistens – ett globalt hot! Hur kan Sveriges erfarenheter bidra till lösningar för en hållbar djurhållning? Syftet är inte att fastna i historien, även om den är väl så intressant, utan fundera på vad vi gjorde som var bra och som vi i dagsläget kan utnyttja för att påskynda en mer restriktiv användning av antibiotika i djurhållningen i EU och world wide. Mellan 1996 och fram till 2002 när beslutet om ett EU-förbud mot antibiotika som fodertillsats antogs, jobbade man med utgångspunkt från en gemensam plattform. I plattformen samlades samtliga berörda myndigheter, lantbruksnäringen, djurhälsoorganisationer och ett antal idéella organisationer. Det var en framgångsrik modell, där alla agerade på respektive arena utifrån ett gemensamt budskap. Kanske dags för ett omtag. Hur ska exempelsvis EU:s nya läkemedelsförordning, som förbjuder rutinmässig förebyggande behandling med antibiotika till djur implementeras? Budskapet till ansvariga myndigheter i samtliga EU-länder vid Jordbruksdepartementets seminarium i september 1998, var att friska djur för att minska behovet av antibiotikabehandling, kräver en mängd åtgärder. Det räcker inte med en fodertillsats, utan det kan krävas genomgripande förändringar i djurhållningen. Det handlar om smittryck, biosäkerhet, minskad beläggning, omgångsuppfödning, fodersammansättning, avvänjningsålder, ventilation, temperatur m m. Ledod för ett framgångrikt påverkansarbete är uthållighet och samverkan.

Efter ett dygn i SVA:s projektråd med föredragningar och möten väcks många tankar kring hot och möjligheter kring svensk djurhållning. I diskussionen kring djurskydd saknas ofta det viktiga skyddet mot sjukdomar. År 2022 införs ett EU-förbud mot att ge smågrisar zinkoxid (ZnO) i högdos för att minska risken för avvänjningsdiarré. Förbudet införs av miljöskäl. Zinkoxiden ökar mångfalden i tarmfloran hos smågrisen och minskar risken för att sjukdomsframkallande bakterier får utrymme. Zinkoxid blev något av räddningsplanka för att förhindra problem vid avvänjningen när den generella antibiotikatillsatsen i smågrisfoder förbjöds 1986. Efter förbudet fick många uppfödare stora problem vid avvänjningen. Men 60 % av grisuppfödarna i dag klarar sig utan generell användning av ZnO i samband med avvänjning. Det gäller som alltid att arbeta förebyggande med en mängd olika åtgärder. Dessa finns med stor sannolikhet i de elva punkter som finns i Jordbruksverkets förskrifter vid tidigare avvänjning än 28 dagar. Med tanke på detta finns alla anledning i världen, att inte avvänja ens 10 % av grisarna vid 21 dagars ålder. Ryktet säger att danskarna jobbar med en tydlig strategi för att klara sig utan ZnO och höjer avvänjningsåldern. Hög tid för Jordbruksverket att ändra sina föreskrifter i linje med vad det Vetenskapliga rådet förespråkade d v s min 25 dagars ålder vid smågrisavvänjning. Det finns ett svenskt operativt nätverk ”Utan högdoserad zink” som ska lägga en plan inför 2022.

ESVAC-rapporten presenterades av Christina Greko. Den svenska antibiotikaförbrukningen till djur minskade 2017 och vi ligger fortfarande lägst i EU. Norge och Island har ännu lägre förbrukning. Men tar man bort den norska laxproduktionen i nämnaren, kg aktiv substans delat med PCU (skattad levande vikt) så ligger Norge på svensk nivå. Det har skett en rejäl minskning av antibiotikaförbrukningen inom EU. Vissa medlemsstater har minskat med 50 %, vilket visar potentialen. Ett förbud mot zinkoxid får inte innebära en ökning av antibiotikaförbrukningen. Om detta är vi rörande ense i Sverige.

Mitt möte med representanten för Distriktsveterinärerna (DV) uppenbarade ett hotande djurskyddsproblem. Har vi inga veterinärer som kan behandla produktionsdjur, så har vi stora problem. När jag förra veckan, deltog vid det s k sakrådet inför den kommande gemensamma jordbrukspolitiken CAP, så framförde länsstyrelsen i Norrbotten att bristen på veterinärer är en verklig utmaning. Hur ska vi kunna ha betande djur i norra Sverige om det inte finns veterinärer som kan bota och förebygga sjukdom. Men problemet finns inte bara i Norrland. Gård & Djurhälsan har också svårt att hitta sökande till sina tjänster. Del av problemet är att veterinärstudenterna nobbar lantbrukets djur. Finns tråkiga historier om att blivande veterinärer som väljer produktionsdjur mobbas av sina studentkollegor av etiska skäl. Det är fult att använda djur till livsmedelsproduktion enligt radikala vet stud. Hur löser vi detta?

EU:s nya djurhälsolag har inneburit att för Sverige viktiga allvarliga sjukdomar PPRS på gris, ParaTb och BVDV på nöt inte längre kan kontrolleras vid förflyttning (man talar inte längre om införsel) till Sverige. Det går inte att förlita sig på att samtliga djurhållare i Sverige lever upp till SDS (Sveriges Djurbönders Smittskyddskontroll) frivilliga regelverk. Det pågår en utredning, som leds av Åse Tronstad, f d Landsbygdsdepartementet, i frågan. Jag har påtalat för djurskyddsorganisationerna att man kan behöva ge lantbruksnäringen stöd för att skydda djur från allvarliga smittsamma djursjukdomar.

Enligt Svenska Akademins ordlista från 1986 är aktivismen lika med uppfattning eller rörelse som förespråkar aktivt ingripande ex i krig. Aktivist är (krigs)ivrare. Enligt Stora synonym ordboken från 1984 är en aktivist antingen krigsivrare, militarist eller omstörtare, militant, vänsterivrare. Det är spännande att se hur tolkningen av vissa ord och benämningar ändras över tid. Greta Thunberg som ofta benämns som klimataktivist, vill ha aktivt ingripande av politiker och företagare, men krigsivrare? Jag har vänt mig mot att vi som arbetar med djurskyddsfrågor ibland benämns djurrättsaktivister. För mig är en djurrättsaktivist någon som exempelvis tillhör Djurfront, släpper ut minkar och höns och trakasserar djurhållare. Och det gör jag inte.

Men visst vill jag ha förändring. Det är därför jag är ordförande i en konsumentförening, gärna sitter i styrelsen för Djurskyddet Sverige, deltar i exempelvis klimatmålsinitiativet och deltar i många sammanhang där hållbarhetfrågan är i fokus. I veckan har jag utövat min aktivistroll (i den mer moderata tolkningen) nästan varje dag. I tisdags hölls sakråd kring EU:s gemsamma jordbrukspolitik, CAP, på näringsdepartementet. Jag var där på uppdrag av Djurskyddet Sverige. I grupparbete skulle prioriteras utifrån en SWOT-analys med en lista på 137 punkter. Här fanns en mängd viktiga förslag. Jag förespråkar att CAP kan innehålla ersättning av djurvälfärd som ligger över EU:s gemensamma djurskyddsdirektiv och förordningar. Detta drivs av Sverige, men det känns mer som ett spel för gallerierna och ingenting jag känner starkt stöd för från bland andra intressenter. Redan 2011 argumenterade jag för detta på uppdrag av Eurogroup for Animals. Ska många EU-länder klara att avveckla generell förebyggande antibiotika till kyckling, gris och kalv, så måste det till en bättre djurvänligare djurhållning. På SWOT-listan inför nya CAP, fanns många bra förslag från konsumentsynpunkt – att ge konsumenterna förutsättningar att göra medvetna val av säkra livsmedel av hög kvalitet. Det tål att upprepas att en majoritet av EU:s konsumenter värderar djurvälfärd högt vid val av livsmedel, inte bara svenskar.

Hagainitiativet är ett initiativ grundat på ett antal offensiva företag, bl a Lantmännen, HK Scan, Axfood, Sveaskog, Siemens m fl och som vill gå före i klimatarbetet. Man ordnar bra frukostseminarier. I onsdags var fokus på näringslivet behov av politikernas hjälp för att uppfylla klimatmålen. Transporterna kan bli akilleshälen där utsläppen ökar. Ola Alterå presenterade listan från Klimatpolitiska rådet. Jag noterade; synka klimat – och transportmål, sluta subventionera bilen, samhällsplanering för minskat bilberoende, ta hänsyn till olikheterna mellan stad och land m m. Miljödepartementet gav inte något positivt besked till företagen.

Jag försökte ihärdigt att lyfta frågan kring att i ökad omfattning inkludera djurvälfärd i CAP även i torsdags när Näringsdepartementet samlade det nationella nätverket för djurskydd och diskutera arbetet inom ramen för EUs Platform for Animal Welfare. Det rapporterades att kampanjen ”End The cage age” har gått i mål d v s man har fått ihop 1,5 miljoner underskrifter i EU:s medlemsstater för att avveckla alla de djurhållningssystem som innebär burhållning i olika former ex burhöns, fixerade suggor, kaninburar m m. Det ska bli intressant att se hur Kommissionen tar till sig frågan. Enligt uppgift tar Kommissionen medborgarinitiativ på största allvar. Ett tidigare initiativ kring djurtransporter föll på målsnöret.

Veckan avslutades med att medverka till att Sigill kvalitetssystem inkluderar djurskydd kring transport och slakt i standarden IP Livsmedel. Det känns bra. Jag är kanske en konsumentaktivist, djurskyddsaktivist, klimataktivist och miljöaktivist. Sonen Alexander har i sin bok Alla behöver närhet, nämnt sin mamma som en aktivist, som inom organisationen LRF med framgång påverkade Sverige att införa ett förbud mot antibiotika generellt i foder.

Går det att driva en så viktig fråga som att minska antibiotikaresistensen, samtidigt som det pågår en oerhört intensiv debatt kring åtgärder för att rädda klimatet. Den enkla lösningen i dagsläget är att ersätta kött med växtbaserade produkter. Om köttet skulle försvinna från tallriken, skulle givetvis en stor del av användningen av antibiotika försvinna, men antibiotika används också internationellt inom växtodlingen. Kvarstår den stora utmaningen att använda antibiotika på rätt sätt inom humanmedicinen. Det är väl ingen som tror att köttkonsumtionen internationellt kommer att minska. En beräkning av FAO och OECD för några år sedan, sa att vi, som en ökning av levnadstandarden i Asien och Sydamerika, kommer att öka köttkonsumtionen globalt och därmed se en ökning av antibiotikaförbrukning till djur med 67 procent!

Jag har som representant för Sveriges Konsumenter deltagit i en workshop anordnad av två kanadensiska, ett schweiziskt och Stocholms universitet, (Stockholms Resilience Center), Vetenskapsakademin och folkhälsomyndigheten i Kanada. Angreppsättet var:”A multi-method assessment of interventions that address antimicrobial resistance using a one health approach”. Bakgrunden till att använda just workshop-formen med olika intressenter var positiva erfarenheter från Kanada. Man hade sett en ökning av resistent salmonella hos kyckling p g a användning av Ceftiofur till kycklingarna. Efter kritik bytte kycklingindustrin bara antibiotikapreparat. Då tog man in andra intressenter i dialogen för att klargöra sambandet mellan olika påverkbara faktorer. Den ursprungliga kartan som presenterades i fredags, kompletterades med stort antal nya samband mellan olika faktorer. Jag trycke på att detaljhandelns krav på ansvarsfull hantering av antibiotika till lantbrukets djur kan vara ett effektivt sätt att tvinga fram mindre användning. Det finns en överenskommelse inom svensk dagligvaruhandel sedan 2016. Kriterierna ska nu ses över av Axfoundation. Samma kriterier bör gälla för offentlig upphandling. Vi bör uppmana Svensk Dagligvaruhandel att driva detta på EU-nivå via EU Commerce. Som utgångspunkt användes i arbetet som startade 2013, Codex Alimentarius CODE OF PRACTICE TO MINIMIZE AND CONTAIN ANTIMICROBIAL RESISTANCE, CAC/RCP 61-2005. Det sker även där en översyn. Jag pekade just på internationella handelsavtal som en möjlighet att påverka. Jag m fl drev detta på sin tid i anslutning till TTIP (USA –EU) med viss framgång. Men knäckfrågan är som alltid kravet på låga livsmedelspriser. I öppen konkurrens vinner lägsta pris och då är risken stor att detta driver mot effektiv djurproduktion med hjälp av kontinuerlig antibiotikaanvändning. Frågan är vad EU:s nya lagstiftning kring användningen av antibiotika i djurhållningen kan leda till. I många fall krävs en total omställning av produktionssystem.

Så är det möjligt att driva en kampanj för att minska behovet och användningen av antibiotika till människor och djur. Och i så fall hur ska det gå till? Sverige är ändå ett gott exempel på att uthållig informations och påverkansaktiviteter har gett resultat. Det är lätt att glömma att vi under 90-och 2000- talet drev ett aktivt påverkansarbete mot såväl producenter som konsumenter. Och det finns EU-studier som visar att svenska konsumenter är ganska medvetna om riskerna med användning av antibiotika. Svårigheten är just ett utåtriktat arbete i dagsläget då klimatdebatten är så intensiv. Men det ena får inte utesluta det andra. Klimatförändring och antibiotikaresistens är viktiga ödesfrågor för mänsligheten.

Måndag den 9 september har jag 25 minuter att berätta om hur det är att arbeta som agronom. Målgruppen är agronomstudenter som går kurs Projekt och kommunikation i den agrara sektorn. Jag är i sällskap med agronomer från Lantmännen, Växa, Ekologiska lantbrukare, länsstyrelse och kommun. Det ska bli spännande.

Varför blev jag agronom? Jag gillar djur. Jag hade hund, red och hade under min uppväxt varit en sommar och sportlov på en gård i Blekinge och hade hälsat på min klasskamrat fars gård i Västmanland. Min farfar var agronom, så det låg kanske i blodet. Jag var en hästtjej som tog studenten i Nya Elementar för Flickor på Östermalm i Stockholm. Det var nog den första som valde den utbildningen i den skolan. Jag fick dock en efterföljare årskursen efter. Jag har aldrig ångrat mig. Att vara agronom är att ägna sig åt något viktigt, som har med livet att göra – vår matförsörjning, våra djur och ekosystemen.

För mig som stadsbo var det propedeutiska året en stor fördel. Jag har mjölkat kor, vägt grisar, kört traktor, gallrat betor m m. Det var nyttigt för en Stockholmstjej att på lantbrukskolan träffa folk från hela landet. Folk som pratade skånska, östgötska, norrländska och finlandssvenska. Men det var svårt att placera en tjej som praktikant på en gård, så jag fastnade på skoljordbruket.

Studietiden på Ultuna blev lång men innehållsrik. Utbildning var bred och grundläggande – kemi, fysik, anatomi, fysiologi och statistik innan de tillämpade ämnen d v s alla djurslag, avel, utfodring och byggnadsteknik och också marknadslära. Utbildningen gav en god och trygg bas och utgångspunkt för att forma referensramar. Erfarenheten är att basen fungerar just som trygghet där man sedan beroende på arbetsplats och uppdrag fortbildar sig och skaffar sig expertkunskaper.

På 70-talet höll jag på att fastna på Skördeskadeskyddet på Statistiska Centralbyrån. Tiden på pälsdjursavdelningen på Lantbrukshögskolan är preskriberad. Sedan blev det en lång karriär för Sveriges bönder – Lantmännen med kyckling och hästfoder, LRF med forsknings- och djurhälsofrågor och antibiotika-policy, Slakteriförbundet med djuromsorgsprogrammet, LRF igen med bl a På Väg-programmet och till slut Svenskt Sigill.

Som husdjursagronom känner jag fler veterinärer än agronomer. Veterinärerna, med sin legitimation anser sig i bland ha något slags monopol på djurskydd och djurhälsa. ”Du är djurens enda hopp” sjunger veterinärerna. Men det var agronomer som en gång i tiden drog i gång ett Etik-forum bland studenterna på Ultuna på 80-talet. I mitt djurskyddsengagemang har jag mött många veterinärer som har försvarat sinsuggor i bås, burhöns, kodressörer och uppbundna kor. Jag blev utskälld av veterinärer för att jag drev frågan om att avveckla antibiotika som fodertillsats. Husdjurs- och livsmedelsagronomer behövs med ett bredare perspektiv på djur och livsmedel. Men samverkan med veterinärerna är nödvändig och värdefull och jag anser att det samarbetet måste börja under studietiden. Jag har aldrig gillat att veterinärstudenterna skaffade ett eget kårhus.

Har det varit jobbigt att vara kvinnlig agronom och komma från Östermalm i Stockholm? Jag har fått frågor om varför jag valt denna utbildning. Jag har blivit ifrågasatt för att jag drivit kontroversiella frågor, men knappast för att jag varit kvinnlig agronom. Men jag vill inte sticka under stol med att jag stundtals har observerat att min manliga kollega bemöttes på ett annat sätt än jag, av vår manliga chef. När det sista året blev väldigt tufft på en av mina arbetsplatser fick jag uppleva att en chef vid ett möte sa till mig: Du tänker väl inte gråta!

Agronom som yrkestitel är en viktig, aktuell och omdiskuterad fråga inom SLU. Frågan är om vilken status titeln har idag? Om man vet att det är en högskoleutbildning? Eller om man blandar ihop den med lantmästarutbildningen. Vi agronomer har väl alla ett uppdrag att fylla yrkestiteln med kompetens, engagemang, professionellt men med respekt för andra kompetenser. Den som vill kan läsa hela anförandet nedan