Ökad svensk matproduktion, men hur?

Det var väl ingen kioskvältare som regeringen presenterade i måndags kring livsmedelsstrategin. Dialoggruppen som utlovats tidig information hade inte underrättats. De ska få läsa hela strategin på möte den 23 januari.För oss som arbetat och argumenterat i djurskyddsfrågan i debattartiklar och på seminarier, känns ändå förslaget som en seger. Ökningen av svensk och ekologisk produktion ska, enligt målformuleringen, svara mot konsumenternas efterfrågan. Bucht säger att man har hämtat mycket från Konkurrenskraftutredningen, dock med ett glädjande undantag. Man avser inte att sänka det svenska djurskyddet. Om konsumenterna ger djurvälfärd högsta prioritet, så är det inte särskilt smart att sänka den svenska djurskyddslagstiftningen. Skönt att samtliga politiska partier verkar vara eniga om detta. Beslutet om förslag till en ny djurskyddslag bör också leva upp till samma intention. Magnus Oskarsson (KD) uttalar dock något som inger viss oro. Jag förväntar mig att Bucht infriar sitt löfte, eftersom djurskyddet inte nämns i sammanfattningen av strategin som gått ut i pressmeddelandet.

Målen har formulerats inom tre områden; regler och villkor, konsument och marknad och kunskap och innovation. Det är tre områden som regeringen har signalerat sedan länge. I början av sommaren cirkulerade ett utkast som har förhandlats inom regeringen och mellan regeringen och övriga partier (utom SD). Äntligen, kanske man ändå kan säga. Man har enats om målen för en ökad svensk livsmedelsproduktion. Det är väl bra och kan ge framtidstro hos lantbruksnäringen och livsmedelsindustrin. Den stora frågan kvarstår dock hur och på vilket sätt ökningen ska åstadkommas. Ökningen av svensk och ekologisk produktion ska, enligt målformuleringen, svara mot konsumenternas efterfrågan. Ökningen ska också ske med uppfyllande av nationella miljömål. Det innebär krav på lyhördhet för konsumenternas krav hos livsmedelskedjans alla aktörer. Endast på detta sätt kan efterfrågan öka på svenska livsmedel. Det måste bli mer av ”pull” och mindre av ”push”, som Peter Larsson sa vid möte med civilsamhället i november. Det är intressant att lantbruksnäringen ser förslaget som en seger och kommenterar med fokus på ökning och konkurrenskraft.

Ökad export är väl bra, men kan knappast stå för en väsentlig del av ökningen. Man kan också notera med tillfredsställelse att frågan om livmedelsförsörjning i kris har beaktats i målformuleringen. Debatten i media och Folk och Försvar kan vi kanske tacka för det. Ett tack ska riktas till Kristina Yngwe( C ) och Bo Dockered.

Vi ser med spänning fram mot handlingsplanen, som har utarbetats under hösten. I denna ingår sannolikt Peter Larssons rapport över utvecklingen av en sammanhållen livsmedelskedja. Det blir säkert politiska diskussioner om skatter och avgifter, förenkling av regelverk och administration. Vilka uppdrag kommer regeringens ge till berörda myndigheter? Vilka lagändringar krävs? Vilka stöd kan ges till livsmedelskedjans aktörer för att främja en hållbar utveckling? Hur kan CAP utnyttjas nationellt?

I väntans tider – nyårsfunderingar

Årsskiftet innebar ett ökat tryck i frågan om att regeringen inte levererar den nationella livsmedelsstrategin. Snart närmar vi oss två års väntetid. Många regioner har inte väntat på en nationell strategi utan format sina egna regionala livsmedelsstrategier. Det är bara att välkomna, men förutsättningarna för dessa påverkas av nationella beslut. Det kommer olika signaler om vad oenigheterna beror på mellan regeringen och alliansen och kanske också inom regeringen. Man talar bl a om målsättningar kring ekologiskt och skatternas påverkan på konkurrenskraften. Peter Larsson, regeringens speciella utredare för livsmedelskedjan tycker man fokuserar för mycket på primärproduktionen. Och det blir för mycket av ”push” i stället för ”pull”. Det vill säga att man försöker pusha ut det som produceras i stället för att jobba med att skapa efterfrågan ”pull”. Jag håller fullständigt med. Se vad som har hänt sedan märkningen ”från Sverige” introducerades i april förra året. Det har skapats ett jättesug på svenska råvaror och svenska ingredienser. Palle Borgströms, LRF Mjölk och Torbjörn Iwarssons (råvaruanalytiker) tvärsäkra påståenden att det inte finns intresse för ursprung för förädlade produkt har verkligen kommit på skam.

Inlägg i media från alliansrepresentanter talar varmt om det goda svenska djurskyddet, vilket är glädjande. Men frågan är om KD fortfarande driver att det obligatoriska beteskravet ska bort. Magnus Oscarsson (KD) beskrivs av vissa som mjölkböndernas räddare, men han kanske gör bönderna en björntjänst genom att ta bort det starkaste mervärdet för svenska mejeriprodukter. Titta bara på Arlas reklam och Skånemejeriers framfart på marknaden med djuromsorgsargument. LRF framhärdar med att tala om god djurhälsa. Det är bra, men det räcker inte. Djurvälfärd är inte bara friska djur utan också naturligt beteende.

Nu har debatten dykt upp igen om Sveriges bristande krisberedskap. Vi kan inte försörja vår befolkning med livsmedel i händelse av avspärrning, transportstopp, väderkatastrofer eller dylikt. Senaste dagarnas snöoväder har väl spätt på frågan. Man talar om att varannan tugga är importerad, men det är något som ska tas med en nypa salt. Det varierar mellan olika typer av livsmedel. Jag har tidigare uppfattat det som att LRF glatt sig över den debatten och skrivit debattartiklar tillsammans med Sven Lindgren, ordförande i Civilförsvarsförbundet tillika ordförande i Hushållningssällskapet. Nu kritiseras den debatten, eftersom den tar bort fokus från det som LRF prioriterar d v s konkurrenskraftiga förutsättningar och lönsam produktion. Att mervärden ger konkurrenskraft talar man väldigt lite om, även om detta borde vara tydligt med tanke på detaljhandelns marknadsföring.

Stora förhoppningar knyts till ökade möjligheter att leverera svenskproducerade livsmedel till den offentliga sektorn. Den nya lagstiftningen kring upphandling ger goda möjligheter att ställa djurskyddskrav. Upphandlingsmyndigheten har just avslutat sin revidering av kriterier för livsmedel. Mycket anmärkningsvärt har det obligatoriska kriteriet på frihet från salmonella lyfts ur och är under utredning. Enligt ett illavarslande rykt drivs denna fråga av importörer av f f a kött. Fynd av salmonella på produkter i butik innebär saluförbud. Hur kan man då ifrågasätta att de livsmedel, som vi ska ge skolbarn, sjuka och åldringar, ska ha sämre kontroll än den vi har på svenska livsmedel.

Julen en tid för eftertanke – kring grisen

I tunnelbanan hänger plakaten från Djurens Rätt kring grisarnas hemska liv i skinkfabrikerna. Själv kör jag efter principen mindre, men bättre kött. Och en jul utan julskinka går inte. Jag läser ICA:s marknadsföring av de sex argumenten för att den svenska julskinkan är flera kronor dyrare, än den importerade. Det är ju skillnad på grisar och grisar. Det första argumentet är att Sverige har ett av världens bästa djurskydd. ”Svenska grisar ska enligt lag kunna utföra sina naturliga beteenden. Därför har svenska grisar knorr på svansen och mer plats att röra sig på än vad som krävs i EU. De har också strö, såsom halm att böka i och suggorna får röra sig fritt hela året. Detta innebär merarbete för den svenska bonden och dyrare stallbyggnader” säger ICA. Det finns säkert ett skäl till att det första argumentet för ICA är svenskt djurskydd. Många konsumentstudier bekräftar att djurvälfärd ligger i topp hos svenska konsumenter, som jag skrivit om i tidigare blogg. Andra tunga argument är salmonellafrihet, låg antibiotikaförbrukning, öppet landskap m m.

Liknande fakta framförs av COOP (äntligen). Tre skäl att välja svenskt kött ”Svenska djur föds upp i enlighet med en av Europas skarpaste djurskyddslagar. Därtill kommer levande landsbygd och arbetstillfällen och Sveriges låga antibiotikaanvändning.

Med tanke på vad som nu framförs från detaljhandeln, framstår LRF:s argumentation som fullkomligt obegriplig. LRF hävdar att det inte går att marknadsföra och få mer betalt för svensk lagstiftning. Det är ju precis det som ICA framför, att det svenska djurskyddet motiverar konsumenterna att betala mer för den svenska julskinkan. Samma argument framfördes av ICA redan 2014. Min uppfattning är att LRF, som vill att marknaden och konsumenterna ska bestämma vilken djurskyddsnivå vi ska ha i Sverige, ger utrymme för politikerna att krypa undan sitt ansvar för att i lagstiftning lägga fast värderingar som råder i det svenska samhället. Politikerna har ett ansvar för att djur behandlas väl genom en grundläggande lagstiftning. Argumentationen från LRF är hämtad från ett katastrofalt ställningstagande på LRF:s riksförbundsstämma 2014. Beklämmande nog framhärdar Helena Jonsson i sin argumentation. Kanske dags att lyssna på medlemmar som inte stöder hennes uppfattning och samarbetspartnern ICA. Vi förväntar oss att politikerna tar ansvar i den kommande livsmedelsstrategin och därmed svarar upp mot medborgarnas tydliga uppfattning om att djur i Sverige har rätt till ett gott skydd. Ett skydd, som ger nötkreatur rätt till bete, grisar rätt till att kunna röra sig fritt på tillräckligt stora utrymmen och att svenska kycklingar fortfarande har mer plats än kycklingar i övriga EU.

”Kommer Sveriges bönder bli traktorförare åt Monsanto?”

Ett citat av förre ordföranden för LRF Hans Jonsson i samband med att GMO-frågan diskuterades i LRF:s styrelse på 90-talet. Den associationen får jag när jag läser vissa av SLU:s 7 scenarier i boken ”Framtidsberättelser från lantbruket år 2030″. Vissa av SLU:s framtidsscenarier är skrämmande läsning eftersom det beskriver en framtidsbild där storföretagen styr och tar över marken och brukandet. Här har politikerna helt tappat ansvaret och det innebär bristande respekt för marken som ekosystemresurs och djuretik. EU har fallit som stabiliserande faktor. Nationell, svensk jordbrukspolitik är ett skräckscenario. Det finns lågt politiskt stöd för svenskt jordbruk i Sverige. Därför röstade bönderna Ja till EU 1994. Liknade bild får man i det scenario som benämns svenskt lantbruk 2.0 där transnationella agroföretag tar över. Frihandel och marknadsekonomi råder fritt. Sverige har avvecklat alla sina svenska särregler.

Den vision som säkert många med mig vill se är under rubriken Vad ska vi ha till middag, Scenario 1, Bra mat känns bra att äta. Här värderas maten högt av en majoritet av befolkningen. Bra mat är enligt konsumenterna mat som är hållbart producerad när det gäller miljömässiga, djuretiska och sociala aspekter samtidigt som den smakar gott och är näringsriktig. Konsumenterna menar att bra mat är producerad i Sverige. Prisskillnaden mellan svenskt och EU-producerat är mindre än idag, eftersom EU skärpt sitt regelverk. Efterfrågan på billig mat av låg kvalitet sjunker år efter år. En rubrik är också ”Inga röda lappar” d v s inga extrapriser – en fråga som jag har drivit i bloggen. Man tar också upp skolan som värdeskapare. Är det ett önsketänkande? Vi ser i dagsläget ett genomslag för engagemanget kring hur maten produceras. Konsumenterna prioriterar närproducerat med svenska mervärden. Men det krävs politiskt mod. Marknaden och konsumenterna får inte få hela ansvaret i sitt knä. Vi kan välja att förstärka dessa trender. Alternativet är att uppgivet låta andra krafter styra – globalisering, generös frihandel och fokus på produktion i stället för att påverka efterfrågan i gynnsam riktning.

Att jobba med scenarier kan vara ett bra sätt att måla en önskvärd framtidsbild. Jag är övertygad om att den bild vi målar av framtiden påverkar våra vägval. Har vi formulerat målet så tror jag att det är precis som hos idrottsmän. En bild och vision kan bli självuppfyllande. Det är väl det som vi önskar av regeringens livsmedelsstrategi. Och det önskemålet kan utsträckas till andra aktörer inom svenskt lantbruk och svensk livsmedelsmarknad. Man kan uppgivet sucka och tala om globalisering, storskalighet, ökad produktivitet och teknikutveckling. Men tekniken kan inte lösa svenska jordbrukets problem i en värld med global konkurrens. Svensk mjölk kan aldrig produceras lika billigt som i Nya Zealand. SLU talar om att på sikt påverkar politiska mål människors värderingar. Därför har en nationell livsmedelsstrategi betydelse för utvecklingen. Politisk styrning påverkar vår konsumtion genom lagstiftning om vad som får produceras, offentlig upphandling, skattereglering och utbildning och fördelning av EU-stöd. Beslutsfattare i livsmedelsbranschen påverkar också konsumtionen.

Intressant är att läsa om engelska forskaren Tara Garnetts kategorisering av hur värderingar styr förslag till vägval för en hållbar produktion. Enligt Garnett finns tre grupperingar: Producera mer och effektivare, Minska efterfrågan och Förändra matsystemet. ! Liksom Ann-Helen Meyer von Bremen sympatiserar jag med gruppen: Förändra matsystemet. Man tror inte på marknadens möjligheter att fördela mat och tillgångar rättvist och är ofta skeptisk till handelsavtal som man anser främst gynnar rika länder. Tara Garnett påpekar att gränserna mellan dessa tre kategorier inte är knivskarpa.

Svenskt och djurvälfärd i topp

Livsmedelsföretagens studie (företag och konsumenter) visar att det är svenskt som gäller. KF:s i torsdags presenterade konsumentstudie visar att ursprung är jätteviktigt. Men viktigare än så, är att konsumenterna sätter djurvälfärd som högsta prioritet när man väljer livsmedel. På andra plats kommer att bönderna får betalt. Konsumentstudien presenterades när KF ordnade ett livsmedelsseminarium i riksdagen tillsammans med Åsa Westlund (S) och Per Åsling ( C ). KF har tagit på sig att kartlägga marknaden för svenska livsmedel.

Nu gäller det att svenskt kött, svenska ägg och svenska mejeriprodukter motsvarar konsumenternas krav på ett gott djurskydd. Och det måste gälla allt svenskt – eller hur? Märkningen ”Från Sverige” kan inte bara representera ursprung utan också för konsumenterna viktiga värden. Jag vill ha rakare svar av Anders Holmestig, LRF, som delägare av Svenskmärkning AB. Det duger inte att skylla på marknadsekonomi eller röda och blå oceaner.

Politikerna måste ta sitt ansvar för en gemensam lagstiftning. Så här sa Helena Röcklinsberg, SLU:s djuretiker förra måndagen på djurskyddskonferensen ”Det finns goda skäl att eftersträva en djurskyddslagstiftning som sätter en miniminivå som motsvarar de förväntningar medborgare har på gott djurskydd – där de inte behöver ta ansvar i varje val i butiken, utan att djur de facto behandlas som kännande varelser med individualitet och lust att leva väl”. Gunnar Rundgren säger i sin bok Den stora ätstörningen: LRF:s ofta upprepade krav på det svenska lantbruket skall ha samma regler som sina konkurrenter leder till en kapplöpning mot botten”. Det är knappast något som svenska bönder skulle tjäna på. Gunnar citerar ofta expertrapporten från Nordiska Rådet 2013 om 10 myter om hållbar konsumtion, som jag också läst. Man ifrågasätter den förhärskande tron att hållbar konsumtion är lösningen på våra miljöproblem. Staten behöver leda omvandlingen till ett hållbart samhälle genom att skapa de strukturer och regleringar som gör en hållbar livsstil till det normala. Att betona grön konsumtion och grön ekonomi grundar sig på en ” falsk optimistisk åsikt att tekniska lösningar kommer att vara tillräckligt för att nå hållbarhet”. Det är något som såväl Sven-Erik Bucht och Per Bolund med ansvar för livsmedelsstrategin respektive strategin för hållbar konsumtion bör ta till sig.

Djurskyddskonferens

I måndags anordnade Djurskyddet Sverige en mycket välbesökt djurskyddskonferens i Stockholm. I publiken fanns bl a folk från djurskyddsorganisationer och länsstyrelser och representanter från lantbruksnäringen. Det var en bra konferens med kompetenta föreläsare. Men det som uppfattades som bra av stora delar av publiken kritiserades bl a av representanter för djuruppfödarna. Moderatorn angav en ton som mest handlade om djurskyddsproblem i lantbrukets djurhållning och avslöjande reportage. Ingenting framkom som talade om att djurskyddet hos lantbrukets djur i stort sett fungerar väl och vi har ett internationellt sett mycket gott djurskydd. Jag förstår deras kritik, men dagen handlade f f a om den kommande djurskyddslagen och vad som är viktigt i anslutning till denna. Dessutom måste man från lantbruksnäringen förstå att de signaler som skickats ut från vissa bonderepresentanter har skapat berättigad oro och behov av att markera. Uttalanden som att man vill sänka djurskyddet i Sverige till EU:s nivå, att man fortsätter att driva att man vill fixera suggor och ta bort det svenska beteskravet skapar dåliga förutsättningar för en konstruktiv dialog. En gång i tiden var jag stolt över att representera LRF och kunna säga i Bryssel, att i Sverige sitter vi ned tillsammans bönder och djurskyddsorganisationer och diskuterar gemensamma problem. De förutsättningarna finns inte längre – tyvärr. Detta trots att vi/jag uppmanat till dialog i flera år – senast i Almedalen 2015.

Johan Beck-Friis talade om djurskyddslagsutredningen SOU 2011:75. Han tog inte upp det, som jag och många med mig kritiserat d v s att med krav på flexibilitet lämnas stora delar av lagstiftningen över till Jordbruksverket. Per Jensen och Bo Algers utvecklade elegant kunskapen och principerna kring djurs naturliga beteende. Helena Röcklinsberg kommenterade med skärpa bl a de begrepp som förekommer i debatten; Förenkling, flexibilitet och funktion. ”Det finns goda skäl att eftersträva en djurskyddslagstiftning som sätter en miniminivå som motsvarar de förväntningar medborgare har på gott djurskydd – där de inte behöver ta ansvar i varje val i butiken, utan att djur de facto behandlas som kännande varelser med individualitet och lust att leva väl” sa Helena. Helena Elofsson, Jordbruksverket deklarerade vad Jordbruksverket redan nu gjort i avvaktan på ny djurskyddslag. Hon betonade att det är Jordbruksverkets uppdrag att främja ett gott djurskydd. Förslaget om ett vetenskapligt råd skulle kunna hjälpa verket i riskvärderingen.

Den politiska debatten blev inte så upplyftande. Kristina Yngwe ( C ) uteblev. Varken Åsa Coenraads( M ) eller Isak From (S) ville förbjuda vilda djur på cirkus eller total fixering av suggor. Jag lyfte frågan om det politiska ansvaret och fick stöd av Jens Holm (V). Jag vill citera Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm i paneldebatten på Jordbruksverkets djurskyddskonferens i januari ”Lägg inte djurskyddet i konsumenternas knä. Det måste finnas ett bra djurskydd som grund och en tillit vid förändringar”. Intressant att lyssna på Isak From (S) som å ena sidan ansåg sig kompetent nog att avgöra att det var tveksamt att förbjuda fixering av suggor och å andra sidan hävda att forskning och ny kunskap skulle förhindra att politikerna tog ställning. Bo Algers betonade att EFSA sammanställt all forskning kring fixering av suggor och spädgrisdödlighet och inte har funnit stöd för att fixering av suggan räddar spädgrisar. Ett exempel på att det skulle vara väl motiverat att ha en grundläggande djurskyddsutbildning av riksdagsledamöter inför beslut om ny djurskyddslag.

Den 18 november är antibiotikadagen

I fem år har ansvariga myndigheter i första hand Folkhälsomyndigheten bjudit in till antibiotikaforum den 18 november. Syftet är att samla intressenter från alla sektorer för att utbyta kunskap och erfarenheter för att föra kampen mot ökad antibiotikaresistens. Egentligen är hela veckan ägnat åt att påminna om kampen mot antibiotikaresistens. Mycket lägligt visas då på TV2 dokumentären kring kampen mot MRSA, multiresistenta staphyllococcus aureus i Danmark och Norge. I första hand avslöjas hur chefsveterinären på danska livsmedelsverket i flera år vägrar att undersöka danska svinavelsbesättningar. Danska LRF, Landbrug och Födovarer talar om stora ekonomiska konsekvenser om man konstaterar MRSA i danska svinavelsbesättningar. Prevalensen av MRSA hos danska slaktsvin har ökat kraftigt under senare år och är nu orimligt hög. Man talade om 70 % smittade slaktsvin. Till slut tröttnade danske livsmedelsministern och avelsbesättningarna provtogs. Besättningarna var inte fria från MRSA! Jag var i Oslo i onsdags och talade då med lantbruksrepresentanter om den norska strategin för att bekämpa MRSA i norska svinbesättningar. I Norge gäller nolltolerans. Man slår ut och sanerar smittade besättningar. Och det är man stolt över.

Sverige gjorde en screening av svenska avels- och uppförökningsbesättningar 2014. Undersökningen leddes av dåvarande Svenska Djurhälsovården med dess chef Sten-Olof Dimander tillsammans med SVA och Jordbruksverket. Stene lämnade oss hastigt och tragiskt i januari 2015. 2014 hittades inga grisar med MRSA i Sverige. Men hur är läget när det gäller MRSA hos svenska grisar i dagsläget? Frågan kom upp redan förra året när Jordbruksverket och SVA samlade sitt nätverk. Men det finns fortfarande ingen plan om man ska screena eller hur man ska hantera fynd av positiva grisar. Att inte vilja leta efter MRSA är inte bra. För att göra en plan måste man veta om MRSA finns i landet eller inte. Ju tidigare upptäckt ju lättare att lägga en plan hur frågan ska hanteras. MRSA har för övrigt hittats hos svenska kor. När frågan ställs av media eller av annan aktör måste man ha ett bra svar. Man kan inte sticka huvudet i sanden och endast hänvisa till vår låga antibiotikaförbrukning. Speciellt eftersom man från grisnäringen använder den danska MRSA- situationen som argument för den säkra svenska grisuppfödningen. Mardrömsscenariot är att svensk grisbransch hamnar i samma situation som dansk. Vi vet att risken för livsmedelssmitta är mycket liten. Men det finns ändå stor anledningen att säkerställa att vi inte har smittan hos svenska grisar – åtminstone inte i toppen av avelspyramiden. Kycklingbranschen säger att det hade varit en fördel om man hittat ESBL på svensk kyckling ännu tidigare, för att kunna ta tag i frågan och vidta åtgärder. I fredags meddelade Svensk fågel att man är närmare noll fynd i svenska kycklingflockar.

EU ställer krav på vilka djurslag och vilka livsmedel som ska provtas för kontroll av resistens. Vartannat år provtas fjäderfä och vartannat gris och nötkreatur. För sällskapsdjur kommer många isolat till SVA 3731 jämfört med 440 förlantbrukets djur. Kritiska frågor i Sverige är fortfarande att vi inte fullt ut kan rapportera förbrukningen av antibiotika till djur p g a svagheter i apoteksredovisningen. Dessutom kan vi trots att frågan varit aktuell i 20 år inte redovisa antibiotikaförbrukningen uppdelat per djurslag eller använda benchmarking mellan gårdar. Jag har skrivit om detta i tidigare blogg. Jordbruksverket säger sig prioritera frågan kring djursjukdata. Frågan är om det fortfarande finns inrapporteringsproblem?

Kan livsmedelsmärken rädda världen?

I måndags bjöd föreningen Vi Konsumenter in till ett seminarium kring livsmedelsmärkningar. Närmare 60 personer fick lyssna till intressanta presentationer. Seminariet gav en aktuell men kanske inte heltäckande bild kring märkningsfrågorna på mat. Ursprungsmärkning, miljömärkning, EMV (egna märkesvaror), produktmärkning – vad betyder dessa för oss konsumenter, för planeten, för ekosystemen och för djuren? Ursprungsmärkning har sedan länge prioriterats högt av konsumenterna och denna ökar genom svenskmärkningen ”Från Sverige”. EMV ökar likaså. Ett tydligt budskap är att det krävs transparens för att vi ska få veta vilka krav som ställs på produkterna och hur dessa ska säkras. Svenska djurskyddsfrågor, som är en viktig fråga för många konsumenter fick inget tydligt svar från LRF. Det måste också vara substans i löften kring hållbarhet. Det finns en oenighet om det är bra med fler märkningar eller om märkningsdjungeln är ett problem för konsumenterna.

Johannes Cullberg satsning på butikerna Paradiset, ska bli intressant att följa. Två butiker blir nu tre. Man vill utmana de stora jättarna. Det är svårt att vara konsument idag och debatten är polariserad och på låg nivå enligt Johannes. Han väljer f f a ekologiskt och svenskt och utvecklar egna EMV. Man har rensat bort många tillsatser och säljer inte Coca Cola och RedBull. Svensk konventionell kyckling passar inte i sortimentet. Anna Richert, WWF efterlyste transparens i vilka kriterier som gäller.

Lena Widell, Livsmedelverket berättade om vilka regler som gäller för information till konsumenterna och ursprungsmärkning. Mycket är kopplat till förordningen 1169/2011. Därutöver finns nationella föreskrifter. Nu krävs läsbarhet och en viktig fråga är allergener. Det är tillåtet att ta fram nationella regler kring ursprungsmärkning. EU-kommissionen har flera utmaningar kring ursprungsmärkning bl a kring mejeriprodukter, vilket blir intressant att följa.

Anders Holmestig, LRF är ordförande i Sigill Kvalitetssystem och finns i styrelsen för Svenskmärkning AB som delägare. Anders ser inga problem med flera märkningar. Om innehållet i märkningen ”Från Sverige” när det gäller exempelvis djurskydd fick vi otydliga svar. Som känt vill LRF att marknaden ska ställa kraven på vilka djurskyddskrav som ska gälla över EU:s djurskyddsnivå. Vi konsumenter tillsammans med konsument – miljö och djurskyddsorganisationer anser inte att det svenska djurskyddet ska sänkas från dagens nivå. Djurskydd är en viktig fråga för konsumenterna, som kräver politiskt ansvar.

Maria Forshufvud, Svenskmärkning AB redovisade ökat intresse för ursprung, som är viktigare än hälsa och miljö vid val av livsmedel. I dag är 90 företag och 4500 produkter med. De första produkterna var handelns EMV-mjölk. Kravet på svensk råvara har gett effekten att det börjar bli brist på mjölk – och äggpulver. Märkning av fisk, vilt och dryck är på gång. Kontrollen sker via stickprov.

Maria Donis, Svensk Fågel berättade om branschens satsning på ursprungsmärkning redan 2006. Bakgrunden var ökad import med produkter med bl a svenskklingande namn. Branschorganisationen täcker hela kedjan och har genom åren utöver lagstiftningen inkluderat flera kontrollprogram för hälsa. Fördelen med en samlad bransch är att man tidigt kan upptäcka och hantera problem.

Katarina Rosenkvist , Hållbarhets- och kommunikationschef, Lidl redovisade för Lidls hållbarhetsarbete. Hos Lidl är 75 – 80 % egna varumärken, EMV. Hon anser att hållbarhetsarbetet kan drivas genom EMV. Ängen är Lidl:s mejeriserie och Himlajord omfattar frukt och grönt. Syftet har varit att stödja odlarna. Lidl köper bara ägg från frigående höns. Man har krav på palmolja, salt och antibiotika till djur, som är dagligvaruhandelns gemensamma kriterier.

Anna Richert, Världsnaturfonden, WWF inledde diskussionen med att lyfta och betona kravet på transparens. Enligt WWF behövs fler märkningar för att driva hållbarhetsfrågorna. Men Jan Bertoft, Sveriges Konsumenter ser fler märken mer som ett problem förkonsumenterna. Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige vill ha ett förtydligande vad LRF vill med djurskyddet i Sverige. Många uppfattar att svenskt är en garanti på ett gott djurskydd. LRF vill inte sänka djurskyddet, men säger sig vilja ha andra frivilliga lösningar snarare än lagstiftning. Jan Bertofts fråga kring vad som ligger bakom hållbarhetspåståenden väntar fortfarande på ett bra svar. Monica Sihlén, Upphandlingsmyndigheten berättade att många kommuner i dag ställer mer långtgående krav än svensk lagstiftning.

Gör etik obligatoriskt

”Eliten saknar etisk kompass” skrev Lennart Levi och Bo Rothstein på DN Debatt i veckan. De flesta ledare har utbildats utan att få insikten om vikten av etik i de många beslut de ska fatta. Det påminner mig om att Anders Wijkman brukar tala om att skälet till att det händer för lite kring våra nödvändiga klimatåtgärder är nationalekonomerna. Handelshögskolan utbildar sina ekonomer med ett traditionellt synsätt på ekonomisk tillväxt och BNP. BNP tar ingen som helst hänsyn till långsiktig samhällsnytta eller huruvida tillväxten sker med hänsyn till miljö – och klimathänsyn. Etik krävs också när vi ska diskutera frihandelsavtal och vapenexport till Saudiarabien. Eller när ekonomen John Hassler professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, föreslår att Sverige inte bör satsa på att städa framför egen dörr och avveckla fossila bränslen i Sverige eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt. Han föreslår i stället satsningar i andra länder. Ett resonemang som vi känner igen från tidigare regering. Etik måste också gälla kring något så viktigt som vårt jordbruk och vår livsmedelsproduktion. Produktion av mat är ju inte som vilken produktion som helst. Mat måste vi ha. Det handlar om vår långsiktiga överlevnad. Jag rekommenderar Gunnar Rundgrens bok: Den stora ätstörningen, maten, makten, miljön om vad som hänt de senaste 50 åren med vår s k modernäring. Så lycka till Levi och Rothstein med att kräva etik i all utbildning.

Jag hade förmånen att delta i Sveriges bönders etikarbete i början på 2000-talet. Den som initierade diskussionen kring etik var faktiskt Åke Modig, då VD för svenska Arla. Svensk Mjölk tog tag i frågan, som sedan lämnades över till LRF år 2000. Man måste ju ha ett gemensamt synsätt hos Sveriges bönder. Projektet leddes föredömligt strukturerat av Erika Brendov och utmynnande i Sveriges bönders värdegrund för livsmedelsproducerande djur 2002. Ekonomiprofessorn Tomas Brytting anlitades som en del av arbetet. Brytting är fortfarande aktiv i debatten kring företagsetik. LRF: styrelse antog värdegrunden 2002 ” Vi, Sveriges bönder, eftersträvar en hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen. Den ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Konsumenterna och samhället ska kunna känna trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion. Så här formulerar man sitt budskap:En livsmedelsproduktion som är långsiktigt hållbar ställer höga krav på god etik. Den här skriften beskriver Sveriges bönders grundläggande värderingar när det gäller djur för produktion av livsmedel och det ansvar det medför.
Djuromsorg har sedan länge varit ett centralt begrepp. Nu sätter vi gemensamt ord på våra värderingar. Denna värdegrund är en viktig del i Den Svenska Modellen för en hållbar livsmedelsproduktion. ” Senast 2004 drev LRF ett projekt med titeln: CSR -projektet eller hur vi kan öka Sveriges bönders konkurrenskraft med hjälp av mjuka värden. Och nu undrar man hur detta stämmer med LRF:s position i samband med livsmedelsstrategin d v s det är konsumenterna och marknaden som ska avgöra vilken nivå vi ska ha på djurskyddet i Sverige.

Om hela värdegrunden kan ni läsa i bilagan.

Läs hela artikeln »

Global frihandel kan motverka FN:s hållbarhetsmål

”Vi måste vara protektionistiska om vi vill stödja en inhemsk industri som vill gå före i hållbarhetsarbetet” så kontroversiellt uttalade sig Kevin Andersson. Kevin Andersson, kommer från universitet i Manchester men är gästprofessor för climate change leadership vid Uppsala universitet. Han inledde konferensen Lantbruk 1,5 grader, kring mat och klimatansvar, som ordnades av SLU:s Framtidens lantbruk i onsdags. Uttalandet påminner mig om att Johan Rockström i våras uttalade att WTO och TTIP diskuteras helt oberoende av världens åtaganden när det gäller att minska vår klimatpåverkan. Karin Elofsson, forskare i miljöekonomi vid SLU, missförstod nog påståendet, med hänvisning till att ett företag, med innovativ miljöteknik säkert vill exportera denna. Men det var säkert inte det som Andersson syftade på. Den globala världshandeln driver mot lägsta kostnad för råvara och förädling. Det har medfört en handel med transporter kors och tvärs över jordklotet, som garanterat inte gynnar minskade koldioxidutsläpp.

Visst finns det fördelar med handel mellan länder. Förutom livsmedelsförsörjningen, ger frihandel också tillgång till betalande marknader, utjämning av tillgången till livsmedel, diversitet (tillgång till olika sorts livsmedel) och låga priser. Men riskerna finns. Spridning av sjukdomar (inklusive zoonoser) och därmed risk för folk – djurhälsa, livsmedelsförluster, långa komplicerade livsmedelkedjor(tänk hästköttsskandalen) med fördröjd möjlighet till intervention och ökad konkurrens. Ökad handel driver mot intensifiering och specialisering. Det är en förutsättning för att kunna konkurrera på den globala marknaden. Ökad handel driver också mot harmonisering och minskad diversitet – en harmonisering till minsta gemensamma nivå? WTO anser att privata standarder, som krävs av industri och handel fördyrar för konsumenterna. Och frågan är om hållbarhetsaspekter i detta perspektiv kan få tillräckligt genomslag för att uppfylla FN:s hållbarhetsmål och Paris-avtalets formulering kring att temperaturhöjningen skulle hamna ”well below 2 grader Celsius byggt på equity och best science. Paris-avtalet är ett enormt åtagande som bl a innebär att vi måste börja nu med att minska våra utsläpp med 10 % per år.

Svenskt jordbruk, som i dagsläget har mindre klimatpåverkan än många andra länder och andra mervärden som säkra livsmedel och ambitiöst djurskydd skulle sannolikt gynnas av ”lite protektionismen”. Titta bara på Norge och Finland. Men med dagens regering finns föga hopp. Att överhuvudtaget nämna att frihandel kan innebära problem för hållbarheten, konsumenternas säkerhet och djurskyddet är verkligen som att svära i kyrkan i ett land med oreserverat stöd för fri handel. Det finns inga invändningar mot att livsmedel far kors och tvärs över världen för att processas. Regeringen ser export som en viktig del av lösningen på en ökad svensk livsmedelsproduktion i Sverige. Men frågan är om detta verkligen är lösningen i en stenhård konkurrens med andra exportländer. Som konsument skulle jag gärna se att vi ökade vår beredskap och ökade vår självförsörjning (fult ord i Sverige?).