Äntligen kom den – ny djurskyddslag!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I dag onsdag den 10 januari presenterar regeringen sitt förslag till ny djurskyddslag på DN Debatt. Det finns mycket man kan välkomna i förslaget. Att rätten till naturligt beteende får den definition som föreslogs i djurskyddsutredningen (SOU 2011:75) och som användes i LRF:s etikprogram 2002 är oerhört glädjande. Den formuleringen kommer sannolikt få genomslag i djurskyddsförordningen – hoppas jag d v s att kor även i fortsättningen ska ha rätt till bete, alla djur ska kunna gå lösa, grisar ska ha rätt till halm eller motsvarighet m m. Man signalerar att ett förbud mot sjölejon och elefanter på cirkus ska komma i förordningen. Regeringen lyfter också fram behovet av kunskap för att hålla djur och därmed ett kompetenskrav. Man har också föreslagit att utreda förutsättningar för lämpliga och proportionerliga straffsatser mot brott mot djurskyddslagen. Befriande är att man föreslår att hemtjänstpersonal kan anmäla vanvård av djur till länsstyrelse eller polis. Det är fantastiskt att man äntligen inför ett skydd för katter utan ägare. Det blir förbjudet att lämna djur. Djurskyddet Sverige har drivit frågan i många år. En kattkampanj 2007 – 2008 överlämnades 100 000 namnunderskrifter till dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson, som nog var väldigt trött på vårt tjat. Men tjat lönar sig bevisligen. Nu väntar vi på krav på märkning och registrering.

Det satt långt inne, men förslaget blev i många avseenden en positiv överraskning. Vi hade tidigare fått oroande signaler om uppmjukning – målstyrning, funktionskrav och ökad flexibilitet. Men djävulen sitter i detaljerna. Djurskyddsförordningen och djurskyddsföreskrifterna styr i slutändan vilket skydd vi ger till djuren i Sverige. Slutklämmen i debattartikeln kommer få stor betydelse. Bucht (S) och Lövin (MP) hävdar att man noga sett över konsekvenser för lantbrukare och andra djurhållande företag och att lagen visar att det går att ta steg framåt mot en bättre djurvälfärd utan att hämma!! det svenska lantbrukets konkurrenskraft eller arbetet med att öka livsmedelsproduktionen. Jag undrar om LRF håller med? Jag har inte sett någon kommentar från LRF – ännu. Vi är många inklusive detaljhandeln som bestämt hävdar att djurskydd är en konkurrensfördel. Vi d v s Vi Konsumenter och det samlade djurskyddet kommer att se till att Jordbruksverket uppfyller krav på samråd, respektfull remisshantering och att förslagen bygger på vetenskap. Vi har stora förväntningar på SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd. Det ligger fler förslag till föreskriftsförändringar i pipe line. Och så hoppas vi verkligen att Alliansen i riksdagen inser att ett bra djurskydd är en viktig fråga för svenska medborgare.

Utan tvivel är man inte klok!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I går såg jag det fantastiska programmet om Tage Danielsson på SVT öppet arkiv- rekommenderas! Titeln på programmet var som rubriken. Det var också Bo Algers förslag på rubrik till hans debattartikel i Land Lantbruk den 8 december riktat till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. I artikeln vänder sig Bo Algers till ministern och ifrågasätter att han inte utnyttjar SLU:s forskning. Den forskningen avrådde väldigt tydligt från Jordbruksverket förslag när det gäller att fastställa djurskyddsregler för gris.
”Som forskare i 40 år vid SLU undrar jag hur det kan komma sig att sådant arbete värderas så lågt att en pilotstudie med betydande vetenskapliga brister genomförd av näringen tas till intäkt för att ändra djurskyddsföreskrifter. Och att detta förfaringssätt inte väcker tvivel hos ansvarig minister” skriver Algers. Man måste väl också kräva att Jordbruksverket, LRF, Grisföretagarna och Svenskt Kött läser på ordentligt om utfallet av pilotstudien och granskarnas slutsatser. Pilotstudien visar på en oförklarad ökad dödlighet hos tidigare avvanda suggor. Utvärderarna konstaterade dessutom att ”Således finns det ingen påvisbar positiv effekt av kortad ditid på suggornas hull och välfärd, som kan uppväga den ökade risk för smågrisen som det finns med en kortare ditid.” Utöver det har utredarna uttalat sig negativt om både föreskriftsförslaget och näringens tolkning av utredningen i olika debattartiklar

Jordbruksverkets ambition att främja näringslivet verkar ha tagit sig flera konstiga uttryck. Senast på agendan finns ett fall där det uppstått en tvist om öppenhet kring ett utbildningsmaterial kring bedövning och slakt, som utarbetats av SLU. Jordbruksverket har uppfattats som stödjande för att materialet inte skulle vara offentligt. Jordbruksverket hävdar att man endast tog på sig en medlarroll. Detta inträffade redan 2012, men har blivit känt genom en vetenskaplig artikel publicerad i december 2017. Frågan är om fallet kan fogas till listan där Jordbruksverket uppfattas gå näringslivet till mötes? Tidigare fall är ju som bekant nya djurskyddsföreskrifter för gris, där Grisföretagarna har haft betydande inflytande och frågan kring behörighet hos djurvårdare, som JO-anmälts p g a att den kommersiella djursjukvården styrt utfallet. I alla händelser har Jordbruksverket ögonen på sig, vilket är bra.

Med tanke på den kommande propositionen om djurskyddslag vill jag citera en annan klok person Per Svensson politisk redaktör i DN 7 januari: ”Förutsägbara och objektivt tillämpade lagar och regler är det liberala samhällets armeringsjärn. Man ska som medborgare inte behöva gissa sig till de legala konsekvenserna av en handling. Man ska kunna kräva sin rätt och då måste rätten vara tydligt definierad. Man ska inte heller kunna muta och fjäska sig fram”. LRF har ju drivit kravet på ökad målstyrning och flexibla regler inför ny djurskyddslag. Med en dåres envishet vill jag med stöd av Per Svensson upprepa att varken djurhållare eller kontrollanter eller inte heller djuren tjänar på ett otydligt regelverk när det gäller skydd av djur. Vi måste veta vad som gäller. Ibland dras paralleller till miljöområdet, där detaljreglerna är färre. Djur är kännande varelser, som kan uppleva stress, smärta och lidande. Därför måste politikerna ta sitt ansvar för att vi med utgångpunkt från vetenskap (SLU:s vetenskapliga råd) och beprövad erfarenhet beslutar om regler som skyddar våra djur.

Valåret 2018 – vad kan man önska sig?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det finns mycket man kan oroa sig för och önska sig inför nästa år när det gäller hållbar produktion och konsumtion. Vad kommer att hända i vår omvärld? Vad händer med den globala handeln med livsmedel (se tidigare blogg)? Beroende på utfallet av valet kan man med viss rätt oroa sig över hållbarheten i svensk matproduktion. Alliansen vill ha bort ”onödiga” särregler, vilka man nu anser vara onödiga. Den nuvarande regeringens genomförande av livsmedelstrategin och propositionen om ny djurskyddslag – vad ska man tro med tanke på fokus på produktivitet, målstyrning och flexibilitet. För att inte tala om landsbygdsministern totala ovilja att se till att hans myndighet Jordbruksverket tolkar livsmedelsstrategin med hänsyn till dagens kunskap och med respekt för konsument – och djurskyddsintresset. Därför följande önskelista:

• Att politikerna tar sitt ansvar och beslutar om regelverk som gör valet av svensk mat till det hållbara alternativet. Ett regelverk, som respekterar medborgarnas rätt till hälsa, säkra livsmedel producerade med hänsyn till klimateffekter, naturen och djurens rätt till hälsa och djurvälfärd.
• Att Näringsdepartementet vid genomförandet av livsmedelsstrategin respekterar strategins målsättning med hållbar utveckling, att miljömålen uppnås och att djurskydds- och konsumentintresset inkluderas. Förtroendet för Jordbruksverket måste återupprättas.
• Att Näringsdepartementet utnyttjar det nationella djurskyddsnätverket för dialog även för nationella djurskyddsfrågor, vilket var önskemålet i framställan i juni 2016 till landsbygdsministern från Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige i anslutning till Animal Welfare Platform. Vi hänvisade till det breda samrådet i Danmark och svensk brist på detta när man utformade svenska handlingsplaner för kött och mjölk.
• Att SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd fyller den efterlängtade rollen att ge Jordbruksverket ett på vetenskaplig grund baserat underlag till djurskyddsföreskrifter för samtliga djurslag
• Att den nya djurskyddslagen med djurskyddsförordning inkluderar viktiga baskrav som rätten till naturligt beteende d v s tillräckligt utrymme, kors rätt till bete, grisars rätt till att gå lösa och ha sysselsättning och hönors rätt till sittpinne, rede och sandbad m m. Att djurstallar ska förprövas och att det är förbjudet att lämna djur.
• Att ny generaldirektör för Jordbruksverket tillämpar det grundlagsskyddade kravet på remisshantering på ett respektfullt sätt med hänsyn till remisstid och tidigt samråd med inte bara med lantbruksnäringen utan också med djurskydd – och konsumentorganisationer.
• Att lantbruksnäringens representanter öppnar sina hjärtan och LYSSNAR! Det kan faktiskt hända att kritikerna har rätt i sin kritik. Gör en seriös riskvärdering vad det är värt att förlora förtroendet hos konsument – miljö – och djurskyddsorganisationer. Respektera konsumenternas högt värderade mervärden, som är en konkurrensfördel och inget annat.

Och mycket mera

Slutet gott allting gott!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så har Henrik Schyfferts tre program om ”Köttets lustar” hamnat i en rimlig kompromiss – mindre men bättre kött. Det känns som om det budskap som Vi Konsumenter jobbat med sedan 2011 har hittat hem. Vi startade med en workshop i november 2011, hade ett politiskt samtal i april året därpå. I vår debattartikel i februari 2014 med rubriken: ”Att äta mindre kött allas ansvar” fick vi med oss Sveriges Konsumenter, Medveten Konsumtion, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, WWF och Djurskyddet Sverige. Debattartikeln följdes upp med ett samtal med dagligvaruhandeln. Vi har backat upp WWF:s Köttguiden, som har samma budskap och seminariet den 14 november i år hade också rubriken: Mindre men bättre kött. Nu kom seminariet den 14 november främst att handla om griskött p g a den aktuella frågan om Jordbruksverkets oacceptabla hantering av nya djurskyddsföreskrifter för gris.

I ”Köttets lustar” känns det som det är min favorit Christel Cederberg, Chalmers, som får Schyffert att inse att om vi inte har djur, kommer det planteras skog på många fantastiska ängs – och hagmarker. Jag är lite förvånad över att Johan Kuylenstierna SEI, inte tog upp fler aspekter på hållbarhet. Tyvärr fortsätter andra forskare på Chalmers att helt fokusera på nötköttet som klimatbov. Nötkreatur är ineffektiva jämfört med grisar och kycklingar. Men nötkreatur och får är ju fantastiska förädlare av gräs och andra växtslag till högvärdigt protein. Och det är ju inte bara bevarande av den biologiska mångfalden i ängs – och hagmarker, utan även vallen är en fördel från miljösynpunkt. Vallen läcker inte så mycket växtnäring, ökar mullhalten i jorden och är en kolsänka. Frilandsodling av grönsaker har väl samma problem i det avseende som spannmål – eller? Det går väl inte heller att jämföra sig med Nederländerna, som knappast har något som motsvarar svensk natur. Odlat kött blir lätt en förenkling. Det finns ju stora arealer i världen, som bara passar för bete och som försörjer stora delar av världsbefolkningen.

Jag har lite svårt att förstå läkaren som kräver att Henrik Schyffert skulle bli vegan. Han blev ju inte friskare av det, men fick en bättre tarmflora. Hade varit kul att få veta vad som hänt med tarmfloran om han minskat sin köttkonsumtion rejält och ökat intaget av frukt och grönt. Vad jag vet så påverkas tarmfloran positivt av detta. Men vilket kött ska jag välja och kan jag välja? Det finns ett starkt stöd för naturbeteskött. Det skrev vi om i debattartikeln redan 2014. Men var hittar jag detta? Det önskar jag mig i julklapp av svensk köttindustri. Jag vill inte köpa kött från en ungtjur, som tillbringat hela sin uppfödningstid på helspaltgolv utan bete och med en intensiv spannmålsutfodring. För övrigt har jag inköpt en skinka från Smak av Gotland. Jag vill gärna gynna gotländsk djurhållning och Gotlands Slagteri, som jag besökte under Almedalsveckan. Vill önska alla en GOD JUL och ett bra 2018. Vi konsumenter funderade på om vi skulle skicka en marsipangris till Leif Denneberg, med tillönskan om ett bättre 2018.

Respektlöst LRF!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har sällan blivit så ledsen, arg och besviken, som när jag läser Palle Borgströms, ordförande i LRF, debattinlägg i Land Lantbruk 17 december i frågan kring Jordbruksverkets nya djurskyddsregler för gris. Inlägget är respektlöst mot Sveriges främsta djurskyddsforskare och den samlade konsument- och djurskyddsrörelsen. För att inte tala om Livsmedelsverket, Sveriges Veterinärförbund och länsstyrelser. Debattinlägget innehåller dessutom rena sakfel. Jag trodde jag kunde lämna frågan kring Jordbruksverkets hantering av djurskyddsreglerna åt sidan för ett tag efter att konsument – och djurskyddsorganisationerna fått in sin debattartikel i SvD 11 december samt slutreplik den 15 december. Om Palle verkligen läst våra debattinlägg på Brännpunkt (www.vikonsumenter.org) hade han förstått att det inte finns någon svensk forskare/expert inom djurskydd som tillstyrker att ge möjlighet att avvänja smågrisar vid tre veckors ålder oberoende av tilläggskrav. Och vi har inte kritiserat näringen och vi är inte förändringsobenägna.

Experterna som granskade Grisföretagarnas pilotstudie har inte legitimerat Jordbruksverkets förslag till föreskrift, som det slutligen utformades. En av pilotstudiens granskare ställde sig bakom de 10 forskarnas debattinlägg i frågan i Göteborgsposten i oktober. Där skriver man: Förslaget devalverar svensk djurhållning. Jordbruksverket anger att remisshanteringen är den brukliga. Det ger anledning till oro – ska en orimligt kort remisstid vara praxis, liksom att ett grundligt kritiserat förslag skickas på teknisk runda till EU, och att en remissammanställning offentliggörs först när föreskrifterna beslutas? Det främjar inte tilliten, varken till myndighetens rutiner eller arbetets kvalitet. Jordbruksverket hävdar vidare att de har stort förtroende för den av näringen upplagda grisstudien – som utgör det enda underlaget för förslaget om sänkt lägsta avvänjningsålder för griskultingar. Eftersom de därmed avfärdar flera vetenskapliga och mer informativa studier står klart att de endast vill basera nya föreskrifter på underlag som stöder en på förhand bestämd idé” Ord men inga visor – eller hur?

Jag är övertygad om att det hade kunnat gå att hitta en bättre kompromiss om Jordbruksverket verkligen lyssnat till varningsklockorna. En något tidigare avvänjning av smågrisar kanske kunde ha accepterats. Vår kritik omfattar Jordbruksverkets tolkning av regeringens uppdrag, bristande samrådsförfarande, respektlös remisshantering och brist på vetenskapligt stöd för sina förslag till ändrade djurskyddsföreskrifter. Jordbruksverket har gått köttbranschen till mötes utan att respektera konsument- och djurskyddsintresset. Som slutkläm citerar jag vår slutreplik i SvD 15 december: Det är tillsammans vi bäst slår vakt om djurens välfärd och skapar de mervärden som är nödvändiga för att svensk produktion ska stärka sin konkurrenskraft. Tyvärr har Denneberg och Henriksson på Jordbruksverket missat det. Och då kan man ju exkludera såväl vad landets samlade djurskyddsforskare anser, vad myndigheter som Livsmedelsverket och en rad länsstyrelser tycker, vad veterinärförbundet för fram och åsikter från konsument- och djurskyddsorganisationerna. Det är främst det som vi känner enorm misstro mot!

Den ökande globala handeln med livsmedel oroar

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Ska vi producera innanför planetens gränser och medverka till en hållbar produktion och konsumtion av mat, som främjar människors hälsa krävs mer eftertanke än att bara oreserverat gynna en fri handel med livsmedel. Matproduktion kan inte ses som vilken industriproduktion som helst sa Ulf Sonesson RISE på ett Svenskt Sigill-seminarium i torsdags. ”Livsmedelsproduktion måste ses på ett annat sätt av samhället”.

Jag har läst Lars Calmfors kolumn i DN, som stöder frihandelns alla fördelar. ”Handel innebär inte bara stordriftsfördelar och ett mer varierat utbud av varor och tjänster. Lägre konsumentpriser gynnar särskilt låginkomsttagare eftersom de spenderar en stor del av sina inkomster på importvaror ”. Visst finns det fördelar med handel mellan länder. Förutom livsmedelsförsörjningen, ger frihandel också tillgång till betalande marknader, utjämning av tillgången till livsmedel, diversitet (tillgång till olika sorts livsmedel) och låga priser. Men riskerna finns. Spridning av sjukdomar (inklusive zoonoser) och därmed risk för folk – djurhälsa, livsmedelsförluster, långa komplicerade livsmedelskedjor(tänk hästköttskandalen) med fördröjd möjlighet till intervention och ökad konkurrens. Ökad handel driver mot intensifiering och specialisering. Det är en förutsättning för att kunna konkurrera på den globala marknaden. Ökad handeln driver också mot harmonisering och minskad diversitet, vilket strider mot Calmfors hypotes. WTO anser exempelvis att privata standarder, som krävs av industri och handel fördyrar för konsumenterna. Med förbättrad ekonomi i många länder ökar köttkonsumtionen, vilket ökar handeln med animaliska produkter. Därmed ökar också handeln med foder och levande djur. Det senare ett skräckscenario från djurskyddsynpunkt.

Så här skriver Gunnar Rundgren kring diskussionen kring hållbarhet och LCA-analysernas begränsningar med anledning av Vi Konsumenters seminarium den 14 november. ”Men en större begränsning av LCA analyserna är att de inte fångar de systemeffekter som produktionen har. Ett utmärkt exempel är globala transporter. En LCA analys kommer mestadels till slutsatsen att miljöpåverkan av transporterna är en mycket liten del av en produkts miljöpåverkan och därför inte alls avgörande. Men detta resonemang missar helt de stora systemeffekter som den globala handeln med jordbruksprodukter har – som utslagning av lokal produktion, omvandling av hela landskap till monokulturer, den fortsatta koncentrationen i livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln, att den globala konsumtionen av mat blir allt mer ensidig, effekterna på folkhälsan osv”.

I Sverige är det fult att ha en kritisk inställning till frihandel. Men hur kan vi gynna frihandel som är en stor potential för låginkomstländer, men motverka alla de negativa effekter som vi sett under efterkrigstiden, som Gunnar Rundgren pekar på? Och hur stämmer detta med Sven-Erik Buchts livsmedelsstrategi, som vill öka den svenska produktionen och konsumtionen av svensk mat och öka den svenska självförsörjningen? Är verkligen exporten räddningen?

Konkurrens på djurskyddsarenan

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I tisdags den 12 december presenterade SLU vid ett fakultetsseminarium det nya vetenskapliga rådet för djurskydd. Som hedersdoktor hade jag glädjen att närvara. Det är ett efterlängtat råd, som föreslogs redan i samband med djurskyddsutredningen 2011 (SOU 2011:75). Nu ingick rådet i regeringens livsmedelsstrategi. Enligt Jordbruksverket ska rådet vara verkets riskvärderare när det gäller djurskydd. Precis som SVA är det, när det gäller djurhälsa och smittskydd. Jordbruksverket har sista ordet när det gäller att forma förslag till och besluta om lagstiftning. Inte oväntat hänvisade Ingrid Eilertz, Jordbruksverket till regeringens uppdrag enligt livsmedelsstrategin, där vi ju inte är överens om tolkningen. Det är ett stort och brett råd med en kanske något överraskande sammansättning. Jag letar förgäves efter något pressmeddelande från SLU, som kan bekräfta att jag uppfattat sammansättningen rätt. Rådet har två handläggare. Här finns expertkompetens inte bara på djurskydd utan också på ekonomi, avel, fysiologi, teknik, arbetsmiljö och juridik. För djurskyddskompetensen står Lotta Berg, som ordförande, Linda Keeling och Margareta Steen samt djurslagskompetens på kor, gris, fjäderfä och fisk. Jan Hultgren presenteras som riskvärderare. Men jag saknar nog ändå den etiska dimensionen.

Men med den sammansättningen blir rådet en tung aktör på djurskyddsarenan. Rådet avspeglar djurskyddsfrågornas tvärvetenskapliga natur. Det intressanta är att SLU valt att inkludera annan kompetens än ”bara” djurskydd. Jordbruksverket kommer att få konkurrens när det gäller riskvärderingen, som verket tidigare hanterat genom samråd med näringen och remisshantering. Man kan väl hävda att vi är många som inte är helt nöjda med Jordbruksverkets riskvärdering och riskhantering. Detta framgår med önskvärd tydlighet i debattartikel i Svenska Dagbladet på Brännpunkt den 11 december https://www.svd.se/jordbruksverket-har-gatt-kottbranschen-till-motes. Inom djurskyddsområdet finns många intressenter- myndigheter, djurhållare, veterinärer, djurskyddsorganisationer, konsumenter, livsmedelsindustri, handel m fl. Det kommer att bli mycket intressant att se hur det vetenskapliga rådet kommer att påverka debatten och beslutsfattandet.

I samband med utvecklingen av livsmedelsstrategin uppstod en diskussion kring nuvarande djurskyddslagstiftning. Konkurrenskraftutredningen 2015 föreslog en harmonisering av svenska djurskyddsregler till EU:s nivå om det inte fanns vetenskapligt stöd för att ha en högre nivå. Vissa i debatten hävdade att djurskyddsregelverket inte byggde på vetenskap och beprövad erfarenhet. Dessutom gavs djurskyddsregelverket skulden för att Sverige tappat produktion och marknadsandelar på den svenska marknaden. Mycket har hänt sedan dess och den kritiken har väl delvis tystnat. Men ibland kommer den upp i twitterflödet eller i debatten på en deprimerande låg nivå. Inrättandet av det vetenskapliga rådet är väl ett svar på den kritiken och kritikerna borde vara nöjda. Jag hoppas och tror att Christina Nordins, Näringsdepartementet uttalande på Vi Konsumenters seminarium den 14 november, om att man övervärderar värdet av det vetenskapliga rådet kommer till skam.

Drevet går!?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jordbruksverkets nya regler för avvänjning av smågrisar blev en huvudnyhet i torsdags på SVT:s Rapport och Aktuellt. Camilla Björkbom, Djurens Rätt, framför den massiva kritiken över förslaget och inte minst Jordbruksverkets oacceptabla process. Bo Algers debattartikel finns i Land Lantbruk 8 december: ”Utan tvivel är du inte klok Bucht”, som fram för allt ifrågasätter varför Bucht inte respekterar SLU:s forskning och kompetens. I nästa vecka kommer SLU presentera det vetenskapliga rådet för djurskydd. Det råd som skulle vägleda Jordbruksverket i deras beslut om ändringar i djurskyddsregelverket. På Facebook finns en livlig debatt och ett starkt ifrågasättande av rätten av avvänja smågrisarna tidigare än idag vid 28 dagar. Inlägg i debatten ifrågasätter det dubbla budskapet från lantbruksnäringen (se tidigare blogg). I Lantbruksnytt.com berättar jag varför vi är så besvikna över Jordbruksverkets hantering. Varför kunde inte Jordbruksverket backa och ta den nödvändiga dialogen med andra än grisbranschen? Varför kunde man inte hamna på kompromiss som inte var så provocerande. Henrik Schyfferts TV-serie ”Köttet lustar” lyfter frågan kring vår relation till djur och kött. Vecka 50 kommer förhoppningsvis Svenska Dagbladet www.svd.se publicera en debattartikel med rubriken: ”Jordbruksverket urholkar förtroendet för svensk mat”. Bakom artikeln står den samlade konsument – och djurskyddsrörelsen, som anser att Jordbruksverket feltolkar den nationella livsmedelsstrategin och hänvisar till bristande hantering och bristande respekt för forskare, djurskydd och konsumenter. Ingemar Olsson ordförande för Grisföretagarna är nöjd med gehör från politiker och myndigheter. Men precis som jag sagt, sviktar förtroendet för myndigheten och ansvarig politiker, så sviktar också förtroendet för svensk mat.

Visst vi närmar oss jul och då finns det alltid ett ökat intresse från media kring framför allt skinka och griskött. Erfarenhetsmässigt brukar detta inte påverka julskinkeförsäljningen, men nu vete f´n. Svenskt Kött försöker krampaktigt tala om att svenska grisar har det bra. Och visst är det så! Så varför riskera detta förtroende med en ändring som bara kan tillämpas av ett fåtal uppfödare. Det kanske ger fler smågrisar per sugga och år, men det tillkommer kostnader som ökat smittskydd, annat foder och inte minst deltagande i en hälsokontroll (där det inte finns ett godkänt program). Jag har en annan fundering kring tillämpningen. Hur stora grupper av suggor grisar samtidigt? Det verkar ju som om man har ganska stor spridning i ålder på kullarna. Varför måste vi acceptera att 10 % av smågrisarna i en grisningsomgång kan avvänjas vid tre veckor. Så här säger Gunnar Palmqvist, Jordbruksverket: ”Först och främst vill jag tydliggöra att det inte kommer att vara generellt tillåtet att avvänja smågrisar vid 21 dagars ålder, utan endast 10 % av smågrisarna i samma grisningsomgång får vara yngre än 26 dagar. Det kommer sannolikt att innebära att någon eller några kullar i grisningsgruppen kommer att kunna vara 21 dagar gamla när de avvänjs. Enligt våra beräkningar kommer den genomsnittliga avvänjningsåldern i grisningsgruppen att ligga på ca 28 dagar”. Jordbruksverket har bedömt att en fjärdedel av Sveriges smågrisuppfödare d v s 30- 40 % av smågrisarna skulle omfattas av undantaget. Gunnar Johansson, Gård – och Djurhälsan bedömer att det bara är 5 – 10 %. Därmed faller ännu ett av Jordbruksverkets argument d v s det blir bara marginellt ökad produktion.

Var finns den ansvarsfulla marknadsledaren?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Man kan inte som i dagsläget å ena sidan hävda att konkurrenterna har sämre kvalitet och å andra sidan driva att man vill ha samma kvalitetskriterier som konkurrenterna. Ungefär detta framför Ann-Helen Meyer von Bremen i ett Facebook-inlägg kring de omdiskuterade djurskyddsreglerna för gris. Det vill säga att det blir orimligt att Svenskt kött å ena sidan kommunicerar att Sverige har världens mest omfattande djurskyddslag med exemplet svensk gris, samtidigt som LRF kommunicerar att man vill ha samma regelverk som konkurrentländerna. Den senaste händelsen, som jag kommer ihåg, då LRF tog på sig rollen att ansvarsfullt svara upp mot kritik (berättigad eller ej) var den s k griskrisen 2009. Dåvarande ordförande Lars-Göran Pettersson erkände att det fanns problem som måste åtgärdas. Jordbruksverket införde sin djurskyddsdeklaration och branschen införde en helomfattande grundcertifiering (tack Åke Rutegård).

Slakteribranschen har under 2000-talet genomgått en omfattande strukturförändring. Ända fram till dess hade Slakteriförbundet/ Swedish Meats/Scan en dominerande roll på köttmarknaden med ända upp till 80 % av den svenska slakten. Det innebar ett speciellt ansvar för att bygga upp förtroendet för svenskt kött från gen till kotlett. Som producentkooperation ägde man frågorna hela vägen från avel, uppfödning, transport av djur och slakt till Scan-produkterna på marknaden. Det ansvaret axlade Slakteriförbundet framgångsrikt genom att vara talesperson i viktiga frågor kring djur och kött. Man drev Köttforskningsinstitutet och programmet Omsorg i Djurskötseln. Organisationen Köttinformation på den tiden kommunicerade mer fördelar med kött och köttrecept.

I dagsläget finns ingen tydlig aktör på köttmarknaden som axlar rollen som marknadsledare med insikt om att konsumenternas förtroende är A och O. Svenska slakterier har dessutom både danska och finska ägare. Svenskt Kött svarade på frågan om information och dialog med kritikerna att det är ägarnas av Svenskt Kötts uppgift. Det rimliga skulle då vara att Köttföretagen skulle ta tag i frågan kring kritiken mot nya djurskyddsregler och bjuda in till dialog med kritikerna, när nu Jordbruksverket missat. Men det enda vi sett är en artikel från VD Hans Agné. När jag pratar med en gammal kollega i branschen hävdar han att det är ordförandena i Grisföretagarna som äger frågan. En verkligen anmärkningsvärd situation att de som ligger längst bort från marknaden ska avgöra hur man uppnår förtroende för svenskt griskött hos marknad och konsument. Det var bl a skälet till Vi Konsumenters seminarium den 14 november www.vikonsumenter.org.

Hur är det med andra branscher? Svensk Fågel har styrkan att omfatta hela produktionskedjan. Man informerar föredömligt öppet och ofta och bjuder in till studiebesök. Svenska Ägg har samma helhetsgrepp och certifierar nu hela sin äggproduktion. Sedan Svensk Mjölk integrerades i LRF har mycket av offensiv marknadsföring av svenska mervärden avstannat. Arla som marknadsledande på svenska mejerimarknaden kan ju inte marknadsföra specifika svenska mervärden som beteskravet – eller? Ordförande i Arla Åke Hantoft har i en debattartikel hösten 2016 drivit gemensam linje med LRF och Lantmännen att ta bort svenska särkrav. Lantmännen – ägt av svenska bönder med ansvar från gård till bord! Men hur är det med svenskt ursprung och svenska mervärden? När Livsmedelsstrategin presenterades i januari i år ansåg Lantmännen att svenska regler ska harmoniseras till de länder man konkurrerar med. Nu undrar jag snart varför jag ska köpa svensk mat?

Vilken bild ska gälla?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Håkan Henrikson är Jordbruksverkets chef för främjande och förvaltning. Med anledning av diskussionen om djurskyddsregler för gris säger han på Jordbruksverkets djurskyddskonferens: ”Jag delar inte kritikernas bild, Regeringens politik ska genomföras. Vi måste se över hinder i utformningen av regler och villkor (förenkling, flexibilitet och ökad målstyrning)”. Frågan är då vilken bild som ska gälla? Vetenskap och beprövad erfarenhet? Svenska forskares bild? EFSA:s bild? Djurskyddsorganisationernas bild? Länsstyrelsernas bild? Livsmedelsverkets eller Veterinärförbundets bild? Eller Grisuppfödarnas önskemål om en tidigare avvänjning, där ingen talar om att avvänja vid 21 dagar, som Jordbruksverket i sin föreskrift ändå anger som möjligt d v s en sänkning av avvänjningsåldern med en vecka. Förslaget från Jordbruksverket är ju inte ens en förenkling. Vad ligger till grund för Jordbruksverkets bild? Detta är ett exempel. Hur kommer man i fortsättningen hantera och utvärdera vetenskapliga fakta, som kommer från det vetenskapliga rådet? Detta kommer att inrättas i december.

Jordbruksverket har på kort tid fått tre JO-anmälningar. Två stycken med anledning av djurskyddsremissen och nu en för hanteringen av behörighetsfrågorna d v s djurvårdares rätt att utföra vissa behandlingar. Partsintresse har haft stort inflytande och så känns det väl också när det gäller djurskyddsföreskrifterna för gris. Detta är inte bra för verkets förtroende. Hur känns det för en avgående GD?

Sedan finns det något som är direkt motsägelsefullt. Djurskyddskonferensens tema för förmiddagen var: ”Tillsammans för ett bättre djurskydd i hela Europa”. Det finns en rörande enighet om att implementeringen av EU:s djurskyddsdirektiv för gris har hög prioritet. Grisdirektivet 2008/120/EG innehåller mycket konkreta regler för uppfödning och hållning av gris. Det som ofta talas om är förbud mot svanskupering, men här finns också krav på grupphållning av suggor, tydliga utrymmeskrav, delvis fast golv, spaltvidd, krav på strö eller motsvarande o s v. Grundregeln är att smågrisar inte får avvänjas före 28 dagar. Det vill säga det som man verkligen kan kalla för detaljregler och som bara delvis ger möjlighet till undantag.
Som kontrast till EU:s regelverk talar näringsdepartementet och därmed också Jordbruksverket om flexibilitet, förenkling och ökad målstyrning. Rådgivning kan vara ett alternativ till bindande regler. Man hänvisar gärna till Greppa Näringen, som utan lagstöd syftar till att minska näringsläckage och användningen av bekämpningsmedel. Vi känner igen signaler från LRF, som också var en del i uppdraget till djurskyddsutredningen framför allt flexibiliteten. Detta skulle lösas genom att överlämna till Jordbruksverket att utforma detaljregler. I dag ser vi exempel på vad det kan innebära. Skräckvisionen är att Sverige närmar sig EU:s regelverk och löser djurskyddsfrågorna med kontrollprogram och rådgivningsmodeller. Då kan vi sannerligen inte lova att vi marknadsför svenskt.