Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Jag vill inte på något sätt förringa de problem som finns med sjukdomsframkallande bakterier som campylobacter och antibiotikaresistenta bakterier. Tvärtom, det är givetvis oerhört viktigt att vi ökar säkerheten hos våra livsmedel och bekämpar utvecklingen av antibiotikaresistens. Och det är självklart att alla måste fortsätta med bekämpning och kontroll. Men artikeln i Råd och Rön (R & R) och Sveriges Konsumenters (SK) uttalanden i SVT väcker en del frågor. Jag saknar vissa viktiga fakta i artikeln. Hur många prov togs och vilken är skillnaden mellan svenska och danska kycklingar? Att 62 % totalt av proven var smittade med campylobacter och 51 % med ESBL (antibiotikaresistens) ger mig inte vägledning som konsument eftersom det inkluderar alla kycklingar – svenska, danska och ekologiska (där 100 % är smittade med campylobacter). Det jag också saknar är alla de fakta som finns kring campylobacter i Sverige och i EU. Och varför frågar man inte branschen hur man tacklat problemen? Jag rekommenderar att gå in på SVA:s hemsida www.sva.se. Där framgår att augusti är en problemmånad när det gäller hög förekomst av campylobacter. De 80 (enligt källa) prov som togs i R & R studie ska jämföras med exempelvis de 2346 flockar som provtogs i Sverige 2012. Andelen smittade flockar var som tidigare nämnts 9,2 %. Rekordlågt, inte minst jämfört med smittade kycklingar i övriga EU-länder (ca 70 %). Dessutom finns också en studie som gjorts på småskaliga svenska slakterier 2011, som visar på motsatt resultat jämfört med R & R. Svenska småskaliga slakterier har större problem med campylobacter än större slakterier enligt SVA:s studie. SK hävdar att småskaliga slakterier har duktiga uppfödare. Kul för dessa, men det finns inga fakta som stöder detta. Däremot när det gäller utveckling av antibiotikaresesistens kan jag kanske ge SK rätt, där storskalighet och intensitet kan bidra till behov av generell förebyggande behandling med antibiotika i kycklingproduktionen (men kycklingar far inte kors och tvärs som kalvar och smågrisar). I Sverige är antibiotikabehandlingen av kycklingflockar minimal. Branschorganisationen Svensk Fågel agerade snabbt vid de första fynden av ESBL hos kyckling 2010 och ställde krav på det brittiska företag som säljer avelsdjur. Nej jag håller inte med uttalande som: ”Den svenska kycklingbranschen har en hel del att skämmas för och det man lovar på hemsidan stämmer inte med R & Rs test. Man har chokerande mycket kvar att göra.” Även en vass konsumentorganisation måste vara saklig. Ingen ska få mig att tro att frågan kring livsmedelsäkerhet inte skulle väcka berättigad uppmärksamhet utan påhopp på svensk produktion. Jag vill tvärtom gratulera den svenska matfågelbranschen, som är ett föredöme när det gäller att ta tag i allvarliga livsmedelsäkerhetsproblem. Och det har gett resultat. Jag övertygad om att branschen kommer fortsätta att jobba med att minska riskerna precis som man har gjort sedan 70 -talet när det gäller exempelvis salmonella och med campylobacter och ESBL.