”Urvattnat EU-förslag om märkning av burkycklingar” skriver Land Lantbruk i sin rubrik. Direktivet som refereras är ett förslag till nytt djurskyddsdirektiv för kycklingar som dragits i långbänk ända sedan den vetenskapliga rapporten kom år 2000. Det är inget märkningsdirektiv. Och tala om att trampa i klaveret när man tror att kycklingarna sitter i bur. Det gör dom inte. De springer fritt på golvet.
Det tyska ordförandeskapet vill driva igenom förslaget och enligt uppgift ska det tyska kompromissförslaget upp på ministerrådet den 7 -8 maj. En tidigare variant innehöll ett förslag om att kunna märka alla kycklingar uppfödda inom EU med en generell EU-märkning. Katastrof för både länder och koncept med högre standard än EU:s minimi-nivå. Detta konkreta förslag har nu försvunnet, men Kommissionen ska återkomma om förslag på obligatorisk märkning.
En omdiskuterad fråga är hur många kg kyckling per kvadratmeter som ska accepteras. Förslaget är fortfarande mellan 32 och 38 kg, som kan ökas till 40 kg om dödligheten är låg! Detta ska jämföras med Sveriges 20 kg upp till 36 kg. Eurogroup for Animals (Djurskyddet inom EU) har fått gehör för att inte inkludera ekologiska och frigående kycklingar i direktivet. Jag är osäker på varför man vill utesluta dessa kycklingkoncept från direktivet.
En annan omdiskuterad fråga är avelns inriktning på snabb tillväxt och dess effekt på benproblem och plötslig hjärtdöd. Senast år 2010 förslås Kommissionen ta fram en rapport om genetiska parametrar. Förslaget om att införa det svenska systemet med att mäta fothälsan, får avvakta tills EFSA (EU:s livsmedelsäkerhetsmyndighet) har betsämt sig. Detta också en reträtt från djuromsorgsynpunkt.